Susan J Crockford har kommit ut med en ny bok – ”The Polar Bear Catastrophe That Never Happened”. Först några ord om Dr Susan Crockford. Hon är biolog och har arbetat 35 år inom zoologi. Hon är en av världens främsta experter på isbjörnar. Dr Crockford är adjungerad professor vid University of Victoria, British Columbia.
Susan Crockford driver också den kända bloggen polarbearscience.com.
Boken är på 200 sidor varav 50 sidor är referenser och källförteckningar alfabetiskt.
Kapitel 1 är en sammanfattning och berättar om hur isbjörnen blev en symbol för att främja hypotesen om katastrofala effekter av globala uppvärmningen. Hur tidningar som Time och New York Times bluffade med bilder av svältande isbjörnar. Men Crockford påpekar att dö av svält har historiskt varit den vanligaste dödsorsaken för isbjörnar. Kopplingen till isen i Arktis är rent påhitt i artiklarna.
Vad som de flesta missar är hur isbjörnar livnär sig. De äter upp sig på sälungar under våren. Sen behöver de inte äta något förrän isen börjar frysa till igen. Och björnarna behöver bara 5-10% istäcke för att börja jaga. Oftast används 50% is som meteorologisk definition av en istäckt area.
Al Gores film An Inconvenient Truth får sig också en anmärkning för sin osaklighet om isbjörnar. Läget för tio år sedan var helt annorlunda än nu, både forskningsmässigt och mediamässigt.
Kapitel 2 beskriver isbjörnens historia fram till nu. Isbjörnen kan vara så gammal som 600.000 år. Återigen beskrivs hur isbjörnarna äter, de lägger på sig mer hundratals kilo fett genom att äta feta sälungar på våren. Sälungar är lättare byte för isbjörnen att fånga än äldre mer erfarna sälar. Under sommaren behöver isbjörnen inte äta alls utan kan vänta till hösten då isen börjar lägga sig.
Den mörka historien om jakt och slakt av isbjörnen berättas också. Norge har en mörk historia här. Ofta fångades isbjörnar som nöje och jagades från båtar och flygplan. Bara på Spetsbergen uppskattar man att 8000 isbjörnar dödades mellan 1945 och 1970. Efter det blev stopp på jakten på 1972 återhämtade sig isbjörnen. Sovjetunionen förbjöd jakt redan 1956.
International Union for Conservation of Nature (IUCN) klassade på uppmaning av underorganisationen Polar Bear Specialist Group (PBSG) 2005 om isbjörnen till status hotad (Threatened). Vad man påstod var att deras modeller visade att till år 2050 skulle isbjörnarnas antal minska med mer än 30%. Det hela byggde på modeller som visade att isen i Arktis skulle minska kraftigt och därmed också isbjörnarna. Vissa forskare påstod att upp till 70% av isbjörnarna skulle försvinna till år 2050. Vad som var unikt var att modeller och inte verkliga data användes för att klassa isbjörnen som hotad. Det hade inte hänt tidigare.
Kapitel 3 beskriver hur man mäter isarea, hur de olika metoderna skiljer sig åt, hur osäkra prognoserna har varit.
Kapitel 4 ägnar Crockford att bevisa att isbjörnsmodellerna är felaktiga. Genom att ta verkliga data från isarean i olika områden i Arktis och jämföra med populationen av isbjörnar i samma område råder ingen tvekan att modellerna är felaktiga enligt Crockford.
Kapitel 5 visar på brister av forskarna som tog fram de felaktiga modellerna. De gjorde egna antaganden som inte stämmer med verkligheten. Framför allt var det fel om hur sommarisen påverkar isbjörnen. Det är mycket lite eftersom den inte behöver äta på sommaren. Notera att isen i Arktis når sitt minimum i september. Maj/juni tillhör arktiska vårmånaderna.
Isbjörnar kan simma mycket långt. En isbjörn simmade år 2008 fantastiska 687 km på nio dagar och förflyttade sig otroliga 1800 km på 63 dagar. Vikten gick ner med 49 kg.
Kapitel 6 handlar om akademiska tvister. Att som Susan Crockford angripa forskare som är klimatalarmister gör man inte ostraffat. Här försvarar Crockford sina vetenskapliga argument. Kapitlet är mycket detaljerat.
Kapitel 7 handlar om de hårda attackerna Susan Crockford utsattes för. I tidningen BioScience publicerades i november 2017 en artikel av ”Harvey et al.” som hette ”Internet blogs, polar bears, and climate-change denial by proxy”. Inte mindre än 14 författare hade skrivit under däribland Ian Stirling och Steven Amstrup. Det hela var ett personangrepp med halmdockor, vetenskapen diskuterades knappt.
