I den politiska klimatdiskussionen så är det vanligt att våra motståndare anklagar oss skeptiker för att utnyttja det faktum att vetenskapen aldrig kan vara helt säker.
Det har t.o.m. skrivits böcker där vi utmålas som ”Merchants of Doubt”, dvs. att vi på något sätt skulle slå mynt av att så osäkerhet omkring oss med våra invändningar mot den rådande ortodoxin. (Se en recension av en av de utpekade här) Men vi kan strunta i sådana här simpla hatböcker som levereras av klimataktivisterna. De bidrar knappast till att föra diskussionen vidare om ett allvarligt ämne, utan syftar bara till att tysta kritiska invändningar och att vinna medias och de godtrognas öron.
Vetenskapen kan inte leverera absoluta och ovedersägliga sanningar. Om detta tror jag att de flesta insiktsfulla människor kan vara ense. Men även om klimatvetenskapen inte är helt säker och perfekt så vore det, menar många, en oacceptabel risk att inte göra allt för att förhindra framtida katastrofer. Vi kan inte avvisa den forskning som säger att det kan bli en katastrof.
Det är en intressant invändning så tillvida att den berör ett stort komplex av frågeställningar om hur vi bör se på risker, sannolikheter och tänkbara katastrofer. Jag skall ta upp en aspekt här som är föranledd av ett inslag i Sveriges radio häromdagen, nämligen nationalekonomen Per Krusells uttalande: ”Klimathotet är ett hot, det är ganska stort, men det är inte så där jättestort om vi ska översätta det i kronor och ören … När vi bedömer effekterna av klimatförändringar så räknar vi också på kostnader i fattiga länder speciellt, men det summerar inte till någon ödesfråga för världen. Då tror jag det är viktigare att få de här fattiga länderna att utvecklas. Jag är lite orolig att man blundar för andra viktigare frågor genom att tänka miljö.”
Per Krusell har rätt i att man bör försöka uppskatta kostnaderna för om klimatpanelens scenarier inträffar. Det är den första faktorn i ett rationellt beslutsfattande. IPCCs bästa prognos från 2007 säger att världen kommer att värmas upp c:a 3 °C sammanlagt när CO2-halten fördubblats jämfört med i slutet av 1800-talet. Den ekonomiska kalkyl som utan tvekan hittills haft störst genomslag i den politiska klimatdebatten, är den s.k. Sternrapporten. Den har dock kritiserats sönder och samman av många ekonomer och, nu senast av Peter Lilley. Utan att gå in på detaljer så är det helt uppenbart att Stern o Co räknat på tok för högt. Stern har bl.a. konsekvent räknat in de värsta tänkbara utfallen av en uppvärmning men ignorerat eller tonat ned de positiva. Det blir ingen balanserad uppskattning. Och Per Krusell verkar alltså hålla med om kritiken.
Andra pekar på att det råder delade meningar bland professionella ekonomer huruvida det överhuvud taget blir en vinst eller en förlust, globalt sett, om världen värms upp såsom IPCC påstår (se IPCC-medarbetaren och miljöekonomen Richard Tol).
Den andra faktorn att väga in i ett rationellt beslutsfattande är kostnaderna för att omedelbart göra radikala nedskärningar av koldioxidproduktionen som t.ex. EU och FNs generalsekreterare rekommenderar. Jag vet inte om någon ekonom (förutom Stern) ens försökt beräkna denna kostnad. Men eftersom c:a 80 % av världens energiproduktion idag baseras på fossila bränslen, så skulle en sådan nedskärning innebära kraftiga omläggningar av dagens ekonomiska system. Vi vet genom erfarenheterna från t.ex. Spanien, Portugal och Kalifornien att samhällena där tagit stor ekonomisk skada i termer av arbetslöshet och bortkastade statliga resurser på dyr energiproduktion. Även u-länder drabbas hårt (bl.a. svält) av industriländernas övergång till biodrivmedel genom att priset på mat blir högre.
