Det finska energibolaget Katternö Energibolag är precis som alla andra energibolag väldigt miljö- och klimatsmart så där i största allmänhet, men de har en mycket läsvärd kundtidskrift som ger djup och bredd beträffande dessa frågor. Jag har tidigare här på TCS berättat om Patrick Moore. Det senaste numret är nästan helt ägnat åt klimattemat och reportagen är författade av den mycket kunnige Svenolof Karlsson.
Eller vad sägs om intervjuer och reportage om Jacob Nordangård, Donna Laframboise, miljöminister Ville Niinistö med nya gröna drömmar om att Finland skall ”gå före”, samt ett samtal med Minna Näsman som skrivit en avhandling om miljöengagemang och religion? Och så en artikel om Eija-Riitta Korhola som jag kort skall ta upp lite närmare.
Hon är intressant, inte bara för att hon precis är klar med en doktorsavhandling i filosofi som handlar om klimatpolitiken, utan också för att hon under många år arbetat aktivt med dessa frågor i EU-parlamentet. EU ligger ju, som det heter, långt framme då det gäller åtgärder för att minska koldioxidproduktionen.
Sprungen ur den finska miljörörelsen blev hon tidigt engagerad i klimatfrågan, och såg denna som en ödesfråga för mänskligheten och naturen. Som EU-parlamentariker så fick hon tillfälle att verkligen göra något åt saken. Hon var bl.a. med i beredningen av EUs utsläppshandel, och har sedan dess suttit med i allehanda kommittéer och utskott om miljö- och energifrågor. På Wikipedia finns alla hennes uppdrag listade.
Efterhand blev hon emellertid alltmer kritisk till EUs klimatpolitik. ”Jag förstod så småningom något väsentligt: bara för att man erkänt klimatförändringen som ett problem, betyder det logiskt inte att man kan lösa det på ett klokt sätt. EU:s klimatpolitik har trots de goda föresatserna misslyckats.” … ”Jag menar att de gångna tjugo åren på sätt och vis har gått till spillo.”
Jag citerar direkt från Svenolof Karlssons artikel: Saken har förvärrats av ”en enorm aningslöshet och brist på sakkunskap”, säger Eija-Riitta Korhola: ”Eftersom jag själv var på plats i parlamentet kan jag säga att antalet sakkunniga vid omröstningen om utsläppsrättigheterna var sex [av då totalt 632 ledamöter]. Vi köpte grisen i säcken, trots att beslutet ledde till en enorm strukturförändring i den europeiska energipolitiken!” – Man häpnar över på vilka lösa boliner EUs klimat- och energipolitik sköts.
Eija-Riitta Korhola är av allt att döma AGW-troende, och mäter därför framstegen i termer av minskade CO2-utsläpp. Men hon har stor respekt för vetenskapen och vetenskapliga data, och hon inser att klimathotarnas skräckscenarier inte håller: ”Temperaturen på jorden har nu stått stilla i femton år. Åtminstone de värsta skräckscenarierna blir för varje år allt mer osannolika. Världen går inte under i morgon. Vi har fortfarande tid på oss att utveckla långsiktigt hållbara lösningar.”
Eija-Riitta Korhola är numera också kritisk mot den miljörörelse som hon en gång var en del av. Hon säger: ”Återigen ett bevis för att ett gott syfte inte är någon garanti för en klok strategi. Miljörörelsen ser till exempel ekonomisk tillväxt som en fiende till miljön, trots att verkligheten visar att just där det finns ekonomisk välfärd har människor intresse av att värna miljön.” … ”Men i miljöretoriken romantiserar man fattigdomen. Jag ser också att det i miljörörelsens recept i klimatfrågan finns förvånansvärt mycket mekanismer som direkt skapar fattigdom och ojämlikhet.”
Kloka ord. Och jag hoppas att hennes utveckling som miljövän, tänkare och aktiv politiker speglar ett slags förnuftets mottrend i dagens klimat- och miljödiskussion. Det finns klara likheter med exempelvis Patrick Moore och Fritz Vahrenholt som båda har sin bakgrund inom miljörörelsen.
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Intressant!
Det verkar som att det börjar ske någon slags tillnyktring ändå. Långsamt går det men det kanske måste vara så.
Tack Ingemar, jag skall läsa hels skriften.
För att uttrycka det enkelt.
