Kampen mellan klimathypoteserna, rond 4:
”Strålningsdrivarna”
vs.
”Polarvirvelsvakterna”
För första gången har läran om CO2 och växthusgasernas roll i klimatet fått en seriös utmanare i form av en heltäckande hypotes om vad som driver klimatet och dess förändringar: hypotesen om Polarvirvelsvakterna. Enligt denna nya hypotes är det naturliga variationer i den mot polerna riktade meridionella transporten av värme och luftfuktighet som styr klimatförändringarna.[1][2] Den här artikeln är den fjärde i en serie som utvärderar Polarvirvelsvakt-hypotesen. Artikeln publicerades först på engelska på Watts Up With That, här.
Alarmister älskar att spekulera om tipping points. En av favoriterna är att den termohalina cirkulationen i Nordatlanten, alltså AMOC, ska stänga ner [Atlantic Meridional Overturning Circulation].[3] AMOC är en central del av det globala värmetransportsystemet. I Nordatlanten transporterar den ungefär 50 gånger mer emergi än vad hela mänskligheten förbrukar (cirka 1 petawatt=1015 W). Så här bittert kallt skulle klimatet kunna bli i Norden om den helt kollapsade:[4]
Figur 1. Simulerat utfall av en nedstängd AMOC. Allt blir avsevärt varmare, utom Nordatlanten och norra Europa. Källa: [5]
En kollapsad AMOC skulle dessutom leda till en mängd följdeffekter till följd av globala fjärrkopplingar (tele-connections). I en uppmärksammad rapport varnas för att en försvagning av AMOC skulle öka risken för ”kaskader av problem” för andra viktiga klimatsystem, ”som Antarktis istäcke, tropiska monsunsystem och Amazonas regnskog”.[6] Effekterna av en klimatförändring skulle även uppstå på många andra områden. Stormigare väder, fler översvämningar, kollapsad planktonproduktion och utbredd syredöd i haven (anoxi) förutspås. Frågan om AMOC:s förehavanden är därför av stort intresse.
Kallblobben
AMOC är som ett gigantiskt transportband av energi. Den drivs primärt av den så kallade ’Grönlandspumpen’: varmt och salt vatten från Golfströmmens förlängning norrut möter de kalla havsströmmarna utanför sydöstra Grönland. Där sjunker de till botten som ett enormt ’vattenfall’ med mer än 3 000 meters fallhöjd (vid Danmarkssundets tröskel). Det tunga, kalla vattnet flyter sedan söderut ända till Södra Oceanen, innan det vänder norrut igen.
En central del av AMOC är konvektionsområdet söder om Island och Grönland, där vi har den Nordatlantiska havsvirveln. Havsströmmen roterar moturs runt den så kallade ’kallblobben’ (cold blob):
Figur 2. Den termohalina cirkulationen i Nordatlanten tillsammans med ytvattenstemperaturens trend från 1993 till 2021. Runt kallblobben med djupkonvektion strömmar AMOC moturs.
Kallblobben finns inte bara på ytan utan går långt ner på djupet:[7]
Figur 3. Havsvärmens förändring för de översta 2000 meterna, från 1958–2023, [4] baserad på [7, fig 7]
Hypotesen om att AMOC håller på att försvagas bygger på att kallblobben finns där som ett långsiktigt klimatfenomen i norra Atlanten.[8] AMOC:s styrka är nämligen starkt positivt korrelerad med kallblobbens temperatur.[9] En kallare kallblobb motsvarar en långsammare AMOC.
Kallblobben försvinner!
Men nu visar det sig att den befarade inbromsningen av AMOC har kommit av sig. Flödesdata från havsdjupet visar på stabila flöden de senaste 24 åren. Detta beskrevs i artikel på WUWT här, och på KU här.