Eventuella kostnader för en varmare värld måste alltså vägas mot kostnaderna för olika åtgärdspaket. Och det är ingalunda säkert att nettot utfaller till förmån för att vi skall vidta några drastiska åtgärder av det slag som t.ex. EU och Sveriges regering siktar mot.
Den tredje faktorn att ta med i övervägandena (om vi håller oss till traditionell beslutsteori) är att inflika sannolikheter i kalkylen.
Vi vet att vi med stor säkerhet kommer att åstadkomma stor ekonomisk skada när vi försöker genomföra drastiska nedskärningar av produktionen av koldioxid. (Det enda undantaget av någon större betydelse som jag kan komma på är USAs övergång till skiffergas istället för kol. Och för detta behövs inga politiska beslut annat än att tillåta det.)
Däremot är IPCCs bästa prognoser från 2007 idag mycket osäkra. Osäkerheterna beträffande den klimatvetenskapliga frågan växer snarare än minskar. Nya vetenskapliga artiklar som publiceras om klimatkänsligheten drar ned siffran mer och mer, långt under IPCCs minsta värde på 2,0 °C. Den globala temperaturen vill bara inte öka i takt med ökningen av koldioxidhalten i atmosfären. Osv. Dvs. sannolikheten för att vi står inför en snar mega-uppvärmning i enlighet med IPCC minskar alltmer.
Kontentan av mitt resonemang här blir att valet står mellan en osäker uppvärmning, vars eventuella kostnad ”inte är så där jättestor om vi ska översätta det i kronor och ören”, mot en säker mycket stor kostnad om vi skulle följa t.ex. EUs och FNs planer på snabba nedskärningar av världens fossilanvändning. Det valet känns inte svårt.
Man kan ju fnysa åt en sådan här beslutsteoretisk kalkyl men eftersom problemet är allvarligt så finns det all anledning att hålla huvudet kallt. Problemet, som jag ser det, är att politiker och media inte tar den mer sansade forskningen på allvar; att de stirrar sig blinda på osäkra katastrofhot och ignorerar de säkra skador som man just nu är i färd med att tillfoga både miljön och oss människor.
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Bra Ingemar!
Sanningen är ju att klimatet gör vad det vill med oss. Skall vi ha ett totalskydd så måste vi också räkna med extrem kyla. Alltså både extrem värme och extrem kyla. Det betyder ju att vi bör lägga oss mitt i mellan, och vad jag förstår betyder det: Forska vidare tills vi vet vad vi håller på med och agera därefter vid behov. Det är väl själva kärnan i problemet.
Ja,ja! Jag vet, Rockis! Försent, men det gäller ju åt båda hållen. 😀
Klokt skrivet!
Det enda rationella beslutet som jag ser det är att möta eventuella framtida värmehot och köldhot med riklig tillgång på energi, tillförlitlig energi och vettigt prissatt energi utan att förstöra odlingsbar mark.
Och det gäller ju för båda rika och fattiga länder.
Björn lomberg har en intressant föreläsning på detta – prioritering, kostnader och effekt . Den är från 2005 men fortfarande aktuell.
http://m.youtube.com/watch?v=Dtbn9zBfJSs
Visst är resonemanget/handlandet ’rationellt’ – förutsatt vilken målsättning ’man’ [Mann… 😉 ] eftersträvar, namely; lura, bedra, ljuga, bluffa osv. de s.k. ’beslutsfattarna’ [politiken] att kratta manegen för sina egna vinningar, pengar, positioner & inte minst makt.
I vanlig ordning har Donna Laframboise gjort en deFacto-analys av situationen, del härav lyder:
”For example, expert reviewers who read the draft version of Chapter 4, titled Terrestrial and Inland Water Systems, said its title is confusing. In their opinion, the word “systems” should be replaced by the word “ecosystems” (comments 4, 10, 14, and 53).
But the scientists responsible for that chapter can’t make this simple change. As the Review Editors point out in their joint report:
In plain English this means that the titles of each chapter (as well as chapter sub-sections) were decided long ago. They were determined by an IPCC meeting attended by senior officials representing different countries.