En person som verkar tänka själv och ta ställning till verkligheten i större mån än vad man ser hos flertalet politiker. Finland kommer att köra ifrån oss.
Tack Ingemar.
Den svenska klimatpolitiken har ju av allt att döma också körts igenom utan att riksdagsledamöterna har en susning om vad de röstat på. De flesta av dem i allafall.
För övrigt vore det nog väldigt intressant att höra frukostsamtalen hemma hos Korholas. Jag har en liiiten känsla av att hon kanske påverkats litegrann av sin make?
Hon är nämligen gift med ingen mindre än Atte Korhola, kritisk finsk klimatforskare, starkt kritisk till framförallt IPCC, som han anser bör reformeras i grund.
http://www.google.se/search?q=atte+korhola&hl=sv&prmd=imvnso&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=J05GT5TRDaPh4QSc46DkDg&sqi=2&ved=0CEwQsAQ&biw=1382&bih=668
Aha, det är vid köksbordet de stora tankarna föds, som man säger.
De stora frågorna hamnar förr eller senare på köksbordet. Om de då är dåligt tänkta och/eller dåligt motiverade blir det svårt att föra det längre – även om det kan ta tid att ”rätta till” saker och ting.
Vad nu tid är. Tänk vad nära i tiden jorden skulle gå under med svält, värmeböljor, smältande glaciärer och stigande havsnivåer. Nu är vi där när det skulle ha hänt, utan att det hänt. Då kan tiden vara ens bäste vän, eller fiende.
Kul att det börjat röra på sig hos våra politiker med självbevarelsedrift.
Labbibia #3,
De har säkert haft mycket intressanta samtal kring köksbordet. Tyvärr har de gått skilda vägar sedan i höstas … (eller tyvärr? -vad vet jag). den finska skvallerpressen verkar ha skrivit åtskilligt om det.
Ingemar Nordin # 5
Aj då!
Det kanske aldrig blev någon ”konsensus” kring köksbordet? 😉
Hmmm…., var inte så insatt i det Finska socitetslivet.
Vi kan alltså inte dra några som helst slutsatser av ett köksbords förmåga/oförmåga i stora resp. små frågor. Jag lämnar därmed hypotesen fri för någon att ta över.
En fråga som ständigt kommer upp, både beträffande EU och i Sverige: Varför kör de bara på i gamla spår? Politiker som Eija-Riita är uppenbarligen tyvärr ganska sällsynta. Men är hon den ende (eller en av väldigt få) som ser att EUs klimatpolitik inte funkar – politiskt, ekonomiskt och miljömässigt?
Hon säger att det bara var sex av 632 parlamentariker som var insatta i frågan när man fattade de första besluten. Och det kan jag mycket väl tänka mig. Men idag borde det vara uppenbart (med ekonomisk kris, hotande handelskrig, och utsläppshandel som kolappsat) för alla att man är inne på totalt fel spår. Eller?
Wolter # 7
Jag är väl inte heller så där våldsamt intresserad av den finska sociteten. Men det ringde en klocka när jag såg hennes efternamn, och jag var ju rätt ute…..nästan……
Jag skrev lite om hans kritik av IPCC för ett par år sedan, om det kan intressera någon?
http://labbibia.wordpress.com/2010/02/16/finsk-klimatforskare-ipcc-maste-reformeras/
Tack Ingemar igen! Det känns mycket märkligt att läsa, än så länge ögna, igenom en tidskrift på svenska (!) med detta innehåll. Men Finland är ju Finland och Katternö energibolag har tidigare haft artiklar av och med Jarl Ahlbeck, lektorn i miljöteknik vid Åbo akademi, som tidigt, tidigt opponerade sig både mot de civilisationskritiska miljöpessimisterna och hur IPCC hanterade klimatfrågan. Men som Jonas Hallberg i Spanarna sa för en tid sedan apropå ny kärnkraft och klimatskeptisism ”Finlands sak är vår”.
Man får hoppas att innehållet i detta nummer sprids till ansvariga i energisektorn.
Snart måste väl MSM sluta leka struts i klimatfrågan!
Ann L-H #10,
Jag tror att en väsentlig skillnad mellan Finland och Sverige är att de har mycket högre i tak i ”det offentliga samtalet”, dvs i gammelmedia. Vi har egentligen ingen större pluralism i grundläggande åsikter. Alla är i princip överens. På sin höjd kan man diskutera partiledarfrågor och om man skall höja eller sänka någon skatt med 50 öre tills lyssnarna/läsarna faller i sömn…
Men att föra fram grundläggande åsiktsskillnader som berör fundamentet för vårt samhälle – glöm det! Då får man hålla sig till bloggarna och nätet.
