För ett år sedan skrev jag en serie inlägg om olika kärnkraftstekniker och hur framtiden skulle kunna te sig. Jag tänkte ta tillfället i akt och nu ett år senare göra en uppdatering för att se hur det har utvecklat sig. Utvecklingen under året har naturligtvis brottas med coronaviruset som all annan verksamhet, men det har trotts det hänt en hel del. I Sverige händer naturligtvis inte så mycket som driver utveckling framåt men redan på andra sidan Östersjön händer det saker, England kan efter Brexit segla upp som ledande i Europa, Kanada attraherar innovativa företag, USA har ändrat inriktning och i Kina byggs det som aldrig förr. Det är inte utan än man börjar undra om inte 20-talet blir kärnkraftens decennium.
En rekapitulering
I den serie av inlägg som jag gjorde förra året gick jag igenom de stora dragen i den tekniska utveckling som vi ser. Vi kunde i grova drag se följande trender:
- Stora vatten-vatten reaktorer dvs utveckling av dagens rektorer med höjd säkerhet och högre effektivitet.
- Mindre reaktorer som dels skall, om inte få ner så i alla fall, hålla kostnaderna under kontroll och göra investeringar mer förutsägbara, och dels kunna adressera en ny marknad där större reaktorer inte är ett alternativ.
- Ny typer av reaktorer däribland: högtemperaturreaktorer, smält-salt, bly, natrium, snabba reaktorer mm. Även om dessa tekniker inte är nya så börjar de benämnas AMR, Advanced Modular Reactors, för att särskilja dem från SMR, Small Modular Reactors, där traditionell vatten används för kylning och som moderator.
Detta är naturligtvis en mycket grov indelning men den kan hjälpa till med att får lite ordning på den utveckling vi ser.
De stora är de som byggs
Även om det är roligare att titta på alternativa lösningar och alla nog är överens om att det är där framtiden ligger så är det de stora traditionella reaktorerna som byggs. Ryssarna är här i framkant och deras VVER-1200, och uppföljaren VVER-TOI, färdigställs nu i en takt om en om året. Två VVER-1200 i Vitryssland kopplades upp på nätet för någon månad sedan, två har just påbörjats i Ungern, två av planerade fyra reaktorer är under byggnad i Turkiet, två är under byggnad i Bangladesh och fyra i Kina. En planeras i Hanhikivi i Finland och slutgiltigt klartecken för uppförandet kan komma under 2021. Med så många reaktorer av samma modell under byggnad kan naturligtvis kostnaderna kapas och planeringen underlättas.
Franska EDF, med sin EPR, har inte riktigt lika mycket vind i seglet och drabbades åter igen av förseningar i slutförandet av reaktorn i Olkiluoto, Finland, som nu planeras kopplas upp på nätet i slutet av 2021. Även reaktorbygget i Flamanville, Frankrike, dras med förseningar och kommer inte kopplas upp på nätet före 2022. De två reaktorerna som byggs i vid Hinkley Point, England, går däremot enligt planerna men de började bygget får två år sedan. Det finns planer på ytterligare två reaktorer i England där EDF kan bli de som bygger, men dessa reaktorer kommer i så fall bli färdiga först i början på 30-talet. Även Frankrike måste inom en tioårsperiod börja förnya sin reaktorpark så det kommer nog att byggas EPR:er framöver.
Den mest intressanta spelaren på marknaden är dock den kinesiska reaktorn Hualong One. Detta är Kinas första stora reaktor av egen design och den första blev under hösten uppkopplad på nätet. Ytterligare fem är under byggnad och tre i planeringsstadiet. Med en byggtid på fem-sex år kommer vi se åtminstone en om året som kopplas upp på nätet i Kina. Hualong One är också den reaktor som Kina tänker exportera och fem reaktorer paneras i Pakistan (två under byggnad) och en planeras i Argentina. Även i England, Bradwell, kan vi komma att se en Hualong One men det är i så fall om tio år.
Det är tveklöst så att vi kommer se ett dussintal stora reaktorer som kopplas upp på nätet varje år framöver men för att möta de ökade energibehovet kommer det dubbla snart att behövas. Frågan är hur stor del av det ökade behovet som kommer att täckas av stora vatten-vatten reaktorer och hur mycket av marknaden som kommer tas över av mindre eller mer avancerade reaktorer.
