45 triljoner USD för att bekämpa klimatförändring låter… overkligt mycket. Men det är i varje fall vad International Energy Council räknar med, skriver Christopher Booker i Telegraph. Hur mycket av denna summa som avsätts för anpassningsåtgärder nämns inte i artikeln. Min misstanke är att det mesta kretsar kring olika klimatpolitiska åtgärder för att begränsa utsläpp av CO2.
”As Senators Obama and McCain vie with the leaders of the European Union to promise 50, 60, even 80 per cent cuts in ”carbon emissions”, it is clear that to realise even half their imaginary targets would necessitate a dramatic change in how we all live, and a drastic reduction in living standards.”
Missförstå mig inte nu. Om jag verkligen ansåg att vi var utsatta för en fara av katastrofal kaliber OCH om jag visste att dessa 45 triljoner skulle avvärja den, då skulle jag självklart kunna tänka mig en rejäl minskning av min levnadsstandard. Problemet är att jag dels inte är övertygad om att vi verkligen står inför en klimatkatastrof och dels att jag inte tror att vi kan stoppa klimatförändring genom att lägga locket på alla våra koldioxidutsläpp. Dessutom ser jag det som en närmast omöjlig uppgift. För även om hela EU hänger på kommer Kina och Indien med all sannolikhet bara öka sina utsläpp.
Christopher Booker fortsätter med att ge oss en genomgång av IPCC, detta över alla tvivel upphöjda orakel som tycks vara mer politiskt än vetenskapligt och som har fått gehör hos världens medier och politiker.
”As it was put by Roger Cohen, a senior US physicist formerly involved with the IPCC process, who long accepted its orthodoxy: ”I was appalled at how flimsy the case is. I was also appalled at the behaviour of many of those who helped produce the IPCC reports and by many of those who promote it.”
”In particular I am referring to the arrogance, the activities aimed at shutting down debate; the outright fabrications; the mindless defence of bogus science; and the politicisation of the IPCC process and the science process itself.”
I gårdagens Expressen kan man läsa om en isbjörn som kämpar för sitt liv, ”DE NIO ISBJÖRNARNAS DÖDSKAMP” med bilden av en vettskrämd isbjörn simmande i ett stormigt hav.
Letar man upp pressreleasen från WWF så har tydligen några oljeletare sett nio isbjörnar simmande i havet, en så långt som 60 miles från fastlandet. Det sägs inget om is, men att plötsligt hamna så långt från närmsta isflak låter lite märkligt.
Bilden på den stackars isbjörnen är tagen vid ett helt annat tillfälle från en helikopter av en som märker isbjörnar, alltså skjuter dom med bedövningsmedel från helikoptern och sen märker dom. Inte undra på om björnen ser vettskrämd ut.
WWF vill att media ska nämna det om dom använder bilden, men i Expressen gör man tvärtom, pekar ut björnen på bilden.
Vi har därmed fått ännu ett bevis på den globala uppvärmningen i form av en stackars isbjörn. Expressen hämtade nyheten i Daily Mail som spelade på samma falska bild…
Till alla som besöker Maggies fina The Climate Scam, läs Christopher Bookers artikel i dess helhet! Han visar hur falska IPCC:s rapporter är, och speciellt deras ”hockey stick”-kurva! Men han är också optimistisk, i slutet säger han ”at just this moment, when the IPCC´s house of card is crumbling…” Just det. Det kan inte dröja så fasligt länge till nu.
Ja, den enda tipping point vi är nära nu är väl den när IPCC et al står fullständigt avklädda av verklighetens data som inte alls ligger i närheten av de famösa ”modellernas” scenarier.