Detta inlägg är en fortsättning på det jag hade för en vecka sedan. Det blir två inlägg som utgår ifrån en föreläsning från 2011 av en man vid namn Martin Taylor. Det som gör denna föreläsning intressant är att han gör ett försök att förstå hur vi kan vara så många människor på jorden och att vi t.o.m kan producera mat som skulle räcka till ännu fler.
Taylor utgår ifrån en artikel i Science från 2004 av Jetz &Co som försöker att uppskatta hur många stora däggdjur som jorden kan föda. Jag tycker att det är svårt att få en bild av vad Jetz&Co får fram. Ett problem är att de talar om Watt vilket innebär att allting handlar om ”sekunder”. Det går att omvandla Watt till energi genom att multiplicera med tid och eftersom ett år är 3,15576 x 107 sekunder (vilket jag normalt avrundar till 3×107, så kan vi överföra Watt till energi per år. Men eftersom det till stor del handlar om födobehov så borde det ofta vara mest naturligt att tala om energibehov per dag.
Sedan förekommer dels kvadratmeter och dels kvadratkilometer som ytenheter. För mig blir det något enklare om jag använder antingen kvadratmeter eller hektar som ytenhet.
Enligt den uppsatsen så kan växtätare tillgodogöra sig 2188 W/km2, allätare 408 W/km2 och köttätare 32 W/km2. Hur Jetz&Co kommer fram till sina siffror har jag svårt att förstå, och Taylor ger inte mycket hjälp. Det man kan utgå ifrån är hur mycket biomassa som fotosyntesen kan ge.
Jag har två sätt att räkna på detta som båda ger ungefär samma resultat. Det första kommer från kolcykeln som ger att det produceras biomassa innehållande 60 Gton (= 6 x 1013 kg) kol varje år. Om vi fördelar denna över 1,2 x 1014 m2, så blir det 0,5 kg/m2 eller 5 ton kol per hektar. Jag har letat men inte hittat en siffra som anger hur stor del av biomassan som utgörs av kol, men jag gissar att andelen ligger mellan ¼ och 1/3, vilket skulle betyda att det produceras mellan ett och ett halvt och två kilo växtmaterial per m2 och år. Per hektar blir det då mellan 15 och 20 ton.
Det andra sättet att räkna är att utgå ifrån solljuset. Med en instrålning av 1360 W/m2 och ett albedo på 0,7 så får vi, eftersom jordens area är 4 gånger så stor som den skiva som ses ifrån solen så kan man räkna med effekten 1360×0,7/4 ~ 240 Watt/m2. Sedan finns det två olika uppgifter. Den ena säger att fotosyntesen har en verkningsgrad av 3-4 % vilket skulle ge 7 à 8 Watt/m2. På ett år skulle det bli 2,5 x 108 J eller ungefär 7 kWh. Om jag som för en vecka sedan gör antagandet att biomassa innehållande ett kilo kol motsvarar en (kemisk) energi om 10 kWh, så skulle vi få 0,7 kg/m2 eller 7 ton kol per hektar och år.
En annan uppgift säger att 1% av den instrålade energin lagras kemiskt i växter genom fotosyntes. Det ger enklast 2,4 Watt/m2 och drygt 2 kWh på ett år och därmed ungefär 2 ton kol per hektar.
Uppgiften om 1% förefaller dock vara i underkant. Detta om växterna. Nästa fråga är vad som händer med växterna. Såvitt vi vet så återkommer det mesta av kolet till atmosfären efter (i genomsnitt) ungefär 35 år. Vi kan väl anta att det som blir ved i skog inte återkommer lika fort som det gräs på Afrikas savanner som äts av antiloper eller andra gräsätare, och att en hel del inte återkommer förrän de bearbetats av småkryp eller bakterier i jorden. Men den fråga som Jetz&Co intresserar sig för är hur mycket som äts av växtätande däggdjur.
Den siffra de ger är att växtätare kan tillgodogöra sig 2188 W/km2 och att överhuvudtaget ge 4 siffror väcker (åtminstone hos mig) viss misstänksamhet. Om jag avrundar en aning så blir det 22 Watt/ha, och därmed ungefär 200 kWh per hektar och år. Det skulle motsvara 20 kg kol per år eller kanske 30 kg växtföda per hektar och år. Om vi antar att tillväxten är minst 3 ton kol per hektar så innebär det att växtätande däggdjur kan ta vara på 0,6% av den energi som fotosyntesen ger.
