Gästinlägg nr 16 av Gösta Pettersson
Per Welander har i en serie KU-inlägg under innevarande år försett oss med intressant information om ett antal prominenta klimathotsskeptiker och deras synpunkter, I detta inlägg ska jag på liknande sätt uppmärksamma Stephen Schneider, en av klimatalarmismens frontalfigurer.
Stephen Schneider föddes 1945 i USA, blev 1971 fil. dr. i mekanisk teknik och utsågs omsider till professor i ”Environmental Biology and Global Change” vid Stanford universitetet. Som forskare intresserade han sig tidigt för aerosolers (fasta och flytande luftföroreningars) temperatursänkande klimateffekt, vilken utgjorde en tankemässig grundval för det tidiga 1970-talets klimatalarmism.
Den globala avkylningen under 1950- och 60-talet hade nämligen fått ängsliga klimatologer att slå larm om att vår användning av fossila bränslen var på väg att störta oss in i en ny istid på grund av de åtföljande utsläppen av aerosoler. Som belägg för detta presenterade man klimatmodeller enligt vilka aerosolutsläppens kyleffekt kraftigt översteg koldioxidutsläppens värmande växthuseffekt (Bild 2). I ett arbete publicerat 1971 spådde Schneider på basis av sina egna modellstudier att den globala temperaturen i frånvaro av utsläppsbegränsande åtgärder skulle komma att sjunka 3,5 ˙C inom femtio år och därmed troligen framkalla en ny istid.
Verkligheten behagade inte uppfylla denna spådom. Några år in på 1970-talet stod det klart för alla att temperaturen hade börjat öka igen. Då ändrade Schneider parametervärdena i sin klimatmodell så att aerosolernas beräknade kyleffekt kraftigt minskades och koldioxidens beräknade växthuseffekt kraftigt ökades. Därefter gjorde han sig till högljudd talesman för den nya alarmistiska linjen att vår användning av fossila bränslen leder till en potentiellt katastrofal global uppvärmning enligt AGW-hypotesen (Anthropogenic Global Warming).
Sålunda var Schneider bl. a. pådrivande vid inrättandet av FN:s klimatpanel (IPCC) år 1988, startade en egen klimatologisk tidskrift med AGW-alarmistisk profil, har lämnat författarbidrag till IPCC:s fyra första rapporter, tillhörde den kärngrupp inom IPCC:s ledning som författade de politiskt betydelsefulla sammanfattningarna för beslutsfattare, och fortsatte att aktivt arbeta inom IPCC fram till sin död år 2010. Inför 2009 års klimatmöte i Köpenhamn förklarade han i en intervju att det inte finns någon objektiv vetenskap, och betecknade sig själv som aktivist.
De senare klargörandena framkom som svar på frågor föranledda av följande frekvent citerade (kondenserade) uttalande som Schneider gjorde året efter det att IPCC inrättats:
- To capture the public’s imagination … we have to offer up scary scenarios, make simplified dramatic statements and make little mention of any doubts we might have. Each of us has to decide what is the right balance between being effective and being honest.
Uttalandet är frekvent citerat, eftersom det med rätta av många betraktats som upprörande, vare sig Schneiders ”we” syftar på ”vi klimatforskare”, ”vi IPCC-representanter” eller ”vi miljöaktivister”. För vetenskapligt inriktade forskare är varje som helst form av oärlighet oacceptabel. Den vetenskapliga processens syfte är att klargöra kunskapsläget, inte att förvrida det genom oärliga utsagor. Ej heller torde flertalet politiker, mediarepresentanter eller folk i gemen anse det vara acceptabelt att basera opinionsbildning och politiska beslut på skrämselpropaganda och en oärlig (felaktig eller vilseledande) beskrivning av det vetenskapliga kunskapsläget.
Schneider har hävdat att det avkortade citatet ovan tagits ur sitt sammanhang och därför ger en missvisande bild av hans åsikter. Hans oavkortade uttalande klargör sammanhanget: Schneider vet att han som vetenskapsman är etiskt förpliktigad att vara ärlig, dvs. att med hans egna ord säga ”the truth, the whole truth, and nothing but the truth”. Men han känner sig också etiskt förpliktigad att agitera enligt sin alarmistiska övertygelse för att befria världen från ett katastrofhot. Det är detta etiska dilemma Schneider anser att envar forskare har rätt att lösa enligt eget skön genom att inte skilja tro från vetande, utan söka vinna gehör för sin trosövertygelse genom en oärlig framställning av de vetenskapliga rön som gjorts.
Så kändes det tydligen rätt att tänka för den högutbildade miljöaktivisten Schneider, när han tyckte sig veta vad som är sanning och därför fann sig förpliktigad att ägna sig åt alarmistisk agitation. Men för mig röjer hans uttalande en synnerligen anstötlig övermänniskoattityd: Vi som besitter den rätta insikten kan tillåta oss att vara oärliga och skrämma eller lura mindre vetande. Annars kanske de inte har vett att dra samma slutsatser som vi.
Klimathotskeptiska forskare har inte haft vett att dra samma slutsatser som alarmisterna. Men det var inte forskarnas syn på de vetenskapliga problemen Schneider ville påverka. I stället hade han ett politiskt mål. Han var inställd på att så effektivt som möjligt sprida det alarmistiska budskapet till en forskningsmässigt lågutbildad allmänhet, dvs. till politiker, mediarepresentanter och vanligt folk. Och då tyckte han att det var försvarbart att luras genom skrämsel, överförenklingar och oärlighet.
Schneider har utan tvekan varit en av de mest inflytelserika personerna inom IPCC. Den aktivistiska inställningen i citatet ovan genomsyrar de senaste tre IPCC-rapporterna, speciellt sammanfattningarna för beslutsfattare. Det alarmistiska budskapet framhävs och förstärks genom vilseledande presentationer och bedömningar ägnade att skapa opinion för klimathotarnas politiska åsikter snarare än att ärligt redovisa det vetenskapliga kunskapsläget.
Jag ska nöja mig med att att ge ett enda belysande exempel på detta. Klimatalarmister fruktar eller försöker skrämmas med att global uppvärmning leder till vad som i media brukar framställas som en katastrofal ökning av dödsbringade fenomen som värmeböljor, köldknäppar, stormar och orkaner, åskväder, skyfall med åtföljande översvämningar och jordskred, samt svår torka. Sådant väderrelaterat elände brukar hänvisas till under samlingsnamnet extremväder.
