I torsdags (24/5) höll professor Roger Pielke Jr ett föredrag med anledning av sitt hedersdoktorat vid Linköpings universitet. Det var mycket intressant och jag, som inte kan så mycket om hur den politiska sfären fungerar i praktiken, lärde mig mycket.
Han började med att dra lite amerikansk politisk historia: Den förste som blev officiellt utsedd som vetenskaplig rådgivare (”Science Tsar”) var James Killian under president Eisenhower 1957. Ingen tidigare president hade ens tänkt tanken att ha ett sådant ämbete i sin administration. Men ryssarnas framgångar med Sputnik gjorde att frågan aktualiserades.
För sin forskning har Pielke intervjuat flera av de personer som jobbat som vetenskapliga rådgivare till presidenten. Och en lärdom att ta med sig är att politiken alltid trumfar vetenskapen. Det finns en myt, menar Pielke, att vetenskapen på något sätt håller ordning på de demokratiska institutionerna, och att den med sin auktoritet kan tala om vad som är sant eller inte, och hur man bäst löser vissa frågor. Så är det inte. Och han gav flera dråpliga exempel på detta.
Politiska överväganden – i förhandlingar, i strategiska beslut, om vad som är bäst att säga inför ett val etc. – kommer i första rummet. Och det har gällt t.ex. både Bush och Obama. Den förra har ju framställts som ”vetenskapsfientlig”, medan den senare anses vara ”vetenskapsvänlig”, enligt main stream media. Men politiken påverkas inte av vetenskapen även om detta ibland påstås i den politiska marknadsföringen. Och Pielke menar nog att man i viss mån måste acceptera detta i ett demokratiskt samhälle, även om besluten ibland går på tvärs emot vetenskapen, ja t.o.m. om de går på tvärs emot ”fysikens lagar”.
Däremot, påpekar Pielke, så har mängden utbildade experter i olika underorgan till regeringen utvidgats drastiskt under senare decennier. I USA fanns det, om jag uppfattade honom rätt, c:a 350 anställda forskare i olika myndigheter, och bortåt 8000 forskare hade på ett eller annat sätt varit involverade i att ta fram underlag för beslut på en högre nivå. Det är detta som Pielke kallar för ”The Triumph of Expertise”, vilket också var titeln för hans föredrag.
Pielke har emellertid intresserat sig för frågan hur vetenskapen kan spela en viss, och kanske bättre, roll för politiskt beslutsfattande. Det finns en fara i att forskare blir vad han kallar för ”Issue Advocates”, dvs att de i vetenskapens namn driver en viss ideologisk agenda. Ty detta skapar mestadels en misstro, både bland allmänhet och bland politiker. Han tog James Hansen som ett exempel på en forskare vars trovärdighet sjunkit kraftigt på grund av dennes aktivism i klimatfrågan.
Pielkes egen modell för en bra samverkan mellan vetenskap och politik kallar han för ”The Honest Broker”, mer utförligt beskriven i den mycket läsvärda boken med samma titel. Vetenskaparnas roll här är att så ärligt som möjligt förklara och beskriva de olika alternativen. Men också att peka på fler möjligheter än vad som råkar finnas på den politiska agendan just för tillfället. Ty, som Pielke påpekar, så händer det allt som oftast att politiska konflikter kan lösas genom att de olika parterna blir medvetna om att det faktiskt finns alternativ som man kan komma överens om.
Pielke hyser inga illusioner om att en enstaka expert kan ha denna mäklarroll, eller att en konsensusuppfattning skall lösa alla problem. Så därför förespråkar han grupper av vetenskapsmän med olika åsikter. Pluralism är viktigt. Märk väl; deras uppdrag är inte att tala om för politikerna vad de skall göra utifrån någon påstått ”vetenskaplig” synvinkel, utan endast att komma med en rad alternativ.
Jag tycker som sagt att hans funderingar är intressanta. Vilka krav ställs på politikerna? Kan en sådan här modell fungera? Finns det bra exempel? Jag frågade honom bl.a. hur han såg på klimatvetenskapen och på IPCCs funktion i ljuset av denna modell (”vad pratar du och din far om vid middagsbordet vid storhelger?”). Inte oväntat så var han mycket kritisk: IPCC är felkonstruerad från början med det uppdrag som de haft. De har aldrig haft ett ”Honest Broker”-syfte. Och därför misslyckas de med att belysa klimatfrågan (inklusive den grundvetenskapliga) på ett allsidigt sätt som kan vara till nytta för de politiska frågorna. Här används IPCC alltför mycket som en Issue Advocate.
