Citat: ”Ge mig en fast punkt och jag ska rubba jorden”. (Archimedes)
”Man kan inte stiga ner två gånger i samma flod” (Herakleitos)
Ganska nyligen har vi fått uppleva starka krav på en etablering av våtmarker i Sverige, som – får vi förmoda – på ett effektivt sätt hjälper (mot?) en hett (sic!) önskad klimat-omställning. Kravet har framförts i demonstrationer och även med blockeringar av gator och vägar. I något fall har även en akut ambulanstransport stoppats. Så, vi måste fråga oss är vi även i detta avseende i ”en akut krissituation?” Saknas det våtmarker, vad säger våra myndigheter.
Vad säger Statens Naturvårdsverk? Citat:
”Trots att Sverige är ett av de länder som har mest våtmarker i världen behöver vi ändå restaurera, återställa och återskapa hundratals kvadratkilometer våtmark. Mellan 2010 och 2020 har över 58 kvadratkilometer våtmark restaurerats eller anlagts i Sverige.
Under det senaste seklet har nästan en fjärdedel av Sveriges totala ursprungliga våtmarksareal försvunnit. Idag minskar arealerna genom att våtmarker växer igen och att ett varmare klimat torkar ut tidigare utdikningar ännu snabbare. ”
Enligt tillgängliga data sägs följande om våtmarksförekomsten i Sverige, citat:
Våtmarker i Sverige
Det finns mellan 60 000 och 90 000 kvadratkilometer våtmark i Sverige. Den största delen är öppna våtmarker, inklusive öppna myrar. Mellan 2010 och 2021 har cirka 127 kvadratkilometer våtmark anlagts eller restaurerats i Sverige.”
Sveriges landyta är ca 410 000 kvadratkilometer, (uppgift enligt från SCB), således utgör våtmarksytan ungefär 18 % av landytan (räknat på en nuvarande våtmarksyta om 75 000 km2). Våtmarkerna är ”orättvist fördelade” över Sverige. Det är ingen till-fällighet att sydöstra Sverige ”sticker ut” med låg andel våtmarker, liksom med vatten-brist i övrigt, se senaste debatter.
Det finns således förutsättningar att inhämta empiriska erfarenheter om hur våtmarker faktiskt fungerar. Det finns idag möjligheter att nyttja sådana erfarenheter. I det följande får specifika erfarenheter från avloppsvattenrening ge några belysande perspektiv.
Först och främst skall betonas, att våtmarken baseras på biologiska förlopp, och därmed beroende på de ”klassiska” villkoren: Temperaturen i vatten och luft (och variationen över året), tillgången till näringssalter, solstrålningen (ja, för den viktiga foto-syntesen).
Så låt mig begränsa min beskrivning till en uppföljning av en ”kombinerad” renings-anläggning, bestående av de ”traditionella” reningsstegen med en anlagd våtmark. Det bör betonas, att våtmarken blev en god biotop för fåglar, till glädje för många.
Under flera år drevs reningsanläggningen utan ett separat biologiskt reningssteg, tanken var att våtmarken skulle vara tillräcklig. Vilka begränsningar under dessa år kunde identifieras?
- Under drygt tre vintermånader varje år var våtmarken avstängd;
- Under perioder erfors dålig lukt från våtmarken. En otillräcklig reduktion av organiskt material förorsakade anaerob nedbrytning i våtmarken.
- De skärpta utsläppskraven gjorde att anläggningens utformning måste komplettes med en bättre kväverening. Därtill kom andra krav på förstärkt rening.
- Under 2023 genomfördes en större modernisering av Nynäshamns ARV. Från år 2004 har anläggningen varit i drift i sin uppdaterade konfiguration.
- Sedan dess har anläggningen ytterligare förstärkts i början av 2020-talet.
Driften under sammanlagt nio år, från 2004 till och med 2012, har redovisats i en vetenskaplig artikel, publicerad 2014, referens: © IWA Publishing 2014 Water Practice & Technology Vol 9 No 2 235 doi: 10.2166/wpt.2014.027. I det följande används erfarenheter från driften som redovisas i denna publikation.
