Nästa gröna bubbla som sannolikt kommer att implodera är (blivande) ståltillverkaren Stegra, som försöker växa fram uppe i norr i Svartbyn i Bodens utkant.
Så här skriver Christian Sandström i Affärsvärlden:
10 likheter mellan Northvolt och Mix gröna stålbolag i Boden | Affärsvärlden (affarsvarlden.se)
Sammanfattning av länken, framtidsutsikterna ser mycket dystra ut för Stegra.
- Kontrolleras av Vargas Holding, Harald Mix/C-E Lagercrantz.
- Följer principen: Först order – sen fabrik.
- Skuldfinansierad start-up. Stegra 48 miljarder – varav 4 miljarder i bidrag av skattepengar från Sverige och EU.
- Likheter i ägarlistan.
- Förlusterna växer med tiden. För Stegra fyrdubblades förlusten från 2022 till 2023.
- Likartade problem med kompetensförsörjning. Den sällsynta och eftersökta kompetensen som mot frikostig betalning kan tänka sig byta jobb förmås inte flytta till Boden.
- Minskande efterfrågan på grönt stål på en hårt konkurrensutsatt marknad.
För övrigt saknas dessutom lösningar för råvaruförsörjning, energiförsörjning, infrastruktur, logistik för import av råvaror och leverans till kunder av färdiga produkter.
Det finns ingen kalkylerbar nytta för de formidabla investeringarna
De två gröna stålprojekten i norr, Hybrit och H2 Green Steel är båda starkt ifrågasatta. Fram till 2050 kan vid mot förmodan lyckade projekt maximalt nås en klimatpåverkan av minus 0,00003 gr C. Går inte att mäta, den naturliga variationen är 1000 ggr större. (Lindzen-Happer) För Hybrit kommer befintliga, mycket väl fungerande masugnar att skrotas och ersättas med reduktion av förädlad malmråvara med hjälp av grön vätgas framställd genom elektrolys av vatten. Den tyngsta delen av Hybritprojektet, LKAB:s tillverkning av grön järnsvamp, har i oktober 2024 bromsats av och läggs i malpåse för en odefinierad framtid.
https://www.svt.se/nyheter/sapmi/lkab-pausar-satsning-pa-hybrit-i-kiruna
H2 Green Steel, som nyligen bytt namn till Stegra, är ett ”Green Field”-projekt beläget i Svartbyn i Boden och delar delvis ägarsfär med ett annat ”grönt” projekt, Northvolts batterifabrik i Skellefteå. Som bekant talar allt för att Northvolt inom kort kommer att gå i konkurs med skulder på grovt räknat 60 miljarder kr.
H2 Green Steel bytte namn till Stegra i september 2024. Anledningen till namnbytet anges i ett floskelstämplat uttalande till att ”…man vill förtydliga ambitionen om att påskynda klimatomställningen i industrin”. VD Henrik Henriksson har ju i november 2023 myntat fundamentet för att grunda Stegra: ”Planeten håller på att brinna upp och vi har inte tid att vänta”. I själva verket kan anledningen till namnbytet inte vara annan än att man vill komma bort från att förknippas med ”H2 (vätgas) och Green Steel”. Detta för att gardera sig för en åtminstone nära framtid utan vätgas i processen. Det ligger nära till hands att tro att det i inledningsfasen handlar om att på konventionellt sätt i stället använda råvara i form av stålskrot och omsmältning i elektrostålugnar på samma sätt som SSAB gör sin omställning i Oxelösund. Framtiden får visa vad som händer.
Finansieringen – vem tar risken
Stegra har en annan låne- och finansieringsbild jämfört med Northvolt. Ett 20-tal europeiska banker och fonder har tillsammans kommit överens om att låna ut 4,2 miljarder euro (drygt 48 miljarder kronor) till Stegra. Det motsvarar två tredjedelar totala finansieringen på runt 75 miljarder kronor. En av de ledande långivarna var den europeiska storbanken Societe Generale med säte i Paris, som 2022 kontrollerade tillgångar för nära 1500 miljarder euro. Därutöver har Stegra mottagit de första 100 miljoner euro av totalt 265 miljoner euro i statligt stöd från svenska regeringen. Utöver detta har bolaget även tilldelats 250 miljoner euro från EU:s innovationsfond som finansieras via beskattning av koldioxidutsläpp i ETS-systemet.
Det finns en uttalad likhet mellan de båda Vargas-kontrollerade bolagen som återspeglas i deras ledningsgrupper som är koncentrerade till Stockholm, där kapitalmarknad och börsanalytiker finns vilket underlättar möjligheterna att resa kapital. Kapital som sedan förbrukas i snabb takt för att uppnå målet – en IPO eller börsintroduktion.
I Svartbyn i Boden finns i Stegras fall ett stålverk, som endast består av enstaka stålskelett på ett markområde, som ligger långt ifrån den infrastruktur, som krävs för extremt tunga transporter. I december 2024 har en del av stålskelettet i alla fall fått tak.
Se bilder nedan.