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Det här är ju exakt vad som är meningen och idén med hedersdoktoraten. Nämligen att lyfta fram och ge röst åt verkligt förtjänta! Det skall inte gå att utnämna oförtjänta eller mutande idioter såsom blivit praxis under vår tid (Den överuppblåsta politikermakteran): LiU kan vara stolt över Pielke. Men dom som HC-at Sprucken socionom Persson- Fru journalist Bojs och Klimatskojare Anders Wijkman skall fan i mig både skämmas och gärna bestraffas!
När både EUro-länderna och USA håller på att sjunka djupt ner i gyttjan, passar du på att komma med ociviliserade yttranden om Göran Persson.
År 2011 ökade Sveriges BNP mest i ”gamla” EU (EU-15); år 2005-2010 var vi tvåa efter Luxemburg. (Och där berodde det väl på finansindustrin?) Wiki.
(Jag är ’höger’, för resten.)
Ingemar, tack för intressant info. Representanter för vetenskapsredaktionerna på SVT och SR var naturligtvis också på plats så att vi snart kan förvänta oss mera om detta i etern, eller hur?
Tack för referat Ingemar. Roligt att Pielke, på ett svenskt universitet, offentligt för fram det som är essensen i ”plattjordingarnas” och ”oljelobbylakejernas” kritik mot IPCC och klimathotet.
Vet han verkligen inte att det endast är tjänstemän/doktorander med direkta kopplingar till Greepeas, WWF, etc, som objektivt kan summera ett forskningsläge inom ramen för ett klimatpolitiskt FN-uppdrag?? 😉
Intressant, Ingemar. Man associerar också i sammanhanget till ”att döda budbäraren”, som man hört om i historiska sammanhang.
http://en.wikipedia.org/wiki/Shooting_the_messenger
I dag är det ju så att politikerna sitter på pengapåsarna, och deras ombud delar ut forskningsmedlen och allokerar forskningsresurserna – till de områden där politikerna vill ha självbekräftelse.
Det är den stora sjukan i systemet.
#2 Så Du menar att patron Persson ännu femte året efter sin detronisering är ansvarig för att Sverige flyter som en kork medan ”EU och USA sjunker i gyttjan”. Jag ser GP som en typisk förvaltare som genom att göra minsta möjliga undvek alla de vanligaste skadetilltagen som kännetecknat raden av svenska (s)-regeringar. Vad är ociviliserat med att kalla honom sprucken socionom? Det är han ju de facto! Så finns det ju ännu värre HC-misstag att dra till med! Varför inte den lurvige Väder-Per?
Ann L-H #3,
Tyvärr var media inte på plats. Jag vet inte vilken policy de har beträffande sådana här offentliga föreläsningar. Jag är väl lite biased eftersom det handlade om ett av mina intresseområden, men nog kunde det vara av intresse att föra ut Pielkes forskning till en bredare publik.
OP #4,
Som det nu är så betraktas nog Pielke Jrs kritik av t.ex. IPCC som oerhört kontroversiellt och tabu i det officiella Sverige. Här är vi ju alla lojala till allt vad FN och dess klimatpanel gör och säger. Lite sorgligt egentligen att utrymmet för kritik och diskussion är så lågt i landet.
Pielke … en riktig kompis!! 🙂
Tack Ingemar! Sammanfattningen och presentationen av problemet är mycket värdefullt.Vi talar om en kommunikation mellan experter/forskare och politiker.
Vad man glömt bort tidigare är det hot/möjligheter parternas kommuniktion skapar när man marknadsför ståndpunkter direkt till allmänheten. Här har vi en allt större soppa, där rollerna spelas utifrån vilket egenintresse som driver parterna i olika frågor.
Nu har denna kommunikation utnyttjats till sin bristningsgräns i manipulativa syften av både politiska ideologiska och ekonomiska särintressen.I klimatfrågan har det blivit helt herre och regellöst. Vi har ett mycket stort demokratiskt trygghetsproblem med den ansvarslösa fria tolkning och applikation av denna komunikation. IPCC är väl det största missfoster vi sett hittills, men sökert inte det värsta. Jag tänker på EUutredningen om kvicksilverlamporna som ett mycket värre men mindre exempel.