Professor Judith Curry kallade artikeln i BioScience ”..absolutely the stupidest paper I ever seen published”. Även Michael Mann omnämns och hur han framställer sig som ett offer samtidigt som andra forskare attackeras.
När sedan denna artikel var publicerad i BioScience använde de stora medierna (Times, New York Times) Harvey et al. som referens för att också klimatalarmistiskt attackera Crockford. Ordet ”denial” användes mycket flitigt precis som gammelmedia använder ”förnekare” i Sverige. Crockford attackerades också genom att hänvisa till att det var många fler ”klimatförnekarbloggar” än ”vanliga vetenskapliga bloggar” som refererade till innehåll från hennes blogg PolarBearScience.
Kapitel 8 beskriver hur flera isbjörnsforskare föll in i klimatalarmism. Kanske för att det finns mer pengar där. Organisationer togs över av klimatalarmister och sanningen i vetenskapen tog stryk.
Kapitel 9 beskriver hur isbjörnen numera förlorad sin ikonstatus bland klimatalarmister.
WWF:s gamla propagandabilder
NOAAs årliga skrift Arctic Report Card har inte nämnt isbjörnar sen 2014 och Al Gores nya film nämnde heller inte isbjörnar. Fortfarande förekommer det att stora tidningar och TV-kanaler visar en bild av en svältande eller sjuk isbjörn och skyller det på ”klimatförändringarna”. National Geographic tvingades be om ursäkt 2018 efter att ha visat en video på en ”svältande” isbjörn. Numera verkar media istället fokusera på ”extrema väderhädelser”. Sådana uppkommer ju varje på många platser på jorden varje år. Det har det gjort tidigare också.
Vi hade nyligen bluffen med invasionen av isbjörnar i en liten stad Novaya Zemlya som skylldes på ”klimatförändringarna”. Men björnarna inklusive ungar var välnärda. Även svensk gammelmedia skrev om detta min. anm. Återigen en stor bluff.
Crockford skriver att innan man kan skylla dödsorsaken på ”brist på havsis” måste naturliga orsaker uteslutas, se nedan (utan inbördes ordning).
- Oerfarna att jaga (unga björnar, 2-5 år)
- Konkurrens från äldre, större björnar (unga björnar, 2-5 år)
- Konkurrens från yngre, starkare björnar (äldre björnar, >20 år)
- Dåligt omdöme
- Trasiga eller ruttna tänder (gamla björnar)
- Skador från slagsmål (speciellt på käken)
- Skador från jakt eller fall (speciellt på käken)
- Sjukdom (inkl. cancer som orsakar muskelförtvining)
- Tjock is på våren (mindre säl att jaga)
- Tjockt med snö på isen på våren (svårt att finna sälarna)
- Mindre föda för sälarna på sommaren (betyder mindre föda för björnar nästa vår)
Kapitel 10 beskriver hur man räknar antalet isbjörnar och hur svårt det är.
Kapitel 11 skriver om hur framtida forskningen om isbjörnar borde bedrivas. Brister i dagens forskning tas upp.
Kapitel 12 tar upp varför författaren gör som hon gör. En personlig betraktelse.
Sammanfattning
Susan Crockfords bok är mycket detaljerad. Hon beskriver historien om isbjörnarna, hur felaktiga modeller fick isbjörnen att klassas som ”hotad”, hur hon blev fult attackerad för det arbete hon gjorde och gå emot flera etablerade forskare. Akademiska striderna tar stor plats i boken. Referensmaterialet är mycket stort och innehåller det mesta som skrivits om isbjörnar. Det är en del upprepande i boken och ibland är det svårt att se skogen för alla träd. Bilderna och graferna i boken är svartvita.
För den som är riktigt intresserad av isbjörnar är boken klart läsvärd. Även intressant för den som vill se hur akademiska ojusta strider går till. För den som vill få en bra översikt om isbjörnar är den för detaljerad och tung. Läs då istället Crockfords skrift STATE OF THE POLAR BEAR REPORT 2018.
Mitt betyg på boken blir 3 isbjörnar av 5.
Min kommentar
Klimathotarna vet hur propaganda ska göras. När fakta är svaga riktar man sig mot folks känslor. Djur och barn påverkar folks känslor starkt. Men nu börjar isbjörnen tappa sig känslomässiga ikonstatus för att den mår bra och har ökat i antal. Sanningen börjar komma ut. Susan Crockford har stor del i denna omsvängning. Hon har i stort sett ensam slagits mot mäktiga eliten. Hon har lyckats och är därför hatad av många.