Planerna är att stålverket redan 2026, efter stora förseningar, ska producera 2,5 miljoner ton ”nästan grönt” stål. För 2028 är planerna att nå 5 miljoner ton. För att ge proportioner skall detta ställas i relation till att 2023 var Sveriges totala produktion av råstål 4,3 miljoner ton och för handelsfärdigt stål 3,2 miljoner ton. (Jernkontoret)
Kreativ kompetensförsörjning och brist på närvaro
Professor Jan Blomgren skriver i Epoch Times 24-12-23:”Det kanske mest utpräglade exemplet i Sverige torde vara H Green Steel, numera Stegra. Detta företag har som policy att inte anställa rutinerade svenska metallurger med erfarenhet från ståltillverkning. De är ju tröga, till skillnad från dem som är vana att agilt orientera sig i de snabbt skiftande kapitalströmmarna på Wall Street. Med den attityden är det inte förvånande att hela företagsledningen bor i Stockholm. Ingen bor i Boden där stålverket avses att byggas. ”
Ledarsidorna, Johan Westerholm skriver 24-12-28:
”I media är det idag ganska tyst om Stegra som projekteras och etableras i Boden. Det stålverk som skall producera fossilfritt stål till bland annat den tyska bilindustrin. Produktionen skall vara igång inom 2026 men än så länge finns bara dataanimationer och enstaka stålskelett som kan vittna om den kommande verksamheten. En verksamhet där ledningen stannat kvar i Stockholm istället för att befinna sig på plats i Norra Svartbyn.
Men det fokus på att kunna leverera fossilfritt stål, som bolaget säger sig ha, speglas inte i hur bolaget byggt upp sin ledning. Fabrikschefen Markus Mannström sitter kvar i Stockholm, mantalsskriven vid Mariatorget på Södermalm men presenteras av bolaget i lokal media i Boden som ny Bodensare. Projektchefen Tomas Gille, som bidrar med sin tidigare erfarenhet som vice VD med ansvar för Northvolts nyetableringar, bor kvar i Vasastan i Stockholm. Det gör även Luisa Orre, ansvarig för Boden-fabrikens infrastrukturbehov.
På etableringsplatsen i Norra Svartbyn finns idag endast enstaka stålskelett som vittnar om att det inom ett år skall stå ett fullt fungerande stålverk på plats med en adekvat infrastruktur för transporter till och från stålverket. I brist på järnväg kommer vägnätet att behöva nyttjas men detta har ännu inte börjat förstärkas för att klara av de tunga transporterna som krävs den dag som stålverket levererar färdigt stål.”
Osökt kommer vi att tänka på ett citat från fabrikschef Mark Duchesne (Dagens Industri) i vårt inlägg om Northvolt 24-07-01:
”Vi bygger ett nytt företag, med en (för oss) ny produkt, i en ny fabrik, på en ny plats, med nytt folk. Vad kan gå fel?”, frågar Mark Duchesne retoriskt och avlossar en skrattsalva.
Byt i tanken ut fabrikschef Mark Duchesne, Northvolt mot Henrik Henriksson och Markus Mannström, Stegra och citatets humor är direkt applicerbart på dem. Den stora skillnaden är att Duchesnes uttalande var kryddat med medveten galghumor medan Henrikssons/Mannströms tänkta uttalande nog skulle ha sagts på fullt allvar med naiva blickar och verklighetsfrånvänd klarsyn.
Ingen högoddsare att H2 Green Steel – förlåt – Stegra kommer att följa mönstret från Northvolt.
Vad är det för ”bird-brains” som styr detta? Att vara tekniker och ha detaljkunskaper om ståltillverkning verkar snarast vara en belastning. Och ändå värre om man vill flytta till Boden och är beredd att få kontakt med verkligheten under uppbyggnadsfasen.
Skulle Stegra lösa alla sina problem med att överhuvudtaget till 2026 bygga en fungerande ståltillverkning inkluderande tillverkning av grön vätgas och med rätt kvalitetsnivå och leveransprecision handlar det ändå alltid om att ett företag måste kvala in som ny leverantör till bilindustrin. En sådan ”kandidat” får alltid genomgå en rigorös kvalificeringsprocess, som normalt sett tar flera år att komma igenom för att bli godkänd leverantör och därefter tar extremt tuffa prisförhandlingar vid. Det är bara att fråga Stegras potentiella kunder så kommer man utan undantag få detta förfarande bekräftat. Vägen är oöverblickbart lång för Stegra att på så sätt kunna få igång en fungerande produktion i ett helt nytt stålverk utan att en ledning med erfarenheter från stål till att börja med har funnits på plats. Och kvalificera sig för nya och nödvändiga, reguljära leveranser. Om det kommer på fråga är alltid ett första krav att priset (LCA) skall vara konkurrenskraftigt (=lägre) än etablerade konkurrenter.
Har Stegra någon chans
Jämförbart med en iskub i stekpannan. De saknar alla fundamentala förutsättningar för att ta klivet från powerpoint-stadiet till ett konkurrenskraftigt stålföretag. Konkurrensen är stenhård. Fossilfritt stål skulle motivera premiumprissättning, vilket är nödvändigt då alla vet att tillverkningen är väsentligt dyrare med vätgasprocessen. De största ståltillverkarna har deklarerat att de överger den tekniken och därmed försvinner konkurrensfördelen. Det spelar då ingen roll hur mycket Jorden brinner.
