koldioxid

Nej, Christian Azar, detta är inte helt klarlagt!

Christian Azar, professor i fysisk resursteori, har skrivit på SvD brännpunkt under rubriken Klimatpåverkan finns kvar i tusentals år. Men han ger inte en korrekt bild av vad vetenskapen säger om denna fråga. Azar kommer med påståenden som enligt min mening inte är vetenskapligt välgrundade. Framförallt vänder jag mig mot följande påståenden: Hur lång tid   →

Koldioxidens uppehållstid i NIPCC II

I den nyutgivna NIPCC-rapporten (länk) finns i kap. 2 ett avsnitt om koldioxidens uppehållstid i atmosfären. Åtskilliga inlägg i denna fråga har gjorts här på Klimatupplysningen  av Pehr Björnbom m fl. De har handlat om Salbys och Gösta Petterssons studier och givit upphov till en givande diskussion.  Därför kan det vara intressant att läsa vad   →

Koldioxidmodellerna revideras från ruta ett av Gösta Pettersson

Min studie av Gösta Petterssons modell för koldioxidens upptag av och utgasning från havet finns nu rapporterad på engelska. Gösta Pettersson har gått tillbaka till kolcykelmodellernas ruta ett och infört en temperaturberoende hastighetskonstant enligt Arrhenius ekvation. Min studie bekräftar Gösta Petterssons resultat att denna nya enkla modell väl beskriver observerade data för hur koldioxidhalten i   →

95 % säkert fingeravtryck?

Nyligen skrev Anthony Watts ett inlägg  på WUWT (länk),  som sätter tummen på ett påstående som läckts inför IPCCs SPM-publicering i Stockholm. Nämligen att det åtminstone är 95 % säkert att mänskliga aktiviteter – i huvudsak fossilförbränning –  är huvudorsaken till den globala uppvärmningen sedan 1950. Det är mer än den 90 %-iga säkerheten i   →

Revellefaktorn, lika viktig som klimatkänsligheten

Revellefaktorn, även kallad buffertfaktorn, är ett mått på världshavens förmåga att ta upp den av människorna i atmosfären utsläppta koldioxiden. Vid högt värde på Revellefaktorn så tar oceanerna upp koldioxiden både sakta och ofullständigt så att en stor del av denna blir kvar i atmosfären under tusen år. Vid lågt värde så tas koldioxiden upp   →

Vattenångans återkoppling

IPCCs höga värde på klimatkänsligheten:  3 oC per fördubbling av CO2-halten, har legat bakom klimatscenariorna sedan 90-talet . Motiveringen för detta är en stark positiv återkoppling via ökad halt av vattenånga i luften. Under  nästan lika lång tid har värdet kritiserats och ifrågasatts av många olika skäl. Läckor från den kommande AR 5 har sagts   →

David Coe – ännu en kolcykelkritiker

I sommar har det varit åtskilliga inlägg och livlig diskussion om kolcykeln. Tidigare kritiker: Jaworowski, Beck, Segelstad, Humlum, och Kouwenberg har ifrågasatt den atmosfäriska koldioxidhalten och dess variation innan Manua Loa-mätningarna inleddes  på 1950-talet. En kort beskrivning av detta finns på vetenskapssidan (länk) I somras vidgades diskussionen i och med att Gösta Pettersson bok “Falskt   →

Mer om Murry Salbys ekvation

Murry Salbys ekvation säger att koldioxidens ökningshastighet i atmosfären bara beror på temperaturen och följaktligen är oberoende av antropogena emissioner. Ekvationen motsäger alltså den etablerade teorin för kolcykeln enligt vilken ökningen i koldioxidhalten i atmosfären helt beror på antropogena emissioner. Det sensationella med Murry Salbys ekvation är att den anmärkningsvärt bra överensstämmer med hur koldioxidhalten   →

Om Murry Salby: Frågor och svar

  Uppdateringar 2013-07-17 och 2013-07-19 finns i slutet av inlägget. För två veckor sedan hade jag blogginlägget Murry Salby, klimatvetenskaplig nytänkare som utmanar etablerade synsätt. Jag tog där upp Murry Salbys nya synsätt inom klimatvetenskapen men också att han utsatts för smutskastning på bland annat UI. Detta har föranlett ett nytt blogginlägg på UI som   →

CO2 som temperaturkontrollant

En central punkt i AGW-hypotesen är att halten av CO2 i atmosfären har en avgörande betydelse för temperaturen och dess förändring i närtid. Nästan alla accepterar att koldioxiden, som växthusgas har en begränsad inverkan, men vi är många som bestrider att den är avgörande.  För egen del finner jag att den dåliga korrelationen mellan ökningen   →