Från Christer Kälds Klimatvett, https://www.klimatvett.fi/post/ny-laboratorieforskning-visar-att-%C3%B6kande-koldioxidutsl%C3%A4pp-leder-till-en-negativ-v%C3%A4xthuseffekt-vid-po
Bevisen fortsätter att hopa sig. Klimatkänsligheten för en ökning av atmosfärisk koldioxid är i praktiken noll. Detta skulle omkullkasta den rådande allmänna klimatideologin att det är koldioxid som orsakar den globala uppvärmningen. Det är helt omöjligt enligt forskarna.
Här visar Herrman Harde och Michael Schnell resultatet från deras forskning 2022 hur koldioxidmolekylens växthuseffekt blir mättad när molekylens koncentration ökar.
Källa: Hardes och Schnells rapport
Happer hade rätt
Forskarna Harde och Schnell visade med sitt laboratorieförsök att Ph. Dr William Happer hade rätt när han teoretiskt visade att koldioxidmolekylens effekt som växthusgas minskar logaritmiskt med avseende av molekylens koncentration i luften. Den här revolutionerande åsikten har vi här på Klimatvett tidigare beskrivit i inlägget :
Forskarna Hermann Harde och Michael Schnell publicerade ovannämnda artikel år 2021 med titeln ” Verifiering av växthuseffekten i laboratoriet ”. Studien påstods experimentellt fastställa att den atmosfäriska koldioxidens växthuseffekt inte bara existerar, utan fungerar i samklang med fysikaliska lagar vilket innebär att växthuseffekten är olika stor beroende av koldioxidens koncentration.
”Så vitt vi vet presenterar vi den första demonstrationen av den atmosfäriska växthuseffekten i ett laboratorieexperiment, vilket också möjliggör kvantitativa mätningar under förhållanden som i den nedre troposfären. Vi använder en experimentell uppställning bestående av två plattor i ett slutet hölje, en platta i det övre läget uppvärmd till 30 °C, den andra i botten och kyld till -11,4 °C.”
Så här byggde de upp sin testkammare
För den intresserade finns studien här : https://scienceofclimatechange.org/wp-content/uploads/Harde-Schnell-2022-Verification-GHE-Experiment.pdf
Här ett sammandrag av resultatet direkt översatt från rapporten:
Vi har undersökt GHgaserna koldioxid, metan och lustgas som en funktion av gaskoncentrationen. Dessutom, och oberoende av temperaturmätningarna, registreras återstrålningen av GH-gaserna direkt som minskad elektrisk uppvärmning av den övre plattan. Dessa mätningar visar tydligt att i motsats till den ofta feltolkade termodynamikens 2:a lag kan en varmare kropp värmas upp ytterligare genom att absorbera strålningen från en kallare kropp, här strålningen från den kylda plattan och en GH-gas.
Växthuseffekten bidrar till en viss uppvärmning av jordytan och därigenom också till en viss ytterligare konvektion, men inte till någon märkbar direkt uppvärmning av lufttemperaturen. Det är i alla fall lärdomen från experimenten med CO2, metan och lustgas. Detta fynd är särskilt viktigt eftersom luftuppvärmning är en nödvändig förutsättning för den påstådda återkopplingen av CO2-vattenånga, utan vilken det inte skulle finnas någon hotande uppvärmning på jorden.
Ytterligare ett bevis – mycket liten effekt fast CO2 koncentrationen är 100%
Några år senare analyserade Thorstein Seim och Borgar Olsen ( 2023 ) sin experimentuppställning mer i detalj. De noterade att när CO2-halten ökas 500 gånger, eller från 0,04 % (400 ppm) till 20 % (200 000 ppm) i Harde och Schnells växthuseffektexperiment, ökar platttemperaturen med bara 1,18 °C, och med bara 0,4 °C mer (1,6 °C totalt) när CO2-koncentrationen når 100 %.
Till och med negativ växthuseffekt
Men i sin artikel från 2023 modifierade Seim och Olsen Harde och Schnells (2021) experiment för att bättre simulera ”situationen mellan jord och atmosfär”. De fann att istället för att blygsamt öka platttemperaturen med drygt en grad, visade deras justerade experimentuppsättning att en ökning av CO2 från 0,04 % till 100 % faktiskt kyler den svarta kroppen (plattan) med cirka -0,2 till -0,3 °C.
Och nu, i en annan ny laboratoriestudie, tillhandahåller Harde och Schnell, 2025 experimentella bevis som ytterligare stöder denna negativa (eller nära noll) växthuseffekt vid höga CO2-koncentrationer. Deras experimentella uppställning visar att en ökning av CO2 från 20 000 (2 %) till 80 000 ppm (8 %) leder till en negativ växthuseffekt, vilket resulterar i en avkylning på tiondels grader.
Inträffar i praktiken vid Arktis och Antarktis
Detta kan vara det andra experimentet som illustrerar den negativa växthuseffekten i ett laboratorium. Strålningsstudier publicerade av andra författare ( Schmithüsen et al., 2015 , Chen et al., 2024 ) indikerar också att den kylande effekten av tillsatt koldioxid kan förekomma i polara klimat (Antarktis, Arktis). En koldioxidinducerad negativ växthuseffekt på höga breddgrader undergräver helt den antropogena berättelsen om global uppvärmning (AGW) som säger att människor driver ”polär förstärkning”, eller snabbt smältande glaciärer, inlandsisar och havsis.
Slutord
Det antas att ökningen av atmosfäriskt koldioxidhalter med 100 ppm (0,01 %) sedan 1950 – från ~320 till 420 ppm – har varit den främsta orsaken till den globala uppvärmningen från 1950 till nutid. Dessa experiment visar dock att en 2500-faldig ökning av koldioxidhalten (0,04 % till 100 %) eller till och med 100-faldig ökning (~40 000 ppm) leder till obetydlig uppvärmning eller till och med en avkylning på tiondels grader. Denna lilla termiska påverkan är för obetydlig för att mätbart påverka jordens klimat.
Ändå fortsätter våra regeringar att lägga miljarder och åter miljarder på klimatåtgärder för att få ner koldioxidhalten i luften. Till vilken nytta? Bortkastade pengar om man skall tro på ovan nämnda forskares resultat.
Christer Käld
Länk : https://notrickszone.com/
Tack, mkt intressant!
Biosfären är inte passiv. Den är en självorganiserande, termodynamiskt aktiv struktur som hela tiden absorberar, omvandlar och använder energi till arbete – inte bara till värmelagring. Vi ser detta i form av:
Global greening
Ekosystemens utbredning norrut och till högre höjder
Ökad fotosyntes och biologisk produktivitet
Intensifierade vattenkretslopp
Mikrobiell aktivitet och ökad markrespiration
Allt detta är energiberoende processer som kräver arbete och därmed förbrukar energi – men den förbrukade energin syns inte direkt i strålningsbalansen. Den ”försvinner” inte – den används.
Den klassiska tolkningen av klimatets energibudget är:
”Vi mäter in mer energi än som strålar ut → Allt detta blir värme → Katastrof.”
En alternativ tolkning är:
”Den extra energin används inte bara till värme utan till biologiskt arbete – biosfären expanderar, bygger upp struktur och ökar sin komplexitet. Det är en aktiv respons, inte en passiv uppvärmning.”
Modellerna är väl i huvudsak baserade på fysik som strålningsbalanser, gaslagar, albedo, etc.
Men biologiska energiflöden syns inte särskilt tydligt i klimatmodellerna, och klimatmodellerna kan därför inte representera biosfären korrekt.
Eller?
Hörde påannons om ett kommande program i P1 om geoengineering: ”för att kyla ner en överhettad jord”. Men då hade man farhågor att man då inte skulle bry sig om att minska utsläppen av koldioxid.
Tack för detta experimentella bevis.
Ett annat är ju att globala temperaturen inte stiger från 1950 utan först 1980.
Mellan 1950 och 1980 sjönk den.
https://www.woodfortrees.org/plot/hadcrut4gl/from:1950/to:1980/plot/hadcrut4gl/from:1980
Tackar! Kul med experiment och vetenskaplig nyfikenhet!