Dessutom har kallblobben mer eller mindre försvunnit under de senaste åren:
https://www.youtube.com/watch?v=rfKXLPJxDog
Figur 4. Animering av ytvattentemperaturerna i norra Atlanten, årliga anomalier för 2013-2023 jämfört med genomsnitt för perioden 1979-2010. Månadsdata visar att det är främst under sommar och höst som kallblobben försvunnit mätt som en anomali, medan den ännu finns där under vårarna. Data: ECMWF ERA5
Men om vi ser på utvecklingen över längre tid för ytvattentemperaturen i området finner vi ingen nämnvärd trend, utan en oscillering:
Figur 5. Ytvattnets temperaturavvikelse i grader C i Nordatlanten (50N-65N; 50W-10W). Klimatskiften är markerade med gult, se diskussion av dessa här. Datakälla: NOAA ERSST V5
Kallblobben kommer och går i multidekadala cykler. Särskilt kalla var de 30 åren från 1970-1995. Och detta gäller inte bara för ytvattnet, utan i lika hög grad på djupet: även djupvattnets värmeinnehåll oscillerar i takt med förändringen av ytvattentemperaturen:
Figur 6. Värmeinnehållet i djupvattnet ner till 1000 meters djup i Nordatlanten. Klimatskiftet 1995-2005 är markerat med gult. Diagram från Met Office.
AMOC kallas även för den termohalina cirkulationen, där ordet -halin betyder salt. AMOC handlar alltså inte bara om transport av värme, utan även om transport av salt. Avgörande för cirkulationen är vattnets densitet: ju kallare och saltare vattnet är, desto tyngre vatten. Sältan kommer sig av att AMOC passerar tropikerna där avdunstningen är hög och därmed ökar salthalten i Golfströmmen.
När Golfströmmen (och dess förlängning) flyter norrut sker avkylning genom avdunstning av det varma ytvattnet och genom att värme avges till de kallare omgivningarna. Detta ökar salthalten och därmed havsvattnets densitet i området. Salthalten avgör styrkan i cirkulationen: saltare vatten sjunker snabbare till botten och driver på den.
Man kan säga att AMOC cirkulerar eftersom havsvattnet i Nordatlanten är salt – och vattnet är salt just för att AMOC:s volymtransport norrut är så stor. Men detta skapar samtidigt en negativ återkoppling: när vi periodvis får ökade inflöden av färskvatten i Nordatlanten påverkas cirkulationen i AMOC negativt. Färskvatten tillförs som smältvatten från Grönland samt även från Arktis som isexport genom Framsundet.
Även salthalten uppvisar oscillationer:
Figur 7. Förändringar i salthalt i Nordatlantens djupvatten mätt som anomali för färskvattenvolym (LFC). Klimatskiftet 1995-2005 är markerat med gult. Källa: [10]
Observationer visar att det på decennieskala sker stora sötvattenshändelser i kallblobbsområdet. Analys av innehållet av färskvatten (‘LFC’ i figur 7) visar på decennielånga perioder av uppfriskning med början omkring 1965, 1980 och 2010. Dessa händelser har kallats ”stora salthaltsanomalier”. De verkar vara en naturlig del av variabiliteten i de Arktiska och i Atlanten och har inträffat åtminstone under det senaste århundradet.[10]
Ökat inflöde av sötvatten (som har lägre densitet än saltvatten) sänker salthalten i de övre lagren, vilket leder till ett kallt, sött och lätt övre lager när det väl har kylts ned av atmosfären, dvs. vi får en kallblobb. Som ett resultat av detta försvagas AMOC.
Det finns dock en tidsfördröjning i detta mönster. Omvandlingen av vattenmassor från varmt till kallt på höga latituder har visat sig föregå den observerade AMOC vid 45∘N med 5-6 år. Detta driver den pågående återhämtningen av AMOC som vi nu ser återspeglas i att den kalla blobben tynar bort.[11]
Oscillationer kännetecknar klimatsystemet
Oscillationer är inte begränsade till kallblobben eller AMOC. Motsvarande variationer över tid sker i havsisens utbredning i Arktis, i olika havsströmmar, samt i luften ända upp till stratosfären. Hela klimatsystemet på norra halvklotet kännetecknas av snarlika variationer.[12]
De långsiktiga variationerna i den atlantiska multidekadala oscillationen (AMO) och den nordatlantiska oscillationen (NAO), eller dess nära släkting den Arktiska oscillationen, visar alla på samstämmiga omslagspunkter i sina kumulativa värden. Oscillationerna i kallblobben och NAO är nära länkade på en multidekadal skala.[8][13]
Som ett exempel på dessa multidekadala svängningar kan vi se hur den arktiska oscillationen korrelerar med havsisens utbredning i Arktis, liksom med solens variationer:
Figur 8. Den arktiska oscillationen som ett kumulativt, avtrendat index över tid visas i blått (vänster skala, inverterad). Isutbredningen i Arktis vid sin miniminivå i september visas i brunt (höger skala, Mkm2). De 44-åriga solcykelminima (2*22 år) är markerade med gult.[13] Isutbredningen är hämtad från satellitdata från 1979, dessförinnan från rekonstruktionen i [14].
