Lennart Bengtsson är välkänd för TCS läsare som en etablerad klimatforskare och anhängare av AGW-hypotesen, men som samtidigt tagit avstånd från klimatalarmism. Vi är övertygade om att det är av intresse för TCS-besökare att också ta del av Lennart Bengtssons synpunkter på Svenmarks teori för den kosmiska strålningens inverkan på molnbildningen.
För den som vill läsa mera av Svensmarks egen framställning rekommenderas: H. Svensmark "Cosmoclimatology - a new theory emerges"A&G, Feb. 2007,1.18. H. Svensmark, T. Bondo, and J. Svensmark (2009) "Cosmic ray decreases affect atmospheric aerosols and clouds" Geophys. Res. Lett., 36, L15101, doi:10.1029/2009GL038429.
Gästinlägg: Lennart Bengtsson/ 4.9.2012
1. Bakgrund
Sedan slutet på 1800-talet har temperaturen stigit med ca 0.8° C, men uppvärmningen har varit ojämn, både geografiskt och tidsmässigt. Arktis har värmts upp mest och i Sverige ligger temperaturökningen på mellan 1 och 2 °C.
Temperaturökningen har inte varit regelbunden. Under tiden 1930- 1970 steg inte temperaturen alls och över land sjönk den faktiskt med 0.2° C. Avkylningen i Arktis var omfattande och Island hade en del år under 1960- och 1970-talet svåra problem med drivis som blockerade delar av den norra och östra kusten. Det är därför naturligt att många ifrågasätter växthusgaserna som den enda och dominerade faktorn bakom de senaste 100 årens globala uppvärmning. För flera, inkluderande såväl experimentalfysiker som geologer känns det därför mer naturligt att tänka sig en orsak till en global temperaturökning som är mer direkt kopplad till solstrålningen eller annan form av inverkan relaterad till solstrålningen på ett tydligt sätt. Jag skall dock inte här ta upp de strålningsvariationer som hänger samman med variationer i jordbanan och i jordaxelns lutning, vilka huvudsakligen påverkar klimatet på tidsskalor av flera tusen år och längre.
Solemissionen (TSI, Total Solar Irradiation) påverkar atmosfären och den globala temperaturen på ett flertal sätt: direkt via den totala strålningsemissionen men också via en serie sekundära effekter (som varierar kraftigt med solcykeln) som den högenergetiska (ultraviolett, röntgenstrålning etc.) delen av strålningen, partikelstrålning från solen samt också kosmisk strålning in sin tur kraftigt påverkad av solens magnetfält. Det är främst denna sista aspekt som förts fram bl. a av Svensmark i en serie artiklar ( för referenser se tidigare bidrag på denna blogg). Huvudfrågan är inte här om dessa sekundäreffekter har någon inverkan på klimatet eller inte, utan mer hur stor en sådan inverkan kan vara.
2. Totalstrålningen från solen
Det värde på TSI som är vanligast förekommande är 1365.4 ± 1.3 Wm-2. Regelmässiga mätningar finns sedan 1978 och omfattar drygt 3 solcykler (Fig. 1). Det totala värdet kommer sannolikt att reduceras till 1360.8 ± 0.8 Wm-2, Kopp och Lean (2011). Det senare värdet hänger samman med en omskalning av effekten av aperturöppningen för mätinstrumenten på satelliterna. Den totala variationen av TSI över en solcykel är ringa och ingen långsiktig trend vare sig i maximivärden eller minimivärdena kan noteras. TSI har ingen trend över tiden 1978 – 2012.
De variationer av solstrålningen på tidsskalor från 100 till tusen år som diskuterats under en lång tid och anses vara en förklaring till klimatvariationer som den lilla istiden och den högmedeltida värmeperioden är mer tveksamma, främst beroende på att det kvantitativa sambandet mellan solfläckar och solemission, som denna uppfattning tidigare var baserad på, har reducerats kraftigt som en följd av 35 år med detaljerade solobservationer, vilka kraftigt försvagat denna hypotes. Ett exempel här är föreställningen att den längre perioden utan solfläckar mot slutet av 1600-talet (det s.k. Maunder minimum) var orsaken till de kalla vintrarna i Europa under denna tid. Detta har nu mer eller mindre vederlagts då skillnaden i TSI är ca 1 promille eller mindre jämfört med dagens data. Interna processer i klimatsystemet som vi sett exempel på de senaste vintrarna samt kraftiga vulkanutbrott är mer troliga orsaker till sådant vinterväder som möjliggjorde tåget över Bält och skridskoåkningen på Themsen.
3. Sekundäreffekter av solstrålningen
Under de senaste decennierna har forskningen tagit upp andra aspekter av solens klimatpåverkan som den kortvågiga strålningen, partikelstrålning samt den inverkan som solens magnetfält har på den kosmiska strålningen. Dessa visar en kraftig variation över solcykeln och har klart dokumenterats i detaljerade observationer. Frågan i vilken utsträckning dessa påverkar jordens klimat är öppen men den senaste forskningen pekar på att denna påverkan är ringa jämfört med växthusgaser och aerosoler från vulkaner och antropogena utsläpp. Se t ex Lockwood (2012), Fig.2.
De globala temperaturobservationerna har en obetydlig variation på en 11-års cykel. Den är knappast märkbar vid jordytan utan kräver observationer från övre atmosfären. Dessutom finns det inga indikationer av någon långsiktig trend vilket också tydligt framgår av Fig.1. Den andra frågan är hur förändringar i övre atmosfären kan påverka vindar och väder och temperaturen vid jordytan. När det gäller kortvågig strålning och partikelstrålning så menar man att detta kan ske via framtvingade ändringar i ozonkoncentrationen i stratosfären och därmed temperaturändringar vilka genom dynamisk koppling kan påverka temperatur och vindar i troposfären. Detta diskuteras livligt i den meteorologiska litteraturen och flera undersökningar under senare tid föreslår att detta kan ske, (Lockwood et al., 2011, Rozanov et al., 2012) men den dynamiska kopplingen till väder och marktempertur har ännu inte övertygande demonstrerats. Problemet är att denna typ av regionala extremförhållanden kan utvecklas slumpmässigt (Bengtsson et al., 2006)
Den aspekt som har diskuterats under en längre tid och också i TCS- bloggen är effekten på den kosmiska strålningen lanserad inte minst av danska forskare främst då av Henrik Svensmark. Iden är här att solens magnetfält reglerar det kosmiska partikelflödet mot jorden. Den kosmiska strålningen är därvid påverkad av soldynamiken och dess växlingar. Svensmarks hypotes är här att de joniserade partiklar som bildas i över atmosfären och på höga breddgrader när den kosmiska strålningen kommer in i jordens magnetfält fungerar som incitament för de kondensationskärnor (CCN = Cloud Condensation Nuclei) vilka krävs för molnbildningen.
