Ibland blir de övergripande vetenskapliga frågorna angående vad som styr förändringar i klimatet svåra att överblicka. Informationen blir helt enkelt övermäktig för de som har begränsad kunskap. För att få perspektiv på hur kunskap formas, utvecklas och fogas samman till mer lättsmälta bitar för den vanliga läsaren kan det vara givande att följa en liten tråd från ax till limpa, inom ett område där man själv känner sig bekväm att utvärdera påståenden. Det är avsikten med dagens inlägg.
I gårdagens DN skrev Karin Bojs under rubriken ”Så påverkas Arktis djur av varmare klimat”.
Utgångspunkten för hennes artikel var en populärt hållen artikel i Science med titeln ”Climate Events Synchronize the Dynamics of a Resident Vertebrate Community in the High Arctic” av Brage B. Hansen et al. 2013.
Vad den senare artikeln i grunden handlar om är – hur vinterregn påverkar tre stycken växtätare: svalbardrenen, fjällripan och den ryska fältsorken samt fjällräven, ett opportunistiskt rovdjur. Det som rubriceras som ”climate event” är flera dagar av regn under en vintersäsong, men som i mina ögon borde betecknas som ”weather event”. Om det regnar under vintern och sedan fryser på täcks marken med ett istäcke vilket försvårar djurens möjlighet att beta av den låga tundravegetationen. Varmare väder under sommaren ökar dock tillgången på föda. Hansen och hans kolleger har sett hur populationerna hos samtliga av de tre växtätarna synkront minskar drastiskt när omfattande regnväder infaller under vinterhalvåret. Det fjärde djuret, fjällräven, kan dock dra nytta av de större antalen döda renar och och får en bra efterföljande reproduktionssäsong, den enes bröd den andres död. Efter en ödesdiger vinter för växtätarna finns det färre djur inför nästa vintersäsong varvid fjällrävarna drabbas. Resultaten är naturligtvis logiska, och vi hör ibland om hur svenska renar på vinterbete har det knapert om det blir för hård skare, dvs när blidväder och kallt dito omväxlar. Artikel i Science handlar egentligen om hur vädret påverkar de tre växtätarna synkront, och predatorn med eftersläpning och inte om huruvida fenomenet vinterregn har ökat eller inte. Vad som förutsätts och som läsaren leds in i som en självklarhet är att i framtiden dessa regnvädershändelser skall inträffa oftare och därmed skapa sämre möjligheter för dessa djur att överleva. Redan den ursprungliga Science-artikeln skapar legitimitet och intresse genom att infoga sig i en alarmistisk agenda. Den spelar på ett hot om framtida förändringar och säger:
Icing is predicted to become more frequent in the circumpolar Arctic and may therefore strongly affect terrestrial ecosystem characteristics. …….
The present study therefore represents a bellwether of how future changes in climate and extreme events during winter may contribute to shape ecosystem functioning and stability in the terrestrial Arctic.
Jag kan tycka att författarna hade haft större ära av att enbart berätta om den verklighet som deras undersökning ger vid hand, men det kan läsas mellan raderna att vikten av deras arbete skall ses i ljuset av att det kan vara en väckarklocka (bellwether) för framtida klimatförändringar. Det skall påpekas att varken dessa vinterregn har ökat eller djur populationerna totalt minskat under tjugoårs-perioden 1990 och 2010. Med andra ord kan resultaten inte användas som tecken på att klimatförändringar skett på Svalbar under perioden i fråga.
Svalbard är på många sätt unik genom sitt läge på så hög latitud och placerad i Golfströmmen, blåser det från nordost blir det kallt, kommer vinden från syd är det lika varmt som i vattnet och det regnar. Både Svalbardrenen och Svalbard-fjällripan är annorlunda än sina kontinentala släktingar, renen kort och satt och ripan påtagligt större. De har utvecklats i enlighet med Svalbards klimat och tycks tåla stora svängningar i vädret. Att populationerna uppvisar drastiska svängningar är det naturliga tillståndet för de bägge arktiska arterna ren och fjällripa.