Det föreligger tillförlitlig meteorologisk statistik med god global täckning rörande extremväder åtminstone sedan mitten av förra århundradet. Dessa data har fortlöpande analyserats av meteorologer och klimatologer, speciellt nogsamt de senaste fyrtio åren. Analyserna har undantagslöst visat att 1900-talets globala uppvärmning inte har lett till någon statistiskt påvisbar global ökning av extremvädrens frekvens eller styrka, vilket IPCC tvingats konstatera i samtliga huvudrapporter och en specialrapport.
Detta väsentliga resultat presenteras emellertid på ett sätt som är så vilseledande att det bäst beskrivs som lögnaktigt. 2007-års IPCC-rapport ägnade speciell uppmärksamhet åt extremvädren i ett separat avsnitt. Sammanfattningen av detta (kapitel 3.8.5) inleddes med följande mening:
- ”Even though the archived data sets are not yet sufficient for determining long-term trends in extremes, there are new findings on observed changes for different types of extremes.”
Den vetenskapligt korrekta slutsatsen att det inte förligger några statistiskt befästa ändringstrender för extremvädren finns alltså med, men förringas genom att endast presenteras i en bisats inledd med ”Even though”. Med detta ”Även om” förmedlar man en obefogad misstro mot att slutsatsen ger en korrekt bild av den observerade verkligheten.
Det ena antydda skälet för denna nedvärdering av slutsatsens trovärdighet är att den begränsas av reservationen ”not yet”. Ur vetenskaplig aspekt är det en irrelevant och vilseledande reservation. Kunskapsläget avgörs av de observationer som gjorts, inte av vad som skulle kunna vara möjliga utfall av framtida observationer. IPCC-rapportens ”ännu inte” syftar enbart till misstänkliggöra den korrekta slutsats som kan dras från vad som hittills observerats.
Det andra skälet anges i meningens huvudsats vara att det finns ”new findings”. Man presenterar faktumet att det finns ”nya rön” som om de senare står i strid med den i meningens bisats korrekt angivna vetenskapliga slutsatsen. I själva verket förhåller det sig precis tvärtom. De nya rön man syftar på avser observationer gjorda efter den föregående IPCC-rapporten (år 2001) och ingår i det observationsmaterial som den till bisats degraderade korrekta vetenskapliga slutsatsen baserar sig på. De nya rönen konfirmerar att det saknas belägg för att 1900-talets globala uppvärmning lett till någon förvärrad extremväderssituation.
Men det vill inte IPCC-författarna kännas vid. I stället plockar man russin ur kakan bland de nya rönen och framhåller att det finns rapporter om lokalt eller regionalt förvärrade extremväder. Utan att nämna att det också finns statistiskt utjämnande rapporter om lokalt eller regionalt förbättrade extremvädersförhållanden. Sedan tar man de utplockade russinen till grund för statistiskt ohållbara påståenden om hur extremvädren generellt sett har förändrats. Sammanfattningen av avsnittet om extremväder i 2007-års IPCC-rapport mynnar ut i en tabell (Table 3.8) som anger att situationen för alla där beaktade extremväder förvärrats med en sannolikhet mellan 66 och 90% enligt författarnas subjektiva tyckanden.
I rapportens sammanfattning för beslutsfattare återfinns endast utdrag ur denna tabell. I Schneidersk anda (och åtminstone delvis med hans egen hand och pensel) målar man för politiker, journalister och allmänhet upp den skrämmande bilden att 1900-talets globala uppvärmning med stor (66–90%) sannolikhet förvärrat extremväder som cykloner, värmeböljor, skyfall och torka. Man förtiger den vetenskapligt korrekta slutsatsen att inga statistiskt signifikanta trendförändringar av extremvädren kunnat påvisas och torgför dess alarmistiska motsats. I sitt etiska val mellan vetenskaplig ärlighet och politisk effektivitet har IPCC-författarna beslutat sig för att nära nog hundraprocentligt strunta i vetenskapen och satsa på den politiska skrämselpropagandan. Man försöker lura folk som saknar förmåga att själva korrekt utvärdera de föreliggande forskningsresultaten, delvis beroende på att författarna själva i brist på adekvat kompetens saknat sådan förmåga.
Ett av de knep IPCC tillgriper i detta lurendrejeri är att språkligt klä sig i lånta fjädrar från exakta vetenskaper. När klimatalarmister försökt få politiker att agera för att undanröja påstådda klimathot hänförbara till mänskliga aktiviteter har de mötts av uppmaningen: ”Ge oss matematiska sannolikheter, så kan vi räkna på vilka politiska åtgärder som är ekonomiskt och välfärdsmässigt motiverade”. Sannolikheter i exakt matematisk bemärkelse kan nämligen bland annat användas för sådana ändamål.
På förslag av Stephen Schneider har därför IPCC-författarnas subjektiva bedömningar i termer som t. ex. ”troligt” och ”högst troligt” översatts till låtsas-sannolikheter enligt en vokabulär som specificeras i första kapitlet av 2007-års rapport. I enlighet med denna vokabulär hävdar IPCC i sin senaste rapport bland annat att sannolikheten för att det sena 1900-talets globala uppvärmning orsakats av mänskliga aktiviteter är minst 95%.
Hur har man kommit fram till det? Den matematiska sannolikheten för ett visst utfall definieras för en population av observationer som antalet gynnsamma fall dividerat med antalet möjliga fall. Så hur många gånger har IPCC funnit att uppvärmningen var av antropogent ursprung, och hur många gånger har man funnit att den inte var det? Svaret är att man inte ägnat frågan en tanke, eftersom sannolikheter i matematisk bemärkelse inte är något meningsfullt begrepp för beskrivning av engångshändelser.
Däremot insåg Schneider att det skulle vara politiskt effektivt att framställa IPCC-författarnas subjektiva tyckanden som om de representerade sannolikheter i matematisk bemärkelse. Vetenskapligt sett svarar författarnas ”95-procentiga sannolikhet” mot språkmässiga uttalanden som ”jag är nästan hundra på” eller ”jag ger mig tusan på ”. Men ”95 procents sannolikhet” låter vederhäftigare genom att ge det vilseledande intrycket att bedömningen representerar ett vetenskapligt trovärdigt mått fastställt genom objektiv statistisk analys. Så är inte fallet. IPCC försöker på Schneiders initiativ lura folk som saknar forskarutbildning. Och lyckas faktiskt även lura många utbildade forskare.
Slutligen kan nämnas att Stephen Schneider även i andra avseenden försökt stödja sig på sannolikhetslära i sin klimatalarmistiska agitation. Han har i intervjuer förklarat sig vara extremt obenägen att ta risker. Han ansåg att AGW-modellerna, även om de måhända i vissa avseenden kunde vara bristfälliga, med säkerhet påvisade att det föreligger en risk för att antropogena utsläpp av fossil koldioxid ska kunna åstadkomma elände genom global uppvärmning. Den risken sade Schneider sig inte vara beredd att ta, varför utsläppen enligt hans mening måste minskas och på sikt upphöra.