4. Slutsats
Min konklusion är därför att Svensmarks hypotes om den nu överhuvudtaget är möjlig att påvisa endast kan ha en minimal inverkan jämfört med de naturliga variationerna i TSI. Detta är mer en allmän rimlighetsbedömning då det med dagens observationer inte är möjligt att varken falsifiera hypotesen eller påvisa om den överhuvudtaget har någon mätbar inverkan på klimatet. Molnbildning i atmosfären sker vid ca 100 % relativ fuktighet och det är enligt min uppfattning ingen brist på CCN i atmosfären. Solens inverkan på den globala temperaturtrenden de senaste 35 åren har också varit försumbar. Vilka förhållanden som funnits tidigare kan vi tills vidare endast spekulera över. Huruvida solstrålningen indirekt kan påverka det regionala vädret är tills vidare föremål för debatt men det råder inget tvivel om att regionala väderanomalier kan uppstå som rent slumpartade processer, vilket tydligt framgår från prognosexperiment med vädermodeller. Här kan man, som författaren av denna uppsats föredrar att göra, nämligen hålla sig till Ockhams berömda rakkniv (Non est ponenda pluralitas sine necessitate).
Referenser.
Bengtsson L et al., (2006) On the natural variability of the pre-industrial European climate, Clim Dyn doi: 10.1007/s 00382-0168-y, 1-18
Frölich C (2012) Total Solar Irradiance Observations. Surv Geophys 33, 3-4, 453-474
Kopp G and Lean JL (2011) A new, lower valueof total solar irradiance: evidence and climate significance GRL doi: 10.1029/2010GL045777
Kulmala M. et al. (2010) Atmospheric data over a solar cycle: no connection between galactic cosmic rays and new particle formation Atm Chem Phys. 10 1885-1898
Lockwood M et al. (2011) the solar influence on the probability of relatively cold UK winters in the future. Environ Re Lett doi: 10.1088/1748-9326/6/3/034004
Lockwood M (2012) Solar Influence on Global and Regional Climates. Surv Geophys 33, 3-4, 503-534
Loeb, N G et al (2012) advances in understanding top-of-atmosphere radiation variability from satellite observations surb Geophys 33, 3-4, 359-386
Pierce JR and Adams PJ (2009) Can cosmic rays affect cloud condensation nuclei by altering particle formation rates? GRL doi: 10.1029/2009GL037946
Rozanov E et al. (2012) Influence of the precipitationg energetic particles on atmospheric chemistry and climate. Surv Geophys 33, 3-4, 483-502
Stevens B, Schwartz S (2012) Observing and Modeling Earth’s energy Flows. Surv Geophys 33, 3-4 , 779-816.
Tack Lennart för detta intressanta inlägg! Det är roligt att vi kan vara oeniga. J (Jag har ju blivit skälld på för att jag håller med dig om din skepsis gentemot klimatalarmismen och den vansinniga energipolitik som bedrivs på grund av denna alarmism.)
Det jag är oenig med dig om, eller i vart fall rätt frågande, är följande:
1) Du skriver: Ett exempel här är föreställningen att den längre perioden utan solfläckar mot slutet av 1600-talet (det s.k. Maunder minimum) var orsaken till de kalla vintrarna i Europa under denna tid. Detta har nu mer eller mindre vederlagts då skillnaden i TSI är ca 1 promille eller mindre jämfört med dagens data. Men denna ”vederläggning” bygger uppenbarligen på den direkta solinstrålningen (TSI), inte på Svensmarks teori om solens modulering av den kosmiska strålningen. Så där är jag tveksam till om detta är en vederläggning.
2) Du skriver: Min konklusion är därför att Svensmarks hypotes om den nu överhuvudtaget är möjlig att påvisa endast kan ha en minimal inverkan jämfört med de naturliga variationerna i TSI. Jag måste medge att jag inte hängde med i hur du kom fram till denna slutsats. I den graf (fig 2) som du hänvisar till så finns ENSO, vulkaner, GCR fluxes och modellerade antropogena influenser med. De senare ser imponerande ut, men bygger naturligtvis bl.a. på antagandet om att växthusgaserna har en stor betydelse. Det intressanta här är egentligen bara den graf som skall avbilda ”GCR-fluxes” – Galactic Cosmic Ray fluxes (?). Inflytandet ser ynkligt ut.
Men, det finns andra grafer som säger något annat om sambanden mellan den galaktiska partikelstrålningen och temperaturen, t.ex. den här http://calderup.files.wordpress.com/2012/03/101.jpg
Den är hämtad från Svensmark, H. and Friis-Christensen, E., “Reply to Lockwood and Fröhlich – The persistent role of the Sun in climate forcing”, Danish National Space Center Scientific Report 3/2007, och finns återgiven och förklarad här: http://calderup.wordpress.com/2012/03/03/climate-physics-101/.
3) Vad ligger bakom fenomen som den varma medeltiden och den Lilla Istiden? Det är här som jag, utifrån min lekmannahorisont, tycker att Svensmarks teori har sin egentliga styrka. Sådana långtidsvariationer är ju svåra att förstå med hjälp av en teori om växthusgaser. Och att säga att solens inverkan via TSI inte ger någon förklaring är att skjuta vid sidan om målet (se 1). Här står Svensmarks idé om förstärkningseffekten via kosmisk strålning och molnbildning fortfarande kvar som ett alternativ. Det finns en tydlig samvariation mellan hög solaktivitet över flera cykler och global uppvärmning, och omvänt mellan låg solaktivitet över flera cykler och lägre temperatur. Några få procents ökning eller minskning av molntäcket torde ge mest utslag över en längre tidsperiod.
Du hänvisar till ”interna processer” i klimatsystemet. Och det kan jag i viss mån köpa. Klimatet är ett kaotiskt system. Men samtidigt är det otillfredsställande att inte ha en mer preciserad teori om detta. Hur beräknar man vad som ligger inom de naturliga variationerna pga interna processer, och vad som inte ligger där? Vilken är måttstocken?
När jag läste Bengtssons inlägg undrade jag också vad s k interna processer är. Är det något helt okänt inom meteorologin och klimatvetenskapen? I så fall är man ju väldigt mycket ute och cyklar när det gäller orsakerna till den lilla ökningen av jordens medeltemperatur som observerats. Eller?