Och ingen svensk EU-politiker har väl någonsin vågat sticka ut hakan och avvikit från den svenska normen? Möjligen då Nils-Petter Lundgren och Junilistan – men det var länge sedan.
Labbibia #6
Även om det är ”konsensus” vid köksbordet kan det råda djup oenighet i andra rum (rodnar).
Måste citera Eija_Riitta Korhola:
”Klimatet har blivit en bekväm politisk och kulturell megatrend, en bekväm sanning som gör det möjligt att posera som världsförbättrare i politikens rampljus.”
En karakteristik passande som hand i handske på vissa nytillträdda svenska partiledare.
”Med åren har utvecklats ett slags klimat- ortodoxi och klimatpuritanism med en egen vokabulär av tillåtna och förbjudna ord. Klimatfrågan har blivit ett medel för att klassificera vilka som är rättfärdiga och vilka som är ’onda’ ”.
En religion, kort sagt!
Det känns nästan overkligt att få läsa artiklar på svenska som ifrågasätter klimathotandet och stolliga energipolitik som EU (och Sverige) bedriver.
En annan myt Eija-Riitta Korhola vill sticka hål på är att det lönar sig att gå i täten när det gäller ’gröna’ lösningar: ”EU-lagstiftningen visar något annat: den straffar nästan syste- matiskt dem som går först. Det här gäller både i fråga om utsläppshandeln och förnybar energi.”
Fantastiskt nummer av tidningen ”Katternö”!
Ingema!
Jag delar inte din synpunkt att den svenska politiken mal på i samma fotspår och jag får inspiration av Dr. Max.
Det är spännande att Sjösten drar likhetstecken mellan vänster- och klimatpolitik strax efter att Wetterstrand och Eriksson tonat ned klimatet och bejakat tillväxt.
Löfven vill skjuta på debatten om klimat och miljö och istället börja med en diskussion om energiförsörjning.
Reinfeldt???
För mig är det inte givet att vi kommer att rampa vidare i gamla fotspår.
Är det inte så att politiker, MSM och andra tyckare har målat in sig ett hörn som de inte kan ta sig ur utan att på färg på sig. De måste helt enkelt vänta tills färgen har flagnat och folket har glömt att att de var inmålade.
Gunnar S #14,
För mig är det inte givet att vi kommer att rampa vidare i gamla fotspår.
Nej, ingenting är naturligtvis givet. Men vi kan nog räkna med att EU och FN fortfarande är ganska döva för att alltfler människor hamnar i energifattigdom, t.o.m. tyskarna
http://notrickszone.com/2012/02/23/600000-households-in-germany-without-power-increasing-energy-poverty-is-alarming/
Och jag har svårt att se att något svenskt parti skulle våga sätta sig upp mot dessa globala organ och försöka tala förnuft med dem. Jag känner i vart fall inte till någon svensk EU-parlamentariker som, likt Eija-Riita, vågar gå ut och säga att EUs klimatpolitik är ett enda stort misslyckande och att de slösat bort miljardtals euros till ingen nytta.
Det enda hoppet är nog en folkopinion i Sverige som är tydlig nog för spindoktorerna i Rosenbad att lägga märke till den. Ett problem med detta är nog också tyvärr att vi inte verkar ha tillräckligt pålästa eller intresserade politiker.
Ingemar #11
Jag håller med dig. Jag tror faktiskt, vilket jag sagt tidigare att Sverige är mycket dåligt på ”konstruktiv konflikt”. Vår kultur är i botten en konsensus-kultur vad gäller stora frågor. Man pratar vänligt i riksdagen och visar ingen ilska eller aggresivitet. Det är ganska kul att se på hur tex det engelska parlamentet verkligen åskådliggörs genom att sitta mitt emot varandra och protestera högljutt mellan varven. Här går det stillsamt till. Och jag funderar fortfarande på vår historie-skrivning. Jag minns att en äldre man på 50-talet som faktiskt avlossade ett löst skott från åhörarläktarna för att han var så djävla trött på allt skitsnack. Finns han omskriven? Inte vad jag har hittat.
Börje S. #13.