Resonemanget har argumentationsmässigt anammats och utnyttjats av åtskilliga alarmister, men är löjligt ohållbart av flera skäl. Beaktansvärda riskanalyser kan endast genomföras om det finns tillförlitliga metoder för att skatta riskernas storlek. Sådana metoder saknas helt vad avser de fossila koldioxidutsläppens eventuella framkallande av elände. Forskningsmässigt har man inte ens kunnat påvisa att utsläppen haft någon signifikant temperaturhöjande effekt, den klimatförändring som alarmister framhåller som eländesframkallande.
Ej heller föreligger det några belägg för alarmisternas förmodande att global uppvärming framkallar mänskligt elände. Tvärtom tyder alla hittills genomförda historiska studier på raka motsatsen (Falskt Alarm, kapitel 3.15). Kyla och avkylning har vållat elände i form av hungersnöd och krig. Värme och uppvärmning har gynnat mänsklig välfärd. I båda fallen har effekterna trovärdigt kunnat hänföras till att vår livsmedelsförsörjning gynnas av värme och missgynnas av kyla. I de tropiska regnskogarna frodas livet. I polarområdena är livet utrotningshotat.
Men framför allt måste alla riskanalyser av politiskt intresse baseras på en sammanvägning av risken för att en mänsklig aktivitet framkallar elände och sannolikheten för att aktiviteten gynnar mänsklig välfärd. Detta har Schneider för att politiskt effektivisera sin klimatalarmistiska agitation funnit det etiskt berättigat att bortse från och förtiga. Om han ens insåg det.
I själva verket är sådan sammanvägning av helt avgörande betydelse för våra samhälleliga beslut. Alla mänskliga aktiviteter är förenade med risker för att diverse effekter av oönskat slag ska uppkomma. Skulle man följa Schneiders riktlinje och bannlysa alla göranden som medför risker, så skulle mänskligheten bli totalt handlingsförlamad.
Ska vi låta bli att cykla för att det finns en risk för att vi kan bli påkörda av ”dom dumma bilarna” eller för att vi kan cykla omkull och bli illa skadade? Ska vi det senare fallet låta bli att ringa efter ”den dumma ambulansen” som släpper ut fossil koldioxid som kan medföra en global uppvärmning som kan få katastrofala effekter om inte om vore i vägen. Förlåt det raljanta barnkammarspråket, men Schneiders riskanalyser var vetenskapligt och samhällsmässigt sett på barnkammarnivå.
Sammanfattningsvis var Stephen Schneider enligt egen beskrivning en miljöaktivist som ansåg att det inte finns någon objektiv vetenskap. Den senare åsikten präglade hans eget tänkande, men skulle ha fått Euklides att vrida sig i sin grav om han kunnat. Vetenskap syftar till att försöka ge svar på de frågor vi ställer oss, t. ex. vad klimatet beträffar. Den objektiva metod empirisk vetenskap anvisar oss för att komma därhän är att genom falsifiering eliminera ohållbara hypotetiska svar. Det var en ointressant metod för Schneider, eftersom han var förvissad om och utgick från att han redan visste svaren. Vetenskapliga argument och empiriska observationer har av hans publikationer och utsagor att döma endast varit av intresse för honom om de stödde vad han ansåg sig veta och kunde åberopa i sin politiska agitation.
För mig framstår Schneider därför som en oärlig miljöaktivist med övermänniskokomplex och total avsaknad av ambitioner att ägna sig åt sanningssökande klimatforskning. I det avseendet förefaller han mig vara representativ för hur IPCC generellt sett utvärderat det klimatologiska kunskapsläget. Vetenskapen har varit en bisak, helt underordnad politiska aspekter och ambitioner.
Detta är föga förvånansvärt, eftersom IPCC är ett politiskt organ bestående av diplomatiska representanter för FN:s 194 medlemsstater. Diplomaterna är regeringsutsedda och instruerade att bland annat självfallet beakta respektive stats ekonomiska intressen samt att främja sådana utformningar av IPCC-rapporterna som regeringspolitikerna med hänsyn till opinionsläget i valmanskåren anser öka deras möjligheter att behålla regeringsmakten. Såväl regeringspolitikerna som de av dem utsedda IPCC-diplomaterna saknar normalt sett någon som helst forskarutbildning i naturvetenskapliga ämnen. De stöder i stället sin argumentering på bedömningar gjorda av en uppsättning av dem själva utsedda experter, utvalda bland de kandidater som medlemsstaternas regeringar funnit för gott att nominera. Svenska nomineringar sker på förslag av en statlig myndighet (Naturvårdsverket) med en regeringstillsatt chef som endast förblir chef så länge den åtnjuter ansvarig ministers politiska förtroende. Inte på förslag från universitet och högskolor där den vetenskapliga spetskompetensen finns.
Under sådana omständigheter kunde man förvänta sig att IPCC skulle godta de politiskt utsovrade experternas bedömningar som de är. Så är inte fallet. Expertutlåtandena i form av rapportutkast blir i stället föremål för ytterligare politisk granskning och censur i två omgångar av diplomatiska förhandlingar. Dessa har i flera väsentliga fall lett till att experternas i rapportutkast framförda kritik av klimatalarmismen negligerats av politiska skäl och förtigits i de slutliga IPCC-rapporterna.
Först väljer alltså regeringspolitiker ut IPCC-experter bland forskare som sagt vad man vill höra. Sedan stryker regeringsrepresentanter de delar av expertutlåtandena som mot förmodan uttrycker saker man inte vill höra. Därefter förtäljer regeringarna valmanskåren att man vill föra den politik som regeringarna genom experturval och diplomatiska förhandlingar sett till att IPCC-rapporterna framställer som vetenskapligt rättfärdigad. Så ser cirkelbevisning ut i modern politisk tappning.
Politiker är maktlystna och har i alla tider sökt ta kontroll över vetenskapen. Nutida regeringar använder i klimatfrågan IPCC som ett medel att nå sina politiska mål med föregivet vetenskapligt stöd baserat på politisk cirkelbevisning. I själva verket är IPCC-rapporterna politiska partsinlagor av perifert vetenskapligt intresse, eftersom rapportutsagorna bland annat återspeglar ett femtiotal regeringars förhoppningar att med klimatargument kunna få ekonomiskt bistånd, samt dessutom är beroende av om t. ex. USA styrs av en demokratisk eller republikansk regering
Den som vill bilda sig en uppfattning om det reella vetenskapliga kunskapsläget beträffande klimatförändringars förekomst, orsaker och effekter gör därför klokt i att jämföra IPCC:s politiskt styrda bedömningar med de mera sansade och trovärdiga bedömningarna som t. ex. framförts i rapporter från den regeringsobundna klimatpanelen NIPCC (Nongovernmental IPCC).