Den senaste forskningen tyder ju på att temperaturökningen sen slutet av 1800-talet snarare är 0.35 – 0.40 grader och då faller ju mycket av resonemanget (?). Arktis var också troligen lika varmt som nu på 30-talet. Varför envisas t.o.m. akeptiska forskare att fortsätta använda avfärdad data?
Met office tror i alla fall på att solen har betydelse för klimatet:
”New data from sensitive satellite equipment shows UV variability over the 11-year solar cycle may be much larger than previously thought and has been key to the research.
By using this information in the Met Office’s climate model, researchers were able to reproduce the effects of solar variability apparent in observed climate records.”
http://www.metoffice.gov.uk/research/news/solar-variability
Min ”konklusion” är: Forska gärna vidare, men ge tusan i att vidta svindyra åtgärder så länge ni inte vet ett skvatt om vad som orsakat den katastrofala höjningen av jordens temperatur på 0,7-0,8 grader.
Jag kan se att forskningen kan vara av ett visst intresse för vetenskapare men slutsatserna betraktar jag som gissningar och inget annat, vilket Lennart Bengtsson här tydligt visar.
Politiker i synnerhet borde hålla fingrarna borta.
Lennart Bengtsson! Du skriver: ”Min konklusion är därför att Svensmarks hypotes om den nu överhuvudtaget är möjlig att påvisa endast kan ha en minimal inverkan jämfört med de naturliga variationerna i TSI”
Därför? Där hängde jag inte med. Varför? Hur kunde du dra en sådan konklusion?
Noterar att osäkerheten är stor om vad som påverkar vårt klimat.
Kanske är koldioxidteorin ett desperat försök att föra över en naturlig process till en påverkansbar.
Vi människor gillar ju att ha kontroll över naturen.
Tack Lennart!
För mig så blev det tidigt egendomligt att den minskning av molnigheten med 3-5% sedan mätningarna började 1983, knappt nämns i IPCC skrifter.Det mest frekventa sättet att redovisa solinstrålningen är att tjofsa ihop den som en del av ”total radiation”. För att därefter tala om förändringen av TSI som i sin strikt singulärt tolkade strålningeffekt är en mygga i sitt förhållande till förändringar i molntäcket som kamelen.
Hur förklarar du den minskade molnigheten framför allt perioden 1983 – 2000 med CO2 hypotesen som stöd, och hur förändrades solinstrålningen enligt dig under denna periodmed mindre moln under samma period som temperaturen ökade som mest?
Hur hittar du stöd i observationer för CAGW förstärkingeffekter från vattenånga/moln under samma period? Och vilket stöd i observationer har antagandet att moln endast är ”slav” (Dessler) under temperaturen under samma period? Går det ihop nånstans Lennart?
Med all den information jag nu införskaffat så blir det för mig totaltokigt hur IPCC kunnat slå så på trumman för CO2s effekter utan att ha den minsta aning om hur molntäcket förändrat sig innan 1983. För mig är det uppochnedvända världen och man har faställt storheterna i fel ordnings och prioriteringsföljd. För mig har IPCC tagit fram sina klimatmodeller enligt Kajsa Vargs berömda ”man tager vad man haver” med sin CO2 till hjälp.
Jag hävdar att vi kan konstruera en mycket enkel klimatmodell med antagandet att temperaturen följer förändringarna i molnigheten och att GMT och SSTär svaret på förändrad solinstrålning pga av förändringar i molntäcket och få en ”perfect match” under den period vi har de bästa mätmetoderna med betydligt mindre osäkerhetsintervall än vad dagens klimatmodeller har inbyggda. Sen om VAD som styr förändringarna i molntäcket blir den forskning som blir mest relevant och intressant? Vad har hänt med molntäcket under den senaste period sedan år 1999 då GMT ser ut som ett rakt streck? Jämfört med perioden 1983-1998?
Hej
*1 och *2
jag kunde uttryckt mig tydligare med avseende på Maunder minimum. Min kommentar berörde enbart effekten på TSI. Här har Lean och medarbetare reducerat den tidigare differenser från drygt 4W/m2 till högst 1 W/m2. Orsaken är att man inte lyckats få stöd för det tidigare antagna sambandet mellan TSI och solfläckar. Huruvida kosmisk strålning a la Svensmark kan ha bidragit är en öppen fråga men enligt min uppfattning knappast trolig.
Mekanismen för interna processer har varit känt länge. Se ett tidigt arbete av Hasselmann i Tellus från 1974. Slumpartade processer i ett kaotiskt system kan och ger upphov till lågfrekventa variationer. En intressant parallell är att kasta krona och klave som visar ett överraskande förlopp efter ett längre tids spel. 3 tydliga mekanismer dominerar, ENSO, Pacific dekadiska variationen och den Nordatlantiska variationen, NAO.
Antag t ex att man haft 3-4 vintrar som 2009/2010 under en 10-årsperiod. Resultatet hade blivit en ”Europeisk klimatändring” Eller 3 st 1997/98 El Nino under en 10 års period vilket hade givit en rekordartad global uppvärmning. I detta perspektiv är det alltid nyttigt att jämföra säg perioden 1930-1970 med perioden 1970-2010. Både perioderna har sannolikt påverkats kraftigt av naturliga väderprocesser vilket inte utesluter att växthusgaser och aerosoler bidragit.
*4 I efterhand kan man alltid reproducera vad man vill
Jag tycker att du avfärdar betydelsen av CCN för lättvindigt med att de finns i tillräckligt utan någon hjälp av kosmisk strålning, så att droppar bildas när relativa luftfuktigheten är 100%. Det stämmer inte med vad jag fick lära mig i meteorologikursen på 60-talet (1 betyg för Tage Andersson!). Då sades det att övermättnad var vanlig, och att ispartiklar från avdunstat havsvatten kunde tjänstgöra vid nukleering av vattendroppar. Den aktuella artikel av Lockwood, som du refererar till säger f ö:
”It is expected that any effect would be more significant in clean maritime air where there is a shortage of CCNs for water vapour to condense on, and air ions generated by GCRs may be more significant factor”
och det säges ganska ofta, även av Svensmarks andra motståndare att mängden CCN kan vara en kritisk faktor. Och nu har Svensmark et al dessutom identifierat en svavelhaltig aersolpartikel som en typisk GCR-inducerad kärna för kondensering.
Tack Lennart!