Jamen precis. Guskelov att inte skeptiker-rörelsen har fått egen vokabulär av tillåtna och förbjudna ord och använt klimatfrågan som ett medel för att klassificera vilka som är rättfärdiga och vilka som är ’onda’!
Ingemar #16
Låt mig så ett par frön:
-Vid beräkning av LULUCF, ”skogens kolsänka” har Sverige och några andra länder tonat ned dess storlek i förhandlingarna.
Miljöpartiet anser att det gjorts för att kunna höja igen i takt med att CO2-utsläppen ökar.
Länk:
http://www.mp.se/files/233700-233799/file_233715.pdf
-I Holland, Sverige och Finland pågår diskussioner om att EU inte behöver styra reglementet för inhemska transporter om vi kan hitta effektivare lösningar utan att säkerheten eller konkurrensen åsidosätts.
Jag tycker att det rör på sig under den yta spinnet visar upp …
Och Ingvar Engelbrecht har rätt i att konflikter i Sverige numera gärna tas om hand innan de blir oåterkalliga eller blodiga.
Politiker fattar inte att det är tillåtet att vara osäker. Riktigt fånigt blir det när dom uttalar sig tvärsäkert i vetenskapliga frågor där inte ens forskarna kan eller vill göra det. Delvis är det okunniga journalister som framtvingar svar i frågor som saknar egentligen svar och därigenom ger intryck av att få fram sanningar.
Vi som är hyggligt pålästa i klimatfrågan märker direkt när politiker är ute och cyklar och man önskar att dom vågade säga, – jag vet inte!
Hur blir det om ’klimathot är verkliga’ , men inte av människan orsakad,klimatpolitikens kollaps eller fortsatt spel med klimatet och fossila bränslen mm,hur blir det koldioxidskatten,hänger den kvar ändå?
Kärnkraft bra för klimatet sa FP ledaren nyligen med Sjösteds(VP) som mot debattör.
ALI.K.
Anders L.
Det var tråkigt att du känner så.
För min del skiter jag fullständigt i vad som anses som ont och gott. Det hör faktiskt inte till vetenskapen att bedöma. Däremot finns det en uppsjö av ideologier och religiösa inriktningar som ägnar sin existens till ”ont och gott”.
Tyvärr verkar inte du, (precis som Thomas) heller förstå skillnaden mellan ”den goda saken” och vetenskap.
/Bäckström
Klimatförändringar är det ändå en enighet om från vänster till höger,ingen sticker ut i dessa frågor alla är rörande eniga i denna
politiska fråga i Sverige.
Människan är given till dessa klimatförändringar,inget annat hörs
ännu i detta land.
Idag t.ex spekulerades om TBE smittan sprider sig i vår alltmer
varmare klimat ,även uppåt Norrland.
Hoten radas upp p.g.a alltmer varmare klimat.
ALI.K.
Gunnar S #19,
-Vid beräkning av LULUCF, ”skogens kolsänka” har Sverige och några andra länder tonat ned dess storlek i förhandlingarna.
Men varför spela under täcket? Vore det inte enklare att säga vad de egentligen tror om AGW-alarmismen? Efter 15 år av nära oförändrad GT (med undantag från korta variationer) så borde det inte vara så svårt att åtminstone argumentera för katastroferna kommer att dröja.
Sverige är är dåliga med ’ konstruktiv konflikt’ mycket bra sagt.
Konflikter är bra,lösningar finns i dessa och är utvecklande, England är betydligt bättre på detta och vildsinta debatter är av godo.
De rensar luften och lösningar framträder.
Konflikt rädslan är tyvärr stor .
ALI.K.
Ingemar Nordin #24
Politiker väljer inte den enkla vägen, att säga vad de tror eller tycker. Deras uppgift är att tolka folkflertalets syn och det gör dem splittrade och försiktiga. Problemet ligger inte hos dem utan hos forskare som lämnat yrket för att istället ge sig ut i pollitiken men inte in i den.
Kolla i en spegel får du se! 😉
Gunnar S #26,
Min egen teori är att de flesta politiker tycker att det är bekvämare att förlita sig på IPCC än att sätta sig in i sakfrågan. Det ger dem också någon att skylla på om man inte vill ta ansvar.
Därför är det uppfriskande att stöta på politiker som Eija-Riita som tagit sin uppgift på såpass stort allvar att hon satt sig in i frågorna (lite fick hon väl gratis vid de där samtalen vid köksbordet kan jag tänka :-)), och dessutom varit beredd att ompröva en del av sina ursprungliga ståndpunkter.