Enligt hypotesen om polarvirvelsvakterna är dessa svängningar kopplade till hur solvariationer påverkar styrkan i polarvirveln samt den meridionala transporten (solcykelvariationer indikeras med de gula fläckarna som visar solcykelminima i figur 8). Detta är bara ett exempel. En hel rad liknande svängningssamband beskrivs närmare i figur 9 i Appendix.
Sammanfattning
Enligt hypotesen om polarvirvelsvakterna är klimatets främsta kännetecken att det har naturliga variationer som oscillerar på olika tidshorisonter. Dessa svängningar styr klimatförändringarna via värmetransport. AMOC:s ’värmetransportband’ är en central del av det komplexa värmetransportsystem som hjälper vårt klimat att reglera sig självt.
AMOC:s styrka varierar i oregelbundna cykler. Även kallblobben är i sig ett cykliskt fenomen. Det gäller både ytvattentemperatur och salthalt (figur 5 och 7).
Förespråkarna för tipping point-händelser spekulerar i att klimatet fungerar som ett närmast linjärt system av strålningsdrivning (radiative forcing) från växthusgaser. IPCC ger antropogena utsläpp av växthusgaser huvudrollen i sina spekulationer om AMOC:s utveckling, inklusive påhittade framtida brytpunkter.[3] Att det finns naturliga variationer är relevant för all analys av AMOC, men lämnas därhän.
Appendix: Multidekadal klimatvariation och meridional transport
Figur 9. Illustration av olika multidekadala klimatskiften och deras kopplingar till klimatregimer och -skiften. Från figur 11.10 i [1].
a) Svart linje: Aleutiska Lågtrycket – Isländska lågtrycket: 25 års glidande korrelation som en proxy för polarvirvelstyrka.
Grå linje: kumulativt index för arktiska oscillationen vintertid (DJF).
b) Svart linje: 4,5-årigt genomsnitt av AMO-index.
Grå linje: kumulativt NAO-index 1870-2020, avtrendat under kall säsong (genomsnitt för nov-apr).
c) Avtrendat årligt genomsnittligt kumulativt PDO-index, 1870-2018.
Svarta prickar markerar åren 1925, 1946, 1976 och 1997 då det skedde regimskiften i PDO.
d) Svart linje: zonalt atmosfäriskt cirkulationsindex, kumulativ anomali.
Grå linje: 1900-2020 inverterad avtrendad årlig skillnad i dygnets längd.
e) Årlig global yttemperatur, avtrendat. Genomsnittsvärden, 10 år.
f) Streckad linje: 8,2- 16,6 års bandpass av månadsmedelvärdet för totala antalet solfläckar. Grå linje, 6,6-11 års bandpass av det månatliga AMO-indexet.
Svart linje: inverterad 20-årig löpande korrelation av band-pass solfläcks- och AMO-data.
Svarta prickar: samma som i c, vilka här visar deras position i förhållande till solminima.
Referenser
[1] Vinós, Javier, Climate of the Past, Present and Future: A scientific debate, 2nd ed., Critical Science Press, 2022.
[2] Vinós, Javier. Solving the Climate Puzzle: The Sun’s Surprising Role, Critical Science Press, 2023.
