Nästa gröna bubbla som sannolikt kommer att implodera är (blivande) ståltillverkaren Stegra, som försöker växa fram uppe i norr i Svartbyn i Bodens utkant.
Så här skriver Christian Sandström i Affärsvärlden:
10 likheter mellan Northvolt och Mix gröna stålbolag i Boden | Affärsvärlden (affarsvarlden.se)
Sammanfattning av länken, framtidsutsikterna ser mycket dystra ut för Stegra.
- Kontrolleras av Vargas Holding, Harald Mix/C-E Lagercrantz.
- Följer principen: Först order – sen fabrik.
- Skuldfinansierad start-up. Stegra 48 miljarder – varav 4 miljarder i bidrag av skattepengar från Sverige och EU.
- Likheter i ägarlistan.
- Förlusterna växer med tiden. För Stegra fyrdubblades förlusten från 2022 till 2023.
- Likartade problem med kompetensförsörjning. Den sällsynta och eftersökta kompetensen som mot frikostig betalning kan tänka sig byta jobb förmås inte flytta till Boden.
- Minskande efterfrågan på grönt stål på en hårt konkurrensutsatt marknad.
För övrigt saknas dessutom lösningar för råvaruförsörjning, energiförsörjning, infrastruktur, logistik för import av råvaror och leverans till kunder av färdiga produkter.
Det finns ingen kalkylerbar nytta för de formidabla investeringarna
De två gröna stålprojekten i norr, Hybrit och H2 Green Steel är båda starkt ifrågasatta. Fram till 2050 kan vid mot förmodan lyckade projekt maximalt nås en klimatpåverkan av minus 0,00003 gr C. Går inte att mäta, den naturliga variationen är 1000 ggr större. (Lindzen-Happer) För Hybrit kommer befintliga, mycket väl fungerande masugnar att skrotas och ersättas med reduktion av förädlad malmråvara med hjälp av grön vätgas framställd genom elektrolys av vatten. Den tyngsta delen av Hybritprojektet, LKAB:s tillverkning av grön järnsvamp, har i oktober 2024 bromsats av och läggs i malpåse för en odefinierad framtid.
https://www.svt.se/nyheter/sapmi/lkab-pausar-satsning-pa-hybrit-i-kiruna
H2 Green Steel, som nyligen bytt namn till Stegra, är ett ”Green Field”-projekt beläget i Svartbyn i Boden och delar delvis ägarsfär med ett annat ”grönt” projekt, Northvolts batterifabrik i Skellefteå. Som bekant talar allt för att Northvolt inom kort kommer att gå i konkurs med skulder på grovt räknat 60 miljarder kr.
H2 Green Steel bytte namn till Stegra i september 2024. Anledningen till namnbytet anges i ett floskelstämplat uttalande till att ”…man vill förtydliga ambitionen om att påskynda klimatomställningen i industrin”. VD Henrik Henriksson har ju i november 2023 myntat fundamentet för att grunda Stegra: ”Planeten håller på att brinna upp och vi har inte tid att vänta”. I själva verket kan anledningen till namnbytet inte vara annan än att man vill komma bort från att förknippas med ”H2 (vätgas) och Green Steel”. Detta för att gardera sig för en åtminstone nära framtid utan vätgas i processen. Det ligger nära till hands att tro att det i inledningsfasen handlar om att på konventionellt sätt i stället använda råvara i form av stålskrot och omsmältning i elektrostålugnar på samma sätt som SSAB gör sin omställning i Oxelösund. Framtiden får visa vad som händer.
Finansieringen – vem tar risken
Stegra har en annan låne- och finansieringsbild jämfört med Northvolt. Ett 20-tal europeiska banker och fonder har tillsammans kommit överens om att låna ut 4,2 miljarder euro (drygt 48 miljarder kronor) till Stegra. Det motsvarar två tredjedelar totala finansieringen på runt 75 miljarder kronor. En av de ledande långivarna var den europeiska storbanken Societe Generale med säte i Paris, som 2022 kontrollerade tillgångar för nära 1500 miljarder euro. Därutöver har Stegra mottagit de första 100 miljoner euro av totalt 265 miljoner euro i statligt stöd från svenska regeringen. Utöver detta har bolaget även tilldelats 250 miljoner euro från EU:s innovationsfond som finansieras via beskattning av koldioxidutsläpp i ETS-systemet.
Det finns en uttalad likhet mellan de båda Vargas-kontrollerade bolagen som återspeglas i deras ledningsgrupper som är koncentrerade till Stockholm, där kapitalmarknad och börsanalytiker finns vilket underlättar möjligheterna att resa kapital. Kapital som sedan förbrukas i snabb takt för att uppnå målet – en IPO eller börsintroduktion.
I Svartbyn i Boden finns i Stegras fall ett stålverk, som endast består av enstaka stålskelett på ett markområde, som ligger långt ifrån den infrastruktur, som krävs för extremt tunga transporter. I december 2024 har en del av stålskelettet i alla fall fått tak.
Se bilder nedan.
