Vad som är mest oroväckande är inte stigande havnivåer utan att klimataktivister vill utnyttja barnen för att få till stånd sina klimatpolitiska åtgärder. Lägg märke till när man i filmen konstaterar att barnen borde bli oroliga om de får veta att isbjörnarna är på väg att försvinna.
Intressanta aktivister… Läs mer i deras kampskrift. Jag håller med om att man inte ska hålla på och prata domedag med sina barn, det ger bara hopplöshet. Poängen i filmen ligger dock på vanor och det goda exemplets makt, inte skräckpropaganda.
Ett kritiskt öga till auktoritet är alltid hälsosamt, men betyder avsändaren ingenting? Varför säger vetenskapsakademierna samma sak? Vad krävs för att skeptiker ska säga ”Det ligger något i detta…”?
Visst kan man säga att det ligger någonting i detta, en övergång till mer intelligent energi vill väl de flesta ha. Men jag är skeptisk till påståenden som bara är 90 procent säkra, åtminstone med tanke på konsekvenserna av dagens alarmism.
Man läser ibland annonser om begagnade bilar som är 99% rostfria. Den där sista procenten brukar till och med synas på bilderna ibland.
Om vetenskapsakademier och IPCC kommer fram till att AGW har 100 procent säkerhet, kan vi börja fundera på vilka åtgärder som måste prioriteras.
Idag vet jag flera stora problemområden runt vår jord som är 100 procent säkra och som har varit det i generationer utan att ägnas samma uppmärksamhet som den 90-procentiga AGW-teorin.
Mats:
Det enda som krävs är ett empiriskt bevis på att en betydelsefull del av eventuell uppvärmning hittills är antropogen, i kombination med en trovärdig argumentering för att detta är ett problem.
I dagsläget finns inget som tyder på att vad vi ser är annat än till största delen naturliga förändringar utom vår kontroll. Retoriken om framtida förändringar baserade på modeller och prognoser spelar ingen roll vem som framför, akademi eller inte. Debatten är alldeles för infekterad ideologiskt för att ta något annat än ren imperiska data på allvar.
Och klimataktivister finns även inom vetenskapliga samfund (se bara på Jim Hansen!) så det är vad det rör sig om i filmen. Indianska ordspråk, intervjuer med urbefolkningar, oemotsagda ”sanningar” osv. Filmen ligger ungefär på den nivån som Greenpeace brukar sänka sig till. Om ett vetenskapligt samfund ligger bakom, synd för dem.
Bra inlägg Christopher E. Medialiseringen av frågan är ett stort problem och empiri är det enda som leda oss ur moraset av retorik. Jag tycker själv att det är magstarkt att köra med isbjörnar i var och varannan mediasnutt, men jämfört med allt annat som förekommer i tuben var det en mild bris. Vi får i sammanhanget inte glömma att klippet är riktat mot en amerikansk publik och det är så det går till där. Känslomässig utpressning med barn och allt är inte heller något skeptikersidan kan svära sig fri från.
Mats har du några åsikter på mina argument?
Jag tycker själv att alla borde ställa sig de frågorna, men då jag känner mig ensam är ju risken att det finns logikfel i mina resonemang.
Du tycks ju vara både begåvad och helt utan känslo eller prestige låsningar.
Mycket intressant!
I mitten av denna propaganda (05.05) kan vi läsa följande
citat:
”Never doubt that a small group of thoughtful
committed citizens can change the world;
indeed, it is the only thing that ever has”:
Margaret Mead, 1901 – 1978.
Wikipedia upplyser att hon var kulturantropolog i USA,
mest känd för sina åsikter om könsrollerna.
(Genus, ni vet 😉 )
Liknande tanke kan man hitta i Lenins verk, där han menade
att stora massor är dumma och inte vet vad som är bra för
dem. Det är bara de upplysta som vet.
Behöver man säga något mer??
I ICA-Kuriren tipsar en psykolog hur man ska hantera sina barns rädsla:
http://www.icakuriren.se/ArticlePages/200808/22/20080822111627_Icak341/20080822111627_Icak341.dbp.asp
Man blir mörkrädd för mindre !