A change as minor as this one – involving only three letters – cannot be made without petitioning multiple layers of the IPCC’s bureaucracy.
Similarly, Opha Pauline Dube, a Review Editor for Chapter 22, advises her authors that they will need to “re-visit sub-sections that are required under the broad chapter headings approved by the IPCC plenary” (p. 75). Ana Rosa Moreno likewise urges her Chapter 26 authors to “ensure that all topics on the plenary approved outline are addressed…” (p. 87).
Translation: it doesn’t matter if no useful scientific information exists on these topics. A meeting of IPCC officials made these topics mandatory.
As naive members of the public, we imagine that “the world’s top climate scientists” would be held in such high esteem at the IPCC that they’d be the ones determining what is important and where emphasis should be placed.”
Hela hennes artikel/inlägg – rather devastating – finns här:
http://nofrakkingconsensus.com/2013/01/10/cogs-in-the-climate-machine/
Bra tråd Ingemar – tack! 😀
Mvh/TJ
Livet och ekologin har inga försäkringar och definitivt inga drulleförsäkringar som täcker alla möjliga händelser..jag tror inte att man skall försöka skapa sådana heller..CO2 varningsskylten kan vi plocka ned, det går så långsamt fram att ingen krock är i sikte.
Bra Ingemar …. Förädlingsvärdet av det vi producerar!
”Hög standard” ifrågasätts av miljörörelsen och där ifrågasätts även ”tillväxten” som är dess mylla. Hög standard är samtidigt lika med hög välfärd och bästa folkhälsa och vi behöver inte gå till vetenskapen för att leda detta i bevis utan det syns i MNP/capita för varje land. Miljörörelsen stirrar sig blind genom att ställa dessa målsättningar i konflikt med ”hållbarheten” ”miljöförstöring” och planetens ”resurser”.
För att slippa undan de uppenbara motsägelsernas konsekvenser i deras förslags och åtgärdsportfölj där kostnaderna för produktion och energiproduktion/konsumtion alltid stiger, så använder de falska påståenden om motsatsen enligt ”The broken glass falacy” enligt vilken det uppkommer en samhällsekonomisk vinst av att det krossas rutor genom att glasmästarna får mer jobb.
Faktum är att stigande produktionskostnader i alla dess underliggande led minskar det förädlingsvärde som utgör hela grunden för tillväxt och välfärd.
Att göra energi dyrare genom att minska förädlingsvärdet (produktionseffektiviteten) av att producera den slår dessutom extra hårt mot tillväxt och välfärd eftersom den omfattar i princip all produktion. Det enda som kan möta dessa destruktiva effekter är en kompenserande annan effektivitetsökning i produktionen så att förädlingvärdet består och att marknaden/efterfrågan inte påverkas.
Genom att öka kostnaderna för energiproduktion/konsumtion så har man valt det absolut sämsta alternativet för bibehållandet av välfärden och folkhälsan eftersom användandet av energi utgör den viktigaste komponenten för att just öka förädlingsvärdet och volym, genom att använda mer och inte mindre energi. Användning av energi = Utbud av tjänster/produkter = BNP = Välfärd = Resurser.
Så ur det perspektivet är vindkraften ett bevisat stort hål i huvudet utifrån alla och betydligt fler perspektiv än bara som elproduktion, i sin konkurrens med sina konkurrenters förädlingsvärde och effektivitet.
När du lägger dessa de ekonomiska sambandens fundamenta på bordet inför gröngölingarna så möts du av den gröna plastekonomins allkemister med sina cirkelresonemang och cirkelbevis. ”Miljön och eko tjänster har ett värde” med en tillhörande logik att miljön ”måste ta betalt” för dessa.
