Enligt EcoWordly är det nu åter rekordlite is i Arktis. Så lite is har det inte varit på 800 år. Och hur vet man det? Jo, enligt artikeln har forskarna studerat isborrkärnor från Svalbard och trädringar från Finland. Dessutom har de finkammat gamla skeppsloggböcker. Är det någon mer är jag som känner en viss tveksamhet vad gäller tillförlitligheten av dessa data? 800 år gamla loggböcker?
Enligt artikelförfattaren blir isläget i Arktis bara värre och värre. Den omtalade Nordvästpassagen låg öppen för första gången i ”living memory”. Med det avses dock troligen författarens eget levnadsminne, för visst hade passagen passerats även på 1940-talet? Och det finns väl fortfarande några människor som kan tänkas komma ihåg det?
Dessutom rapporteras det om att mängden isbjörnar kan komma att minska med hela två tredjedelar inom de närmaste 20 åren. Utan tvekan framräknat med hjälp av ypperliga datormodeller.
Dom skriver: ”…bad news for… the polar bear, which rely on thick year-long ice cover.”
Vad lever isbjörnar på om det bara finns is och inget vatten, med säl etc ?
Skulle inte Du vara ledsen om Kanadensarna hade jaktlicenser på 800 av Dig och dina närmaste
GunnarE, i runda tal skjuter man av en tredjedel av den svenska älgstammen varje år, närmare 100.000 av 300.000 älgar.
Siffrorna för isbjörnsjakt är inte ens i närheten….
Dessutom körde Ryssarna konvojer längs Nordostpassagen under WWII
L:
Skulle Du vara gladare om kvoten på jakt av Dig och de dina var högre??
GunnarE, jag vet inte vad du yrar om, men tycker du inte att det är bättre med 800 räknade isbjörnar än de tusentals som tjuvskjuts på andra håll?
1. Isbjörnarna ledsna, i rubriken. Det är väl inte kul att vara jaktobjekt?? 2. Uppenbarligen finns olika bedömningar av hur illa det är ställt med isbjörnsstammen. 3. Alltså borde rubriken tåla en tillvridning.
Det lär finnas mellan 25 och 40 tusen isbjörnar idag. Isbjörnar tycker om att simma och kan simma flera kilometer. De livnär sig främst på sälkött. De dödar ofantligt många fler sälar än ”rovdjuret” människan dödar isbjörnar (som inte har några andra naturliga ”fiender”).
När det gäller istäcket i Arktis, har nya, modernare mätmetoder tillämpats ( i maj 2009) av en internationell forskargrupp vid Alfred Wegener Institutet för polar- och havsforskning, som konstaterade, att tidigare mätningar varit felaktiga och att istäcket var mellan 2.5 (tvåårigt vid nordpolen) och 4 meter (flerårigt i kustområdena) tjockt. Tjockast var istäcket norr om Ellesmere Island (15 meter).
Man tror därför på en temporär återhämtning av istäcket .
Kan inte polarforskarna ta del av varandras rön istället för att skrämma allmänheten lite då och då med ogrundade överdrifter när istäcket – av naturliga skäl som vanligt – minskar under sommartid?
Iven!
Har du också upplysningar om var Catlinexpeditionens data om istillståndet i närheten av Nordpolen tog vägen?
Jag slutade kika på`t i april. Jag har inte sett eller hört något om expeditionens resultat sen dess. Det verkade inte vara någon speciellt mysig kälktur.
Undrar vad de kom fram till i en medeltemp på mindre än minus 40 grader?
Börje # 9:
Har tyvärr ingen uppgift om Catlinexpeditionen, men ska höra mig för. Det jag hänvisade till var PAM-ARKMIP (Pan-Arctic Measurements and Arctic Climate Model Intercomparison Project) med Polar 5 (Polarflygplan med en ny modernare mätutrustning). Utfördes av AWI (Alfred-Wegener-Institutet)
mailadressen är http://www.awi.de
Senast jag tog del av isinformation om Arktis, var istäcket nära det normala för perioden 1979-2005, och definitivt mer is än 2007 och 2008 vid samma tid på året. Så vad har hänt de senaste dagarna för att istäcket plötsligt ska vara det lägsta på 800 år? Dessutom borde istäcket vara som minst i början av september och inte nu.