Länkar: ”Schneider’s oavkortade uttalande” https://en.wikipedia.org/wiki/Stephen_Schneider
”Falskt Alarm” http://www.falskt-alarm.se
Professor emeritus i Fysikalisk Kemi vid KTH. Klimatdebattör sedan 2003.
Gösta P. o Peter S. vilken lisa för själen att få läsa denna innehållsrika belysningen av klimatfrågan utgående från en av dess verkligt centrala figurer. Oerhört upplysande, viktigt och välkommet! Tack!
Bland andra likartade figurer, många fortfarande aktiva, framstår han som extra intressant eftersom han så snabbt kunde byta fot från det ena antropogena hotet till det andra, men med bibehållet resultat. Vilken övertygelse och vilket mål låg och lurade i hans grumliga träsk under den vetenskapliga ytan?
The common enemy of humanity is Man.
In searching for a common enemy against whom we can unite, we came up with the idea that pollution, he threat of global warming, water shortages, famine and the like, would fit the bill. In their totality and their interactions these phenomena do constitute a common threat which must be confronted of everyone together.
….
The real enemy is humanity itself.
(Sidan 75 i pdf-versionen)
/The first global revolution. 1991. A report of the council of the club of Rome.
Alexander King, Bertrand Schneider.
När jag läser Gösta’s fina genomlysning av de senaste decenniernas skeenden i frågan kommer jag osökt att tänka på en ofta återkommande medeltida mörkergengångare i det akademiska – en viss professor i matematisk statistik vid Chalmers.
Egentligen borde man bara ignorera denne, men jag måste bara kommentera att den nämnde sväljer all klimatrelaterad statistik och alla märkliga statistiska resonemang och pseudobegrepp (troligt, högst troligt etc.) inom detsamma. Inklusive de ”97 procenten” och de ”undersökningar” som ligger bakom.
Ja, tala om ”alternativ vetenskap”
I Sverige har vi en professor i teoretisk fysik som vill bevara himlens blåa färg.
Det verkar som att han delar Schneiders synsätt.
Det som oroar mig är det Gösta kallar övermänniskoattityd, som tydligen ger innehavaren rätt att föra fram sin aktivism och få den tagen som vetenskaplig sanning genom att hänvisa till kända samband oavsett hur relevanta de är.
Länk:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/892957?programid=1165
Peter Stilbs och Gösta Petterssob. Detta gästinlägg är nog det bästa och mest klarläggande om hur klimathotspropagandan skapas som jag har läst. Tack. Borde läsas av alla journalister och klimatansvariga i de politiska partierna.
Tack Gösta!
Utmärkande för en aktivistisk forskare är inte bara att de bedriver bekräftelseforskning istället för riktig vetenskap utan också hur de bemöter kritik. Detta sker ju regelbundet genom avfärdandet av person genom epitet som ”förnekare” och ”anti-science”.
Oviljan till diskussion och dialog är ett enkelt lackmustest på vad det handlar om.
Tack för den texten.
Så när vi försöker tala om att media och forskare ljuger så borde de svara-tack vi vet-men vi gör det för en bra sak!
I går rekordkyla idag rekordvärme-för den som inte ser på denna sida( https://www.weatherbell.com/) kan det vara svårt att förstå hur så stora väderskiften kan ske.
Men vänta nu… Var det inte någon som kommenterade här tidigare som hävdade att de där istidslarmen ej förekom i den vetenskapliga debatten. I den mån de förekom kunde dessa betraktas som tidningsankor i diverse oseriösa blaskor? /Sarc
Tack Gösta för denna text.
Snacka om att vända kappan efter temperaturen! Denne Schneider verkar ligga något mer vid sidan i sin utbildning än en viss agronom. Men märkligt nog så finns det en skock av ”klimatexperter” med diffusa utbildningar som inte ger dem mer trovärdighet än aktivistens.
Gunnar S. #4
Samma professor skriver på DN, kultur!, och verkar tro att permafrosten innehåller metanhydrater.
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/ulf-danielsson-klimatkrisen-kommer-att-krava-blod-svett-och-tarar/
#11 – han är polare med den matematiske statistikern nämnd ovan.
Metanhydrat är bara stabilt vid rätt så högt tryck, som på havsbotten , se ex
http://www.mdpi.com/1996-1073/3/12/1991/pdf
eller leta på methane water phase diagram för bilder etc
Stort tack för en mycket bra artikel. Bra att klimatupplysningen finns.
Björksten (SR) som var livrädd förra gången i vetenskapens veckomagasin
https://www.klimatupplysningen.se/2017/05/09/ulrika-ar-radd/ , detta pga smältande isar-tycker i dagens krönika att den optimism som finns bör utbytas mot handlingskraft.
Jag har studerat isavsmältningen i Arktis och på Grönland för att se hur det rimmar med accelererande förhållanden där uppe. Det tycks inte ta fart vilket kanske borde lugna oss optimister.
Men DMI nämner inget om detta, däremot har de lyssnat på Björksten och försökt fixa till siffrorna lite.
Det som var extremt förr är nu ersatt med mer aktuella extremer. Det må vara motiverat men om tidigare ettan kommer sist så kan man undra om reglerna är relevanta:
http://polarportal.dk/nyheder/nbsp/nyheder/update-to-melt-and-ablation-season-onsets/
Damerna i nämnda veckomagasin var lyriska över att Frankrike nu har fått en riktig miljöaktivist som miljöminister. Politiken ska styras av aktivism i stället för vetenskapliga fakta.
Egentligen har jag get upp om denna blogg, men här lite fakta som i alla fall de som frekventerat den längre tid vet om ven om de inte låtsas om det:
1. Artikeln ”Atmospheric Carbon Dioxide and Aerosols: Effects of Large Increases on Global Climate” hade den seniore Rasool som försteförfattare, ändå är det ändå bara Schneider som nämns som den som har hela ansvaret.
2. Det framgår redan i en fotnot i artikeln, gissningsvis tillkommen efter kritik i granskningen, att de använt för låg känslighet för CO2 givet då tillgänglig kunskap.
3. R&S spådde inte någon ny istid, de hävdade att *om* aerosolutsläppen ökade tillräckligt mycket skulle man kunna få det. I verkligheten införde man i ungefär denna veva allt mer svavelrening på kraftverken.