Det visade sig att Einsteins, om ljuset hastighet fortfarande håller,
ett kabelfel bidrog med mätfelet om hastigheten.
Vetenskapare likt musiker är konservativa men ända radikala annars
upprepar man bara Mozart dåligt som exempel.
Radikala ideer är nödvändiga och provas om bärighet finns många nya eller gamla kanske måste omprövas,kanske kvant teorektiker
med kätterska ideer tas med större allvar som exempel.
ALI.K.
Ingemar #27
Politikerna reagerar bara om media och/eller folket uttrycker någon slags opinion.
Dom är inte egentligen intresserade av vetenskapen som sådan, man är däremot av naturliga anledningar intresserad av opinionen, det är ju liksom därför dom är där dom är 🙂
Så… Att det så sakteliga verkar som att vinden börjar svänga har näppeligen att göra med att politikerna plötsligt fått mer kött på benen i form av breddad kunskap, däremot har opinionen börjat svänga ute i stugorna, och det är något som våra politiker inte är sena på suga upp.
Rätt eller fel har inget med saken att göra.
Och det har det faktiskt aldrig handlat om.
/Bäckström
IPCC ,international populism climate center ,vetenskap?Vem tror det?
Recensioner av utvalt ur klimatrelaterade rapporter,noga utvalt passande den egna agendan.
I god FN anda.
ALI.K.
Återigen – Finlands sak borde bli vår. Ingemar N. påminde i den här tråden om Katternö group och deras tidskrift. Vilken förebild!
Det senaste numret är inte något undantag. I 2011/3 har de tex en utförlig artikel om P. Moore och hans tänkvärda självbiogarfi/bekännelse.
Intressant är också att de på Katternö fått fyra chefredaktörer att läsa boken och ge sina synpunkter på den. Hur vore det att på samma sätt utmana några tunga namn i MSM om att ta till sig och ge sin syn på tex Donna Lambfrois senaste eller varför inte Delingpoles Watermelons?
Något för SI?
Jag tror inte riktigt vi förstår hur viktigt detta är alternativt kan bli. Stora delar av klimathotet bärs upp av humaniora, inte naturvetenskap. Utan dess stöd skulle klimathotsindustrin inte ha kunnat utvecklas till en svavelosande samhällslära. Humaniora i alla dess former har rekryterats för saken – och som vanligt ställer kulturen upp när fienden är tillräckligt tydligt. Som ett lydigt mähä med andra ord.
Och humanioras självpåtagna uppgift blir då förstås att fördjupa och förtydliga våra kunskaper om det som hotar planteten/rasen/samhället/nationen/kulturen. Humanioras roll är ju i mycket att djupanalysera och förklara kulturella yttringar i olika former, ofta utifrån avancerade deduktioner (ex. kritik av Gudrun Schyman = Breivik). Den mäter alltså samhälleliga företeelser, gärna i termer av bra och dåligt och i klimathotets fall med hjälp av en allomfattande svart-vit tolkningsmatris. Ondska hittas förstås överallt. Det räcker med att resa ett lite försiktigt frågetecken för att bli stämplad som djävulens kreatur och ondskan hantlangare.
Men kapas detta otäcka humanioraben från naturvetenskapen vänds lätt vän till fiende. Historiskt har detta skett många gånger. Humaniora var exempelvis ståtlig hjälpryttare till såväl frenologin som rasbiologin. Idag är frenologi och rasbiolgi fortfarande favoritämnen på hum/samfak, men då i syfte att försöka förstå hur ”vi” människor kan duperas av (pseudo)vetenskap och ideologiska strömningar. Sent skall syndaren vana.
Vi får hoppas att denna finska filosofiavhandling banar väg för ett liknade paradigmskifte. Material finns det ju i överföd eller för att parafrasera omdömet psykiatern i Fawlty Towers gav om Basil: ”There is enough material for entire conferences.” 😉
Vi ser ett otäckt mönster!
Hela propagandaapparaten runt CAGW går i omlopp. Ipcc utför först beställningjobb på order av politiker uppbackade av WWF och Grinpiss.
Politikerna beställer alltså sitt eget råd till sig själva och till hjälp med propagandan och nedsablande av kritiker öser de skattestålar över de som propagerar och rättfärdigar politikernas beslut. Ett självspelande piano på medborgarnas bekostnad och på bekostnad av medborgarnas demokratiska informationsrätt och inflytande.