Du skriver:
”Interna processer i klimatsystemet som vi sett exempel på de senaste vintrarna samt kraftiga vulkanutbrott är mer troliga orsaker till sådant vinterväder som möjliggjorde tåget över Bält och skridskoåkningen på Themsen”
Men hur hänger det i hop med det faktum att vi tycks ha någon form av ”värmetoppar” ungefär vart tusende år? Bronsåldern, den Romerska värmeperioden, MWP och så dagens förhållandevis höga temperaturer. Vulkanutbrott är väl sällan så exakt periodiskt förekommande? Och om så ändå vore, så skulle väl det tyda på någon yttre faktor som får vulkanutbrott att uppträda i ett visst mönster?
*11
Jag är en skeptiker och det gäller inte minst trovärdigheten i klimatuppgifter från äldre tider. (Som bekant är vi ju även kritiska till dagens uppgifter om temperatur och nederbörd där vår kunskap är enorm jämfört med vad vi visste om vädret under vikingatiden) Här är forskningen ännu i sin linda inte minst när det gäller att producera troliga förklaringar. Först måste vi alla visa att de inte bara är slumpartade. Se som ex min artikel från 2006
Lennart
Osäkerheter om solen!
Olika rekonstruktioner av TSI sedan LIA glipar rejält allt i från IPCCs till Shapiros som beräknar öknigen av TSI till sex ggr större än IPCCs.
Svensmarks hypotes hävdar att förändrngar i solens magnetfält förändrar mängden kosmisk strålning som när jorden och som i sin tur förändrar molnigheten vilket påverkar temperaturen. Storleken på effekten är vad konflikten handlar om elternativt om den ens existerar.
IPCC avfärdar att solens dynamik i magnetism skulle kunna ge andra klimatpåverkande effekter annat än den direkta TSI den levererar.
Tack Lennart för detta – jo det finns mycket att diskutera ändå om molnen – bara någon procentuell förändring i molntäcket ska ju enligt skolboksvarianten av strålningsbalansen motsvara gott och väl den effekt man tillskriver CO2 med feedbacks.
Jag vill bara ta upp Ditt påstående om kondensationskärnor – liksom CG nyss gjorde – till att börja med tycker jag själv att de bilder jag hade som illustration till inlägget https://www.klimatupplysningen.se/2012/08/22/vatten-svavel-och-sot-i-atmosfaren/ motsäger vad Du skriver.
Som Du också väl vet – men kanske inte alla läsare av TCS – så finns ju också barriärer för droppbildning – 100% eller mer relativ luftfuktighet räcker inte på korttidsperspektiv.
*12
Det kan så vara. Men den maritima luft som drabbar mig i England är inte precis fri från moln.
En aspekt är också stabiliteten i jordens albedo under de senaste 10 åren med goda satellitdata från CERES EBAF. Här är ju molnen avgörande.
Lennart
*5
Jag förde fram flera invändningar mot Svensmark + vad som finns i referenserna jag gav t ex den från M Kulmala et al. Det kanske viktigaste frågan som jag aldrig fått svar på vare sig från Svensmark eller någon annan ”Varför bara de låga molnen?” Varför inte de höga molnen där effekten på strålningen är annorlunda och delvis den motsatta?
Lennart
Lennart #15
De ”låga molnen” det är något som observerats experimentellt – korrelationen till CGR är klart högre för dessa låga moln än för de högre. Det framgår i Svensmarks diagram. Någon slutlig förklaring finns nog inte än, men det skulle kunna ha att göra med den inledande kärnbildningen av mindre partiklar på högre höjd, till de nu observerade >50 nm med svavel i labexperimenten. De senare skulle då i verkligheten uppträda sig på lägre höjd och då nukleera moln.
”globala temperaturobservationerna har en obetydlig variation på en 11-års cykel. Den är knappast märkbar vid jordytan utan kräver observationer från övre atmosfären. Dessutom finns det inga indikationer av någon långsiktig trend”
Toppar i den globala temperaturen(över haven) är mycket vanligare under perioder med hög solaktivitet, och dippar vanligare under låg solaktivitet:
http://climate4you.com/images/SunspotsMonthlyNOAA%20and%20HadSST2%20GlobalSeaSurfaceMonthlyTempSince1960.gif
Detta är inte obetydligt, anser jag.
Och när det gäller den långsiktiga trenden kan 50 år inte räcka som referens.
http://climate4you.com/images/SolarIrradianceReconstructedSince1610.gif
Nu menar jag INTE att instrålningen är drivande, utan påvisar bara aktivitetsnivån.
=> Lennart Bengtsson #15
”Varför bara de låga molnen?” Varför inte de höga molnen där effekten på strålningen är annorlunda och delvis den motsatta?
Det är tydligen en av de frågor Jasper Kirbys CERN experiment skall försöka utröna.
Jasper Kirkby. “Vi har upptäckt att kosmisk strålning väsentligt ökar bildningen av aerosolpartiklar i mitten av troposfären och uppåt. Dessa aerosoler kan så småningom växa till en grogrund för molnbildning. Vi har däremot funnit att ångorna som man tidigare har trott har svarat för all aerosolbildning i den lägre atmosfären bara kan svara för en bråkdel av observationerna – även efter förstärkningen av den kosmiska strålningen”,
“Vad vi har upptäckt i det här första experimentet … är att organiska ångor måste vara involverade i kärnbildningsprocessen [i den lägre atmosfären]. Detta är första gången som detta tydligt och entydigt har fastställts, och nu måste vi snabbt identifiera vad dessa ångor är “, skrev Kirkby. Detta nästa steg är nu redan i gång
Källa till #15
http://newsvoice.se/2011/09/09/cern-kosmisk-stralning-kan-paverka-molnbildningen-henrik-svensmarks-teori-far-stod/
Ben Lakens artikel baserad på observationer:
Abstract. The effect of the Galactic Cosmic Ray (GCR) flux on Earth’s climate is highly uncertain. Using a novel sampling approach based around observing periods of significant cloud changes, a statistically robust relationship is identified between short-term GCR flux changes and the most rapid mid-latitude (60°–30° N/S) cloud decreases operating over daily timescales; this signal is verified in surface level air temperature (SLAT) reanalysis data. A General Circulation Model (GCM) experiment is used to test the causal relationship of the observed cloud changes to the detected SLAT anomalies. Results indicate that the anomalous cloud changes were responsible for producing the observed SLAT changes, implying that if there is a causal relationship between significant decreases in the rate of GCR flux (~0.79 GU, where GU denotes a change of 1% of the 11-year solar cycle amplitude in four days) and decreases in cloud cover (~1.9 CU, where CU denotes a change of 1% cloud cover in four days), an increase in SLAT (~0.05 KU, where KU denotes a temperature change of 1 K in four days) can be expected.
http://wattsupwiththat.com/2010/11/25/something-to-be-thankful-for-at-last-cosmic-rays-linked-to-rapid-mid-latitude-cloud-changes/
Lennart Bengtsson # 12
Andra verkar åtminstone se dessa ”tusenårscykler” som fakta.
