Debatten i DI fortsätter

di 080611
I dagens DI skriver Bo Ekman, ordförande i Tällberg Foundation, att förre Sandvikchefens uttalande om klimatet inte är representativt för svenska företagsledare.

P-O Eriksson förnekar kunskap. För honom är jorden fortfarande platt.

Detta är naturligtvis INTE sant. P-O Eriksson förnekar ingenting. Vi vet mycket väl att koldioxiden är nödvändig för allt liv på jorden (utom möjligen det anaeroba). Vi har inga belägg för att en ökad koldioxidhalt i atmosfären leder till katastrofala konsekvenser för vår planet. Det vi har är datamodeller som även AGW-företrädare anser behöver förbättras och prognoser som hittills visat sig hålla dåligt (CO2-halten ökar, temperaturen gör det inte).
Att jämställa sund skepticism med tron på att jorden är platt är lägre än Glocalnet. Dock ett vanligt sätt att försöka förlöjliga “klimatskeptiker”.

Dagens politik bygger på gårdagens vetenskapliga konsensus.

Här säger Bo Ekman för en gångs skull en klok sak. Dagens politik bygger på sådant vi trodde vi visste igår. Men som Bo Ekman själv skriver så väller ny forskning fram. Mycket av den forskning som kom efter 2006 och som alltså inte togs med i IPCC:s senaste rapport redovisar resultat som motsäger IPCC:s slutsatser. Att motivera dagens politiska åtgärder som kommer att påverka vår framtid i många decennier framöver med gårdagens resultat tycker jag är oerhört illa genomtänkt.

Den globala uppvärmningen måste ovillkorligen reverseras.

Nu börjar jag på allvar undra hur mycket Bo Ekman i själva verket vet om klimat och klimatförändringar. Inte ens IPCC tror att vi kan reversera utvecklingen, möjligen bromsa den. Enda sättet att gå tillbaka till gårdagens klimat är att förflytta sig bakåt i tiden, något som hittills inte visat sig vara möjligt.

P-O Eriksson ordar om att elda på för att få mer av koldioxid, “livets gas”. Hans predikan är lika sekteristisk som Ulf Ekmans från “Livets ord”.

Och vad ska man i så fall säga om Bo Ekmans smått skrämmande okunnighet? Bjälken i ögat?
Läs fler debattinlägg.

Kommentarer

Kommentera längst ner på sidan.

  1. L

    Man kan ju undra vad Bo Ekman har fått för information vällande in de senaste månaderna? Det kanske hade varit mer på sin plats att dela med sig av den än att förlöjliga dom som missat något..?

  2. Och här är Carl B Hamiltons syn på saken.
    http://www.folkpartiet.se/FPTemplates/ListPage____73374.aspx
    Folkpartiet forever!

  3. Magnus

    Carl B Hamiltons syn är rätt otäck men typisk för en politiker.
    Dels kör han ju på med den vanliga förnedringsretoriken , att den som inte tror på IPCC:s slutsatser som om de vore bibel är — där han alltså saknar kunskaper om vad IPCC missar, hur deras raporter framställs, alla de forskare som lämnat IPCC p g a deras innehåll mm; många makaläsa avvisanden av vetenskap från IPCC:s sida (gällande t ex orkaner, solens inverkan och oerhört mycket annat) är också intressanta m t p att CO2-hypotesen med mindre gått vetenskapligt stöd hålls helig av den organisation som har politikers uppgift att ta reda på mänsklig påverkan.
    Men i sista stycket ser man också att han har utgångspunkten att all aktivitet måste ske som politiken önskar att den ska ske, och därför vill han att VD:ar ska ha rätt åsikt så att politiken inte ska behöva gå in och reglera så att det som politikerna önskar ska ske verkligen sker.
    Hans synsätt är alltså politikens absoluta primat, och hans liberala frihetlighet är därmed bara kosmetika.

