Detta inlägg skall handla om klimatkänsligheten. Den som återigen genom utfallet av ett stort antal klimatmodeller satts till 1,5–4,5°C vid en fördubbling av koldioxidhalten. Jag tänkte i ett mer lättsamt format diskutera semantiken kring hur denna osäkerhet beskrivs. Här finns även en spaning om att tonläget har ändrats hos media.
Frågan har redan tagits upp här på klimatupplysningen genom ett inlägg av Ingemar Nordin den 13 oktober, som refererar till Nir Shaviv´s blogg från den 2 oktober i år. Jag fann häromdagen i princip samma graf i en redaktionell del av tidskriften Science från den 4 oktober, dvs två dagar efter att den presenterats hos Shaviv´s blog Science Bit. Grafen beskriver Shaviv som världens tråkigaste och den innehåller naturligtvis inga vetenskapliga nyheter. Det intressanta är dock att även klimatforskarna uppfattar denna paradox som den akilleshäl den också är. Artikeln i Science har för avsikt att försvara och förklara hur ett ökat eller oförändrat osäkerhetsspann samtidigt beskriver en större säkerhet och mer kunskap. Något som visar sig inte vara helt lätt.
Det har gått en månad sedan IPCC presenterade sin SPM den 27 september och med tanke på den turbulens som följde med AR4 och Climategate kan vi väl konstatera att det varit relativt lugnt sedan presentationen av AR5 SPM. Olika analyser och aspekter av detta SPM har publicerats tidigare här på klimatupplysningen bl.a. här, här, här och här.
Ett av de flitigast hörda uttrycken i eftersvallet av presskonferensen var att ”IPCC nu är ännu säkrare på att människan orsakat den globala uppvärmningen. Från att ha varit till 90% säkra 2007 var forskarna nu 95% säkra på att människan är skyldig till en övervägande del av den uppvärmning som skett sedan 1950. Denna kvantifiering av graden av säkerhet blir i det stora perspektivet relativt meningslös så länge den enbart utgör en samlad bedömning av ett antal i IPCC centralt placerade forskare.
Min spaning är att efter den senaste rapporten tonläget hos media har ändrats, självförtroendet i utsagorna hos diverse företrädare för AGW är inte lika högt som tidigare. Jag tror att de många skeptiska bloggarna har haft en oerhört viktig roll för att föra fram en alternativ bild av klimathotet och tvingat journalister att ställa frågor om just osäkerheterna. Mitt första intryck av de omedelbara reaktionerna efter IPCC presskonferens var att media redan förberett rubriker i stil med de klassiska ”det är värre än vad forskarna trott” men att tonläget snabbt förbyttes när några riktigt heta nya rön uteblev. Redan 2007 var det ju ”klarlagt” att den globala uppvärmningen var människans fel, och de nya rubrikerna i stil med” nu är det helt klarlagt att det är människans fel” har föga slagkraft hos en alltmer klimathotstrött publik. Speciellt mot bakgrund av att det äntligen sipprade fram att vi inte sett några globala temperaturhöjningar de senaste femton åren. När man läser inlägg och redaktionella artiklar i olika medier märker man hur frågor och utgångspunkter ändrats från att ha varit nästan religiösa i sina dystopiska spådomar till att istället hamna i lite av en försvarsposition. Från att tidigare ha radat upp ett antal fundamentala fakta med samma självklarhet som att jorden är rund tvingas media numera besvara besvärliga frågor om osäkerheter, molnens inverkan, temperaturens utplaning etc. Frågor som klimathotsskeptiker fört upp på agendan.
