Josh har gjort det igen! Med en enda bild visar han den situation, som media borde grävt fram och belyst sedan länge.
Olika pusselbitar i denna berättelse har förekommit ett flertal gånger här på TCS/SI/KU. Josh´s bild gav inspiration till att fräscha upp minnet med en liten sammanfattande återblick från dessa. En högst personlig bild av miljörörelsen och drömmen om Global Governance.
Malthus hade sett svälten och den sociala misären både hemma i England och på resor. Runt sekelskiftet 17/1800 varnade han för ohämmad befolkningsökning och ansåg att särskilt de fattiga hade för stora barnaskaror. Den bestående ordningen hotades.
1800talets nya biologi, ekologin drog sitt strå till stacken. Dess grundare E. Haeckel, som främst var filosof, menade att naturen inte klarar av den obalans som Homo sapiens ställt till med. Naturen, superorganismen skulle helst lämnas ifred, i varje fall borde den styras av en världsomspännande planeringsmyndighet vars experter var ”ekologer”. Tidiga radikala miljörörelser, som tex Sierra Club delade denna filosofi. Begreppet jämvikten i naturen är ett levande fossil från denna tid.
Sierra Club´s grundare John Muir inspirerade dåtidens inflytelserika familjer i USA bland andra Osborns och Harrimans, vilka blev viktiga drivkrafter i den starka eugenetiskan rörelsen i USA under tidigt 1900tal.
Hotbilden var given, det gällde att se om sitt hus både lokalt, regionalt och med tiden även globalt. President Theodore Roosvelt var först ut på banan. 1909 sökte han få till stånd en global konferens om hur jordens begränsade resurser borde styras. 45 regeringar inbjöds, men strax därpå förlorade han presidentskapet och projektet kollapsade.
I och med att FN bildades öppnades nya möjligheter till Global styrning.
1948 grundades Conservation Foundation av bl.a familjen Osborn. Finansiellt stöd kom dessutom från Rockefellers m.fl. Samma år kom Fairfield Osborn´s ”Our plundered planet” och Willian Vogt´s ”Road for Survival” ut. Osborn förespråkade en världsomfattande plan för att skydda naturen från konsekvenserna av industrisamhället. Vogt i sin tur talar, förutom om behovet av en ny världsordning, om behov av ”high minded leadership”, ledare som kan motarbeta och hejda framsteg för en stor del av världens befolkning. Dessa båda böcker lästes, översattes och gjorde intryck på efterkrigstidens opinion.
Etablissemanget var på hugget. Det bildades fler och fler tankesmedjor och forskningsinstitut med och av samma kärntrupp t.ex. Aspen institutet, vars betydelse i sammanhanget Jacob Nordangård grävt fram.
Den grundläggande hotbilden förblev densamma, liksom målet, en världsregering. Tiden blev snart mogen för stödorganisationer, som kunde ”upplysa” allmänheten. 1961 t.ex. grundar etablissemanget WWF. Worldwatch Institute som regelbundet beskriver världens tillstånd från sin horisont och Earth Day har också sina rötter här. Osborns samarbetade med prinsarna Bernhard i Nederländerna och Philip i Storbritannien. De blev WWFs frontfigurer och prins Philips berömda uttalande är värt att påminna om:
”If I were reincarnated I would wish to be returned to earth as a killer virus to lower human population levels.” – Prince Philip, Duke of Edinburgh, patron of the World Wildlife Fund
Den radikala miljörörelsen skapades och till stor del kontrollerades av det Anglo-Amerikanska etablissemanget, det vill säga de som även kontrollerade väsentliga delar av västs finans- och industrivärld och- media.
1968 bildar delar av kärntruppen den med tiden allt mäktigare Romklubben vars mest kända skrift är Tillväxtens gränser. ”Limits to Growth” (1972).
Den svenske diplomaten Sverker Åström med förankringar i det Anglo-Amerikanska etablissemanget väckte i FN frågan om behovet av en världsomfattande miljökonferens. Den kände socialisten Maurice Strong utsågs, eller kanske snarare via sina omfattande kontaker utsåg sig själv, till generalsekreterare för konferensen. Ett av hans mest berömda uttalande är: ”Isn´t the only hope for the planet that the industrialized civilization collapse. Isn´t it our responsibility to bring that about?”