4. Gösta kör som så många före honom med att oärligt klippa i ett citat från Schneider för att ge felaktigt intryck, även om han sen mildrar det något genom att i vinklade termer medge att citatet är klippt. Jag antar att det är Göstas sätt att finna ”the right balance between being effective and being honest”.
Thomas P #16,
”Gösta kör som så många före honom med att oärligt klippa i ett citat från Schneider för att ge felaktigt intryck”
Har du hela citatet? Det borde väl Schneider ha lagt ut någonstans eftersom det förekommer så ofta.
#16 Thomas P ”Gösta kör som så många före honom med att oärligt klippa i ett citat från Schneider”
Det finns inget som helst oärligt i mitt och andras sätt att genom klipp ur Schneiders uttalande framhålla vad det han säger kokar ner till. Däremot finns det många som i likhet med Thomas försöker få det till att klippet ger en falsk bild av vad Schneider sagt och menat. Det är skälet till att jag även ger referens till hans oavkortade uttalande, vilket bekräftar att han faktiskt sagt och menat det som klippet återger.
För den som följt klimatfrågan under en längre tid finns det ingen tvekan om hur Stephen Schneider i praktiken tolkade sitt sitt uttalande. Han var en alarmist.
Hans universitet, Stanford skrev så här den dag han dog:
Citat:
”A climate researcher for decades, he had long been in the midst of political and scientific debates over global warming, tirelessly urging political leaders and the public to take action now to avoid disasters such as rising sea levels in the future. The New York Times called him a ”climate warrior.””
Och han har skrivit en bok med titeln:
” Science as a Contact Sport: Inside the Battle to Save Earth’s Climate.”
Jag tror att han var stolt över att vara alarmist och aktivist.
länkar:
http://news.stanford.edu/news/2010/july/schneider-071910.html
https://www2.ucar.edu/atmosnews/in-brief/2270/stephen-schneider-extraordinary-life
Gösta P #18,
Hela citatet från Wikipedia lyder:
”On the one hand, as scientists we are ethically bound to the scientific method, in effect promising to tell the truth, the whole truth, and nothing but — which means that we must include all the doubts, the caveats, the ifs, ands, and buts. On the other hand, we are not just scientists but human beings as well. And like most people we’d like to see the world a better place, which in this context translates into our working to reduce the risk of potentially disastrous climatic change. To do that we need to get some broadbased support, to capture the public’s imagination. That, of course, entails getting loads of media coverage. So we have to offer up scary scenarios, make simplified, dramatic statements, and make little mention of any doubts we might have. This ’double ethical bind’ we frequently find ourselves in cannot be solved by any formula. Each of us has to decide what the right balance is between being effective and being honest. I hope that means being both.”
Jag trodde möjligen att Thomas P hade något ytterligare som kunde göra det sannolikt att Schneider menade något annat än vad som framgår där. Tydligen inte.
I citatet är Schneider väldigt tydlig med att vetenskapsmän (han talar om ”we” hela tiden) skall använda sin auktoritet för att måla upp skrämmande scenarier och skaffa stora rubriker. Om inte det är en uppmaning till medvetet missbruk av vetenskapen så vet jag inte vad som skulle vara det.
@#20 mfl
Visst är det ett våldförande på *vetenskap*. Det finns för många exempel för att välja det värsta.
Vi – jag – väljer ett. Konfidensintervall.
I den matematiska statistikens värld, där den befolkas av oväldiga och helst (för att få matten enklare) oberoende ’statistiska variabler’, är begreppet konfidensintervall helt och glasklart vattentätt. Det säger exakt vad som menas……… (typ: i limes med alltfler utfall av en specificerad händelse…, kommer si och så stor andel av dessa att hamna högre eller lägre eller inom ett visst specificerat intervall).
Här finns INGA oklarheter eller källor till missförstånd av vad som avses.
Och så. I IPCC står det numer för en viss grad av personlig övertygelse!!!!!!! Förtydligande: detta är totalt på tvärs mot den riktiga betydelsen som ICKE innefattar tyckanden.
Alltså, IPCC har tvärvänt på betydelsen av en matematiskt rigorös kvantitet och kallar en hemsnickrad *tro* för samma namn! 🙁 🙁
Bevare oss för klimathotarnas raseri!
#16 Thomas P. Man kanske borde kalla in S-Å Christiansson för att återuppliva förträngda minnen!?
#20 Så talar en äkta leninist för att snärja ”själar i fångenskap” (Czeslaw Milosz)
Det finns i praktiken ingen helt objektiv vetenskap. Forskare kan i alla fall försöka vara objektiva. Schneider försökte göra tvärtom och vara så partisk som möjligt. När ett hot blev ohållbart, hoppade han på motsatsen.
Bloggens troll har hållit sig borta ett tag. Genast har antalet kommentarer per tråd minskat rejält. Å andra sidan är en betydligt större andel än vanligt värda att lägga tid på.
Gösta Pettersson, intressant text.
Jag har ett minne av ett besök på LU av Svensmark ca 1998, och en artikel i LUM. En artikel som gjorde starkt intryck på mig.
När i tiden blev det klart för dig att klimathotet var ett politiskt projekt, där vetenskapen blivit ”pantfånge hos statsmakten och näringslivet” ?
(V. Wright använde begreppet i boken Vetenskapen och Förnuftet)
Har du publicerat något opinionsinlägg i media?
Ca 2003 lyckades jag få in ett inlägg på Ordet i Sydsvenskan. (Finns inte på nätet) Som reaktion fick jag en bunt material med snigelpost från en geolog. (Glömt namn och titel) Han hade lagt med en lapp. ”Skönt med folk som tänker själv”
Det viktiga slaget var då redan över. Politiker och näringsliv hade redan ett järngrepp om frågeställningen. Ny koldioxidfri svensk kärnkraft t.ex. Lennart Bengtsson och andra på KVA.
LB förordade satsning på Breeders ca 2006.
I bland har jag fått återfall och sänt in förslag till gammelmedia. Det älsta som finns på nätet.
http://old.theclimatescam.se/2008/07/31/kritik-mot-erland-kallen/
Det sista (jag vet skillnad mellan senaste och sista) finns på Skånskans Debattsida 2014 inför valet. Men redaktören ville inte lägga det på nätet.
”Göd inte den informella imperialismen”
(Strunta i klmathot. Satsa på el och rent vatten för de fattigaste i SS Africa)
3/4 2016 deltog jag i SIDA Power Africa möte i Stockholm. Där klargjorde UD-representanten som var ansvarig för Afrika (nu ambassadör i Vietnam) att det handlade om att sälja svenska produkter, inte om miljö.
I FoF #9 -2015 yttrade Hans Rosling.
