När Staffan Mörner först tog kontakt med mig ville han ha synpunkter på ett manus som han jobbade med. Det skulle bli en bok som på ett pedagogiskt sätt besvarade en lång rad frågor om klimatet som barn och elever hade ställt till honom, som förälder och lärare. Vi var några stycken skribenter som läste igenom och kom med förslag. Resultatet blev ”Allt du behöver veta om klimathotet”. Vi tyckte alla att skriften var fantastiskt bra och pedagogisk så den hamnade på en permanent sida här på bloggen.
Jag skrev då i ett presentationsinlägg: ”Det är väldigt roligt att kunna presentera den här lilla boken om klimatfrågan. Den är skriven av filosofiläraren Staffan Mörner. Skribenterna här på Klimatupplysningen har haft tillfälle att granska manuset, och bett om små revideringar här och där. Men alla som hört av sig till mig har varit väldigt nöjda med den pedagogiska utformningen av detta dokument. Staffan har lagt ned ett beundransvärt arbete på att utarbeta skriften. Sätt den i händerna på era tonåringar! Sätt den i händerna på skolorna! Skicka den till alla gröna tidningar, etermedia och politiker som helt dominerar det offentliga samtalet idag. Jag lovar att de kommer att veta ofantligt mycket mer om klimatfrågan än vad de någonsin gjort tidigare (vilket inte torde kräva särskilt mycket, givet sakernas bedrövliga tillstånd 🙂 ).”
Nu, tre år senare, så återkommer Staffan Mörner med en tryckt bok, ”Borde man oroa sig för klimathotet?”, och sidantalet har mer än fördubblats. Det är en imponerande bok på många sätt. Han har fördjupat vissa avsnitt betydligt, och den innehåller ett ännu bredare fält.
Det är förstås svårt att sammanfatta innehållet på ett rättvisande sätt. Men det som kanske ändå slår mig allra mest är att författaren har lagt ned ett enormt arbete på att hitta diagram och bilder. Det gör materialet tillgängligt på ett lättare sätt än om vi hade fått nöja oss med enbart text.
Om jag skall gå direkt på det som jag uppfattar som ganska unikt med denna bok så är det den noggranna genomgången av temperaturdata (kapitel 3.2); hur man mäter på olika sätt, justeringar som görs, hur olika väderinstitut som amerikanska NOAA motiverar sina justeringar, vika ansträngningar som NOAA och andra har gjort för att få kurvorna att passa med koldioxidhypotesen, samt den diskussion som utbrutit mellan kritiska klimathotsskeptiker och försvarare av hypotesen. Det är sannerligen ingen lätt diskussion att tränga in i men författaren gör det med bravur. Här hjälper självklart alla de illustrativa diagrammen till.
Men även om detta är ganska centralt för hela klimatfrågan så är det en lång rad andra frågor och påståenden som ofta förs fram i media men som sällan eller aldrig besvaras på ett sakligt sätt utifrån klimatvetenskapliga studier. Till exempel: Hotas verkligen isbjörnarna av minskande havsis? Har vädret blivit mer extremt? Hur fort kommer isen att smälta bort på Grönland – om någonsin? Hotar en stigande havsnivå oss som civilisation? Blir haven surare så att allt liv hotas? Och hur är det med korallerna i söderhaven? – Istället för bara allehanda alarmistiska och ogrundade påståenden om dessa saker så presenterar författaren fakta (kapitel 1).
Staffan Mörner går också igenom (kapitel 2) underlaget för de ständigt återkommande påståendena om att 97% av forskarna är överens om katastrofteorierna. Det visar sig att de undersökningar som gjorts är våldsamt överdrivna och bygger på undermåliga metoder. Det finns helt enkelt ingen grund för den s.k. ”konsensusen” bland forskarna. Frågan är om det ens finns en majoritet som skriver under på att det föreligger en klimatkris. I kapitel 4 citerar han en lång rad klimatforskare som uttrycker sig mycket skeptiskt om FNs klimatpanels arbete och om hur deras rapporter har förmedlats till politiker och allmänhet.
Men hur stark är hypotesen om att det är de mänskliga utsläppen av koldioxid som driver uppvärmningen? Finns det inte rent naturliga förklaringar till att temperaturen har ökat under det senaste seklet? I Kapitel 3.1 går författaren igenom en hel del av jordens klimathistoria och hur mycket temperaturen har ändrat sig helt utan påverkan från mänsklig koldioxid. För om klimatet har ändrat sig före industrialismens tid med stora och långa uppvärmningsperioder, lika fort och lika mycket som idag, hur vet vi då att det är just koldioxiden som är huvudorsak till klimatförändringen? Här går författaren överskådligt igenom historien och visar övertygande att det som sker nu ingalunda är något unikt. Han tar också upp några alternativa förklaringsmodeller till klimatförändringarna (kapitel 3.3).
Men låt mig lämna redovisningen av innehållet därhän nu. Det finns också andra recensioner som är bra att läsa, t.ex. den här på bloggen Antropocene av Göran Sjöberg.