Jag minns många intressanta experiment från min yrkestid – och det är både bra och intressant att detta experiment utvärderats över tid och av olika forskare – tyder på intressanta utfall!
Smhi skriver en del om konvektion och hur denna förändras i och med förändrade förutsättningar i atmosfären och temperaturen…ser onekligen ut som om vertikalkonvektionen och dess styrka ger oss på jordytan en ventil….
Både experiment och observationer visar att vårat klimat är rejält stabilt – och att det viktiga blir att placera effekter och påverkan från mer eller mindre koldioxid – på sin rätta plats i samhällsbygget och politiken!
Människans psykologi och maktbegär – är ett ofantligt mycket Större och Faligare hot…än den livsviktiga koldioxiden.
Jag citerar från inlägget
” Happer hade rätt
Forskarna Harde och Schnell visade med sitt laboratorieförsök att Ph. Dr William Happer hade rätt när han teoretiskt visade att koldioxidmolekylens effekt som växthusgas minskar logaritmiskt med avseende av molekylens koncentration i luften.”
Detta är inget NYTT. Det påvisades redan av Svante Arrhenius redan 1896. Det har sedan påvisats ad nauseam i vetenskapliga artiklar sedan dess inklusive i IPCC:s naturvetenskapliga rapporter. Se vidare min bok ”Vad händer med klimatet”
Som Arrhenius skrev ”när koldioxiden ökar i geometrisk progression så ökar temperaturen i aritmetisk progression”. Geometrisk progression är 1,2,4,8,16,32 osv och aritmetisk progression är 1,2,3,4,5,6,7 osv. Det är ett annat sätt att beskriva den logaritmiska effekten.
Ett mer påtagligt exempel på samband mellan temperatur och koldioxid kan studeras på planeten Venus.
Hälsar
Lennart
Nr 1 Simon
Ja! Biofärens förändringar i och med olika nivåer av koldioxid är Intressant – vi ser det på land och i haven.
Leder till mäktiga förändringar – mer mat mer liv!
Klyvöppningar visar biosfärens hunger.
DET ÄR EN DELIKAT FRÅGA – I VILKEN UTSTRÄCKNING KLIMATMODELLER KAN HANTERA DENNA PÅVERKAN OCH DESS STORHET.
Paleoklimatologen Ian Plimer hävdar envetet att det inte finns någon som kunnat visa att antropogena utsläpp av CO2 har påverkat klimatet.
När IPCCs andra rapport var klar och vetenskapen hade sagt sitt, kunde man läsa att inte finns några analyser som visar att mänskligheten har påverkat klimatet. Detta ströks när de politiskt utsedda byråkraterna rad för rad granskade rapporten. Och inte nog med det, rapporten skrevs om till att man funnit en mänsklig påverkan på klimatet, med andra ord antropogen CO2.
Och så har det förblivit sedan 1995.
I IPCCs tredje rapport 2000/2001 dök den omtvistade ”hockeystickan” upp som bevis för antropogen påverkan på klimatet.
Obamas EF är politisk korrekt men vetenskapligt motbevisad.
Happer & Lindzens rapport från i år rörande vad Gold Standard Fysik har att förmedla kring antropogen/CO2 klimatpåverkan visar att IPCC blandar in politiskt korrekt vetenskap i rapporten vilket gör att hela rapporten är opålitlig.
Det blir intressant att se hur Den Gröna Censuren hanterar denna intressanta analys.
Det pågående kriget mellan Gold Standard Vetenskap och politik i klimatfrågan tystas i media och våra politiker vill ”inte rubba sina politiskt korrekta cirklar”. Europas framtid står på spel.
Lennart nämner Venus men skillnaden mellan Venus och jorden är att Venus inte har någon biosfär som regulator. Man kan ju undra hur Venus skulle sett ut om den hade en biosfär liknande jordens?
LB #5,
Nej, växthusgasens logaritmiskt minskade effekt är så klart inte något nytt. Happer et als bidrag var en mer noggrann beräkning på detta. Men Hardes bidrag är det experimentella. Dvs att man kan variera CO2-halten som man vill.
Norrmännen ordnade en liten resa dit bk.a. jag var inbjuden för ett par år sedan; en färja mellan Oslo och Kiel. I Kiel kom Harde ombord och drog sitt experiment i detalj. Det var intressant och diskuterades mycket bland deltagarna. Jag tror ingen av oss hade sett detta experiment förut.
Jag tror inte att Venus ger oss något liknande eftersom CO2-halten där är konstant och miljön i övrigt (t.ex. gravitation) inte kan varieras.
Ingemar 9
Detta är förvisso sant. Men detta BESTYRKER ju faktiskt bara tidigare mindre noggranna resultat och inte AVVISAR dem! Det är väl bara bra om Harde också kan visa detta på ett övertygande sätt.
8
Det kan man verkligen fråga sig. Varför inte genomföra ett experiment? Fyll ett växthus med 97% CO2 och se vad som händer? Kanske Harde kan bistå?
# 6 Magnus Blomgren
Ja, ser man till jordens historia så framträder ett mönster. I början fanns mycket energi men lite biomassa. Med tiden lärde livet sig ta vara på energin, vilket skapade mer biomassa, vilket i sin tur gjorde det möjligt för mer komplexa system att utvecklas – som i sin tur krävde ännu mer energi.
Biosfären fortsätter att skapa nytt liv, den omorganiserar sig – ibland på sätt vi inte förstår än. Den är varken ”död” eller passiv, utan mycket adaptiv. Hur mycket vet inte modellerna.
Man skulle kunna se istider som ”reset-punkter” och därefter tar det fart igen.
Nr 10 Lennart B
Det handlar inte om att Avvisa – utan att Visa.
Det är mycket god vetenskap om man experimentellt kan Visa att den teoretiska eller beräknade hypotesen stämmer…
Sedan är det naturligtvis skillnad på experiment och verklighet – och därför behöver ofta experimenten utvärderas allt eftersom…särskilt om man vill införa dom i något så sagolikt komplext som klimat.
Så här säger Chat GPT5 vilket också stämmer med min kännedom:
(John Tyndall): In London, John Tyndall carried out precise laboratory experiments. He measured how gases such as CO₂, water vapour, and methane absorb infrared (longwave) radiation. His 1859 Royal Institution lecture and his 1861 Philosophical Magazine paper are generally regarded as the definitive scientific demonstration.
Om klimatpåverkan endast handlade om strålningsfysik så hade vi idag haft modeller som var pricksäkra med många decimaler. Verkligheten säger annorlunda.
Om nu Harde ånyo verkligen experimentellt bestyrker=visar växthuseffekten på samma sätt som gjordes av Tyndall 1859 så förstår jag helt enkelt inte vitsen med Kälds inlägg? Om han nu åter VISAR vad växthuseffekten verkligen är vad är då meningen med artikeln- Saken har ju faktiskt varit känd i 166 år!!
Hälsar
Lennart
Venus är en tryckkokare vilket alla vet hoppas jag.
Sedan har vi den andra planeten med nästan bara koldioxid i atmosfären, Mars.
Den har en extremt tunn atmosfär som gör att solsidan värmas upp snabbt men när natten kommer så kyls den lika snabbt, ökentemperatur på dagsidan och arktisk temperatur på nattsidan.
Ett dygn på Mars är nästan lika långt som på Jorden medan Venus dygn är 243 jorddygn långt.
Ingen större ide’ att jämföra olika planeters klimat eftersom de är så olika.
#5 Lennart B.
”Ett mer påtagligt exempel på samband mellan temperatur och koldioxid kan studeras på planeten Venus.”
Man ska då ha i åtanke att Venus atmosfär är ca 100 gånger tätare.
Med de temperaturmätningar som gjorts på planeten och med kompensation för tryck och avstånd till solen, så har slutsatsen dragits att atmosfärens sammansättning inte bidrar nämnvärt mycket till temperaturen.