I Science från den 4 oktober var det Richard E. Kerr som under avdelningen ”News” hade rubriken ”The IPCC Gains Confidence in Key Forecast” Han använder ordet forecast som ju betyder framtidsprognos vilket i akt och mening inte är vad IPCC säger sig göra utan att ge framtidsscenarier, men det är en annan diskussion. Han skriver att ”förra veckans rapport från IPCC innehöll en föga uppmärksammad vetenskaplig succéhistoria”. Han avser då just detta att modellernas bedömning av klimatkänsligheten genom åren blivit allt säkrare. Spannet på klimatkänsligheten vid en fördubbling av CO2 är oförändrat sedan den första rapporten som gavs av Jule Charney till NAS (National Academy of Science). Då sköt Charney mest från höften men hamnade på 1,5 – 4,5°. Detta spann har sedan återupprepats genom den första till och med den tredje IPCC-rapporten, I den fjärde lyftes golvet till 2–4,5° för att nu återigen i AR5 hamna på dessa 1,5–4,5°. Det är naturligtvis svårt för den oinvigde att helt förstå logiken i detta, dvs att spannet är oförändrat men säkerheten så mycket bättre.
Nir Shaviv skrev den 4 oktober:
Now, have you noticed something strange? According to the AR4 report, the ”likely equilibrium range of sensitivity” was 2.0 to 4.5°C per CO2 doubling. According to the newer AR5 report, it is 1.5 to 4.5°C, i.e., the likely equilibrium sensitivity is now known less accurately. But they write: “This assessment reflects improved understanding”. How ridiculous can you be?
Kerr söker i Science förklara hur det ”egentligen” ligger till och citerar flera klimatforskare. Bl.a Gabriel Hegerl från University of Edinburgh som t.ex säger att ” Våra uppskattningar har nu stöd av verkliga data till den grad som var otänkbart under Charneys tid ”. Kerrs budskap i Science är att det nygamla spannet nu görs med hjälp av mycket mer data och med större säkerhet.
Det var tydligt redan under presskonferensen i Stockholm den 27 september att det oförändrade spannet av denna klimatkänslighet inte bara är utan även uppfattas som en akilleshäl i kommunikationen med allmänheten. Den första reaktionen gick i samma anda som då 2007, nästan som om domedagsprofetian redan kommit till journalisterna som en uppenbarelse. Kl 11:46 fredagen den 27 september lade t.ex SR ut en text av Annika Degréus med rubriken:
Medeltemperaturen riskerar att öka upp till fem grader.
Erik Kjellström vid SMHI citeras med orden: Följer man de värsta scenarierna så kommer det vara dramatiska klimatförändringar i framtiden, med ändrade nederbördsmönster och olika former av extremväder och han spår en ökning på mellan 2,8 och 4,8 grader fram till år 2100.
Senare kl 12:10 lägger SR ut en direktsändning från Vetandets Värld. Där intervjuar Annika Digréus och Ulrika Björksten de bägge forskarna Michael Tjernström och Deliang Chen om rapporten. Björksten som är chef för Vetenskapsredaktionen på SR ställer adekvata frågor (Ulrika Björksten har forskat på solceller och är disputerad doktor i fysikalisk kemi). Hon är uppenbart medveten om att många frågetecken har och kommer att ställas kring denna rapport, och hon är angelägen om att Chen och Tjernström ger svar på det faktum att isen i Antarktis ser stabil ut, att osäkerheten har ökat med ett större spann i klimatkänsligheten, att temperaturen planat ut etc. Det säkrare osäkerhetsspannet blir snabbt en central del av diskussionen. Björksten ställer en direkt fråga hur det kommer sig att man i princip blivit mindre säkra. Chen svarar ”att spannet har ökat något innebär inte att säkerheten minskat” Tjernström säger att: Många uppfattar nog att det finns en svårgripbar paradox i det ofta upprepade påståendet att modellerna har blivit säkrare samtidigt som de uttrycker ett större spann än i rapporten från 2007. Tjernström fyller på med att modellerna har blivit bättre men även mer komplexa, och att man nu skruvar på osäkerheten från två håll. Modellerna blir bättre men även mer variabla.
