För dem som – likt mig – har svårt att låta bli att fascineras av vissa små mysterier i det stora skådespelet om klimatet, så har Steve McIntyre idag ett intressant inlägg. År 1995 fick klimatforskaren David Deming ett e-mail i förtroende från någon som uppenbarligen trodde att Deming tillhörde ”rätt sida”. Författaren till e-mailet förklarade att ”vi” måste göra oss av med medeltidstemperaturerna eftersom de förstörde den bild som AGW-arna ville ge världen att 1900-talets globala uppvärmning är unik i historisk tid. Om det var minst lika varmt på medeltiden som idag så underminerar ju det hypotesen att just CO2 är den drivande uppvärmningsfaktorn.
McIntyre har rotat fram ett brev från Climategatemailen av Jonathan Overpeck, Coordinating Lead Authors of AR4 chapter 6. Där säger Overpeck (2005): ” … jag är inte den ende som skulle vilja utdela ett dödligt slag mot missbruket av en förmodad varm period … Skeptikerna och andra oinformerade älskar att hänvisa till dessa perioder som naturliga analogier till nuvarande uppvärmning … rena struntpratet” – Det låter som samma sak som stod i brevet till Deming 10 år tidigare. Men ingen vet säkert.
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Jag är förundrad över att Deming aldrig avslöjat vem som sände mailet till honom. Han var annars huvudförfattare på en artikel som med hjälp av Editor och utvalda fientliga referees myglades bort från Nature, och som fördröjd publicerades på annat ställe.
Den handlar om en sammanställning av mätningar av temperaturer i borrhål runt om i världen, och bekräftar globalt den detaljerade och ytterst trovärdiga bild av historiska temperaturer som Dorthe Dahl-Jensen och medarbetare publicerade i Science – baserat på temperaturer i borrhål i Grönlandsis.
Båda ger kristallklara bevis för medeltida värmeperiod – men de myglades båda bort från uppmärksamhet – till förmån för den famösa ”hockeyklubban” – som genom ren bluff påstås visa motsatsen.
Till råga på allt ville IPCC hävda att Dahl-Jensens arbete saknade global relevans – det hela var nog ett Grönländskt fenomen.
Jaha – över 100-tals år ?
Man blir bara så innerligt förbannad (ursäkta ordet) över vilken kriminell attityd centrala IPCC-människor har haft under åren. Jag hoppas verkligen att den boll som börjat rulla fortsätter – och det snabbt, så man blir av med detta sorgliga missbruk av vetenskapssamhället.
Det är sådana här medvetna försök att dölja sanning som Climategate-försvararna bagatelliserar som ”enstaka små misstag”. Mejlen vimlar av exempel av samma art. Det måste göras allmänt känt och nå våra o- och elinformerade makthavare.
Peter S
Skälet till att Deming inte går ut med det är att han inte är säker. Mailet var daterat 1995, och han reagerde på det. Men inte lika starkt som man i ljuset av vad som hänt därefter skulle gjort idag. (Jag syftar på hockey-klubb och -team debaklerna, proxycherries osv).
Han slängde bort det och nämnde saken muntligt för några andra. Han tror han minns avsändarens identitet, men är inte 100% säker. I kommentar 73 i denna tråd (hos Joanne Nova) återges ett mail Deming skrev till Geoff Brown som förklarar hans inställning.
Peter Stilbs!
Systematiken i fusket blir cementsäkert tydligt.Det stora problemet är att fusket smittat och omfattar även alla de jornalister och politiker som satsat sin trovärdighet i klimatpotten.Vad ska de göra nu och sen? Jag ser inget annat möjligt utfall än världens största skandal någonsin.Jag jobbar med att sammanställa och strukturera fusket under ett växande antal rubriker och underrubriker.Mängden felaktigheter och konstigheter har nu nått en sån volym att måste börja prioritera.Att göra som ”klimatvetenskaparna” sia om framtiden är spännande.Jag siar om vad konskvenserna blir för etablissemanget och hur kollapsen av klimathysterin kommer att hanteras.Vår chans är se till att komma till tals innan kollapsen kommer.För har vi slagit pannan blodig i bunkerväggen nu,så kan vi vara säkra på att de kommer förstärka bunkern ytterligare när de ska positionera sig för reträtten.Det måste bli tydligt vem som var att lita till och ej! Etablissemanget får ett litet helsicke att åla sig ur positionerna.Att erkänna att skeptikerna hade rätt är för dem som att skita en vattenmelon korsad med en kaktus!
