Idag blir Sverige ordförandeland i EU och de inhemska förväntningarna verkar stora. I dagens Sydsvenskan skriver Mikael Karlsson, ordförande för European Environmental Bureau, och Matthias Duwe, generalsekreterare för Climate Action Network Europe, att det är dags för Sverige att ta tag i klimatfrågan.
”I nuläget verkar världen blunda för det faktum att klimatkonferensen i Köpenhamn i december ser ut att bli ett nederlag”, skriver de två herrarna. ”Diskussionerna inom ramen för FN:s klimatkonvention befinner sig just nu i ett dödläge. Det beror framför allt på att industriländerna inte levt upp till sina löften om att minska sina egna utsläpp och om att bidra med resurser för att hjälpa utvecklingsländer att hantera klimatförändringen.”
Recept för framgång innehåller ett finansieringspaket för att skaka fram de 2 miljarder dollar som behövs för anpassningsåtgärder i de minst utvecklade länderna, ett extra klimatmöte i början på september, långsiktig klimatfinansiering från EU:s sida för att hjälpa utvecklingsländerna att nå sina klimatmål och mer ambitiösa utsläppsminskningar på hemmaplan.
Jag stödjer den s.k. klimathjälpen, för visst behöver utvecklingsländerna hjälp att få igång sin tillväxt och samtidigt hantera de miljöproblem som finns. Och så länge tekniköverföring inte handlar om att prångla ut en massa vindkraftverk till Afrika är jag med på noterna. Men varför denna fixering vid inhemska utsläppsbegränsningar?
Om man istället flyttade fokus från den obevisade CO2-hypotesen och pratade energi och miljö skulle man sannolikt komma långt.
Lite ”off toppic”. Jag har nu börjat läsa ”Chill-Out”. Det jag hittills läst föranleder endast en kommentar: ”Lysande”.
Såna som Thomas m.fl. borde läsa den boken innan de yppar ett enda ord i denna blogg. Boken handlar ju till viss del om dem. Men de läser ju inte boken ”av princip”.
Det för tankarna till ett gammalt citat: ”I have already made up my mind. Don´t confuse me with the facts”.
https://www.klimatupplysningen.se/2009/07/01/dags-for-sverige-att-leda-varlden/#comment-45001
I korthet handlar artikeln om att Arktis temperatur ännu inte tagit sig över nollgradersstrecket (Celsius) i år. Det är det senaste
man noterat sedan man började registrera för femtio år sedan.
Den globala uppvärmningen upphörde ju 1998.
Det skulle varit denna:
http://wattsupwiththat.com/2009/06/25/arctic-temperature-is-still-not-above-0%c2%b0c-the-latest-date-in-fifty-years-of-record-keeping%e2%80%a6%e2%80%9d/
Var får dom allt ifrån ?
Skulle det alltså kunna betyda att Skinnarmo inte kan klara sin Passageresa?
http://www.kallestrokirk.se/09jul01.htm
Han (Skinnarmo) borde gjort sin resa för två år sedan!
(Syftar inte till musiken, utan det som händer runt omkring…)
För övrigt är isarean i Arktis 2009 ganska lika 2008. Men det är nu i juli/augusti som avsmältningen varit markant högre 2007 och även 2008 jämfört med senaste 30 åren. Beror till stor del på ändrad cirkulation. Fram t.o.m. juni har det inte varit några stora skillnader mellan åren.
Att medeltemperaturen i Arktis inte överskridit noll grader C ska vi nog inte hänga upp oss för mycket på. Fryspunkten ligger under noll då vattnet är salt samt isen kan också smälta underifrån via varma strömmar.
Men den långa sträcken från Jenisej (85ºO) till Pevek (170ºO) kan nog bli lite ensam för Skinnarmo. Om han kommer så långt, alltså.
http://en.wikipedia.org/wiki/Northern_Sea_Route
http://en.cop15.dk/news/view+news?newsid=1632
http://www.kvp.se/Nyheter/1.1623509/premiar-for-vaderkanalen-i-tv4