Laholmsborna fick i fredags besök av författaren Johan Tell, som bl.a. skrivit boken ”100 sätt att rädda världen”. Besöket var med anledning av Världsmiljödagen och de tjugo åhörare som orkat masa sig till teckningsmuseet fick nog rejält huvudbry.
”Den landsbygd som inte snurrar är en kort parantes i vår historia”, sa Johan Tell, som är fast övertygad om att vindkraften är ett av de hundra sätt som vi kan rädda världen på. ”För 100 år sedan fanns 2 000 vindsnurror bara på Öland”, sa Tell. Inte visste jag att vi, för att rädda världen, måste förflytta oss hundra år bakåt i tiden.
En stor del av föredraget ägnade Johan Tell åt att instruera åhörarna i hur man väljer klimatsmart mat.
”Det är viktigare att tänka på hur det är producerat än var.”
”Det kan ibland vara bättre att köpa en spansk tomat som kommit hit på ett schysst vis än en svensk tomat som odlats i växthus som kanske värmts upp med olja.”
”Kiwi som flygs in från Nya Zeeland genererar koldioxid fem gånger sin egen vikt, lika mycket som att köra bil en mil.”
Frågan är om Laholmsfolket blev så mycket klokare.
Skall man vara cynisk så finns det ju en bransch här för folk som VET, som kan godkänna produkter baserat på klimat, folk som kan ta emot pengar från konsumenter i ena ändan och företag i andra för att godkänna och ”endorse” (vad heter det på svenska?) produkter baserat på klimatpåverkan. Folk som Johan Tell kanske och en organisation till som KRAV eller Rättvisemärkt.
Och så skapar vi ytterligare fler i den elit som får betalt för att berätta för oss andra hur vi skall göra.
Tell kan vara glad att han inte doppades i tjära och fjädrar.