En siffra som jag inte vet exakt var Taylor får den ifrån är att ett 70 kgs däggdjur som lever på växtföda behöver 20 ha för sin föda. Om man gör det överförenklade antagandet att storleken inte har någon betydelse så skulle det betyda att en kvadratkilometer räcker för 350 kg (stora) växtätare.
Om vi bara räknar med vilda djur så stämmer väl det ganska väl i Sverige där vi har ungefär en älg och några rådjur och kanske också ett eller ett par vildsvin per kvadratkilometer.
En annan siffra är att ett däggdjur på 70 kg har en metabolism på 400 Watt. Om vi kopplar detta till 22 Watt per ha så får vi också ett behov av ungefär 20 ha. På motsvarande sätt anges att en allätare kan få ut 408 Watt per kvadratkilometer vilket tolkas som att de behöver en kvadratkilometer för sitt födointag. Slutligen anges att en köttätare, d.v.s ett rovdjur (på 70 kg) får ut 32 Watt per kvadratkilometer och därför behöver ett revir om 12,5 kvadratkilometer (han skriver 15 kvadratkilometer).
Eftersom vi människor är allätare så skulle enligt Taylors antaganden det kunna leva en människa per kvadratkilometer, d.v.s. 125 miljoner människor på jorden medan vi nu är mer än 7 miljarder. Hans fråga är hur vi kan vara så många. Det första han konstaterar är att vi människor har ett mycket mindre energibehov. Jag har hört siffran 100 Watt, Taylor räknar med att vi behöver 2500 kilokalorier per dygn vilket motsvarar ungefär 2,75 kWh eller 115 Watt. Därmed skulle vi kunna vara 500 miljoner. Att det idag finns mer än 7 miljarder innebär att vi alltså är 14 (eller möjligen 15 gånger) fler än vad jorden borde kunna föda.
Detta är teori, nu över till verkligheten. Jag börjar med att läsa på några matpaket och ser då att energiinnehållet i smör är 750 kcal/hekto, i havregryn 375 kcal/hekto och i mjukt bröd 250 kcal/hekto. (Vi kan anta att brödet innehåller 70 gram vete per hekto bröd, energiinnehållet i kött vet jag inte så mycket om.) Om det bara handlade om energin så skulle det alltså räcka med ett hekto smör, havregrynsgröt gjort på 2 hekto havregryn och ett halvt kilo bröd (350 gram vete) om dagen. På ett år blir det 36 kilo smör, 73 kg havre och 130 kg vete. Om man räknar med en produktion av 1 ton per hektar när det gäller spannmål så behövs det 2000 kvadratmeter eller 0,2 ha för havregryn och bröd, vilket stämmer hyfsat med de 0,25 hektar vi har per person. Men kort sagt, för oss människor gäller alltså att vi får ut uppemot hälften av den energi som fotosyntesen ger på våra åkrar (istället för 0,3% som Jetz&Co räknar med för vilda djur).
Men enligt Taylor så har vårt lilla behov av mark för att få mat ett pris. Istället för att hålla oss varma med inre värme så har vi uppvärmda hus och istället för att med stor möda ta oss fram gående så använder vi fordon som använder exempelvis fossila bränslen för att transportera oss. Enligt Taylor så är energiförbrukningen för en europé 5 kW (varav metabolismen är en femtiondel).
Även om vi inte behöver så mycket mark för vår föda så har vi alltså ett enormt energibehov och det är det som Taylors egentliga intresse. Eftersom han tänker sig att lösa människans energibehov helt och hållet med ”förnybar energi”, d.v.s. med hjälp av den energi vi får från solen, så går han igenom några olika sätt att utnyttja solenergin, varvid han främst räknar på markbehovet. Det han då konstaterar är att ”allt annat är effektivare än biobränslen”, vilket väl är det jag vill höra.
Till sist, i dessa dagar talas det mycket om ”sustainable” eller uthålligt när det gäller exempelvis mat och energi. Vi som är skeptiska till sinnet och motståndare till klimatpolitiken har därför vant oss vid att vara skeptiska till teoretiska modeller för komplicerade system. Vi hör också ofta talas om saker som ekologiskt fotavtryck och dylikt. Jag tror att det kan vara nyttigt att få en liten inblick i hur uthållighetsprofeter tänker. Därav detta och förra veckans inlägg.
