Hans Andersson Recycling sysslar inte bara med att samla och återvinna avfall. Genom att återvinna papper, plast, trä, metall och andra restprodukter räddar de även planeten. Och ödmjuka som de är berättar de det gärna – på sin hemsida och nu även på sina lastbilar.
Reklamfirman bakom budskapet heter Cordovan och beskriver sitt uppdrag på följande sätt:
Jag gillar slutklämmen: ”de drar sitt strå till stacken. För vår planets skull. Varje dag. Dygnet runt.” Stark copy.
Detta är dock inte första gången som Hans Andersson Recycling ställer upp för jordens bästa. I maj 2008 skrev jag om deras tidigare aktion – att rädda isbjörnar.
Läs och begrunda:
Ett halvår senare var det dags att applådera kapitalismen. Nedan en bild som togs av Timbros Philip Lerulf.
Är det någon mer än jag som tänker greenwashing? Hur kan man säga att man räddar planeten genom att köra ex antal lastbilar fram och tillbaka till tippen? Vägtransporter borde ett miljövänligt företag rimligen vilja undvika. Men kanske hänger viljan att lätta sitt samvete samman med det som skrevs om Hans Andersson Recycling i Dagens Arbete för drygt ett år sedan. Firman går ruskigt bra. Men hur mår de anställda? Sätter Hans Andersson Recycling planetens bästa framför människornas dito?
maggie, det är fler som arbetar med sopor!
Ministrarna verkar ha insett att dom inte kan styra klimatet. Nu skall dom styra vad vi får slänga i soppåsen i stället. Sopministrar! Ja, dom har ingen lätt uppgift, den att visa att dom behövs!
Runt hälften av all miljöpåverkan sker genom hushållens konsumtion – med mat, transporter och boende. Att konsumenterna får information och möjlighet att göra aktiva val är avgörande för att minska miljöpåverkan.
Både miljön och hushållens plånböcker tjänar mycket på att minska livsmedelssektorns klimatpåverkan. Därför är det en angelägen fråga som Svante Axelsson m.fl. skriver om. Det pågår också mycket arbete både inom regeringen och våra myndigheter.
Miljömålsberedningen har nyligen föreslagit som etappmål att resurshushållningen i livsmedelskedjan ökar till 2015 genom att matavfallet minskar med minst 20 procent jämfört med år 2010.
Genom ett flertal regeringsuppdrag och initiativ pågår redan nu ett arbete bland våra myndigheter som handlar om att minska matens miljöpåverkan. Livsmedelsverkets arbete kring matspill, främst gentemot hushållen, är ett exempel.
Eskil Erlandsson, Landsbygdsminister (c) Andreas Carlgren, Miljöminister (c)
http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.387988/debatt-sverige-ska-inte-importera-miljoproblem-utan-exportera-miljochanser
Jaha vad skall vi då göra biogas av? Efter som biogasproduktionen sätter sprätt på botulinusbakterierna så får väl kosmetologerna glansdagar?
Och en domstol i Virginia beordrar UVa att lämna över tusentals sidor klimatforsknings-dokument som gäller förre professorn Michael Mann. Herr Mann hade haft ett e-mail-utbyte med kolleger, som enligt klimat-förändrings-skeptiker visade upp ett ovetenskapligt beteende. USA:s Freedom of Information Act är en lag från 1966 som ger enskilda rätt till federal information. — Det här är också roligt…
http://www.washingtontimes.com/news/2011/may/25/ruling-alters-climate-papers-fight/
1979 slog Steven Schneider fast att Antarktis-isen skulle smälta före år 2000 och att havsnivån skulle öka med 7½ meter eller mer. I alla fall i USA…
– Juni 2008 konstaterade forskaren Peter Wadhams att isen nu smälte så fort att nordpolen säkert skulle bli isfri redan detta år…
– Idag säger de kunniga alarmisterna att Norra Ishavet säkert är isfritt till år 2020, eller i alla fall 2030, eller…
– IPCC:s forskningsrapport visste att glaciärerna i Himalaya skulle vara borta år 2035…
– Och David Viner vid Univ. of East Anglia såg år 2000 att inom några få år skulle engelska barn ”helt enkelt inte veta vad snö är”; snöfall skulle vara något mycket sällsynt och spännande…
http://blogs.forbes.com/jamestaylor/2011/05/25/polar-ice-rapture-misses-its-deadline/
The Global Warming Policy Foundation kom 16 maj med en ”dispassionate but devastating” (stillsam men förödande) kritik av engelska regeringens klimatförändringspolitik och det ’vetenskapliga’ underlaget för den. Författare är Lord Turnball, kabinettssekreterare och chef för Home Civil Service 2002–2005, desförinnan chef för finansdepartementet fyra år, och dessförinnan chef för Miljödepartementet fyra år.
– ”IPCC:s påståenden har inte den säkerhet med vilken de uttrycks … Och även om de vore korrekta är följderna ofta selektiva och överdrivna … Texten slutar med en önskan om mer ödmjukhet från forskarna, mer rationellt tänkande från politikerna, och mer utmaning för parlamentarikerna.”
http://www.thegwpf.org/gwpf-reports.html