Frågan ledde fram till världens första globala miljökonferens i FNs regi, Stocksholmskonferensen (1972). Hela världen från öst till väst och syd och nord var representerad under konferensen. Boken ”Only One Earth” med det bekanta temat om aktuell hotbild, behovet av nolltillväxt, global styrning osv. översattes och spreds. Men med facit i hand gick nog denna konferens etablissemanget lite ur händerna.
G77- länderna vägrade att ställa upp på bindande krav, som kunde hindra deras utvecklingsmöjligheter. För att få dem att över huvud taget delta i konferensen hölls en förkonferens i Founex 1971. Resultatet av den blev den första innebörden av ”Sustainable development”. Hållbar utveckling då, innebar att i-länderna skulle ”av-utvecklas” samtidigt som de skulle bidra med diverse resurser till u-länderna. Och, inte att förglömma det kanske viktigaste löftet. Många av G77-länderna hade nyligen gjort sig fria från sina kolonialherrar, och ville för liv och pina inte underkasta sig någon ny överstatlig styrning. De lovades fortsatt suveränitet. Bra jobbat från G77-ländernas horisont.
Men, frågan är om det trots vackra ord någonsin var aktuellt med att se till att de fattiga u-länderna skulle få möjlighet till en verklig utveckling.
Miljörörelsen med sitt stöd och underhåll från nätverket hade uppdraget att föra ut konferensens budskap till allmänheten och göra den ”miljömedveten” dvs medveten om hotbilden. Det lyckades de med, men om konferensens verkliga mål, global överstatlig styrning under FNs kontroll och på sikt dedevelopment av i-länderna, var det lite mer tyst.
Än så länge var den officiella hotbilden bred och debatten någorlunda öppen, men andra tider väntade i kulisserna. Under 1980talet tillsatte FN den sk Brundtlandkommission, med uppdrag att inventera aktuella hot och föreslå lösningar. Rapporten ”Our Common Future” (1987) visade att bilden i stort sett var densamma. Dock hade den gamla innebörden av sustainable development försvunnet och ersatts med dagens dimmiga begrepp. Klimathotet fick dessutom större plats än tidigare. Det blev allt mer fokus på klimatfrågan och möjligheten att med klimathotet begränsa användningen av fossil energi.
Miljörörelsen genomgick under den här tiden en från början försynt metamorfos, som efter den fullständiga förvandlingen kännetecknades av försiktighetsprincipen, postnormal vetenskap, politisk konsensus och med tiden allt större angrepp mot försök till debatt.
1985 hölls den för klimatfrågan avgörande konferensen i Villach. Där ventilerades hotet om en framtida katastrofal AGW med sådant eftertryck att konsensus kunde nås. Efter det arbetades klimathotet in i Brundtlandrapporten. Sedan gick det fort. Det verkliga genombrottsåret blev 1988, Annus Mirabilis.
19 juni deklarerade G7-länderna vid sitt möte i Toronto att Global Warming (GW) m.fl. miljöfrågor och ”hållbar utveckling” skulle införlivas i alla överväganden och beslut. Detta var miljörörelsens största triumf så långt.
23 juni genomförde James Hansen och Al Gore sin kupp i senaten där J. Hansen förklarade att “the green house effect has been detected and it´s changing our climate now”.
27 september höll M. Thatcher tal till Royal Society om GW. Under samma tid gav hon Met. Office i uppgift att bygga upp Hadley Centre för ”Climate Prediction and Research”.
Under hösten bildades IPCC och den första IPCC-rapporten var på väg. Klimathotet var nu politiskt förankrat, men var fanns de vetenskapliga beläggen för CAGW?
