Ett återkommande mönster, tycks det?

Förra veckan kom en i media mycket uppmärksammad artikel i Science, ”Quantifying the Influence of Climate on Human Conflict”, vars Abstract lyder:

• A rapidly growing body of research examines whether human conflict can be affected by climatic changes. Drawing from archaeology, criminology, economics, geography, history, political science, and psychology, we assemble and analyze the 60 most rigorous quantitative studies and document, for the first time, a remarkable convergence of results. We find strong causal evidence linking climatic events to human conflict across a range of spatial and temporal scales and across all major regions of the world. The magnitude of climate’s influence is substantial: for each 1 standard deviation (1σ) change in climate toward warmer temperatures or more extreme rainfall, median estimates indicate that the frequency of interpersonal violence rises 4% and the frequency of intergroup conflict rises 14%. Because locations throughout the inhabited world are expected to warm 2 to 4σ by 2050, amplified rates of human conflict could represent a large and critical impact of anthropogenic climate change.

Artikeln finns också i en av Science-redaktionen sammanfattad version här.

Trots att arbetet är sakkunniggranskat, och det dröjt över ett halvår innan slutligt godkännande, har det omedelbart närmast krossats på ett för författarna förnedrande sätt. Granskarna och Science-redaktionen borde ju också skämmas djupt. Se sammanfattningar av kritiken, exempelvis här och här.

Huvudförfattaren Solomon Hsiang, som intervjuades i direktsändning i 21-Aktuellt av Anna Hedenmo samma kväll arbetet publicerades, visar sig vara junior forskare på ”Assistant professor”-stadiet, d.v.s. första steget efter en PhD och en eventuell postdocvistelse, närmast motsvarande ”forskarassistent” i det svenska.

På hans personliga webbsida noteras speciellt en flik som länkar till ett nyutkommet arbete med råd om hur ekonomer kan använda sig av klimatmodellutfall i sin förutsägande verksamhet.

Jaha – svårt nog med att får klimatmodellerna att förutsäga klimatet, och sen koppla det till ekonomi – där ju forskarna som regel aldrig kunnat förutsäga utvecklingen??

Nyss hade vi också den juniore forskaren Marcott (listad som postdoc vid Oregon State University, men presenterad som professor i svenska media), som fick en närmast identisk medial uppmärksamhet och efterföljande slakt av dem som brytt sig att läsa vad som påstods. Om ni minns kom han med en ”superhockeyklubba”, som av vissa bl.a. påstods bekräfta Mann’s – trots att han inte ens refererade till den.

Saken togs upp i flera omgångar här på vår blogg, se exempelvis här, för flera inlägg. Speciellt läsvärt var detta, skrivet av Pehr Björnbom i mars i år.

Och så har vi Allas vår Mann, som Pehr fyndigt döpte ett annat inlägg tidigare i år till. Han var väl den förste i raden – med en färsk doktorsexamen upphöjdes han till Lead Author för det viktigaste kapitlet i 2001 års IPCC-rapport, och hans till småbitar krossade Hockeyklubba är till viss del fortfarande närmast ikonisk för IPCC.

Det tog dock då åtskilliga år innan någon på allvar analyserade vad som låg bakom Hockeyklubban, och typiskt nog var det utomstående (Macintyre och McKitrick) som stod för bedriften. Klimatforskarna själva avfärdade mot Hockeyklubban motstridiga historiska observationer som Medeltida värmeperioden och Lilla istiden som ”lokala fenomen”, trots att de var månghundraåriga.

Mönstret är dock detsamma – kom bara med något som ”bekräftar” klimatalarmismen, så får Du full draghjälp av media och IPCC.

Jag undrar också på vilka grunder våra media skakar fram alla dessa ”världsledande klimatexperter” de intervjuar – ofta juniora, från något mindre universitet, och man har aldrig hört talas om dem, förr eller senare.

Det mest flagranta exemplet under året var en Bob Ward – kommunikationsdirektör vid ett Rockström-liknande institut i UK, som oemotsagd yttrade sig om allehanda katastrofer i alla våra dagliga media som en följd av att 400 ppm-gränsen passerats vid Mauna Loa-mätstationen.

Inga media kommenterade vem han var och vilken nivå av sakkunskap han skulle tänkas ha.

För exempelvis Marcott och Hsiang kan dock priset bli högt – de har kanske inte nu längre någon fortsatt akademisk karriär att se fram mot.

Mann har däremot förvarats med näbbar och klor av etablissemanget, kanske för att det har varit pinsamt att erkänna att man inte såg Kejsarens nya klädval under så många år, och att han hann stiga i graderna under tiden.

Och våra media? Har någon någonsin i efterhand  sett/hört/läst någon rättelse, ursäkt eller något klargörande från SVT, SR eller våra dagstidningar ?

0

Peter S

Professor emeritus i Fysikalisk Kemi vid KTH. Klimatdebattör sedan 2003.