Av grundläggande villkor för vattenbehandling, vare sig det sker med biologiska, fysikaliska eller kemiska metoder är vattentemperaturen, och dess variation. I Figur 1 redovisas avloppsvattnets temperaturvariation över ett år vid anläggningen.
Figur 1 Avloppsvattnets temperaturvariation i utgående vatten från Nynäshamns ARV över ett år, noterat under det första decenniet under 2000-talet.
Efter utbyggnaden kunde ganska snart påtagliga förbättringar i utgående vatten konstateras. Särskilt intressant är utsläppsnivån av kväve under år 2004. I Figur 2 visas hur utgående kvävehalt varierat under året. Variationen synes väl sammanhänga med vattentemperaturen över året.
Figur 2 Utgående halter av kväve i avloppsvattnet från Nynäshamns ARV över ett år, noterat under år 2004.
Några viktiga konsekvenser kunde dras av att kombinationen ”klassisk reningsteknik” och våtmark användes var följande:
- Våtmarken kunde i princip drivas året runt, vilket också bidrog till förbättrade reningsresultat.
- Efter uppgraderingen förbättrades också reduktionen av organiskt material, som omvandlades bland annat till CO2.Reduktionen uppgick regelmässigt till> 98 %, jämfört med tidigare ca 90 %.
- De tidigare återkommande problemen med besvärande lukt från våtmarken blev i stort sett eliminerad.
- En speciell fråga i relation till användning av våtmark för rening av fosfor är i vad mån fosfor kan lagras i våtmarken. Av flera processtekniska skäl är det viktigt att ha kontroll på den begränsande förmågan att lagra fosfor i våtmarken. Om denna förmåga ”överskrids” kommer fosfor att lämna anläggningen med utgående vatten.
- Dock var kombinationen av driften med ”klassisk rening” och våtmark visat sig nyttig: Den sammantagna, utgående fosforhalten i stort sett halverades, samtidigt som tillsatsen av fällningskemikalie för fosfor också kunde reduceras med närmare 50 %.
Sammanfattande Slutsatser
Tack vare en noggrann uppföljning av driften vid Nynäshamn avloppsreningsverk kan ett antal möjligheter och begränsningar kunnat belysas:
- En våtmark är en komplex biologisk biotop, med intressanta möjligheter, men också med givna begränsningar. Att försöka förstå de olika begränsningarna genom korrekta empiriska observationer kan ge goda erfarenheter för en god framtida användning.
- Det relaterade fallet från Nynäshamn pekar på intressanta möjligheter till driftskombinationer.
- Det är samtidigt ytterst viktigt att inte se en våtmark som en ”Mädchen für alles”. Att exempelvis se en våtmark som den enda nödvändiga reningsinsatsen för läkemedelsrening torde leda fel.
Referens:
“Long term experiences of sequencing batch reactor-system and wetland treatment from a municipal wastewater treatment plant in Sweden, operated with low temperature ürwastewater” © IWA Publishing 2014 Water Practice & Technology Vol 9 No 2 235 doi: 10.2166/wpt.2014.027
Stig Morling, Falun
Intressant!
För den oinvigde går tankarna genast till uppgiften att av Sveriges totala landyta utgör våtmarker hela 18%. Svårt att föreställa sig även om man är van att ströva i skogar.
Var ett inslag på P1 för några veckor sedan där dom intervjuade en ”forskare” från SLU som i en försöksanläggning med våtmark kommit fram till att ”utsläpp” av CO2 och metan inte förbättrades. ”Forskaren” med förnamnet Hjalmar var sas inte inte nöjd med resultatet??? Då ställde jag min frågan-varför inte!!!
Tack Stig
Kunskapen och intresset sitter kvar!
Våtmarker som reningssteg ger fin polering tydligen.
Sen är det svårare med C O 2 och metan tydligen.
För den intresserade så var det en lång artikel om detta i SV D nyligen.
