Apropå Paul Krugman och hans ihopkoppling av ”klimatförnekare” och högerideologi.
Jag har i några tidigare inlägg (t.ex. här och här) pekat på de ideologiska sambanden mellan miljörörelsen och de fascistiska och rasistiska strömningarna. Dessa tankegångar är av gammalt datum och motiverade mycket av de tidiga miljöbevararnas arbeten. Det är därför intressant att även en och annan klimathotstroende på vänsterkanten nu noterat att ideologin delvis sammanfaller med vitmaktrörelsen i USA.
Beth Gardiner skriver om detta i en artikel i New York Times En kortare redogörelse finns här.
Vitmakt-rörelsen fruktar människor av fel ras – eller rättare sagt att fel ras etablerar sig på fel plats på jorden. Den grundläggande idén är nämligen att arter och raser genom det naturliga urvalet under 10 000-tals år utvecklat en anpassning till de olika naturliga miljöer som finns och att de därför bör stanna där. Svarta är anpassade till varma klimat och vita till tempererade zoner, och det leder bara till elände om de blandas ihop lite hipp som happ.
Samma sak gäller förstås även växter och djur. Med en uppvärmning av jordens klimat så börjar sydliga arter att sprida sig norrut och invadera nya klimatzoner. De kallas ofta på biologspråk för ”invasiva arter”. Dessa nya arter passar lika illa för vårt nordligare klimat som mörkhyade människor gör det. Olika sorters människor och arter är anpassade till ett leverne nära naturen som den sett ut sedan urminnes tider. Således är det inte bra om vi genom industrialiseringen förstör naturen och om klimatet blir varmare.
Kanske är det inte riktigt detta sällskap som klimatvänstern tänkte sig. Men de bör vara medvetna om vilka medresenärer deras gröna tankegods har. Målet, att skapa en centralistisk och totalitär makt som styr, sammanfaller i extremfallen.
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Just temperaturen är nog den parameter som alla färger är lika anpassningsbara till. Värre är det med ljuset, det tog många generationer för oss vita att bli just vita, en anpassning till ett liv på solfattiga lattituder. Värre är det med religioner, blandar man dom går det åt skogen. Svåranpassade är dom också, det har tagit oss runt 1000 år att göra folk av dom kristna.
Sambandet mellan hudfärg och D vitaminbildning är solklar.
https://www.vetenskaphalsa.se/fakta-d-vitamin/
Kulturella klädselregler kan förstärka denna brist hos vissa grupper.
Sambandet mellan hudcancer och hudfärg är också rätt tydlig speciellt i Australien.
Men kanske även i Sverige-vi får ta emot allt mer solinstrålning, något som höjer temperaturen också:
https://www.smhi.se/klimat/klimatet-da-och-nu/klimatindikatorer/stralning-1.17841
Talet om invasiva arter förekommer ofta i samband med växter och djur. Men människor är väl annorlunda?
Går man tillräckligt långt till vänster så hamnar man på högersidan enligt teorin för cirkulär politik 🙂
I dessa tider så blir vi varse om att det finns lärdom att dra från andras kulturer.
Korea har varit framgångsrika i bekämpningen av viruset-relativt andra nationer.
Här förklaras lite av deras framgångar:
https://www.youtube.com/watch?v=gAk7aX5hksU&feature=youtu.be
Testapparaten var redan på plats efter tidigare utbrott.
Vana vid att bära mask.
App som håller koll på spridningen.
Rigorösa karantänregler.
Totalitär inställning kan minska problemen i samhället-speciellt i dessa tider!
För att återknyta till klimatfrågan så förespråkar professorn ödmjuk inställning till kunskapsläget och framtiden.
En händelse som ser ut som en tanke är att jag just nu läser en ganska ny bok av Drieu Godefridi: The Green Reich. Global warming to the Green Tyranny. Han drar en gräns mellan det han kallar ”environmentalism” (vi saknar ett motsvarande svenskt ord, vilket i sig säger en hel del om hur mycket vi är i denna ideologis klor) och både vänster och höger på ytterkanten. Skillnaden är att alla tidigare ideologier och religioner har tillmätt människan någon form av värde. Marxismen tänker sig ju (även om den inte lyckas förverkliga det) ett materiellt lyckorike för alla. Rasister anser ju i alla fall att vissa människor (de högre stående) har ett värde. Men enviromentalismens inställning är att alla människor är lika lite värda. Han pekar också på att denna ideologi har passerat gränser som man tidigare alltid respekterat. Till exempel att inte använda barn för sina syften. Kan väl ifrågasättas för vissa fall. Greta ser ju t.ex. ut som hämtad från ”Bund deutscher mädchen”. Vilket hon kanske faktiskt också är. Die grune har vad jag förstår varit inblandade i kampanjen.