Författarna till Science artikeln måste dock ge en referens till framtida och pågående klimatförändringar för att understryka betydelsen av deras arbete och redan i den första meningen uttrycks ”hotet” med orden:
In the Arctic, climate is now changing rapidly
Referens ges till en skrift AMAP 2011 (Snow, Water, Ice and Permafrost in the Arctic (SWIPA): Climate Change and the Cryosphere. Arctic Monitoring and Assessment Programme (AMAP), Oslo, Norway). Där skall med andra ord påståendet om att i Arktis förändras klimatet nu snabbt – verifieras. Någon utredning eller referens om hur klimatet har utvecklats eller kommer att utvecklas på just Svalbard ges inte, vare sig i artikeln eller i referenserna. Om vi går till AMAP 2011/ SWIPA så är den tyvärr starkt påverkad av samma alarmistiska virus som drabbat så många av dessa sammanställningar om tillståndet i miljön och världen. Där finns naturligtvis en ”Summary for Policymakers” som radar upp ett antal vaga påståenden och delvis ogrundade påståenden som t.ex:
Evidence from lake sediments, tree rings and ice cores indicates that Arctic summer temperatures have been higher in the past few decades than at any time in the past 2000 years
Här finns en nyproducerad (2011) hockeyklubba där uppmätta temperaturer läggs på proxitemperaturer i välkänd ordning (man trodde att den var ur världen, men detta var ju 2011). Kombinationen av AMAP 2011, Hansens artikel om djuren på Svalbard och Bojs artikel i DN bildar en cirkel som innefattar ett antal indicier som förväntas skapa en verifierad bild av verkligheten. Den liknar indiciekedjan kring massmördaren Quick, allt strålar samman och blir tydliga bevis på skulden, men skrapar man på ett så faller de övriga som i ett dominospel. AMAP 2011 i sin tur refererar till IPCC 2007 för ”orsakerna” till uppvärmningen vilken då till 90% säkerhet är orsakad av människan. Sedan beskriver de att det för närvarande är varmare i Arktis än på tvåtusen år. På Svalbard dör djuren när det blir vinterregn, och det kommer bli mer av den varan framöver då det blir varmare, och ur allt detta drar Bojs slutsatsen att:
“Hela djursamhällen förändras när klimatet blir varmare. Det har norska forskare nu kunnat visa för första gången genom att studera renar, ripor, möss och fjällrävar på Svalbard”.
Bojs fortsätter med:
“Världen blir varmare och allra fortast går klimatförändringen i Arktis. En viktig frågeställning är därför vad som ska hända med de arktiska djuren”.
”Signed, sealed and delivered”- fakta, myt och svammel i en enda röra.
Kanske är det petimeteraktigt att påpeka att det inte var en ”lokal mus” eller en ” östmarksmus” som studerades utan en införd art av släktet åkersorkar (Microtes) som kallas rysk fältsork på svenska. Det gör en väsentlig skillnad, därför mössen skulle mycket väl ha, liksom fjällrävarna ha gagnats av tillgång på kött. De flesta känner antagligen till att möss även äter kött med stor aptit. Sorkar är dock utpräglade växtätare.
Karin Bojs uttrycker vidare att:
”I dag är kraftiga vinterregn ett extremt väder på Svalbard”.
Är vinteregn något ”extremväder” vintertid på Svalbard?, är det inte stora växlingar, i alla fall längst i söder som är regel, snarare än undantag? 2012 publicerade Solheim, Stordahl och Humlum en artikel som knöt årsmedeltemperaturen på Svalbard och framförallt vintertemperaturen till solcyklernas längd. Deras modell förklarade 60% av den observerade variationerna med längden av solcykeln med 10-12 års fördröjning. Variationerna av vintervädret, då solen inte lyser, förklaras av sydliga varma vindar. Just vintern uppvisar väldiga variationer med en 60-årig cykel i enlighet med AMO. Variationerna är uppenbarligen stora varför regn under vintern knappast kan betecknas som extremväder. Och varför använda ordet extremväder? Enligt Solheims och Humlums regressionslinje är utvecklingen av medeltemperaturen vid flygplatsen i Longyearbyn -0,1°C sedan 1912. Den tycks förvisso sluta i mitten av förra decenniet men det blir svårt att prata om allt varmare Svalbardvintrar.