Mindre reaktorer, konventionell design
Bland de reaktortyper som klumpas ihop under benämningen SMR, Small Modular Reactor, finns en grupp som använder vatten som kylmedium och moderator precis som de flesta större reaktorer. Att göra reaktorerna mindre är ett sätt att hantera de ökade säkerhetskrav som finns. Små reaktorer kan ofta klara sig med passive kylning och dyra säkerhetssystem kan undvikas. Reaktorer som använder vatten har fördelen att de passar in i de tillståndsramverk som finns och därför har lättare att komma igenom tillståndsprocesser.
De två företag som kommit längst är NuScales med sin Power Module på 77 MWe och GE-Hitachi med BWRX-300 på 300MWe. NuScale som är en ny spelare fick i höstas sin reaktor godkända av den Amerikanska tillsynsmyndigheten. De arbetar nu på att sy ihop ett avtal med kraftoperatörer i Utah för att bygga ett första kraftverk med tolv moduler. Det färdiga kraftverket kommer alltså var lika stort som ett traditionellt kraftverk men eftersom de tolv modulerna kan byggas på löpande band i en fabrik hoppas man kunna hålla kostnaderna nere. BMRX-300 är inte långt efter och har redan passerat de första delarna i tillståndsprocessen. GE-Hitachi har den fördelen att deras reaktor bara är en vidareutveckling av den teknik de har femtio års erfarenhet av; de vet rätt bra vad de talar om.
De båda reaktorerna är aktuella i vårt närområde; de båda ingår bland de fyra reaktormodeller som Fermi Energia i Estland tittar på. Även Vattenfall är med i den här utvärderingen och det skall bli mycket intressant att se vad de kommer fram till när de presenterar sina resultat under nästa år. GE-Hitachi har även inlett ett samarbete med ett Polsk industriföretag, Synthos Group, för att undersöka möjligheten att bygga en reaktor i Polen. Även Tjeckien är intresserade och det kan visa sig att gammal är äldst och att GE-Hitachis erfarenhet är det som till slut kommer vara avgörande. Både NuScale och GE-Hitachi stärks säkert av att USA har öppnat upp för stödja kärnkraftsprojekt med pengar från myndigheten för utvecklingsstöd.
I Storbritannien så är det naturligtvis Rolls Royce som skall få kontraktet och de annonserade i november att det bildat ett konsortium för att rulla ut 16 av sina 400 MWe vattenkylda reaktor. Regeringen, som till skillnad från EU, ser kärnkraft som framtiden är med på noterna och när väl Corona och Brexit är bakom oss kan vi nog se en hel del hända.
När vi tittar på små vattenkylda reaktorer så måste vi också nämna de reaktorer som byggs för ryska isbrytare. Den första isbrytaren med två RITM-200 togs i bruk i år och de två nästkommande kommer färdigställas under kommande två år. Ytterligare två är på ritbordet och samma reaktor föreslås användas för en stad i Sibirien så även när det gäller små vattenkylda reaktorer så ligger Ryssarna långt framme.
Mindre vatten-vatten reaktorer har fått upp farten och det enda som kan hota dem nu är om de avancerade reaktorerna kör om på insidan i sista kurvan.
De avancerade reaktorerna
Tittar på de mer avancerade reaktorerna så är det som vanligt Kina och Ryssland som ligger i framkant när det gäller att faktiskt bygga reaktorer. Det finns redan både bly-, natrium- och gaskylda högtemperaturreaktorer, både termiska och snabba. De som man hör mest om i pressen är dock de västerländska som än så länge ligger på ritbordet. Några intressanta nyheter under året är följande:
- Natrium : ett samarbete mellan GE-Hitachi och Terrapower (Bill Gates) där de tagit de bästa från deras natriumkylda reaktorer, GE-Hitachi Prism och TerraPowers Traveling Wave, för att gemensamt bygga en demonstrationsreaktor finansierad av Amerikanska Energimyndigheten. Något intressant är att de här inkluderar ett energilager (som jag tror Moltex var först med) av smält salt som fungerar som en buffert. Under flera timmar kan generatorerna levererar 500 MW medan kärnreaktorn ligger på konstant 345 MW. De kan då agera lastföljare även med mycket variabel vindkraft i nätet. Behöver de hjälp med något så är det bara att fråga ryssarna som haft natriumkylda reaktorer i kommersiell drift sedan 80-talet.