”Det är arrogant att prådyvla afrikaner solenergi när det kostar liv”
Kollade din blog om boken. Jag gillar skarpt att du har frihetens bro (som den blev för mig) på bild.
Lars Kamél!
Vi har ett antal skräckexempel på ”forskare” och ”experter” som ställt till med extremt stor skada. Psykfallet Sven Å Christiansson lyckas med konststycket att vara drivande i två av våra absolut största rättsskandaler Qvick och Kevinfallet med sitt flummande om ”förträngda minnen”.
Det verkar finnas ett samband som gör att ju mer inflytelserik hypotesbäraren blivit ju sämre blir förmågan till intellektuell hederlighet och ödmjukheten inför kalla motsatta fakta.
Tänk hur många som i skola och under hela livet fått lära sig att förhålla sig till den pseudovetenskapliga kaloritabellen. En tabell som utgår ifrån att vi människor är nån form av motor eller kakelugn som bränner och förbrukar kalorier på samma villkor. Tänk va feta vi skulle bli om vi drog i oss en halvliter bensin om dagen eller knaprade björkved ? Kaloritabellen korsbefruktad med kolesterol-pseudovetenskapen …. hur många miljoner har inte dött eller blivit sjuka av denna ”forskning” med sina tillhörande ”forskare” och ”kostrådgivare” ?
Vi som läser här på SI lär oss massor om människans dysfunktionella beteenden. Jag undrar om inte detta är ett problem oavsett grupp och utbildningsnivå det är bara formen och forumet för de dysfunktionella beteendena som varierar ?
När ”Nisse i Hökarängen” ägnar sig åt dysfunktionella beteenden så drabbar de få och honom själv främst. Ju högre upp i näringskedjan och hierarkin vi kommer ju större blir skadan för fler och desto mindre blir konsekvenserna.
Sven Åke Christiansson är beviset på att skadan och konsekvenserna för honom personligen blir minimal jämfört med hans offers.
Vi ser samma mönster när vi tittar på M Mann Schneider Rockström mfl med obefintlig risk för egen del i förhållande till den ekonomiska och psykiska skada de skapat.
Vi är i ett skrikande behov av en svensk författningsdomstol och en motsvarande betydligt mer kompetent granskningsnämnd för forskning som kan ligga till grund för stora kostnader och inflytande i samhället. ”Peer rewiew” modell extremt krävande granskande dvs motstsen till den slutna klanmedlems- review klimathoteriet byggt upp.
Trots att jag inte riktigt förstår allt, så ser till och med jag allvaret i detta. Tack för en bra text. Och lång 😉
Mycket bra inlägg! Tack Gösta för det!
#25 Christer Löfström
”När i tiden blev det klart för dig att klimathotet var ett politiskt projekt”
Cirka 2006 efter att ha läst Al Gores ”En obekväm sanning” med dess vetenskapliga lögner som fick mig att börja skriva ihop boken Falskt Alarm, samt vid granskning av 2007-års genompolitiserade IPCC-rapport vars bedömningar saknar vetenskapligt stöd i allt som rör klimatalarmismens centrala hypoteser.
”Har du publicerat något opinionsinlägg i media?”
Ja. I samband med att WG1-delen av den femte IPCC-rapporten publicerades 2013 skrev jag en SDS-insändare som redaktören till min förvåning tog in och försåg med titeln ”Trovärdighetsproblem sopas under mattan”. Det handlade om att rapporten efter de politiska förhandlingarna fortfarande körde med skrämselpropaganda och försökte förtiga att temperaturen inte stigit under 2000-talet trots att vi under den tiden släppt ut cirka en tredjedel av den mängd fossil koldioxid som totalt släppts ut sedan 1750.
Dessutom har jag deltagit i opinionsbildningen genom att låta mig avporträtteras av en Helsingforsk kanonfotograf i samband med att jag blev intervjuad av en finlandssvensk jounalist som tagit intryck av mina KU-inlägg och ville lämna ett välvilligt referat av dom.
Gösta, tack för svar!
#28 Gösta Pettersson
Antigen är Du är dåligt påläst eller så är Du ohederlig Thomas P påpekar i #16.
Klimatforskarna har aldrig sagt att temperaturen kommer att stiga i en jämn takt. Under kortare perioder kan temperaturen t o m minska något. Långsiktigt så kommer globala temperaturen att stiga p g a utsläppen av växthusgaser. Kanske inte lika snabbt som under 70- 80- och 90-talen då stoftutsläppen i världen minskade kraftigt vilket bidrog till att temperaturen ökade så snabbt under de årtiondena.
https://climate.nasa.gov/
http://www.cru.uea.ac.uk/
#31 Sigge
”Antigen är Du är dåligt påläst …”
Jag förstår inte vad som får dig att tro det. Av dina länkar att döma irriterar du dig snarare på att jag inte enbart inhämtar information från och förlitar mig på vad anglikanska regeringsmyndigheter (och det politiska FN-organet IPCC) har att säga i klimatfrågan.
”eller så är Du ohederlig Thomas P påpekar i #16”
Vad Thomas P försökte ge sken av i #16 var att mitt (och andras) klipp ur Schneiders uttalande tagits ur sitt sammanhang och därför ger en felaktig bild av vad Schneider sagt och menat. Av mitt svar i #18 (samt av Ingemar Nordins återgivande i #20 av det oavkortade uttalandet) framgår att klippet ger en korrekt bild av vad Schneiders uttalande kan kokas ned till när man rensar bort de dimridåer han lägger ut genom att ställa sina trosföreställningar om ett föreliggande klimathot gentemot vetenskapens krav.
Dina synpunkter på 1900-talets temperaturutveckling är OT och av ringa intresse jämfört med vad som sagts om detta i tidigare KU-inlägg.
Sigge #31
Har du helt missat att trådens ämne, Stephen Schneider, dels var klimatforskare och dels lyckades larma både vid avkylning och uppvärmning under sin forskargärning.
Att du nu vill ”modernisera” hans moral till att larma för AGW oavsett om temperaturen stiger eller faller anser inte jag vara någon bättre hållning. Och den duger definitivt inte som utgångspunkt för ditt inlägg!
#33 Gunnar Strandell
Det är riktigt att Stephen Schneider är klimatforskare. I den rapport som han var medförfattare i 1971 när han var 26 år gammal så togs två olika miljöproblem upp som påverkade globala temperaturen på olika sätt.
#32 Gösta Pettersson
”av dina länkar att döma irriterar du dig snarare på att jag inte enbart inhämtar information från och förlitar mig på vad anglikanska regeringsmyndigheter (och det politiska FN-organet IPCC) har att säga i klimatfrågan”
Självklart inhämtar jag information från de institut som forskar om klimatet och redovisar sina resultat på ett lättfattligt sätt. Det är en viss skillnad att hämta information från de instituten jämfört med att hämta information från klimatbloggar av samma typ som denna.