    Apropå politikerstyrning: Ser att Johan Ingerö benämner KD:aren och den mer Olof Johansson-aktige politikern än Olof Johansson själv Anders Wijkmans förslag om personliga utsläppsrätter såsom Sovjet-planekonomi.

  4. Magnus

  5. JOCA

    Ja, herregud, det där läste jag också och undrade var nånstans Bo Ekman fick luft ifrån…. (!).
    En klassiker är ju att tillmäta motståndaren tillkortakommanden som man själv har; t.ex. så benämner man skeptikerna “sekterister” och “ovetenskapliga”.
    Bjälken i ögat var jättebra sagt!

  6. Mats Frick

    Tack för tipset Maggie. Jag tog med ett citat från Bo Ekman i en managementguide jag skriver på just nu.

  7. Magnus S

    Nyfiken som jag är på var forskning om Svensmarks teorier står mailade jag till CERN och frågade.
    Fick följande utmärkta länkar till svar:
    http://cdsweb.cern.ch/record/1100201
    http://cdsweb.cern.ch/record/1098138
    (fulltext dokument längst den på sidorna)
    Den sernre innehåller en alldeses utmärkt redogörelse för vad som är känt om GCR och vad som måste undersökas ytterligare.
    Det som är slående är den trovärdiga och djupt i sann vetenskap förankrade redogörelsen. Stor skillnan till teoribyggen från IPCC.
    Undrar som Bo Ekman, Wijkman och Al G är intresserad av att till sig det här.
    PÅ CERN/CLOUDs hemsida http://cloud.web.cern.ch/cloud/ hittade jag ett intressant dokument (nummer 5 på sidan) inför godkännande av CLOUD projektet. De intyg som är bifogade vittnar om det inte är het luft som svensmark kommer med. Samma gäller den ansenlig konstnad som projektet drar, 9M€.
    Det går inte att få till ett sådant projekt på CERN utan substans. Det är nu bara att vänta till kansek slutet 2009 så de kanske har resultat att presentera.

  8. Magnus S: Spännande! Tack för länkarna. Jag har laddat ner båda dokumenten och tänker studera dem så fort tid ges. 🙂 Bra initiativ!

