Varför vatten, tja, vattenvård har nu varit mitt professionella öde i mer än 55 år. Givetvis har dessa år drabbat mig med en del kunskap, men framför allt en insikt om denna min kunskaps otillräcklighet! Fortsättningsvis skall jag ge två olika perspektiv:
Men först av allt! Ett vänligt grattis till Lennart Bengtsson, som fått in en god artikel i SvD!
- En kort beskrivning av mina arbeten med aktiv vattenmiljövård.
En aktiv tidsresa från 1969 fram till idag inom vattenvård ger en landning i dagens så envetna diskussion om CO2:s förmenta farlighet, och vårt ständiga behov av mer energi. Därför blir min fråga åter och åter igen: ”Vilka verkliga miljöhot diskuteras i stort sett aldrig?”
Så, då år 1969 var vattenvårdsfrågor centrala, inte minst speglade i frågor om över-gödning av våra vattendrag på grund av framför allt av fosfor! Men ett aktivt vattenvårdsarbete omfattade också frågor om hushållning av både vatten och energi, samt ett effektivt nyttjande av råvaror. Troligen har vår användning av konsumtionsvatten minskat genom åren. Då, på 1970-talet var den dimensionerande, specifika vattenvändningen mellan 300 och 400 l/person och dygn. Idag bedöms denna förbrukning vara kring 150 l/d. Så, alltid något!
Men åter till 1970-talet! Då, var just reduktionen av fosfor i våra avloppsvatten var i ett ”storsvenskt” perspektiv påtaglig, och vi kunde understundom skryta med att ”vi går först!”. År 1982 utropade till och med dåvarande chefen för Naturvårdsverket: ”Vi är färdiga!”! Men verkligheten kom snabbt i kapp oss: Några få år senare (år 1985) ”exploderade” en algblomning under sommaren i såväl södra Östersjön, som i Katte-gatt och Skagerack. Vi hade i vårt högmod ”glömt bort” kväveutsläppen från hushållen och andra mänskliga aktiviteter!
Men dessvärre, inte nog med denna ”miss”. Just frågan om en god kvävereduktion och dess fördelar hade ”sopats undan” av industrin och politiken i en trist förening. Under 1960-talet bedrevs god forskning på CTH om biologisk kvävereduktion. Detta arbete ”snarast raderades” till förmån till satsningen på fosforreduktionen!
1970-talet var ”rekordårens” årtionde! ”Vi vet bäst” och ”vi går först!” klingade ibland som slagord. Vattenvårdens ”Tjalle Tvärviggar” sopades undan som obehövliga, eller besvärliga. Jag har redan hyllat Erik Isgård, salig i åminnelse, som påtalade behovet av att separera spillvatten och dagvatten i städer och tätorter! Han blev snarast ”utslängd” från VAV (dåtidens Svenskt Vatten)! En annan klok man från den tiden var Bo Carlstedt, en excellent grundvattentekniker, som tidigt förstått bekymren med de kombinerade avloppssystemen, särskilt i stadsmiljö, där tätbebyggelse och asfalterade ytor utgjorde en (”dålig”) förutsättning för det vi ser idag: Översvämningar i just stadsmiljö i samband med kraftiga regn. Bo blev föregångare till vad som kallats ”LOD” eller Lokalt Omhändertagande av Dagvatten. Frågan har tack och lov börjat väckas till liv igen!
En tredje VA-man med självständigt tänkande hette Runo Stenberg, som var dåtidens kunskapsmästare i att lokalisera vattenläckor. Detta empiriska kunskapsfält är knappast i ropet i dagens svenska VA-värld!
Som en tragisk återspegling av vårt högmod i vattenfrågor kan ett politiskt uttalande ses, som gjordes för ca 12 år sedan: ”Det där med förebyggande underhåll, det skiter vi i, vi tar smällen när den kommer! I all stillsamhet kan vi ju fråga oss ”Kände de igen smällen när den kom??”
