Gästinlägg av Mats Zetterberg apropå Odens resa och isläget:
En artikel från SVT Nyheter Norrbotten:
”Isbrytaren Oden har nått Nordpolen i tuff expedition
Publicerad 15 augusti 2018
Sommarens polarexpedition Arctic Ocean 2018 med isbrytaren Oden pågår för fullt och isbrytaren har nu nått Nordpolen.
Temat för forskningen i år är molnens roll för klimatet och ur det mikrobiologiska livet i havet och isen är kopplat till hur molnen i Arktis bildas.
Kapten Mattias Peterson berättar i sitt veckobrev att isbrytaren har fått kämpa med väldigt tjock och besvärlig is. Vidare skriver han att han aldrig sedan 2005 sett sådana förhållanden.
Oden har den här gången tagits sig långt norrut och det tagit betydligt längre fart än senast fartyget var så långt norrut som var 2016.
Eftersom det inte går att få satellitbilder från området använder expeditionen en helikopter före innan fartyget plöjer vidare i isen.
Han skriver att han ogärna kör i blindo och hellre stoppar om vädret inte medger flygning. Risken är annars att isbrytaren om den kör in i extremt svår is rent av skulle kunna fastna.
– Jag hade inte tvekat under tidigare expeditioner att fortsätta utan helikopter-rek, men i rådande is-omständigheter är det oklokt.”
Hur går rapporten från Oden ihop med rapporter om att forskare anser att det går fortare än vad de tidigare trott?
Nedan en bild från IPCC, WG1, AR5 från 2013-14.
I bilden nedan har jag plockat ut data från den övre bilden från år 2005-2025 och jämfört med utfallet av septembers genomsnittliga isyta. Det är tydligt att den svartprickade utfallstrenden följer IPCC:s bedömning.
Det går med andra ord inte fortare med avsmältningen än IPCC:s bedömning från 2013. För att ekvationen med att det går fortare än vad vissa forskare trott, så måste deras modeller tidigare visat att avsmältningen gick långsammare än IPCC:s scenario.
Den grönprickade linjen representerar trenden med utgångspunkt från år 2008. Forskarna larmar nu om att arktiska haven uppvärmts med 1,5 grader de senaste 10 åren. Eftersom klimat är minst 30 år av statistik på väderdata är 10 år en kort tid.
Om man jämför trenden från 2005 (svart) med trenden från 2008 (grön) ser det ut som avsmältningen avstannat de senaste 10 åren. Ett tydligt trendbrott mot IPCC:s scenarios. Detta trots att Arktiska havet värmts upp med 1,5 grader under samma tidsperiod.
I en talserie som varierar kraftigt kan det vara vettigt att följa utfallstrenden mot ett scenario som man förutspått. IPCC:s scenario mot utfallstrenden.
I alla andra fall är trenden beroende vilken startpunkt man använt. Med 2007 (4,3 milj km2) som start blir trenden positiv. Om man väljer 2009 (5,3 milj km2) blir trenden något mer negativ än 2008 (4,7 milj km2), men inte så negativ som IPCC:s scenarios.
Om två år förutspår IPCC en kraftig minskning av havsisen. Fortsätter verkligheten att pendla kring 5 milj km2 kan man då konstatera att IPCC och de nya forskningsrönen som förutspår en ännu kraftigare nedgång på kortare tid har helt fel.
Ett annat sätt att se på trender är att göra en avvikelse mot genomsnittet för perioden. Avvikelsen i diagrammet nedan är i miljoner km2.
Om vi får en situation liknande 2012 de närmaste åren, med vindar som påverkar havsisens yta kommer media att fyllas med katastrofrubriker. Om man ser till hela iscykeln för 2012, från mars 2012 till mars 2013 så hände inte mycket. Den startade med 15,29 km2 och slutade med 15,17 milj km2, en differens på 0,1 milj km2.
Ismax och ismin
Det brukar också hävdas att infrysningen börjar senare och att avsmältningenssäsongen börjar tidigare. I nedanstående bilder har jag sammanställt när säsongen börjar och slutar i femårs genomsnittsintervall. (årets ismax som inträffar i mitten av mars 2019 är inte med)
Som referensdatum har jag valt 15 mars respektive 15 september.