- Xe-100 : den andra reaktormodellen som Amerikanska Energimyndigheten kommer stödja. En gaskyld s.k. pebble-bed reaktor, dvs en termisk reaktor där små urankulor är inbakade i grafitklot som fungerar som bränsleelement. Tekniken är inte ny och faktum är att Kina nu redan färdigställer två reaktorer enligt samma modell.
- Kanada : fortsätter att driva utvecklingen genom att underlätta tillståndsprocessen för ny typer av reaktorer. Det, plus regionalt stöd, har fått ett flertal bolag att samlas i något som börjar likna ett kluster för innovativa reaktortekniker. Några av företagen på den kanadensiska marknaden: Terrestrial Energy, Ultra Safe Nuclear Corporation, ARC Nuclear, Moltex Energy, SMR-160, U-Battery och även samtliga spelare som vi nämnt ovan. Alla kommer nog inte att överleva men de har lyckats skapa en miljö där företagen sprider ringar på vattnet.
- Aurora : en liten pärla bland avancerade reaktorer skapad av företaget Oklo i Kalifornien. Aurora är en snabb reaktor på endast 1.5 MWe och som kyls med värmerör. Företaget lämna i somras in sin ansökan om att bygga och starta en reaktor. De är därmed det första företaget som lämnar in en kombinerad ansökan för en avancerad reaktor och om de har lite tur med vädret kan de mycket väl vara det företag i Nord-Amerika som kommer först över målsnöret. Deras målgrupp är naturligtvis inte den samma som övriga företags men det skulle nog förändra synen på vad kärnkraft innebär.
Även om Kina i praktiken ligger längre fram i den praktiska utvecklingen så sker det alltså en hel del spännande saker i väst. Med tanke på de stämningar som nu råder vad gäller kinesisk teknik och viljan att släppa in dem i kritiska roller så är det inte otänkbart att Nord-Amerika och Europa kommer hålla sig till västbaserade företag. På exportmarknaden som öppnar sig mellan Kina och väst kommer det däremot att bli tuff konkurrens som kanske inte alltid sker på lika villkor.
Händer det inget i Sverige?
Det händer även en hel del även i Sverige även om det främst är en långsam förändring i den allmänna debatten. Vindkraft är inte längre det oemotsagda alternativet och allt emellanåt hör man röster som förespråkar kärnkraften som en del av lösningen. Vid årsskiften är vi visserligen nere i sex reaktorer, R2 stängdes av förra nyår och R1 stängs av nu, men fler och fler inser att det inte är en hållbar situation vi har försatt oss i. En kall morgon i Februari kan Sverige stå inför ett energiproblem och, om inte förr så då, kommer opinionen skifta sida. Nya kärnkraftverk byggs dock inte i en handvändning så det skall intressant att se hur vi klarar den situationen; den mest rationella lösningen är nog att bygga gaskraftverk men det lär nog inte hända.
Vill man stödja utveckling av kärnkraften i Sverige kan man flytta sitt elavtal till Kärnfull, ett av få elhandelsföretag som erbjuder 100% kärnkraft (vilket naturligtvis är lite spel för galleriet, men det känns bra). De lägger också på ett öre på priset och delar varje år ut ett pris till innovativa projekt. Det är kanske inte så mycket pengar men det kanske får upp kärnkraftsfrågor på agendan. Det kärnkraften först och främst behöver är kanske inte tekniska lösningar utan en förändring i opinionen.
Lektor inom datakommunikation, KTH.
I <3 CO2 – Koldioxid är kanske inte världens viktigaste gas men den kommer som bra tvåa efter syre.
Swebbtv har kärnkraftsexperten Peter Rudling i samtal om ”Elnätet går mot katastrof”. Mycket tänkvärt sägs i inslaget.
Tänk om Johan Montelius kunde slå sig ihop med Peter Rudling, Per Fahlén, Claes-Erik Simonsbacka och fler med det samlade kunnande de representerar och ”faktabomba” Rosenbad, Riksdagen. SVT och TV4 skulle inte kunna blunda.