[3] IPCC SROCC “Extremes, Abrupt Changes and Managing Risks”, Chapter 6.7, https://www.ipcc.ch/site/assets/uploads/sites/3/2022/03/08_SROCC_Ch06_FINAL.pdf
[4] Is the Atlantic Overturning Circulation Approaching a Tipping Point?, Stefan Rahmstorf, Oceanography 2024, https://doi.org/10.5670/oceanog.2024.501
[5] Warning of a forthcoming collapse of the Atlantic meridional overturning circulation, Ditlevsen, P., Ditlevsen, S., Nature 2023, https://doi.org/10.1038/s41467-023-39810-w
[6] Overlooked possibility of a collapsed Atlantic Meridional Overturning Circulation in warming climate, Liu och 3 medförfattare, Science 2017, https://doi.org/10.1126/sciadv.1601666
[7] Exceeding 1.5°C global warming could trigger multiple climate tipping points, Armstrong McKay och 5 medförfattare, Science 2022, https://doi.org/10.1126/science.abn7950
[8] Improved Quantification of the Rate of Ocean Warming, Cheng och 3 medförfattare, AMS 2022, https://doi.org/10.1175/JCLI-D-21-0895.1
[9] North Atlantic Oscillation contributes to the subpolar North Atlantic cooling in the past century, Fan och 3 medförfattare, Clim Dyn 2023, https://doi.org/10.1007/s00382-023-06847-y
[10] Observed fingerprint of a weakening Atlantic Ocean overturning circulation, Caesar och 4 medförfattare, Nature 2018, https://doi.org/10.1038/s41586-018-0006-5
[11] Arctic freshwater impact on the Atlantic Meridional Overturning Circulation: status and prospects, Thomas W. N. Haine, 2023
https://doi.org/10.1098/rsta.2022.0185
[12] Surface predictor of overturning circulation and heat content change in the subpolar North Atlantic, Desbruyères och 3 medförfattare, EGU Ocean Science 2019, https://doi.org/10.5194/os-15-809-2019
[13] Coupled stratosphere-troposphere-Atlantic multidecadal oscillation and its importance for near-future climate projection, Omrani och 6 medförfattare, Nature 2022, https://doi.org/10.1038/s41612-022-00275-1
[14] Periodicities observed in the solar and geomagnetic indexes and in SABER thermospheric infrared power measurements, Nowak och 4 medförfattare, Science 2024, https://doi.org/10.1016/j.jastp.2024.106234
[15] On assessment of the relationship between changes of sea ice extent and climate in the Arctic, Alekseev och 2 medförfattare, 2015, https://doi.org/10.1002/joc.4550
De tidigare ronderna finns här: 1, 2, 3
Tack Gabriel, ett riktigt intressant och logiskt resonemang som inte kräver en fabricerad ”hockeystick” för att hålla ihop.
Det känns som att klimatalarmismen enbart bygger på det kalla 60-talet, utan 60-talet så har de inte mycket att komma med.
Perioden 61 – 90 var kallare än perioderna både före och efter ( 31 – 60 och 91 – 2020 ) så allt jämförs med enbart den perioden , mätningar före 1900-talet är ofta av sämre kvalitet och UHI ( värmeöar stad ) mindre förekommande.
Vi får se hur perioden 21 – 50 blir…
Bra och intressant, Gabriel.
på vilket/vilka sätt och hur mycket kan man räkna med att varierande koldioxidhalter i atmosfären påverkar energiflöden i den här modellen?
en utmärkt lektion i möjliga samband.
Grattis Gabriel!
I veckans TWTW (SEPP) kan man under
Changing Seas hitta:
The battle of climate hypotheses, Round 4: The Green-house Gas Forcer vs. The Winter
Gatekeeper
AMOC’s “Cold Blob” Has Gone Missing
By Gabriel Oxenstierna, WUWT, July 18, 2024
https://wattsupwiththat.com/2024/07/18/amocs-cold-blob-has-gone-missing/
AMOC is known as a thermohaline circulation, where the word -haline means salt. AMOC is
therefore not only about the transport of heat, but also about the transport of salt. The key to the
circulation is the density of the water: the colder and saltier the water, the heavier it is. The
saltiness comes from the AMOC passing through the tropics where evaporation is high, thus
increasing the salinity in the Gulf Stream.
Periodicitet i klimatet helt utan människans kontroll.
Tack Gabriel O.
Kan man knyta ihop detta med Hans Wson Alhmans temperaturdata från Svalbard eller den periodicitet sm finns i vattenståndsdata?
Något att fundera på i hängmattan eller på sjön, mellan regnen.
Och överallt över allt strålar solen!
https://www.facebook.com/100077079731115/posts/pfbid038FR5nwq9hUPe3f2RNZURHaqbVHNceWV6AanURYW3kehYBHHurCnJUFMfjGwZbsBSl/?
Något som IPCC negligerar!
Superintressant Gabriel O!