Evert Andersson / Mats Kälvemark
Tack Evert och Mats, bra jobbat – som vanligt!
Tunga börs vd:ar i Sverige och Europa står på kö för att uttrycka sin djupa oro över den gröna omställningen – dom vet inte vilket ben dom skall stå på i detta – dom ser att batteribilar och vindkraft inte bär sig utan enorma bidrag och att konsumenterna tvivlar på produkterna.
Det är inte färdigutvecklade produkter och tillverkningsmetoder och produkterna är inte ens gröna – allt detta får det gröna projektet i Europa att stappla fram.
Håkan Bergman myntade ett bra och viktigt ord, som kan gälla för hela det gröna projektet – Rabbatteribilar – mycket träffsäkert.
Allt det som Evert och Mats visar i form av hur chefer inte ens bor i närheten av fabriksbygget ( och aldrig kommer att bo där ) och avsaknaden av kompetens i verksamheten kommer direkt att spegla hela bygget – ett nytt northvolt, med influgna gästarbetare från 50 länder ger ingen utveckling – annat än möjligen vid själva byggarbetsplatsen.
Cheferna vill inte bo i mörkret och kylan och bland sommarens myggsvärmar – inget av det kommer att ändra sig.
LKAB har visat att utan en fantastisk produkt att sälja så blir det omöjligt att generera tillräckligt med kapital för att utveckla nödvändig infrastruktur och allt annat som krävs för att människor skall få skola, vård och omsorg och varma bostäder – för allt det krävs om det skall bli ett lyckat industriprojekt.
Är det någon på denna planet som tror att stegra orkar/förmår att bygga dessa:
Skolor
Sjukhus
Bostäder…
Nej – då krävs en helt annan affärsmodell – och just en unik och fantadtisk produkt att sälja – i stor skala.
Northvolt försökte med att låta personalen bo i baracker och under misärförhållanden, ibland i mögliga utrymmen på 8 kvadrat, där arbetarna ändå fick betala dyrt.
Folk dog på northvolt – vem bryr sig om arbetsmiljön när allt skall forceras fram – ofta utan konsekvenstänk.
Det är redan allvar för den europeiska ekonomin och våran företagsmodell och våran samhällsmodell – vi kan inte låta oss köras rakt ner i diket av alarmister och hysteri.
Ssab kan tillverka stål men tvingas till dramatiska, gröna, beslut – kursen är ner 30% på 6 månader på börsen.
Krisen är verkligen inte klimatet utan alarmismens torpedering av hela samhällsprojektet.
jag antar att man bytt namn till stegra för att inte fläcka ner h2green steel som just nu har ett bättre rykte och en bättre koppling till stål än namnet stegra. det blir därefter lättare att lägga ned. sedan kan man låta h2green steel återuppstå när det blir aktuellt
Hybrit och Stegra är motsatsen till Elon Musks fantantiska insatser när det gäller Elbilar och Starlink.
Tack Evert o Mats.
Det är väl få som vill se dessa projekt misslyckas. Entusiasm och framtidstro läggs in i dessa planer som målas upp som nödvändiga för en grön värld.
Därför vrider man sig när man får höra deras storstilade planer och hur liten förankring de verkligen har. Snälla, varför inte börja i liten skala och med lite av beprövad teknikförankring där det finns kompetens.
Log lite i morse när Think Pink historien drogs i ekot direkt följd av ett kolkritiskt inslag där mer av denna typ av resurscirkulation förespråkades.
Plasten skall cirkuleras i ekonomin inte eldas upp (och inte heller brinna på uppsamlingsplatserna kan man väl gissa)
Återvinning av plasten görs bäst som energi i pannor nära insamlingen!
Vanvettet stegras alltså succesivt med ännu mer pengar att förskingra i ”gröna” projekt? Jaha, så man ska sälja plåt till den tyska bilindustrin som huvudkund? Kan meddela chefen på Stegra att den tyska bilindustrin går på knäna och den kan mycket väl vara halverad till 2026 och med sitt kostnadsläge för energi har de verkligen inte råd med svindyr ”grön” plåt från Boden? Nej, det är mer och mer tydligt att Stegra är ett nytt Northvolt där investerare och skattebetalare ska blåsas på pengar.
Vi skriver i inlägget:
För övrigt saknas dessutom lösningar för råvaruförsörjning, energiförsörjning, infrastruktur, logistik för import av råvaror och leverans till kunder av färdiga produkter.
Vi kan som exempel på storleksordningen på problemen välja status för närmast liggande väg 605, som skall bära alla transporter in och ut från Stegra, typ 2,5 + 2,5 miljoner ton enligt plan för 2026.
Status i januari 2025 enligt Trafikverket:
Samråd – planutformning: Sommaren 2024
Granskning av vägplan: Vintern 2024/2025
Byggstart: Preliminärt 2026
Klart: Preliminärt 2027
Men det går ju inte! Måste vara klart senast slutet på 2025. Tänkte inte på det!
Förutom Stegra kan även det parallella projektet hos SSAB i Luleå vara bra att kolla på.