” Denna kunskap om kraftiga klimatförändringar som sker över tidsrymder om ca 1,000 år har stor betydelse dels för vår förståelse om hur klimatet kommer att förändras i framtiden och dels för hur man skall på ett bättre sätt kunna särskilja på naturliga klimatsvängningar från de förändringar som sker genom mänskliga aktiviteter som utsläpp av växthusgaser.”
http://vrproj.vr.se/detail.asp?arendeid=66481
Tillägg till mitt # 21
http://www.science.gu.se/aktuellt/nyheter/Nyheter+Detalj/naturliga-orsaker-bakom-global-uppvarmning.cid760313
Om tusenårscykler igen……
Slabadan #20,
När det gäller hur molntäcket reagerar på korta, s.k. Forbush-minskningar så har Svensmark et. al. funnit en tydlig korrelation.
https://www.klimatupplysningen.se/2011/10/15/svensmarks-teori-provas-i/
Forbush-minskningar påverkar bara molntäcket under korta tidsrymder. För att molnen skall påverka den globala temperaturtrenden så krävs en mycket mer långvarig förändring.
Sen verkar ju inte den kosmiska strålningen kunna förutsättas vara ”konstant” heller ju:
https://www.klimatupplysningen.se/2012/04/25/svensmark-publicerar-ny-hypotes-om-kosmos-och-livet/
I går fanns det ett inlägg med rubriken ”Politiker som tappat kontakten med verkligheten”. Det är ju uppseendeväckande att allt annat än AGW viftas bort som om det inte existerade. Det är ungefär som att säga: Allt utanför husets skal påverkar inte huset, för det är bara det som sker inomhus som kan påverka huset.
Kommentaren modererad
CERN har ju jobbat vidare med Svensmarks forskning och där är man övertygad om att solaktiviteten har betydelse för molnbildningen. Om jag inte har fel så kommer CERN:s resultat med i IPCC:s rapport 2014.
http://www.theregister.co.uk/2011/08/25/cern_cloud_cosmic_ray_first_results/
Lasse Forss [26]; Har också läst artikeln. Om vi kopplar ihop hypotesen om kosmisk strålning och molnbildning, med den svenska sommarens molnbildning som empiriskt exempel. Man kan då fråga sig varför vi har haft så ovanligt höga och regnrika moln under den gångna sommaren? Man kan också fråga sig vad den för närvarande låga magnetiska solaktiviteten innebär, när vi vet att vi närmar oss ett maximum någon gång nästa år? Under 1900-talets perioder med maximum, hade vi vid flera tillfällen, dubbelt så hög aktivitet vid maximum.
Ingemar N!
Steg……. för steg! Jag är fullt medveten om att den långsiktiga effekten kräver mer bevis. Att effekten existerar i någon tidsrymd är ett första viktigt steg.
Jag irriterar mig på att vi luras förklara orsakerna till molnbildningens fluktationer istället för att utgå ifrån steg att den faktiskt förandras och effekterna av detta. Det blir en bevisföring med kraven på bevis lagda i fel knä. I mitt sista stycke med frågorna till L B utgår jag ifrån en modell där molnen styr temperaturen dden modellen blir i sin förlänging betydligt bättre följsam med GMT bäde historiskt ( Jasper Kirkbys graf) och under satelliteran. Att jämföra utfallet med de etablerade klimatmodellerna stärker denna enkla förklaringsmodells robusthet och har betydligt mindre osäkerhetsmarginaler än de som klimatmodellerna uppvisat i sina framtidsscenrier. Det blir samtidigt hopplöst att förutspå framtida klimat om vi inte lär oss att förstå orsakerna till förändringarna i molntäcket och där CR kan vara en vital pusselbit för att lyckas bättre.
LB har inte svarat på mina frågor ännu och jag hoppas att han skjuter skarpt om jag är ute och cyklar. Har du några invändningar mot de frågor jag ställt LB eller svaren på dem?
*29
Det är atmosfärdynamiken som i stort kontrollerar molnigheten. När en luftvolym stiger avkyles luften med ca 1°C/100m varvid vattenångan förr eller senare kondenserar. På samma sätt löser den sjunkande luften upp molndropparna. Eftersom man mig veterligen inte har observerat övermättad vattenånga på mer än ngn % i atmosfären har jag dragit den enkla slutsatsen att det därför inte råder någon brist på kondensationskärnor. Sateliitbilder visar också ganska tydligt de karakteristiska molnformationerna och dess koppling till vädersystemen. Men jag är öppen att ändra min uppfattning när detta kan göras pa ett övertygande sätt.
Men det är helt klart att det är molnen som är huvudproblemet med klimatberäkningarna och orsaken till den stora osäkerheten i skattningarna
lennart
Lennart B!
Jag känner väl denna grundteori men titat på framför allt två satellitdata som ställer mycket svåra frågor i vilken män vad styr vad från 1983 fram till idag
Luftfuktighet:
http://members.shaw.ca/sch25/FOS/GlobalRelativeHumidity.jpg
Vattenpelare: (första grafen)
http://www.climate4you.com/ClimateAndClouds.htm#Clouds
Moln:
http://jonova.s3.amazonaws.com/graphs/clouds/cloud-cover-andel.gif
Moln VS Temp i tropikerna.
http://www.climate4you.com/ClimateAndClouds.htm#Tropical
Vad är det du ser jag missar ?
Det blir lite sporadiska kommentarer från mig idag eftersom det är fullt upp på jobbet. Men här är ytterligare intressant sak som LB tar upp:
Svensmarks hypotes är här att de joniserade partiklar som bildas i över atmosfären och på höga breddgrader när den kosmiska strålningen kommer in i jordens magnetfält fungerar som incitament för de kondensationskärnor (CCN = Cloud Condensation Nuclei) vilka krävs för molnbildningen.
Jag har för mig att Svensmark tänker sig att den delen av den kosmiska strålningen som är intressant för temperaturen är de låga molnen kring tropikerna, inte så mycket det som böjs av mot polerna. Ursprunget till strålningen är mycket energirika protoner från galaxens inre. Dessa påverkas föga av jordens magnetfält utan skapar bl.a. laddade och energirika muoner och elektroner som är tunga nog att tränga djupt ned i atmosfären och där bilda nuklider, även i tropikerna. Mäter man inflödet av dessa så är det ingen större skillnad mellan breddgraderna.
Att använda neutronräkning som mått på den galaktiska strålningen är inte så lyckat eftersom neutroner är elektriskt neutrala och knappast har någon effekt på molnbildningen.