Den FN-styrda klimatpanelens, IPCCs uppgift blev att fokusera på riskerna med människans utsläpp av s.k. klimatgaser utan att först reda ut ”riskerna” med de krafter som i alla tider styrt klimatet. Naturligtvis var det en omöjlig uppgift för traditionell vetenskap. Varför inte göra som i Sovjet när Staten så kräver? Styra vetenskapen! Plocka ut de data som passar för målet med undersökningen, ta bort kravet på öppen redovisning av underliggande data mm. Denna s.k. postnormala vetenskap ersatte vid behov den traditionella vetenskapen vilket ClimateGate-skandalen (2009) vittnar om. Det underlättade också för att framföra klimathotet i politiskt samförstånd, som konsensus.
I Rio 1992 sjösattes klimatfrågans globala aktionsplan genom klimatkonventionen. I-länderna, skulle underkastas bindande avtal, gå före och visa vägen till energianorexi. Kravet på överföring av resurser till G77 kvarstod och i det fördolda även den ursprungliga meningen med sustainable development – deras frihet.
De årliga klimatmötena COP som ska se till att Klimatkonventionen, Kyotoprotokollet osv följs påbörjade sitt arbete.
COP 1 (1995) gick av stapeln i Berlin. Med hjälp av Tysklands dåvarande miljöminister Angela Merkel befästes överenskommelsen från Founex 1971. ”The Climate Change Berlin Wall” byggdes upp och innehållet kan beskrivas med ”Common but different responsibilities”, G77 fick fortsatt frikort. Somliga av dem hade politiska ledare som såg till att landet utvecklades, andra inte.
Under åren fram till COP 15 i Köpenhamn (2009) hade läget i världen ändrats, några av de tidigare u-länderna, de sk tillväxtländerna (BASIC), hade börjat resa sig och ta plats på scenen. Avsikten med COP15 var att riva ”klimatets berlinmur” via ett nytt bindande klimatavtal. BASIC-länderna sade blankt NEJ, gärna fortsatt klimatbidag, men inga bindande restriktioner. Lagt kort ligger.
Annex I länderna hade tagit på sig dubbelt uppdrag, både att betala ”klimatskadestånd” och att tävla i att ligga före och begränsa sina utsläpp. En del av dem fick betänkligheter och avhoppen började.
Under 2011 hoppar Kanada av Kyotoprotokollet. Kanada följdes sedan av Nya Zeeland, Australien, Ryssland och 2013 även Japan. Nu inför COP 21 talas det i ”de goda länderna” där Obama är särskilt drivande om ett nytt bindande klimatavtal.
Men, har inte det Anglo-Amerikanska etablissemangets drygt sekellånga dröm om Green Global Governance gått dem och deras nyttiga idioter ur händerna? Josh´s tolkning av situationen kräver en grundlig analys:
Ann Löfving-Henriksson
Mycket intressant historia. Men, om det är så, varför är då de gröna motståndare till kärnkraft? Det går inte ihop med den övriga målsättningen. Är det kanske en tråd som löper parallellt och utan koppling till det andra? IPCC har ju tydligt uttalat sig FÖR kärnkraft.
Vi borde byta ut begreppet ”förnybart” mot något som beskriver kvaliteten i stället. För förnybart är ju ingalunda liktydigt varken med kvalitet, god miljö eller sparsamhet.
Lars c:
Du visste kanske inte att miljörörelsen var de starkaste anhängarna till kärnkraft när den byggdes i Sverige. Motivet var att spara de sista älvarna. Om detta talas inte mycket längre men det finns heller inte många som förnekar det.
Ann Trevlig historisk sammanställning. Själv väcktes mitt intresse för miljön av boken ”Tyst vår”
Sen dess har mycket blivit mycket bättre. Utsläppsbegränsningar är självklara och många tidigare problem är numera begränsade. Clean Air act har gjort luften i västliga länder renare än på århundrade.
Nu verkar miljön må bättre -även om motsatsen propageras ut från miljöansvariga på Naturvårdsverket.
Söker man på miljömål får man ledsna röda gubbar-söker man på föroreningar ser man avtagande halter.
