Rapport från KVA-symposiet "Natural and Man-made Climate Change" – och tips om ett relaterat

Några av er har kanske anmält er till detta mötes tredje dags öppna session på eftermiddagen den 23.5 (alltså i dag).  Om ni missat det sänds det dock som Internet-TV (och senare också ”video on demand”) för dem som inte anmält sig.  Bland annat vår vän Ole Humlum föreläser (han med den lysande webbsidan på www.climate4you.com) och det blir mycken tid till diskussion.
Själv hade jag förmånen att bli inbjuden av arrangörerna (bl.a. Lennart Bengtsson och Henning Rodhe) till den slutna delen den 21-22.5 , i funktion av  ”observatör” tillsammans med Gösta Walin. Vi var tänkta som representanter för det svenska klimatdebattantklientelet 😛  Två från motsidan var också där.
Totalt var det tänkt att vara ca 45 deltagande personer de första dagarna, varav ca 5 aldrig dök upp. Mötet är till del en hyllning till den sedan några år bortgångne Bert Bolin, IPCC’s förste ordförande, som ju gjorde en del banbrytande arbeten om koldioxidomsättningen runt 1960.
Programmet för de slutna sessionerna finns här. Bilden illustrerar inledningsanförandet av Henning Rodhe.  Kalufsen framför tillhör Raymond Pierrehumbert, som i övrigt var en av de dominerande rösterna under diskussionerna, tillsammans med Lennart Bengtsson.
I stort var det ett gemytligt möte, med även inslag av ”debatt i ärlig och uppriktig anda”, som det hette under Sovjettiden som omskrivning för ”stora meningsmotsättningar”. Första dagen var det närmast Andrew Lacis (en medarbetare till Gavin Schmidt, känd från bl.a. Realclimatebloggen) som hamnade i skottlinjen för sina synpunkter och modeller av strålningsbalansser, klimatkänslighet och tipping-point-fenomen. Betecknande nog inledde Lacis sitt föredrag med ”Conclusions” – dvs att det är koldioxiden som styr Jordens temperatur. Ja, programmerar man in detta i modellerna, så blir det säkert så.
Under första dagen diskuterades speciellt solinstrålning i flera inlägg, men inget som helst relaterat till ”Svensmark” och kosmologiska effekter. Också fann jag det märkligt att man tar översatta/tolkade proxydata från glaciäris som en absolut sanning rörande både temperaturer och koldioxidhalter flera hundratusen år tillbaka i tiden.
Andra dagens intryck var att det trots allt var en stor övervikt för alarmister bland föredragshållarna -men det allmänna budskapet har nu tyngdpunkten på att mänskligheten kommer att tillföra atmosfären kanske 5000 GtC under de närmaste hundratals åren, och förvandla planeten i grunden.
För referens kan vi ju minnas att den nu innehåller ca 800 GtC och man tillför ca 10 GtC årligen via fossilbränsleförbränning.  Pierrehumbert spelade på detta tema också, i lätt humoristiskt perspektiv av geologers syn på nutiden om en miljon år, i en tänkt publikation.  Geologerna var nu fåglar, vilka tagit över människans roll som ledande art på Jorden.
Ett mycket overkligt föredrag av Hasselmann ”Detecting and responding to anthropogenic climate change” gick i stort ut på att ”den mänskliga påverkan på klimatet var klar” (han sade inte varför, eller hur stor), alltså måste vi satsa på en grön omställning i linje med exempelvis MP:s mest rosenröda drömmar, och världsekonomin skulle sen blomstra tack vare denna styrning.  Jag förstår inte alls varför han bjudits in.
Lennart Bengtsson höll ett intressant föredrag om klimatets inneboende egna stora variabilitet, och ledde slutdiskussionen med en god portion av humor och gemyt. Gösta Walin hade några för alarmisterna provokativa inlägg, som rörde om en hel del i grytan under slutdiskussionen.
Två reportrar syntes under mötet – Camilla Widebeck från SR var med i stort hela tiden. Hon har tidigare under åren varit alldeles utmärkt, men man hoppas att hennes nuvarande anknytning till Klotet inte förändrar saken. Sista timmarna på tisdagen dök Jens Ergon från SVT’s vetenskapsredaktion upp och spelade in några korta videosnuttar under diskussionen.
Vi fick också två helt utmärkta hemlagade ”free lunches” och en middag (som jag tyvärr inte kunde deltaga i). Här är en bild från andra dagens kaffe efter lunch. Kanske ni känner igen Lennart Bengtsson, Gösta Walin och Ole Humlum.