Starten för avsmältningen verkar vara ganska konstant sedan 1979 förutom perioden 2009 till 2013. Datum för infrysning, när havsisen börjar växa varierar i femårs genomsnitten från 11 september, 1984 till 1988 och till 18:e september för perioden 2005 till 2008. Genomsnittet för de senaste fem året är att isen börjar växa 13/14 september. Snittet för perioden 2009 till 2013 är 15 september. Enstaka år har varierat mer.
När isutbredningen i Arktis är som störst täcker den en yta på c:a 14.000.000 km2, när den är som minst under september täcker den en yta på c:a 4.500.000 km2. 30 respektive 10 gånger Sveriges yta. Att isen skulle försvinna de närmaste 25-30 åren är knappast troligt.
Om isutbredningen skulle följa IPCC:s scenario 8,5 kommer Arktis att vara isfritt år 2050. Arktis räknas som isfritt om ytan täcker mindre än 1.000.000 km2, den streckade linjen i bilden jag hämtat från IPCC.
Så vem gör rätt bedömning? Forskare som påstår att avsmältningen går fortare än vad de tidigare trott? Ögonblicksskildringar genom Odens kapten eller fiskaren från Norge som påstod att isläget var värre nu än tidigare? Eller, är det mätdata från verkligheten som visar att det inte hänt särskilt mycket de senaste 10-12 åren?
Mats Zetterberg
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Lyssnade just på klotet där det kom en lyssnarfråga som de försökte besvara. Om Arktis is.
36 min in i programmet:
https://sverigesradio.se/avsnitt/1158345
Frågan löd: Hur mycket värms Arktis upp när istäcket försvinner och ersätts av öppet vatten?
Det vore kul få detta förklarat av vetenskapen.
Svaret var väldigt rörigt. Men gick ut på att Arktis värms mest på vintern pga nån form av uppvärmning av högre lager, vilket är lättare på vintern. Hon som svarade missade helt havets avkylning när istäcket inte ligger. Man kan inte få allt!
Odens bloggar gav goda insikter i albedoeffekten sommartid:
”Toward the end of the expedition we suddenly got sunsets and dark nights, something that we weren’t used to after two months in the Arctic summer season”
Två sommarmånader utan sol ger ett stabilt klimat däruppe!
https://polarforskningsportalen.se/en/arctic/expeditions/arctic-ocean-2018/blogs/annu-en-expedition-ar-till-anda
Mats Z
Glömde tacka för denna genomgång av isläget.
Det framgår rätt klart att isens årsrytm inte är relaterad till väder eller havsvattentemperaturen utan helt beror på solens höjd över horisonten, i alla fall om man ser på hela ytan.
Men ser man på en iskarta så är tillväxten väldigt olika på olika platser. Arktis som jordens havs kylare är rätt intressant. http://www.aari.ru/odata/_d0015.php?lang=1&mod=0
#1 Det är lätt. Genomsnittlig instrålning: 160 watt/m2. Genomsnittligt albedo snö: 60. Albedo hav: 5.
Forcing: (1-0,05)*160 – (1-0,6)*160 = 56 w/m2.
F=σT^4
dF/dT=4σT^3
∆T=1/4σT^3 * ∆F
=(1/(4*σ*273^3))*56
= 12 grader varmare
#2 Lasse
Vad menar du? Jag får det till att vara precis tvärt om. Solen saknar helt betydelse för Arktis temperatur.
• Det är mörkt minst halva året.
• Solen når Arktis under spetsig vinkel vilket medför att det mesta av solstrålningen reflekteras. Man kan därför inte jämföra med albedo för latare latituder.
• Även sommartid är solen sällsynt.
• När det är molnfritt ökar utstrålningen betydligt mer än solens instrålning.
• Om inte luft och i mycket högre grad havsströmmar förde värme till Arktis skulle det området vara lika kallt som Antarktis.
Variationer i Arktis is beror på variationer i havsströmmar och stormar som driver isen och har inget direkt samband med Global Uppvärmning. Hur mycket mer is smälter vi -20° i förhållande till -22°? Vindarna som för in energi till Arktis är varmare på sommaren än på vintern och det är den största skillnaden – anser jag.
#3 Erik123
Du räknar helt galet. Men det kanske var satir från din sida?
Albedo hav: (mitt på dagen) 0,03–0,10
Hav (morgon och kväll) 0,10–1,00
Snö 0,40–0,95
Is 0,20–0,45
https://sv.wikipedia.org/wiki/Albedo
”Genomsnittlig instrålning: 160 watt/m2.”
Du måste multiplicera det med sinus för instrålningsvinkeln.
