William Livingston och Matthew Penn från National Solar Observatory i Tucson, Arizona, varnar för att solfläckar kan försvinna helt efter 2015. En kortare sammanfattning av deras artikel publicerades nyligen I Canada Free Press (jag har tillgång till hela artikeln för dem som är intresserade). Artikeln är redan omdebatterad på de flesta skeptikerbloggar. Frågan är: behöver vi bry oss om den? Eller är den ännu ett tafatt försök att motarbeta GW-teorin?
”We have observed spectroscopic changes in temperature sensitive molecular lines, in the magnetic splitting of an Fe I line, and in the continuum brightness of over 1000 sunspot umbrae from 1990-2005”, skriver Livingston och Penn. ”All three measurements show consistent trends in which the darkest parts of the sunspot umbra have become warmer (45K per year) and their magnetic field strengths have decreased (77 Gauss per year), independently of the normal 11-year sunspot cycle. A linear extrapolation of these trends suggests that few sunspots will be visible after 2015.”
”Sunspots are cool dark regions on the solar surface with strong magnetic fields. There have been few direct measurements of changes in the physical parameters of sunspots, but here we present a study which shows that sunspots are becoming warmer and have weaker magnetic fields. The number of sunspots visible on the Sun normally shows an 11-year periodicity, and the current sunspot cycle (cycle 23) had a maximum in 2001, and is entering a minimum phase with few sunspots currently visible. Our data show that there are additional changes occurring in sunspots, independent of the sunspot cycle, and these trends suggest that sunspots will disappear completely. Such an event would not be unprecedented, since during a famous episode from 1645-1715, known as the Maunder Minimum, the normal 11-year periodicity vanished and there were virtually no sunspots visible on the solar surface (Eddy 1976). Recent studies of the appearance rate and latitudinal drift of sunspots (Hathaway et al., 2004) and of the solar magnetic field (Svalgard etal, 2005) predict that the number of sunspots visible in future cycles will be significantly reduced. Finally the occurrence of prolonged periods with no sunspots is important to climate studies, since the Maunder Minimum was shown to correspond with the reduced average global temperatures on the Earth (Foukal et al., 1990).”
Till den redan svaga solaktiviteten läggs alltså till att solfläckarna blir varmare och magnetiskt sett svagare. Enligt Livingston och Penn finns risken att vi är på väg i ännu ett ”Maunder Minimum”.
Livingston och Penn gjorde för tre år sedan ett försök att publicera i stort sett samma hypotes i Science. Artikeln blev dock refuserad efter peer review.
Även Theodor Landscheidt är inne på samma bana. I början av 2000-talet skickade han in en artikel till Nature och blev även han refuserad, dock utan peer review. Artikeln publicerades dock 2003 av Energy & Environment. I dess abstract sägs bl.a. följande:
”Analysis of the sun’s varying activity in the last two millennia indicates that contrary to the IPCC’s speculation about man-made global warming as high as 5.8° C within the next hundred years, a long period of cool climate with its coldest phase around 2030 is to be expected.”
Själva artikeln avslutas med dessa ord:
”We need not wait until 2030 to see whether the forecast of the next deep Gleissberg minimum is correct. A declining trend in solar activity and global temperature should become manifest long before the deepest point in the development. The current 11-year sunspot cycle 23 with its considerably weaker activity seems to be a first indication of the new trend, especially as it was predicted on the basis of solar motion cycles two decades ago. As to temperature, only El Niño periods should interrupt the downward trend, but even El Niños should become less frequent and strong. The outcome of this further long-range climate forecast solely based on solar activity may be considered to be a touchstone of the IPCC’s hypothesis of man-made global warming.”
Om Landscheidt, Lingston och Penn har rätt är det dags att plocka fram vinterkläderna och behålla dem på ett bra tag framöver.
PS Jag har även en pdf av Landscheidts artikel.
Landscheidts teori är mycket mer än Penn och Livingstons beräkningar, även om båda förutser lägre solaktivitet.
Landscheidts teori är utmanande och har avfärdats för att han var astrolog, trots att det är strikt astrofysik. Hans antagande att planetbanor styr stärks nog av det Ching-Cheh Hung nyligen fann, nämligen att solfläckar sammanfaller med planetpositioner där sannolikheten för att sambandet inträffat av en slump är 0.039 procent. Rapporten ”Apparent Relations Between Solar Activity and Solar Tides Caused by the Planets”:
http://www.warwickhughes.com/agri/Apparent%20Relations%20between%20Solar%20Activity%20and%20Solar%20Tides%20Ching-Cheh%20Hung.pdf
Jag förväntar mig inte att AGW-lägret ska medge annat än marginell påverkan från solen, motsvarande några tiondels grader, trots att det är allmänt accepterat att Spörer-, Maunder- och Dalton minimum gav kallare klimat.
(När NASA:s David Hathaway hävdar att allt är som vanligt menar han sig bevisa det med statistik efter Maunder minimum, vilket är rätt anmärkningsvärt.)
(Känns förresten tarvligt om vi får ett kraftigt solminimum, då klimatcykeln på 1500 +/- några hundra år borde ha fortsatt värmefas ett par hundra år och att det varit trevligare med medeltidsvärme fram till mitten av seklet.)
”Även Theodor Landscheidt är inne på samma bana.”
Kanske ovidkommande, men eftersom Landscheidt omnämns i presens i inlägget vill jag påpeka att han tyvärr lämnade jordelivet 2004.
Så får tyvärr får han inte själv veta om hans teorier blir styrkta i framtiden eller inte.
Magnus A:
Jag tror inte att din beskrivning är helt korrekt av ”att det är allmänt accepterat att Spörer-, Maunder- och Dalton minimum gav kallare klimat”.
Det finns sådana som anser sammanfallandet vara en slump och inget annat.
Man ser allt oftare dessa vinklingar i tidningsartiklar och forskningsreferat att ”den verkliga uppvärmningen” (dvs via den koldioxidrelaterade hypotetiska AGW-mekanismen) maskeras av a) La Nina b) stoft – global dimming c) minskad solaktivitet
De forskare som refereras till vågar inte ifrågasätta AGW, och journalisterna (ex. Bojs, Baltscheffsky, etc) vågar inte erkänna att de skrivit strunt i åratal.