Att forskningsresultaten från seriösa forskare inte stämmer överens med dina åsikter innebär inte att deras resultat är felaktiga.
#35 Sigge
”Att forskningsresultaten från seriösa forskare inte stämmer överens med dina åsikter”
Jag vet inte vad du menar med seriösa forskare och mina åsikter. Samtliga forskningsresultat som tagits upp till behandling av NIPCC (merendels samma resultat som granskats av IPCC) har framlagts av vad jag betraktar som seriösa forskare. Min bedömning av dessa resultat ligger till grund för mina åsikter i klimatologiskt avseende och stämmer förträffligt överens med NIPCC:s bedömningar och föreliggande empiriska obserationer, långt sämre med IPCC:s politiskt vinklade bedömningar och i ett flertal kritiska fall framlagda tolkningar som står i strid med gjorda observationer.
Och i motsats till dig begränsar jag mig inte till att endast beakta resultat som redovisats på ett lättfattligt sätt, åtminstone inte inom det klimatologiska forskningsområdet.
#36 Gösta Petterson
Den kritik NIPCC har fått är att man ignorerar forskningsresultat som inte stämmer överens med den åsikt man har. D v s nästan alla forskningsresultat.
Lennart Bengtsson som skriver ibland på den här bloggen är en av många som kritiserat NIPPC. När Lennart Bengtsson kritiserar ”klimatskeptiker” så är det ofta påståendet att det inte varit temperaturhöjning sedan 1998 som han kritiserar.
Beträffande din egen hederlighet så verkar den ligga på ett väldigt låt plan.
Du skrev Stephen Schneider hade uttryckt sig så här:
”To capture the public’s imagination … we have to offer up scary scenarios, make simplified dramatic statements and make little mention of any doubts we might have. Each of us has to decide what is the right balance between being effective and being honest.”
Orkar man läsa länken Du hänvisar till så var det oavkortat och oförändrat så här:
On the one hand, as scientists we are ethically bound to the scientific method, in effect promising to tell the truth, the whole truth, and nothing but — which means that we must include all the doubts, the caveats, the ifs, ands, and buts. On the other hand, we are not just scientists but human beings as well. And like most people we’d like to see the world a better place, which in this context translates into our working to reduce the risk of potentially disastrous climatic change. To do that we need to get some broadbased support, to capture the public’s imagination. That, of course, entails getting loads of media coverage. So we have to offer up scary scenarios, make simplified, dramatic statements, and make little mention of any doubts we might have. This ’double ethical bind’ we frequently find ourselves in cannot be solved by any formula. Each of us has to decide what the right balance is between being effective and being honest. I hope that means being both.
Att förvränga vad en person säger eller skriver är ohederligt. Det har du gjort.
Sigge #37
Redan att föra på tal att det kan finnas en balans mellan effektivitet och hederlighet visar att Schneider anser att det är fråga om ett val. Det ger faktiskt en vink om att ju större effektivitet desto mindre hederlighet och tvärtom. Tanken är absurd ur vetenskaplig synvinkel.
Är det så här du tänker?
#37 Sigge
”Den kritik NIPCC har fått”
Kritik framförd av vem? Det förefaller mig som om du är en av dom som företrädesvis hämtar sin information från klimatbloggar av vad du betraktar som ”seriöst” slag.
”ignorerar forskningsresultat som inte stämmer överens med den åsikt man har”
Tvärtom. NIPCC tar i första hand upp forskningsresultat som IPCC anfört till stöd för sina alarmistiska bedömningar, men där NIPCC med motiveringar kommit fram tilll en helt annan bedömning.
”ofta påståendet att det inte varit temperaturhöjning sedan 1998 som han kritiserar”
Någon sådan kritik har jag aldrig sett Lennart Bengtsson framföra. Däremot har han i likhet med NIPCC betonat att klimattrender bör beräknas över längre tidsperioder än tjugo år.
”Att förvränga vad en person säger eller skriver är ohederligt. Det har du gjort.”
Jag tror du och jag har helt olika syn på vad som menas med ”förvränga” och ”hederligt”.
Som framgår av Schneiders oavkortade uttalande har han sagt och menat precis det som klippet citerar i det vetenskapligt intressanta avseendet.
#39 Gösta Pettersson
På en punkt håller jag med Dig. 20 år är för kort tid för att avgöra en klimattrend.
När det gäller Lennart Bengtssons kritik mot NIPCC så var det det tunna urvalet av forskningsresultat, att man hävdade att globala temperaturen inte hade ökat sedan 1998 och att de använde alldeles för korta tidsperspektiv.
Att du har förvrängt vad Stephen Schneider sagt och skrivit är solklart. Det är en annan innebörd i det du påstår att han har sagt och jämfört med det som publicerades i artikeln. Det är en otroligt låg debattnivå att göra så.
Jag tycker du skall ta och be om ursäkt för att du smutskastar Stephen Schneider.
När jag letar fakta så använder jag mig av forskningsinstitutens hemsidor. Bloggar i förvränger fakta väldigt ofta. Däremot så använder jag mig ofta av bloggars länkar, även denna bloggs länkar. T ex så var det genom att läsa länken Du hänvisade till som jag upptäckte att du förvrängt vad Stephen Schneider sagt.
#38 Guy
Det är så stor skillnad mellan det Stephen Schneider sa i artikeln och det som Gösta Petterson påstår att han menade. Det är en riktig bottennotering från Gösta Petterssons sida och än värre blir det för att han inte ber om ursäkt för att han vilseleder läsarna på den här bloggen.
Sigge # 41
Det var inte det jag frågade.
Sigge #40, 41,
Kan du inte visa vad Schneider har skrivit istället för det han har sagt? Jag frågande Thomas P men fick inget svar. Både du och Thomas verkar bara kasta ur er saker rakt ut i luften utan sakliga argument.
#43 Ingemar Nordin
Jag skrev i #37 vad som fanns i länken som Gösta hänvisade till. Jag glömde göra citattecken.
Här är det igen:
”On the one hand, as scientists we are ethically bound to the scientific method, in effect promising to tell the truth, the whole truth, and nothing but — which means that we must include all the doubts, the caveats, the ifs, ands, and buts. On the other hand, we are not just scientists but human beings as well. And like most people we’d like to see the world a better place, which in this context translates into our working to reduce the risk of potentially disastrous climatic change. To do that we need to get some broadbased support, to capture the public’s imagination. That, of course, entails getting loads of media coverage. So we have to offer up scary scenarios, make simplified, dramatic statements, and make little mention of any doubts we might have. This ‘double ethical bind’ we frequently find ourselves in cannot be solved by any formula. Each of us has to decide what the right balance is between being effective and being honest. I hope that means being both.”