Detta med uthållig livsstil och hur många människor jorden kan föda är tänkvärt.
Frågan är om vi behöver ändra vår livsstil drastiskt? I så fall lär det lär bli svårt att genomföra om det inte blir uppenbart-i verkligheten!
Har precis avslutat boken som följer klimatet genom tiderna ur en historikers synvinkel.
http://www.medeltid.su.se/OmOss/Fredrik_Charpentier_Ljungqvist.htm
Där framgår att vi i historien genomgått flera olika klimatperioder med förödande svältkatastrofer som följd. Numera kan vi transportera maten till drabbade delar av världen, tack vare fossil energi i överflöd.
Fiskets tillskott är förvånansvärt litet. Haven är mycket improduktiva jämfört med land p g a näringsbrist och att huvuddelen av primärproducenterna är mikroskopiska. Makrofyter (=större växter) finn ju bara i de allra grundaste vattnen (som också är de produktivaste).
det föredrag som jag följer talar bara om energi. Fisk är på många ställen viktigt som källa för exempelvis proteiner, men som tty påpekar inte så viktigt för energin. Den intressantaste informationen i de artiklar jag läst i samand med inlägget är att det är en så liten andel av det fotosyntesen ger som hamnar hos däggdjur. Inte ens de som lever direkt av växtföda tillgodogör sig mer än en bråkdel av den energi som finns lagrad i växterna.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/892879?programid=1272
Lyssnade mot slutet om Soya och valet mellan att föda upp djur eller äta direkt.
Wikipedia om soya har en tabell som kanske kan vara relevant: https://en.wikipedia.org/wiki/Soybean
http://www.lakareforframtiden.se/kost-och-halsa/livsmedel/soja/
Kolomsättningen via klorofyllprocess kan inte ske utan tillgång till CO2. Denna är f n 0,04% av atmosfären. Går CO2 ned till närmare 0,02%, så blir det helt andra värden i kalkylen. Enl vissa labb, så kan man mäta nära växter hur de då i ”svältdesperation” suger bort nästan all CO2 ur luften i dess närhet.
Sten Kaijser! Vad händer då om CO2 skulle ÖKA till typ 0,08% av atmosfären? En nivå jorden haft varje gång livet på jorden blomstrat som mest och haft störst artrikedom av växter och djur???
Fisk är som nämnts av varierande betydelse som näring. De flesta fiskarter/blötdjur är för människa av ringa näringsvärde. Däremot är vissa fiskarter ”fet-fisk”, vilket har gott näringsvärde – typ lax, sill. Dessa arter fungerar som mellanled mellan arter som för människa är ringa värde genom att fet-fisken bl a äter dem. De mesta liv i haven är emellertid smådjur, bakterier, alger, molusker etc.
Historiskt vet vi att hela kulturer har byggt på djur i haven, d v s säl, val liknande. Innan jordbruket skapats var det sådana havsbrukskulturer, som hade de tätaste och största mänskliga populationerna.
Eftersom jorden radie bara är en lten bråkdel så lång som avståndet till solen, så kan man nog bortse från detta.
”Det andra sättet att räkna är att utgå ifrån solljuset. Med en instrålning av 1360 W/m2 och ett albedo på 0,7 så får vi, eftersom jordens area är 4 gånger så stor som den skiva som ses ifrån solen så kan man räkna med effekten 1360×0,7/4 ~ 240 Watt/m2”
Din beräkning är mer korrekt än förra gången. Det framgår dock inte av ditt inlägg om du avgränsar din beräkning till solinstrålning till mark eller till både till land och hav. Du kan jämföra din beräkning med att använda värdena för årlig instrålad medelenergi per m2 och år i Wikipedia, som är ca 1500 kWh/m2. Effekten blir då 1500 000/365*24 = 170 W/m2 i.s.f. 240 W/m2, ändå hyfsat nära. Då du talar mest om landdjur bör du kanske multiplicera 170 W/m2 med 0,33 och får då 56 W/m2.
Frågan är blott när den sista katastrofala fördubblingen kommer ske, samt om en ny teknik eller insikt kan fördröja katastrofen något eller ej.