Kanske kan detta ge en förklaring till varför olika forskare kommer fram till så olika resultat?
Slabadang
Du missar det viktigaste vilket är atmosfärens och havens dynamik. Dynamiken skapar instabiliteter som tropiska och extra-tropiska cykloner som i sin tur genererar moln, väder och nederbörd.Sedan 1983 har strålningsbalansen långsamt påverkats främst av växthusgaser och aerosoler samt i liten utsträckning av solen. Hittills har dessa bidrag varit små och hittills knappast bidragit till dagens klimatvariationer eftersom vädersystemen inte ändrats. Om inte vädersystemen ändras kan vi inte heller se någon effekt på molnen. Molnen är därför i första hand ett resultat och inte en orsak.
Om vi nu av någon orsak skulle få omfattande ändringar jordens molntäcke (vilket hittills inte varit fallet) så kommer det största bidraget från stratusmoln över i första hand tropiska hav. Med moln reflekteras solljuset, försvinner molnen går solvärmen ner i havet. De höga molnen absorberar atmosfären och jordytans värmestrålning och ger i stort ett positivt värmebidrag. Det är därför som jag inte förstår varför inte de kosmiska partiklarna påverkar de höga molnen.
Hsn
Lennart
Lennart Bengtsson [33]; Jag har tidigare i annat sammanhang påpekat att atmosfärens dynamik kan endast orsakas av variabla energinivåer. Dynamiken visar sig främst som konvektion. Om vi antar att solens magnetiska aktivitet skulle vara konstant: Hur kan vi då förklara den dynamik som exempelvis har dramatiskt förändrat sommarklimatet över Skandinavien detta år? Dynamiken är ju själva rörelsen i väder- och klimatsystemet och denna rörelse kan väl inte ensamt skapas av antropogen CO2? Som jag förstår det kan CO2 aldrig i sig vara orsak till dynamik, utan den primära faktorn som är solens variabilitet, TSI. Det skulle vara intressant med en förklaring från en klimatforskare hur det är möjligt att CO2 skulle kunna enligt antagandet att solens magnetiska aktivitet är konstant, ensamt skapa den dynamik som jag anser ett variabelt TSI står för.
Lennart B!
”Sedan 1983 har strålningsbalansen långsamt påverkats främst av växthusgaser och aerosoler samt i liten utsträckning av solen.”
Det gäller att hålla koll på bollen! 🙂 När den främsta växthusgasen är just vattenånga som är förutsättningen för moln så kan jag inte läsa din formulering som ett avslag utan mer som en bekräftelse på det jag hävdar är rätt eftersom jag inkluderar vattenångan/moln som främsta växthusgas.
Jag hävdar dessutom att vi visst kan se förändringar av vädersystemen eftersom molnen minskat och tillhör vädersystemen. Det är ju inte bara moln utanför ”vädersystemen” som minskat eller har du tillgång till molndata jag inte känner till?
Motsägelserna mellan observationerna och CAGWteorierna från modellerna kvarstår, och vi blir fast i en debatt om molnens påverkan på GMT som hönan och ägget. Jag hävdar att moln och vattenånga i sin roll som endast som slav under temperaturen inte går ihop med observationerna, att hänvisa till atmosfärs och havscirkulationer ger dig betydligt fler andra frågor att besvara och bevisföringen fram via atmosfärs och havscirkulationer blir otroligt lång och vinglig för att förklara varför vattenångan/molnen inte uppfört sig enligt klimatteorierna sedan 1983.
Så om jag summerar ditt svar… så hävdar du att den minskade molnbildningen och mängden vattenpelare sedan 1983-1999 beror på havs och atmosfärsdynamiken, som satt den beräknade effekten av uppvärmnings påverkan på moln och vattenånga ur spel alternativt dolt den? Är det rätt uppfattat och formulerat? (Jag exkluderar aerosolers och solens inverkan i summeringen)
Du ska veta att jag uppskattar ditt engagemang i debatten!
Björn #34
”Hur kan vi då förklara den dynamik som exempelvis har dramatiskt förändrat sommarklimatet över Skandinavien detta år? ”
Solaktivitet -> AO index -> NAO index -> Temperaturavvikelser.
Enkelt.
Även om solstrålningen inte ändras och mängden växthusgaser är oförändrade så innebär inte detta att det genomsnittsliga vädret under ett givet år är oföränderligt. Däremot är säkert det genomsnittliga klimatet för 100 år eller så mer eller mindre detsamma. Ändringar från år till år varierar kraftigt speciellt över ett område som Skandinavien. Orsaken till dessa ändringar beror inte på att strålningen ändras eller att det blir mer växthusgaser utan på att väder och klimat drivs av kaotiska processer som bara kan förutsägas högst några veckor i förväg. Dessa dominerar vädret nästan fullständigt i Skandinavien. Ändringar i yttre omständigheter såvida inte dessa är omfattande ( enorma vulkanutbrott) märks inte överhuvudtaget. Ändringar i växthusgaser, solstrålning och kosmisk strålning märks inte i klimatvariationer från år till år och knappast från dekad till dekad men kan identifieras över längre tidsrymder. Sommarens väder har varit fullständigt normalt liksom det kalla decembervädret 2010 var normalt. Det är just detta som är det svenska klimatet. Det kan inte förutsägas med ngn meningsfull noggrannhet från år till år och det har ingen egentlig orsak utan är en oändlig sekvens av händelser som följer på varandra.
Det klimatforskarna är bekymrade över är om de långsiktiga ändringarna är irreversibla. Orsaken är här den långa uppehållstiden av koldioxid i atmosfären. Förr eller senare får man ta itu med detta men inte på det något naiva sätt som föreslås av svenska myndigheter som inte har någon praktisk betydelse på global skala. Inte heller tror jag att det har någon politisk betydelse heller då det svenska inflytandet i USA och Kina på detta område är ngt begränsat
Lennart
Lennart;
”Det är atmosfärdynamiken som i stort kontrollerar molnigheten. När en luftvolym stiger avkyles luften med ca 1°C/100m varvid vattenångan förr eller senare kondenserar.”
Det är precis det som Svensmark menar att det blir mer förr än senare om mängden kondensationskärnor från kosmisk strålning ökar.
När vattenånga kondenserar än så lite sjunker trycket i luften och det accelererar en uppåtstigande luftström och orsakar mer kondensering.
Och när det väl sker finns kondensationskärnornor i överskott.
Kondensationskärnorna från rymden agerar mer som en katalysator för att starta kondenseringen i fuktig luft än att vara katalysatorn under normal molnbildning, då kondensationskärnor i form av vattendroppar finns i överskott.