Kanske inte ens DN.
Visst vore det underbart med en kursändring. Helst innan katastrofen inträffar. För frågan är inte om utan när det händer.
Man kan väl i alla fall få önska så här i juletid?
Johan, det här kom i rättan tid. Jag saknar kunskaper i frågan, men förstår nu att framtidstron trots allt pyr lite här och där ute i världen, utanför ”vår” gröna bubbla. Ditt inlägg, lyser i midnattsmörkret och sprider realistiskt hopp om God Fortsättning.
How Dare You!?
Tack Johan
Trista nyheter från vårt östra grannland-
”reaktorn i Olkiluoto, Finland, som nu planeras kopplas upp på nätet i slutet av 2021”
Vad är det för typ av problem?
Från årsskiftet gäller Fukoshimainspirerade säkerhetsregler med kylning av reaktorer oberoende av elkraft. En av orsakerna till nedsläckningen av de mindre reaktorerna.
”Elpriserna sjunker. Samtidigt leder ökade säkerhetskrav till ökade kostnader. I fjol beslutade Vattenfall att stänga två reaktorer i Ringhals i förtid och Eon fattade samma beslut om två reaktorer i Oskarshamn. Nyligen varnade Vattenfall för att det kan bli fler.
”Boven i dramat, enligt kärnkraftlobbyn, är den så kallade effektskatten, en särskild skatt på kärnkraft som drar in runt 4,5 miljarder kronor årligen till staten.”
Kostade oss elsäkerheten. Värre lär det bli om alla planer på Hybrit och LKABs samt alla transporter och datorhallar.
Därför blir man besviken på att den Finska reaktorn dröjer.
Det enda hoppet är att 2022 slippa MP i styret.
#3 Lasse
Jag är inte insatt i orsakerna till Olkiluoto och de ständiga förseningarna men i alla fall de första tio åren led nog av att Areva helt enkelt inte hade erfarenhet av att bygga kärnkraftverk utanför Frankrike och att de inte ens hade byggt ett i Frankrike på tjugo år.
När Olkiluoto 3 vl kommer upp på nätet så har det kostat TVO ca 60 miljarder vilket är i storleksordningen vad vi har subventionerat vindkraften. De kommer ha ett kraftverk på 1600 MW som producerar el 24/7 under minst 80 år – vi får väl se vem som skrattar sist 🙂
#1 Evert+Andersson
Jag lyssnade på Peter Rudling, ett mycket bra inslag, Man hoppas att flera men den tekniska bakgrunden kunde komma fram i media.
#2 Ann+Löfving-Henriksson
Tack,
jag håller med, vi behöver lite ljus i dessa mörka tider. Jag tror dock att det inte saknas ljus där ute. Hade media varit mer balanserad så hade vi alla gått omkring med en känsla av att framtiden är väldigt ljus. Problemet är nog att av två artiklar så väljer våra medier, sociala medier inkluderade, att publicera den mest hotfulla. Den som vill göra sig hörd måste börja med att ropa vargen-kommer och sen helst fortsätta med att vi kommer att bli attackerade av en björn. När vi omges av dessa nyheter så blir vår syn på framtiden rätt dyster och det är beklagligt.
@ Evert Andersson, #1,
DN kan blunda sig igenom vad som helst.
Förmågan att helt blunda för verkligheten är ett absolut krav för att kunna bedriva åsiktsjournalistik. Wolodarskis skygglappar är enormt stora och ogenomsläppliga.
Några kommentarer till: https://m.youtube.com/watch?v=w1NgaIjKmPc&feature=share&fbclid=IwAR1Quk2xDhacREQLgxp3_33RwypAfLqnCSapAoLTLxMXzzmn8CVsVMZeAAY
?
Att kärnkraft är framtiden är det ingen större tvekan om. Men precis som med klimatet och en hel del annat skriver media bara om ”katastrofer”. Det började med Tage Danielsson och Harrisburg där faktiskt inget hände även om det var nära. I Fukushima kom ingen till skada på grund av strålning vilket väl aldrig framkommit iSvenska media. Men nu till Tjernobyl där onekligen något hände. Är det någon som vet hur hög strålningen är i de högkontaminerade områdena där människor inte får bo om man jämför med områden med naturligt hög bakgrundsstrålning där människor bor.
