Ja, så har vi då kommit till den sista av Svenolof Karlssons klimatartiklar i Katternötidningen; den om Jacob Nordangårds avhandling. Vi har tidigare uppmärksammat avhandlingen på TCS här och här.
I den nu aktuella artikeln så läggs helt naturligt också ett finskt perspektiv på alla de organisationer och nätverk som Jacob har kartlagt. Liksom Sverige så har Finland en liten skara med ivrigt nätverkande gröna påtryckare. Den sista delen av artikeln tar emellertid upp hur avhandlingen blivit mottagen på Linköpings universitet.
Det är märkligt att Jacobs kartläggning av hur olika organisationer är länkade inom EU och världen kan väcka en sådan upprördhet bland de gröna. Beror det kanske på att han visar hur ett relativt fåtal gröna aktivister och politiker kan styra beslutsprocessen inom EU, och att de många frontorganisationerna ger ett falskt intryck av att det skulle vara fråga om demokratiska massrörelser? Jag vet inte.
Hursomhelst uppmärksammades avhandlingen av en av universitetets journalister. Det kändes lite märkligt när denna kommunikatör ställde mycket kritiska frågor vid själva disputationen i december, särskilt som hon inte verkade vara insatt i avhandlingen. Disputationer är dock offentliga tillställningar, och hon kanske var där som nyfiken privatperson, tänkte jag. Men jag blev riktigt nedstämd när hon sedan dömde ut avhandlingen på universitetets s.k. ”miljöblogg”. Hon skrev att hon “skäms” för att avhandlingen lagts fram. Avhandlingen borde ha underkänts, menade hon myndigt, tydligen helt okänslig för att den av fakulteten utsedda betygskommittén precis hade godkänt den.
Det är illa nog att universitetets ”miljöombud” driver en aktivistblogg. (Ja, man har t.o.m. ansett att journalistens bloggande varit så föredömligt att hon fick LiUs miljöpris 2012.) Men att miljöombudet på universitetets sidor dessutom offentligt hänger ut en avhandling som hon personligen ogillar tyder enligt min mening på en oförmåga att skilja på privatliv och sin roll som universitetets kommunikatör. För inte kan det väl vara meningen att vi doktorander och forskare först måste checka av våra projekt med förvaltningens kommunikationsavdelning så att vi inte råkar ut för dess bannbulla?
Ack ja, det finns tydligen inga gränser för hur politiskt korrekta, miljömedvetna och otroligt naiva en del är. Som framgår av Svenolof Karlssons mailutbyte så avsvär sig rektor allt ansvar. Men till min glädje så ser jag att det trots allt måste finnas en liten ljusglimt av sans och förnuft någonstans hos ledningen. Blogginlägget där Jacobs avhandling underkändes av miljöombudet är nu tack och lov borta!
Ingemar Nordin
PS. Hela Katternö-tidningen finns här. DS
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Vad glad jag blir när du kvittrar nyheter på morgonen. 😀
ces #3,
Skrämmande läsning! Vad är det för människor som leder EU? Connie Hedegaard verkar ju helt sinnessjuk.
Det är inte att vi ska få sänkt skatt, eller att pengarna ska gå tillbaks till medlemsländerna. Nej, allt mer måste stanna inom byråkratin.
OT Är det så att CO2 i atmosfären har en inverkan som är logaritmisk i förhållande till mängden, så 10 till 100 ger samma effekt som 100 till 1000? Om detta gäller , har den ekonom som utrett kostnaderna för åtgärderna,Stern, uppmärksammats på detta ? Det är väldigt avgörande om en kostnads nyttokalkyl skall göras!
Helgardering? Allierad mot kolindustrin?
Mvh//Mats
Det är väl bättre för fossilindustrin om subventioner riktas mot de konkurrenter som aldrig kan bli ett framtida hot.
