På samma sätt som Kyoto blivit ett begrepp inom miljökretsar, hoppas danskarna nu kunna sätta Köpenhamn på klimatkartan. Där samlas i december i år drygt 15.000 personer till ett möte som väntas leda till att världens länder förbinder sig till att kollektivt minska sina utsläpp av växthusgaser, en fristående fortsättning på Kyoto-protokollet.
Kyoto i sig är ett fiasko. Det är bara ett fåtal länder som lever upp till vad de lovat. Duktiga Sverige är ett av dem, men det kanske beror mer på våra förutsättningar än vår goda vilja. Hur det blir med efterföljaren är ett stort frågetecken. Allt beror på hur årets ekonomiska utveckling gestaltar sig samt antagligen hur vädret blir. Ett kyligt och fattigt år lär inte göra underverk för Köpenhamnsmötet.
Men danskarna gör allt för att dra uppmärksamheten till Köpenhamn. Enligt Sydsvenskan ägnade Anders Fogh Rasmussen och hans klimat- och energiminister Connie Hedegaard en betydande del av 2008 till att resa jorden runt och ägna sig åt s.k. klimatdiplomati. Ännu ett ord att lägga till i ”klimatordboken”.
Inte heller Sverige lever upp till löftena i Kyoto, om man – vilket borde vara helt rimligt – tar med utsläppen från den snabbt ökande andel varor som tillverkas åt oss i andra länder. Precis som i övriga Europa har politiken med höjda energipriser drivit iväg tillverkningsindustrin , främst till Asien.
Tänk om man kunde samla 15000 personer och lösa matbrist, brist på rent vatten, utbildning, sjukvård, malaria, AIDS….
Men det är väl för mycket begärt, klimatet är ju ändå viktigast för oss.(Läs: de andra problemen kommer ändå inte att beröra oss i västvärlden)
Jag upplever att var man än talar om klimatfrågan idag har den svängt från klimat till oberoende av utländsk energi. Och då är det kärnkraft som flyter upp till ytan igen, eftersom andra energislag inte är särskilt effektiva och innebär alltför stora ingrepp i miljö och infrastruktur. Kärnkraft är ”bara” att koppla på.
Vindkraft, solfångare och biogrödor är mer romantiska än hållbara. Geotermisk energi börjar däremot diskuteras mer på allvar. För oljebolag kan man tycka att geotermisk energi ligger nära till hands, dom vet ju i alla fall hur man borrar…?
Min slutsats är att om COP15 ska lyckas, måste man överge AGWsom huvudspår och istället fokusera på ekonomi och oberoende. Fossila bränslen kommer trots allt att användas under överskådlig tid och bara med realistiska tidsplaner och begränsningar kommer vi att satsa på framtidens energi. För Sveriges del handlar det troligen i första hand om förnyad vattenkraft och nyutvecklad kärnkraft. Vindkraft är för seglare.
Blir för övrigt också spännande att se hur Svensmark och Lomborg kan göra sig hörda i sitt hemland under året och så får vi hoppas att Barack Obama använder båda öronen innan han öppnar munnen. 😉
Inför det stundande klimatmötet i Köpenhamn och en, förhoppningsvis, tillnyktring när det det gäller koldoxidhysterin är det viktigt att någon låter utarbeta ett sätt för koldioxidfundamentalisterrna att överge sina åsikter om att männsikans utsläpp av koldioxid orsakar klimatförändring utan att dessa anhängare tappar ansiktet. En möjlighet till att överge koldioxidhysterin på ett icke förnedrande sätt är speciellt viktigt för många politiker varav många säkert befinner sig i det problem som kan liknas vid ”Kejsarens nya kläder”, dvs. man skulle vilka protestera mot bluffen men vågar inte eftersom det gäller att vara politiskt korrekt.
Alltså: Må någon organisation ge i uppdrag till den psykologiska expertisen att utarbeta en värdig reträttväg för koldioxidfundamentalisterna med motiveringen ”Förlåt dem, ty de veta icke vad de göra”. Detta kan vara en passande uppgift för det tjeckiska EU-ordförandeskapet eftersom Tjeckiens ledning har en sund syn på koldioxidfrågan.
Det skulle vara en seger för förnuftet om Danmarks klimatavtryck kommer att bestå av att koldixidhysterin avvecklas, något som säkert skulle gynna en vändning i ekonomin.