Det borde vara Gösta Pettersson som skrev det riktiga istället och han borde be om ursäkt för att han vilseleder läsarna på den här bloggen!
Sigge #44 Vänta dig inte att Ingemar skall förstå. Han har ingen heder i kroppen utan kan glatt slänga ur sig rena påhitt som att Soros skulle hjälpt nazisterna med förintelsen eller tillskriva Bette Middler något hon inte sagt och som enda försvar klämma ur sig att hon i alla fall inte dementerat, som om hon skulle läsa den här bloggen. Jämfört med sådant är GP:s missledande citat en baggis.
Sen tycker jag fortfarande att om GP nu ser till forskningens väl borde han istället för personpåhopp på en blogg ägna sig åt att få sina ”revolutionerande” rön om kolcykeln publicerade vetenskapligt.
Det finns inget missledande citat. Dels har hela, eller ska vi säga den längre versionen (den är i sin tur ett urval) precis samma innebörd som den kortare. Dels hänvisade Gösta till den längre versionen i vilket fall.
Ohederlighet finns här ovan, men från två andra herrar än Gösta. Dessa två önskar bara förvilla bort Göstas inlägg genom trollkommentarer som det om ”klippta” citat. Helt i vanlig ordning.
Sigge har för övrigt lika lätt som Schneider att anpassa sig efterhand som det behövs. Han anser tex att både lågt och högt grundvatten, på samma plats, ”bevisar” antropogen uppvärmning.
#31 är dessutom ett praktexempel på ad-hoc och kurvpassningslogik.
Sigge#44,
Ja? Det var ju samma citat som jag hade i #20 och som Gösta P refererade till. Hade du inget där Schneider ångrar sitt uttalande eller där han modifierar det? I citatet så säger han ju rakt ut att vetenskapsmän bör använda sin auktoritet för att måla upp skräckscenarier och skaffa rubriker. Det är som sagt ett klart missbruk av vetenskapen och Schneider är nog den som bör skämmas.
Thomas P #45,
”Vänta dig inte att Ingemar skall förstå. Han har ingen heder i kroppen”
Och Thomas P har som vanligt bara personpåhopp att komma med.
Tänk så mycket bättre och givande era kommentarer hade varit om ni kom med något nytt. Och tankeväckande!
Sigge, det är precis det citatet som du ger som får mig att karaktärisera Schneider som alarmist. Det är rätt tydligt av citatet att han ser vetenskapen som ”an means to an end”. Det är därför han anser att det är etiskt legitimt att tona ner tvivlet på de vetenskapliga resultaten som man kan ha för att befordra det målet som man har.
En forskare som ser vetenskapen som en ”end in itself” är intresserad av att beskriva osäkerheterna likväl som resultaten.
#44 Sigge ”han borde be om ursäkt för att han vilseleder läsarna på den här bloggen”
#46 Thomas P ”GP:s missledande citat”
Ett klipp som korrekt återger såväl ordalydelsen som kontentan av Schneiders uttalande kan vare betraktas som vilseledande eller missledande. Det råder ingen tvekan om att Schneider ansåg sig och andra ha rätten att i den politiska effektivitetens namn vara vetenskapligt oärliga efter eget skön.
Så vad är det ni vill ha sagt med era kommentarer? Att ni tycker Schneiders inställning är vetenskapsetiskt försvarbar? Det tycker inte jag.
#45 Thomas P ”GP … borde … ägna sig åt att få sina ”revolutionerande” rön om kolcykeln publicerade”
Det finns inget revolutionerande i mitt rön att t. ex. koldioxidens atmosfäriska uppehållstid är i storleksordningen 10 år. De första rapporterna om detta kom redan på 1960-talet och har därefter konfirmerats i åtminstone 36 arbeten. Att IPCC:s negligerar dessa arbeten och på grundval av undermåliga matematiska modeller hävdar att uppehållstiden är i storleksordningen 100 år är inte vetenskapligt, utan politiskt, betingat. En 37:de rapport om att den observerade uppehållstiden är runt 10 år skulle inte rubba IPCC:s bedömningar. Liksaså kommer IPCC att fortsätta att negligera termisk avgasning så länge den effekten sätter käppar i hjulen för regeringarnas politiska ambitioner genom att diskvalificera AGW-modellernas spådomar.
Vetenskapligt sett vet vi redan hur den observerade verkligheten ser ut. Uppehållstiden är i storleksordningen 10 år, termisk avgasning föreligger, och AGW-klimatmodellerna kan inte spå klimat längre tid framöver än de kan spå väder. Men jag är tämligen förvissad om att världens regeringar likväl kommer att fortsätta att använda IPCC:s skrämselpropaganda som verktyg så länge de anser sig vara politiskt betjänta av det.
Ni som käbblar med Sigge och Thomas P begriper väl att ni argumenterar med nättroll? De enda tillfällen de håller sig till (delar av) sanningen är när de har lyckats välja ”körsbär” som tycks stödja dem, fast hela bilden säger emot dem.
Det är faktiskt omöjligt att koldioxidens uppehållstid i atmosfären är 100 år eller mer. Om den vore det, skulle vi ha en mycket högre koldioxidhalt än vad som är fallet. Det finns ju hyfsade uppskattningar om hur mycket koldioxid människor har släppt ut sedan 1750. Det finns data om hur mycket koldioxid det har funnits i atmosfären vid olika tidpunkter från 1700-talet (och tidigare) och fram till nu. De två går bara ihop om hälften av koldioxiden som släpps ut i et givet ögonblick har försvunnit efter 20-30 år. Efter ytterligare 20-30 år, har ytterligare hälften försvunnit, osv. Samtidigt försvinner koldioxid från senare utsläpp i samma takt. Efter 100 år är ungefär en sextondel kvar. Inte nästan 100 %, som IPCC försöker ge sken av.
Lars #51 Archer har skrivit en bra bok ”The Long Thaw” som på ett relativt lättfattligt sätt förklarar hur det fungerar, men du föredrar väl att sitta på din kammare och själv tänka ut hur det ”måste” vara och kalla alla som tittar mer på forskningsresultat för nätttroll.
#52 Thomas P
Accelererad uppvärmning talas det om när det gäller Arktis.
Ändå är de flesta medvetna om att det har varit varmare där tidigare i det långa perspektivet och även dagens temperaturer visar inte på kortsiktiga uppvärmningar.
http://ocean.dmi.dk/arctic/meant80n.php
Hur fel måste han ha?
http://press.princeton.edu/titles/10727.html