Ambitionen i Sverige stärks så till den grad att vi importerar mer och mer från länder med sämre utveckling detta eftersom vi inte kan konkurrera. Det bästa är det godas fiende.
http://www.miljomal.se/Miljomalen/Alla-indikatorer/Indikatorsida/?iid=101&pl=1
Lars Cornell #1
Svaret på frågan om mp misstag om kärnkraften gavs väl av gårdagens ”Romsongate”. Det handlar om en blandning av okunskap och oförmåga att lära om. De sitter fast i ”sol och vind”klyschan och sin egen fundamentalism. Kommer nu bara Fridolin fram ur sin skyttegrav så åker dom ur riksdagen vid ett ev nyval. Det blir nog glest med mpframträdanden framöver. Patron Persson sa det ju ”Pubertal trofepolitik”.
Ett fint inlägg Ann LH från klarhet till klarhet!
Mycket bra skrivet Ann LH!
(Men ändra gärna Aglo till Anglo på två ställen)
Det är väl knappast möjligt att få till stånd ett globalt avtal utan de avhoppade länderna, Kanada , Nya Zeeland, Australien, Ryssland och Japan. Det verkar allt för otroligt att världens utvecklade länder skulle komma överens om ett falsarium om vad som driver väder, vind och klimat. Vad som nu sker med jetströmmarna, borde väl få självständigt tänkande meteorologer och klimatforskare att börja vackla i frågan om proportionerna mellan antropogen påverkan och naturens egen förmåga.
Tack Jonas, alla bokstäver ska nu både finnas och befinna sig på rätt plats. Hoppas jag.
Bra skrivet Ann L-H.
Det gäller att släpa fram de verkliga motiven bakom ”klimathotet” i ljuset så att det svenska folket kan se och förstå det. Svenne och Lisa bryr sig inte så värst mycket om ett framtida hot om en ökning av temperaturen med 2 grader. Däremot har de nog ganska klart för sig vad nomenklaturan i EU och FN kan ställa till med om de får allsmäktig makt. De har ju redan börjat reta upp dem med borttagande av glödlampor, krokiga gurkor och vissna dammsugare.
Lyft på stenen och låt det rödgröna demokratihotet avslöjas (ursäkta för blandade metaforer)
Den amerikanska eugeniken användes som försvar av nazisterna vid Nürnbergrättegångarna.
Av någon anledning så fungerade det inte, trots att de varit så framgångsrika.
Miljörörelsen består av olika konkurrerande rörelser, med olika målsättningar, ungefär på samma sätt som alla sociala rörelser, t.ex. arbetarrörelsen, kvinnorörelsen, etc. också har dleat på sig, bildat nya underrörelser etc.
I Manuel Castels och hans medarbetares studier av det han benämner som nätverksamhället identifierar han fem olika miljörörelser med olika motståndare och mål.
Som exempel kan nämnas att ett mål har uttryckts som vildmark (bl.a. Group of ten i USA), ett annat mål är livskvalitet/hälsa där försvar av eget rum är det centrala. i en tredje variant är målet ekotopi i t.ex. ekofeminism – där såväl industrialism som patriarketet betraktas som motståndare. Ytterligare en rörelse kan ha en uthållig utveckling som mål, t.ex green peace etc.
Sociala rörelser brukar betraktas som mer fasta i en struktur än sociala nätverk och mer lösliga i sin struktur än sociala organisationer.
FN kan betrakas som en social organisation. FN består av olika medlämsländer.
Därför är det kanske mer FN än enskilda sociala rörelser som i dagsläget har pontential att utveckla en världsregering.
Utvecklingsbegreppet har varit centralt i flera akademiska ämnen sedan lång tid tillbaka. Inom detta begrepp finns det olika och motstridiga teoretiska modeller som försöker förklara utveckling och det som tidigare benämndes som underutveckling, t.ex. fanns det den pessimistiska varianten bl.a. representerad av Malthus, eller mer positiva modeller t.ex. Rostovs modell. Det gemensamma med de flesta av dessa modeller är att de ständigt måste revideras för att kunna användas för att antingen förklara det som har hänt eller för att kunna förutsäga vad som kommer att hända om …
Begreppet hållbar utveckling (eller hållbar samhällsutveckling) har en betydligt kortare och mer ifrågasatt historia än begreppet utveckling.