Utstrålningsvinkeln är däremot alltid 90°.
Du måste beakta att solinstrålning råder vid ytterst få timmar per år.
Upprop till alla atmosfärfysiker, Zetterberg, TTY, SMHI och andra. hur är det egentligen?
För Klotet som helhet hamnar ca 90% av solens energi i haven (albedo 0,03 – 0,1). Därifrån tar sig den energin på olika sätt tillbaka ut i rymden. Växthusgaserna är ett hinder för den återstrålningen och påverkar jordens temperatur.
Men hur är det i Arktis där det nästan hela tiden finns moln? Då kan väl inte samma principer tillämpas? Fysiken är givetvis allmängiltig, men på grund av mängdförhållanden blir det ändå helt annorlunda. Kan någon reda ut litet bättre?
Om på Klotet som helhet 90% av energin hannar i haven så måste rimligen >90% av solenergin i Arktis fångas upp ovanför molnen, eller hur?
#6
Tack Lars, om det är mig du menar.
Jag är ekonom och inte atmosfärfysiker. Jag ansågs vara bra på att sammanställa och presentera data på ett strukturerat sätt, så att verksamheten blev begriplig i ekonomiska termer.
Det är viktigt att inte komplicera till saker mer än nödvändigt. Min första chef på koncernkontoret sa;
”Ekonomi handlar om två saker, Pengar In och Pengar Ut. Allt annat är bokföring och trixande med siffror”.
Lite så tycker jag att det är med klimatet. Klimat handlar om två saker, Värme In och Värme Ut. Allt annat är……..
Fortsättning på #7
Lars, dina funderingar i #6 är högst relevanta. Hur stor är värmetransporten ut från Arktis? Vid olika årstider och vid olika väderförhållanden.
Oden har haft en tuff resa till nordpolen denna sommar. Isläget har varit betydligt svårare än tidigare vilket står i bjärt kontrast mot vad etablissemanget hävdar. Isabella Lövin, Stefan Löven m.fl. framstår alltmer som de åsnor de är i klimatfrågan. Calgary i Kanada har redan fått snö som orsakar trafikkaos. North Dakota har rekordtidigt snöfall m.m. Ser vi det i MSM, nej knappast. Trenden är klar vi går mot kyligare tider.
https://www.youtube.com/watch?v=IOs-o_7_94c&feature=push-u-sub&attr_tag=xvLfnsZdMwhC6oMw%3A6
#4 o 5 Lars Cornell
Du påstår att Arktis isläge enbart är en funktion av strömmar-hur kan den då variera så med årstiden?
Solens inverkan är minimal på isen. Men den skapar en värme som inte stödjer isläggningen sommartid.
Isläggning (genom utstrålning) och issmältning (genom havsströmmar) kämpar hårt däruppe.
Summa summarum sker en gigantisk avkylning av havet i Arktisregionen, såväl sommartid som vintertid.
#9 Kjell Lindmark
Årets första lavin i Abisko
http://www.corren.se/nyheter/lavin-har-gatt-i-abisko-om5496072.aspx
Of topic
Skulle man inte kunna ordna en stående tråd där folk kan ställa frågor?
Det fungerar inte riktigt att ställa frågor i kommentarerna här.
Lars Cornell [4]; Det är inte bara vattenströmmar från ekvatorområdet som värmer utan även luftströmmar. Detta har ju varit känt rätt länge. En relativt ny rapport kastar ljus över transporten av luftmassa från ekvatorområdet mot polerna:
The circulation of the stratosphere is known to scientists as the meridional overturning, referring to the pattern in which air is pulled up into the stratosphere near the equator and transported along the Earth’s meridians, or longitudinal lines, before being drawn back down at the poles.
http://news.mit.edu/2017/strength-global-stratospheric-circulation-measured-first-time-0828
#13 Björn
Intressant .
”Their calculations for both chemicals agreed almost perfectly at lower altitudes of around 20 kilometers, yielding a circulation strength of about 7 billion kilograms per second — comparable in magnitude to the strength of the overturning circulation in the ocean. ”
Kan denna bild förklara rörelsen?
https://earth.nullschool.net/#current/wind/isobaric/10hPa/overlay=temp/orthographic=51.42,23.14,721/loc=-82.301,63.434
Fick läsa på om luftens lagring och tryck:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Jordens_atmosf%C3%A4r#/media/File:Atmosfeer.png
Lasse [14]; Jag säger intressant också om din första länk! Höjden i det aktuella fallet är 10 hpa vilket motsvarar ca 32 km. Om dessa strömningar är aktuella så kan de bara sammanställas av vädersatelliter och visar rätt bra läget för respektive jetströmmar. I det aktuella fallet i min länk talas det om en transport av luftmassa longitudinellt, alltså räta vinkeln mot latituderna. Dessa strömningar syns inte men kanske i sig är orsak till de strömningar som vi ser i din länk. Bör undersökas närmre.