Jättebra och informativt. Som sagt, en förändring i opinionen är vad som måste till. Tack!
Opinionen för kärnkraft finns redan. Två tredjedelar av svenska folket vill ha kvar/utveckla kärnkraften, säger SvT. Jag har hört ännu högre siffror. Endast 20% vill avveckla.
https://www.svt.se/opinion/var-tredje-svensk-vill-bygga-nya-karnkraftverk
Men politiken styrs inte så mycket av vad folk vill. Kanske på sikt.
Är det så att t o m Bolund, MP, öppnar för kärnkraft?
Han är faktiskt bättre än sitt rykte. Dock tveksamt hur stort inflytande han har i partiet.
Det vi får hoppas på är några vindstilla smällkalla vinterveckor 2021 -2022 med nedstängningar av elnät så det sitter kvar i minnet till riksdagsvalet. Det man inte förmår begripa genom analys i förväg får man lära sig den hårda vägen.
Sedan många år finns det en grupp mycket kunniga människor som informerar om kärnkraft. Den heter Analysgruppen.
https://www.analys.se/
”Analysgruppen bildades 1987 efter Tjernobylolyckan, då det fanns ett akut behov av delvis svårtillgänglig kunskap. Huvuduppgiften är att sammanställa och analysera fakta kring frågor som kommer upp i samhällsdebatten med anknytning till reaktorsäkerhet, strålskydd, radiobiologi och riskforskning.
Genom Energiföretagen – Swedenergy – AB, är gruppen knuten till kraftindustrin. Gruppen utser själv sina ledamöter efter vetenskaplig kompetens, branscherfarenhet och personligt engagemang. Förutom de egna ledamöterna anlitas kvalificerade experter från industri och högskolor. Analysgruppen har också ett stort kontaktnät både i Sverige och utomlands.”
#14 LEB. Tack för länktipset till Analysgruppen!
Tack för en mycket läsvärd krönika, speciellt när man är en amatör i dessa frågor. Du kan konsten att förklara svåra saker, så att även en amatör förstår.
Adepten ( föregående tråd)
Perspektiv är genmäle till din undran.
Tillgängliga globala temperaturdata får anses osäkra.
Innebärande att slutsatserna är ovetenskapliga.
Kunskapen om det synnerligen komplexa klimatet är låg.
Den gällande klimatvetenskapen, vars huvudtema baseras på CO2-hypotesen, får bedömas som pseudovetenskap.
http://notrickszone.com/
Klimatperspektivet utläses lättförståeligt via isborrkärnor där konklusionen blir att CO2 som orsak absolut inget har att göra med klimatförändringar.
Däremot fokuseras betydelsen av insolationen 65 NH.
Efter varje interglacialmaximum sjönk temperaturen, och ändå förblev CO2 högt i många hundra år. Fundera över kausalitet.
https://theclimatescepticsparty.blogspot.com/2018/07/waves-and-tides.html
Lite kuriosa. Min första debattartikel i kärnkraftsfrågan och om vindkraft. Publicerad på ledarsidan och fick lite betalt! Det var andra tider det.
I polemik med Centerriksdagsmannen Anders Svärd.
Detta inte för att visa upp mig själv utan för att peka på hur länge inkompetensen i energipolitiken tillåtits bita sig fast.
https://www.facebook.com/groups/118018715518646
Suverän artikel Johan! Riktigt matigt och informativt. Stort tack för det, och även för att du hänvisar till oss på Kärnfull som ett vettigt sätt att ”rösta med plånboken” i frågan. Tillsammans kan vi arbeta för en vettigare elframtid med varje kilowattimme.
Gillar man de här nyheterna som Johan skriver om rekommenderar jag er även att följa vår blogg – varje fredag lägger vi ut ett inlägg med det senaste och bästa från kärnenergins magiska värld. https://blog.karnfull.se/
Vad gäller Okliluto3 så tror jag att den inte kommer igång heller i slutet av nästa år. Den måste nämnligen byggas färdig av andra än Areva, som ju är i konkurs och inte har pengar. För att få den färdig, måste IV öppna sin engen börs. Och så som elprset just nu är i norden, blir det billigare för elbolagen att importera el från Sverige och Ryssland.
