Uppdaterad 2014-02-03, se i slutet av texten En av klimatdebattens arga, men inte längre så unga, män är professor Olle Häggström, Chalmers. I ett blogginlägg, Välkommen till Björnbomland/Absurdistan, som är ovanligt överdrivet med utfall mot några kända klimatdebattörer, men främst mot mig, ger han syn för sägen. Här följer mitt svar på Häggströms inlägg. Jag →
Sökresultat
Koldioxidens uppehållstid i NIPCC II
I den nyutgivna NIPCC-rapporten (länk) finns i kap. 2 ett avsnitt om koldioxidens uppehållstid i atmosfären. Åtskilliga inlägg i denna fråga har gjorts här på Klimatupplysningen av Pehr Björnbom m fl. De har handlat om Salbys och Gösta Petterssons studier och givit upphov till en givande diskussion. Därför kan det vara intressant att läsa vad →
Oceanernas termiska avgasning
Gästinlägg av Gösta Pettersson Figur 1. Korrelationen mellan temperatur och hastigheten med vilken luftens koldioxidhalt ändras enligt Keelingkurvan Keelingkurvan visar att luftens årsutjämnade koldioxidhalt stadigt ökat sedan de kontinuerliga mätningarna vid Mauna Loa påbörjades 1958. Utsläpp av antropogen koldioxid, termisk avgasning av oceanerna och vulkanism har med säkerhet bidragit till denna ökning. Frågan är hur →
Vetenskap under Islam och Klimatfrågan – några associationer…
Figur: Kick-off inför författande av IPCC’s Summary for Policymakers 2013 😉 2007 kom en mycket välskriven och omdebatterad artikel i American Physics Society’s (APS)medlemstidskrift Physics Today – ”Science and the Islamic World – The Quest for Reapproachement”. Den var författad av Pervez Amirali Hoodbhoy, som presenterades som ”chair and professor in the department of physics →
Revellefaktorn, lika viktig som klimatkänsligheten
Revellefaktorn, även kallad buffertfaktorn, är ett mått på världshavens förmåga att ta upp den av människorna i atmosfären utsläppta koldioxiden. Vid högt värde på Revellefaktorn så tar oceanerna upp koldioxiden både sakta och ofullständigt så att en stor del av denna blir kvar i atmosfären under tusen år. Vid lågt värde så tas koldioxiden upp →
Ole Humlum och kolcykeln
Ole Humlum Jag har vid flera tillfällen slagits av hur väl det årliga tillskottet av CO2 i atmosfären stämt överens med förändringar i den globala medeltemperaturen. Fortfarande var det kraftfulla El Nino-året 1998 det år då den högsta ökningen uppmättes med ca 3 ppm trots att utsläppen från Kina ökat markant under de senaste tio →
David Coe – ännu en kolcykelkritiker
I sommar har det varit åtskilliga inlägg och livlig diskussion om kolcykeln. Tidigare kritiker: Jaworowski, Beck, Segelstad, Humlum, och Kouwenberg har ifrågasatt den atmosfäriska koldioxidhalten och dess variation innan Manua Loa-mätningarna inleddes på 1950-talet. En kort beskrivning av detta finns på vetenskapssidan (länk) I somras vidgades diskussionen i och med att Gösta Pettersson bok “Falskt →
Nyheter från Biskopskulla
(följ gärna en länk från Biskopskulla till Bishop Hill) Dagarna går, kvällarna blir mörkare, issmältningen i Arktis fortsätter ytterligare någon månad liksom isläggningen i Antarktis och inte minst så sjunker koldioxidhalten i atmosfären ytterligare någon månad. Snart börjar också den årliga klimatförsämringen på våra latituder – d.v.s. den tillfälliga klimatförbättring vi fått uppleva de senaste →
CO2 som temperaturkontrollant
En central punkt i AGW-hypotesen är att halten av CO2 i atmosfären har en avgörande betydelse för temperaturen och dess förändring i närtid. Nästan alla accepterar att koldioxiden, som växthusgas har en begränsad inverkan, men vi är många som bestrider att den är avgörande. För egen del finner jag att den dåliga korrelationen mellan ökningen →
Hänt i veckan
Politiskt har veckan som gått haft sina poänger. Obama höll ett tal vid Georgetown-universitetet hemma i Washington, ett tal som milt uttryckt väckt debatt. Det var ett tal som välkomnades bland alla (tyvärr kanske alltför många) som tror på att det finns en allvarlig risk för att det på kort tid ska bli så mycket →
