Klimatkris är mer tro än vetande

Klimatkris är mer tro än vetande

Klimatkrisen är i huvudsak en politisk uppfinning. Att den överlevt i mer än trettio år har att göra med att frågan är för komplex att tränga in i för den vanliga medborgaren. Man orkar inte bry sig och tycker inte att det går att påverka. Medborgarna är ju sönderbombade med propaganda, särskilt i de stora nyhetskanalerna som SVT, TV4 och de stora rikstidningarna.

Mellan kritiker som vi och klimatkristroende finns den stora massan. Vid tillfällen då man talar med dem kommer ofta motfrågan – men om du har rätt verkar ju hela världen ha fel. De är inte intresserade nog för att lägga tid på att söka bredare efter fakta. De hamnar därför i den ensidiga information som når dem. Begripliga fakta är förstås viktigt att förmedla men också att ge hänvisningar till källor som inte kan avfärdas. Själv väger man ju lätt jämfört med såväl president Biden som Påven. Folk i allmänhet har svårt att ta in, att en så massiv enighet bland världens ledare kan ha så kapitalt fel. Särskilt som de aldrig får veta att det finns kompetent opposition mot krisberättelsen.

När politiker och klimataktivister uppmanar till att lyssna på vetenskapen menar de den vetenskap de själva försett med skattefinansierade anslag för att bevisa mänsklighetens farliga påverkan på atmosfären och den globala temperaturökning som skett. Lika välfinansierat med skattemedel vore det lättare att bevisa motsatsen!

Den påstådda krisen har inte stöd av några observerade data i verkligheten fram till idag. Krisen är en hypotes grundad i datormodeller, som är grundligt falsifierade. Det är problemet med klimatdebatten, i den mån den ens finns idag. Vi borde frigöra oss från en naiv övertro på modeller, som visat sig oanvändbara som bas  för så drastiska samhällsförändringar som planeras. Särskilt i västvärlden.
Verkligheten kliver fram med bevis i form av att vi exempelvis i Sverige hade det lika varmt eller varmare under perioden 1925-1945, då många svenska temperaturrekorden är från denna tid. Påverkan av fossil CO2 var med säkerhet negligerbar under denna period.
Svenska temperaturrekord | SMHI

En svensk anknytning finns också till en dokumentation från 1930-talet, som visar det dåvarande isläget i Arktis och polarregionen. Det var mindre is då och det var lika varmt eller varmare förr. Utan påverkan av fossil CO2. Ytterligare en stor skillnad var att professor  Hans W:son Ahlmann skrev i termer av ”den pågående klimatförbättringen”.
https://www.svd.se/under-strecket-1938-den-aktuella-klimatforbattringen
Han skriver också: ”Vad som för glaciärerna har varit ofördelaktigt, delvis katastrofalt, har sålunda för människan och andra levande varelser blivit till fördel och gagn.

En så märklig och betydelsefull företeelse som denna klimatförändring med antydd omfattning och intensitet, har naturligtvis tilldragit sig stort intresse hos särskilt meteorologins, geografins och oceanografins representanter. Ett icke obetydligt antal vetenskapliga arbeten föreligga också redan om dessa förhållanden.”
Ovedersägliga bevis av en samtida, internationellt erkänd vetenskapsman inom relevanta områden.

Bevisen är mångfaldiga att 1930-talet även globalt var den hittills varmaste perioden efter lilla istiden. USA är ett tydligt exempel där det också är väldokumenterat hur temperaturdata
manipulerats av bl.a. USHCN  på så sätt att temperaturtoppen under 30-talet nedjusterats för att stödja narrativet om en kontinuerligt pågående uppvärmning. Tony Heller har genom åren på sin site Real Climate Science i otaliga inlägg dokumenterat hur äldre data justeras för att stödja myten om pågående klimatkris. Ofta redovisar han ovedersäglig dokumentation genom klipp från samtida tidningar.

Betrayers of the Truth – Watts Up With That?

Nutida hot om bortsmältande polarisar och galopperande havsnivåhöjningar kan också enkelt avfärdas genom referens till verkligheten och källor som:
Meereisportal: Home

https://tidesandcurrents.noaa.gov/sltrends

Man brukar säga att en bra bild säger mer än 1000 ord och vad gäller havsnivåförändring passar det bra att redovisa kurvan för Stockholm:

Bild 1

Bild 2

Bild 1 visar att förändringen går i en obruten, sekellång,  jämn takt av minus 3,77 mm/år, vilket är nettoresultatet  av en global havsnivåhöjning på ca 1,8 mm/år och en landhöjning på över 5 mm/år.