Varför hänvisas det så ofta till Okliluto när det gäller eventuell ny kärnkraft i Sverige? Varför inte också titta på de mer lyckade exemplen och ta lärdom av dessa?
I Svenska Dagbladets ledare 2020-12-17 kan man läsa:
Sverige förtidsavvecklar Ringhals, men ett av staten helägt svenskt energibolag bygger samtidigt ny kärnkraft 50 mil från Stockholm – i Estland.
Jag tror inte staten har koll på läget
#1 Evert+Andersson
Instämmer i vart enda ord du skriver. Endast kärnkraft och vattenkraft kan rädda vår nation.
#17 Jensen
Jag är skeptisk till länkar som har konspirativa åsikter och egna agendor när det gäller klimatpolitik.
Jag kan erbjuda följande länk med kommentarer som beskriver klimat förändringar
https://skepticalscience.com/climate-change-little-ice-age-medieval-warm-period.htm
Själv har jag en egen klimathypotes som jag försöker leda i bevis, som ingen har falsifierat.
Min klimatmodell kan beskrivas enklast så här. Den nuvarande koldioxidökningen som bidrar till den globala uppvärmningen är endast ett symtom på antropogen förbränning av energi.
Alltså: Den globala uppvärmningen beror endast på den totala producerade energin som ackumulerats i atmosfären från 1750 -2020 p.g.a. den totala antropogena verksamheten.
Den totala antropogena energiproduktion sedan 1965-2019 motsvarade ca 4,1 W/m2
Detta skulle med en antagen klimatkänslighet motsvara en global temperaturökning på ca 0,75 grader sedan 1960 talet.
I verkligheten har dock temperaturökningen endast varit ca 0,4 grader.
Detta beror på att klimatkänsligheten är lägra än antagen och att temperaturökningen motverkats av att TSI cykeln minskar från 2010 – 2040 med ca 0,35 grader/10 år, samt att haven, glaciärer och en tilltagande luftfuktighet, atmosfärisk konvektion och atmosfäriska cirkulationen absorberat/emitterat/fördelat resten av temperaturskillnaden.
Min modell förutsätter ett jordsystem i balans mellan inkommande- och utgående strålning där den antropogena energipåslaget inte ingår. När det ackumulerade totala utsläppet från 1965 till 2019 som då blir 1,98012E+22 joule läggs till fås en temperatur höjning. Dessutom har jag räknat med att den mesta energin alstrades på land (30 %) inte på haven (70 %).
Den dystra och sorgliga följdsatsen av detta skulle då bli att vi inte kan ersätta fossil energiförbränning med bioenergi, vindkraft och solkraft endast en mindre folkmängd med åtföljande energiminskning är möjlig för att den globala uppvärmningen skall förhindras.
@ Adepten, #23
energi i form av värme ackumulerar inte på jorden. I princip beter sig jorden som en svartkropp och lyder därmed Stefan-Boltzmanns lag om temperaturberoende utstrålning av energi, vilken påbjuder att utstrålad energi är proportionell mot T⁴
Din teori håller inte.
Adepten: Skeptical Science är en propagandasajt som ägnar sig åt personangrepp och lögner. Till och med namnet är en lögn. Den är vare sig skeptisk eller vetenskaplig.
Ropen skalla: Vad skall in? Kärnkraften! Vad skall ut? Miljöpartiet!
Johan M,
”Jag är inte insatt i orsakerna till Olkiluoto och de ständiga förseningarna….”
Det har varit lite olika problem med på senare tid verkar det vara provningar och redovisning av provningar till myndigheter, som tar tid.
En initial svårighet med nya kärnkraftverk är att man har övergått från analoga till digitala styr- och reglersystem. I de gamla systemen fanns kedjan givare- regulator- utsignal till komponent, som ska styras. I de nya systemen har man 2 eller flera subbar (4 i Ol3) för säkerhetssystemen där infomation från alla givare i subben samsas i en fiberkabel och i ett antal processorer och ska påverka rätt komponent. Det kan vara svårt att lokalisera fel och kunna visa hur ett enstaka fel hos någon komponent i subben påverkar andra delar av denna och att de olika subbarna inte kan störa varandra.
I Ol3 har man dessutom 4 st 100 % säkerhetssystem vilket gör att det är många system som ska testas.