”Den mänskliga rasens största tillkortakommande är vår oförmåga att förstå den exponentiella funktionen.”
/ Albert Bartlett
”The greatest shortcoming of the human race is our inability to understand the exponential function.”
/ Albert Bartlett
https://vetenskapligapartiet.wordpress.com/citat-om-population-2/
https://vetenskapligapartiet.files.wordpress.com/2016/10/tabell-diagram-vetenskapliga-partiet-antal-medlemmar-exponentialfunktion.jpg
”Tur att några förstår det där med exponentiell tillväxt.”
… och särskilt ”logiken” bakom exponentiell tillväxt. Allt kommer att gå åt helvete 🙂
Kanske handlar det om en sammanblandning mellan en välbekant matematisk funktion och verkligheten?
Men här har vi nåt som måste överträffa exponentiell tillväxt.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/regeringen-tar-strid-mot-mikroplasten/
Fru miljöministern har kacklat.
”Enligt Skog är även snabbmatskulturen en starkt bidragande orsak till nedskräpningen och om ingenting görs kommer det finnas mer plast än vatten i haven 2050.”
Och det står i DN så det är säkert sant.
”Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.”
I ”vildmarken” (helst inte ens utsatt för skogsbruk) är det nog vanligen vatten eller koldioxid som är begränsande och där kan det säkert bli en viss ökning – hur mycket har jag ingen aning om.
Det jag läste om fotosyntesen var att det finns två processer, den ena är beroende av ljuset, men i stort sett oberoende av temperaturen. I den processen så omvandlas fotonernas energi till kemisk energi, i form av att ADP blir ATP (ATP är ett slags energienhet i cellernas metabolism) och NADP+ blir NADPH. (Eventuellt splittras också vatten i väte och syre i den processen.) I nästa process där koldioxiden ingår så bildas alltså glukos. Den processen lär vara temperaturberoende och det är förmodligen den som gör att det knappast sker någon fotosyntes alls under vintern.
Nu är det jag som är nyfiken. Jag tror visserligen på att människor har vandrat längs vattenvägar när de spred sig över jorden så att jag tror på att man länge kunnat ta vara på föda från hav, sjö eller flod. Men antingen har man varit tvungen att hålla sig nära stranden eller så har man behövt flytetyg av något slag. På havet har det helt enkelt behövts båtar.
Vet du något om de tidigaste båtar som kunde användas på haven?
Jag har alltså svårt att tro att det fanns ”täta samhällen med många människor som fick all sin näring ifrån haven” innan det fanns jordbruk. Däremot kan jag väl föreställa mig att med den tekniska utveckling som gick parallellt med utvecklingen av jordbruket så kan man också ha kunnat bygga båtar som kunde möjliggöra jakt på exempelvis säl och val.
Vet du mer?
jag hittar inte din uppgift om 1500 kWh/m2. Däremot hittar jag en uppgift om 6 kWh/kvadratmeter och dygn, vilket blir ungefär 2100 kWh per kvadratmeter och år. Jag läste på ”Insolation” på engelska Wikipedia och eftersom 6kWh per dygn och kvadratmeter är detsamma som 250 Watt så får vi väl låta Wikipedias olika sidor göra upp med varandra.
När det gäller land eller hav så är detta irrelevant. Jag (eller mina utgångsartiklar) räknar på kvadratmeter eller hektar på land, eftersom det är fotosyntesen där som är intressant. ”För oss” är den solstrålning som når haven ointressant bortsett ifrån att den är nödvändig för att hålla jorden varm.
det är inte avståndet till solen som spelar roll utan vinkeln mellan solen och marken, d.v.s det som man med en sextant mäter som solhöjden. Om jordaxeln vore vinkelrät mot omloppsbanan så kan man se att vid 60nde breddgraden (Uppsala) så ska en kvadratmeter solljus spridas över två kvadratmeter land. Då skulle den mängd sol som nådde olik breddgrader helt enkelt vara
”cosinus för latituden multiplicerad med vad som hamnar på ekvatorn”.
Vi skulle då få hälften av vad man får vid ekvatorn. Tack vare att jordaxeln lutar så delas solljuset mer rättvist över breddgraderna.
