I den politiserade klimatforskningen och dess konsekvenser finns det oerhörda mängder av (skattefinansierade) pengar. Här är tre olika pengaspår att följa:
1) Handel med utsläppsrättigheter. Principen är i korthet att stater, t.ex. EU, i kraft av sin lagstiftning delar/säljer ut ”rättigheter” att producera koldioxid. Även stater utanför EU, t.ex. Ryssland kan få del av dessa. Ett sätt för EU-industrier att få lite extra utsläppsrättigheter är att betala tredje land, t.ex. Kina för att de lovar att bygga vindkraftsverk, och lite färre kolkraftverk än vad de annars skulle bygga. Man betalar för s.k. ”koldioxidekvivalenter”. Handeln med sådana rättigheter omsätter enorma mängder pengar i ett slags pyramidspel där någon, eller några, (förmodligen skattebetalarna och konsumenterna i EU) kommer att sitta med Svartepetter.
Den första länken handlar dock om den kollapsande marknaden i Australien.
Den andra handlar om hur denna skojmarknad lockar till sig skojare.
2) Forskningspengar, massor med pengar, som finansierar institut och centrumbildningar vid olika universitet runt om i världen. De flesta av dessa institut sysslar inte alls med grundfrågan huruvida CO2 orsakar en global uppvärmning eller ej. Utan de ”forskar” på att förutspå konsekvenserna av en uppvärmning. Ju mer dramatisk uppvärmningen antas bli, desto mer sensationell kommer forskningsresultaten att bli. Dessa institut är snarast att betrakta som propagandaenheter för IPCC och AGW-teorin. Läsvärd rapport finns här.
3) Chefen för IPCC, Rajendra Pachauri, är involverad i 100-tals företag och NGO:s som tjänar miljarder på klimatbubblan. Richard North på EU Referendum har tagit på sig den snåriga uppgiften att spåra alla poster och pengaströmmar som Pachauri är inblandad i. Hans många inlägg om detta finns här.
Hittills har stormedia hållit ganska tyst om den korrupte ordföranden för IPCC, men det kommer, var så säkra. R. Pielke Jr förklarar det självklara i att en ordförande i ett FN-organ inte bör ha ”a conflict of interest” så att han kan använda sin politiska makt för att berika sig själv.
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Hej Ingemar!
Länkarna du angivit är lösenordskyddade, kommer ej ’åt’ infon.
Går det att fixa, månne? Tack på förhand.
Mvh/TJ
Det finns nåt som heter Carbon Trade Watch som jobbar med detta. Kevin Smith som är engagerad där har gett ut en bok: ”The Carbon Neutral Myth”, som märkligt nog behandlades i ett SVT-program under hösten, inför COP15.
http://www.amazon.com/s/ref=nb_ss?url=search-alias%3Dstripbooks&field-keywords=Kevin+Smith+The+Carbon+Neutral+Myth&x=18&y=17
ThomasJ: Åtgärdat! 😉
Att i ljuset av detta anklaga klimatrealister för att finansieras med oljepengar är hårresande. Oljebolagen är inte gifta med just olja utan tillhandahåller tillgängliga bränslen enligt marknadens behov och preferenser. Själv får jag inte ett korvöre annat än få och blygsamma arvoden för artiklar.
Detta är ett viktigt spår. Och det är här tror jag som våra politiker måste piskas med lite sanningar