Att förstå denna paradox får närmast anses vara i den högre filosofiska skolan, eller är det så enkelt som Shaviv säger ” hur dum får man vara”. Jag gör en lättsam mer jordnära försök att beskriva denna säkrare osäkerhet:
Vi tänker oss att vi skall tippa utfallet av ett lopp på Solvalla med 12 hästar. En brasklapp dock, jag spelar inte på trav och vet mycket lite, men följande är ett försök att bildligt beskriva vad Tjernström och Chen vill säga. Om vi har en enkel modell med tolv hästar i ett lopp där vi känner fem väl kanske vi har goda chanser att pricka in topp tre om vi bortser från placeringingen av de andra sju från startfältet, eftersom vi vet så lite om dessa. Så såg tidigare modeller ut. Men vad som händer i verkligheten är att dessa sju påverkar utgången av de andra fem hästarna varför modellen har en stor osäkerhet och bara rudimentärt beskriver det verkliga utfallet av detta lopp. Om vi istället gör en komplex modell och tar med alla 12 hästar i loppet därför att vi nu lärt känna tio av de tolv hästarna väl. Kanske har vi nu likartade goda odds att pricka in topp tre, och detta med en modell som är mer komplex och baserad på en större kunskap om hela startfältet. Men har den mer komplexa modellen en större chans att pricka in de tre hästarna som först pacerar mållinjen, dvs är de ”säkrare” jämfört med den första modellen? Kanske detta är något för en matematiskt intresserad filosof?
I det fortsatta samtalet från SR direktsändning på en fråga om molnens osäkerhet säger Chen att spannet inom de olika scenarierna ”spänns upp” just av osäkerheterna om hur molnen påverkar klimatkänsligheten. Tjernström nämner att i den i den nya rapporten så beskriver modellerna fysiken kring molnen och aerosolerna medan den förra rapporten molnen är föreskrivna statiskt.
Tillbaka på travbanan så kan Chens uttalande tolkas som att osäkerheten nu är att vi fortfarande inte vet om de två okända hästarna/parametrarna just kommit etta och två i Prix d’Amérique (travsportens VM) eller är två nordsvenska arbetshästar. Tjernströms uttalande kunde omskrivas som att i den nya modellen, tar vi hänsyn till de två okända hästarnas ämnesomsättning och fysikaliska rörelsemönster men vi vet fortfarande inte om de kan trava.
Det faktum att varken den enkla eller den komplexa modellen (travtipset) lyckats pricka in de tre vinnarna tycks inte bekymra Chen, Tjernström, Kerr och andra som vidhåller att de nya osäkerheterna är säkrare än de gamla.
jag blir alltid glad när jag läser dina inlägg
denna gång vill jag dock be dig att ta bort ordet inte i tredje raden nerifrån
dubbel negation … 🙂
Din travanalogi är bra. Den illustrerar hur man kan bli säkrare på osäkerheten.
Man skulle också kunna öka säkerheten i osäkerheten genom att öka spannet till mellan 0 grader och, säg, 6 grader, osv. 🙂
Notera dock att denna undanflykt på intet sätt hjälper IPCCs position; man har inte lyckats med den centrala frågan huruvida AGW utgör någon risk för människan. Där är man osäkrare än man var 2007.
Biskop Hans Stiglund varnar för en hotande global uppvärmning,
orsakad av människans utsläpp av koldioxid. Den fordrar att vi ändrar
livsstil. Tillsammans med de andra biskoparna skriver han den 27
september i Aftonbladet att det är en ”andlig fråga”. De hänvisar till
IPCC:s rapport samma dag innan den blivit offentlig. Den skall vara en
sammanfattning av de vetenskapliga underlag, som blir klara först nästa
år. Det inger inte förtroende. Rapporten har förhandlats fram mellan 110
av FN:s regeringar. Av dem ser några IPCC främst som ett verktyg, för
att utverka mer pengar från västländerna. Dessa representeras ofta av
politiker som försvurit sig till kamp mot koldioxid. Resultatet är
politik, inte vetenskap!http://www.pitea-tidningen.se/opinion/debatt/det-finns-ingen-klimatkris-7955128-default.aspx
Jag tycker att präster saknar verklighetsanknytning!