Flera andra miljöfrågor har länge legat ”för fäfot”. Som ett exempel: Frågor om avfall, och dess problematik. Det kan kännas mer än tragiskt att en av landets stora ”miljörättegångar” handlar just nu om en sanslös dumpning av avfall, framför allt i Mälardalsområdet! En orsak tycks vara en minst sagt okunnig upphandling, där ”lägsta anbud” varit det avgörande kriteriet för val av entreprenör! Givetvis förutsätter detta också en så kallad framvuxen ”entreprenörsmentalitet” som vi knappast tidigare stött på särskilt frekvent!
Varför dessa exempel? Enligt mitt förmenande återspeglar den nuvarande förhärskande övermodiga attityden, att dels den avgörande frågan för vår överlevnad är CO2-halten i luften, och att den så kallade ”hållbarheten” i den nya (gärna oprövade) ”gröna tekniken löser allt!”
Men som avslutning på denna tirad, en akut sanningsbild från Falun: På vägen hem genom vår lilla stad stöter jag på dessa klimatfrälsare. En demonstration för klimaträddning pågår. Ett kort samtal med en engagerad dam uppstår, som strax förmodade att jag är klimatförnekare. Så jag ställde frågan om hon hört talas om Lennart Bengtsson. Nejdå, han var helt okänd, jag fick bokstavera hans namn. Det återstår att se om damens nyfikenhet tog överhanden! Eljest var hennes fasta övertygelse att ”alla” forskare pekade på en ständigt stigande temperatur som ett allvarligt hot för oss och vår moder jord! Däremot blev vi överens om att sparsamhet med begränsade resurser är viktigt.
I nästa avsnitt återknyter jag till några frågor som ställdes av den dåvarande Senegalesiska regeringen för drygt 30 år sedan!
2. En förnyad minnesbild av ett miljöprojekt från Senegal år 1992!
Så, åter till Senegal anno 1992.
En kort återblick. Det var Riokonferensens år, och vi hade fått en anmodan att hjälpa den Senegalesiska regeringen med en inlaga till sagda konferens. Detta blev – nog dessvärre – en form av ”narrspegel” med en blick fram i nutiden!
Som de stora miljömässiga hoten mot landet framhöll våra senegalesiska värdar tre frågor:
# Den industriella utfiskningen av östra Atlanten. De lokala yrkesfiskarna i de mer kustnära områdena utanför Senegal såg sitt yrke försvinna genom den storskaliga industriella utfiskningen! Dessvärre lär knappast någon återhållsamhet i denna fråga kunna skönjas än. Ja, nog känner vi igen situationen från dagens Östersjösituation! Här ser vi åter överhetens lomhördhet eller kanske förakt inför en ytterst besvärande situation!
# Ett bekymmer för ett hot om ökenspridning till följd av monokulturodlingar. I det specifika fallet framhöll senegaleserna jordnötsodlingar, som förkvävde all annan växtlighet, och därmed riskerade en utarmning av marken! Det är inte utan jag påminnes om min morfars lantbruk med treskiftesbruk av åkern med cykeln: ”Brödsäd – träda – och kvävefixerande växter, som klöver och lucern, Det fjärde året var det åter dags för brödsäd”. Ja, näringstillförsel skedde då också med stallgödsel! Vi har fortfarande debatter om hur en förnuftig markanvändning skall ske. Vi kan ibland se diskussionen som en fråga mellan ”stad och landsbygd!”
# Ett avfallsproblem exemplifierat av den stora ”tippen” utanför huvudstaden Dakar. Där levde uppskattningsvis fler än 100 000 fattiga senegaleser! Levnadsbetingelserna var givetvis allt annat än rimliga. Att just vår hantering av avfall har åtskilliga komplexa frågeställningar, bland annat med såväl kulturella som även religiösa aspekter! Redan den lärde tunisiern, Ibn Khaldun kunde på 1300-talet konstatera: ”Det är inte araben som följer öknen, det är öknen som följer efter araben”. Se för övrigt kommentaren ovan!