Hjärnan bakom Hybrit-projektet sägs vara SSAB’s tekniske chef Martin Pei. Här finns en intressant artikel:
https://chef.se/artiklar/hjarnan-bakom-det-fossilfria-stalet/
All respekt till Martin Pei, jag tvivlar inte på hans kunskaper, men känns det inte lite tunt ändå? Att tekniske chefen tillsammans med nu avgående VD’n Martin Lindqvist på SSAB skulle ha kommit på denna fantastiska idé? Självklart är det betydligt fler personer involverade för att genomföra projektet, men jag hade förväntat mig en mer gedigen grund, kanske ett helt forskarlag som utreder frågan ordentligt i flera år innan man sätter planerna i verket.
Men det kanske är mer kostnadseffektivt att bara köra på, och skala upp allt eftersom. Nu vet vi ju att LKAB skjutit den gröna järnsvampen på framtiden vilket innebär att även SSAB får tänka om. Det nya stålverket och valsverket i Luleå får antagligen fokusera på traditionella metoder med smält stålskrot, vilket inte behöver vara fel. Om man vill minska CO2-utsläpp måste återanvändning av stålskrot vara det bästa, och det är ju något som stålindustrin sysslat med i decennier.
VI kan ju se på ArcelorMittal, som är Europas största stålproducent:
1. Det går inte att tillverka ”grön” vätgas till priser som är konkurrenskraftiga – tills vidare vill de använda vanlig naturgas.
2. Det är hög konkurrens från Kina, som kan tillverka stålet billigare än i Europa, vilket underminerar marknaden.
3. Det är låg efterfrågan på ”grönt” stål och priset som beställarna är villiga att betala ligger långt ifrån de faktiska produktionspriserna.
https://www.reuters.com/markets/commodities/arcelormittal-says-it-is-delaying-planned-green-investments-eu-2024-11-22/
Borde inte Stegra byta namn till Förskingra AB om ett år eller så? De har ju trots allt 48 miljarder att göra av med ganska kvickt. 🙂
Tack Evert och Mats, bra jobbat – som vanligt🤩
Långsamt vaknade H2 Green Steel upp ur sin egen märkliga dröm om att revolutionera stålindustrin. ’Så skönt det är att vara tillbaka i en värld där utsläpp inte spelar någon roll och vi kan göra saker precis som vi alltid gjort!’ kunde man nästan höra fabrikschefen säga, innan han insåg att verkligheten inte var en teparty med galna hattmakare. För precis som Alice i Underlandet, hade de kastat sig ner i kaninhålet av gröna löften, bara för att upptäcka att vägen till en hållbar värld är fylld av märkliga karaktärer: investerare som ler som Cheshire-katter och byråkrater som talar i nonsensvers. Men till skillnad från Alice kunde de och Stegra inte bara vakna upp och låtsas som om det inte hänt – för i deras värld var drömmen den enda vägen framåt😉.
Vem behöver och är beredd att betala mer för detta stål? Det är väl knappast bättre. Man anar en spekulation i politiskt sämre villkor för vanligt stål = allmän fördyring ungefär som att bana väg för vindkraft genom att fördyra och motarbeta kärnkraft. Vilka figurer! Kan de åtalas? I civilmål måste väl någon kunna påvisa skada för egen eller allmän del. Har KU juridisk expertis i leden?
Jag förstår inte varför EU har blivit så förblindade av bulkvaror som stål.
Stål behöver vi men koka fossilfritt stål för vem eller vilka?
Utvecklingen inom AI och mjukvaror sker med en enorm takt. Är EU med på tåget?
Nej, vi håller på att gräva vår egen grav och hamnar obönhörligen på efterkälken och det går mycket fort.
Är det drömmar om fornstora dagar som spökar?
Innovationer kommer underifrån t.ex. hur man på 1970-talet lyckades minska koksförbrukningen med 90% och ändå kunna tillverka ännu mer med ännu bättre kvalitet. Det spelar ingen roll hur många vindsnurror man försöker bygga och mata in i elsystemet för att tillverka vätgas. Blåser det inte så står de stilla. Blåser det för mycket måste de stängas av.
Toppstyrning och politisk inblandning slutar aldrig väl.
Det mesta kan göras lönsamt med koldioxidskatt på konkurrensen.
Även elbilar blir ekonomiska om fossila nya bilar förbjuds och koldioxidskatt tas ut på fossila bränslen så begagnade bilar måste skrotas av kostnadsskäl
Har träffat Martin Pei några gånger och han är ingen dumskalle. Ljusbågsugnarna ligger nog sedan lång tid i SSABs framtidsplaner. Man pratade ju om Oxelösunds stängning av masugnen redan långt innan Hybrit. Nu fick man möjlighet att sälja in planerna som ”gröna”, vilket tydligen öppnade ett antal plåböcker. Troligen blir det väl naturgas istf väte vid framställningen av den järnsvamp, som är tänkt att köras i ljusbågsugnen. Annars blir det väl vanligt skrot, i alla fall till att börja med.
#12, 13. Om konkurrensen försvåras och fördyras, minskar efterfrågan och totalmarknaden. Vad är vitsen med att vinna en minskande marknad?