# 26 Björn Tack för den talkören. Den ska jag (gammal yrkesdemonstrant) ta vid nästa demonstration.
#20 Sibbe
”Den måste nämnligen byggas färdig av andra än Areva, som ju är i konkurs och inte har pengar. ”
75 % av Areva köptes redan 2017 av statliga EDF, med 165 000 anställda.
Vi får hoppas att kärnkraftsmotståndarna med MP i spetsen får mindre och mindre att säga till om.
Vilka landvinningar ser vi när det gäller att ta hand om allt radioaktivt avfall? Finns det någon återanvändning i sikte?
Klas
Titta här
https://www.swebbtv.se/blogg/791-elnatet-gar-mot-katastrof-karnkraftsexpert-peter-rudling-i-swebbtv-vetenskap-nr-16
Har för mig att IPCC förespråkar kärnkraft i nån rapport. Är det bara en lyckodröm?
#31 Klas
Ett av de fyra kärnkraftverk som Fermi Energia tittar på är Moltex SSR-W, en snabb reaktor som är designad för att använde det vi kallar kärnbränsleavfall.
Moltex är även inne i samarbete i Kanada och de planerar att bygga en inom tio år.
https://www.moltexenergy.com/reduces-waste/
Även Natrium (TerraPower/GE-Hitachi) är en sk snabb reaktor som kan anpassas till att bränna kärnbränsleavfall.
Dessa tekniker är inte nya men eftersom priset på uran är och förblir lågt så har det inte funnit ekonomisk incitament att sätta dem i produktion.
#Johan
Här kan oinsatta som vill veta mer verkligen ställa frågor och få svar! Synd att inte fler har upptäckt det.
En följdfråga: Varför spränger man då ner avfallet från Forsmark i urberget i stället för att återvinna det någonstans där man kan göra detta? Kostnaden kan väl rimligen inte vara högre än vad den nu inledda lagringen innebär?
Följande kom just i min brevlåda.
https://energiforsk.se/program/karnkraft-omvarld-och-teknik/nyheter/internationell-utblick/britterna-gar-vidare-mot-nya-reaktorer-stora-som-sma/
Den brittiska regeringen har publicerat sin nya energipolicy, som innehåller både stora och små reaktorer. Därtill har den brittiska regeringens tävling för att vaska fram fler intressanta koncept avslutats och Rolls Royce går vidare med placering av sin UK SMR. Den brittiska regeringens medvetna satsning på att utveckla kärnkraften börjar mynna ut i konkreta resultat.
https://energiforsk.se/program/karnkraft-omvarld-och-teknik/nyheter/internationell-utblick/polen-vassar-klimatambitioner-med-karnkraft/
Polen planerar att satsa 34 miljarder euro på nybyggnation av sex reaktorer som en del av skärpta klimatambitioner till 2040. Förutom stora lättvattenreaktorer finns även SMR med på kartan, tack vare flera privata samarbeten.
Landet har tidigare satt sig på snedden i EU:s klimatförhandlingar och vägrat stödja unionens klimatambitioner.
#35 Klas
Det är till stor del ett politiskt beslut från 80-talet.
Man kan redan idag ”upparbeta” kärnbränsleavfall och plocka ut bla plutonium mm som man sen kan inkludera i bränsle för vanliga reaktorer. England och Frankrike arbetade länge efter den strategin men det är inte gratis och med låga priser på uran så är det inte lönsamt. (googla på MOX-bränsle)
I Sverige så ville man inte att upparbetning skulle vara lösningen eftersom den hänger på att man har kärnkraftverk kvar som kan använda bränslet. Beslutet var då att gräva ner det.
Även USA har som plan att gräva ner avfallet men där var beslutet grundat på att man inte vill sprida kunnandet att upparbeta bränsle eftersom den tekniken kan används när man skall få fram plutonium till en bomb.
USA tror jag nu har släppt på den positionen delvis beroende på att alla som vill göra en atombomb nu kan göra en.
Med införandet av snabba reaktorer så blir processen lite mer effektiv. Reaktorerna ombildar och bränner sitt eget bränsle. Det kommer dock behövas någon form av upparbetning.