Hur kan överhuvudtaget isborrkärnor från Svalbard och trädringar från Finland säga nånting om utbredning av HAVSIS? Loggböcker fördes väl inte för 800 år sedan, och om det gjordes så borde inga ha överlevt tidens tand. Antagligen började loggböcker föras när europeerna började färdas ut på världshaven i slutet av 1400-talet.
Vet isbjörnarna om att de är utrotningshotade? Hur kunde de överleva tidigare varmperioder de senaste 300000 åren? Det har ju varit flera grader varmare än nu flera gånger. Isbjörnar är sannerligen unika. Normalt brukar arter anses utrotningshotade när statistik visar att deras antal håller på att minska drastiskt. För isbjörnar visar statistiken på stabila eller ökande bestånd.
Börje #9:
Har kollat lite på Catlin expeditionen, som tydligen tog slut långt innan de optimistiska tre ”forskarna” komit fram till målet, nordpolen. Uppgifter påstås att finnas på http://www.polardata.ca/whitesnow, men jag fick inte fram något där.
Däremot fann jag uppgifter om att man lär ha använt gammeldags metoder för sina mätningar – så långt man nu hann komma i det ogästvänliga vintervädret, långt, långt ifrån nordpolen.
och så hänvisas i flera komentarer kring CAIS:s rapporter till AWI-forskarnas mätresultat, som utfördes med modernaste mätutrustning över hela nordpolsområdet, även där aldrig tidigare några mätningar utförts.
Även om massmedierna varit mycket generösare med rapporter från Catlin Arctic Ice Survey expeditionen än Polar 5 flyget, så gör man nog klokt i att lita på Alfred-Wegener-Institutets mätningar, tycker jag, efter att ha läst om bakgrunden till Catlin-jippot.
När det gäller ”Aircraft Polar 5” så har uppgifterna från den expeditionen varit mycket knapphändiga. Det enda jag har hittat är samma data som Iven förmedlade. Minimalt med uppgifter alltså, och tveksamma.
Alfred Wenger-institutet hade för någon vecka sedan (har tyvärr inte länken klar för mig) en prognos (en i mitt tycke dum sådan där man pratar om procentsatser). Hur som helst så ansåg man att risken var stor för ett nytt bottenrekord för arktis is.
När jag ser på iskartorna får jag intrycket av att isläget i Arktis ser för j-a illa ut. Det är inte utan att jag misstänker att flygresan med modern mätutrustning inte tillfört forskningen ett enda dugg. Att shelf-isen utanför Ellesmeön var 15 meter tjock är knappast överraskande…
Även om jag är skeptisk till ryska medier, så kan det vara intressant att ta del av vad forskarna på Nordpolen 36 har att tillföra:
http://www.ruvr.ru/main.php?lng=swe&q=2413&cid=62&p=04.03.2009
Lars Kamél, det handlar inte om att istäcket just idag är det lägsta på 800 år utan att istäcket senaste åren varit lägre än tidigare. Eftersom det rör sig om en publicerad artikel kan den knappast ha med data nyare än 2008. Exakt hur man gått från olika proxies till isutbredning måste man nog gå till själva artikeln för att få reda på. En något bättre beskrivning hittar man däremot här:
http://www.sciencedaily.com/releases/2009/07/090701102900.htm
Där finner man framförallt att det inte rör sig om en studie för hela Arktis utan zonen från Grönland till Svalbard.
Dessa AGW-Alarmister borde studera Nordenskiölds och Amundsens loggböcker från Nordost-och Nordvästpassagefärderna.
Kjell-A Jönsson
Kjell, sätt igång själv och läs deras loggböcker. Hur lång tid tog det t ex Amundsen att ta sig igenom och hur lyckades han komma fram?
Här är det vi som delar ut hemläxor : Sätt igång och läs Svensmark’s och Yu’s senaste.