Det fanns pengar att tjäna på detta i Skottland!
Skottar kan omvandla myrar till klöver.
Om det finns cirka 75 000 kvkm våtmarker i Sverige i dag och det motsvarar 75 % av de som fanns från början rör det sig alltså om 25 000 kvkm våtmark som av olika skäl har försvunnit.
Enligt naturvårdsverket orsakar de ”försvunna” våtmarkerna koldioxidutsläpp om cirka 11 miljoner ton CO2 per år. Under 2022 återbördades cirka 21 kvkm våtmark, vilket bedöms ge en reduktion om cirka 3 900 ton CO2. Det gör att varje kvkm minskar utsläppen med 186 ton.
Nu kan det antas att de fördelaktigaste områdena har restaurerats först, så nivån är inte så stor för alla potentiella marker och Naturvårdsverket är tydliga med att all mark inte är lämplig för återvätning.
Med 25 000 kvkm potentiell mark att återväta blir den teoretiska minskningen av koldioxid cirka 4,6 miljoner ton, vilket är en bit från de 11 miljoner ton som uppges i andra källor och då är även beräkningen konservativ.
Så, hur mycket kostar återvätning? Det kostar cirka 350 000 kronor per hektar att återväta en potentiell våtmark, eller 35 miljoner per kvkm. De 21 kvkm som återvättes under 2022 kostar alltså 735 miljoner kronor.
Ska då 25 000 kvkm återvätas, enligt aktivisternas önskemål kostar det 875 miljarder kronor, vilket då minskar koldioxidutsläppen med 4,6 miljoner ton.
En TWh kolkraft släpper ut 0.85 miljoner ton koldioxid, så 6 TWh kolkraft släpper ut mer än 4.6 miljoner ton koldioxid. Varför inte skänka ett kärnkraftverk till ett land med stora utsläpp. Ett sådant kostar 100 miljarder kronor och producerar 10 TWh per år, vilket sparar 8 miljoner ton koldioxid. Vi kan till och med drifta det i 80 år (2 miljarder per år) och de kostar oss bara 260 miljarder kronor.
Då kan Sverige använda de över 600 miljarderna på något ”roligare”, till exempel egen kärnkraft.
som jag fattar det så kan de flesta våtmarker i sverige inte användas för rening av avloppsvatten sä varför då återställa våtmarken om inte för att minska co2 eller om man skiter i co2 så för naturens skull dvs fåglar och andra djur. när det gäller co2 så undrar jag efter att jag försökt leta upp svaret på google där alla vetenskapliga rapporter ger diffusa svar följande
jag har en släkting som har egen skog som har omfattat en våtmark där inget växte, i 50 år har han dikat ut och ersatt våtmarken med en välskött granskog och lövskog. så frågan är: vilket ger mest upptag av co2 våtmarken eller skogen och vilket bidrar till större mångfald av djur och växter
Läste en forsknings rapport från England där dom menade att varför man ville få bort våtmarker förr var för att bli av med myggorna i Europa pga av det spreds en massa sjukdomar som malaria osv. Det har varit till godo att inte ha våtmarker
Egentligen är diskussionen om våtmarker obegriplig. Fin jordbruksmark både här hemma och i andra länder har kunnat brukas på grund av att diken har anlagts runt om. I en värld där det efterfrågas mer och mer på grödor för vår överlevnad, vill man återställa mark till något som inte fyller någon funktion. Exempelvis är stora landytor av regnskog egentligen oanvändbara. Det gäller att ha en funktionell balans mellan brukbar jord och skog. Allt som växer suger upp CO2, så vad snackar man om när en del av regnskogarna omvandlas till behövlig jordbruksmark.
Är det någon som har sett någon empirisk data på vad våtmarkerna i Sverige släpper ut i fråga om koldioxid och då menar jag om man har mätt koldioxiden på hundratals, ja, kanske tusentals våtmarker?
Eller, har man mätt på en våtmark och sedan dragit en slutsats för alla våtmarker?