Barnet Greta Thunberg är ett annat exempel på när klimathotarna använder sig av barn. Greta kan ingenting naturvetenskapligt om klimatet utan rabblar bara politiska floskler som andra skrivit åt henne, numera på engelska. Hon ges religiös status som ny Jesus. Hennes mor säger att hon har den övernaturliga förmågan att kunna se den osynliga gasen koldioxid med blotta ögat. Detta barn hyllas av vår statsminister Stefan Löfven. Stackars Sverige.
Köp av boken
Boken kostar bara $10.20 på Amazon + frakt. Du hittar den här.
Tidigare inlägg:
Isbjörnarna mår så bra – ny årsrapport för 2018 ute
Isbjörnarna mår bra och börjar bli ett bekymmer för klimatalarmisterna
Sveriges Television som propagandacentral och aktivist-TV
Klimatalarmist offrade en isbjörn för att få häftiga skrämmande bilder
Tack Per och Susan för denna positiva rapport.
Vore kul att få läsa kapitel 3.
Isläget är väldigt repetitivt år från år i DMIs kurvor, men det normala anges i grått med betydligt avvikande area. Är det metod eller verklighet som ändrats?
http://polarportal.dk/havis-og-isbjerge/havisens-udbredelse/
Vi behöver ibland påminnas om att vi lever i den bästa av världarna just nu.
https://realclimatescience.com/2019/05/current-apocalypse-forecast/
Vilket är lätt en dag som idag 🙂
Enligt Gretas mamma var det just bluffhistorien om den svältande isbjörnen som fick Greta att engagera sig. Hon hade blivit totalt hysterisk av den bilden.
” 687 km på nio dagar och förflyttade sig otroliga 1800 km på 63 dagar. Vikten gick ner med 49 kg.”
Fantastisk bränsleekonomi
Isbjörnar har ju länge varit skrämselikon för gröna organisationer, särskilt WWF. De har grundligt fel och har ändå tillåts framföra sitt budskap gång på gång utan några som helst kritiska röster i media. Världsnaturfonden har ju numera status av expertmyndighet och intervjuas alltid i ekot, rapport och aktuellt. Det är deras siffror som förs fram som vetenskapliga fakta.
Men det är klart de flesta journalisterna och cheferna i public service är väl aktiva medlemmar i WWF, eller i Greenpeace.
OT, Stockholmsinitiativet blev omtalad i ett inslag alldeles i slutet av dagens ring P1. Men blev tyvärr avbruten av programledaren. Undrar om någon inringare tillåts ta upp tråden igen i morgon?
https://sverigesradio.se/ringp1
Med tanke på Greta här ett inlägg från aftonbladet. Flera sådana inlägg vore inte fel.
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/kJdBGA/gretahajpen-ar-skogstokig
#6 Bra inlägg som visar hur illa skött debatten om klimatet är vilket även inringaren i P1(#5) försökte få fram.
Var på bolagsstämma igår och blev skrämd av denna unga flickas välkända ansikte i samband med hållbarhetsredovisning. Det senare innefattade många kloka åtgärder för att skapa mervärde för mänskligheten eller i alla fall de som skall bo i husen.
Men att gå hela vägen ut i absurdistan och önska död på våra husdjur för en överdriven fara med deras/vårat klimatavtryck för att rädda isbjörnar borde väl inte vara på agendan ens för den mest PK aktien.
Stort tack Per för denna utmärkta sammanfattande bild av denna ”polarbear-gate”.
Som jag förstått det är det bara (?) National Geographic som tvättat sin byk ordentligt och offentligt, kan det stämma?
I den svenska debatten har isbjörnen försvunnit men jag skulle gissa att bara en liten bråkdel av allmänheten känner till att det hela var bara en /lögnsoppa/ett grupptänkande/en kvasireligiös hype/etc… från början till slut.
De som nu måste tvingas till att HÖGT och TYDLIGT avge en rättelse och ursäkt är, bara för att nämna några:
WWF
GreenPeace
MP
SVR/SR
DN, SvD, Expressen, Aftonbladet….. och alla de många andra.
Hur kan ett sådant medialt räfst och rättarting komma till stånd?
Gunnar E #3
Om vi antar att 49 kg fett är ungefär 45 kg CH2 och 1 kg CH2 ger 12 kWh så har björnen förbrukat c:a 540 kWh. 63 dagar är ungefär 1500 timmar. Det innebär en förbränning av c:a 360 Watt.