Några funderingar om väder och klimat vid nordpolen och vad som påverkar:
1. Solens produktion av energi och därmed dess leveranser av energi mot jorden (över tid, vilket har betydelse om det finns variationer i detta)
2. Jordens avstånd till solen (över tid, avståndet varierar)
3. Jordaxelns lutning (över tid, det gäller lutningar på alla ledder, jordaxeln vobblar)
4. Jordens lagring av energi (över tid)
Hur blir utfallet av detta i varje sekund, i varje kubikmeter av atmosfären och varje kubikmeter av jorden? Det bör över tid handla om otaliga kombinationer av dessa faktorer. Om man tänker sig mätningar så bör man finna att kombinationerna av dem vid samma tidpunkt varje år t.ex. 1 januari år 0, 1 januari år 1000, 1 januari år 2000 osv. skiljer sig åt. Det finns tydliga cykler för en del av faktorerna t.ex. jordens avstånd till solen, jordaxelns lutning. Jordens yta och hav ändras genom vulkanisk aktivitet, kontinentala förskjutningar m.m. Om variationer över tid i storleken på solens energiproduktion och därmed solens leveranser av energi till jorden och atmosfärens modifiering av energiströmmarna till och från jorden finns skilda uppfattningar inom vetenskapen.
Vid nordpolen gör väl jordaxelns lutning (i nutid) att det är en begränsad tid av året som solens strålar kan nå nordpolen, och när de gör det, är det med liten infallsvinkel (man kan säga att det är på gränsen att solstrålarna studsar på atmosfären). Det bör finnas uträknat hur många timmar av ett nutidsår, som solens strålar når atmosfären över nordpolen och vad infallsvinklarna är olika dagar under året. Detta bör kunna ge en grund för att räkna ut hur mycket värme som bildas lokalt i atmosfären över nordpolen och påverkar platsen nordpolen och hur detta sedan förhåller sig till värmetransporterna till och från nordpolen genom vindarna i atmosfären och havsströmmarna. Intuitivt känns det som att det (i nutid) handlar om lite lokalt bildad värme.
#16 Munin. Att solens direkta strålnings påverkan på Arktis temperatur är försumbar tror jag också. Den strålningen existerar ju nästan inte. Se mer sid 24 i
http://www.tjust.com/2018/klimat/kalifornien.pdf
Munin [16]; Ja, solen är vår enda energigivare, men när det gäller sådana faktorer som axellutning och cirkulär till elliptiskt förhållande mellan jordbanans färd runt solen, så är detta en mycket långsam kontinuerlig förändring som inte i nutid har någon betydelse. Däremot så har solens eget pulserade betydelse, vilket exempel finns på som Lilla istiden och som under 1900-talets ”solar grand maximum”. Motsatsen är nu som vi går mot, ett ”solar grand minimum” i likhet med den reducerade soleffekten som rådde under Lilla istiden. I övrigt så ackumulerar inte jorden någon solenergi annat än i världshaven.
Tack för länkarna Lasse #14, det var intressant.
Den uppåtstigande fuktiga luften nära ekvatorn når således polerna där den kyls och sjunker. Det kan förklara den omfattande molnmassan vid Nordpolen.
Men varför blir det inte på samma sätt på Sydpolen?
Apropå den smältande isen i Arktis. Läget är krisartat i Norra Kanada. Isläget är det värsta i mannaminne och en del samhällen får överhuvud taget inte in något försörjningsfartyg i år:
https://www.thestar.com/news/canada/2018/10/03/three-arctic-communities-fear-theyve-been-cut-off-from-winter-supplies.html
CBC försöker visserligen få det till att det är den smältande isen på Grönland som driver över till Kanada och in i Parryarkipelagen:
https://www.cbc.ca/news/canada/north/cargo-ship-ice-resolute-1.4812293
Tillochmed den västra vägen genom Amundsengolfen till Cambridge Bay som aldrig brukar vara särskilt besvärlig är helt blockerad:
http://arcticnorthwestpassage.blogspot.com/2018/09/an-early-end-to-arctics-2018-minimum.html
Ett problem är tydligen att isbrytarna även måste assistera nödställda kryssningsfartyg och nöjesseglare som tydligen trott på att Nordvästpassagen är isfri.