Några rättelser. Växthusgasers avtagande effekt med ökad koncentration är inget nytt eller sen-asationellt. Det har varit känt sedan länge. Däremot har det varit svårt att beräkna den exakt p g a att det rör sig om många delvis överlappande absorptionslinjer och att dessas profiler är komplexa p g a olika isotoper i molekylerna, tryckbreddning, dopplerbreddning och kvantmekaniska effekter. Det är ingen grunläggande naturlag som säger att det skall vara just ett omvänt logaritmiskt avtagande (utom att ”skuldrorna” på enskilda enskilda absorptionsbanden i stort sett är exponentiellt avtagande). Vid mycket höga koncentrationer kommer det in andra faktorer eftersom atmosfärens fysikaliska egenskaper i stort påverkas, s k ”förbjudna övergångar” blir signifikanta o s v.
Den ”omvända växthuseffekten” gäller bara i Antarktis inland, inte i Arktis. Den beror på att vintertid då mörker råder kommer ytan att avkylas kraftigt genom utstrålning p g a extremt klar, tunn luft nästan utan vattenånga. Resultatet blir att lufttemperaturen stiger med ökande höjd i stället för att sjunka som den normalt alltid gör. Litet slarvigt brukar man säga att stratosfären når ända ner till marken. Resultatet blir att då ökad GHG-halt ökar den genomsnittliga utstrålningshöjden så ökar också utstrålningen och yttemperaturen sjunker ytterligare.
I viss mån finns dock denna effekt utanför Antarktis. I mitten av CO2:s viktigaste absorptionsband ligger nämligen utstrålningshöjden redan ovanför tropopausen (där temperaturen stiger med höjden) och höjd CO2-halt ökar alltså utstrålningen på dessa våglängder. Jag har sett beräkningar att denna effekt ”äter upp” så mycket som 20 % av koldioxidens ökande växthuseffekt. Och det är denna effekt som leder till att stratosfären blir kallare (=större utstrålning) när koldioxidhalten ökar. Denna effekt torde vara mycket svår eller omöjlig att mäta i laboratorium.
#5 Venus saknar den viktigaste växthusgasen H2O
I ett växthus är det svårt att simulera vertikala rörelser i lufthavet.
Molnbildningen spelar viss roll i Jordens klimat
Kan länka till ett intresssant blogginlägg från Oden som berör det tty tar upp:
https://www.polar.se/nyheter/2025/naer-havet-staenger-sig-boerjan-paa-den-frusna-saesongen/
”Vädret har varit lite bättre, men vi märker av fryssäsongen också i lufttemperaturen som sjunkit till -10 grader några dagar – och ännu lägre när dimman och de låga molnen lättar och solen tittar fram. När det är dimma, vilket är rätt ofta, är det lite mildare än när solen skiner.”
Lennart B ¤16,
Var nu inte så vresig mot Harde et al. Det var inte bara bestryrkande av Växthuseffektens avtagande. Jag gissar att deras experiment var betydligt mer noggrant än Tyndalls efter 166 år. Dessutom:
” i en annan ny laboratoriestudie, tillhandahåller Harde och Schnell, 2025 experimentella bevis som ytterligare stöder denna negativa (eller nära noll) växthuseffekt vid höga CO2-koncentrationer. Deras experimentella uppställning visar att en ökning av CO2 från 20 000 (2 %) till 80 000 ppm (8 %) leder till en negativ växthuseffekt, vilket resulterar i en avkylning på tiondels grader.”
OK, då säger du förstås att det där kände vi redan till genom Antarktis. Men återigen så är detta inte blott en teoretisk beräkning utan ett experiment. Vad säger du om det?
#18
I princip riktigt. Venus atmosfär är ca 60 km djupare än Jordens. Vore Jordens atmosfär (med nuvarande sammansättning och lapse-rate) 60 km djupare skulle det vara ungefär lika varmt här.
Det visar också hur absurt det är att hävda att ”Jorden kan bli som Venus” om koldioxidhalten ökar. Det behövs en ökning från 420 till 92 000 000 ppm.
#22. Venus’ atmosfär är inte bara djupare utan framför allt 93 gånger tätare. efter vad jag inhämtat. Tacka för att där är varmare! E = MC2. Hur djup är atmosfären på Mars, som bara är sex tusendelar så tät som Jordens?
Att kalla hypoteser för bevis är oseriöst.
Fullskaleexperimentet vi har med att jordens temperatur ökat med 1,3 grader under samma tid som CO2-halten ökat med 50% visar att teorin om växthusgaser stämmer. Det klimatforskarna är osäkra på är hur mycket varmare jorden blir av en fördubbling av CO2-halten.
Personligen tycker jag att det inte är så intressant vad växthusgaserna har för påverkan om det ökar från 20 000 ppm till 80 000 ppm. Det är mer intressant att veta vad som händer när vi når 600 ppm eller 800 ppm.
#16. Även om saken varit vetenskapligt känd i 166 år, är den knappast allmänt känd och behöver därför påpekas igen. Många gamla kunskaper behöver i dagens historielösa debatt påminnas om igen som motvikt mot alarmistiska överdrifter.
# 16 Lennart B, vi får här veta att detta med CO2- mättnad har man känt till sedan 1800-t. Jag känner nu att det hade varit ett stöd om vi som inte varit med i debatten riktigt från början hade fått en vink om detta när Den Gröna Censuren försökte att tysta oss när Happer tog upp frågan och den sedan lyftes här. Av Censurens aggressiva och intensiva försök kändes det dock klart att vi trampat på ömma tår.
Mvh
Sigge #24
Som du vet kan vetenskapliga teorier aldrig bevisas! Däremot kan de motbevisas. När det gäller teorier om jordens klimat lär de varken kunna bevisas eller motbevisas. Det som kan finnas är observationer som antingen styrker eller inte vissa hypoteser.
Anledningen till att teorier om klimat är svåra att avgöra är att vi behöver obserbationer under väldigt långa tider.
Medan vissa hävdar att avkylningen mellan 1950 och 1980 motbevisade hypotesen om att det är koldioxidhalten som bestämmer jordens medeltemperatur nöjer jag mig med att medge att den uppvärmning vi fått inte motbevisar koldioxidhypotesen.
#24 Sigge
”Att kalla hypoteser för bevis är oseriöst.”
Vad anser du att alla dessa klimatmodeller är då? Är inte modeller också hypoteser och de anser du är trovärdiga.
Du anser också att den temperaturökning vi har sett beror helt på CO2 utan att ens ta med ökad solinstrålning och att de flesta stationer som mäter temperatur står helt fel.
När det sedan nämns om köldrekord så viftas det bort som väder, till skillnad från varje litet värmerekord oavsett hur det har mäts är bevis på upphettning orsakad av CO2.
#24 Sigge
Du skriver: ”Fullskaleexperimentet vi har med att jordens temperatur ökat med 1,3 grader under samma tid som CO2-halten ökat med 50% visar att teorin om växthusgaser stämmer. ” Detta är en perfekt, logisk saltomortal eller om då så vill på gammal god svenska, en logisk kullerbytta.
Samvariation bevisar inte kausalitet, det borde du veta. Med samma stringens skulle jag kunna påstå att temperturökningen korrelerar med din för varje år ökande ålder. Min ålder också för den delen! Läs länken:
https://klimatupplysningen.se/lat-faktabaserad-vetenskap-rada-over-hypotetiska-modeller/
Där ser du exempel på en rad andra påverkande faktorer. CO2-haltens öknng har på nuvarande atmsofärshaltsnivå försumbar effekt. Saxat ur länken, Lindzen-Happer-van Wijngaarden: ”De kommer fram till en temperatureffekt till 2050 på 0,034 grader för USA vilket omräknat för Sverige blir 0,034 x 0,1 / 13,2 = ca 0,0003 grader C. Noll är en väldigt bra approximation. Ställ detta mot de enorma omställningskostnaderna enligt ovan ” Här i Sverige för Netto Noll imorgon betyder minus tre tiotusendels grad fram till 2050. Du kan ju sätta igång ett utvecklingsarbete för att ta fram en termometer som kan mäta detta. Och särsklija CO2-effekten från alla helt överskuggande naturliga klimatförändringar.