En tredje intressant variant av utvecklingsmodeller är de som förespråkar en alternativ utveckling – dvs en alternativ utveckling i relation till de då/nu gällande dominerande doktrinerna. En sådan modell utvecklade t.ex. Björn Hettne under 1980-talet i det som han benämner ”En annorlunda utveckling” som bl.a. förespråkar ”balance between man and nature” (Hettne 1990, p. 195). Dock bör betonas att Hettnes och flera andra modeller i denna tredje variant även förespråkade självbestämmande, deltagande samt kulturella aspekter som utgick från berörda stat/region och dess utveckling.
Men Hettne, liksom de flesta andra, kunde inte förutse den utveckling som världen har skådat sedan 1990. Den ekonomiska tillväxten har ökat i områden som då betraktades som den tredje världen på ett sätt som inte gick att förutsäga. Och nu försöker ekonomer världen över förklara varför detta har hänt. Och ingen eller få av dessa nya ekonomiska förklaringsmodeller som växer fram tar upp ekologisk hållbarhet som en förklaringsfaktor till att hundratals miljoner människor har rest sig ur fattigdom.
Samtidigt har arbetslösheten i delar av världen etablerats på en högre nivå än vad människor kunde föreställa sig år 1990. Och nu tycks pendeln svänga från Milton Friedmans tankar om friheter till Pikkettys tankar om regleringar.
Hur man än vänder sig är det allktid någon grupp på vårt jordklot som känner sig hotad av någon annan grupp. Jag undrar vilka grupper som känner sig hotade av Pikettys tankar om regleringar och ökad jämlikhet.
Om utveckling betyder reella förändringar av människors livsvillkor och om människors livsvilkor förutsätter utbyte med andra människor kan vi förstå utveckling som en konfliktfylld process som kan styras på olika sätt. Att miljörörelser skulle förespråkar en världsregering för att styra denna utveckling i en viss riktning förutsätter en mängd olika sker, t.ex, ett gemensamt mål med utvecklingen, som jag har svårt att se föreligger för tillfället.
Pär E. För oss som inte är insatta i Din idévärld vore det värdefullt om Du kunde knyta Dina kunskaper till ämnet för den här tråden dvs det Anglo-Amerikanska etablissemangets strävan efter en Världsregering och hur FN, IPCC, WWF, Friends of the Earth, Climate Action Network etc och klimathotet kommer in i bilden.
Jag från min horisont ser inte i nuläget hur Din kommentar har med tråden att göra men ser fram emot Din förklaring.
Jag har också svårt att se vad Per E vill säga? Tror han inte att ”miljörörelser” som Greenpeace, WWF, Friend of Earth har en ganska likartad politisk agenda? Eller är det begreppet ”Global Governance” versus ”världsregering” som är haken?
Ingemar, jag har gått igenom den registren till litteratur jag har i frågan Jacobs, Darwall, Gibson mfl. Inte någonstans har jag funnit de namn som Pär E. lyfter fram här. Under ett tidigare inlägg som gällde allsidig undervisning kom det något likartat som jag inte förstod då heller. Vi tycks leva i olika universum. Men, det kanske kommer en förklaring som ger en skön Aha-upplevelse som berikar bilden. Wait and se.
Mycket intressant läsning Ann!
Det är starka krafter i rörelse, där det påhittade klimathotet är centralt.Här i Sverige har miljöpartiet monopol på media om allt som har med det påhittade klimathotet att göra. Misstänker att klimathotsbrasan får nytt bränsle genom manipulation med äldre tempnoteringar så att perioden 1850-1950 ser kallare ut .Ett smart motdrag till den uteblivna temphöjningen under 2000-tale.