  9. TVÅ SAGOR OM SAMMA ÄMNE
    Nr 1.
    DET VAR EN GÅNG
    en tupp som vaknade lite för tidigt. Han hade aldrig vaknat för tidigt förut, och därför blev han ytterligt skrämd och förskräckt av den hotfullt svarta natten.
    – Ojojoj, solen har försvunnit, hur ska jag nu hitta alla mina hönor, tänkte den stackars tuppen och började gala ut sin sorg:
    – Kuckeliku, kuckeliku!
    Ja, han gol ju längre än så där, men jag tyckte det var onödigt att skriva alla kuckelikuerna som han gol, förstår du.
    Medan han gol och gol så ljusnade himlen och upp steg solen!
    – Nämen…jag har med mitt galande hjälpt solen att hitta hit igen!, tänkte tuppen.
    Och så var det!
    Solen hade liksom gått vilse och inte hittat hem, men när solen hörde tuppen gala kunde den på grund av sitt stereofoniska hörande lokalisera horisonten och stiga upp som vanligt!
    – Hörninini, sade tuppen när hönorna vaknade, medan ni sov så hade solen gått vilse! Och gissa vem som fick henne att hitta hit igen?
    – Nej sa alla hönsen, VEM kan det ha varit?
    – HÄR står han! utropade tuppen och pekade på sig själv med vingspetsen, med tuppkammen svällande i morgomsolens motljus.
    – Just det, här står han som hjälpte solen, fortsatte han. Och är det någon mer här som vill ha lite hjälp så säg bara till! blinkade han med ena ögat.
    – Oh, ja, tacktacktacktacktack, skrockade alla hönorna och rodnade blygt med alla sina små hönskammar. Och så satte tuppen och alla hönorna igång.
    Av detta blev tuppen så utmattad att han somnade mitt på blanka eftermiddagen!
    När han så småningom åter vaknade för tidigt, visste han VARFÖR det var mörkt och HUR han skulle få solen att gå upp igen.
    Ja,vår tupp var sannerligen hönsgårdens hjälte. Han fick den livgivande sollen att segla upp i skyn och han blev rikligen belönad för det av alla de tacksamma och beundrande hönsen.
    Tiden gick och tuppen fortsatte att gala upp solen och bli belönad av alla hönsen vareviga dag.
    Men han vart tröttare och tröttare av alla belöningarna, En dag bar det sig inte bättre än att han som över sig och vaknade först när det var ljusan dag.
    – Ojojoj, tänkte vår utmattade tupp, nu har solen glömt att gå ner. Och det är MITT fel.
    – Om solen är uppe dag och natt, tänkte han vidare, så kommer hönsen att belöna mig dygnet runt. DET pallar jag bara INTE, stönade han. Jag måste GÖRA något innan jag jag tuppar (!) av!
    Tuppen funderade och funderade mellan alla belöningarna. Framåt aftonen hade han saken klar för sig:
    – Solen kom tillbaka för att jag gol det vackraste ordet, kuckeliku jag vet. Om jag gal det fulaste ord jag kan så kanske…
    Så satte han igång att gala det fulaste ord han visste:
    – ukilekcuK! ukilekcuK! ukilekcuk, ukilekcuk…
    Ni tror mig nog inte nu, men det funkade! Solen ryste av obehag av allt ukilekcukande, och kröp ner och gömde sig under horisonten, så sant som jag sitter här, på heders!
    Och där lämnar vi vår tupp, som från och med nu alldeles själv kunde bestämma när han ville bli belönad.
    Snipp, snapp slut, där var första sagan slut!
    Första sagan handlade således om en tupp, som tänkte som en människa! Därför måste denna tupp ha blivit utrustad med en människohjärna. Inte, som man normalt skulle tro, en hönsdito.
    Nästa saga ska handla om en hjältegosse, som tänkte precis som en tupp. Därför måste osv, osv
    Jag ska bara grunna lite till på den, och när det är klart återkommer jag. Om inte Maggie protesterar mot sådana onödigt långa och irrelevanta inslag, förstås.

  10. Börje: Jag tycker faktiskt tvärtom att du är mycket rolig. 😉

  11. Börje och andra: Här är en annan historia som kommit till mig med flaskpost. 🙂
    “The report on my imminent death is premature. I have been sloshing around in the basins on the crust for more than four billion years. I now cover nearly 71 per cent of the planet.
    Since the last ice age I have lifted myself out of the basin by 120 metres and scared the tribes of Noah to the higher ground. During deep time I became the universal solvent for the volcanoes and the clouds. I have taken up as much salt as required by local circumstances and sometimes give it back in hot shallows and desert areas of my world. I have given man the salt in his blood.
    Your CO2 output is infinitesimally small. I have absorbed as much gas as I need to maintain balance with the organic world within me and on land. The exchange is so peaceful that science calls it equilibrium. I can absorb more CO2, if the plants do not need it, and it does not give me acid imbalance. My pH will remain basic no matter what you say. These variations you measure have come and gone many uncountable times on the planet and your baseline is too small to know the truth.
    What you do not get is that warming of the oceans releases CO2 and other gasses from my water, while cooling my water allows me to take up CO2 in vast amounts to nestle with the other molecules in my coldest most remote realms. I can absorb all that man can produce because your impact is feeble compared to my capacity.
    Please watch me with humility for you cannot change me. I am the ongoing sink for the planet, and I am huge and my heat content is beyond your estimation. Measure me here and there with your microscopes but know that I will never be that way in that place again.
    Open your mind to the infinite cycles of chemistry and physics and kneel on my beach. You can only hurt me by not respecting my infinite ability to change chemistry and temperature in all the corners of the seas. My CO2 feeds your plants and your plants provide all the oxygen you breathe.
    Your base line is infinitesimally small yet your mouth is wide open.
    Neptune.”