Amundsen genomförde inte mindre än än bragd när han tog sig igenom nordvästpassagen. Att expeditionen överlevde får man nog säga berodde på minutiösa förberdelser; bland annat hade Amundsen, till skillnad från misslyckade polarforskare tagit lärdom av inuiterna, och använde exempelvis slädhundar när man körde fast. Innan man kom fram till Nome hade man tvingats övervintra två gånger i Nordvästpassagen.
Utöver en bragdartad resa, visade Amundsen med eftertryck att Nordvästpassagen var praktiskt oanvändbar som transportled. Vid den tiden alltså.
Bosse # 13
Det är faktiskt vid tiden för den rapporten från NP36, som du hänvisar till, som flygplanet Polar5 – som första flygplan – landade på den ryska polarstationen.
Station NP36 befinner sig på ett isflak, som då var 2 meter tjockt, temperaturen -30 C och Polarisens tillstånd f.ö. som tidigare beskrivits:
på väg att temporärt återhämta sig!
AWI bedriver internationell forskning, med forskare från många länder och tycks lämna en lång rad objektiva och initierade rapporter gällande polar- och havsforskning.
”En radikal klimatförändring, som mänskligheten aldrig någonsin tidigare upplevt, kan hålla på att äga rum på norra halvklotet.
Minst tvåtusen kvadratmil is som under sekler täckt Grönländska havet mellan den sjuttifjärde och åttionde breddgraden
har under de senaste åren spårlöst försvunnit.
De senaste årens översvämningar i Tyskland beror på att snön och glaciärerna i de höga alperna har smultit ner,
vilket också visar att en betydande uppvärmning av klimatet håller på att ske.”
– Royal Society of London i brev till Amiralitetet
(20:e november år 1817…)
Monodemon
Royal Society of London tycks härbärgerar nu som då en rad domedagsprofeter…
Iven, det hade väl varit märkligt om ryssarna hade placerat stationen på ett tunnare isflak?
Ryssarna hade inte den uppfattningen om isen, utan det var en snabb slutsats(?) som besättningen på flygplanet drog. Borde det inte snart vara dags för en seriös rapport om företaget?
Arktis is återhämtar sig temporärt … Samma usla nivå som 2008 än så länge, men det slutgiltiga svaret får vi först i september.
Cryosphere today, redovisar isens faktiska area i stället för utbredningen, något som är intressant då ett uppluckrat istäcke annars ökar den istäckta ytan. Det upplägget visar att is-arean var i stort sett lika såväl 2007 som 08 – inte den minsta återhämtning mellan de åren alltså. Länken:
http://arctic.atmos.uiuc.edu/cryosphere/IMAGES/current.area.jpg
På deras sida som helhet syns det att isen är tämligen ”rutten” på många ställen i Arktis. Personligen är jag inte övertygad om att det kommer att ligga is över nordpolen när smältsäsongen är till ända:
http://arctic.atmos.uiuc.edu/cryosphere/
Iven, det var AWI som hade en prognos om att risken var stor för ett nytt bottenrekord för Arktis is.
Hittade länken om AWI-prognosen:
http://www.awi.de/en/news/press_releases/detail/item/new_record_arctic_sea_ice_cover_minimum_climate_researchers_from_bremerhaven_and_hamburg_present_ne/?cHash=b7c476af98
Tack, Bosse,
man lär sig så länge man lever! 🙂
@Iven
Royal Society of London årgång 1817 såg mer möjligheter än domedag faktiskt. Vidare från samma håll:
”… this affords ample proof that new sources of warmth have been opened and give us leave to hope that the Arctic Seas may at this time be more accessible than they have been for centuries past, and that discoveries may now be made in them not only interesting to the advancement of science but also to the future intercourse of mankind and the commerce of distant nations.”
Jag läste för länge sedan (har glömt källan) om en polarexpidition som förlorade hästar.
Späckhuggare lockade hästerna ut mot iskanden så simmande de underifrån och bröt upp isen med huvudet, varpå de fick sig ett skrovmål.