Temperaturen i Longyearbyn i svart. Solcyklernas längd markerade med röda cyklar (längden i y-axeln). Överst den jämna sommartemperaturen, nederst den kraftigt svängande vintertemperaturen (Solheim et al 2012)
Elisabeth Isaksson har 2003 publicerat en studie av rekonstruerade temperaturväxlingar på Svalbard sedan 1400-talet, baserat på syrearton-isotopen (18-O)i isborrkärnor från två geografiskt skilda glaciärer. Det är uppenbart att det stora ”klivet” ur den lilla istiden (LIA) skedde från början av 1800-talet fram till 1940, allt sedan dess ligger den på en hög men flack platå.
Nederst temperatur-proxy (18-O) i tioårsperioder från 1600-talet i svart och isen nordgräns i grått från valfångstfartyg (Vinje 1999)
Sammanfattning: Först föreligger en förvisso tendentiöst hållen men intressant grundartikel som belyser en logisk korrelation mellan fyra arter och variationen av tillgången på deras föda. Djurens numerär har inte förändrats drastiskt över de tjugo år som de observerats, men varierar starkt mellan åren i samklang med vinterregn (funktion av vintertemperaturer). I andra källor finner vi en i lång sextioårig cykel som tycks styra vintertemperaturen på Svalbard sedan 1912 men med stora svängningar mellan åren.
Vi har alltså fyra djur på Svalbard som uppvisar drastiska svängningar i antal styrda av vintervädret. Regnen vintertid påverkas av temperaturen som tycks variera med solcykelns längd och en längre sextioårig cykel (AMO). Under 1800-talt och fram till 1940-talet klev Svalbard ut ur den lilla istiden. Vintertemperaturen har dock inte generellt stigit under de senaste hundra åren.
Ur detta skapar DN´s vetenskapsredaktion en artikel som “visar på hur djuren i Arktis påverkas av ett varmare klimat” med underton av att att djuren i Arktis och de ekologiska systemen synkront kommer drabbas negativt när klimatet blir allt varmare.
Det kallas att vara vetenskapsreporter.
redigerad 08:51
Så ditt tålamod är inte hur tåligt som helst! 🙂
Det gäller ju att inte hitta några fördelar med ett varmare klimat?
Avpixlade kommentarer skaffar du här:
http://avpixlat.info/avpixlade-kommentarer/
Ett bistert vinterklimat utmanar djurlivet var än det finns. Om sedan sommarens klimat medger tillväxt i populationen så blir det fler som dukar under!
Ja, sådan är journalismen vilket naturligtsvis är en delförklaring till den pågående tidningsdöden. Ett led i att rädda skogen kanske.
Tänker på issituationen där Arktis is är rekordlåg på sensommaren men där isläggningen tycks vara väl så god efter ett sådant minimum.
Vad jag förstår så är det öppet vatten kring Svallbard större delen av året. Vad säger detta förståsigpåare? Hur förklaras den tendens till kallare vinterväder på Svalbard?
Excellent igen, Lars – och beklämmande att dessa vetenskapsjournalister fortsätter med sitt vanliga svammel.
Du borde sända artikeln till Karin Bojs – men troligen bryr hon sig inte.
På grund av att klimatet har blivit varmare så har fjällräven fått allt svårare att konkurrera med rödräven. Kortare vintrar får rödräven att överleva allt längre upp på fjällen och de konkurrerar om samma föda som fjällräven.
Att klimatet blivit varmare märker vi som ofta vistas i naturen. Det påverkar även vår fauna. Att vissa djur minskar och andra ökar.
Rödräven förekommer ända upp till ishavskusten i Nordamerika (inklusive Baffins land) och Sibirien i tundraområden med vintertemperaturer ned till -60 grader. Expansionen i den svenska fjällvärlden (och fjällrävens problem) beror nog snarare på frånvaron av varg.
