COP29 – Eftertankar

Efter den tjugonionde klimatkonferensen kanske klimatfixeringen kulminerat? Det är säkert inte en ”olycklig” slump att COP29 i Baku ligger samtidigt med G20-ländernas toppmöte i Rio de Janeiro.

Baku-mötet var planerat att handla om finansiering av klimatagendan. Då är det smart av de statschefer som förväntas stå för det mesta av bidragen till detta, att hålla sig borta. Med en god ursäkt. Mandat för att få till ett avtal enligt önskelistan saknas. USA med Trump på ingång är nog ingen stämningshöjare heller.

Antalet tillresta är även det reducerat. Azerbajdzjan är väl inte det trevligaste stället att besöka. Åtminstone inte för att protestera.

Sverige som fortfarande vill räkna sig till de rika länderna, även om vi tillsammans med EU blir allt mindre rika, skjuter till 8 miljarder kronor fram till 2027.

Söker man efter korrelation finns två lärdomar att göra. Atmosfärens korrelation med COP-konferenserna är 100-procentig. Det är förstås lika svårt att bevisa att koldioxidpratande driver global medeltemperatur som det är att av mänskligheten orsakade koldioxidutsläpp är den dominerande orsaken.

En eftertanke som det blir allt svårare att befria sig från är att Christiana Figueres, Executive Secretary för UN Framework Convention on Climate Change , råkade säga sanningen inför COP15 i Paris. Citat: ”Världens chans till avsiktlig omfördelning av välståndet i världen.” I vår del av världen är vi i alla fall på god väg att göra oss av med vårt. Det handlar om pengar.

Verkligheten tränger sig på.

Sultan Al Jaber levererade med precision en bomb innan han som ordförande öppnade COP28 i Dubai. ”Det finns inte vetenskap som säger att fossila bränslen måste fasas ut för att nå 1,5 ^OC.” Och ”Vänligen tala om vad ni menar de ska ersättas med. Att fasa ut olja, kol och gas skulle ta oss tillbaka till grottorna”.

COP29 i Baku, Azerbajdzjan, har mottot ”In solidarity for a green world”.

Är man för misstänksam om man anar en taktik här. Lägg konferenserna hos länder vars huvudsakliga inkomster kommer från olja och mötena leds av regimen. Ta ett steg till i tankegångarna och det är ingen slump att Sverige med Jessica Rosencrantz (M fick portföljen med klimatfrågorna. Romina Pourmokhtari (L) klimatminister. Sverige har ju börjat göra motstånd mot galenskaperna. Ser ut som att de tveksamma tagits som gisslan på alla nivåer.

Klimatnarrativet är obegripligt seglivat

COP29 handlade nu huvudsakligen om pengar. För de flesta av undertecknarna i Paris 2015 har det hela tiden varit pengarna.

De summor som förhandlats om är menade dels för att begränsa global uppvärmning till    1,5 ^OC över den vi hade vid den lilla istidens slut, dels för att hjälpa de drabbade, som är fattiga och har svårt att skydda sig mot naturens brutala villkor när det ibland vill sig så.

Nu landade kompromissen på 300 miljarder USD per år till 2035. Det är inte de 500 miljarder som mottagarna begärde. Men det är bara en (from) förhoppning att de 300 miljarderna ska stimulera privata investeringar upp till 1,3 biljoner USD.

Tar vi inverkan på klimatet så är 300 miljarder USD en droppe i havet av samma kaliber som den nästan obefintliga effekt som kanske skulle kunna bli om alla håller sina löften efter Paris.

Finns någon nytta för pengarna?

Det är naturligtvis inte fel att 23 mer välsituerade länder bistår de behövande när väderkatastrofer sker. Med det sagt ska vi ändå förstå att det som medierna konsekvent berättar om är att alla extrema väderhändelser är beroende på klimatförändringarna. Underförstått också att om vi bara bidrar med pengar skulle de kunna undvikas.

Nu är ju inte extrema väderhändelser så ovanliga. IPCC redovisar i AR6 ingen statistik som tyder på att någon dramatisk förändring skett, utom att mer nederbörd är en trolig följd av lite varmare hav.

Ta översvämningarna nyligen Spanien som exempel

Konsekvenserna är naturligtvis förfärliga för de drabbade människorna. Men historien kan lära oss om översvämningar. Det finns uppgifter tillgängliga. Klimathistoriska källor ger oss en fingervisning hur vattenflöden drabbat oss genom seklerna. Från Romartiden då Tibern svämmade över för 700 år sedan och många tillfällen på olika platser sedan dess.