Bara en liten reflektion beträffande anomalier och lite av det #2 pekke tog upp: Hur skulle klimatforskningen påverkas av att tillämpa ett årligen accumulerat medelvärde över ALLA tillgängliga år? Min tanke är att, även om serierna blir olika långa för olika stationer, de representerae en bättre jämförelsebas än diverse och växlande 30-årsperioder.
Återigen tusen tack för tung leverans!
#6 Lasse.
Jag har studerat längre temperaturserier på Grönland och periodiciteten syns tydligt.
Hej!
Tack för ett intressant inlägg! Jag fastnade för figur 8 och isutbredningen i Arktis under september. Intressant nog så visar denna ett ganska uttalat minimum runt mitten av 30-talet, om än inte så kraftigt som kring 2012. När jag kikar närmare på källan (OBS! Ska vara [15], inte [14]) så visar det sig att rekonstruktionen bygger på ett linjärt samband mellan ytluft-temperatur (SAT) och isutbredning 1980-2014 som sedan har använts för att ”rekonstruera” utbredningen av istäcket bakåt i tiden. Jag har börjat tittat runt lite efter andra studier om det historiska istäcket i Arktis och hittade detta inlägg:
https://www.carbonbrief.org/guest-post-piecing-together-arctic-sea-ice-history-1850/
som bygger på följande artikel:
Walsh, J. E., Fetterer, F., Stewart, J. S. and Chapman, W. L. (2016) A database for depicting Arctic sea ice variations back to 1850. Geographical Review, doi:10.1111/j.1931-0846.2016.12195.x
I studiens resultat så återfinns inget uttalat minimum i utbredningen kring mitten av 30-talet och i själva verket visar studien att isutbredningen, både i mars och i september, är relativt konstant fram till runt 1980.
Känner ni till några andra studier än [15] ovan som påvisar ett kraftigt minimum i isutbredningen kring 1930-talets mitt?
foliehatt #3
CO2 har bara försumbar påverkan på värmetransport i haven. Detta har gällt under holocenen och längre än så, enligt följande forskningsrapport:
Heat Transport Compensation in Atmosphere and Ocean over the Past 22 000 Years, Yang och 5 medförfattare, Nature 2015, https://doi.org/10.1038/srep16661
#6 och 9 Lasse och Jonas
Här har ni temperaturserier från Grönlands olika stationer.
AMO ses ganska tydligt
https://iopscience.iop.org/article/10.1088/1748-9326/7/4/045404#erl440705t3
Blev nyfiken på ref nr 7 om Tipping Points – som jag tror är ett av Rockströms huvudnummer. De 312 referenserna verkar ju otroligt imponerande och får många att lägga sig platt. Men detsamma gör inte det i mina ögon viktigaste avsnittet i en naturvetenskaplig publikation – Material & Metoder. Här är hela deras text (min fetning) :
”We mined the literature subsequent to (1), including studies of paleoclimate change, observed change, early warning signals, future model projections, underlying theory, and existing assessments, to draw up a longlist of possible candidate tipping elements (table S3). For each we extracted information on evidence for self-perpetuation, temperature thresholds, hysteresis/irreversibility, transition timescales, and global/regional impacts on climate, on which we then use subjective expert judgment to determine our best estimates. From this evidence (or lack of it) we drew up shortlists (Table 1) of ‘core’ global tipping elements and regional ‘impact’ tipping elements (Fig. 1), for which we summarize the rationale in the main text and supplementary text S2 and S3. Candidates that did not make the shortlists (table S3) are classed as: (a) ‘uncertain’ tipping elements— due to limited evidence for self-perpetuating feedback and threshold behavior; (b) ‘unlikely’ tipping elements—possessing only localized tipping or nonfeedback response to climate change; and (c) ‘threshold-free feedbacks’— where positive feedbacks exist but are not strong enough to self-perpetuate. Different parts or phenomena of some systems—notably permafrost—are assigned to different categories. We give (very low, low, medium, high, very high) confidence levels based on the IPCC’s confidence rating system (as a product of the authors’ judgements of both the robustness and the degree of agreement of the assessed literature) (101) for the estimates of central, minimum, and maximum temperature thresholds, timescales of transition, and global and local impacts on climate (supplementary text S2). We define crossing a CTP as ‘possible’ beyond its minimum temperature threshold and ‘likely’ beyond its best estimate. Differences withpastlists of tipping elements are described in table S4.”