SAMMANFATTNINGSVIS:
- Att fokusera så snävt på just CO2 förmenta farlighet, som nu sker, och underskatta eller förtiga frågor, risker och konsekvenser av resursanvändning för förmån för så kallad ”förnybar teknik” kan ställa till det rejält framöver!
- Den senaste tidens kraftiga regnväder i central- och Östeuropa, med allvarliga översvämningar som konsekvens, riskerar att falla för ”det korta mannaminnet”! När vi konstaterat att ”det är klimatförändringarnas fel” tycks vi snart glömma varningar från exempelvis ”Normal Accidents” av Charles Perrow från 1984. Hans grundläggande tes var, att i flertalet fall var mänskliga orsaker de grundläggande orsakerna till allvarliga olyckor. Ja, antingen roten till den inträffade olyckan/katastrofen var okunnighet eller politisk övertro på sin egen beslutsförträfflighet. Uppenbarligen fortsätter åtskilliga kommuner än dag att godkänna strandnära bebyggelser. Möjligen kan dyra försäkringspremier bli en varning!
- Låt mig avsluta med en glad tanke av en from man: Den sydafrikanske biskopen Desmond Tutu besökte då och då lilla Rättvik i Dalom. En solig eftermiddag i Sjurberg blickar biskopen ut mot Siljan och särskilt Rättviken. Han utbrister: ”Gud måste ha varit på ett ovanligt gott humör när han skapade Siljan.” Onekligen ett humoristiskt perspektiv på ett stort meteornedslag för ett antal hundra miljoner sedan!
Med glad hälsning på höstkanten
Stig Morling
Tack Stig för din insiktsfulla historiska tillbakablick som skapar eftertanke. Den pågånde gröna omställnngen löser inga problem men skapar ständigt nya. Northvolt är bara början på gröna ballonger som kommer att implodera.
O.T. Sture Åström är nu på väg att definitivt lägga ned klimatsans.se som aktiv klimatdebattblogg. klimatsans.se innehåller unik dokumentation av klimatdebatten sedan mer än tio år tillbaka. Det vore snudd på kriminellt att låta denna information bara försvinna ut i cyberspace den dag bloggen stängs ned för gott. En enkel lösning för att bevara arvet efter Sture vore att Klimatupplysningen tar över Stures abonnemang och låter hans blogg leva vidare som ett arkiv och att ni lägger länken till klimatsans.se på en lite mer framträdande plats.
Läste i Anders Bollings och Svenolof Karlsson bok Professionell Klimatbevakning om algblomning i Östersjön 1855 och 1884!
Tack Stig.
Som fd kollega så har jag arbetat med LOD med Bosse Calrlstedt.
I stället för att leda bort vattnet under mark i rör så skulle vi se till så vattnet fick rinna på mark och infiltreras till grundvattnet. Nytänkande och inte alltid problemfritt.
Nederbörd kan vara kraftig ibland. En tumregel var att alltid ha klart för sig vart vatten på ytan kommer att vilja ta sig fram.
Vad gäller återvinning av plast så är detta ett globalt problem. Förra regimen i Sverige ställde till det genom sina avgifter på avfallsförbränning, vilket lett till Rosa tankar och åtskilliga spontana bränder. Återvinn energin i plasten-bränn den!