Sören #7,
Det handlar om omdöme och förmåga att förstå sin yrkesroll. Jag skulle inte säga ett knyst (nåja!) om kommunikatören i fråga hade skrivit i tidningar eller på sin egen privata blogg om vad hon tycker om avhandlingen. Men här använder hon universitetets resurser, och står som ett officiellt språkrör i sin egenskap av “miljöombud” för universitetet. Och då kan hon inte bara köra över doktorand, handledare, opponent och en betygskommitté som samtliga har den akademiska kompetensen att bedöma avhandlingen. Hon är ingen “vanlig” journalist.
Svenologf Karlsson! Mycket bra att detta systematiska smutskastande av friska sunda sinnen (som inte passivt sväljer och vidrarebefordrar propagandan) avslöjas och hålls upp offentligt:
“Jacob Nordangård fann sedan att universitetets informationsavdelning inte ville uppmärksamma avhandlingen. Motiveringen:
”Eftersom din avhandling visat sig vara ovanligt omstridd internt kommer inget pressmeddelande att skickas.” ”
http://notrickszone.com/2013/02/09/greens-now-stunnedstumped-by-the-massive-environmental-collateral-damage-from-climate-protection/
🙂
“Och då kan hon inte bara köra över doktorand, handledare, opponent och en betygskommitté som samtliga har den akademiska kompetensen att bedöma avhandlingen.”
Framstår faktiskt som att LiU har skattefinansierade politrucker i sin verksamhet. Trodde 😉 att detta fenomen begravdes med Berlinmuren!
Vidare, är denna verksamhet förenlig med LiU:s uppdrag? F-n tror att det skulle hålla vid en revision.
Men det stannar vid det – i alla fall om man är anställd vid Universitetet i fråga och yttrar sig å dess vägnar, och inte som privatperson.
Även i det sistnämnda fallet (privatperson) bör man i fortsättningen hålla tyst utåt om man nu inte hade något vettigt att komma med under disputationen.
En annan del av detta är kopplingen till vissa storföretag och fonder, där de riktigt rika lagt in miljarder för filantropiska och andra ändamål. I praktiken går tydligen mycket av dessa pengar till att upprätthålla de nämnda nätverken. De ger en chans, förlåt elakheten, för avdankade politiker och företagsledare att träffas och känna sig ha en viktig uppgift och i detta ha expenserna betalda.
Att oljebolag och oljemiljardärer spelat en viktig roll för miljö- och klimataktivismen är ju inte mindre pikant. Det är någon som betalar, när klimataktivisterna reser världen runt för att rädda den. Inte sällan, verkar det som, kan reskassan härledas till oljeindustrin.
Finland har ju inte samma blocktänkande som i Sverige. Man vet före ett riksdagsval aldrig vilka partier som kommer att bilda regering efteråt. Personligen tycker jag det är ett bättre system än det svenska, där allt blir extremt fastlåst. Vid den senaste regeringsbildningen 2011 kom de gröna med i regeringen på ett bananskal. Därför att valets storsegrare Sannfinländarna valde att ställa sig i opposition. Hade Sannfinländarna gått med i regeringen, hade energi- och klimatpolitiken med säkerhet fått en annan betoning.
Du har rätt på så vis att frågan uppstår varför ett universitet öht driver sin egen medieföretagande med journalister, med förment kritisk sans och journalist-etos. När medier sjösätts för att vara mer bara språkrör, i privat sektor t ex, kallas medarbetarna just informatörer eller kommunikatörer.
Njae, det är väl snarare tvärtom. Rivandet av Berlinmuren medförde väl snarare att den sortens människor behövde finna ny institutuinaliserad dårskap att försvara och även ‘kämpa’ och ‘visa engagemang för’.
Berlinmuren revs förvisso (och med den en hel del annan historisk bråte), men dårskap och människors förmåga till självbedrägeri begraveds inte. Och det är just kännetecknande, för fria länder, att dårarna inte ‘begravs’, deporteras, tystas eller beslås med yrkesförbud.