Min kommentar: Kvalificerat modellbaserat bedömningssvammel utan en enda matematisk beräkning från en hop överbetalda globalister.
#10
”Känner ni till några andra studier än [15] ovan som påvisar ett kraftigt minimum i isutbredningen kring 1930-talets mitt?”
Det gör väl i stort sett alla data. Kolla t ex här:
https://library.wmo.int/viewer/53406/download?file=iacpo_8_en.pdf&type=pdf&navigator=1
tillhörande iskartor finns här:
https://drive.google.com/drive/folders/1ieF2kOQ9aM5xr5q5lP8TpcARFXIthwdG
Danska iskartor 1893-1956 finns här:
https://noaadata.apps.nsidc.org/NOAA/G02203/
Här finns ryska polarinstitutet AARI iskartor 1933-2006:
https://noaadata.apps.nsidc.org/NOAA/G02176/pngs/
Om du söker en seriös studie som sammanställer dessa och andra källor som jag vet existerar (eftersom jag sett delar av dem) som t ex amerikanska nu avhemligade spaningssatellitbilder 1962-1975, Data från Hudsonbaykompaniet, från ishavskonvojerna under kriget, från RCMP, amerikanska trimetrogonflygfoton från Grönland 1943-47 osv, så, tyvärr, det finns ingen. Det är inte sådana verkliga data som prioriteras inom klimatforskningen. Man har ju modeller.
En rekommendabel artikel med många bra källhänvisningar är:
https://judithcurry.com/2013/04/10/historic-variations-in-arctic-sea-ice-part-ii-1920-1950/
Och till sist en helt färsk lätt absurd artikel som hävdar att det är den globala uppvärmningen som har gjort nordvästpassagen allt oframkomligare de senaste åren:
https://www.nature.com/articles/s43247-024-01477-6
En liten rättelse:
”AMOC kallas även för den termohalina cirkulationen”
AMOC är en del av den termohalina cirkulationen, och inte ens den största. AMOC ger upphov till NADW (North Atlantic Deep Water) men AABW (Antarctic Bottom Water) som sjunker runt Antarktis är betydligt större (och kallare).
Och så finns det ett litet tillskott av varmt mycket salt djupvatten från Medelhavet.
OT Äntligen har vi kanske fått uppleva den varmaste dagen som uppmätts. Självklart är det Copernicus som kommer med denna glada nyhet. Kan inte Copernikus jaga myggor istället. I Luleå har vi en fantastisk dag. Strålande sol och 26 grader. Kanske Luleås varmaste dag någonsin. Enligt min källa.
En helt färsk bisarr artikel från Nature som förklarar att det är det varmare klimatet som gjort att nordvästpassagen har blivit allt svårare att ta sig igenom de senaste åren:
https://www.nature.com/articles/s43247-024-01477-6
Det är värt att påpeka en sak: Man behöver inte föra fram en alternativ teori för att påpeka att en teori inte håller. Den håller helt enkelt inte, teorin om att de moderna klimatförändringarna, nästan helt eller helt, beror på växthusgasutsläpp.
För att AMOC ska kollapsa, måste minst en av följande saker inträffa:
1. Jorden slutar att rotera.
2. Temperaturskillnaden mellan Arktis och tropikerna försvinner.
Inget av alternativet är särskilt troligt, kan vi ju säga.
#15 Daniel Wiklund:
Och svt förklarar att det ÄR rekordvarmt, det är bara det att det INTE UPPLEVS så…
https://www.svt.se/vader/regn-och-rusk-hur-daligt-ar-egentligen-sommarvadret
#10
”Känner ni till några andra studier än [15] ovan som påvisar ett kraftigt minimum i isutbredningen kring 1930-talets mitt?”
jag föreslår att du kollar här:
https://drive.google.com/drive/folders/1ieF2kOQ9aM5xr5q5lP8TpcARFXIthwdG
Där finns alla ACSYS historiska iskartor för 1553-2002. Den absolut bästa historiska serien. Ladda ned kartorna för 30-talet, och jämför med valfri annan period får du se.
Berra #19
”Men just därför kan det också kännas som att det regnar mera.”
Det har ju regnat mycket mera under sommaren.