Det är inte gratis att upparbeta utbränt kärnbränsle. Det är kanske inte heller så dyrt att köra ner det i ett bergrum. Dock så är de ekonomiska faktorerna kanske inte är det som fäller avgörandet. Skall vi begrava en energiresurs och bryta uran i Billinge – eller skall vi återanvända bränslet så gott det går.
#37 Montelius. Volymen utbränt kärnbränsle är inte så stor. 10 * 10 * 1 m tror jag det blir efter de 40 år som våra kärnreaktorer varit i drift. Men så kan man inte packa det.
Många länder bryr sig inte om att fundera på slutförvar eftersom det inte är någon brådska. Minst 50 år har man på sig att fundera och teknikutveckla och på den tiden kan så mycket hända att slutförvar troligen inte blir aktuellt.
#38 Lars Cornell
Man skulle, som amerikanarna, kunna gjuta in det i betong och ställa det på baksidan av reaktorn. Där kan det stå i lungnan ro; vart tionde år kan man bättra på sprickorna med husfix.
Vi har en hysterisk inställning till plutonium om man jämför med annat farligt avfall – vad är halveringstiden på Kadmium, hur ”slutförvarar” vi det?
lite sent men ändå:
Lars-Eric Bjerke
21:21, 2020-12-20
29
#20 Sibbe
Tyska Wiki:
Im Juni 2016 wurden die Umstrukturierungspläne von Areva veröffentlicht, einschließlich des Verkaufs eines Großteils des Reaktorgeschäfts an EDF im Jahr 2017, mit Ausnahme des in Finnland im Bau befindlichen Olkiluoto 3 EPR, das bei Areva SA verbleibt. [51] Im Dezember 2017 unterzeichneten Areva und EDF Vereinbarungen über die Übertragung des Kernreaktorbetriebs des Areva NP. [52] Im Rahmen des Umstrukturierungsplans gründete Areva ein neues Kraftstoffkreislaufunternehmen, das als New Co oder New Areva bezeichnet wird. Das neue Unternehmen hat die Unternehmen Areva Mines, Areva NC , Areva Projects und Areva Business Support zusammengelegt. [53]Es wurde als hundertprozentige Tochtergesellschaft von Areva gegründet. Areva verlor jedoch die Kontrolle über das Unternehmen, als die französische Regierung in die Rekapitalisierung des Unternehmens investierte. Am 23. Januar 2018 änderte das Unternehmen seinen Namen in Orano. [53] [54] Im Januar 2017 verkaufte Areva seine Beteiligung an dem Windkraftanlagenhersteller Adwen. [55] Im März 2017 verkaufte Areva seine Tochtergesellschaft für Kernantriebe und Forschungsreaktoren Areva TA an die Agence des
=„Ab 2019 ist Areva SA nur noch für die Verbindlichkeiten im Zusammenhang mit dem Olkiluoto 3-Projekt verantwortlich. Der Reaktor, einer der ersten Reaktoren der neuen Generation III , sollte ursprünglich 2009 mit der Stromerzeugung beginnen. Das Projekt hat sich jedoch mindestens bis 2020 verzögert und mehrere Preiserhöhungen erfahren. [6] Areva und TVO haben eine Vereinbarung getroffen, wonach Areva eine Entschädigung in Höhe von 450 Mio. EUR für Verzögerungen und Einkommensverluste zahlen würde. Die Vereinbarung würde alle rechtlichen Schritte zwischen den beiden Unternehmen regeln. [57] [58] „“
Vilket betyder att EDF inte betalar Arevas skulder.
Areva borde betala 450 milj. € i förseningsavgifter till TVO. När bygget är färdigt, vilket det fortfarande inte är. Men TVO vet också att Areva inte har dessa 450 miljoner €. Hoppet ligger till att Frankrike betalar. Så, TVO väntar på pengar, Areva kan inte betala och har knappt några experter kvar som kan rätta till de fel som finns kvar att åtgärda. (Nu när Siemens inte är med längre)
Så, min uppfattning som stöds av flera artiklar i finska tidningar om att TVO kommer att få bygga reaktor färdig med egna pengar verkar inte vara spekulationer…
Och bråttom har man inte, fastän Finland har ett underskott på ca 30 % i elproduktionen. Eftersom importen av el från Sverige och Ryssland är för tillfället mycket billigare än att producera själv.