Men detta är också ett bra sätt att identifiera dessa. Alltså de som sitter i byråkrati och förvaltning, avlönade av det offentliga, och som därifrån argumenterar (både sin egen försörjda existens och dess nödvändighet, samt också) att andra borde tystas, pekas ut som icke-önskvärda, i det här fallet ‘borde underkänts’ eller frågorna (kanske tom) borde aldrig (få) ställas från början.
Den typen av våta drömmar om ett totalitärt samhälle, där (de tror att) just de själva skulle få vara med bland de ‘rättfärdiga’ som får ‘bestraffa’ dom andra, och dessutom vara försörjd och ha detta till betald uppgift ..
.. dessa drömmar går inte att utplåna, utrota, genom att man river en 40 år gammal mur och att ett antal dylika inrättningar avvecklas. Sådana drömmar ligger och gror lite varstans, och bara väntar på ett bra tillfälle att åter dras fram under nya förevändningar om att syftet är väl och bra för alla, även dom drabbade.
OP, skämtare där! 😉
Oj, något hände med numreringen., min fråga var riktad mot Ingemars efterföljande kommentar…
Men ditt svar, som jag finner vara helt rimligt, väcker faktiskt fler frågor.
Miljöombudets uppgifter synes, vad jag förstår, vara inriktad på det mer vardagliga arbetet inom LiU (att lampor är släckta i tomma rum, dubbelsidiga skrivare används etc).
http://www.liu.se/insidan/nyhetsarkiv/1.334733?l=sv
Men vad har ett miljöombud (i sin roll) att tillföra under en disputation?
Hmm, även politruckerna hade en officiell uppgift när det en gång i tiden begav sig…
Nån jäkla ordning får det vara i debattklimatet. Är det inte lite “näthat” att sätta osakliga kollektiva etiketter på medborgare som har en annan åsikt än den officiellt omhuldade?
Mvh//Mats
Ja, jo vi är nog överens om den saken. Det var därför jag lade in en smily efter “trodde” (som blev misslyckad, har aldrig lärt mig, ville egentligen ha en sån där blå med ett jättesmil).
Som sagt, rivningen av muren gav en hel del “avfallsproblem” med lång halveringstid.
Mats G,
Lite ordning måste det vara även på “miljöombuden” och kommunikatörerna på ett universitet. Det skapar en obehaglig känsla bland oss forskare om vi vet att vår forskning kan stämplas som misshaglig och hängas ut till allmänt bespottande av vår egen kommunikationsavdelning. Det finns redan alldeles för mycket politiska styrmekanismer över forskningen idag, med forskningsråd och utbildningsdepartement hängande över oss.
Det lite anmärkningsvärda var i så fall att den rollens journalistiska integritet försvarades, vilket väl inte är fallet när språkrör, informatörer/kommunikatörer anställs överallt, där (bättre) journalister ständigt brottas med ifall de öht hör hemma.
Nästa gång kan det vara någon i någon liknande roll som kritiserar klimatetablissemanget.
Med vänlig hälsning, Mats
Med vänlig hälsning, Mats
Tack för den, värre än man trodde. För den som, likt jag, har lättare för att förstå tyska som skrift, kan jag tipsa om att man får det textat genom att klicka på örat i spelarens övre högra hörn. Den finns f.ö. på tuben också, dock inte översatt till engelska ännu. Men jag fick åtminstone lära mig en ny tysk fras på köpet.
“diese schaden bringenden energieproduzenten sind echt zu blöd um ein loch in den schnee zu pinkeln”
Två enorma vattenkraftverksprojekt (Xingu River i Amazonas och Hasankeyf i sydöstra Turkiet) inklusive konstgjorda sjöar, som tvingar bort tiotusentals invånare från områden där de alltid bott. 1000 fiskarter utrotas, kopiösa mängder metan stiger upp från de konstgjorda sjöarna, och så vidare.
Majsodlingar över 200000 hektar i Tyskland för att mata 7000 biogasanläggningar. Ett extremt markslukande sätt att producera energi som skapar ekologiska öknar. Konstateras av det tyska finansministeriets egen expertis vara kontraproduktivt, alltså förbruka mer energi än som produceras, ”klimatnegativt”.