Nr 19 tty
Tack för intressanta uppgifter! Sådant borde det vetenskapliga Samtalet vara – och föras!
#27 Sten Kaijser
Om perioden inte kan tas som motbevis för CO2 hypotesen så kan den i alla fall användas för att visa att det inte enbart är CO2 som styr!
Jag brukar hävda att solen har en viss inverkan 😉
#30 Magnus Blomgren-Delar din uppfattning helt!
Ibland, faktiskt ganska ofta, så är det bra om det är varmt. Igårkväll så kunde man se den bästa stavhoppstävling någonsin, med Mondos fantastiska världsrekord som topp. På stadion var det nästan 30 grader.
Jag häpnar återigen över Lennart Bengtssons påhopp och vetenskapliga ovilja.
Men – ett långt liv inom klimat och politik sätter väl sina spår.
Det är onekligen också en fingervisning om hur klimatvetenskapen växt fram!
Påhopp och revirmarkering är legio inom mjuka vetenskaper.
Turligt nog sysslar klimatforskare inte med flyg och flygsäkerhet.
#23
Mars atmosfär är faktiskt djupare än vare sig Jordens eller Venus p g a att gravitationsfältet är svagare, så trycket avtar långsammare med höjden. Men den är mycket tunn.
Genom att Venus atmosfär är tätare (har en större massa) blir den automatiskt djupare. Jorden och Venus har ungefär samma gravitationsfält, och Venus atmosfär på 60 km höjd har ungefär samma tryck och temperatur som jordatmosfären vid havsytan.
Sedan är det faktiskt inte sant att Venus atmosfär saknar vatten. Vattenhalten är mycket låg (20 ppm), men eftersom trycket är så högt har det faktiskt en icke försumbar växthuseffekt. Vattenångans partialtryck vid Venus yta är faktiskt större än koldioxidens partialtryck vid jordytan. Åtminstone svaveldioxid, kolmonoxid och klorväte är också signifikanta växthusgaser på Venus.
IR-absorption i Venus och Jordens atmosfärer (grönt är vatten, rött koldioxid):
https://en.wikipedia.org/wiki/Atmosphere_of_Venus#/media/File:Synthetic_Venus_atmosphere_absorption_spectrum.gif
https://en.wikipedia.org/wiki/Atmosphere_of_Venus#/media/File:Synthetic_atmosphere_absorption_spectrum.gif
#24
”Fullskaleexperimentet vi har med att jordens temperatur ökat med 1,3 grader under samma tid som CO2-halten ökat med 50% visar att teorin om växthusgaser stämmer.”
Förutsätter att du:
1. Kan bevisa att temperaturen stigit just 1,3 grader (vilket du inte kan eftersom det inte finns tillförlitliga data före 1979)
2. Att ökningen helt beror på ökad koldioxidhalt (vilket verkar extremt osannolikt eftersom ungefär halva ökningen skedde innan koldioxidhalten började öka signifikant).
Och som redan sagts, fysikaliska teorier kan, i motsats till matematiska, aldrig strikt bevisas, bara motbevisas. De kan göras extremt sannolika men aldrig bevisas.
För att en fysikalisk teori skall bli allmänt accepterad, ”bevisad”, brukar det dels krävas att den skall förklara de iakttagna fenomenen med hög noggrannhet och dels att den förutsäger något tidigare icke-observerat fenomen som sedan påvisas.
Relativitetsteorin och Merkurius bana är ett exempel på det första och nollpunktsenergi och Casimireffekten på det andra.
Det är värt att notera att den centrala punkten i ”klimatismen”, nämligen den positiva vattångeåterkopplingen förutspår just ett sådant icke observerat fenomen, nämligen en kraftig höjning av temperaturen i den övre troposfären i tropikerna (”the tropical hot-spot”). Problemet är att efter 50 år frenetiskt letande är den fortfarande inte observerad.
#35 tty
Skulle inte då en rimlig förklaring vara att biosfären och andra naturliga system reglerar temperaturen och därmed dämpar eller maskerar den förväntade “hot-spoten”?
Detta tyder väl i så fall på att klimatets självreglerande mekanismer kan vara både starkare och mer komplexa än vad modellerna idag fångar?
#1 Simon
Dina idéer är både välstrukturerade och inspirerande🙂
Att se biosfären som en självorganiserande kraft som svarar på energitillskottet är ett kreativt och tankeväckande sätt att vidga klimatdiskussionen.
Men är det inte så att nästan all energi som biosfären binder återvänder som värme och därför är det haven(H2O) och solinstrålningen som till största delen , inte biosfären, avgör energiobalansen.
33
Låt mig poängtera att jag aldrig har sysslat med politik i mitt förhållandevis långa liv. Däremot har jag sysslat med vetenskap så länge jag kan minnas. Vetenskapen prioriterar sanning och förnuft men har lite till övers för dumheter, okunnighet och inkompetens.
Att jag reagerade i detta fall var att rubriken utlovade ”överraskande experimentella resultat” Vid läsning och efter tagit del av diverse, mestadels irrelevanta, kommentarer kan jag bara notera att inget av vad som utlovades i rubriken stämde. Så enkelt var det men den saken.
#37 Adepten
Jo, men jag tänker att biosfären spelar en viktig roll (viktigare än modellerna visar) i att omvandla energi till biologiskt arbete, påverka atmosfärens sammansättning och därigenom ge viktiga återkopplingar.
Det borde ju även rimligen finnas en ekosystemisk återhämning och omstrukturering efter istidens tröghet. Mycket biomassa påverkades ju inte minst av lilla istiden.
#33:
”Vetenskapen prioriterar sanning och förnuft men har lite till övers för dumheter, okunnighet och inkompetens.”
Ja men vetenskapen befinner sig liknelsevis inuti en låda och allt som är utanför den lådan kan den inte varken beskriva eller hantera. Det är en vanlig missuppfattning hos ”vetenskapare” att den vetenskaliga metoden och dess logiska förhållningssätt täcker in hela tillvaron. Det manar till en viss ödmjukhet som du trots ditt förhållandevis långa liv inte tycks ha tillägnat dig.
#39 Simon
Biosfären omsätter stora energimängder genom fotosyntesen, men nästan allt rinner snabbt tillbaka som värme.
Den verkliga långsiktiga lagringen i biosfären är mindre än en procent – jämfört med haven som bär upp hela klimatsystemets överskott.
OT:
Christian Sandström fortsätter sin granskning av vindmöllornas ekonomi…denna gång dem i södra Sverige…
Går dåligt för dem här med, trots högre elpriser…
https://www.affarsvarlden.se/artikel/sandstrom-vindkraftens-kris-sprider-sig-till-sodra-sverige
Sten Kaijser #27
Den här gången håller jag med dig. Teorier som den om global uppvärmning går varken att bevisa eller motbevisa. Det är därför jag reagerade på den inledande texten som är formulerad så här: ”Bevisen fortsätter att hopa sig. Klimatkänsligheten för en ökning av atmosfärisk koldioxid är i praktiken noll”.
Det är inget annat än en en hypotes som kallas för bevis.
33
Detta är förvisso sant men det är inte vad frågan avser. Jag kommenterar här endast den aktuella artikeln som tar upp en alldeles specifik fråga och inte någon allmänt filosoferande. Ett allmänt pladdrande över hela fältet leder inte till fördjupat kunskap utan endast till fortsatt tankeoreda
#41 Adepten
Haven är inte passiva mottagare av klimatförändringar, utan aktiva och självreglerande system med stor tröghet. Biologiska, kemiska och fysikaliska processer i haven driver en långsam ekologisk återhämtning.
Tecken på återhämtning:
* Ökad biologisk produktion, särskilt i områden där is smälter, som i Arktis.
* Screening-effekter från filtrerande organismer som förbättrar vattenkvalitet och näringsbalans.
* Förändrade planktonpopulationer som påverkar kolcykeln och gör Atlanten ljusare.
* Ökad albedo-effekt via solljusreflektion från plankton, vilket kan bidra till lokal eller global kylning.