Jan-Åke #14
>Misstänker att klimathotsbrasan får nytt bränsle genom manipulation med äldre tempnoteringar så att perioden 1850-1950 ser kallare ut
Det är ett faktum att så faktiskt skett!
http://notrickszone.com/2015/05/02/151-degrees-of-fudging-energy-physicist-unveils-noaas-massive-rewrite-of-maine-climate-history/#sthash.jrJ6MxaG.iTIRBSzV.dpbs
Ingvar #15
Jösses att NOAA är infiltrerat av klimathotsaktivister ! Det har jag anat men länken visar ju att så är fallet. Har haft en del mailande med pär Holmgren jag är som ett surrande bi i hans klimathotande sagovärld men han talar numera om en hel grads höjning sedan ca 1880 mot tidigare NÄSTAN en grad.
He he he !! 🙂 Klimathotarna är totalt körda!
Abstract
The geological stability and existence of low-lying atoll nations is threatened by sea-level rise and climate change. Funafuti Atoll, in the tropical Pacific Ocean, has experienced some of the highest rates of sea-level rise (∼5.1 ± 0.7 mm/yr), totaling ∼0.30 ± 0.04 m over the past 60 yr. We analyzed six time slices of shoreline position over the past 118 yr at 29 islands of Funafuti Atoll to determine their physical response to recent sea-level rise. Despite the magnitude of this rise, no islands have been lost, the majority have enlarged, and there has been a 7.3% increase in net island area over the past century (A.D. 1897–2013). There is no evidence of heightened erosion over the past half-century as sea-level rise
– See more at: http://notrickszone.com/#sthash.gCFZBdHa.tkSxDTIw.dpuf
Inte en siffra rätt om någonting. SVTs Bjerström och vetenskräpsredaktionen tvärljuger för allmänheten!!
Bra skriv Ann, tack för det! 🙂
Att hela ”klimathots-svängen” handlar om politik och inget annat kändes till sedan länge – åtminstone bland de som bemödat sig att läsa på. Nu kommer allt fler ’18-taggare’ inom ’religionen’ ur garderoben, efter Rahmsdorf, Christina Figureras, Pachauri (m.fl.) nu också Naomi Klein, länk:
https://notalotofpeopleknowthat.wordpress.com/2015/05/11/ending-capitalism-is-naomi-kleins-real-goal/
Det är otroligt naivt att ’tro’ hela komplexet har med klimatet att göra – målsättningen för detta rekord i bedrägeri är NWO inklusive ’one World governance’, period!
(Allt, ja nästan iaf, finns att läsa i Agenda21)
Mvh/TJ
Omfattande sammanfattningar med flertal intressanta länkar i temat politiserat klimat finns här:
http://fellowshipoftheminds.com/2015/05/09/top-adviser-to-australia-pm-global-warming-is-a-nwo-fraud-led-by-un/
Och efter valet i UK tycks Batras ’kompis’ där sent om sider komma till viss insikt, länk:
https://papundits.wordpress.com/2015/05/11/uk-prime-minister-david-cameron-unchained-now-to-axe-spending-not-least-on-global-warming/
Mvh/TJ
Det rör på sig rejält ”Down Under”, senaste från JoNova:
http://joannenova.com.au/2015/05/maurice-newman-you-are-not-allowed-to-say-words-like-order-world-and-new/
Mvh/TJ
Tror nog att FN aldrig skulle klara av att hantera ett Globalt styre eftersom det finns för många motstridiga åsikter bland medlemsländerna och alla inblandade NGO.
Bara se hur Indien hanterat NGO:s som de anser lägga sig i Indiens inrikespolitik.
Ett globalt styre i nån form kommer troligtvis sluta i totalt kaos vilket säkerligen förvärrar global ekonomi och politik.
EU verkar gå den vägen nu med politiskt och ekonomiskt kaos.
ThomasJ! Tack, tack för länkarna.
DÖ-gänget fick visa upp sig i TV och med all önskvärd tydligthet tala om för svenska folket att de gör skäl för sitt namn. Med den löjliga DÖ-familjen med Åsa Romson och kompani vid makten kan det bara gå åt ett håll.
En analys av Josh’s bild säger på sitt sätt allt och borde vara obligatorisk för de politiker som inte kan eller ids ta till sig text som t.ex. Maurice Newmans i 19 o 20. Den belyser, upplyser och LYSER!