Det finns stora tekniska utmaningar med storskalig elektrolys av vatten till vätgas, som Stegra Boden och LKAB Vitåfors planerar.
Även den efterföljande reduktionen av malmpellets till järnsvamp med hjälp av vätgas, är ett osäkert kort.
Så det kanske inte kommer någon vätgas-järnsvamp under överskådlig tid… Det skulle innebära att både SSAB Oxelösunds och SSAB Luleås stålproduktion måste förlita sig på att smälta skrot.
Lägg därtill då ett helt nytillkommande stort stålverk Stegra, som också kan tvingas lita enbart till skrot som råvara…
I ovan scenarie skulle all stålproduktion i Sverge vara skrotbaserad, till skillnad från i nuläget då två tredjedelar av stålproduktionen baseras på malm.
Var ska allt skrot komma ifrån?
Apropå skrot så har Ukraina enorma tillgångar med alla sönderskjutna stridsvagnar och transportbilar. Ukraina har/hade en bra produktion av järn från järnmalm, men nu skulle jag gissa att det sker en omställning till skrot.
Kanske kan våra svenska stålverk köpa in skrotet billigt från Ukraina? Det borde vara billigare än skrot från Brasilien.
#16 (Ser att du hann före Ingemar, två personer en och samma tanke:-) )
Man får väl göra en deal med Ukraina, verkar finnas gott om gammalt militärmaterial i form av kanoner, stridsvagnar mm satta ur funktion och rostande, eller är det Ryssland man ska kolla med då det mesta av vad vi i väst skickat verkar stå på fälten i ockuperade områden av Donbass.
Roten till alla vansinnigheter som vi ser uppspelade i revy framför oss är ju jakten på fossil CO2. När Henrik Henriksson pratar om att planeten brinner tror han nog själv inte en sekund på detta. Lidzen-Happaer-Wijngaarden kommer ju fram till att en temperatureffekt för Net-Zero (inklusive 4 ggr feedback enligt IPCC) till 2050 omräknat för Sverige blir minus ca 0,0003 grader C. Lyckade vätgasstålprojekt en tiondel därav, 0,00003 grader C. Noll är en väldigt bra approximation.
Den drivande kraften är i stället EU beskattning av utsläpp enligt ETS-systemet. Utsläpp blir helt omotiverat förödande dyrt på samma sätt som straff på bilindustrin baserat på samma ogrundade antagande om CO2:s klimatpåverkan. Straffskatter och pålagor som nu effektivt och snabbt tar död på både stål- och bilindustri inom EU. Vi inom EU halkar ohjälpligt efter Kina och Indien vad gäller utveckling av BNP. Och poltikerna inom EU som är ansvariga har absolut noll koll på detta. De bara lallar med i Urusla von der Lyings hyllningskör.
Hur svårt är det att producera stål från återvunnit stål som klarar bilindustrins krav?
Kanske en onödig fråga eftersom affärsmodellen är att förskingra bidrag och lånade pengar.
#17 #18
Vill till att skrotet inte är radioaktivt bara. Användningen av utarmat uran är väl rätt hög i Ukraina. Vet dock inte vilka gränsvärden som accepteras av stålindustrin.
Jag saknar förädlingen av stålet som tappas ur stålugnen. Vem ska stå för den och var ska den göras?
När jag tittar in hos SSAB ser jag att de kan leverera stål i olika kvalitet som plåt, band, profiler och rör i standarddimensioner eller efter kundernas önskemål.
Bilindustrin köper inte slabs eller göt direkt från ugnen och talar vi om plåt för kaross och chassi tar det flera år innan kunder med högt ställda krav på jämnhet i produktionen accepterar en ny leverantör.
SSAB gick igenom den ekluten då klockugnarna i Borlänge byttes till kontinuerlig tunnelugn och man ville närma sig bilindustrin för att inte bara lita på vitvarorna.
Eller är det så att ge gröna tänker sig tvingande lagstiftning för att få efterfrågan på stålet?
#20 Richard
Vet att det är svårt att framställa stål med låga kvävenivåer i ljusbågsugn, vilket är något jag tror är viktigt just för biltillverkarna. Det är ett av problemen som måste lösas vid nedstängningen av masugnarna.
#21 jax
👍💯💥
#10 Adepten tack för referensen till Alice i Underlandet.
Det fick mig att leta reda på referensen:”Om du inte vet vart du är på väg kommer du att hamna någon annanstans!”
Relevant och tänkvärt.
Den gröna omställningen är kanske den väg som Alice trodde sig leta efter och som lockade fram diverse förhoppningsprojekt.
Vem vill bromsa ett barns fantasier?
20dags Knut och Julen städas ut-”men till nästa år igen kommer han vår lilla vän för det har han lovat”
”Har Stegra någon chans
Jämförbart med en iskub i stekpannan. De saknar alla fundamentala förutsättningar för att ta klivet från powerpoint-stadiet till ett konkurrenskraftigt stålföretag.” / Evert och Mats
Ni menar alltså att samarbetet mellan bl.a. Hitachi, enligt senaste uppgifterna rankas som det sjätte största företaget i världen baserat på intäkter och Stegra, som främst är inriktat på att integrera avancerade teknologier som förbättrar effektiviteten och hållbarheten i stålproduktionen, saknar fundamentala förutsättningar för att ta klivet till ett konkurrenskraftigt stålföretag?