” Om man räknar med en produktion av 1 ton per hektar……”
1 ton/ha är en mycket låg avkastning. I Sverige ligger vi på 5 ,7 ton/ha i medel för vete, Kina strax under 5 ton/ha. Jordbruksverket har siffror för hela jorden. https://jordbruketisiffror.wordpress.com/2014/07/17/avkastningen-for-vete-i-varlden/
” Jag hittar inte din uppgift om 1500 kWh/m2. Däremot hittar jag en uppgift om 6 kWh/kvadratmeter och dygn, vilket blir ungefär 2100 kWh per kvadratmeter och år.”
Jag uppskattade mina siffror härifrån (https://en.wikipedia.org/wiki/Solar_irradiance#/media/File:SolarGIS-Solar-map-World-map-en.png)
Man ser på kartan att de flesta områden som har stor solinstrålning är obrukad mark (öken) i västra Nord- och Sydamerika, Sahara, Kalahari, Arabiska halvön, Afganistan, Tibet och Inre Australien. Jag gissar därför att 1500 kWt/m2 och år är en bättre uppskattning för mark som kan brukas än 2100 kWt/m2 och år, kanske t.o.m. högt. De stora länderna Kanada och Ryssland ligger på 1000 kWt/m2 och år.
Jag har lärt mig att ris ger 2 ton/ha och kan föda fler än vete på samma areal.
energimässigt ligger båda grödorna 340-250 kcal. Jag får det inte att gå ihop om veteskördarna ligger på över det dubbla. Vad saknas? Någon som kan reda ut?
Men jag gör det inte. Dina diagram är totalt obegripliga.
#20 S.K. Jag har forskat i nutidshistoria och drar mig till minnes att jag läst följande:
* I Skåne har de sin skörd att leva på. Vi norrut har åkern på sommaren och skogen på vintern för vår utkomst. Så vi har arbete året runt.
* Här i skärgården (jag bor i Tjust skärgård) hade de jordbruket att leva på. Om det slog fel så kunde de ta hjälp av fisket.
Jag har hörsägen från de svåra nödåren kring 1917. Då kom stadsborna från Västervik för att förse sig med fisk och annan förda från skärgården.
I vart fall i Norrland sågs nog lax som nödproviant. Det lär ha funnits inskrivet i anställningsavtal att man skulle inte behöva äta lax mer än fem dagar i veckan.
Jag har även sett bilder på när gräsytor i städer var uppodlade med potatis.
#25 slabadang.
Utbytet av vete har mångfaldigats på få år. Jag tror inte att odling av ris har ökat i produktivitet lika mycket.
Potatis lär ge mest i avkastning hos oss (?).
#23 och #24 LEB. Sten K. har tidigare påpekat det mycket intressanta att varje människa förfogar över ca 100 x 200 m yta (om jag minns rätt). Därav är något mer än hälften användbar. Det där sista verkar vara bortglömt nu.
#19 S.K. Mycket intressant. Den viktiga frågan om hur mycket mer det kommer att växa om vi människor höjer till 800 ppm och hur mycket det är värt i dollar tycks obesvarad.
Det du S.K skriver i #19 är viktigt vetande. Agronomen Rockström har mycket att lära av dig. Men han kommer säkert inte att fråga dig till råds eftersom du inte ingår i hans fanklubb.
Enligt FAO avkastar ris 7 ton/ha i Kina, 3,7 ton/ha i Indien och 6,2 ton/ha i Italien.
http://www.jordbruksverket.se/download/18.4a82b0a7155953b608a9cd73/1467200504169/Kapitel+14+Internationella+uppgifter+om+jordbruket.pdf
Det är Vetenskapliga partiets diagram, finns på deras hemsida. Jag tycker det är kul med en sån absurd tillämpning av exponentiell tillväxt av en sekt som försöker upplysa oss andra. Sen är det lite extra kul att kolumn D i kalkylarket spårar ur efter bara 2 rader.
Tack för en intressant länk.
Jag var intresserad av matfrågan för 15 år sedan och fick dp av en granne verksam vid SLU ett par uppsatser som jag nu inte hittar och där fick jag en del av de uppgifter som finns i inlägget men inte i Taylors ”manus”.