På grund av havens tröghet sker förändringar långsamt, men vi ser nu tydliga tecken på att haven anpassar sig och hjälper till att stabilisera klimatsystemet. Biosfären och haven samarbetar för att bygga ekologisk komplexitet och bromsa klimatförändringar – ett bevis på naturens starka självreglerande förmåga.
Men som jag förstår så pågår forskning här och jag är dessutom ingen expert så någon mer kunnig kanske kan förklara detta med haven bättre. I vilket fall är det fascinerande att se hur vår planet har sådana starka mekanismer till självreglering.
LB #44,
Jodå. Det mesta här är nytt för våra beslutsfattare. Man har inte imponerats eller brytt sig om Happer et als teoretiska beräkningar. Men kanske experimentella resultat kan få dem att fundera huruvida klimatfrågan brådskar och/eller om det är värt alla miljarder som satsas på att förstöra vår industri och kommunikationsmedel.
Nr 38 Lennart B
Det är faktumet att du i ett långt yrkesliv erhållit åtskillig Auktoritet på klimatområdet – som gör det trist när du sågar Artikeln som varandes enbart en upprepning av tidigare känd forskning – då blir ju klimatupplysning och diskussion om klimatnarrativet närmast meningslöst.
Erkänd kunskap behöver ju onekligen föras fram till oss okunniga medborgare, med rösträtt i nästa val.
Rubriken passar ju utmärkt till denna erkända kunskap – som få av oss vanliga medborgare känner till.
Den enda upplysning vi får från SVT och media och våra makthavare – är ju att mer koldioxid I atmosfären inom kort leder till en klimatkatastrof.
Vad vi behöver är upplysning och information och diskussion kring just frågor som denna artikel tar upp.
Låt oss dårar få lite erkänd klimatvetenskap – och låt oss fundera över vad det betyder för oss och samhället.
Det hade varit tacknämligt om du själv ville ge oss del av exempelvis viktiga variationer I atmosfärscirkulationen och dess samverkan med hav och havsströmmar – du är ju ett fenomen på bl a atmosfärscirkulation.
Det vore fint att få veta mer om vilket klimat och vilka variationer I detta – som vi kan förvänta oss dom närmaste århundrandena.
Att bara läsa din bok ” vad händer med klimatet ” ger ju inte särskilt många svar på vad som hänt med klimatet dom senaste århundrandena eller dom kommande.
Titeln på den boken känns ju mer vilseledande än rubriken på dagens artikel på Klimatupplysningen…för vad gav oss egentligen klimatet på 1700, 1800 och 1900 – talet?
Var det solen, haven, atmsfärscirkulationen eller koldioxiden?
Klimatvetenskapen – tycks närmast helt sakna kunskap om vad som drev dom stora klimatvariationerna under våra allra senaste århundranden – trots en mängd bevis och indicier som lämnats kvar.
Däremot – tycks dagens klimatvetenskap och vetenskapare rörande överens om vilket klimat vi kommer att ha i framtiden.
Det och detta blir svårsmält för oss klimatanalfabeter – vi vet litet om det som varit – men allt om våran framtid..!?
Som du kanske sett I mina floskler och mitt babblande om klimat – så är jag själv mest orolig över vad som händer Om klimatet plötsligt blir kallare.
DET baserar jag på rasen nedåt, flera gånger, under våra senaste århundranden – OCH på att haven enbart är ca 3,5 grader.
Ras neråt skulle leda till ofattbar misär och risk för massdöd och samhällskollaps.
Ytterligare uppgång – känns då riktigt betryggande, i jämförelse..
Så – varför får alla försök från vanligt folk, med lite historiekunskaper och livserfarenhet, att försöka förstå mer om klimatet…etablissemanget att gå i taket – Det verkar alltid bli påhopp och oro i vetenskapsleden när våran klimathistoria skall diskuteras eller om någon undrar om havets 3,5 grader….
Samtalet och diskussionen hade varit roligare om alla tillsammans försökte bena ut och föra saken framåt.
Klimatupplysningen tycks vara sista andningshålet för en diskussion, hög och låg…om klimatet och narrativet..så kan man hoppas att det förblir.
Att läsa debattartiklar och se tv – inslag med Lennart Bengtsson är alltid intressant och inte minst är dom ytterligt välformulerade och träffsäkra…Men rå sågning av intressanta och initierade artiklar på Klimatupplysningen…Blir rejält trist – för dessa artiklar är ljuspunkter i ett fullständigt klimatmörker.
OT:
Ett konstaterande visserligen men ändå: Var är de katastrofala orkaner som skulle förinta världen så som vi känner den?
https://x.com/chrismartzwx/status/1967895336846073878?s=61&t=R5ljkamc-P3XtI0Uk034iQ
Så här års borde de väl ändå vara dussintals?
Nr 48 Rossmore
Räknat i antal orkaner på Atlanten – så toppade dessa redan på 1930 – talet.
Så – att antalet skulle öka på grund av klimatkris och koldioxidökning…kan nog avskrivas.
Eller, vilket kan vara troligt – så var det klimatkris även på 1930 – talet…med 300ppm Co2.
Så här långt tycks 420ppm – inte ge ngn galopperande Klimatförändring.
Utanför mitt fönster står solen allt lägre för varje dag.
Hösten är påväg och vintern rusar över Arktis.. intet nytt under – solen.
#45 Simon
Ja. Haven är verkligen ett fascinerande självreglerande system, där biologiska och kemiska processer formar ekologisk återhämtning och komplexitet.
Men i klimatets energibudget är havens främsta roll inte biologisk utan fysikalisk – haven lagrar över 90 % av överskottsenergin, medan biosfärens bidrag mest är en tillfällig parentes.
I biosfären ingår också människan, den verkliga jokern: vår direkta energianvändning är bara en tiondel av fotosyntesens flöde, men vetenskapen menar att just vi står för den avgörande störningen i energiobalansen.
Och som kontrast ger Milanković-cyklerna knappt någon skillnad i global årsmedel, men kan regionalt och säsongsmässigt driva förändringar på tiotals watt per kvadratmeter – tillräckligt för att växla mellan istider och värmeperioder.
En studie av Koutsoyiannis & Christofides (2023) analyserade över 60 års data från Mauna Loa och globala temperaturserier. Deras slutsats:
“Alla bevis från analyser av de längsta tillgängliga moderna tidsserierna […] föreslår ett enkelriktat, potentiellt orsakssamband med T som orsak och [CO₂] som effekt.”
De visade att förändringar i temperatur föregår förändringar i CO₂-halt med cirka 6 månader.
När man jämför CO₂-förändringar efter temperaturförändringar finns stark korrelation.
När man jämför CO₂-förändringar före temperaturförändringar försvinner korrelationen
Artikeln tar upp det mest grundläggande i hela klimatfrågan och det är hur koldioxiden verkar vid olika halter i atmosfären och gör det baserat på allmänt erkänd kunskap om strålningsfysik relaterad till koldioxid. Det är enastående att grunderna i denna kunskap som har funnits ända sedan 1800-talet (John Tyndall 1859, Svante Arrhenius 1896), och som ånyo nu visas av forskarna Hermann Harde och Michael Schnell, är så vetenskapligt stabil. Det som verkligen är förvånande är hur helt okänd denna kunskap verkar vara för ansvariga politiker, beslutsfattare och massmedia. Saknar de detta i sin föreställningsvärld bör de genast inhämta kunskapen! Har de kunskapen blir frågan varför de blundar inför dess innebörd.
Kunskapen är att ”den värmande effekten av varje CO2-molekyl minskar avsevärt (logaritmiskt) när dess koncentration ökar” och att effekten av ökningar går mot 0. Tar man till så drastiska ökningar som fördubbling av halten koldioxid i atmosfären blir effekten mindre än 1 grad. Dock är det inte realistiskt att så hög användning av fossil energi kan bli verklighet utan det handlar i verkligheten om betydligt lägre ökningar av halten koldioxid och effekten kommer anges i tiondelar av en grad.
Med detta som kunskap och bakgrund bör alla politiker, beslutsfattare och massmedia tänka ett varv till när de matas med uppgifter om 3-5 graders höjning av jordens medeltemperatur (…oftast med tillägget om inget görs).