Planerna är att stålverket redan 2026, efter stora förseningar, ska producera 2,5 miljoner ton ”nästan grönt” stål. För 2028 är planerna att nå 5 miljoner ton. För att ge proportioner skall detta ställas i relation till att 2023 var Sveriges totala produktion av råstål 4,3 miljoner ton och för handelsfärdigt stål 3,2 miljoner ton. (Jernkontoret)
Kreativ kompetensförsörjning och brist på närvaro
Professor Jan Blomgren skriver i Epoch Times 24-12-23:”Det kanske mest utpräglade exemplet i Sverige torde vara H Green Steel, numera Stegra. Detta företag har som policy att inte anställa rutinerade svenska metallurger med erfarenhet från ståltillverkning. De är ju tröga, till skillnad från dem som är vana att agilt orientera sig i de snabbt skiftande kapitalströmmarna på Wall Street. Med den attityden är det inte förvånande att hela företagsledningen bor i Stockholm. Ingen bor i Boden där stålverket avses att byggas. ”
Ledarsidorna, Johan Westerholm skriver 24-12-28:
”I media är det idag ganska tyst om Stegra som projekteras och etableras i Boden. Det stålverk som skall producera fossilfritt stål till bland annat den tyska bilindustrin. Produktionen skall vara igång inom 2026 men än så länge finns bara dataanimationer och enstaka stålskelett som kan vittna om den kommande verksamheten. En verksamhet där ledningen stannat kvar i Stockholm istället för att befinna sig på plats i Norra Svartbyn.
Men det fokus på att kunna leverera fossilfritt stål, som bolaget säger sig ha, speglas inte i hur bolaget byggt upp sin ledning. Fabrikschefen Markus Mannström sitter kvar i Stockholm, mantalsskriven vid Mariatorget på Södermalm men presenteras av bolaget i lokal media i Boden som ny Bodensare. Projektchefen Tomas Gille, som bidrar med sin tidigare erfarenhet som vice VD med ansvar för Northvolts nyetableringar, bor kvar i Vasastan i Stockholm. Det gör även Luisa Orre, ansvarig för Boden-fabrikens infrastrukturbehov.
På etableringsplatsen i Norra Svartbyn finns idag endast enstaka stålskelett som vittnar om att det inom ett år skall stå ett fullt fungerande stålverk på plats med en adekvat infrastruktur för transporter till och från stålverket. I brist på järnväg kommer vägnätet att behöva nyttjas men detta har ännu inte börjat förstärkas för att klara av de tunga transporterna som krävs den dag som stålverket levererar färdigt stål.”
Osökt kommer vi att tänka på ett citat från fabrikschef Mark Duchesne (Dagens Industri) i vårt inlägg om Northvolt 24-07-01:
”Vi bygger ett nytt företag, med en (för oss) ny produkt, i en ny fabrik, på en ny plats, med nytt folk. Vad kan gå fel?”, frågar Mark Duchesne retoriskt och avlossar en skrattsalva.
Byt i tanken ut fabrikschef Mark Duchesne, Northvolt mot Henrik Henriksson och Markus Mannström, Stegra och citatets humor är direkt applicerbart på dem. Den stora skillnaden är att Duchesnes uttalande var kryddat med medveten galghumor medan Henrikssons/Mannströms tänkta uttalande nog skulle ha sagts på fullt allvar med naiva blickar och verklighetsfrånvänd klarsyn.
Ingen högoddsare att H2 Green Steel – förlåt – Stegra kommer att följa mönstret från Northvolt.
Vad är det för ”bird-brains” som styr detta? Att vara tekniker och ha detaljkunskaper om ståltillverkning verkar snarast vara en belastning. Och ändå värre om man vill flytta till Boden och är beredd att få kontakt med verkligheten under uppbyggnadsfasen.
Skulle Stegra lösa alla sina problem med att överhuvudtaget till 2026 bygga en fungerande ståltillverkning inkluderande tillverkning av grön vätgas och med rätt kvalitetsnivå och leveransprecision handlar det ändå alltid om att ett företag måste kvala in som ny leverantör till bilindustrin. En sådan ”kandidat” får alltid genomgå en rigorös kvalificeringsprocess, som normalt sett tar flera år att komma igenom för att bli godkänd leverantör och därefter tar extremt tuffa prisförhandlingar vid. Det är bara att fråga Stegras potentiella kunder så kommer man utan undantag få detta förfarande bekräftat. Vägen är oöverblickbart lång för Stegra att på så sätt kunna få igång en fungerande produktion i ett helt nytt stålverk utan att en ledning med erfarenheter från stål till att börja med har funnits på plats. Och kvalificera sig för nya och nödvändiga, reguljära leveranser. Om det kommer på fråga är alltid ett första krav att priset (LCA) skall vara konkurrenskraftigt (=lägre) än etablerade konkurrenter.
Har Stegra någon chans
Jämförbart med en iskub i stekpannan. De saknar alla fundamentala förutsättningar för att ta klivet från powerpoint-stadiet till ett konkurrenskraftigt stålföretag. Konkurrensen är stenhård. Fossilfritt stål skulle motivera premiumprissättning, vilket är nödvändigt då alla vet att tillverkningen är väsentligt dyrare med vätgasprocessen. De största ståltillverkarna har deklarerat att de överger den tekniken och därmed försvinner konkurrensfördelen. Det spelar då ingen roll hur mycket Jorden brinner.
Evert Andersson / Mats Kälvemark
Kommentarer
Kommentera längst ner på sidan.