Nu följde jag dina länkar till jordbruksverket och noterar att för vete fanns det på den sidan ett genomsnitt för åren 2010 – 2012 medan för spannmål totalt uppgifterna gällde år 2009. Dessutom fanns avkastning per hektar bara med för vete. Om vi tittar på vetet så ser vi först att genomsnittet för världen ska vara drygt 3 ton per hektar. Sedan ser vi att Kina (om deras siffror stämmer?) har nästan 5 ton per hektar. Av de övriga stora producenterna har Indien, USA och Kanada ungefär 3 ton per hektar. Sedan är avkastningen skyhög i Västeuropa men måttlig i Australien och Ryssland. Vi kan också konstatera att den totala veteproduktionen var knappt 100 kg per capita. Om vi ska ange areal per capita så får vi övergå till kvadratmeter och får det till ungefär 300 kvadratmeter. När det gäller all spannmål är uppgifterna mindre aktuella och handlar om ett enda år. Det är dessutom enbart produktionen som anges, inte areal eller avkastning. Den totala produktionen var dock ungefär 300 kg per person och år.
Jag tror att en stor del av spannmålsproduktionen går till djurfoder men jag vet inte hur mycket.
”Potatis lär ge mest i avkastning hos oss (?).”
Viktmässigt är det så, men då ska man tänka på att potatis innehåller runt 70% vatten och för säd antar jag att vikten dessutom anges efter torkning.
Tack för ännu en intressant länk. Jag lyckades inte komma dit direkt utan var tvungen att gå vi Wikis solar irradiance och sedan kunde jag klicka på en bild och fick så småningom ett antal vackra bilder. Det är ju uppenbarligen kartor som tar hänsyn till molnighet vilket gör att regnskogarna vid ekvatorn inte ligger allra högst.
Jag kan tänka mig att det också är kartor som tar viss hänsyn till eller till och med baseras på att att en stor del av instrålningen kommer under sommartid när dels solen står högre dels dagarna är längre.
Men däremot syns det inte hur detta påverkar växtsäsongen på höga breddgrader (eftersom instrålningen slås ut på hela året).
Det känns inte som om dina kommentarer ”förstör mina funderingar i inlägget” däremot nyanseras inlägget och det tackar jag för.
Uppgifterna om risodlingens avkastning varierar alltså mellan 2-7 ton/ha!!
Det kan vara som så att det är folk som programmerar klimatmodellerna som står för ”intervallet” och ”produktionskänsligheten?”
Skämt åsido … hur kan uppgifterna variera så mycket? Nån som har ett tips om bästa källa/data? Motivera! (Jag har tittat på skillnaderna mellan hög/låglandsproduktion av ris men hittar inte förklaringen där.
som jag påpekade så är skillnaden i intensitet om ljuset har 500 ljussekunder plus 637 mil att färdas jämfört med bara 500 ljussekunder att vi istället för 1360 (TOA) har 1359, 9 W/kvadrateter (vinkelrätt mot solstrålningen) men en kvadratmeters genomskärning belyser alltså en kvadratmeter där solen står i Zenit och en halv två kvadratmeter om solen står 30 grader över horisonten och ännu mer om solen står ännu lägre. Det innebär ju att energin som når marken är hälften så stor. Däremot är det riktigt att runt midsommar när solen står som högst så kommer den mitt på dagen över 50 grader över horisonten och då får vi ändå ut mer n 75% av vad man får när solen står i Zenit. Men det gäller som överallt på jorden bara ett par timmar mitt på dagen.
”När det gäller all spannmål är uppgifterna mindre aktuella och handlar om ett enda år. Det är dessutom enbart produktionen som anges, inte areal eller avkastning.”
I den länk jag bifogade anges total skörd i en tabell och odlad areal i en annan för ett stort antal av världens länder och för de viktigaste grödorna. En enkel division gav mig avkastningen, Siffrorna gäller år 2014.
http://www.jordbruksverket.se/download/18.4a82b0a7155953b608a9cd73/1467200504169/Kapitel+14+Internationella+uppgifter+om+jordbruket.pdf
jo, jag såg att den andra länken innehöll mera, men jag orkade just då inte titta för djupt i länken.
svartlistar ”klimatupplysningen.se” !?
https://suntoearth.wordpress.com/
titta på under ”Borttagna från KLIMATBOV – Listan”
Och bizarre är att det står som exempel ”COOP har nu svartlistat Stockholmsinitiativet och klimatupplysningen.se ?
Coop, Riksbyggen, Elgiganten osv
Vem ligger bakom suntoearth sidan ?