Istället frågar jag mig avslutningsvis vilka läsare som kan uppskatta boken? Det självklara svaret ur min synpunkt är förstås: Alla! Men lite mer nyanserat så tror jag visserligen att alla kan ha saker att hämta i boken, men att vissa delar kan vara svårtillgängliga för en del. Inte på grund av författarens framställning utan därför att innehållet är tekniskt och svårt. Dit hör bl.a. den inträngande analysen av mätdata och hur dessa blivit ändrade med tiden. Men det övriga är det betydligt enklare att hänga med i. För egen del vet jag säkert att jag kommer att använda mig av boken som en uppslagsbok. Den har också en mycket riklig notförteckning som gör det lätt att gå vidare med olika ämnen.
Staffan Mörners nya bok är utan tvekan en mycket lärorik och intressant bok. Där kan man finna de flesta av de frågor man kan ha om var klimatvetenskapen står idag och om hur klimatdebatten i media och politiken missuppfattat situationen. Avståndet mellan vad som sägs i media genom flera decenniers politisering och den internvetenskapliga diskussionen blir tyvärr bara allt större. Ingen vågar ställa de kritiska frågorna eftersom man då genast blir stämplad som ”klimatförnekare” om man dristar sig att redovisa den faktiska vetenskapliga diskussionen.
Här är länkar till hur man får tag på boken och till Straffan Mörners egna hemsidor:
https://www.klimatkarusellen.se/product-page/klimathotet-av-staffan-m%C3%B6rner
https://cdon.se/bocker/staffan-morner/borde-man-oroa-sig-for-klimathotet-51995356
https://klimathotet.com/author/stamor1958/
https://klimatforum.com/author/stamor1958/
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
La en beställning på 2 ex.
En för hemmabruk och den andra blir en perfekt present – på en snart kommande födelsedag – till en person som behöver lite stöttning, då han ofta vistas i en alarmistisk miljö…
IPCC direktiv angav att de skulle bevisa att CO2 ökar m anl av mänsklig verksamhet, samt att gasen leder till global uppvärmning. Direktivet angav alltså vilket resultat IPCC skulle komma fram till – oavsett!
Och detta har IPCC genomfört.
Det har aldrig handlat om forskning och aldrig om att vetenskapligt studera klimat/väder. Det är bara vetenskapligt inriktade människor världen över som inbillats till att TRO att vetenskap skall användas och ge svar!
Jag har ögnat igenom den tidigare upplagan och nu den senares inledande kapitel. Men jag måste säga att jag blir inte övertygad, snarare tvärtom. Det blir ingen stadga i innehållet eftersom författarens egen övertygelse inte speglas. Allt blir förvirrande när tolkningen överlåts åt läsaren. Begrepp som klimatförändringar och global uppvärmning måste ses som tillstånd och inte som orsak till fenomen. Det är just analysen av de primära fenomen som saknas. Det är dessa primära fenomen som orsakar klimatförändringar och global uppvärmning och inte som man kan få uppfattningen, att dessa globala fenomen är sin egen orsak.
I textens tredje stycke står det,
” … med en tryckt bok, ”Borde man oroa sig för klimatet?””
men på bilden står det,
”Borde man oroa sig för klimathotet?”
Lite sublimt kanske men inte utan betydelse.
Lars C #4,
Tack för påpekandet. Ändrat.
Strålande tider, härliga tider, frågan om klimathotet har dunstat.
GWPF meddelar att man löste problemet med ett ”enkelt pennstreck”:
http://www.thegwpf.com/economic-emergency-eu-declares-oil-and-gas-are-no-longer-fossil-fuels/
Vilken dag!
Otroligt bra bok där allt finns dokumenterat.
Jag hade användning för den när vi i vår Rotaryklubb hade Mikael Tjernström, professor i meteorologi och expert på Arktis, höll ett anförande. Han deltog i förra årets Oden-expedition.
På sidan 4 i boken finns en bild som visar havsisens utbredning. Och ”Officiella data börjar här” och ”bortser från det här”. Mycket riktigt. Mikael Tjernström visade isutvecklingen från 1979, och då får man intryck av en kraftig avsmältning. Men har man 1973 som startpunkt, så försvinner effekten.
Jag hade med mig boken och visade bilden och frågade varför han inte visade hela historien. Tjernström påstod att mätningar före 1979 inte var satellitbaserade men där ljög Tjernström eftersom bilden som kommer från IPCC, bygger på satellitmätningar från 1973.
De troende vill inte veta av några böcker som ifrågasätter deras religiösa klimathotstro, som de inbillar sig har stöd av vetenskap. Boken kommer därför inte att läsas av dem som behöver det mest. Tyvärr.
#6
Stort tack för den länken Ann!
Har svårt att sluta skratta. Och det här är väl bara början på användandet av backväxeln?
#6 + 9#
Strälande!
Nu kan även kol nyttiggöras genom att förgasas då gasen inte är fossil. Tjärorna kan behandlas och blir då olja som inte är fossil. Koksen som blir kvar är ju erkänt bra jordförbättring.
Kvarstår dock tungmetall och radioaktivitet.
#10 Gunnar E
Kan man använda stenkolsprodukten koks till jordförbättring? Jag har alltid trott att det är träkol och aska från träkol.