Undersökningar har dessutom (inte oväntat) pekat på ganska extrema UHI-effekter i Longyearbyen. Flygplatsen ligger ju i och för sig en bit från själva samhället.
Nicholas Tyler, from the Centre of Saami Studies at the University of Tromsø in Norway, has looked extensively at unfavourable snow and ice conditions as a factor in declining reindeer and caribou populations and has studied populations in this region. He suggests that there is little evidence to support the view that icing events are a principal cause of major declines in population size of reindeer.
“The reindeer populations in Svalbard are oscillating,” said Tyler, “but, generally there is a gradual population increase, despite more frequent rain on snow events in recent years.”
Tyler also warns not to extrapolate the findings too far:
“The authors of this study have described the synchronising effects of weather on this community beautifully. However, different populations have extremely variable responses to the same climate signals. People tend to make great sweeping statements about the effects of climate change on species, but what they really mean is that they have observed the effect a local change in weather has had on a local population.”
Expansionen i den svenska fjällvärlden (och fjällrävens problem) beror nog snarare på frånvaron av varg.
Det där är en hemmagjord teori som saknar all verklighetsförankring.
Vad har du för teori om att rådjuren finns allt längre norrut?
Vad sägs om frånvaron av varg som förklaring även för rådjurens utbredning?
Nu har vi visserligen haft en viss uppvärmning i Sverige och globalt, men den är mindre än en grad, dvs mindre än under MWP som fjällrävarna tydligen överlevde.
Eländet kan diskuteras här:
http://uppsalainitiativet.bloggo.nu/Som-sagt-var-det-ar-varmt-i-Australien/
tack för länken, intressant
tty och andra intresserade av arktisk fauna
Fjällrävens problem i svenska fjällen har med all sannolikhet flera orsaker. Tjernobyl 1986 medförde mindre slakt av renar och kraftig överbetning, i sin tur orsakade detta minskade gnagarstammar (främst fjällämmel) stapelföda för fjällräv. Mildare klimat under senare decennier är en annan, kanske inte oviktig orsak till fördel för Rödräven? hade det funnits Varg och vildren i kombination i området hade det antagligen gynnat en snyltare som fjällräven. Fjällräven har haft några bra år med föryngring på senare år. Men jag tror att medveten avskjutning av Rödräv i högfjälls områden är en orsak.
Färändringarna i svenska fjällen har pågått sedan början av 1800-talet precis som på Svalbard, 50-85 kallare väder och sedan uppvärmning. Men inte mer uppvärmning än att vissa lokaler har ingen eller föga sett över hela perioden från 1950
bom #17 – mig veterligen är Lars redan hedersdoktor, i Uppsala – och välförtjänt sådan
På tal om myter så annonserades idag Framtidskommissionen rapport nr 1, titeln lyder:
“På vägen till en grönare framtid – utmaningar och möjligheter”.
Innehåller radder av ‘fakta(bättre faktoider) till rena myter… Frågan uppstår naturligtvis hur länge de ‘medverkande’ i denna ‘kommission’ kommer att ‘hålla ut’ i dessa vansinnen, respektive när gör de myteri ( 😉 ) mot den ‘arbetsmiljö'(?) de – per idiotdirektiv – är tvungna att ‘överleva’ i???
Rapporten finns här:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/20/76/87/9bb35ecb.pdf
Utgående från innehåller är det en helsickes lång och mödosam väg tillbaka till ett uns av sunt förnuftigt och, inte minst, vetenskapligt/verklighets-baserat tänk inom ‘hela apparaten’.
Arma Land!
Mvh/TJ
Mycket intressant artikel, tack Lars!
Särskilt imponerande är analysen av hur man koordinerar sin presentation av forskningsresultaten med alarmistiska spekulationer som är som klippt och skurna för så kallade “policy makers” och mottagliga jounalister.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16113924.ab
“Har varnat länge
Snö i södra Europa har naturligtvis förekommit tidigare lite då och då. Men mycket tyder på att det kan bli vanligare.
Forskare har nämligen länge varnat för att hastigheten i jetvinden kommer att minska i ett varmare klimat.