För att få grund för sådana tal förs det in s.k. återkopplingar, som går på tvärs mot att för koldioxiden gäller logaritmiskt avtagande effekt (går mot 0) och för återkopplingarna förs in närmast vad som kan kallas logaritmiskt ökande effekter. När effekten för grundfaktorn koldioxid går mot 0 bör rimligen även s.k. återkopplingseffekter gå mot 0! Det verkar inte logiskt att klimatforskare närmast kommer dragandes med det omvända och någon sort av explosiva (påhittade?) samband.
#47 Magnus b
Bravo. Klimatanalfabet är en ny och bra beskrivning av oss amatörer.
Jag gillar inte Lennarts överlägsna kommentarer men beundrar hans kunskaper.
#35 tty
Bra sammanfattat! Och bra att du påminner om ”the tropical hot-spot”! Den borde väl nästan tas upp som första invändning så fort någon skyller uppvärmning på CO2?
Lennart B
Bra att du påminner oss om vetenskapen! Det är lätt hänt att man får lite för höga förhoppningar när något ”nytt” presenteras som stöder den egna linjen. Men med tanke på hur många forskare som vridit och vänt på såna här frågor ibland i hundratals år så är risken att vi förbisett något stort och viktigt väldigt liten.
Jag bad ChatGPT bedöma artikeln
Harde and Schnell: The Negative Greenhouse Effect – Part II
https://scienceofclimatechange.org/harde-and-schnell-the-negative-greenhouse-effect-part-ii/
Här är en genomgång och värdering av artikeln “Harde and Schnell: The Negative Greenhouse Effect – Part II” från Science of Climate Change. Jag pekar på vad som verkar bra / intressant – och vad som talar för att man bör vara skeptisk. Om du vill kan jag också försöka bedöma hur trovärdig och hur den står i relation till etablerad klimatvetenskap.
Vad artikeln hävdar
Från vad jag läst:
Försöket presenterar en experimentell uppställning med en cylinder med uppvärmda väggar, med öppning i botten täckt av en IR-transparent folie. En kall platta under mäter den infraröda strålningen som lämnar cylindern. Temperaturskillnader inom cylindern mäts innan och efter tillförsel av olika växthusgaser (H₂O, CO₂, CH₄, N₂O, Freon 134a) i koncentrationer 1–8 % i luft.
scienceofclimatechange.org
+1
De rapporterar starka mättnads-effekter för de olika gaserna med ökande koncentration.
scienceofclimatechange.org
+1
De menar att man observerar en “negativ växthuseffekt” i vissa fall: speciellt när ett gaslager befinner sig över en kallare yta (inversioner eller arktiska/antarktiska vinterförhållanden). Där skulle gaslagret vara varmare än ytan under, och effekten bli att mindre strålning absorberas från ytan än det som strålas uppåt – vilket tolkas som en sorts “negativ” växthuseffekt.
scienceofclimatechange.org
Vad som väcker frågor / vad man behöver granska
För att bedöma hur mycket vikt man ska lägga vid resultaten, behöver flera aspekter granskas:
Experimentets relevans och skala
Laboratorieexperiment är bra för att testa grundläggande fysikaliska mekanismer, men atmosfären är mycket mer komplex: större skala, variabla temperaturer, tryck, konvektion, moln, feedback-mekanismer med mera. Att något inträffar i ett slutet system betyder inte nödvändigtvis att det är sidan med samma betydelse i verkliga atmosfären.
Koncentrationer och bakgrundsstrålning
Gaserna prövas i ganska höga koncentrationer (1-8 %). Verklig växthusgaskoncentration är mycket lägre (t.ex. CO₂ ~0.04 %, dvs ~400 ppm). Effekter som mättnadsfenomen kan uppträda annorlunda vid naturliga koncentrationer.
Det finns utmaningar med att mäta gasers egenstrålning mot bakgrundsstrålning från behållarens väggar. Artikeln själva nämner att bakgrundsstrålningen är “större” än gasens strålning i många fall, vilket komplicerar mätning och tolkning.
scienceofclimatechange.org
Definition av “negativ växthuseffekt”
Termen är ovanlig och verkar användas i ett specifikt laboratoriumsammanhang (med inversioner / kall yta under varmare gaslager). I klimatvetenskapslig litteratur betyder “växthuseffekt” generellt att vissa gaser fångar och återstrålar långvågig IR-strålning vilket leder till uppvärmning av jordens yta och troposfär. Att under vissa specialförhållanden absorption/strålning kan ge olika resultat ändrar inte det generella fenomenet.
Peer review och vetenskaplig acceptans
Det är inte klart hur starkt artikeln har granskats av oberoende forskare inom klimatvetenskap. Publiceringen är i Science of Climate Change, som enligt deras webbplats beskriver sig som “alternative views” etc.
scienceofclimatechange.org
Jag har inte hittat bred kritik eller acceptans från huvudströmmen inom klimatforskning för just denna artikel, vilket betyder att resultaten ännu verkar stå mer som hypotes eller kontrovers snarare än konsensus.
Jämförelse med etablerad kunskap
Den vetenskapliga konsensusen (IPCC m.fl.) bygger på väldigt många mätningar, modeller, studier – både Observationer (satellitdata, väderballonger etc.), teoretisk fysik, paleoklimatologi. Dessa visar att växthusgaser leder till nettoeffekt som värmer jordens yta över tid, trots komplexa mättnadseffekter och regionella variationer.
Artikeln bemöter (eller borde bemöta) hur deras fynd relaterar till detta stora kunskapsbas, särskilt hur deras “negativa effekt” inte motverkar den övergripande växthuseffekten utan snarare är ett specialfall under särskilda förhållanden.
Min sammanfattande värdering
Studien är intressant som ett experimentellt tillskott för diskussion och för att belysa detaljer i hur växthusgaser kan bete sig under särskilda förhållanden.
Men: den saknar än så länge stöd från den breda forskarkåren för att den skulle förändra den övergripande bilden. Specifika rimliga tvivel kvarstår kring hur resultatens skala, koncentrationer och experimentella förhållanden överensstämmer med atmosfärens verkliga förhållanden.
Slutsats
Om jag skulle bedöma trovärdigheten, skulle jag säga att artikeln är hypotetiskt intressant, men inte (ännu) övertygande för att dagens klimatvetenskap skulle behöva revideras i grunden på basis av detta. Experimenten visar möjligheter och specialfall, men det är långt till evidens som skulle motsäga att växthusgaser bidrar till global uppvärmning som huvudsaklig drivkraft.
HI Bratt #55,
Jag tror att ChatGTP har missförstått artikeln. Den tror att artikelns syfte är att falsifiera den dominerande CO2-teorin. Det är det inte. Har ChatGTP glömt att läsa det första diagrammet i artikeln?
Syftet är att nyansera den rådande bilden med experiment där man kan variera CO2-halten. Det är också självklart att experimentet inte kan ta hänsyn till alla andra faktorer, vid sidan om CO2. En del av dessa saker har tagits upp i diskussionen ovan.
ChatGTB får nog gå hem och läsa på lite bättre till nästa gång.
#16
Ändå har vi stollarna bakom IPCC som skulle kunnat sagt sanningen redan innan vansinnet startade. IPCC har inte producerat något i överenstämmelse med upptäckterna av dessa experiment, istället har de skrivit under på politikers önskan att kunna lagstifta m.h.a CO2.
Noterar att Lennart B får en del kritik för sin ton. Men vetenskap och forskning är enligt min begränsade erfarenhet en väldigt elitistisk verksamhet med knivskarp internationell konkurrens. Utrymmet för att acceptera luddigheter, otydliga resonemang och floskler är extremt lågt. För gemene man som inte är van vid den typen av rak kritik och elitistiska miljö (som sällan förekommer på arbetsplatser (möjligen sport) eller i övriga livet) upplevs det därför ofta som litet hårt. Men det är olika kulturer snarare än påhopp. Särskilt på sådana här forum som är litet tvärtom, att det viktiga är att deltagarna ska känna en samhörighet och gemenskap för ”saken” kan det skära sig.