Intressant är dock yttervänsterns konvertering över till malthusianismen på 70-talet efter att under 150 år ha hållit distansen ganska väl. Väl belyst av Robert Zubrin i Merchants of despair. Här borde man titta mera på en person som jag tror har spelat en stor roll, nämligen Barry Commoner. Han skrev två böcker som jag tror vägleder många på vänsterkanten: Cirkeln sluter sig, om miljö och Maktens armod, om energi. Jag hör ekon av honom hela tiden, men det var längesedan jag läste dem själv.
Kanske kunde du, Ingemar uppmärksamma detta?
Göran Å
Intressant aspekt men här en annan mycket enklare. Människor ogillar förändring och de som gillar att leva enkelt och jordnära borta från den snabba teknologiska utvecklingen (läs produktivitet) är nog i sitt yttersta den grupp vi kallar miljöfacister idag. Från början en del av kärnkraftsmotståndarna, trädkramare och andra aktivister likt ultraveganer och djurrättsaktivister osv. De protester helt enkelt mot tempot i samhällsutvecklingen och upplever särskilt momentum när konsekvenserna av nya teknologiska steg sker brutalt på kort tid, t.ex vid digitalisering och globalisering.
På samma sätt tror jag människor sprungna ur vitmaktsrörelsen kommer från familjer ur arbetarklassen som alltid haft lägst möjlighet att dra nytta av samhällsförändringarna i sina liv, t.ex rätt utbildning för klassresa. Man skulle kunna kalla dem samhällsförlorarna vilka utgör den grupp som våra politiker helt struntat i när jobben började flytta utanför landet eller helt enkelt upphörde. I Sverige var det nog ganska tyst även i media under denna process. Debatten gällde bara nedmonteringen av arbetsskyddslagstiftningen i sig och inte dess dagliga systemförändrade konsekvenser. Bruksorterna i landet var och är källor till den protest som leder till olika former av samhällspolitiska protester och som från början yttrat sig genom t.ex missbruk, våld, punk och skinnhuvuden. Organiseringen började först iom den stora invandringen från 90-talet när tankesmedjor och andra privata särintressen tog över rodret på allvar i Sverige.
Att Sverige som nation behövde anpassa sig till förändrade näringslivsvillkor är en sak men att på det sätt politiker och media mörkade denna delvis nödvändiga samhällsomvandling inför förlorargrupperna kan inte betecknas som något annat än ett rejält svek. Sedan bör man identifiera och särskilja ledardoktrinen inom dessa oilka extremgrupper och inse att ledarna i de flesta fall har helt andra bakgrunder än följarna vilka mest letar efter möjligheter att kanalisera sina protester och frustrationer.
Håkan Bergman #1
Jo, visst är det så och studera historien är ju en viktig bit för att sia om framtiden även om de gröna mästarna vill ersätta historien i skolan och säkra deras mål för framtiden.
Bråttom har de för att hindra Skanör från att försvinna i havet får vi lära oss. Fast i nuvarande kris har det hittills den varit eftertänksamma modellen med mycket funderingar från de styrandes sida som gäller.
Fast nu verkar Löfven vilja härma Orban och begära ökad makt. Tillfälligt säger de men vad hindrar dem från att hävda samma sak om deras krisande klimat när corona blåst förbi?
Jo detta är förstås samma typ av människor. Folk som är drivna av ett okontrollerat kontrollbehov och sorteringshysteri reagerar förstås lika.
Några tankar från nazismens Tyskland. Som tidigare i närtid boende i nazismens vagga, dvs i södra Bayern och Baden-Wurttemberg var det lätt att se sydtyskarna förkärlek till natur (bergen) och heimat (lokalpatriotism). Bondelivet (EU-stöd) frodas i all sin småskalighet (till skillnad från Sverige) hand i hand med entreprenörskap inom bas-och hög-teknologi. Sydtyskland är fortfarande landets rikaste region men även där märker man likt övriga Europa hur decennier av underinvesteringar i samhällsinfrastrukturen oroar. Före 2015 fanns däremot inga spår av klimatalarmism eller aktivism a la Die Grune eller för den delen brottslighet och invandrarfientlighet (gästarbete mest typiskt inom turismen). Den turkiska närvaron inom främst storindustrin mest märkbar i regionens storstäder där diasporan är tydlig. Så också inom brottslighet där islamismen alltmer gör sig synlig via Erdogans politik. Ett växande hot.
Före 2015 handlade enligt min mening miljöextremism och vitmakt-rörelsen främst om norra Tyskland och särskilt kring områden kring forna Östtyskland. Miljöextremismen från västsidan (Berlin, storstadsfenomen likt i Sverige) och nynazismen från östsidan. Hur det ser idag och hur den stora flyktingvågen påverkat södra Tyskland har jag inte följt upp men De Gröna har uppenbart tagit mark från CSU. Som bekant har Tyskland sedan min närvaro upphörde satsat stort på den allmer havererade Energiwende. AFD tar röster från både SPD och CDU/CSU.