Det är här det spårar ur totalt! ”Miljön” ”planeten” och dess ”ekotjänster” har ingen egen marknad eller egen råvarubörs. Ingen revisor, balansräkning, ekonomiavdelning eller utvecklingsplan. Tallen tar inte betalt av svampen som bor i dess rotsystem och gasellerna skickar inga räkningar till lejonen, och alla hajar smiter ifrån notan om småfisken skulle skicka sådana. Lika lite är solen intresserad av att skicka en räkning till allt liv på planeten för sina solstrålar eller molnen för att de svalkar oss och ger oss regn. Planeten och miljön kan helt enkelt inte tänka har inget motiv och kan därför inte heller beräkna sitt värde. Jag skulle vilja koppla ihop begreppet ovärderlighet med allt liv både människor djur och natur i dess sanna betydelse.
Det är endast våra mänskliga subjektiva värderingar, både känslomässiga och ekonomiska som styr hela begreppet ”värde” i alla dess tillämpningar. Det är ett sjuhelvetes stort misstag av miljörörelsen att blanda ihop ”miljövärderna” med marknadsekonomin genom att försöka ge dem ett konstruerat ickefungerande marknadekonomiskt värde och på marknadsekonomins villkor där hela utgångpunkten är att marknadsekonomin lever på miljöns bekostnad som utgångspunkt och styrande och samtidigt mot välfärden hänsynslös doktrin.
Vad som vi anser vara mycket/lite/lagom är utifrån våra mänskliga behov och subjektiva uppfattning om hur det ska se ut städat och klart på planeten.Vi anpassar oss helt enkelt helt naturligt efter vad vår planet erbjuder oss och på Mras och Jupiter har nog en miljörörelse ett hästjobb att genomföra.
Vi betalar redan för ”ekotjänster” genom att pris sätts efter tillgång och efterfrågan och vi har många olika sätt att bemöta naturens begränsningar kontra efterfrågan genom tex odling av fisk och skaldjur där vi OMVANDLAR en resurs eller flera olika resurser till att skapa en ny. Ersättningsmaterial där tex kolfiber ersätter metall. Värdelös kisel blir ovärderlig som datakomponent osv osv.
Hela begreppet ”Hållbar utveckling” är kokko och genom en omöjlig fusion av två motsägelser. Låt mig kort beskriva motsägelserna genom genom att dela upp begreppen var för sig.
”Utveckling” är vare sig blå, hållbar, ohållbar, bra, dålig, vacker frisk sjuk stor eller liten. Utveckling är något vi bara kan iaktta i backspegeln och utvärdera där vi står idag med de kunskaper vi har, utan att veta vad utvecklingen erbjuder i morgon.
Det enda vi kan vara säkra på är att den kommer att fortsätta med den kunskap vi hai idag i bagaget för sitt nästa steg. Utveckling innebär av vi applicerar vår kunskap inom gamla och även helt nya områden.Utvecklingen styrs av ideer nyfikenhet och kunskap i en smältdegel där mänsklighetens snart 9 MDR hjärnor konkurrerar med varandra om nya alltid bättre lösningar än de gamla. ”Trial and error” där errors alltid ingår som en naturligt alltid närvarande kunskap om tidigare problem med gamla lösningar eller negativa konsekvenser från nuvarande som basvillkor för att den ska kvalificera som ”utveckling” överhuvudtaget. I kunskaperna ingår även miljökonsekvenser. Vindkraft är ingen utveckling utan en ”retardation”” marknads fört av sina ”retards”.
Så därför kan inte någon ”utveckling” vara ”hållbar” eller rättare sagt alltid är hållbar eftersom ingen vet vad den har på lut bakom knuten endast att den är bättre än dess tidigare steg och ingen vet hur stora steg den tar och på grund av vad.
I det sammanhanget skall ordet ”hållbar” sättas in. Det enda vi kan veta med säkerhet är att inget är ”hållbart”. Allt är förgängligt och allt är längs den vägen ständigt föränderligt. Vi har därför ingen möjlighet att bedöma någon ”hållbarhet” eftersom den vare sig existerar och inte kan beräknas efter den utveckling som styr föränderligheten.