Der verkar inte räcka med att SMHI presenterar färdiga, tydliga kartor med jämförelse av nederbörd mellan nuläget och olika perioder, när de statliga kollegorna på public service (eller daycare) har för lite indianer i kanoten.
https://www.smhi.se/data/meteorologi/ackumulerade-avvikelsekartor/sasong/nederbord/
#18
Eller att Pangea uppkommer igen…
#21 Fredrik S:
Fast egentligen är hen ju inte så snett på det ändå.
Hade det inte regnat typ varje dag och det inte hade varit några moln…och inte blåst, så hade det nog kunnat vara varmaste sommaren någonstans.
I alla fall på markytan på en gågata mitt i en stadskärna
Tack Gabriel, en mycket gedigen och superaktuell artikel!
Du hamnar här rakt i dom stora händelsernas centrum – det har rört sig kraftigt i dessa kalla strömmar dom senaste åren, inte minst i Labrador strömmen som jag nämnde häromdagen – sedan förra året har denna tungviktare till kallström satt ordentlig fart, inte nog med att kraften ökat – dess temperatur tvärsjönk 2 – 3 grader.
Dom som följer flödet av artiklar om haven och dess strömmar har fått uppleva många utropstecken dessa senaste år – allt fler kallvattensutbrott har överraskat forskarna, från Australien och upp till Island.
Flera av dessa kraftiga kallvattensutbrott har också påverkat djurlivet i områdena, vissa har dött när dom drabbats av kallvattnet och vissa har frodats.
Variationerna hos oss I norr och inte minst på den Arktiska havsisen är väldokumenterade pga av dessa enorma flödesändringar – det är lätt att dra slutsatsen att 1930 – talets snabba klimatförändring var unik, liksom våran senaste men det har alltid skett stora och snabba flödes och temperaturförändringar.
Svalbard 7 – 8 grader på 30 – talet var inget unikt.
Fiskeindustrins historia i området runt, bl a, Grönland har anpassat sig i 100 – tals år efter vilka arter som gynnas och missgynnas i dessa förändringar – exempelvis grönlandstorsken skiftar områden efter dessa ändringar.
2009 lyckades Ola Skinnarmo ”segla” nordostpassagen med hjälp av sin stålbåt och 200hk…Nordenskiöld lyckades med denna bedrift redan i slutet på 1800 – talet med hjälp av 60hk.
Nordenskiöld seglade genom en nordostpassage med väldigt lite djurliv, jämfört med när Skinnarmo tog sig igenom 2009….Nordenskiölds djurliv var massakrerat av långvarigt och brutalt jakttryck, på allt från rävar, sälar och till valar – människan hade redan före Nordenskiöld slaktat enorma mängder djur däruppe.
Idag blomstrar djurlivet i Arktis jämfört med några hundra år bakåt i tiden…och lite mer öppet vatten under värmeperioderna sätter en otrolig fart på livet däruppe.
Dom senaste årens allt frekventare kallströmsutbrott från Australien till Grönland förklarar ” forskningen ” med klimatuppvärmningen.
Det har alltid varit ansträngande för människan att acceptera naturens krafter.
Och visst kan man tvingas till en foliehatt…men jag är helt övertygad, utifrån klimathistorien, att nya skiften är på ingång – snart 40 år med senaste uppvärmningen – vi närmar oss skiftet och det rycker redan därute i världshaven.
Återstrålningen från co2 tror jag inte kan värma upp världshaven i tillräcklig omfattning – Humlum säger 0,03 grader dom senaste 20 åren, för den övre halvan av världshavet- kanske är det riktigt men jag tror ingen vet så noga – men all forskning jag sett säger att nedre halvan av världshaven är oförändrat i temperatur…
Havsströmmarna är så intressanta och tidpunkten nu så extra intressant- att jag kan tänka mig att leva lite extra nyttigt, för att få uppleva några extra år till…Med klimat och klimatFörändringar.
Lars #18
”Det är värt att påpeka en sak: Man behöver inte föra fram en alternativ teori för att påpeka att en teori inte håller. Den håller helt enkelt inte, teorin om att de moderna klimatförändringarna, nästan helt eller helt, beror på växthusgasutsläpp.”
Visst är det så att man inte behöver föra fram en alternativ hypotes för att påpeka att en annan hypotes inte håller. Men det är en styrka att det nu finns en alternativ klimathypotes att referera till. En hypotes som är övergripande och som förklarar både historiska och samtida klimatförändringar.
Tack tty för värdefulla kommentarer ang. isutbredningen i Arktis!