Är det helt säkert att vuxna isbjörnar inte behöver frukta späckhuggare?
Jag såg skelletet av en som vägt 675kg på Kolmorden, han var så elak så de var tvungana att avliva den, skelletet visade en kraftig fraktur på ryggraden, så att han var arg var kanske inte förvånande.
Då man i Amerika brukade anordna strider mellan djur vann alltid björnar.
De kunde sitta och med ett slag slå nacken av en tjur med 4ggr så hög vikt, även lejon och tigrar var chanslösa….
Skröna?
I vattnet hjälper kanske inte slag mot en späckhuggare?
Det simmar iland isbjörn på Islad då och då, lokala polisen skuter dem.
Häftigast är de folk som lärt sig leva med isbjörn och skrämmer dem med en ballong eller påse på en hög stör, så stora djur vill inte nallarna slåss emot.
Gunnar, det finns enstaka observation av späckhuggare som dödar simmande isbjörn. ”Toppredator” är ett relativt begrepp.
Kanske dags för lite seriös vadslagning? Kommer det att ”ligga is över Nordpolen när smält säsongen är till ända” som Bosse #22 betvivlar, eller är polen fortfarande istäckt?
Tackar Thomas, jag skulle blivit förvånad annars, men späckhuggarna är konstiga de tycks inte gilla att äta oss i vidare stor utsträckning.
Annars är de smarta nog att äta var kanotist i dess närhet, om de skulle vilja.
Inte så konstigt kanske, vi är nog inte att betrakta som havets läckerhet?
Om jag var späckhuggare skulle jag passa mig för denna.
3,7m i stumplästen….
fyfan vilken bamse..
Gunnar, jag vet inte om isbjörnar heller är så förtjusta i människor. För magra påstås det. Lite som en katt som har ihjäl en näbbmus (fast dom är visst giftiga) …
Tror också att späckhuggare som får tag på en mager häst blir besvikna… Låter inte heller som det var någon bra polarforskare som använder hästar på de breddgraderna.
Vadslagning, nja – det känns inte riktigt bra om jag får rätt. Spricker isen upp lite ”fel” så att det blir landlöst runt om innan ett stort issjok smälter, går det nog hårt åt isbjörnsbeståndet.
Monodemon #20 och #26
Härligt att läsa att man så tidigt upptäckte att klimatet ändrat sig. Åtminstone på norra halvklotet. Och det lååångt före den konstiga hypotesen om att vi människor påverkar klimatet genom att äta eller köra bil på olämpligt sätt.
Och som du säger: Dom såg möjligheterna.
Späckhuggare kan äta allt möjligt, utom möjligen människor. Utanför USA:s västkust blev de så desperata att de började äta havsuttrar när fisken tog slut.
Jag tycker att våra egna vargar, björnar och järvar är lika spännande som isbjörnar.
Men dom påverkas ju inte lika mycket av vädret kring Nordpolen, så skjut dom och rädda isbjörnarna.
OBS! jag vet inte om isbjörnar kanske också skjuts därför att dom hotar folks hobbyjakt, men jag tvivlar.
Ingemar #29, det är en ren slump. Arktis lär knappast bli helt isfritt, men luckor över polen inträffar nu och då.
OK, så både Bosse och Thomas tackar alltså nej till vadslagning. Klokt val med tanke på tidigare misslyckade prognoser om ett isfritt Nordpolen. Hade annars tänkt föreslå 500 kr att sättas in på antingen Stockholmsinitiativets eller Uppsalainitiativets konton, beroende på vem som vinner vadet. 🙂
Hmmm… – apropå polerna och luckor – så kan jag ju undra över vilken lucka som Admiral Byrd flög in i jorden via ❓
http://www.v-j-enterprises.com/byrdiar.html
Thomas det var som tusan.
Jag såg en del kolomier havsuttrar utanför en fiskestad i norra änden på väg 1, de är ganska stora, men inte för en killerwhale.