EPA finansierar bla Glieck och tog bort sina handlingar i detta ärende samma dag som Gleickaffären briserade. USA har ett antal illaluktande finansieringar att bringa klarhet i. Hur USA finansierat CRU/Jones vet vi inte ännu och hur stror del av IPCCs kassa som finansieras av USA ligger också i dimmor.
http://junkscience.com/2012/02/23/breaking-epa-scrubs-web-site-of-gleick-grants/
Det självspelande pianot blir dock väldigt tydligt satt i system i alla sk demokratier och de gröna rörelserna har blivit betalda valarbetare åt hela det politiska etablissemanget som stoppar så mycket skattestålar i klimahotsprofitörernas och klimatprofeternas fickor de bara hinner.
Att politikerna är livrädda för att avslöjas med vad de sysslar med är inte så konstigt. De har blåst sina medborgare så bedrägligt ohederligt illa så det pulserar vid tinningarna när man inser hur hela spektaklet byggts upp under så lång tid. Det finns så tydliga vinnare och loosers i detta klimatspektakel. Det är svenne banan som får pröjsa kalaset och får stå för politikers och aktivisters paraplydrinkar vid poolerna vid exotiska klimatbadortsmöten.
Hur mycket var det bara vindkraften kostar i Sverige? 200MDR som Svenne banan skall rånas på! Folkrån!!
Olaus Petri!
Sant sant! Svårt Svårt!
När viktiga funktioner byter ansikte samtidigt i samma fråga så hamnar vi illa till. Politisering i kombination med opportunism ledd av ”A nobel cause” är ett litet helvete där tolkningar av relativ moral blir enögd och förmågan att hålla två moraler/värderingar i luften samtidigt är tydligen mycket svårt. Det är vid sådana här epoker som paradigmskiften sker i omtolkning av uppgift utan insikt om att det är det som sker.
Tack för denna utengemärkta tråd!
Fantastiskt att få bevis på nära liggande sunt förnuft – ska la inte vara helt omöjligt att få en/annan skvätt över Östersjön, oder…? 😉
Det vill ju i sanning oxo till när man kollar in vad EU-eliten har för planer för framtiden – veritabel rysare:
http://www.europeanenergyreview.eu/site/pagina.php?id=3548
Ph**n asså, kan inte den uppenbarligt vakna E.R. Korhola åter ta plats i Bryssel???
Mvh/TJ
Olaus Petri #32,
Jag tror inte riktigt vi förstår hur viktigt detta är alternativt kan bli. Stora delar av klimathotet bärs upp av humaniora, inte naturvetenskap.
Jag håller med dig om att detta är en viktig diskussion. Men även om jag håller med dig om din första mening så gör jag det inte om den andra.
Kanske tänker du på ”humaniora” i termer av kulturknuttarna och ev. ledarskribenterna i MSM. Men det akademiska humaniorafolket (historiker, språkvetare, konstvetare, religionshistoriker, litteraturvetare osv) så är det inte sant. Jag får ofta reaktionen från de humanister jag träffar och samtalar med om klimathotet att de är mycket skeptiska till hela företeelsen, men att de egentligen inte kan ta ställning till sakfrågan.
Humanioras roll, är som du säger, oftast att beforska människans kulturella sfär. Och där är förstås hela klimathystering, med alla dess uttryck i böcker, tidningar och andra media, en del. Och egentligen spelar det ingen roll om du råkar tro på den ena eller den andra teorin, du kan beforska dessa yttringar ändå på ett objektivt och neutralt sätt.
Svagheten med att vara ”äkthumanist” (dvs att bara ha en humanistisk skolning) när du skall beforska ett fenomen som har naturvetenskapliga rötter är dock uppenbar. Jag är helt inne på exempelvis Nils-Roll Hanssens tankar här att du som historiker eller vetenskapsfilosof måste sätta dig in i den naturvetenskapliga diskussionen (hoppsan, där försvann 90% av humanisterna!). Det finns liksom ingen kungsväg till att greppa klimatdebatten som kulturyttring.
Har humaniorafolket inflytande på klimatdebatten? Ja, till viss del. Men egentligen inte mer än, säg, ekonomer, statsvetare eller psykologer. De KAN delta i den, och den del gör det. Men många ställer sig medvetet utanför därför att de inser svårighetsgraden.