Resultatet med mindre kosmisk strålning blir att fuktig luft kondenserar senare och kan därmed transporteras under längre tid = längre åt polerna när det är mindre kosmiska partiklar som startar kondenseringen. Dvs en varmare värld med jämnare temperatur.
Den kosmiska strålningen bör därför påverka jetströmmarnas läge och där har man mycket riktigt funnit en korrelation med solaktiviteten.
Lennart B
Jag läser dina synpunkter och argument med intresse. Men jag frågar mig också (både ang dig, och lika mycket många andra som lutar mot IPCC-linjen) hur man säkerstället att ett visst fenomen håller konstant nivå över tiden och (bortsett från fluktuationer) därför borde ha nettoeffelt noll över det som kallas klimatet.
Rörande de flesta involverade fenomenen och mekanismerna borde väl den (relevanta) nollhypotesen vara att de inte är/måste vara konstanta eller har tidsmedelvärdet identiskt noll. Du har tidigare hävdat att albedot är precis 29% och har varit konstant (iaf under 10 år).
Många som vill tillskriva CO2 lejonparten av observerad uppvärmning (sedan ~70-talet) gör liknande antaganden om både havsströmmar, havens värmeinnehåll, om molnbildningen, om relativ luftfuktighet, och här och numera även om ev aerosolers effekter för molnen.
Jag läser dig som om du (iaf tillsvidare) utgår från att detta är korrekta/rimliga antaganden att bygga hypotesen på. Men i mina ögon måste man då iaf vidgå att de antagna förutsättningarna är underförstådda. För jag tror inte att man så enkelt kan etablera att det faktiskt stämmer och stämde.
Vidare: Jag håller med dig helt om värdet och ens tänkbara effekten av svenska sk ’energipolitik’. Men även om vi accepterar både väldigt lång uppehållstid (av CO2) och dess effekt, följer inte att ”[f]örr eller senare får man ta itu med detta”.
Detta är alltid en avvägning mellan både kostnader och möjligt utfall, men minst lika mycket mellan nyttan av att använda samma resurser att hantera andra faktiska problem.
Och där menar jag att klimatpolitiken i stort sett alltid kommer långt efter: Där finns massor av verkliga problem som går att lösa med de resurser vi pratar om. Massor! Och det är ingen brist på dem. Och framgångschanser samt positiva effekter är väldigt mycket större än allt som kallas ’klimatsmart’ …
Stickan no1 [38]; Det är intressant det du nämner om den kosmiska strålningen. Här finns en variabel faktor som styrs av solen. Det är det jag har menat i ett tidigare inlägg, att det behövs en variabel faktor för att det skall uppstå dynamik och därmed rörelser i luftlagren. Koldioxiden i sig kan ju inte ensamt skapa dynamik utan variabel energi från solen. Solvinden som utgår från solen skapar indirekt en påverkan på molnbildningen genom modulation av den kosmiska strålningen. I första hand är det solens 11-årscykel som är den modulerande faktorn.
Alla som har låst sig fast vid AGW, underskattar även solens TSI (Total Solar Irradiance), där forskning visar att UV-strålningen är mycket mer variabel under solens magnetiskt variabla perioder, än man tidigare antagit. Sammantaget så är det en omöjlighet att förstå hur någon kan påstå att CO2 driver klimatet, innan man förstår klimatsystemets fysik i grunden.
Eftersom atmosfär, hav och växtlighet årligen sins emellan utväxlar ca 200 av de 800 Gton kol (nära 750 resp. 3.000 Gton CO2) som finns i atmosfären, undrar jag om koldioxiden verkligen är kvar så länge i atmosfären som påstås – och om detta i sig spelar någon roll. Och eftersom jorden lyckligen genomgått tidigare eror med mycket rikare växt- och djurliv, klart högre temperatur och mångfalt högre CO2-halt långt innan människan fanns, undrar jag vad som egentligen är problemet. Historiskt är nuvarande CO2-halt trots viss ökning (oavsett källa) fortfarande mycket låg. Mer CO2 stimulerar mer växtlighet och eftersträvas av växtodlare i växthus. Hur i all sin dar har denna välgörande CO2 plötsligt blivit farlig i halter flerfalt under tidigare varmare och rikare perioder? Ponera att människan inte alls hade bidragit med sin ändå blygsamma andel av ökningen: hade den varit farlig ändå? Vad jag sett tar CO2 och andra gaser upp energi (deras molekyler rör sig snabbare) genom vibration och rotation vid vissa frekvenser, och dessa lär till största delen vara mättade – eller? Varifrån får de över huvud taget extra energi, när solen är mindre aktiv? Hur går det till?
Alldeles nyss skrev jag ett rätt långt inlägg med som jag tycker relevanta frågor och tryckte på Submit, men inget märks. Under sådana förhållanden tröttnar jag. God natt!
Tege T
Det publicerades tydligen 20.52 – eller menar du något annat?
Beklagar i så fall, men det har varit lite tekniskt strul idag.
Hälsningar
C-G
Tege T #42,
Sorry, ibland reagerar filtret på konstiga sätt.
Jag ser att det varit en mycket intressant diskussion på denna tråd idag. Förhoppningsvis har vi alla blivit lite klokare och fått lite djupare förståelse av hur solen och den kosmiska strålningen kan påverka molnbildningen. Själv är jag alldeles för trött efter en slitig dag på jobbet att bidra med något. Men tack alla, inte minst tack till LB som dragit igång tråden!
Obs kommentarerna till senaste av Johnny har fastnat vid nr 10. Verkar hel fastkört eller stoppat halva dagen nu!!!!!!
Bom
Som du kan se så testade jag just kommentarsfunktionen på den tråden – och den kom in direkt.
Det ligger inte heller några kommentarer och skvalpar i väntan på godkännande eller i papperskorgen.
/C-G
Har en kommentar till denna tråd. Varför skriker alla TCS debattörer klimatalarmist till alla som framför liknande åsikter som LB om AGW, utan att ha en susning om vad dessa personer har för förslag till åtgärder?!
Den här gången har Lennart Bengtsson knappast rätt. Avfärdandet av teorin om den kosmiska strålningens påverkan på klimatet verkar mera baserat på tro än på fakta.
Om det nu inte finns något samband mellan solfläckar och TSI, vet vi ju ingenting om TSI före 1983. Den kan ha varit mycket högre under medeltida värmeperioden och mycket lägre på 1600-talet.