Annars trodde jag att skölejon, sälar och även valkalvar är deras huvudsakliga diet och de mindre delfinerna var mer åt fiskhållet…
Jag fattar att späckhuggare inte rynkar på näsan åt ett makrilstim.
Både späckhuggare och de mindre delfinerna har ett otroligt utvecklat sammarbete då de jagar.
Att simma runt ett stim och med ljudstötar desorientera och pressa samman det, samtidigt som en i taget simmar in och äter sig mätt, är inte dåligt.
Alla delfinflokar lär ha olika språk, inte bara dialekt, så en främmande förstår ingenting.
På tavlor med nio rutor där en delfin ser vilken ruta en annan ska trycka på går det fort att lösa uppgiften, höger mitten, vänster nederst… om de är från samma flock, ball va?
Inte bara isbjörnar drabbas av klimatförändringarna.
Anders L:
Det vore mer korrekt att säga att de ibland lider under det rådande klimatet. Stora delar av Afrika är inte precis ideala för odling med ofta förekommande – och alldeles naturlig – torka.
Några klimatförändringar i Afrika kopplade till AGW finns inte, även om Oxfam genom hörsägen försöker köra den valsen.
… och isbjörnar är för övrigt inte drabbade alls av någon klimatförändring för tillfället. Det är något alldeles otroligt vad isbjörns-AGW- myten ska exploateras in absurdum.
Kan dessa människor inte finna några verkliga problem att jobba med istället? Sådana finns ju faktiskt.
Gunnar, det finns olika populationer av späckhuggare som har olika diet. Vissa flockar lever enbart på fisk, andra på marina däggdjur.
Det är följande artikel det hela grundas på:
M. Macias Fauria, A. Grinsted, S. Helama, J. Moore, M. Timonen, T. Martma, E. Isaksson and M. Eronen (2009) Unprecedented low twentieth century winter sea ice extent in the Western Nordic Seas since A.D. 1200. Climate Dynamics, in press. DOI 10.1007/s00382-009-0610-z.
Abstract. We reconstructed decadal to centennial variability of maximum sea ice extent in the Western Nordic Seas for A.D. 1200–1997 using a combination of a regional tree-ring chronology from the timberline area in Fennoscandia and δ18O from the Lomonosovfonna ice core in Svalbard. The reconstruction successfully explained 59% of the variance in sea ice extent based on the calibration period 1864–1997. The significance of the reconstruction statistics (reduction of error, coefficient of efficiency) is computed for the first time against a realistic noise background. The twentieth century sustained the lowest sea ice extent values since A.D. 1200: low sea ice extent also occurred before (mid-seventeenth and mid-eighteenth centuries, early fifteenth and late thirteenth centuries), but these periods were in no case as persistent as in the twentieth century. Largest sea ice extent values occurred from the seventeenth to the nineteenth centuries, during the Little Ice Age (LIA), with relatively smaller sea ice-covered area during the sixteenth century. Moderate sea ice extent occurred during thirteenth–fifteenth centuries. Reconstructed sea ice extent variability is dominated by decadal oscillations, frequently associated with decadal components of the North Atlantic Oscillation/Arctic Oscillation (NAO/AO), and multi-decadal lower frequency oscillations operating at ~50–120 year. Sea ice extent and NAO showed a non-stationary relationship during the observational period. The present low sea ice extent is unique over the last 800 years, and results from a decline started in late-nineteenth century after the LIA.
Rekonstruktionen finns att ladda ner här: http://www.helsinki.fi/science/dendro/data/WNordicSeas_1200-1997_MaciasFauria_et_al_2009.txt
Tror nog isbjörnarna har varit ledsna i snart 100 år. 😉
Hade jag varit isbjörn så hade jag också varit ledsen. Det är ju kallt som fan däruppe. Käka djupfryst säl är väl ingen höjdare?
Nu har klimatförändringarna genererat mera mygg i Mellansverige också…. 🙂 http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article5480004.ab
Dessa AGW-Alarmister borde studera Nordenskiölds och Amundsens loggböcker från Nordost-och Nordvästpassagefärderna.
Kjell-A Jönsson