Bild 2 Det blir ju jobbigt då för SMHI som tycker att många kommuner i Sverige bör planera för havsnivåhöjningar på 1 meter till år 2100. Det är bara vid Sveriges sydspets som man behöver ta höjd för 15 cm havsnivåhöjning. Data från mätningar mot peglar finns i många fall ända sedan slutet på 1800-talet och det finns inga indikationer på någon stabilt accelererande trend, även om nivåförändringen över tid kan variera.
Under de senaste decennierna redovisas allt oftare mätdata från satelliter. Dessa data blir användbara för alla som eftersträvar en större skrämseleffekt och den globa ökningstakten anges ofta till mellan 3-4 mm/år, eller dubbla takten jämför med pegelmätningarna. De aktuella satelliterna mäter nivån på havsytan från 130 mils höjd över jorden, dvs 1,3 miljarder mm. Satelliterna ska då klara en mätnoggrannhet på en tiondels millimeter när mot en vattenyta i ständig rörelse förorsakat av vågor och tidvatten. Vi överlåter åt läsarna att bedöma huruvida detta känns rimligt ur teknisk synvinkel.

CLINTEL (Climate Intelligence) är ju för oss som följer KU, ett välkänt, globalt nätverk av ett tusental offentligt namngivna vetenskapsmän och kvinnor, som pekar på vilka stora osäkerheter som finns i den globala klimatpolitiken. De säger i sin programförklaring, att klimatvetenskapen borde vara mindre politisk och klimatpolitiken mer vetenskaplig. Man bör utan förutfattade meningar medge vilka stora osäkerheter som finns inbyggt i de överdrivna klimathoten.

Vi har en global temperaturhöjning på en dryg grad sedan slutet av 1800-talet. Uppvärmningen går i en takt av ca 0,15 grC/dekad.  För oss i Sverige betyder fortsättningen med ytterligare en dryg grad till år 2100 i stort lite varmare vintrar, speciellt på nätterna. Värmningen fortgår mestadels naturligt med något inslag av mänsklig påverkan. Detta är en återhämtning efter några hundra kalla år, som benämns lilla istiden. Takten i ökningen har varit lika både innan och sedan människans koldioxidutsläpp kunnat ha någon inverkan. På 2000-talet har ökningen avstannat.

Latest Global Temps

Det är inte bara det att datormodellernas temperaturförutsägelser är kraftigt överdrivna. Politiken bortser också från den ofattbara ekonomiska belastning klimatåtgärderna ger. Den ser också enbart negativa konsekvenser av en viss temperaturökning, inte till de för mänskligheten positiva. Inte minst en grönare planet med en enorm ökning av skördarna, som en högre koldioxidhalt bidrar till. En konsekvensanalys saknas där kostnad ställs mot nytta i koldioxidjakten.

Globalt bedöms i IPCC’s Special Report SR15 kostnaden för att klara 1,5 gr C till omkring 2700 miljarder SEK (9,60 SEK/USD) per år till 2050.  I Sverige kan kostnaderna uppskattas till 20000 miljarder kronor fram till sekelskiftet 2100. Detta är baserat på en analys gjord i Nya Zeeland, som är ett land med ungefär samma volym, en dryg promille, som andel av de globala CO2-utsläppen

Klimat är väderstatistik på längre sikt, minst 30 år. Ingenstans på Jorden är förändringstakten märkbar för medborgare. Statistiken når inte heller medborgarna. De nås bara av FN:s sammanfattning gjord av politiker för politiska beslutsfattare. (SPM) Några journalistiska avslöjanden är inte att vänta. Med nutidens kommunikationsmöjligheter når varje extrem väderhändelse våra TV-skärmar i realtid. Statistik är inte skrämmande nog. Särskilt som inget onormalt finns att rapportera. Torka, översvämningar, värmeböljor, skogsbränder, havsnivåökning, antal omkomna i naturkatastrofer, ja i stort sett allt som nu hänförs till ’klimatförändringarna’ har sin gilla gång. Utom antal omkomna i väderkatastrofer och skogsbränder till exempel. De har minskat med 90 procent. Inga av de apokalyptiska hot som upprepats de senaste 40 åren har realiserats!

Klimatpolitiken måste börja respektera vetenskapliga och ekonomiska realiteter på ett verklighetsförankrat sätt. Särskilt västvärlden visar ett självskadebeteende. Netto noll koldioxid utsläpp 2050 är helt orealistiskt och skadligt för både människorna och planeten. Det är en missuppfattning att de fattigaste av Jordens befolkning blir mindre fattiga om vi själva minskar vårt välstånd. Bättre att använda en del av de enorma resurserna för att anpassa oss till de måttliga och hittills gynnsamma klimatförändringar som statistiken visar oss.

’Klimaträttvisa’ som gör alla fattiga är en sämre idé än att vi agerar så att vi kan fortsätta den framgångsrika fattigdomsminskning vi sett på 2000-talet.

Lyssna på vetenskapen är dagens uppmaning. Inkludera också den vetenskap som utmanar hypotesen. Det är det som ökar mänsklighetens kunskap om världen.

Evert Andersson / Mats Kälvemark

Fria debattörer

0