Alla som utbildats i förhandlingsteknik i olika sammanhang har ju fått lära sig vikten av att ha mandat. Inom vilka ramar har jag handlingsfrihet? När måste jag återkoppla bakåt/uppåt i hierarkin innan jag skakar hand med motparten eller tar nästa steg?
Efter Köpenhamnsmötet 2009 försökte jag förgäves få fram vilka mandat den svenska delegationen hade när man lovade bort 8 miljarder av skattebetalarnas pengar i klimatåtgärder. Det enda jag fick mig tillsänt var lite lösa skrivningar som inte hade ett dugg med själva mandaten inför klimatmötet att göra.
Jag har själv under ett flertal år varit facklig ordförande för ett stort kollektiv av anställda. Jag har också gått alla förhandlingskurser som finns i mitt facks (Officersförbundet) regi, likväl som de kurser som finns som arbetsgivare i Försvarsmakten.
Vi brukar i förhandlingar tala om några minnesord som är väsentliga för förhandlaren att hålla i bakhuvudet: DODFISH (Det Området Där Fienden Slutligen Skall Hejdas) och AIH (Aldrig i Helvete).
Vilka är den svenska delegationens DODFISH och AIH? Finns dessa riktlinjer på pränt, i delegationens medvetande eller överhuvudtaget? Kan Lena Eek, liksom sin företrädare, förhandla bort vilka summor som helst i Durban utan återkoppling bakåt/uppåt i hierarkin? Vilken återredovisning mot skattebetalarna sker?
Om detta blir aktuellt och om det finns behov bör vi tillsammans efter mötet klara ut vilka mandat delegationen hade och, om de var skriftliga, begära ut dem. Att de inte är offentliga före och under mötet torde vara lika klart och väsentligt som DODFISH och AIH.
8 miljarder i skattepengar innebär nästan 900:-/medborgare eller ca 3500:- för en 2-barnsfamilj.
Hmm…vilken familj slänger ut 3500:- på något totalt onyttigt?
Ungefär som att köpa grisen i säcken…vilket ju ingen gör.
Kan mandatet möjligen vara uttryckt i grader Celsius? Två gradersmålet är ju vad regeringen har förbundit sig vid. Och sedan är det bara att låta WWF, Greenpeace och de andra i IPCC räkna ut hur mycket de anser sig behöva fakturera oss skattebetalare. 🙂
Jag vet inte hur det gick till när du förhandlade, men vanligen vill man inte att motparten skall få reda på exakt hur långt man är villig att gå så det är inte konstigt om man inte vill lämna ut sitt exakta förhandlingsmandat.
#3 Soklart Thomas!
Läs sista meningen.
Om man inte vill lämna ut dem ens efter mötet så skall de vara hemligstämplade. Det är ok, men man har ändå rätt att få ut handlingarna med strykningar av det som är hemligt. Det skulle vara ok också. Det värsta är väl om det ingenting finns överhuvudtaget. Det var min point.
Jonny #4 brukar det inte klagas här på bloggen på de oändliga förhandlingsrundorna med möte efter möte? Vad som är efter förhandlingarna är lite oklart när det kommer en ny förhandlingsrunda snart.
Thomas #3:
Du upphör aldrig att förvåna.
Självklart så avslöjar man aldrig hur långt man är beredd att betala.
Detta gäller oavsett om man ska köpa bil, hus, möbler eller vad det nu ska vara.
Men, och detta är viktigt, nu är det du och jag samt alla andra skattebetalare som betalar utan att vi vet hur mycket vi ska betala!!!
Hur mycket vi betalar för ett mumbojumbo-avtal vet vi helt enkelt inte.
Thomas, en kort fråga, tycker du vi ska ”köpa grisen i säcken”?
Ja eller Nej.
Det man kan ana från den befriande sparsamma rapportering som varit från Durban så väljs det taktiska greppet att gömma sig bakom USA för att få ett svepskäl framöver. Sedan kommer nog någon typ av symbolisk konstruktion från EUs sida med ”klimatpengar” till utvecklingsländer vilket de facto blir namnändring på biståndspengar.
Oj vilket intressant inlägg om förhandlingar och mandat…
Oavsett hur man kallar det så är det givetvis viktigt att veta vilket mandat man har i en förhandling.
I vår demokrati ger vi vårt mandat till en regering. Att kräva folkomröstning i alla frågor som rör vår privata ekonomi har inte varit aktuellt. Liksom.
Jag tror personligen inte att det är en effektiv lösning att införa folkomröstningar stup i ett. Bättre vore att rösta med hjärnan och med mycket i huvudet. På lite sikt skulle vi kanske få både skickligare och tryggare politiker.
De senaste årens populism känns inte bra tycker jag. Trots det överlämnar många sitt mandat till människor som pratar om en idé man tror på. Trots att dom i praktiken genomför annat, så får dom förnyat förtroende på grund av retoriken…
Och Jonnys lektion i förhandlingsteknik gäller även om man ska sälja sitt hus eller sin begagnade bil. Om man inte bestämt sig i förväg var man satt sina gränser så kan det bli fel om man möter en skicklig förhandlare.