Och med lägre fart kommer jetvindens krökar att bli allt större – precis som på en långsam flod – med märkbara konsekvenser på vädret.
– Det innebär att varmluften kan nå längre upp i norr i vissa situationer, och att kylan kan nå längre söderut under andra situationer, säger Martin Hedberg, chefsmeteorolog på Klart.se.
– De förändringar vi ser nu är helt i linje med de modellerna, säger han.”
Ordvitsen i rubriken gick mig först förbi.:)
Håkan R #28,
Tidigare har det ju sagts av till exempel Pär Holmgren att kalla vintrar med mycket snö skulle bli ett minne blott eftersom det är detta modellerna säger.
Nu säger man precis tvärtom, att det blir tvärtom vanligare med snö och kyla eftersom det är vad modellerna säger.
För att var lite elak så tycker jag det är läge att citera några punkter från en Wikipediaartikel om pseudovetenskap:
Pseudovetenskap misslyckas på en eller flera punkter när det gäller att följa de principer som anges av den vetenskapliga metoden. Typiskt är till exempel
::::::
-Bristande förklaringsvärde – många pseudovetenskapliga teorier överger hållbara förklaringar utan att ersätta dem med något annat så att de lämnar mer oförklarat än de gamla (till exempel kreationism som lämnar det mesta oförklarat av det som evolutionsteorin förklarar).
-Ad hoc-hypoteser – man lägger till nya antaganden till sin teori om något dyker upp som inte passar.
“Vad har du för teori om att rådjuren finns allt längre norrut?”
Säkert flera orsaker. Primärt berodde expansionen från det lilla refugium i Skåne dit arten var inskränkt i början av 1800-talet på minskat jakttryck. Färre predatorer (framför allt vargens utrotning i större delen av Sverige) spelade också in. Varmare klimat efter Lilla Istidens slut har säkert också haft betydelse (även i Sydsverige decimeras ju rådjuren kalla vintrar). Förändringar i vegetationen (framför allt att skogsbetet försvann i mitten av 1900-talet) har inneburit bättre näringstillgång. Och, som sagt, stödutfodring har säkert också spelat in.
Det som framför allt får mig att tvivla på att klimatet är den primära orsaken är att rådjuren i nutiden verkar att finns längre norrut än de gjorde under tidigare obestridligt varmare delar av holocen. Det finns mig veterligen inga subfossila rådjursfynd längre norrut än i Gästrikland.
Ju mer man lär sig om biogeografi och faunahistoria, ju mer tveksam blir man till enkla klimatdeterministiska förklaringar till olika arters förekomst. Nedan en lista med några exempel på olika förändringar i utbredning i Sverige under det senaste århundradet (ingen av listorna är komplett):
Arter som expanderat norrut: rådjur, kronhjort, näktergal, blåmes, skrattmås, gulsångare. nötskrika, stenknäck, gransångare (sydliga rasen)
Arter som expanderat söderut: varg, lodjur, björn, sångsvan, knipa, rödvingetrast, lappuggla, korp, småspov
Arter som expanderat österut: järnsparv
Arter som expanderat västerut: gräshoppsångare, rosenfink, svarthakedopping
Arter som expanderat både norrut och söderut: älg, gråspett, sävsångare, vigg
Arter som retirerat norrut: smålom, fjällgås, lavskrika, dalripa, stenfalk, myrsnäppa, dubbelbeckasin, gransångare (nordliga rasen), ortolansparv
Arter som retirerat söderut: rapphöna, kornsparv, blåkråka, härfågel, stork
Arter som retirerat både norrut och söderut: vitryggig hackspett, mellanspett
Arter som expanderat söderut och sedan åter retirerat norrut: berglärka, varfågel, videsparv
Arter som retirerat söderut och sedan åter expanderat norrut: glada
Arter som spritt sig från fjällkedjan mot kusten: grönbena, smalnäbbad simsnäppa, ljungpipare
Arter som spritt sig från kusten mot fjällkedjan: rödräv, fisktärna
Det är förvisso fler arter vars utbredningsområde rört sig norrut än övriga alternativ, men bilden är ju inte precis entydig.