Varför finns det präster?
IPCCs förutsägelser om framtida temperaturpåverkan från CO2 innehåller vad jag kan se två komponenter-dels en som beror på framtida CO2 nivå och dels en som beror på klimatkänsligheten vid denna nivå.
Nån som sett dessa två olika påverkan separerade på något annat sätt än som osäkerhet.
IPCC ställer upp 4 olika scenarier för temperatur utvecklingen fram till 2100:
RCP 2,6 +1,0 (0.3 to 1.7)
RCP 4,5 +1.8 (1.1 to 2.6 )
RCP 6,0 +2.2(1.4 to 3.1)
RCP 8,0 +3,7 ( 2.6 to 4.4)
Så utsläppsfaktorn triggar temperaturen mer än osäkerheten. (2,7 grader mot max 1,8)
Allt från medeltemperaturen 1861-1880 vilket kan vara intressant om man vill se på trender ;-):
http://www.woodfortrees.org/plot/hadcrut4gl/from:1861/to:1880/trend/plot/hadcrut4gl/from:1881/to:2010
Det går att odla ostron i tropiska vatten. Det görs t ex i Nya Kaledonien. Ostronen trivs bra, men predationstrycket är problematiskt stort (d v s det finns litet för många utom människor som gillar ostron i tropiska hav).
Mycket bra inlägg!
Korrekt analys.
/Bäckström
.
Att inte SPM 5:s ”lallande” om 90% -> 95% säkerhet tas emot med ett hånskratt av journalister och politiker är i sanning märkligt.
Inte en enda ”vanlig” människa tro ju på det längre.
.
Var inte förresten enigheten om AGW 97% för ett tag sedan?
Keep the good work up, mate! 😀
Mvh/TJ
(spännande blir att se, efter ’skicka kommentar’, hur denna framträder)
IPCC jämför med ett temperaturmedium där trenden är 0,1 grad per årtionde 1860-1880
140 år senare är temperaturen påverkad med ett värde som ligger ca 0.7 grader över detta medel.
Hade jämförelseperiodens trend fortsatt så hade vi en påverkan på 1.4 grader.
Tur att vi inte började bygga modeller på 1880 talet!
Whoopie! 😀
Mvh/TJ
http://tallbloke.wordpress.com/2013/10/30/bbc-bias-what-influence-does-e-u-money-have-on-climate-and-e-u-reporting/
Handlar alltså om ’BBC’ vilket kan överättas mwe/mindre 1:1 till SR/SVT.
Go figure!
Mvh/TJ
Klicka på annonserna, genererar kapital till Klimatupplysningen!
http://claesjohnson.blogspot.se/2013/10/hans-rosling-compares-agw-to-smoking.html#comment-form
Hans Roslings gloria falnar ordentligt när Claes Johnsson granskar vad han egentligen sade och framförallt menade vid IPCC-framträdandet i Stockholm
Det har visst blivit ett rättsfall av episoden i våras, där han begärt att få ta del av email-korrespondens rörande honom och han tänkta TV-deltagande i ’Godmorgon Sverige’. Claes menar att/frågar om KTH har försökt avstyra hans Tv-framträdande och vill se e-postdokument mellan bla prefekt och även rektor.
Kammarrätten har avslagit hans begäran trots att en väldigt liknande dom nyligen rörande Lunds Universitet dömdes till kärandes förmån.
Claes har nu överklagat detta till Högsta förvaltningsdomstolen (se inlagan här) och om det han skriver där stämmer är det sannerligen ett märkligt ärende med ytterligare invecklingar.
Frågan är varför det skall bli en sådan uppståndelse, med efterföljande hysch-hysch och försök till nedtystningar, bara för att folk inte är överens om en kurs och kursbok på ett universitet. Sådana och liknande smådispyter är vardagsmat på lärosäten.
Här är Stockholms kammarrätts avslag, samt även motsvarande dom från Kammarrätten i Göteborg som säger att dylika dokument/e-post skall lämnas ut.