Lika viktigt är det att ha klart för sig hur långt motpartens mandat sträcker sig. Kanske t o m viktigare.
Men det fick dom nog också lära sig på kursen.
”DODFISH (Det Området Där Fienden Slutligen Skall Hejdas) och AIH (Aldrig i Helvete)”
Underbara uttryck! De är rakt på sak utan några som helst tvivel.
Man kan verkligen undra över vilka mandat de svenska förhandlarna egentligen har i Durban.
Jonny: Du har inte börjat förstärka DODFISH med Carl-Gustaf hoppas jag?
http://wattsupwiththat.com/2011/12/08/windsplode-in-scotland/
Det finns anledning att vara skeptisk när det är så mycket pengar inblandade. Möjligheten att tjäna pengar på ett lätt sätt påverkar människors tänkande, den innebär både frestelser och risk för önsketänkande.
Vi har tidigare här på bloggen uppmärksammat James Randis inhopp i klimatdebatten.
För ett par veckor sedan kom han med ett intressant inslag på Youtube. Det handlar om en fråga som har kommit att bli mer eller mindre förknippad med klimatfrågan, eftersom det är fråga om drömmen om obegränsad och hållbar energiutvinning. De reflektioner som James Randi gör om hur man utnyttjar osäkerheter för att påverka människor att tänka i en viss riktning är tillämpbara även i samband med klimatfrågan:
The Randi Show – Cold Fusion and Carl Sagan
Pehr Björnbom #11
Tack för en intressant länk.
Kul att lyssna på människor som är skeptiska så fort dom hör:
– ”Intressant fråga..”
Jo så svarar man när man inte vill svara eller inte har något bra svar.
När det gäller att locka investerare så kan man vara hur hemlig som helst. Det ingår liksom i spelet om vinsterna.
Jag minns när Dala Djupgas borrade i Siljansringen och aktierna steg som bara den i början. Inte på grund av att man hittade gas, utan på grund av all publicitet och en stigande trend för aktierna som gjorde att fler köpte bara på grund av trenden.
Några få hoppade nog av och nöjde sig med en snabb vinst, andra höll ut och ville ha mer. Där blev det nitlotter.
Jag trodde inte på Dala Djupgas. och köpte därför inga aktier.
Men såhär i efterhand kan man ju konstatera att det hade varit en bra affär om man köpt och snabbt sålt…
Liknande snabba pengar kan nog en del ”kalla” finansiärer se i det heltokiga E-Cat projektet.
Men å andra sidan är ju inte pengars tillväxt allt här i livet. 😉
Uffeb #12,
Jo, jag kommer ihåg Dala Djupgas, och fick väl samma känsla som du, fast det är lätt att vara efterklok. De som driver sådant är skickliga på att få människor att tänka i önskade banor.
Det James Randi beskriver om hur människor påverkas att satsa pengar på luddiga projekt som lovar guld och gröna skogar har jag hört omtalas som Investment Scam på engelska.
Inte så olikt namnet på vår blogg här faktiskt!
http://www.cisionwire.se/naturskyddsforeningen/r/dags-for-eu-att-radda-klimatforhandlingarna,c9197956
” EU:s ledare måste lägga upp ett fett köttben på förhandlingsbordet”
Så talar en svensk statstjänsteman när EU diskuterar den allvarligaste ekonomiska krisen någonsin
Uffeb #12, Pehr #13
Det finns en intressant likhet (& skillnad) till, mellan Dala Djupgas och dagens klimatfeber.
Siljansringen skapades av ett meteornedslag och idén att söka gas där uppkom genom att en en astronom, jag vill minas att han hette Robinson, lancerade en ny teori för naturgasens uppkomst. Den skulle inte ha uppkommit genom att genom förruttnelse av biomaterial under hög tryck, utan genom att det stängts in när en meteor borrades ner i jorden. Såvitt jag vet var detta en en ny och orginell teori, och Dala Djupgas var ett storskaligt sätt att testa den.
Den stora skillnaden var givetvis att media, politiker, FN och NGOer inte kastade pengar på, och skapade ett opinionstryck för att ”lösa” problemet. Det fanns heller ingen kittlande katastrofmöjlighet att exploatera.
F ö har jag en nära bekant som tjänade en hacka på att köpa och sälja aktier i rätt ögonblick.
C-G
Ribbing #15
Kul för din smarte kompis som fattade. Det tjänade han en hacka på att inte andra fattade.
Mannen med teorin hette Gold i efternamn.
Ribbing# Undrar om inte hela AGW gänget medCO2 agendan raserar hela ekonomin i Europa.
Exploatera Co2 innebär enbart förluster på lång sikt för ekonomin i
Europa särskilt,se bara i Storbritanien och Tyskland med sina förluster med
sina vindprojekt.
ALI.K.
Hursomhelst verkar det som om Durban, som väntat, blev ännu ett fiasko. Hela klimatkarusellen börjar väl närmast lukta DEADFISH?
Tack för två riktigt roliga uttryck Jonny! 🙂