Nej, om vi bara ser till akademikerna (inte politiker eller journalister) så bärs klimathysterin framförallt uppe av naturvetarna, och i synnerhet av klimatforskarna. Sorry!
Men jag tror att det vore bra om fler humanister (och samhällsvetare) faktiskt gjorde sig besväret med att sätta sig in i klimatforskningen. Åtminstone så pass att de kan tolka en graf, eller förstå en mindre teknisk artikel i någon klimattidskrift. För som du säger så ÄR ju humanioras uppgift att tolka och skapa förståelse för olika kulturella yttringar, inklusive klimatdebatten.
Australien och lögnerskan/löftesbrytaren Guillard !
I Australien så fanns det en radikal grupp ”Socialist Forum” vars uppgift var att transportera in australiensiska kommunister in i Labour Party. Guillard hävdar nu att hon var bitvis engagerad endast under hennes universitet tid, men det visar sig att hon var organisatör för event och höll egna föredrag och var aktiv medlem så sent som fram till 2002.
Damen passar alldeles utmärkt ihop med klimathotarna!! Australien verkar ha blivit ockuperat av vänsteraktivister utklädda till gröningar och rödingar.
Ingemar N. #36: Ekonomer… liten påverkan? Säger bara Stern (inte den tyska veckotidningen… 😉 )
Inte helt OT, intressant op-ed i WSJ:
http://online.wsj.com/article/SB10001424052970203646004577213244084429540.html?mod=djemWMP_h
Mvh/TJ
Ingmar, när man renodlar tappar med lätt bort nyanserna. Gissningsvis ligger vi inte alls långt ifrån varandra. Jag vet mycket väl att inte alla inom humaniora är på det viset jag beskrev, men det var inte heller min poäng. Den var att inom humaniora finns ett väldigt talträngt gäng som i kraft av sina positioner har varit kraftigt delaktiga i att bygga upp klimathotet, precis som en likartad kontingent gjorde i början på 1900-talet fast då med andra förtecken (jag är medveten om den lägre graden av specialisering vid denna tid).
Och visst sammanfaller dessa filurer idag ofta med de kulturknuttar du pekar på, men dessa bärs i regel upp via sina positioner och plattformar inom humfak (och för all del samfak). Det är ungefär som det fenomen som framför allt Axess lyfter fram gällande extremvänstern och alla dess ogenerade förgreningar inom akademi, media och kultur. Ofta får dessa sin legitimitet via positioner inom humaniora/samfak som de sedan kapitaliserar på via media och kulturscener, allt i syfte att framställa sina ofta extrema åsikter i kontroversiella frågor som något självklart gott och som även omfamnas av alla (konsensus). Vi som inte tycker att man skall göra politik av forskning tiger dock oftast still. Precis som du har jag många kollegor som är skeptiska till hysterin – och de blir glädjande nog allt fler.
Jag anser alltså att klimathotet inte bärs upp av klimatforskare i första hand – inom riktig klimatforskning är inte ”science settled” – även om det givetvis finns ett ”team” här. 🙂 Stödet kommer alltså inte bara från naturvetare även om många styrelser inom akademierna gjort en läpparnas bekännelse. Men låt mig säga så här, så tror jag vi kanske kan mötas?: Vilka tror du får mest genomslag i klimathotsdebatten – ett gäng naturvetenskapligt skolade skeptiker som sedan länge har blivit brännmärkta i media som onda oljesponsrade plattjordingar eller ett brett gäng från det egna laget, dvs ”goda” humanister, som lyfter fram sådant som Korhola gör och därmed poängterar hur mycket ”kultur”, ”ekonomi” och ”sociologi” det är som underbygger hotet och därmed ”science is settled”?
När klimathotet som sådant kan betraktas och analyseras som ett kulturellt fenomen, det är då som det går fort utför med det. Fast visst är det svårt att avgöra vilket som i sådana fall är hönan eller ägget – är det naturvetenskapliga framsteg eller ett nytt kutursociologiskt tryck?
Oavsett så sysselsätter sig ju ”vi” inom humaniora – just nu – med att analysera dem som inte tror på klimathotet. Du tycks helt ha glömt bort att du bara är en vit, västerländsk, heterosexuell, medelålders man Ingemar?
😉
Olaus P #39,
Jag tror också att vi kan bli eniga om det mesta. Jag är bara tveksam till den ”prominenta” roll som du tillskriver vanliga, enkla humanister.