Det slutna mötet hade ett nästan rent klimatvetenskapligt innehåll, men den öppna sessionen den 23.5 tar även upp bl.a. förutsättningar för en dialog mellan klimatvetenskapare och politiker. Diskussionen kan bli livlig och ta andra spår.
Bland skyltmaterialet på KVA hittade jag dock något  som förbluffade mig, och som jag är säker på kan vara än mer intressant för många TCS:are.  Det är gömt som ett ”kemisymposium” – Molecular Frontiers Symposium and Youth Forum – ”How Chemical Cycles Shape our Planet – the global challenge” – med bl.a. Hans Rosling (!) och föredragstitlar (från en Nobelpristagarkemist (!)) som ”The climate change crisis – its solution must also involve changing people’s behaviour through global education” (!) ,  ”Climate Forecast – why and how?? –  The most pressing problems”  – eller ”Synthetic biology towards biofuels” etc etc.
Detta möte, organiserat av arrangörer (några mycket bekanta till mig) som kallar sig Molecular Frontiers äger rum 29-30 maj , och man kan läsa mer och anmäla sig (obligatoriskt för deltagande) här (75 platser kvar i skrivande stund på tisdagsmorgonen, sista anmälningsdag den 24 maj).  Även detta möte kan betraktas via Internet, direkt eller i efterhand.
Notera också att Lars Bern och Anders Wijkman debatterar på kvällen den 29 maj på annat ställe i Stockholm. Där krävs föranmälan också.
Tillägg/uppdatering kl 18, onsdag 23 maj: Den öppna sessionen hade först en utmärkt diskussion efter två kortare inlägg av Ole Humlum och Scott Denning – det var riktigt intressant och bra. Märkligt nog tycktes båda vara överens om det mesta, och jag kunde också hålla med om dessa delar.
Men sen slutade mötet i besvikelse, trots Lennart Bengtssons tappra försök att moderera fram en vettig diskussion. De två ”debattanterna” Thomas Stocker och Stephen Schwartz försvarade båda  fullt ut IPCC-processen i osedvanligt långdragna och tröttsamma haranger.  Thomas Stocker hör dessutom till den innersta kärnan i IPCC-hierarkin. Den sporadiska enkelriktade dialogen med dessa två var som att diskutera Gud med Ärkebiskopen. 
C-G Ribbing sökte en öppning genom att fråga om de läst Donna’s bok om IPCC – nej, det hade de inte, men en klar uppfattning om den hade de likafullt = fel/nonsens. Sen hoppade André Berger in i försvar, och riktade sina blickar mot skeptiker(?) i den halvfulla salen och frågade : ”har NI läst vad vi skriver”?  
Det var ju en direkt förolämpning mot församlingen, speciellt då Thomas Stocker och Stephen Schwartz  i sina inledande inlägg enbart drog de vanliga bilderna från Summary for Policymakers 2007, som vi alla sett till leda hundratals gånger nu.
Jag skulle kunna skriva mer, men har tappat lusten. Tråkig avslutning på ett annars bra möte i stort.
Vill någon se den öppna sessionen så ska den inom kort bli tillgänglig på kvatv.se
 

0

Peter S

Professor emeritus i Fysikalisk Kemi vid KTH. Klimatdebattör sedan 2003.