Hitachi Energy och H2 Green Steel blir partners för att använda elektrifiering, digitalisering och vätgas för grön stålproduktion
I avsiktsförklaringen beskrivs ett samarbete som bygger på tre delar: 1) Hitachi Energys investering i H2 Green Steel, 2) produkter och tjänster från Hitachi Energy som behövs för att bygga och förbättra den elektriska infrastrukturen för att driva ståltillverkningen och anläggningen för grön vätgas, och 3) grönt stål som ska användas vid tillverkningen av Hitachi Energys produkter när H2 Green Steel väl har börjat producera.
https://www.hitachienergy.com/se/sv/news-and-events/press-releases/2022/07/hitachi-energy-and-h2-green-steel-partner-to-leverage-electrification-digitalization-and-hydrogen-for-green-steel-production
Mvh,
#26 fortsättning
Ny storinvesterare kliver in i H2 Green Steel
”Investeringssumman är fortfarande hemlig, men är enligt Hitachi Energy ”betydande”.” 20 juli 2022
https://www.di.se/nyheter/ny-storinvesterare-kliver-in-i-h2-green-steel/
Mvh
#22 Gunnar Strandell
I Stegras drömvärld (https://stegra.com/green-steel ) går smält stål efter ljusbågsugnen in i en kontinuerlig gjutning i linje med ett varmvalverk till varmvalsad sludimension, bredder 900-1950 mm, tjocklekar 1,5 – 20 mm. Därefter till ytbehandling/betning – glödgning – kallvalsning och om så önskas varmförzinkning. Tjockleksintervall 0,3 – 3,5 mm, breddintervall 900 – 1900 mm. Alla som vet någonting om ståltillverkning fram till kallvalsade precisionsprodukter med extrema krav på defektfria ytor, mycket snäva toleranser på hållfasthet, dimensioner och formegenskaper kan direkt avfärda Stegras möjligheter att klara dessa krav utan att de bästa kompetenserna i Sverige finns på plats i Boden. Kompetenta team måste jobba 7-24-365 under flera år av en uppförande- och inkörningsfas för att kunna skapa ett fungerande stålverk som med jämn och hög nivå producerar högkvalitativa produkter. Det klarar man inte av med fjärrstyrning från Stockholm. Blotta tanken på detta är skrattretande korkat. Det konstiga är att det finns så många nyttiga idioter som kastar in goda pengar i det som kommer att övergå i att bli ett svart hål.
#26
Jämför med Northvolt som hade med VW, BMW, Scania och på banksidan Goldman Sachs.
Hitachi Energy ska investera 3,7 miljarder SEK (330 miljoner USD) i Sverige och anställer ytterligare 2 000 medarbetare till 2027.
07-06-2024
”Hitachi Energy investerar cirka 3,7 miljarder SEK (330 miljoner USD) för att utöka sin verksamhet i Sverige, över hela produktportföljen.”
https://www.hitachienergy.com/se/sv/news-and-events/press-releases/2024/06/hitachi-energy-ska-investerar-3-7-miljarder-sek-i-sverige-och-anst-ller-ytterligare-2-000-medarbetare-till-2027
Mvh
#29 Richard
Hitachi Energy har en betydande kompetens inom stålverksindustrin som bl.a. fokuserar på att utveckla avancerade teknologiska lösningar för stålverk, inklusive automatisering och digitalisering. Genom att bl.a. implementera relevanta system kan stålverk optimera sina produktionsprocesser, vilket leder till högre effektivitet och lägre kostnader.
Vad jag erfarit hade ingen av de företag du, Richard, omnämner nödvändig kunskap och erfarenhet av batterikonstruktion och batteritillverkning,
Mvh,
#19 Mats Kälvemark betr, ”… jakten på fossil CO2.”
Hej,
Vi kan anlägga moteld genom att citera:
”Oorganisk kemi är den delen av kemin som handlar om oorganiska föreningar. Kemiska föreningar av huvuddelen av grundämnena räknas som oorganiska, men den enorma mängden kolföreningar räknas (med några få undantag) däremot till den organiska kemin. Även enkla föreningar av kol, som inte innehåller väte, räknas som oorganiska, till exempel själva grundämnet kol, koldioxid, karbonater och karbider. Begreppet oorganisk kemi kommer sig av att det ursprungligen syftade på de kemiska föreningar som inte hörde ihop med levande organismer.[1]”, re: https://sv.wikipedia.org/wiki/Oorganisk_kemi#:~:text=%C3%84ven%20enkla%20f%C3%B6reningar%20av%20kol%2C%20som%20inte%20inneh%C3%A5ller,som%20inte%20h%C3%B6rde%20ihop%20med%20levande%20organismer.%20%5B1%5D
1. Nordisk familjebok (andra upplagan, 1914)
Vänligen😇
# 31 Claes-Erik S Det är 4 mil mellan Boden och Luleå. På SSAB finns dom som vet hur man tillverkar stål. Det verkar inte vara så mycket samarbete mellan Stegra och SSAB.