Vad vi förmår skapa och förändra är en hemlighet ingen kommer få ta del av så länge det finns en framtid.Med ”retardsen” vid rodret kan den bara bli sämre långsammare och mer idiotisk både för folk fä och miljö. Utvecklingen måste få var fri obunden från dogmer och politiker som tror sig veta vilken utveckling som är den bästa eller rätta är en imbicill idiot. Som politiker kan du skärda och förvalta utevecklingen men aldrig styra den för så fort du försöker ligger du redan i diket och blivt överkörd antingen från höger av frackingen, slagen i huvudet av thoriumkraften eller kanske fått en spark i skrevet av etanolen och ett svidande rapp i arslet av LENR tekniken, allt medan du håller på med dina djävla luftvispar och fyller biltankar med brännvin och omgivit dig med utvecklingens retards.
Slabadang #6
Mycket bra skrivet. Jag hade en diskussion med en helt sund människa på jobbet igår. Han hade fått för sig att krossa rutor ökar tillväxten, han hade läst 5 poäng nationalekonomi på universitetet. Han tyckte dessutom att tillväxt inte säkert var av godo. Man baxnar. Hur har miljörörelsen lyckats lyckats så väl att förvirra kring tillväxt, BNP-mått etc utan att någon sätter P för galenskaperna.
krossa rutor ökar tillväxten i glassektorn, yttrar sig som positivt BNP, är tillväxt…inte den sorts tillväxt alla vill ha…men det skapar onekligen jobb.Statligt organiserat rutkrossande kallas krig och är riktigt tillväxtdrivande. Begreppsförrvirringen är total i nationalekonomin..bra önskvärda jobb och bra önskvärd tillväxt är inget man pratar sönder sig om.
Hans H #8,
Nja. Att krossa rutor ger visserligen nya jobb inom glasindustrin. Men eftersom då kostnaderna för detta dra medel från andra branscher så minskar jobben där. Så det ger ingen samhällsekonomisk vinst. I själva verket leder det i förlängningen till en förlust eftersom glaskrossningen inte genererar varor och tjänster som ger en ökad vinst med tiden.
Hans H
Det är inte så att om pengar inte används till laga fönstret att de brinner upp, de används till annat. I och för sig Gudrun Schyman eldar upp pengar, men jag tror hon är unik. Även om du inte använder pengarna utan sätter in dom på banken så kommer ”dina” pengar lånas ut för att utveckla ett företag någonstans.
ja Henrik..men tyvärr ser inte vissa nationalekonomiska skolor det så..och inte ekonomijournalister…för dem är det ökat antal varor och tjänster..nåt kvalitetsbegrepp är väldigt sällsynt i Dagens Industris tabeller och helt förbannat obefintligt i börskurserna, där kan vilket destruktivt statsunderstött eller helprivat projekt som helst värderas till skyarna.Helst skall det ju vara ett privatägt stolleprov finansierat av skattepengar..som vindparker m.m.
Hans H och Henrik M!
Varje tjänst/produkt måste fylla ett behov hos den som köper för att köparens välfärd/standard skall öka. Glaskrossningen skapar inget sådant värde utan tvärtom blir en utgift utan nytta vars kronor undandras för annan konsumtion så som mat kläder eller utbildning. Glasmästarens förädlingsvärde blir när han sätter in nya fönster i nya byggnader och fler fönster hamnar i BNP/måttet med glaskrossningen tillförs inga nya.
Argumenten är vanligt förekommande men alltid lika fel och tänker bara endimensionellt vilket kanske är den begränsning av intellektet som utgör ett allvarligt problem att hantera eftersom kombatanten inte har intelligens nog att förstå att han har fel! Och hur löser man det problemet?? :).
Jag tänker blått på förslaget om orange plastbit på kopior av vapen för att polisen inte ska sjuta rånare som snvänder såna! Ehhhhh en Miljöpartist till riksdagsman nyttjade sintt IQ till att till och med motionera i frågan med hänvisning till rånet i Södertälje. Han hade liksom inte förmågan att sätta sig in i rånarens roll med en orange plastbit pekande mot kassören, en orsa vattenpistol skulle ha samma avskräcknde effekt. Att hela poängen för r¨ånaren är just att det skall uppfattas som ett riktigt vapen räckte inte de två och en halv millimetrarna av IQ gångar att hantera på en och samma gång. Det blev för komplext för en miljöpartist.