Palmoljeodlingarna på Borneo. 7 miljoner hektar förstörd regnskog nu som ska växa till 20 miljoner hektar. Massutrotning av regnskogens djur. Varning för vidriga bilder av orangutanger som dör. Tyvärr hör finländska bolaget Neste till exploatörerna, för att producera biodiesel.
Och så träffas tiotusen klimaträddare i Cancun och förklarar att det här är nödvändigt för världen.
Det bedrivs mycket ologisk energi- och klimatpolitik i de tyskspråkiga länderna, men man har i varje fall något slags mångfald i fråga som synsätt. Wilfried Huismanns WWF-kritik och tungt vägande studier som Edgar G. Gärtners bok Öko-Nihilismus och Fritz Vahrenholts och Sebastian Lünings Die kalte Sonne… alla totalt ouppmärksammade i Sverige (frånsett på TCS då).
Mvh Mats
Mats G,
Tyvärr är taket inom forskningen i Sverige mycket lågt, och det har bara förvärrats från år till år. Man hade ju förväntat sig, och hoppats på, att det egna universitetet hade gett en nydisputerad doktor lite uppbackning, med chans till en framtida forskningskarriär. Men att redan dag ett efter en framgångsrik disputation få en dissning från en av universitetets kommunikationsrör gör ju inte saken bättre.
Har, som Du, tittat på filmen “Untier Mensch” och reagerat delvis på ungefär samma sätt som Du. Men man nämnde då och då att större CO2 och metangasutsläpp orsakades i samband med “gröna projekt” istället för att minska dessa. Filmens skapare var alltså tydlig “AGW-troende”.
I slutkommentaren pläderas också för den gröna ideologin, att upphöra med “tillväxtfilosfin” att stoppa den materiella och ekonomiska tillväxten, att rentav välja självförsörjning och ett liv med mindre materiell standard.
Den livsfilosifin delas nog allra mest av “de Gröna”.
Vad gäller kritiken mot klimatprojekten i Tyskland så kommer ganska mycket av den från intellektuella gröna som reagerar mot att projekten inte håller vad de lovar. Positivt att man är ärlig så långt. Sedan återstår steget att fråga om problemet verkligen ser ut så som man beskriver det.
Själv har jag förmånen att ha en egen erfarenhet av att vara grönavågare. Efter studierna levde jag i fyra år mycket enkelt på landet i en tämligen oisolerad stuga och odlade morötter och skrev om hur viktigt det var att leva alternativt. Det var nyttigt och kul på många sätt, men jag lärde mig att det inte var lösningen på några problem.
Svenolof #38,
Det var nyttigt och kul på många sätt, men jag lärde mig att det inte var lösningen på några problem.
Dessutom, Svenolof, så är du till mycket större nytta och glädje för dina medmänniskor när du inte bara försöker leva på morötter och leva enkelt. Som nu t.ex. när du skriver insiktsfulla artiklar i Katternö tidskrift. Du må vara en skicklig morotsodlare, men du är en ännu duktigare skribent! 🙂
Helt rätt. Fortsätt Svenolof!
Jag har skickat runt artikeln med Lennart Bengtsson. Den är helt enkelt hur bra som helst. Så jag tackar för att morotsodlaren slutade med morötterna och ägnar sig åt vara skribent (får man säga journalist här utan att åka ut med badvattnet!)
Henrik M (#41), det där var en känslig fråga, om jag ska titulera mig journalist… Jag var journalist med presskort i kanske tolv år, om man räknar in alla sejourer på olika redaktioner. Nu arbetar jag journalistiskt när det är den bästa metoden, i olika typer av uppdrag. Det finns många sätt att kommunicera och uttrycka sig. Ibland är den journalistiska metoden överlägsen. Ibland totalfel.
http://www.katterno.fi/
Mycket välskriven artikel SvenOlof!
Och heders åt ett bolag som låter publicera detta.
Jag tror och hoppas att också att många av Katternös kunder uppskattar det,
inte bara vi “fåtöljskeptiker”!