#31
Då vore det bättre att Hitachi Energy drev projektet än den typ av personer som kört Northvolt i källaren.
Claes-Erik Simonsbacka #30
Hitachi Energy i Sverige köptes från ABB 2018 och satsningen gäller de elektriska prylar som tillverkas i Ludvika.
Kompetens i att utveckla ugnar, valsverk och deras styrning finns kvar inom ABB.
Länkar:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/dalarna/ny-miljardinvestering-pa-hitachi-stor-utbyggnad-av-ludvikafabriken
https://new.abb.com/metals/abb-in-metals/offering/hot-rolling
Det är så härligt att vara skeptiker i klimatreligionen ty man får nästan alltid rätt.
Så vi har en två och ett halvt år gammal avsiktsförklaring, vad är den värd idag? Magdalena styrde landet och fick hon bara sitta kvar skulle MP få fria händer med mera vindkraft. Men det blev inte så.
#28 Mats
Just den kontinuerliga linjen, där det smälta stålet går i princip direkt via stränggjutning till varmvalsning, är bra. Det eliminerar behovet av återuppvärmning före valsning, vilket reducerar energiförbrukningen. Så kommer det även att se ut i SSAB’s nya stålverk i Luleå, om jag fattat det rätt. Därefter krävs kallvalsning med hög precision och kvalitet för att få en slutprodukt som man kan ta bra betalt för. Allt detta går att göra, och görs idag av SSAB i Borlänge och Oxelösund. Men det är inte enkelt, och precis som du påpekar måste den kompetensen finnas permanent på plats i Boden för att Stegra skall ha någon chans att lyckas. Vi ser hur svårt Northvolt hade att få tag i kompetent personal. Jag tror inte det blir enklare för Stegra.
#31 Claes-Erik Simonsbacka
”Vad jag erfarit hade ingen av de företag du, Richard, omnämner nödvändig kunskap och erfarenhet av batterikonstruktion och batteritillverkning,” skriver du.
På den punkten är Stegra i exakt samma situation som Northvolt. Det är vår poäng.
#16, 17. Även skrot bör ha hög och jämn kvalitet, vilket sällan är fallet. Det medför extra kostnader. Dessutom är det förstås ont om skrot. SSAB använder förvisso skrot t. ex. för höghållfast stål till bilar, men det är bara ett komplement till nyproducerat.
#17 Ingemar Nordin & #18 Uffe:
Att hämta fd ryska stridsvagnar från Ukraina…räknas det då som närproducerat skrot?
Det som Hybrit vill göra är egentligen inte rocket science. Vad de gjort är att fundera på hur kol kan ersättas och vätgas är det naturliga valet.
Problemet är att kol finns i stora mängder och är inte dyrt. Narrativet är att med hjälp av billig el, dvs när det blåser mycket, eller solen skiner, ska alltmer billigare elektrolysörer producera vätgas, som i en snar framtid är i princip lika billigt som vätgas från naturgas.
Men varför ska billig el skänkas bort? Varför blir nu inte elekrolysörerna inte billigare och varför måste de användas så mycket för att kostnaderna går ner?
Saken är den att kostnaderna inte kommer att gå ner så mycket, så stålet blir markant dyrare. Hur löser man det? Man ökar tullar för billigare alternativ från andra delar ute i världen och så ökar man till exempel kostnader för koldioxidutsläpp.
Hur påverkar detta slutkunden? Ja, produkten blir dyrare än utan vätgasinblandning. Om mängder av produkter blir dyrare drar inflationen iväg, vilken minskar köpkraften.
I värsta fall ökar räntor om inflationen ökar för mycket, men om produkten blir för dyr kan det leda till att marknaden kollapsar och företaget blir insolvent.
OT: ”Filip Hammar tvingades lämna sitt hem i Los Angeles på grund av de våldsamma bränderna.”….för att flyga till Stockholm och Guldbaggegalan
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/KMqd05/filip-hammar-evakuerade-branderna-i-los-angeles
Vi hade ett stålverk i Helsingborg som smälte skrot,det var väl armeringsjärn dom gjorde. Varför finns det inte kvar?
#3
”Elon Musks fantantiska insatser när det gäller Elbilar och Starlink.”
Du glömde hans verkligt stora insats, nämligen utvecklingen av de återanvändbara Falcon 9 och Falcon Heavy-raketerna, som (förutom att möjliggöra Starlink) har sänkt kostnaden för satellituppskjutningar med mer än 90 % och tagit en marknadsandel av 50 % av världens alla satelliter.
https://www.youtube.com/watch?v=sX1Y2JMK6g8
Berra, det är inte bara gamla ryska eller sovjetiska stridsvagnar, där finns mängder med Leopard, Stridsvagn 90, Abrams, Bradley m m som bara väntar på återvinning. Frågan är vem som kommer att tjäna pengar på skrotet när det är dags att röja upp?
#44
Det låg/ligger i Halmstad och finns kvar, men är numera en del av Höganäsbolaget och tillverkar järnpulver, en betydligt mera kvalificerad produkt än armeringsjärn.
Det är svårt att få lönsamhet för en relativt lågkvalificerad produkt som armeringsjärn i Sverige. Svensk stålindustri har hittills överlevt på att tillverka just högkvalificerde produkter, inte vanligt handelsstål, om än aldrig så grönt.