Som jag ser det är Climategatebreven viktiga av två skäl (och som också gör att vi aldrig bör glömma att påminna om deras existens):
1) De visar, som Peter är inne på, hur innegänget i IPCC systematiskt struntar i god vetenskaplig sed. När sedan förespråkare (politiker, klimatforskare, vetenskapsjournalister) felaktigt går ut och påstår att detta är ”normal” vetenskaplig jargong kolleger emellan så undergräver det förtroendet för all vetenskaplig verksamhet. Och det underblåser den post-modernistiska synen på vetenskap där allt sägs handla om sociala konstruktioner, påverkan och retorik och där sanning och sakargumenten är oväsentliga.
2) Breven har också en direkt betydelse för själva grundfrågan. De visar hur ranglig hela AGW-bygget är. Man påstår att ”kärnan” ligger oberörd, och att CO2-tesen stöds av 1000-tals artiklar. Men breven avslöjar hur detta bevisbygge gått till: påtryckningar på vetenskapliga tidskrifter, korruption av peer-review funktionen, undertryckande och mobbning av alla kritiker och deras arbete.
Så det går inte att säga att bevisningen är ”robust”, när vi nu vet hur det gått till när man konstruerat den. Själva bevisningen är kontaminerat av innegängets ovetenskapliga metoder. Därför är det viktigt att politiker, klimatforskare och journalister faktiskt gör sig mödan att läsa breven. Tyvärr verkar det ju som inte ens den engelska parlamentskommittén hade läst breven, trots att de hade uppdrag att granska dem.
Ingemar, du får ju inte glömma att ’bevisningen’, alltså även den officiellt framförda, bara är ’circumstantial’ och att det är denna indicieargumentationen som dessutom är kontaminerad av den inre sektens påtryckningar
Tack för ett mycket bra inlägg, Ingemar!
Jag betraktar AGW-alarmismen som självgenererande. Ditt inlägg illustrerar detta på många olika sätt.
Från mitt eget perspektiv som forskare har jag sett en del av detta.
De som håller på med klimatrelaterad forskning, forskning om klimatet, klimatets verkningar på exempelvis biosfären, energiforskning för att motverka klimatförändringar, med mera, ser att det finns anslagspengar att hämta om man kan presentera ett bra klimatrelaterat forskningsprojekt. Om det dessutom finns en stark opinionsbildning som går ut på att det är nära nog omoraliskt att inte ta klimathotet på allvar så inser varje klimatrelaterad forskare att det inte är bra att ha några oppositionella åsikter i klimatfrågan. I varje fall inte om man vill vara med och konkurrera om anslagspengarna.
Jag har själv varit indragen i detta i min egen tillämpade forskning om olika energisystem. Jag har själv känt suget efter anslagspengar där den starkaste motiveringen för forskningsprojekten har varit klimathotet. Jag har alltså på mig själv kunnat observera hur dessa faktorer påverkar en forskare som är beroende av att kunna finansiera sin forskning med externa medel, vilket de flesta akademiska forskare är, speciellt de som håller på med tillämpad forskning.
Men det var också därför jag var nyfiken på det klimatmöte som Peter Stilbs arrangerade vid KTH 2006. Klimathotet var en viktig del av motiven för min forskning. Alltså borde jag intressera mig för klimathotet, alltså gick jag till klimatmötet.
Detta möte förändrade min syn på klimatfrågan. Det var chockerande att konfronteras med de anmärkningsvärda vetenskapliga svagheterna i AGW-teorin, på grund av den stora betydelse som denna teori fått för allt vad jag och mina kolleger gjorde i forskningen.
Som tur är har jag gått i pension sedan år 2007. Jag har blivit intresserad av klimatvetenskapen från ett skeptiskt perspektiv, den passar bra för min vetenskapliga bakgrund, och jag läser klimatvetenskapliga artiklar som min främsta hobby.