#14 tty:
Stort tack för dina svar och länkar till data. Men är inte studien jag pekar på:
https://www.carbonbrief.org/guest-post-piecing-together-arctic-sea-ice-history-1850/
Walsh, J. E., Fetterer, F., Stewart, J. S. and Chapman, W. L. (2016) A database for depicting Arctic sea ice variations back to 1850. Geographical Review, doi:10.1111/j.1931-0846.2016.12195.x
just en sådan sammanställning av olika källor som du pekar på? Exempelvis ingår:
x Sea ice concentration data from regular aerial surveys of ice in the eastern Arctic by the Arctic and Antarctic Research Institute, St. Petersburg, Russia, beginning in 1933.
x Arctic-wide maps of ice cover from the Danish Meteorological Institute from 1901 to 1956.
x Sea ice edge positions for Newfoundland and the Canadian Maritime Region from observations, for 1870 to 1962.
x Detailed charts of ice in the waters around Alaska for 1954 to 1978, originally the property of a consulting firm (the Dehn collection).
Jag har kikat på kartorna från
https://drive.google.com/drive/folders/1ieF2kOQ9aM5xr5q5lP8TpcARFXIthwdG
och medan kartorna från de senare åren går att tolka/förstå, så verkar kartorna från 1930-talet vara ofullständiga. Åtminstone kan jag inte hämta någon meningsfull information från dessa.
Jörgen #10
Fler rekonstruktioner av isutbredningen finns här:
[1] Nueva serie de extensión del hielo marino ártico en septiembre entre 1935 y 2014, Cea-Pirón och Cana-Pasalodos, 2016, Revista de Climatología (ISSN 1578-8768).
Data här: https://doi.org/10.5281/zenodo.44758
Re-calibration of Arctic sea ice extent datasets using Arctic surface air temperature records, R. Connolly, M. Connolly och W. Soon, 2017, https://doi.org/10.1080/02626667.2017.1324974
Se artikel om dessa data här:
https://klimatupplysningen.se/arktisk-forstarkning-del-5-kanariefageln-kvittrar-vidare/
#27
”och medan kartorna från de senare åren går att tolka/förstå, så verkar kartorna från 1930-talet vara ofullständiga. Åtminstone kan jag inte hämta någon meningsfull information från dessa.”
Och då skall du veta att detta är det område där det finns i särklass mest och bäst äldre data. Alla andra områden är sämre, oftast mycket sämre.
Det finns INGA heltäckande data före 1972 (NIMBUS 5).
Anders #8
”Hur skulle klimatforskningen påverkas av att tillämpa ett årligen accumulerat medelvärde över ALLA tillgängliga år? Min tanke är att, även om serierna blir olika långa för olika stationer, de representerae en bättre jämförelsebas än diverse och växlande 30-årsperioder.”
I figur 5, som är den centrala figuren i artikeln, har jag använt 100-årsperioden 1901-2000 som ’klimatologi’, alltså jämförelsebas för att skapa anomalin.
Det är ganska vanligt att man tar ALLA år, eller åtminstone rejält många år som klimatologi när man har tillräcklig kvalitet i historiska data.
#30. GO. Tack för återkoppling och förtydligandet! Gillar Fig. 5 men snappade inte Din exemplariska 100-åriga anomalibas. Och, handen på hjärtat, hur många andra klimatforskare gör egentligen som Du och nyttjar medelvärden över så långa perioder?
#30 Gabriel Oxenstierna
Tack för alla dina klimatinlägg🙂
Tänk om du skulle gör en bok om allt detta.
Den skulle komma till stor nytta inom lärosäternas klimatutbildningar.
Tack Gabriel! Jag drar mig till minnes mina vilande kunskaper i oceanografi och vet att för vattens densitet har förändring i salthalt relativt stor betydelse jmf förändring i temperatur, i de aktuella intervallen. Sänkning av salthalten genom tillförsel av färskvatten i området där ytvatten sjunker är mycket mindre relativt den ökning av salthalten som orsakats av avdunstningen. Dvs. salthalten sänks långt ifrån tillräckligt för att i sin tur sänka densiteten tillräckligt för att hindra att ytvattnet sjunker och bildar nytt djupvatten.
https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/professorn-domer-ut-larmet-om-forsvagad-golfstrom