Visst är det många som insett problemen tidigare och Jeffersson och Eisenhover försökte förhindra detta problem med expertstyren. Prcis som Pielke hävdar är det viktigt att demokratin står över vetenskapen och skall alltid så göra. vad som är farligare är när politiker gömmer politiken bakom sina ”experter” och sätten och exemplen på hur denna falska fasad kan byggas har vi nu en hel bibba av. Nu har vi en hel arnefördelning med klimathotande forskare som skyddas av politikerna för att de utnyttjas i deras syften.
Men vad är medicinen mot detta då? Min lösning är att vi uppgraderar de pinsamma ursäkter till grundlagar vi har. Vi har politiker som medvetet skapar sig makt och kontroll över hela utrednings och remissförfarandet genom att de kan välja vem de skall låta ingå genom tillsättningar och remissinstanser. Det är mer vanligt än ovanligt att sammanfattningarna på beslutsunderlagen är beställda redan från början (IPCC). vad taktiken går ut på är att det inte skall synas bara och förväntningarna på vad sammafattningen skall ge är via informella signaler redan skickade.
Återigen ställer jag in mina käpphästar opartiskhet saklighet ärlighet erfarenhet och öppenhet som måste kombineras med ett utmätningsbart ansvar för dem. Med hjälp av det fantatstiska nätet finns nu alla möjliheter till en mer öppen och mer kompetent kritisk granskning samtidigt som man får tillgång till hela landets expertis i frågan samt även allmänhetens. Det finns en otroligt stor skattkista att ösa ur vad gäller ideer och lösningar fakta erfareheter och analyser. Med dagens kontrollerade system så går demokratin och landet miste om massor av intelligens genom sin smala struktur. Tyvärr är det medvetet byggt för att tjäna det syftet och allra sämst fungerar systemet när majoriten av partierna redan skickat signaler om vad och vilka som skall ingå i beslutsunderlaget.
En öppen motsvarande ”peer rewiew” för utredningar och remissrundor med två kategorier där den ena utgörs av de som har kompetens i ämnet och en annan för allmänheten. Så gör man de olika åsikterna synliga och politiker måste lära sig att vara mer prestigelösa och erkänna att i en demokrati råder aldrig koncensus och det är dags att sluta låtsas.
Vi måste helt enkelt höja värdet betydelsen och därför ansvaret på alla som kallar sig ”experter” och som tar på sig rollen eller utnämns till ”rådgivare” för de som har ansvaret för 9 miljoner människors framtid och nutid.
Om demokratin kan ställa frågan till sina ”experter” om de anser att deras råd/analyser uppfyller de krav på opartiskhet saklighet ärlighet och öppenhet
svenska folket kräver av ALLT och ALLA som skall ingå i riksdagensbeslutsunderlag och samtidgt är bereddda att ta det ansvaret med risk för att bli synad och prövad av en kompetent panel i frågan (bör ställas under riksrevisionen) så har vi stramat upp och fått ”experter” att tänka till en gång till innan de hävdar sina argument. Nu är det helt befriat ifrån risk att bryta mot alla mina käpphästar. Att bli rådgivare eller utse sig som expert måste helt enkelt bli förknippat med ett relevant ansvar.
Hur mycket russinplockning och halvlögner skulle inte kunna avslöjas och framför allt hur många skulle vi slippa? Dessa regler och grundlöggande anständighetskrav skall naturligtvis gälla även våra myndigheter och tjänstemän i deras dagliga arbete. Om man skall skicka rätt och relevanta ”signaler” till alla parter i Sveriges demokrati så är detta rätt signaler att skicka.
Det är dessutom INTE politkerna som skall ha makten över VEM som skall ställas till svars eller få svara på frågor, det är riksrevisionen eller vårt förhoppningsvis kommande förvaltningsdomstol riksrevisionen skall underställas.
Det är dags att begränsa politkers makt över sina egna manipulativa missbruk av demokratins verktyg och system. Rådgivare skall se de nio miljoner människor de utsett sig till rådgivare inför och de har fått verktyg att granska råden och underlagen. Vi får en tryggare smartare och mer riobust demokrasti att lita till.
Slabadang #8
Är det ditt testamente innan du emigrerar till ett land som har det så? eller får vi behålla dig här med dina käpphästar och din klarhet och tydlighet. Undrar hur många tusen sidor riksdagsprotokoll det skulle behövas för att få med denna kompakta kärna.