Av 24 småbåtar som försökt ta sig igenom har 2 lyckats, en krossades av isen i Bellotsundet och 21 vände om. Alla kryssningsfartyg har antingen ställt in eller vänt om, utom ett som gick på grund när de försökte hitta en alternativ väg.
# 19 ”Men varför blir det inte på samma sätt på Sydpolen?”
Det beror på att Antarktis är helt omgivet av hav. Lågtrycken cirkulerar ständigt runt Antarktis och det här vindbältet ”Roaring Forties” och ”Howling Fifties” isolerar i hög grad Antarktis från luft från lägre breddgrader. Dessutom ligger ett m l m permanent köldhögtryck över Antarktis och hindrar i stor utsträckning även luft från närliggande hav att nå inlandet.
Den luft som når Antarktis inland kommer oftast in på hög höjd, kyls kraftigt genom utstrålning, sjunker och ”flyter” sedan nedåt/utåt från högplatån som s. k. katabatiska vindar.
Detta innebär att det en stor del av året är en s. k. temperaturinversion över Antarktis, d v s temperaturen stiger med höjden, vilket leder till den bisarra effekten att mer växthusgaser faktiskt kyler Antarktis. Detta kan tyckas osannolikt, men har varit väl känt (men sällan nämnt) ända sedan de första satellitmätningarna. Se de båda IR-spektrana nedan. I absorptionsbanden där CO2 blockerar utstrålningen i spektrat från Sahara är det i stället större utstrålning i Antarktis:
https://slideplayer.com/slide/5041502/16/images/13/IR+spectra+observed+by+a+satellite+spectrometer.jpg
Lägg märke till att Antarktis isades ned helt i början av Oligocen, då sundet mellan Australien och Antarktis öppnades och det för första gången blev öppet hav hela vägen runt kontinenten.
En intressant fråga är vad som skulle hända om det fanns kontinenter på båda polerna. Svaret är att ingen vet säkert, det har nämligen såvitt känt aldrig hänt.
På de flesta håll i Arktis ser man ju inte särskilt mycket av solen sommartid p g a låga moln och dimma. Det var ingen slump att Fritjof Nansen som kände Arktis bättre än de flesta kallade sin klassiska bok om polarforskningens historia för ”Nord i Tåkeheimen”.
Undantag finns naturligtvis, framför allt i torra inlandsområden långt från närmaste kust, och där kan sommartemperaturerna bli förvånansvärt höga. Verchojansk norr om polcirkeln i nordöstra Sibirien har en julitemperatur om 15,7 grader, vilket är samma som t ex Brest och Manchester. Men medeltemperaturen i januari är -47 grader!
Den utjämnande effekten av öppet hav är enorm. Jan Mayen norr om Island som i regel är omgiven av isfritt hav även vintertid har en medeltemperatur av -5 grader i februari, ungefär samma som i Oslo, men bara +6 grader i juli vilket är ca 10 grader kallare än Oslo. Fryser havet sjunker temperaturen drastiskt. Scoresbysund bara några hundra kilometer väster om Jan Mayen men där havet i regel är istäckt vintertid är mer än 10 grader kallare vintertid
Varmisarnas varningar, hon barentshav-norskan i SR, handlar om att haloklinen skulle eroderas och blanda upp atlantvatten i ytan helt, men det har alltså inte hänt _än_, så de är kompatibla med att istäcket växer till.
Stort tack till tty som delar med sig av sin kunskap.
Varför tar man hjälp av en isbrytare på en expedition
Till nordpolen ??
#25
Därför att det är enda sättet att ta sig dit (utom med atomubåt). Att ta sig fram över havsis är extremt besvärligt, värre ”terräng” finns knappast, det är skruvisvallar, vakar, blötsnö och smältvattenpölar om vartannat.
Tty (jag är bara lite eronisk nu )
jooo det förstås !! men tänkte mer på att havsisen
Inte längre skulle fanns kvar å enligt Al Gore skulle den ju mer eller mindre vara bort vid det här laget så ett vanlig fartyg hade väl funkat lita bra typ