#4 UWB
Strålande resonemang! Sådana här jämförelser där olika alternativ ställs mot varandra behöver vi mycket, mycket mer av i framförallt klimatfrågan.
Kom ihåg att i stort alla marker för odling är förre detta våtmarker. Detta även gäller för resten av EU.
Ännu värre är att gynna GRAN. Dessa är tajgande bildande och förgiftande där de planterats. Skulle liknande ske t ex i Amazonas skulle det bli ett våldsamt liv.
Förbjud och gran och återplanterat nordisk Tall, som samtidigt skulle skydda mot skogsbränder. Återgå till blädningsbruket!
Som alla andra aktivister, är aktivisterna i Återställ våtmarkerna faktaresistenta. De känner inte till, eller vill inte känna till, att våtmarker redan återställs i Sverige. När det gäller torvbrytning, så minskar den i Sverige, så snart är nog aktivisternas mål om slut på torvbrytning nått:
https://www.sgu.se/samhallsplanering/planering-och-markanvandning/markanvandning/torvbruk/produktionsstatistik-energitorv/
Stig M., tack för initierad information, särskilt för avslutningen angående läkemedel. Värdefullt att lyfta dessa områden med god kapacitet för naturlig renhållning, som få ägnar en tanke.
Men, våtmarker dyker ändå upp då och då i miljödebatten och just nu verkar det vara påtryckningar från någon central miljöorganisation som fått lättrörda aktivister att ”vilja värna” dessa marker. Men, vet de varför?
Tror att aktivisterna vill gynna koldioxidlagring som alltså kan anses extraheras från kretsloppet då det kan lagras i tusentals år i bildandet av torvmossar.
Men hela detta är ju en engångsföreteelse om våtmarksarealen minskar eller ökar. När det väl inträffat påverkas inte längre kretsloppet.
Då blir det ju istället viktigt att inte förbränna torven om tusen år?
Därför klistar vi fast oss på E4:an. 🙂
Undrar hur dom tänkt göra med holländarna, där kan man snacka om före detta våtmark.
Apropå ”besvärande lukt” från våtmarker så var det en gång en amerikansk biolog som gav ett bra svar på varför sumpmarker luktar illa:
”Where there is a lot of life, there is a lot of death”
#10
Du har uppenbarligen aldrig varit med om toppbrand i en tallskog.
Man ör ha klart för sig att arealen våtmarker även naturligt hela tiden minskar under en mellanistid. Sjöar blir kärr, kärr blir mossar eller sumpskog.
Ytterst få sjöar överlever en hel istidscykel (100 000 år). De skapas av en istid och växer igen under den följande mellanistiden. Både i Europa och Nordamerika ser man lätt hur långt söderut den förra istiden nådde på sjötätheten. Prärie i norra respektive södra North Dakota:
https://www.google.se/maps/@47.9364352,-101.5222156,23760m/data=!3m1!1e3?entry=ttu
https://www.google.se/maps/@47.1260323,-101.6841985,28696m/data=!3m1!1e3?entry=ttu
#17 Man lär sig alltid något nytt av dig. Så i princip kommer antalet sjöar i världen att minska konstant under mellanistiden för att sedan återskapas efter nedisningen.
Skulle det påverka människans möjligheter att överleva / försörja sig utan nedisningarna? Rimligtvis borde väl nederbörden i alla fall säkerställa att de större sjöarna skulle finnas kvar och de som är relaterade till olika typer av vattenleder.
Det skulle vara spännande att se paniken hos (den eventuellt kvarvarande) befolkningen när de inser att nästa nedisning inleds.
Denna jakt på koldioxid är förstås omöjlig.
Kolcykeln omfattar så många stora flöden utanför vår påverkan.
Ta bara havens inverkan.
Solens roll och variationer av inställningen kan förklara tidigare klimatvariationer ( Notrickszone.com). Svensmarks teorier.
När fick vi hybris?