Vi har ju en annan höjdare Pedersen (V) med sin egen ide om ”laddning” och hybridbilar och visst vore det väl ett relevant krav på att riksdagsmän borde avkrävas IQ nivå som åtminstone slår Älgens?
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/ny-upptackt-ar-storst-i-universum
Vi kan behöva ändra vår livsstil och minska resursanvändningen. Men att som alarmisterna vill koppla det till att vi behöver ändra oss för att rädda klimatet är förenklat och förädiskt.
Jag har många gånger sagt att vettigt prissatt, riklig tillgång och tillförlitlig tillgång av energi är viktigt. Det är en intellektuell övertygelse.
Efter ha läst Willis Echenbach’s story på WUWT så är det inte bara en intellektuell övertygelse. Man kan tamejfan gråta för mindre när man tänker på vad höjda energipriser pga allehanda idiotiska beslut resultyerar i
http://wattsupwiththat.com/2013/01/13/we-have-met-the-1-and-he-is-us/#comment-1196885
HenrikM #7 m.fl.
Jag sparade en tidigare länk om glaskross. Det är bra med ett namn: The broken window fallacy
Vi måste alla acceptera att det som är en rejäl livsstilsförändring och standardförsämring för oss som individer är en natiolnalekonomisk framgång och en värdehöjare för FONUS
Lasse #13,
Jag håller inte med dig om att vi bör minska resursanvändningen, inklusive energianvändningen. Resurser, liksom energi, skapas av människan. De är inte naturgivna (en sådant synsätt är kopplat till den religiösa tron att Gud skapade världen för oss människor, vilket jag inte anser vara en bra utgångspunkt för ett vetenskapligt betraktelsesätt).
Istället bör vi ÖKA resurserna genom vetenskaplig, teknisk och industriell utveckling. För det krävs att faktiskt att vi ANVÄNDER de resurser vi skapar. Det behövs allteftersom vi blir fler.
#17
Kommentar: Lite etymologi beträffande ”resurs”: Från franska ”ressource”, från latin ”resurgere” ’to rise again, resurface’, itself from re- ’again’ + surgere ’to rise’ (from sub- ’under’ + regere ’to direct’).
Så för att ”resa upp igen” måste resurser ses som människoskapade möjligheter.
Ett annat ord att se upp med i diskussioner av det här slaget är ”värde”. ”Värde” är en mänsklig abstraktion (vilket är en kontenta av vad som sägs i #6), men ofta finns en tendens att hantera det som om det vore en fysikalisk storhet. Tänk bort alla människor för ett ögonblick (inklusive dig själv); då finns inget av värde. (Detta till skillnad från exv ”längd” som finns, och är densamma, oavsett om du väljer att mäta i meter, alnar eller fot, och oavsett om någon är där eller inte.)
”Problemet, som jag ser det, är att politiker och media inte tar den mer sansade forskningen på allvar; att de stirrar sig blinda på osäkra katastrofhot och ignorerar de säkra skador som man just nu är i färd med att tillfoga både miljön och oss människor.”
VÄL TALAT !
The broken window fallacy
Tyvärr var det den store ”tänkaren” John Maynard Keynes som återförde en del felaktiga teorier till nationalekonomin ifrån merkantilismen (som hade sin storhetstid innan 1776 och Adam Smith). Keynes menade att ”krig och att bygga pyramider” skulle lösa problemet med hög arbetslöshet under krisen på 1930-talet.
#17 Vi i detta fallet är den del av mänskligheten som lever i överflöd och där resurserna slösas bort. Jag är för snålare bilar och mer isolerade hus, återanvändningav metaller tex.
För mineraler, fossil energi är väl resurser som inte lätt går att föra upp till ytan i evighet .