Fullt rimligt, men det säger att den är fantastiskt väl värmeisolerad , även i vatten, och att själva kroppsansträngningen inte kräver så mycket extra energi.
Det är nog så att för de flesta varmbloodiga varelser så går det mesta av energin åt för att hålla värmen.
Sten #9: 360 Watt verkar väl rimligt. Läste någonstans (kommer inte ihåg var) att en normalmänniska förbränner 75W. Därför blir det varmt i lokaler inomhus med många människor.
Tack Per,
det roliga, tycker jag, är hur lite kunskap som man behöver för att få fram någotsånär rimliga värden.
#10 Dessutom stiger koldioxidhalten. Hur står vi ut med människorna. De påverkar ju naturen.
Isbjörnar är ett av världens farligaste djur. Att de dessutom livnär sig på sälungar är fruktansvärd. Sälar har ett mycket värdefullt skinn.
OBS! Jag resonerar som norrmän gjorde innan de bytte religion från kristendom till miljö/klimat. Dagens unga norrmän är om möjligt ännu mer klimathotskhmerer än svenskarna. Omöjligt att ens resonera med dem!
OT
Vem blir nästa??
http://joannenova.com.au/2019/05/who-knew-the-fourth-largest-nation-has-threatened-to-pull-out-of-the-paris-agreement/
Utmärkt artikel av Per. Det har en tid varit flera sådana här på SU.
Noterar att det i en kommentar under förra artikeln (#81 Anders) nämns ett inslag på SvT angående global medeltemperaturökning de senaste 18 åren.
Jag har inte kollat temperaturer på länge, så jag undrar vilken graf som gäller.
Är det nedanstående som jag skall hänvisa till vid ev kontakt med …………?
https://wattsupwiththat.com/2019/05/16/half-of-21st-century-warming-due-to-el-nino/
På Svalbard är beståndet av isbjörnar i dag så fruktansvärd att folk avrådes från att bege sig utanför de små samhällen som finns där utan vapen. Lekplatsen till dagiset i Longyearbyen är omgärdad av isbjörnsstängsel för att skydda barnen från att bli mat för de livsfarliga besten.
Svalbard är i dag en världens farligaste platser på grund den rovdjurspolitik som förts i flera decennier.
Idag skriver Susan Crockford om hur WWF och Netflix försöker få valrossen som ny ikon efter isbjörnen. Och hur de bluffar med koppling till ”globala uppvärmningen”. Se https://polarbearscience.com/2019/05/17/video-expose-of-the-groundless-netflix-bid-to-elevate-walrus-to-climate-change-icon/
#Per Welander.
Tacksam om du eller någon annan på SI/KU vill svara på min fråga i #15.
Frågeställningen om hur medelvärdet av jordens temperatur varierar med tiden är själva utgångspunkten för allt det andra, inklusive isbjörnar.
** Kommentar borttagen av moderator. Helt utanför ämnet. Varning utfärdad. **
#16
Nu tar du i. Senast någon dödades av en isbjörn på Svalbard var 2011. Innan dess var det två fall 1995, ett fall 1977 och 1 fall 1971. Fem fall på femtio år är inte mycket med tanke på hur talrik isbjörnen är på Svalbard. Dock är den ju inte särskilt vanlig runt Isfjorden där Longyearbyen ligger eftersom där i stort sett är isfritt året runt.
Tror vi tappar lite fokus med att prata isbjörnar. Låt andra göra det. Fokus bör vara huruvida CO2 styr klimatet eller inte samt varför PK media vägrar debatt samt info. Det är detta som bekymrar mig mest den totala avsaknaden av vetenskaplig debatt. Detta kanske kommer vem vet under tiden finns alltid Lars Bern. För övrigt vill jag lägga ett stort tack till alla på KU för all tid energi som somliga lägger ned oavlönat på denna sida. En dag vinner sanningen oavsett.
https://www.youtube.com/watch?v=XfDeeo-EE64
Per Welander #17
Tack, Per för recensionen!
Jo, WWF har väl kört störtande valrossar nu någon vecka på FB.
Brainstorming för nästa hotade arktiska art pågår väl för fullt.
Svar 6
Mycket bra artikel jag skrev och tackade författaren. Men påpekade också att debatten vänt i USA och att detta förstås också kommer hit.
Dessutom upplyste jag henne om klimatförnekartjafset i sverige genom att hänvisa till det ökända forskningsprojektet på Chalmers.