Willy Larsson #44 och tty #47
Halmstad Järnverk tillverkade bland annat armeringsjärn av bilskrot. En fördel med det är att nästan ingen annan tillämpning accepterar att det finns koppar i stålet och som armeringsjärn försvinner kopparen ur kretsloppet under minst 60 år.
Spanien och Portugal fick också stöd från EU för att bygga upp sin stålindustri och moderna stora anläggningar i låglöneländer har en stark ställning på marknaden.
#48
Nej, det är riktigt. Koppar i stål är rena giftet metallurgiskt. Hållfasthetskraven på armeringsjärn är låga. Men det finns andra problem. En bekant till mig som jobbade där berättade att många länder hade diverse extremt mystiska bestämmelser om exakt hur armeringsjärn skulle vara refflade för att skydda sin egen stålindustri från import.
#33 Daniel W
SSAB och Stegra ska sälja ungefär samma produkter på ungefär samma marknad. Alltså riktiga konkurrenter. Något samarbete kan inte förväntas.
Karl Erik R #50
Att associeras med ett globalt erkänt företag som Hitachi kan öka Stegras varumärkesvärde och trovärdighet på marknaden. Kunder tenderar att föredra produkter från företag som har starka partnerskap med välkända aktörer, vilket kan leda till ökad försäljning och nya affärsmöjlighet.
Hitachi har en global närvaro och ett omfattande nätverk. Detta ger Stegra möjlighet att nå nya geografiska marknader där efterfrågan på stålprodukter kopplade till energilösningar växer. Genom att dra nytta av Hitachis distributionskanaler kan Stegra expandera sin kundbas effektivt.
Samarbetet mellan Stegra och Hitachi erbjuder alltså flera marknadsfördelar som kan stärka Stegras position på marknaden för stålprodukter.
Mvh,
Northvolt hade väl också globalt erkända företag i ryggen ändå gick det åt skogen? En död affärside som ”grönt” stål är och förblir en galen ide eftersom marknaden saknas! Visst kan politikerna tvinga bilindustrin att använda plåten men så länge konkurrenterna utanför EU fortsätter med vanligt billig plåt blir det bara ännu ett skott i foten för EU:s bilindustri. Men visst det är bara att prångla ut mer euro och köpa allt från utlandet efter modell från USA vars skulder passerat 36.000 miljarder dollar och i ökande! Frågan är hur länge det kommer att fungera innan bankrutt?
Benny #52
”Grönt stål” refererar till stål som produceras med metoder som minimerar koldioxidutsläpp och andra negativa miljöpåverkan. Det är en del av den bredare strävan inom industrin att öka hållbarheten och minska klimatpåverkan. Trots de positiva intentionerna bakom konceptet, finns det faktorer som gör att ”grönt stål” kan uppfattas som en “galen idé” eller i alla fall en utmanande vision.
En av de största utmaningarna med ”grönt stål” är bristen på en klar och universell definition av vad som faktiskt utgör “hållbart producerat stål”. Utan standardiserade kriterier kan företag marknadsföra sina produkter som gröna utan att nödvändigtvis uppfylla några betydande miljökrav. Detta kan leda till förvirring bland konsumenter och investerare, vilket underminerar trovärdigheten hos hela konceptet.
Mvh,
Niklas Wass ska ratta Stegras nya stålverk
”Stegra, tidigare H2 Green Steel, har utsett Niklas Wass till chef för bolagets nya stålverk i Boden. Wass har en bakgrund från stålbolaget Outokumpu, där han arbetat i 22 år i olika roller.”
https://www.metallerochgruvor.se/20250114/10896/niklas-wass-ska-ratta-stegras-nya-stalverk
Mvh,
#51 Claes-Erik
Betvivlar inte värdet i ett samarbete mellan Stegra och Hitachi. Nu var det ett eventuellt samarbete mellan Stegra och SSAB som jag inte tror på.
Hitachi Energy satsar i Piteå – 100 nya jobb
””Vi ser en ökad efterfrågan på vår världsledande teknik som påskyndar omställningen till förnybar energi runt om i världen och vi är väldigt glada över att vi kan investera och expandera vår produktion i Piteå”, säger Hitachi Energy i Sveriges vd Tobias Hansson enligt ett pressmeddelande.”
”Hitachi Energys fabrik i Piteå producerar kompositisolatorer. De används bland annat i transformatorer, brytare samt kraftelektronik och komponenter i system som bidrar till och möjliggör överföring av stora mängder energi.”
https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a/4Bva1E/hitachi-satsar-i-pitea-100-nya-jobb
Mvh,
CES #56
Bara att gratulera Hitachi Energy, vilken lösning vi än väljer för att återställa vårt elnät så kommer det att behövas transformatorer, massor av stora såna. Väljer vi fel väg går det ännu bättre för HE, när vi måste göra det en gång till.
Batteri- och stålfabriker som äter pengar men inget producerar. Allt på allas vår bekostnad. Nu vill Northvolt få in nya pengar för att fortsätta den ”verksamhet” som inget producerar – annat än ord och ökande skulder.