Nr 58 Bubo
Själv har jag haft ett långt yrkesliv tillsammans med professorer och doktorer – och lärt mig jargongen, självgodheten och dom svårtartade revirhävdadena.
Revirmarkering kommer naturligtvis av flera orsaker, inte sällan handlar det om att tilldelas nya pengar och att få leda projekten – helst utan en massa krångelpellar, med egna idéer eller ifrågasättande.
Det jag tidigt överraskades av var hur ofta dessa professorer hade fel – oftast beroende på en bristande helhetssyn.
Turligt nog fanns där också fantastiskt skickliga professorer och projektledare – som hade just helhetssynen och lyhördheten från gruppen och uppgiften.
Den största skillnaden jag upplevt med professorer är att dom verksamma inom teknik och utveckling ofta besitter avsevärt mindre revirhävdade än professorer inom mjuka vetenskaper – som exempelvis socialt arbete.
Klimatvetenskapen har en stor mängd lösa trådar och mjuka kanter i förståelsen av helheten – och tycks, av det lilla jag sett genom åren, leda till mycket kraftiga revirmarkeringar och inte minst idiotförklaranden av kollegor – och ge ett starkt behov av att hävda sin egen upphöjdhet.
Det är också mycket vanligt att folk runt om professorer har stort förtroende för dessa utnämnda personer, vilket ibland kan leda till stora märkligheter.
Vi skall vara tacksamma att några tar rollen som professor, det krävs hårt arbete, talang och envishet att uppnå detta – men vanligt folk, chefer och specialister bör behålla ett eget kritiskt tänkande och hålla ett vakande öga – så att projektet eller ämnet inte enbart urartar och degraderas till ett inpinkat revir.
Bubo #58
”Men vetenskap och forskning är enligt min begränsade erfarenhet en väldigt elitistisk verksamhet med knivskarp internationell konkurrens. Utrymmet för att acceptera luddigheter, otydliga resonemang och floskler är extremt lågt.”
Ja då kan vi sålla bort Rockström och rätt många av alla klimatexperter som får utrymme i media från kategorin vetenskap och forskning.
Vad forumet beträffar tror jag du bommar en del. Och alla jobbar väl inte inom en kommun?
För övrigt tycker jag det är bra att Lennart Bengtsson är rak på sak.
Fredrik, #58,
min erfarenhet är den att det finns lika mycket vassa armbågar, egon, primadonnor, mytomaner och andra inte så vackra personliga egenskaper i forskarvärlden som i andra branscher. ”luddigheter, otydliga resonemang och floskler” är tyvärr inte ovanliga. Även – ”it is not what you know, but who you know” styr mycket av relativ framgång/motgång för forskare.
Oavsett om LB ibland kommer med (vanligen) berättigad kritik mot såväl inlägg som kommentarer så vet vi alla att han vet vad han skriver om. Det höjer standarden på bloggen och det är jag tacksam för.
Dags att dra i nödbromsen – klimatmodellerna förstärker sina egna antaganden
Trots att naturliga klimatvariationer kan förklara mycket av temperaturökningen i exempelvis Tornedalen, fortsätter klimatmodeller att peka ut människans utsläpp som huvudorsak. Det är dags att tala klarspråk om de metodologiska bias som finns inbyggda i dagens klimatvetenskap.
Under de senaste decennierna har klimatdebatten polariserats och hårdnat. De som lyfter fram naturliga variationer som viktiga förklaringsfaktorer till klimatförändringar avfärdas ofta som ”förnekare”. Men vi måste kunna föra en vetenskaplig diskussion utan ideologiska skygglappar. En sådan diskussion börjar med en kritisk granskning av klimatmodellerna – och de antaganden som ligger till grund för dem.
Tornedalen visar mönster som modellerna inte förklarar
I en empirisk analys av klimatdata från Tornedalen – där temperaturmätningar finns från 1850-talet och framåt – ser vi att uppvärmningen följer ett tydligt cykliskt mönster. Dessa mönster samvarierar starkt med naturliga havsströmsfenomen som Atlantiska Multidekadiska Oscillationen (AMO) och Pacific Decadal Oscillation (PDO), samt med kortare variationer kopplade till El Niño och La Niña (ENSO).
Två fakta sticker ut:
1. Temperaturökningen mellan 1910 och 1940 är lika stor som den som skett efter 1975 – trots att CO₂-utsläppen var betydligt lägre under den första perioden.
2. Mellan 1945 och 1975 sjönk temperaturen, trots snabbt ökande utsläpp.
Detta visar att naturliga variationer spelar en större roll än vad som ofta erkänns. Men i klimatmodellerna tonas dessa faktorer ner – eller finns inte alls med i tillräcklig upplösning.
Modeller som bekräftar det de antar
Här uppstår ett grundläggande vetenskapligt problem: klimatmodeller kalibreras ofta mot moderna temperaturdata – framför allt från perioden efter 1950. Men eftersom dessa modeller har begränsad förmåga att återge naturliga cykler och återkopplingar, måste uppvärmningen i modellen förklaras av det som finns inbyggt. Resultatet blir att CO₂ tillskrivs en oproportionerlig roll.
Det är ett metodval, inte en konspiration. Men det skapar ett självförstärkande system: man antar att CO₂ är huvudorsaken, modellerar med det som utgångspunkt, och när modellen sedan pekar på CO₂ som huvudorsak tas det som bevis.
Men det är i det närmaste ett cirkelresonemang – inte vetenskaplig slutsats. Eller rättare sagt blir det ett slags tunnelseende — där man kanske ”ser” det man förväntar sig att se, och det man är mest intresserad av att påverka.
Observationerna säger: det är mer komplext än så
Samtidigt visar empiriska observationer från Tornedalen och andra regioner att biosfären – alltså växtligheten, skogen, marken – redan svarar på uppvärmning och ökade CO₂-nivåer med ökad tillväxt och kolinlagring. Satellitdata visar tydlig ”greening” i boreala zoner. Detta är naturliga återkopplingar som dämpar uppvärmningen – men de syns sällan i modellerna.
Det handlar alltså inte om att ignorera människans påverkan. Men det är direkt ovetenskapligt att bortse från kraftfulla naturliga drivkrafter, bara för att de är svårare att modellera eller inte passar in i ett politiskt narrativ.
Vi måste få tillbaka vetenskapens nyfikenhet
Om vi reflexmässigt tillskriver alla klimatförändringar människans utsläpp, blockerar vi möjligheten att förstå de verkliga – och ofta mer komplexa – sambanden. Klimatet är ett dynamiskt system med naturliga cykler, återkopplingar och biologiska svar som vi ännu inte fullt ut förstår.
Vetenskap handlar inte om att bekräfta det man redan tror – det handlar om att våga säga: ”Vi vet inte – än.”
Om vi vill förstå klimatet på riktigt, måste vi släppa idén att människan alltid är svaret. Bara då kan vi ställa rätt frågor – och hitta de svar som ännu ligger gömda i naturens egen logik
Det är inte ett dugg förvånande att biosfärens ökade energiupptag och återkopplingar har hamnat i skymundan – och det är faktiskt en av de mest underskattade blinda fläckarna i hela klimatforskningen.
Naturliga klimatcykler, albedo och temperaturvariationer i Tornedalen: En empiriskt grundad analys
Inledning: Observation före modell
Om vi strikt håller oss till observerade data, ska förklaringen till klimatvariationer bygga på vad som faktiskt har hänt – inte på vad modeller tror kan hända.
I denna analys utgår jag från direkta observationer: temperaturdata från Tornedalen över mer än 170 år, globala havsströmsindex (AMO, PDO, ENSO) samt mätningar av albedoförändringar kopplade till is- och snötäcke. Målet är att förstå klimatets variationer utan beroende av klimatmodeller eller hypotetiska scenarier.
Observerade samband – inte modellerade antaganden
Vi ser i faktiska mätdata att:
* Tornedalens temperaturvariationer över 170 år följer cykliska mönster.
* Dessa mönster samfaller tydligt med de faser som AMO och PDO varit i.
* ENSO (El Niño/La Niña) förklarar många av de kortsiktiga variationerna.