Det har varit problem med att mäta TSI från satelliter. Det finns två dataserier, ACRIM och PMOD. Bengtsson verkar ha använt den senare. Den baseras på spekulationer om att instrument har försämrats med tiden så att data måste korrigeras. Då försvinner den lilla ökning som trots allt finns sedan 1983 i orginaldata. ACRIM bygger på att inga instrument har försämrats med tiden. Forskarna bakom satellitmätningarna ser ingen som helst anledning till att några instrument ska ha försämrats med tiden.
Vad spelar det för roll om ingen just nu kan förklara varför bara låga moln påverkas av kosmisk strålning, men inte höga? Om nu mätningar visar att det är så, gäller det att hitta en hypotes som förklarar saken. Inte att avfärda mätningarna som felaktiga eller korrelationerna som slump.
De uppmätta förändringarna i molnighet räcker mer än väl för att förklara de senaste årtiondenas globala uppvärmning. Det är knappast en följd av uppvärmningen, utan en av de viktigaste orsakerna. Sedan är det en annan sak vad som har orsakat förändringarna i molnighet. Kosmisk strålning är en bra kandidat.
För övrigt så ger beräkningar av jordens albedo utifrån hur jordskenet lyser upp månens mörka sida stöd åt att molnigheten verkligen har förändrats som mätningarna visar. Det är inte helt lätt att mäta jordens albedo direkt från satellit, men omvägen via jordskenet på månen borde ge rätt säkra värden.
När jordens albedo och molnigheten förändras, förändras också den mängd solstrålning som når jordytan och värmer den. Fullständigt självklart kommer det att påverka klimatet. De uppmätta förändringarna i albedo ovh molnighet de senaste årtiondena borde faktisk ha större effekt än de samlade koldioxidutsläppen sedan 1750!
BjörnT, vem har ’skrikit klimatalarmist’ till Lennart B eller andra som anför de argument som just han gör? Och vilka är ’alla’ TCS debattörer som påstås använda det epitetet mot ’alla’ som hyser liknande uppfattningar?
Jag frågade dig härom dagen om du öht vet vad din ståndpunkt är här i sammanhanget. Jag fick inget svar men undrar samma sak fortfarande …
Köldperioder som Muander minimum har nog troligtvis ökade
vulkanutbrott att göra.
LB inlägg är bra,mycket återstår att förstå i ett kaotiskt väder-
system.
Tiden 30 år är knapp tid i klimatsammanhang.
Men värmen o våras i Mars, där kan finns kopplingar till solhändelser möjliga.
Jetströmmens stillastående i år är intressant .mer behöver förstås .
AKI.K.
EN rapport har Met office,klarlagt en 3% ökning av temperatur för
perioden 1980-2010 jämfört med 1960-1990.Alltså mer regn och
soltimmar under 1980-2010.Detta gällande Storbritanien.
ALI.K.
ALI.K. #51
Vad menar du med en 3% ökning av temperatur?
X°K x 1,03 blir ju väldigt mycket varmare.
Den indirekta verkan av ökad solinstrålning under 1980-2010 än
1960-1990 naturligtvis,den logiskaföljden blir ökad nederbörd därav.
Inlägget finns i Met Office och presenterades förra veckan i bl.a
Climate realist.
3% är betydande ja och detta trots Pinotubu år 92.
ALI.K.
Den normala temperatur metrologer refererar till period 1960-1990
medelvärde för varje månad är uppdelningen.
ALI.K.
UHI effekten har uppmätts i London till ca 1 grads höjning var
10-15 års period konstant,den fortsätter att stiga också.
Klimatlabbet i London har noggranna observationer av temp.
ALI.K.
James Macdonalds metrologen har framlagt data med än ökning
av havsnivån med 2mm per år,det Arktiska områden har blivit
kallare de sista 12 månaderna,Antarktis ökar ismassan mm,
inlägget kan läsas på ClimateRealist.
Panikartad alarmism är ej befogad.
ALI.K.
Till att börja med vill jag lovorda Lennart Bengtsson för att han skriver sansat och nyanserat i klimatfrågorna. En sån person vill man gärna samtala med.
Samtidigt måste jag erkänna att jag, liksom Ingemar Nordin, inte riktigt förstår hur LB kommer fram till sin slutsats. Huvuddelen av artikeln handlar ju inte ens om Svensmarks teorier. Det verkar finnas en lucka i resonemanget och man studsar vid orden ” Min konklusion är därför…”. Därför vad?
Nu är jag bara en intresserad lekman och kanske har missuppfattat något. Men jag skulle gärna vilja veta om LB har läst ”Die kallte Sonne” av Vahrenholt/Lüning och vad han i så fall anser om den. Den har närmare tusen källhänvisningar till vetenskapliga artiklar (många av mycket färskt datum) och massor av diagram som visar stor samvariation mellan styrkan i solens magnetfält och vårt klimat och andra jordiska fenomen under mycket långa tidsperioder. Boken är också skriven så att även en sån som jag inte har några problem att följa resonemangen.
Korrelation är förstås inget bevis på kausalitet, men när korrelationen vida överträffar den som framhålls om CO2, måste man väl ändå bli intresserad? Eller vill LB helt avfärda boken?
Tyvärr finns den ännu inte utgiven på engelska. En översättning är klar, men den engelske utgivaren hoppade av i sista stund (enligt mejlkonversation med Lüning.) Man kan ju undra varför?
OT
Sverker Olofsson var i går kväll lyrisk över glödlampsförbudet. ”Tänk att en sån liten åtgärd kan spara så mycket energi”, menade han.
Efter att inte ha hafttillgång trill internet under gårdagen var det en storglädje att följa denna tråd. Ett viktigt inlägg! (Tack Lennart), där jag främst uppskattade att du var tydlig med din egen uppfattning, följt av en diskussion där det framfördes egna välgrundade uppfattningar, men de allra flesta visade respekt för andra och deras uppfattningar. Jag vill därför tacka i första hand Lennart för ett viktigt inlägg och i andra hand alla TCS kunniga kommentatorer för en stunds intressant läsning.
Här en rapport om att solaktiviteten korrelerar med vintertemperaturerna vid Arktis:
http://hockeyschtick.blogspot.com.au/2012/09/new-paper-finds-solar-activity-has.html
Inge [60]; Verkligen en intressant länk! Solar forcing on the ice winter severity index in the western Baltic region. Solen påverkar isbeläggningen i nedre delen av Östersjön (Baltic Sea) vilket märks tydligt vart tionde år (11-årscykeln, solfläcksminimum). Solens aktivitet moduleras också av solens och jordens gemensamma rotation kring masscentrum (Barycentrum).
As seen from above, a large planet orbits a star–or rather the star and planet orbit their shared center of mass, or barycenter.