I bland annat Baskien tillåter avlagringar av sediment oss att spåra kraftiga översvämningar långt tillbaka i tiden. De var få under 500- och 600-talen, men förhållandevis många under 700-talet och mycket av de senaste 500 åren, inklusive andra halvan av 1900-talet. I nyligen översvämningsdrabbade östra Spanien visar olika typer av källor att kraftiga översvämningar under de senaste 500 åren tycks ha inträffat oftare: cirka 1540 – 1560, 1720 – 1740, 1860 – 1891 och 1970 – 1990.

Svenska Dagbladet 13 november 2024 (svd.se) (Fredrik Carpentier Ljungqvist)

Den självklara slutsatsen är ju att naturliga vädervariationer tillhör Jordens historia. Varför skulle de aktuella händelserna vara orsakade av människans fossilanvändning när det uppenbarligen inte varit orsaken under tidigare århundraden.

Solidaritet kontra egennytta

FN:s agenda förutsätter att vi solidariskt bidrar efter förmåga. 23 länder räknas då som de rika, som ska dela på notan. Kina som de facto är en ekonomisk stormakt idag vill inte vara med och betala.

Kina är dessutom värstingen i rummet. Utsläppen i globala proportioner. (Källa: Energy Institute, Statistical Review of World Energy 2024). Kina 31,9 %, USA 13,2 %, Indien 8 %, Sverige 0,1 % av globalt 35129,8 Mt.

Kinas argument är att de hjälper många länder bilateralt. Det är ju korrekt. Det sker naturligtvis inte av oegennytta. BRICS-ländernas nu utökade krets blir alltmer polariserande. De vill bryta västvärldens dominans och går en egen väg, men bryter inte öppet mot FN och väst. De spelar med, men det är läpparnas bekännelse.

”A wake up call” för BRICS – Klimatupplysningen

De bygger målmedvetet sedan länge upp sin styrka. De går in där de viktiga råmaterialen som krävs för grön omställning finns. Där hjälper de till och bygger kolkraft så fattiga kan få drägligare liv. Vi säger att no, no, no. Till fossilenergi får ni inte varken bidrag eller låna pengar säger FN och vi ”goda och självrättfärdiga” klimatmedvetna. Vi är redan frånåkta och börjar så sakta inse det.

Vilka kompisar skulle du välja om du lagar mat över öppen eld i skraltiga bostäder och saknar alla bekvämligheter.

Saudiarabien sätter käppar i hjulen. Eller om det är sand i maskineriet. Nu vägrar de vara med på starkare skrivningar om att fossila bränslen ska fasas ut. Det är ingen liten eftergift att begära. Arabvärldens guld heter olja och är grunden för deras välstånd. Det är också en väsentlig försörjning för fler, till exempel Azerbajdzjan och Ryssland. Ska klimatmålen klaras som de är formulerade nås måste de helt enkelt finna helt annan försörjning. Då räcker inte solel från ökensolen långt.

Jämför EU, som med ett gediget självskadebeteende ruinerar sin bilindustri. En motor i ekonomin som hackar för att vi lämnar initiativet till Kina. Vi har gjort oss beroende av kineserna för alla de varor vi behöver för den gröna omställningen, som är viktigast av allt.

Sverige tappar i klimatranking

Det är ju hemskt illa. Det förstår man av TT:s notis. Det är listan Climate Change Performance Index (CCPI) som varje år väger samman utsläpp, andel förnybar energi, energiförbrukning och klimatpolitik. Sverige hamnar på plats 11 av de 63 plus EU som har granskats.

Danmark toppar listan på plats 4 – inget land klarar nämligen att nå de översta platserna       1 – 3. Men länder som Indien, Marocko och Filipperna rankas högre än Sverige, som tappat 8 placeringar på två år.

En rimlig kommentar är att det där kan vi ta med en skopa salt. Danmark klar sig inte utan el från Sverige. Vi är petade från tronen för nu gäller inte bara signalpolitik. Verkligheten hinner förr eller senare ikapp. Våra flaggskepp har fått slagsida och det blev ohållbart att blanda in fem gånger mer biodrivmedel i dieseln än alla andra. Bristen på biobränsle drev upp priset så att det blev en inflationsfaktor.

Svante Axelsson, samordnare för Fossilfritt Sverige, hörs inte av så mycket längre. Det har blivit svårare att få folk att tro på de ljusgrönt skimrande sagorna om hur fantastiskt allt kommer att bli med oss som världsmästare i klimatpolitik.

Evert Andersson / Mats Kälvemark

+19