Köparen: vilken färg har produkten?
Säljaren: Vilken färg vill du att den skall ha?
Köparen: Grön
Säljaren: Då är den det
Nu var hon len som sammet … Ja de grönländska älgarna var något fel i översättningen … Orginaltexten sa Caribou …
Som sagt detta är vetskapsredaktionens redaktör på DN i ett land med renskötande samer som inte vet vad Caribou är. Hon vet troligen inte ett skit om vad som utmärker renarna på Svalbard heller eller hur de livnär sig på vintern. I princip svälter de hela vinterhalvåret och äter konstant sommartid.
ALLA renar dör av svält – ja det är tydligen den normala dödorsaken bortsett från jakt och isbjörn. Man tog över renar från Svalbard till Tromsö – de åt ihjäl sig …
Joahan #23
Den främsta orsaken till att rådjur nu finns i södra Norrland är att vintern blivit 3 veckor kortare än för 50 år sedan. Att temperaturen i medeltal ökat med 1-2 grader under vintern har en liten inverkan. Stödutfodring har också en liten inverkan. Men man börjar inte stödutfodra för än djuren redan är etablerade.
Varför inte hålla sig till ämnet?
Att jag frågade om just rådjuren var för att jag vet svaret. De flesta andra djuren du skriver om har jag dålig kunskap om. Rådjur, älg, hjort och flera andra djur som jagas finns det mycket forskning om.
Att vintern blivit kortare märker jag mest på att våren kommer tidigare. Sjön som jag växte upp vid hade islossning i slutet på april när jag växte upp. Ibland låg isen kvar några dagar ini maj. Numera så är islossningen normalt i början på april. Jag märker det också på mina grasmattor att växtperioden har blivit längre.
När det gäller lodjur så är kunskapen väldigt dålig när det gäller populationen. Det beror på att det är ett av de skyggaste djuren vi har i vår fauna. De finns men det enda man ser av dem är spår i snön. Jag har sett spår i snön efter lodjur ett 10-tal gånger men har aldrig sett något. Lättast att se lodjursspår är om det är några cm nysnö på skare eller is.
Vargen har det dukat. Rådjur och ren. Låt henne nu bara leva.
http://www.vk.se/785524/785524
Tack Lars J för att du så bra fångar de cirkelresonemang som mycket av alarmismen bygger på. Någon forskare lägger till en liten spekulativ fras i slutet av sin artikel för att anpassa sig till AGW-hypotesen och för att göra sin forskning intressant för tidskriften och forskningsfonder. Nästa forskare hänvisar till den första artikeln på ett sådant sätt att det som var spekulation i den första blir en indikation, eller bevis i den andra. Media snappar upp att det nu finns “flera peer-reviewade artiklar” som slagit fast att Svalbard (eller vad det nu kan handla om) värms snabbare än vi trott på grund av koldioxiden. Detta trots att ingen artikel handlar om koldioxid eller ens uppvärmning. Så skapas en höna av en fjäder i den klimatalarmistiska världen.
-30 klarar rådjuren om de har mat. Det är mer längden på vintern som är avgörande. Kommer kylan att stå sig och snön ligga kvar till slutet på april blir det besvärligt. Rådjur behöver ha en växtsäsong på nästan ett halvår för att kiden skall klara vintern.
Jag kände inte till att rådjur fanns så högt upp i inlandet. Har de funnits där länge?
http://tallbloke.wordpress.com/2013/01/23/ex-nasa-scientists-the-science-is-clearly-not-settled/
Men f*n tro’t… Hon é la rätt ‘hårdhudad’ vad gäller benägenhet att erkänna sina felaktigheter (måste nog vara det mht mängden därav… 😉 ), ung. som den ej helt obekante J. Bergendorf (SRs vetenskräpsredax) som i en chat sa, att alldeles oavsett nya fakta (inom ‘klimateriet’) så kommer ‘vi’ (dvs. SR/vsr) ej ändra ‘vår’ uppfattning i frågan… (o/e nåt i den stilen iaf.)
Go figure!