De som framförallt ägnar sig åt att analysera skeptiker är visserligen en och annan ökänd historiker, men framförallt beteendevetare med mediautbildning. De ser ju sin chans att sälja in sig i det läger där alla forskningspengarna finns och de ställer glatt upp med allehanda hjärntvättsprojekt riktade till barn, ungdomar och allmänhet. Snacka om låg integritet!
Ja, det verkar inte finns något behov av att gräva upp någon stridsyxa Ingemar. 🙂 Apropos en öppning för klimathotet att bli ett studieobjekt för humanister så är onekligen Carr’s blänkare lovande:
http://blogs.independent.co.uk/2012/02/22/is-catastrophic-global-warming-like-the-millenium-bug-a-mistake/
Bara en sådan sak som ställa dessa fenomen bredvid varandra, låt gå med ett frågetecken i rubriken, gör att jag vädrar nya anslagsmöjligheter hos VR, fast kanske inte till årets ansökningsomgång då. 😉
R. Lindzen i UK, mkt läsvärt:
http://blogs.telegraph.co.uk/news/jamesdelingpole/100139297/lindzen-totally-pwns-the-alarmists/
Länk(ar) till föredraget m.m. i artikeln.
Enjoy! 🙂
Mvh/TJ
ThomasJ #42
Jag har skrivit ett inlägg om detta!
😀
Lena K. #43: Sorry, lade in 42:an innan jag upptäckte ditt inlägg… Vi får la ta tråden där då… 😉
Mvh/TJ
Ph**n vá jag tycker om finnarnas tänke när det gäller el-produktion & vad där hör till… Om inte Korea låg så ini humhum långt bort skulle sympatierna ligga minst lika mycket där:
http://www.world-nuclear.org/info/inf81.html
I Sverige snackar/skräms/ miljötalibanerna om 15-20++ år innan ett kkv står produktionsfärdigt. I Korea gör man sammanlunda på ~ 5 år. Vi ligger m.a.o. redan idag ~ 10 år efter i fundamentet för fortsatt ’välstånd’, dvs. tillgången av säker/billig el-energi.
Och; Vart är vi på väg? (från TVs ’På Spåret’): Tja, det borde vara en fråga för samtliga ’kalle-ankister’ (=349x), i synnerhet centristerna!, i Tjockhult att ta sig rejäla funderingar kring!
Mvh/TJ
Noterar i dagens der Spiegel en artikel om energisituationen, där ThyssenKrupp säljer sin rostfria stålproduktion till Finland (Outokompo) pga höjda elpriser och brister i eltillförseln. Metallarbetarna i Ruhr skall demonstrera och uppvakta politiker i valrörelsen med krav på låga elpriser och leveranssäkerhet. Den tyska kärnkraftpolitiken vacklar, då t o m socialdemokraterna varnar för situationen och påpekar att elström behövs även för att bygga vindsnurror. Reglerkraften via pumpkraftverk i trånga Alpdalar motverkas av lokala opinioner. Det rör på sig bland charlataner och grön-el månglare.
Lövde´n har plockat bort sossarnas talesmani energifrågor – en utpräglade grön elkramare och kärnkraftmotstyåndare.
Frankrike och England har startat ett samarbete för att utveckla 4.e gen kärnkraftverk. Kanske Tyskland ansluter sig när dom inser återvändsgränden och dess konsekvenser.
Holmfrid, jag kan supplera med en kommentar som jag fick förmedlad från Davosmötet nyligen. Den tyska toppolitikern i ett mindre sällskap, när klimatfrågan kom på tal: ”Nä, klimatfrågan är död.”
Snacka om penga-penga:
http://eureferendum.blogspot.com/2012/02/not-even-rounding-error.html
Kolla in Sveriges ’bidrag’… Men vi ska ju oxo vara ’ledande’… åtminstone i att utarma befolkningen, den egna asså…
Öppna riksrättsförfarandet omgående!
Mvh/TJ
Holmfrid #46/47: Såg oxo detta. Dessutom kopplades ~ 500.000 tyska el-konsumenter under 2010 (redan !!) bort pga. att de ej mäktade med de ohemult ökade el-kostnaderna.
Thyssens sale till Outokompu resulterar i att ~ 600 personer förlorar sina arbeten i Sverige (flyttas till Finland)…
How about that, fru Lööf???
Mvh/TJ