Annars höll jag just på med ett tack till Ingemar för referatet. Bra med en påminnelse om att det ändå är politiken som styr. Som kunskapstroende vill jag gärna tänka att det gäller att den dåliga vetenskapen ska ersättas med riktig vetenskap, så kommer ”en genomtänkt klimatpolitik” av sig själv. Lars Berns inlägg häromdagen tyckte jag var lysande, med sin klarhet och överblick, och med ett verkligt tilltal till politiker. Det betyder ju inte att det går fram till Anders Wijkman, men iallafall ett bra försök.
Jag har skrivit om min konspirationstanke förut att hela klimathistorien är ett upplägg av politiker, som vet hur man ska får igång gröna sekterister och samtidigt engagera den kritiska vetenskapen, för att vid sidan av kunna genomföra t.ex. omställningen till gas i USA. Det behöver inte ligga något i, men övergången till gas är väl det största som verkligen händer just nu på energiområdet, och det hade knappast kunnat genomföras utan avancerad politik i botten.
Ingemar Nordin # 7
Tack än en gång för intressant info. (gäller alla skribenter på TCS)
Angående medias bevakning, så måste man tipsa dem om olika evanemang.
De får ju sina ”nyheter” från de stora nyhetsbyråerna och har ingen koll på lokala händelser. Tipsar man före, kanske man kan ha tur, att de skickar någon.
Glad Pingst! 🙂
#8
Slabadang! Om du väntar med att emigrera tills du hittar ett land med din skisserade utveckling av demokratin har jag ändå hopp om att du stannar här med dina käpphästar, din klarsyn, och din uttrycksfullhet.
Kan inte hålla med Pielke i dennes föreslagna modell. Vad Pielke föreslagit är essentiellt dagens existerande system avseende IPCC, dock i andra termer. ”Honest brokers” existerar som alla vet inte alls, lika lite som det finns ”Helt ärliga bilförsäljare” eller högre upp på skalan över bedragare ”Matematiker och statistiker” 😉
Snarare är det som så att akademin idag försöker driva egna frågor genom de politiska partierna. Kidnappning av politiska partier är något av en akademisk-vänster specialitet med Mp som det senaste ”offret” (victim) sett till partiorganisationen. Det slutar aldrig väl så att säga. Andra partier som till 50% direkt styrs genom akademiska dekret är tex. Fp och S. Därefter finns den såkallade idébristen i partierna. C, S, Mp tex. har idétorka och akademin styr dem genom att ge dem idéer OCH partiledare. Problemet idag är att akademin essentiellt saknar idéer och då blir det dåliga idéer som tex. vindsnurror mm. som hamnar på dagordningen. Vidare finns ju också problemet med att V partiet är så otroligt överrepresenterat inom just akademi och journalistik. V tillsätter i princip partiledare i tex. C, Mp osv. Det är ingen slump att partiledarna för tex. C och Mp inte fick sina examina förrän de blev just partiledare…….
ANNONym #11,
”Snarare är det som så att akademin idag försöker driva egna frågor genom de politiska partierna.”
Vilken akademi?
Det finns altså två sorters forskare? Dels de seriösa, objektiva forskarna som stöder exakt de politiska åsikter man själv redan hyser, och dels de oseriösa humbugtyper som vars forskningsresultat leder till rakt motsatt ståndpunkt.
Ja, det är ju upprörande.
Anders L
Den mest seriösa forskningen har inga politiska konsekvenser alls.
Tack för alla kloka synpunkter! Nej, det är ingen lätt fråga att hitta rätt balans mellan vetenskap och politik.
Ansvarsfrågan är viktig och ”vetenskapen” bör inte agera skyddsmur mot det ansvar som politiker har i en demokrati (eller i en diktatur heller, för den delen). Jag vill inte höra att politiker skyller ifrån sig på forskningen beträffande de politiska beslut som politiker, och endast politiker, har ett demokratiskt mandat att fatta. Så visst, Pielke har rätt i att politiken måste ha sista ordet.
Akademin är ett särintresse såtillvida att vi alltid ropar på mer pengar. Men problemet är inte så mycket det utan den politiska styrningen som man åstadkommer genom att man ständigt öronmärker forskningspengar på särskilda satsningar – det må gälla genusforskning, klimatforskning eller något annat område som regeringen ser som särskilt behjärtansvärt just för tillfället. EU är ännu värre. Det skapar en ryckighet och kortsiktighet i forskningen som inte är bra för grundforskningen.