Mvh/TJ
http://www.regeringen.se/sb/d/17143/a/207731
N.B.: har ej hunnit läsa direktiven, vill ‘bara’ ge en bäring mot vansinnets centralare cirklars ‘bas’.
Mvh/TJ
http://www.vukcevic.talktalk.net/EarthNV.htm
Lämplig lodjursstam blev, visade sig, lika med noll!
“Vintrar i Sverige blivit varmare”, kan du förklara vilka perioder du jmf med? SMHI vinterstatistik tycker jag varierar lite, men de sista åren har det blivit lite kalle jmf med t.ex 90-talet. http://www.smhi.se/kunskapsbanken/vinter-1.22843
Eller jmf du med lilla istiden?
Eller atlantisk tid? http://sv.wikipedia.org/wiki/Atlantisk_tid
Det fanns rådjur i Jämtland för 50 år sedan.(Södra Norrlands inland)
Jag vet, jag har själv stått och petat med en pinne på ett rådjur som drunknat i Indalsälven.
Trevligt att läsa ditt mångsidiga inlägg beträffande flera tänkbara orsaker till rådjurens expansion. Dock lär nog den tillfälliga avsaknaden av räv (till följd av rävskabbens massiva härjningar) varit en mera betydande faktor än avsaknaden av varg.
Sedan verkar nog kopplingen mellan varmare klimat och hjortdjurs överlevnad i norr vara märklig då rådjur och ren tycks drabbas olika av uppvärmningen i norr. Regn under vintern till följd av ett varmare klimat slår ut renen pga isbildning på snön men av någon orsak sprider sig rådjuren ändå norrut mot dessa av extremväder istäkta betesområden. Båda arterna söker sin mat under snön men det är endast renen som drabbas medan rådjurets spridning norrut gynnas? Det finns säkert någon som kan förklara hur det hänger ihop.
http://wattsupwiththat.com/2013/01/23/hilarious-climate-science-fail-by-the-warmists-at-grist/#more-78087
Lite kul att de inte ens tittar på de bilder de stöder sin argumentation på.
Din fråga var lätt att svara på.
Här är länkar till temeratursatistik och om vegitationsperiodens längd.
http://www.smhi.se/klimatdata/meteorologi/temperatur/1.2430
http://www.smhi.se/klimatdata/meteorologi/temperatur/1.7887
Att medeltemperturen stigit någon grad eller två är svårt att märka, men att våren med islossning och andra vårtecken kommer allt tidigare har jag lagt märke till utan att behöva titta i statistik.
Hur får du det till att medeltempen stigit någon grad eller två?
Enligt SMHI ligger det på mindre än en grad över större delen av landet? (på några få ställen har det blivit kallare och på andra varmare)
http://www.smhi.se/klimatdata/meteorologi/2.1353/showImg.php?par=tmpYrAvvPrevYr&yr=2012&mon=12&day=31
Fanns det verkligen rådjur i Jämtlad för 50 år sedan?
Jag trodde gränsen för utbredningen vid inlandet då var ungefär vid gränsen Svealand/Norrland som kanske spred sig en bit upp i Härjadalen.
Tydligen kom rådjuren till Jämtland redan på 40-talet, vilket talar emot att deras utbredning är temperaturberoende.
http://www.djurskydd.org/?id_item=359
Själv uppvuxen i Jemtland på 50-60- talen. Rådjur existerade över huvud taget inte på våra breddgrader vid den tiden. Mer än möjligtvis något enstaka bortsprunget enstaka. Dessa arter, rådjur, hjortdjur etc, har kommit senare till Jemtland som resultat av rådande jakt- och viltdjurspolitik. På grund av mycket begränsad avskjutning har vi numera fått den här ohyran i nästan hela landet. Bärandes bl.a på alla söta små fästingar. Bah!
Till och med en bit in på 1940-talet var bussresor tidsödande i det inre av Norrland, då så många fägrindar måste öppnas och stängas.
Det där kan nog stämma, fram till -56 bodde jag på en sida av älven där ingen tätort fanns och korna gick lösa på sommarbete, där såg jag aldrig ett rådjur. Men sen på sidan där tätorten fanns minns jag dom från slutet av 50-talet.