Forts. Ett litet, litet ljus i mörkret var att Norrtälje tidning lät en liten, liten, liten debattartikel med samma grundinnehåll som Maurice Newmans lysande drapa att komma ut i etern i lördags. De har ju släppt igenom artiklar som diskuterar ”0,01grader” hit och dit tidigare. De har gett upphov till kommentarer i oändlighet, men nu när det gällde vår framtida O/frihet var intresset i stort sett noll. Debattartikeln är fortfarande öppen för kommentar.
Hållbarhetsdeklaration-den nya pålagan för våra företag.
Pappersprodukt som kommer från EU och drabbar över 2000 företag i Sverige.
Pär Engström, vart tog du vägen?
Tack för sammanfattningen Ann L-H.
Lars Cornell #1
Jag tycker det ser ut som om det ingår i konceptet att kunna splittra ”de gröna”, och visa hur heterogena eller mångskiftande de gröna är. Någon fraktion kunde ju t.ex. bli motståndare om projektet blev tydliggjort, medan t.ex. Green Peace gått att köpa. Starkt personligt, känslomässigt, och idealistiskt engagemang tror jag gäller för många gröna, och det kan alltid riskera att bli starkt motstånd. Förhållandet till kärnkraften är en ”double bind” för de gröna eftersom CO2-faran ställs mot kärnkraftsfaran. Listigt även om det inte är tänkt.
Pekke #21,
”Tror nog att FN aldrig skulle klara av att hantera ett Globalt styre eftersom det finns för många motstridiga åsikter bland medlemsländerna och alla inblandade NGO.”
Väl sagt! Precis min tanke också. Kommentaren borde läggas in i Per Welanders tråd från i dag.
Gunbo.
Problemet är att det finns olika grupperingar av människor som vill ha FN som nån sorts Global övermyndighet, men det kommer troligtvis i stället splittra och krossa FN.
Pekke #21,
”Ett globalt styre i nån form kommer troligtvis sluta i totalt kaos vilket säkerligen förvärrar global ekonomi och politik.”
Jo, det är ju precis detta som vi bör försöka att undvika. Men det finns en synnerligen stark intressegrupp som är beredd att offra både global ekonomi och politik för sina egna kortsiktiga intressen, nämligen FNs byråkrater. De bara väntar på att UNEPs kassa skall fyllas med 100 miljarder dollar per år såsom utlovats. Det ger UNEP-byråkraterna en enorm makt genom att de kan pytsa ut ett antal miljoner till de som ”sköter sig”, medan de bestraffar de stater som inte följer deras reglemente. Att detta centralstyre innebär ett totalt kaos är fullständigt ointressant för dem.
Pekke #28,
”Problemet är att det finns olika grupperingar av människor som vill ha FN som nån sorts Global övermyndighet,”
Visst, det finns massor med olika grupperingar som vill det ena eller det andra men frågan är om de kan få sina viljor igenom. FN kommer aldrig att bli en överstatlig tvångsmakt ”eftersom det finns för många motstridiga åsikter bland medlemsländerna..” (som du själv skrev). Hotet om FN:s maktambitioner är lika överdrivet som hotet om en klimatkatastrof och används i samma syfte – som skrämseltaktik.
Gunbo #30,
Var inte så naiv! När UNEP får beskattningsrätt så kommer det att växa ganska obehindrat. Vet du vad planerna som FN har för en ”Global Governance” innebär? UNEP skall ha makt att kontrollera alla de undertecknade ländernas koldioxid, att bötfälla de som inte lever upp till dem, att prissätta s.k. ”ekologiska tjänster”, införandet av s.k. cirkulärt ekonomiskt system, etc, etc. Jag föreslår att du läser in dig på förslagen på avtalstext (med tilläggen) från Köpenhamn och framåt innan du så lättvindigt uttalar dig om vad FN siktar på eller vad de kan göra.
Ingemar Nordin #31,
Jag har läst avtalstexten från Köpenhamn när det begav sig. När kommer avtalet att träda i kraft? 😉