#17-18
Det är därför det är fullkomligt knäckande för t.ex. en engelsman att få förklarat för sig att sjön han just står och fiskar i och han lite oroligt har frågat om det är okey med ägaren att fiska i sjön när han får förklarat för sig att sjön faktiskt tillhör ens farsa, en vanlig bonnläpp i hans värld tills just då.
#17, Lasse!
Angående ”Hybris”, en av de 7 ”dödssynderna”, som redan de ”gamla Grekerna” ansåg värst: Senare tog katolska moralfilosofer över och definierade: De sju dödssynderna
Lättja/liknöjdhet.
Högmod/arrogans (således Hybris).
Avund. – Enligt vår gamle Gunnar Sträng är ”avund” en starkare drift i Sverige än sexualdriften.
Frosseri.
Girighet.
Vrede.
Liderlighet.
Det är nog bäst att vi skyndar på med våtmarkerna. Nu rapporteras att den 3 juli var den varmaste uppmätta dagen någonsin. Rekordet 17,01 slog det tidigare från 2016 som var 16,92 grader. Suck.
mattias #22
Undrar hur ofta den varmaste dagen globalt någonsin har uppmätts under sommarhalvåret på södra halvklotet?
#18
”Rimligtvis borde väl nederbörden i alla fall säkerställa att de större sjöarna skulle finnas kvar och de som är relaterade till olika typer av vattenleder.”
Stora och och framför allt djupa sjöar blir äldre, men att sjöar är en del av ett flodsystem skyddar dem inte från att fyllas ut. Större delen av Ungern var t ex en sjö för en med geologiska mått rätt kort tid sedan.
Bajkalsjön är med sina 25-30 miljoner år troligen den äldsta sjön. Den djupa södra delen av Kaspiska havet är faktiskt ännu äldre, men var en del av världshavet till för 10 miljoner år sedan. Men det är ytterst få sjöar som ens blir en miljon år gamla.
Undantagen är mycket djupa sjöar i riftdalar med litet tillrinningsområde, som t ex Bajkal, Tanganyika, Ohrid och Döda havet. Andra udda undantagsfall är Elgygytgyn i nordöstra Sibirien som är en 3 miljoner år gammal sjö i en meteorkrater, och Lake Vostok under inlandsisen i Östantarktis som troligen är minst 15 miljoner år.
#23
Med tanke på att det inte finns en enda väderstation i hela Antarktis äldre än 1956 gör vi nog klokast i att helt glömma södra halvklotet i dessa sammanhang.
De äldsta stationerna på södra halvklotet överhuvud taget är St Helena och Hobart, Tasmanien som båda börjar 1841.
tty #25
Vad jag misstänkte, larmet bör gå hos tänkande människor var gång man läser orden globalt och någonsin i samma sammanhang. Just här i Skogås har det aldrig varit samma väder som just nu, det kan jag nog slå fast.
Det riktigt effektiva sättet att binda kol är på syrefria havsbottnar där det inte finns några djur som förbrukar ”duggregnet” av organiskt material. Det är detta som i det förflutna har bundit kol (och som en bieffekt producerat olja och naturgas).
Dock! Denna mekanism fungerar inte i dagens ishusklimat, där nästan alla havsbottnar är väl syrsatta av tungt, kallt och syrerikt vatten som bildas i Antarktis och Nordatlanten. Det krövs mycket speciella förhållanden för att åstadkomma syrefria havsbottnar idag. Här i Nordeuropa har vi dock förmånen att ha ett sådant område nämligen Östersjön, där ett minimalt ut- och inflöde genom de danska sunden och en stor tillförsel av sötvatten från floderna leder till stabil skiktning och syrefria bottnar i djuphålorna. Om vi stängde av alla reningsverk skulle vi kunna avsevärt öka primärproduktionen och därmed rejält utvidga de syrefria bottnarna och koldioxidbindningen. Det förvånar mig att inga aktivister kommit på att på detta sätt utnyttja vår största våtmark. Billigt är det också.