Någon som vill ha dem längre norrut ?
Rådjurssadel är inte det sämsta.
http://www.expressen.se/nyheter/vaderfenomen-bakom-extremkylan/
Jag har också haft rådjur i trädgården. Det löste jag på samma sätt som en viss Runar Söögard gjorde. Fast jag bor utanför stadsplanerat område men har egentligen inte jakträtt på min tomt. Jakträttsinnehavaren blev informerad om mitt tilltag av mig personligen.
Just nu verkar de vara här varje dag – i jakt på föda
Lite sent påtänkt bara, tänk förebyggande jakt nästa säsong. Här nere bör dom vara som bäst nån gång i November, alltså locka dit dom då och sen göra en Runar!
Jag har nu kollat vad våra kanske främsta faunahistoriker genom tiderna säger om saken. Först Sven Ekman (1922) ”Djurvärldens utbredningshistoria på den Skandinaviska Halvön”:
..förekommer i fast stam…upp till Järvsö i Hälsingland, Södra Dalarna och mellersta Värmland (ungefär liknande torde utbredningen ha varit under den tidigare delen av 1700-talet)
Och så Kai Curry Lindahl (1955) ”Djuren i färg”:
”…under mindre än ett decennium har stora delar av Norrland erövrats så att rådjuret nu förekommer med fast stam… upp till Jämtland, Ångermanland, södra Västerbotten och södra Lappland. Enstaka exemplar har även trängt in i Norrbotten och i fjällvärldens dalgångar från Härjedalen till Lule Lappmark och där uppträtt i björkregionen.”
Så det verkar som om rådjurets expansion har skett i två omgångar, en i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och en omkring 1950. Alltså inte under uppvärmningsperioderna 1920-45 och 1975-98.
Men Willis Eschenbach trodde inte på det där. 2003 försökte han få en artikel publicerad. Gick förstås inte. Men 2010 tog WUWT in en lite förenklad artikel. Och en annan forskare, dr Craig Loehle, tyckte det verkade sannolikt, och har nu fått in en artikel i Diversity and Distributions.
På de senaste 500 åren har tre däggdjur och sex fågelarter försvunnit på kontinenterna (exkl. Australien), säger Eschenbach. Men när Science’s ’experter’ tittade på problemet fick man fram att 30 däggdjur och 80 fågelarter skulle försvinna – per decennium!
De borde ägna sig åt ”klimatforskning” i stället!
http://wattsupwiththat.com/2013/01/25/always-trust-your-gut-extinct/
(SMHI mäter nära gamla riksvägen, bron över Strömmen. I t.ex. Yxbacken [som vätter mot norr, i Kolmårdens utkant] är det en hel del kallare!)
Men visst, det självklara argumentet mot resonemang som dessa är att ”du bubblar bara om temperatur; vad det gäller nu är klimatet ! Och då vet vi att det blir varmare!”
Yessir! 0,74º varmare (i snitt, årstemperatur globalt) sedan år 1900, enligt NOAA! ”Vi klimatvänner klarar inte av mer!”
Men forskarna vill förstås se till att man får anslag även framöver, så man [professor Stork från Brisbane] slår fast att ”Klimatförändringen kommer att förändra överlevnads-siffrorna dramatiskt, särskilt när man tar med andra faktorer som t.ex. jakt och områdesförlust.” (Jovisst: Klimatförändringen kommer att tvinga ut oss på jakt efter föda!)
Som ”relaterad artikel” tar Telegraph fram ”David Attenborough – Humans are plague on Earth” (22 jan). Attenborough (f 1926, OM, CH, CVO, CBE, FRS, FZS, FSA) är en TV-stjärna. Han säger: ”Det enda sättet att rädda planeten från svält och artdöd [species extinction] är att begränsa den mänskliga befolkningstillväxten.”
Nåja, vi gör vad vi kan… Det finns siffror, men dem ska jag inte nämna…
http://www.telegraph.co.uk/earth/earthnews/9824723/Extinction-of-millions-of-species-greatly-exaggerated.html