Exxon har stämts i samma ärende. 1% återvanns vilket är klent!
https://wattsupwiththat.com/2024/09/28/you-flew-here-dem-ag-suing-exxon-struggles-to-defend-his-own-lawsuit-on-live-tv/
Stig! Skönt med gubbar som varit med och lagt den ena erfarenheten efter den andra till det ena decenniet efter det andra när aktuella erfarenheter pockar på uppmärksamhet. 🤩
23 sept
kraftigt snöfall i sydafrika. 2 meter höga snödrivor och 2 döda.
rekordökning av arktisk havsis
25 sept
septembersnö i lappland, 3 cm snö i kilpisjärvi, vanligen brukar snön komma först i oktober.
oktobersnö förväntas i dom australiska alperna. snön i australien och nya zeeland fortfarande stabilt. chile och argentina har haft en av dom bästa skidsäsongerna i mannaminne.
snörekord i dom europeiska alperna. tidiga öppningar på flera skidorter.
stor förväntan på skidsäsongen i nordamerika, colorado har redan snö
havsisen i arktis
Preliminära uppskattningar tyder på att minimitäckningen 2024 kommer att vara ≈4,28 miljoner km² (en siffra som kommer att bekräftas i början av oktober). Det betyder att trenden har gått mot noll i 17 år, vilket motbevisar det vanliga påståendet att stigande CO₂-nivåer leder till en minskning av havsisen.
27 sept
stark kyla i europa, särskilt centrala och västra Europa, har september hittills varit sval, med rekordmängder snö på topparna – en situation som kommer att pågå till slutet av månaden och in i oktober.
utdrag ur kälterapport 37 från EIKE
Tack, Stig M
Befriande när analys av verkligheten får företräde..!
Du nämner EU:s osannolikt horribla utfiskning av egna och andras hav – tack!
EU förespråkar grönt och hållbart?
MEN EU hör till dom sämsta i klassen när det gäller naturvård, enl bl a ranking från naturorganisationer.
NU – har EU bestämt att utfiskningskvoten för sillen/strömmingen kan höjas med…108% under nästa år – eftersom dom fått tillgång till en ny modell över sillbeståndets utveckling – visst är EU fantastiskt.
Själva flyttade vi trålgränsen närmare kusten 2004 – det tog dom sista lokalbestånden av bl a torsk.
Till Detta kan man så lägga Sveriges och EU: s höga svansföring i Klimatfrågan – wow, det är verkligen Pinsamt!
Signaturen Sigge tyckte nyss i en av klimatupplysningens trådar att – utvecklingen av Tysklands ekonomi ser rätt bra ut…om man jämför BNP 1990 och 2024.
Precis så fungerar EU och FN, man jämför klimatutvecklingen 1961 – 1990 med 1991 – 2020…och vips så behövs ingen verklighetsförankring överhuvudtaget – och vilken politik som helst kan föras, både inom havsförvaltning och samhällsbyggnad – enastående praktiskt, för Merkel och nu Ursula – i 20 år har dom styrt…Samma doktriner, samma miljöförstöring – i klimatets namn.
Vindkraften till havs och till lands är klimatdoktrinens yttersta monument – vårat ok att bära.
Havsgrund, strömmar och försvagade vindar….SÅ, skall sista spiken slås in i havsdöden.
Jag minns ett möte om vänerns vattenkvalite och temperatur och klimathotet för några år sedan – bl a fanns där representanter för våra myndigheter.
Vänern kommer att bli väldigt mycket varmare pga klimathotet sa dom…flera grader högre inom 70 år.
Dom blev väldigt irriterade och röda om kinderna när jag frågade om temperaturutvecklingen för Vänern – dom senaste 100 åren.
Ja, kanske har vi inte sett så mycket temperaturförändringar än..sa dom – men vänta bara snart stiger det jättefort…enl modellerna och Le Grande hypotes!
Sverige och EU är ett gäng – lurendrejare när det gäller vattenvård, naturvård och klimat…därom råderbingen tvekan.
SÅ – låt oss hoppas på en vändning och en ny insikt, inom kort!
Tack, Stig M
Befriande när analys av verkligheten får företräde..!
Har de klimathotsreligiösa något svar på frågam om hur ofta 50-årsskyfallen inträffar? Eller är det överkurs för de klimathotsreligiösa?
Tack Magnus och Ivar!
Ja den märkliga så kallade ”religiösa” rörelsen brukar oftast vara dåligt påläst: Det står klart i skriften att om den dagen vet ingen, utan det enda som gäller är att Vår Herre är outgrundlig!