Dock är det ju en tillfällig lösning. Alla våra våtmarker (inklusive Östersjön) kommer att städas ur av nästa istid och sedimenten avlagras framför iskanten, där de sedan blåses bort av de katabatiska vindarna och bildar lössjord någonstans, varvid allt det organiska materialet oxideras tillbaka till koldioxid.
Dock har man under undersökningarna på Kriegers flak inför vindkraftutbyggnaden hittat rester av sediment från den förra mellanistiden som avslöjat att djuphålorna var syrefria då också. Hade neandertalarna dåliga reningsverk?
Jag upptäcker att jag lider av PI, Parasitär Intelligens. I st.f. att själv ta reda på fakta så gör jag bara en antydan av att fakta kan tala emot nåt, och vips dyker tty in och bekräftar mina misstankar. Och jag ska villigt erkänna att nånstans i mitt bakhuvud fanns nog den tanken. tty du skämmer bort oss! Jag ska försöka bättra mig och tänka och gräva lite själv också!
Tack, Stig M – utmärkt skrivet!
Själv ägnar jag massor av tid åt vatten och deras levande system.
Utdikningarna vi har påverkar våra miljöer enormt, särskilt i nordliga, magra miljöer.
Uppe på dom vackra bergryggarna i nordvärmland har jag många gånger betraktat vårfloden störta sig som flytgödsel utför skogsdikena och dragit ur humus och morän och fyllt bäckarna och åarna nerför bergsidorna till klarälven – där älvbottnarna fylls med tjocka lager av skit, som förstör lekbottnar för fisken och kväver insektslivet.
Dom flesta bäcköringbäckarna är idag igenslammade över stora delar av landet och insektslivet tynar bort.
Våtmarker är naturens filtrering och behåller vatten vid torkperioder och reglerar flöden i bäckar, åar och älvar – i dagens utdikade skogar forsar regnvattnet bort när det regnar och bäckarna torkar vid minsta högtrycksrygg.
När vindindustrierna byggs i våra höglägesskogar i norr så skär tungtransportvägarna och kabelgravarna av enorma områden i våra känsligaste miljöer, bäckarna och åarna och älvarna tappar sin naturliga funktion – som skogens blodådror och dess hjärta.. och insekter och fåglar tynar bort, liksom hjortronmyrar och älgens och orrens barnkammare, får dom gröna bestämma handlar det om 10 000- tals nya vindkraftverk och 100 000- tals hektar.
Dikningen har gett oss större skogsplanteringar och mer åkermark – kanonbra för samhällets framåtskridande.
Ibland glömmer vi dock att skogsbruk i längden utarmar markerna, när samma gröda planteras och skördas år efter år – särskilt nu när varje pinne har ett värde och hyggesbränning och kvarlämnande av groten upphört.
När skogen växer sätter den fart på mineraler och joner börjar att sprattla – sedan kapas den och körs iväg och nya plantor, likadana, sätts – vi skogsgödslar för att skogen skall orka fortsätta sin avkastning – vilket får myrmarker att växa igen med gräs och annat, som dränker exv hjorttronplantor och mängder av annat som tillhör den biologiska mångfalden – över tid blir denna påverkan gigantisk.
När skogen växer påverkar vi markkemin – markerna surnar över enorma områden, mängder av våra förut fina öringbestånd i naturliga surbäckar och gölar har dött ut, liksom anpassade växter och insekter – i dessa miljöer är marginalerna oerhört knappa.
Det är idag beklämmande att se våra stora, nordliga vildmarker halta fram som biologiska skelett – det är priset vi betalar och nu tycks våran mångfald drabbas allt hårdare, själva basen kan vara påväg att svälta ihjäl.
Co2 läckagage från dikade marker är det minsta problemet – snarare kan det ge växtlighet på andra ställen bättre förutsättningar – men oj vilken påverkan storskalig dikning har gett på markernas filtreringsförmåga och deras förmåga att lagra nederbörd – där sågar vi friskt och ihärdigt på grenen vi alla sitter.
Vindindustriprojekt i magra marker och havsmiljöer bör därför ses för vad dom är – ett dråpslag mot redan svårt skadade miljöer.