Som en stunds kontemplation inför den nya veckan som stundar tänkte jag att det kunde passa med en söndagsdikt som ett återkommande tema. Alla skribenter, kommentatorer och läsare är välkomna att bidra med ett eget alster. Reglerna är enkla, dikten måste vara skriven av dig själv och det är jag (Lena) som enväldigt väljer ut om och när bidraget publiceras. Skicka ditt bidrag till lena@krantz.nu.
Eventuellt kan vi ha en tävling så småningom med något slags röstningsförfarande, vi får se.
Här kommer mitt bidrag denna vecka (kasserade det tidigare)
Under vinrankan
Vad finns att veta
inte mycket
säger jag och spottar tuggtobak mot fulfurun
kanske är jag en gammal sjöfarare som balanserar, parerar
eller en lokförare som lägger örat mot rälsen
eller så är jag bondmoran som mjölkar spenar
torra och ömma
för de törstande barnen
möjligen en av de bönder som drar band på åkern
natt efter natt
för du vet väl att det som rör sig kan inte frosta sönder
kanske är jag en grönlänning som ser de sista skeppen fara
för vem vågar komma
när is längtar bog som barn längtar spring
eller så är jag långt innan och efter
då vinrankor prunkar
kring Avalon
igen
Aha, dags för kulturinslag!!
Tack den är bra.
Vad vart fel på förra inlägget med efterföljande tråd?
Ja såklart sabbar såna som jag då vi skriver om andras dikter… fy mig..
Det tidigare inlägget med tidigare tråd av kommentarer försvann nog av någon sorts misstag… OK att Lena ville byta dikt, men att radera hela diskussionen som följde tycker jag är ett märkligt beteende. Troligen bara en miss i hanteringen…
Hälsar
uffeb
som kan nås på mail för den som vill hacka på alla mina kommentarer utan att uppta utrymme här.
Adressen finns hos hotmail.com och är ulfbj42
Tack för poetiskt klimattvivel och nya tankar.
Uffeb det är programvaran som fungerar så, kasserar man ett inlägg så försvinner också kommentarerna.
Gunnar #3
Det var inte så märkvärdigt, jag ville kolla upp originalet mer eftersom du började köra med covers, dvs hur lika var min dikt gentemot originalet? Jag kände bara att jag ville kontrollera saken mer, det var ett tag sedan jag skrev den, märkvärdigare än så var det inte.
Den kan således återkomma, jag får se.
Uffeb #4
Det var ingen miss, det var högst medvetet!
😉
Pehr Björnbom #6
Jo jag förstår att det fungerar så. Lika på min blogg.
Men det är inga problem med att justera ett inlägg, lägga till eller ta bort texter, utan att radera hela inlägget med eventuella kommentarer.
Det var därför som jag skrev att det troligen var en miss i hanteringen.
Jag tror inte att Lena hade för avsikt att radera alla kommentarer när hon bytte ut sin dikt. Men det är bara som jag tror.
Se där. Lena har svarat!
Det var medvetet. Kanske hon uppfattade mina töntiga små dikter som ett hån? Inte vet jag. Men så var det absolut inte.
Jag var faktiskt riktigt stolt över att få publicera min lilla dikt från ungdomen.
Men den fanns där en liten stund. Tänker inte upprepa den om det kan reta någon på ett för mig totalt obegripligt sätt.
Uffeb!
Det blir lite knepigt om jag skall svara dig både här och via mail!
Ta det lugnt det är ju bara en dikt och du får mer än gärna skriva dit din under det här inlägget som jag lovar kommer att stå kvar!
Lena Krantz #11
”Det blir lite knepigt om jag skall svara dig både här och via mail!”
Tycker jag också.
Ett ögonbilcksbetraktelse från stugan i trådens anda(med indirekt uppmuntran av Lena K. och Peter S.).
Eldar i stenkistan vid altanen och doften av björkved berör mitt innersta.
Eldflammorna tar vid, och där. mot tankens fria ytor, finns höstens ankomst, med mörkret, som ger ljuset dess styrka.
Vinden är hög och gästar enbart asptopparna med sitt budskap och månen i sitt fulla prakt gör anspråk var fantasin har sin hemmavist.
Sitter än på alatnen och känner doften av björkved med undran, vart far era tankar i sensommarnattens mörka famn?
Nattliga upplevelser från Dala-floda. H Bertel. 🙂
Lena Krantz.
Nu gjorde jag nog bort mig. eftersom jag skrev detta direkt på bloggen. Häranefter får du mina alster på ditt email.