Jag har försökt få fram uppgifter på detta du talar om, dvs hur länge är CO2 molekylerna exciterade innan energin avges igen, och i förhållande till hur ofta CO2 molekylerna krockar med andra luftmolekyler och avger energin på så sätt (det är väl så det kan gå till?).
Kan du Håkan, eller någon annan, dirigera mig till lämplig informationskälla?
http://www.informath.org/AR5stat.pdf
Mvh/TJ
Ok, tack!
Det måste ju finnas experiment (i lab, inte jorden de senaste 15 åren) som stöder din hypotes om att CO2 molekylerna avger absorberad energi direkt som strålning, och inte genom kollisioner med intilliggande luftmolekyler? Har du någon referens?
Jag har nämligen för mig att jag läst (minns ej var) att det är precis tvärt om, dvs att huvuddelen av den absorberade energin (CO2 alltså) avges genom kollisioner.
Kortfattat så är ju hastigheten för kollisionsdeaktivering (till lokal värmning av omgivningen) av en exciterad CO2 relaterad till trycket (=koncentrationen av omgivande molekyler, främst syre och kväve), medan hastigheten för strålningsdeaktivering (utsändande av IR) är tryckoberoende.
Här på bloggen får vi lära oss att inte lita på auktoriteter och att inte rakt av lita på vad andra säger, så lite mer kött på benen hade jag förväntat mig :-).
Peter #46
Tack för länken. Ska ta mig en titt.
Inget veganande för min del. Jag föredrar kött på benen!
Forts.
Håkan #48 (ska det vara)
Jo, jag tyckte det var lite märkligt att du gång efter annan framför din teori med det främsta argumentet att det är så det är eftersom du säger så…
Jag letar vidare.
Mvh
Nä, kanske inte, men varför tar inte regeringen in sådana kunniga personer i sina referensgrupper?
Nu verkar de mest vara bestyckade av diverse reklam- och PR-folk.
Och en och annan agronom 🙁
Hej igen,
Jag gnetar vidare på denna tråd…
Jag hittade ett gästinlägg på Frihetsportalen av en Håkan Sjögren (http://www.frihetsportalen.se/2013/02/en-fysiker-ser-pa-jordens-stralningsbalans/), det är väl du det? I den refererar du till en artikel av av Pierrehumbert (Infrared radiation and planetary temperature, Physics Today Januari 2011) och i denna artikel hävdar Pierrehumbert att CO2 molekylerna är exciterade i storleksordningen ’några få millisekunder upp till några tiondelar av en sekund’. Han menar alltså att största delen av absorberad energi övergår till intilliggande gas genom kollisioner. I #43 skriver du ’10 höjt till minus 14 sekunder’, detta är ju en avsevärd skillnad. Jag kan ha missförstått Pierrehumbert, har bara haft tid att skumma artikeln. Så nu har jag två källor med olika åsikter. Får leta upp en tredje…
Jo förresten, i detta inlägg av av Peter S. (https://www.klimatupplysningen.se/2010/08/20/varfor-spana-nar-det-redan-finns-experimentella-data/) tycks det som om IR strålning interagerar ganska starkt med luft (N2)… och inte bara ’susar’ igenom…
Ja nu ser jag att du inte håller med Pierrehumbert, dock gällande atmosfärens strålningsegenskaper. Inget nämnt om CO2 livslängd i exciterat tillstånd.
Håkan, observera att jag inte kritiserar din ställning (jag vet ju inte, söker dock svar) bara din brist på underlag, tyckande räcker inte enligt mig. Det är fullt möjligt att det är/borde vara uppenbart och att jag helt enkelt saknar den grundläggande fysiken i detta fall, men det känns som det råder en viss oenighet…
Jag hade förväntat mig att det skulle finnas experimentella bevis för att kunna styrka den ena eller andra ståndpunkten. Finns det? Är det uppenbart? Är det jag som inget begriper?
mvh
Luften blir varmare… på dagen. Och kallare på natten.
mvh