Stig
1963 hade vi semester på nordkoster, jag och grannens grabb lånade en eka, rodde ut till närmaste grund och band fast oss vid kvasten och började pilka, på två timmat fick vi upp 20 torskar på mellan 3-5 kg. tiilbaka till fiskeläget bytte vi 18 av torskarna mot en stor hink räkor. det var tider det.
Mer om värmeböljor I våra hav idag, från bl a aftonbladet och GP – dom refererar från både copernicus och en ocenograf på smhi.
Oceanografen beskriver hur vi även detta år drabbats av värmeböljor I våra samtliga svenska hav.
Smhi: s forskningsfartyg Svea har varit ute varje månad under sommaren – och lämnat rapport för våra havstemperaturer, från skagerak till Östersjön.
Maj – normala temperaturer
Juni – normala temperaturer
Juli – normala temperaturer
Augusti – normala temperaturer
Inte ett ord om havsvärmeböljor i årets svenska hav.
Förmodligen gav septembervärmen några dagar med lite högre temperatur – än för årstiden – gissar jag – men att kalla det för värmebölja i havet är ju befängt.
Ett normalvarmt svenskt hav under denna mediokra sommar – blev omvandlad till kris och bekymmer och värmeböljor av våra Medier.
Så narrativet om våra kokande hav fick dansa ännu en sommar – medans politikerna beslutade att tömma havet på dom sista strömmingarna.
Så ser det ut i Sverige och EU, 2024.
Nr 10 iah
Ja, våran skola tog oss ut på torskfiske under höstarna på 70 & 80 – talet.
Särskilt minns jag en av resorna, till grundsund, när det blåste kraftigt och gjorde fisket på klipporna jobbigt – jag och några kompisar tröttnade på vinden och gick till hamnen och satte oss på kajen där och njöt av höstsolen i lä – när mackorna var uppätna släppte jag i draget vid kajkanten.. och innan draget nådde botten sög en torsk fast – och det blev starten på en riktig fiskefest, snart stod varenda unge och halade torsk från kajkanten.
Sverige behöver titta på hur amerikanerna skyddar och hjälper sina kusthav – där finns numera några enastående fiskevatten.
Men – EU….herregud – där finns bara alarmism och misär…När det gäller havsfrågor.
Magnus
Guterres anser att haven kokar så SMHI måste vara med på tåget för att räknas. Verkligheten är inget att bry sig om.
Stig!
Dina ”återreflektioner” i vatten, lästes hastigt igår morse. Alltför hastig.
Resten av dagen fylldes av andra och mer närliggande reflektioner på ögonavdelningen på Uddevalla lasarett. Decennierna sätter spår.
Men nu väl hemma lugn och ro och med positiva besked läser jag än en gång Din tillbakablick på miljö(vårds)åren. De sammanfaller väl med mina minnen från hur vi försökte återge vad som verkligen hände därute, utanför skolgolvet.
Dåvarande GD (Valfrid Paulsen) för naturvårdsverket var enligt min uppfattning en pålitlig källa för objektiva återreflektioner när han kämpade med att fatta väl avvägda beslut. Han lyssnade på ekonomer, tekniker och ”rörelsen” och konstaterade att när samtliga parter blev lika förbannade på honom, ja då hade han fattat rätt beslut.
Hur som helst kunde man lita på att det som kom från V.P.s verk var väl genomarbetat, men det var innan ”rörelsen” hade invaderat och tagit över även där.
Tack för Dina reflektioner!
#14 Tack för Dina kommentarer inte minst om Valfrid Paulsen! Jo, han var i många stycken en kunnig och entusiasmerande ledare. På den tiden, 1970 tal, hade Naturvårdsverket ett gott rykte, med kunniga medarbetare! Ofta hade vi nyttiga samtal med dessa män och kvinnor. En del av dem rekryterades till den privata sfären!