* Stora förändringar i albedo (snötäcke, havsis) förstärker eller dämpar temperaturutslag i samma perioder.
Detta är empiriskt observerbart – inte beroende av modeller.
Inga onaturliga avvikelser i temperaturdata
Tornedalens temperaturkurva (Moberg et al., SMHI m.fl.) visar:
* Värmepulsen 1910–1940 var lika stor som den efter 1975, trots att de industriella koldioxidutsläppen då var mycket mindre.
* Nedkylningen 1945–1975 sammanföll med en kall fas i både AMO och PDO – trots ökande koldioxidutsläpp.
* Uppvärmningen efter 1975 följer varmt läge i AMO, PDO och flera El Niño-år.
Slutsats: Temperaturvariationerna i Tornedalen kan i stort förklaras av naturliga cykler – utan att man behöver tillgripa växthusgashypotesen som huvudförklaring.
Albedo, inte koldioxid, som förstärkning
När temperaturen stiger något p.g.a. naturliga havsströmmar:
→ Snö och is smälter → Jordens albedo minskar → Mer solenergi absorberas → Uppvärmningen förstärks ytterligare
Det här är en självförstärkande återkoppling som är direkt observerbar via satellitdata (t.ex. MODIS, NSIDC). Detta behöver ingen modell för att bevisas – det syns i verkligheten.
Fyra logiska observationer – baserat på data
1. Mätdata från havsströmmar och temperaturkurvor visar tydlig korrelation.
2. Sambanden stämmer tidsmässigt, särskilt på decennieskala.
3. Liknande uppvärmningsfaser inträffade före stora antropogena utsläpp – alltså kan inte CO₂ ensamt förklara dem.
4. Albedoeffekter är direkt observerbara och förklarar varför små variationer får stora klimatutslag.
Därför: Den mest logiska förklaringen – om vi strikt håller oss till verkliga observationer – är att klimatvariationerna i Tornedalen främst drivits av naturliga cykler, inte av växthusgaser.
Simon, #63,
den vars inkomst beror på att vederbörande inte identifierar/förstår ett visst samband/förhållande – kommer att ha mycket svårt att lära sig.
#63 Simon: ”Detta visar att naturliga variationer spelar en större roll än vad som ofta erkänns.” Ofta?
Enligt alarmisterna är den korrekta meningen ”Detta visar att naturliga variationer inte förekommer.”…oavsett resultat….
Detta leder till följande paradox:
Felprioriteringar i klimatstrategin – när tekniken slår ut biosfären
Trots ”goda” intentioner har stora delar av den globala klimatpolitiken kommit att fokusera på tekniska lösningar som ofta kräver betydande ekologiska ingrepp. I centrum står vindkraft, batterilagring och solpaneler – tekniker som marknadsförs som ”gröna” men som i realiteten kan innebära omfattande negativ påverkan på biosfären.
Exempelvis kräver utbyggnaden av vindkraftsanläggningar i skogsregioner som Tornedalen att stora arealer skog avverkas för vägar, fundament, kraftledningar och serviceinfrastruktur. Denna påverkan innebär inte bara ett förlorat kolupptag från träden, utan även störningar i markens mikroklimat och hydrologi, vilket kan minska markens förmåga att binda kol. Liknande gäller för solcellsparker och batterifabriker som ofta placeras i känsliga ekosystem eller bygger på råvaror vars utvinning sker under ekologiskt destruktiva former.
Batteritillverkning kräver storskalig gruvbrytning av metaller som litium, kobolt och nickel, vilket ofta sker i områden med höga biologiska värden, bristande reglering och stor social sårbarhet. Solpanelstillverkning kräver energiintensiva processer och skapar i förlängningen ett växande avfallsproblem.
Gemensamt för dessa tekniker är att de förutsätter stor fysisk resursanvändning, ofta på bekostnad av just de ekosystem som naturligt reglerar klimatet.
Ur ett empiriskt och biosfärsbaserat perspektiv framträder därför en annan bild:
Problemet med den globala uppvärmningen är i grunden inte enbart ökade koldioxidhalter – utan att biosfärens förmåga att ta upp, omvandla och binda kol har försvagats. I områden där skogar, våtmarker och jordar är intakta fungerar kolcykeln fortsatt stabilt. Det är i de ekosystem som fragmenterats, utarmats eller förstörts som koldioxid ackumuleras i atmosfären.
Att i detta läge ytterligare exploatera fungerande biosfär för att bygga teknisk ”grön infrastruktur” innebär att man angriper symptomen – men samtidigt förvärrar orsaken.
För att ”rädda klimatet” hugger vi ner skog, gräver upp berg,, flyttar människor, och smutsar ner vatten.
Allt i syfte att bygga teknik som i bästa fall kompenserar för den biologiska funktion vi just förstörde. Klimatpolitik har blivit teknikpolitik – och förlorat kontakten med biosfären.
Varför tekniska lösningar, som oftast är mer förödande för klimatet genom dess förstörelse av naturens egen förmåga att binda kol prioriteras, blir väldigt tydligt här. Det ger de ekonomiska intressena bakom inga intäkter att investera i att förstärka och återställa biosfärens komplexitet, mångfald och resiliens samt skydda och återställa ekosystemens funktioner – i skog, jord och hav.
Jag funderar på om man kanske skulle kunna uttrycka det såhär:
Jordens energisystem och biosfärens dynamik
Jorden befinner sig i en tillstånd av positiv energiobalans, vilket innebär att den absorberar mer solenergi än den strålar tillbaka ut i rymden. Denna extra energi lagras och omsätts i olika processer inom planetens system — inklusive uppvärmning av atmosfären och haven, smältning av is, förändrade vädermönster samt ökad biologisk produktivitet. Biosfären utnyttjar i praktiken nästan all denna extra energi för att växa och utvecklas, vilket leder till en ökning av biomassa och ekologisk komplexitet.
Den ökade tillgången på energi möjliggör längre växtsäsonger, högre primärproduktion och snabbare cykler av energi och näringsämnen, vilket ger livsformer bättre förutsättningar att anpassa sig och blomstra. Ökad komplexitet i ekosystemen kräver samtidigt mer energi för att upprätthållas och är därför en naturlig biosfärisk respons på förändrade klimatförhållanden. Denna dynamiska och självreglerande process visar hur jordens system anpassar sig till nya förutsättningar, och samtidigt hur biosfären kan visa både stor resiliens och flexibilitet inför förändringar.
Tes: Att “hotspots” av biologisk aktivitet sammanfaller med lokalt avvikande energibalans tyder på att biosfären själv fungerar som en reglerande kraft i klimatsystemet. Detta kan förklara varför vissa modellerade fenomen – som den tropiska hotspoten – inte observeras i verkligheten: modellerna saknar representation av biosfärens dynamiska återkopplingar.
Det är rimligt att anta att en betydande del av överskottsenergin i klimatsystemet kan gå till biologiskt arbete snarare än uppvärmning. Det innebär att klimatkänsligheten kan vara väldigt överskattad i vissa modeller, beroende på hur de hanterar biosfärens roll.
Artikeln är intressant. Det är ett väldigt elegant experiment för att visa värmestrålningens beteende och hur växthuseffekten fungerar. Däremot är artikeln här i klimatupplysningen, liksom flera av kommentarerna starkt missvisande.
felet består i att man här jämför experimentets 2.5-20 % CO2 med atmosfärens
0.04 %. Men man måste ta hänsyn till att experimentet bara hade en luftpelare
på 111 cm, medan det i atmosfären handlar om flera km.
En enkel beräkning visar att de 0.04 procenten i atmosfären svarar mot att CO2-halten i experimentet skulle ha varit 100-640 %. Alltså ren CO2 med tryck på
1.6 – 6.4 bar. Så luftens CO2 har en påtaglig inverkan på klimatet. Närmare bestämt så har ökningen 300 – 426 ppm ökat värmeeffekten från ca 25 till ca 26 kW/m2.
Jag kan komplettera med att enligt min forskning, så påverkar mänskliga utsläpp varken den globala temperaturen eller luftens halt av CO2.