Den svenska översättningen på ”Broker” är ”mäklare” – inte bilförsäljare eller liknande. En bra mäklare skall stå emellan flera olika intressenter (t.ex en bostadssäljare och en bostadsköpare) och försöka hitta lösningar som alla är någorlunda nöjda med. Vi vill inte anlita mäklare som är partiska, vi vill kunna lita på en mäklare, vare sig vi är säljare eller köpare. Sådan är Pielkes tanke.
Nu vet jag inte om just vetenskapsfolk är så bra på detta. Men idén är som sagt att det inte är forskarens jobb att styra politiken utan att redogöra för läget (inklusive delade meningar) samt att föreslå flera alternativ om sådant efterfrågas. Detta ställer, som jag ser det, stora krav på politikerna: de måste faktiskt kunna förstå en del av de vetenskapliga frågorna, de måste kunna sätta sig in i argument för och emot, och de måste kunna värdera de olika förslagen. Och de måste förstå att det beslut de kommer fram till är deras ansvar helt och hållet och att det är av dem som ansvar skall utkrävas om det blir fel.
Kritiskt tänkande, och pluralism i åsikter, är ofta en dygd inom vetenskapen. För beslutsfattaren är det bara jobbigt. Det är två världar, två ”logiker”, som skall kunna jämkas samman på ett fruktbart sätt.
Re Ingemar #16;
Är det inte som så att du syftar på just ansvarsfrågan, en rådgivande roll åt vetenskapsmännen. Dock är som alla vet, rådgivare enbart ansvarslösa ifall råden är gratis. ”Brokers” har ett strikt juridiskt ansvar, dock är detta i Sverige väldigt uttunnat i termer av köparens undersökningsplikt. Vidare är det enbart om ”Brokern” har agerat bedrägligt utan säljarens uppdrag varvid en missnöjd köpare kan vända sig till ”Brokern” för rättning och korrektion. Mr. Pielke tycker alltså att vetenskaperna ska hållas ansvarslösa för sina utsagor, på ren svenska.
Sedan när det gäller just bedrägerilistan så avsåg jag.
1. Matematiker + statistiker (Även om vissa graderar matematiker högre och statistiker ett snäpp under (pga. att matematiker lurar statistiker).
2. Bilförsäljare.
3. osv.
Brokers brukar kampas med Bilförsäljare etc. men det är förstås branscher där det är den enskilda individen som sätter ribban för sig själv.
Slutligen så är just ”alternativ analyser” genuint bedrägliga i både objektiva och subjektiva termer. Bara svårigheten att beskriva det tillgängliga alternativ utrymmet renderar direkt situationen till ett område helt utanför vetenskapens kontroll och förmåga till överblick etc.
I övrigt så påminner mycket av terminologin angående beslut, om just den matematiskt avförda ”sub-grenen” decision science, ett område som folk som underkänts i vanlig matematik ofta förälskar sig i av någon outgrundlig anledning. (Dessutom är alla doktorander i beslutsteorier av, någon outgrundlig anledning över fyrtio år och producerar avhandlingar som är slöseri med papper att trycka).
Sten #15 ”Den mest seriösa forskningen har inga politiska konsekvenser alls”
Hur tänker du egentligen här? Är det bara forskning i elfenbenstornet som är ”seriös” enligt dig, så fort den får praktisk betydelse räknas den inte längre.
Hej Thomas,
som du såg svarade jag på Anders L’s kommentar. Eftersom han ville dela upp all forskning i sådan som hade politiska konsekvenser som var antingen för eller emot ”egna förutfattade politiska uppfattningar”, så var det naturligt för mig, som försörjt mig hela livet på att forska och undervisa i matematik att påpeka att det finns forskning som inte har några politiska konsekvenser alls – även om den i förlängningen kan leda till en förändrad världsbild.
Sten #19 jag tolkade Anders mer som om han ironiserade över hur forskning tolkas här på TCS, men nu var det inte hans inlägg utan vad du skrev jag undrade över. I din ”förklaring” nu säger du dock något helt annat och mycket mindre radikalt än du gjorde i #15 så jag får väl nöja mig med det.
Thomas #20
visst gjorde han det – och jag med