Av klimatprofessorn Lennart Bengtsson från Det Goda Samhäller https://detgodasamhallet.com/2026/04/12/lennart-bengtsson-klimatvetenskapen-och-forlusten-av-omdome/ .
LENNART BENGTSSON: Klimatvetenskapen och förlusten av omdöme
Under större delen av sin historia var klimatforskningen en i grunden försiktig verksamhet. Man arbetade med osäkra data, ofullständiga modeller och en djup respekt för klimatsystemets komplexitet. Huvuduppgiften var att förstå jordens klimat. Ingen seriös forskare kunde knappast föreställa sig att göra anspråk på att med någon större precision kunna förutsäga vare sig temperaturutveckling eller dess regionala konsekvenser. Detta hindrade dock inte att man redan tidigt drog den rimliga slutsatsen att ökade växthusgashalter kunde innebära potentiella risker värda att beakta.
Det märkliga är att denna i grunden sunda hållning i dag i stor utsträckning övergivits.
I stället möter vi en klimatdiskurs där osäkerhet närmast betraktas som suspekt. Att påpeka vad vi inte vet – vilket fortfarande är högst betydande – riskerar att avfärdas som ”förnekelse”. Detta är en anmärkningsvärd intellektuell förskjutning. Vetenskapens själva fundament, det kritiska prövandet och erkännandet av kunskapens gränser, har delvis ersatts av en slags moraliserande säkerhet.
Ett tydligt uttryck för denna utveckling är fixeringen vid olika gränsvärden. Att atmosfärens koldioxidhalt helst inte bör överstiga en viss nivå som 350 ppm, eller att den globala temperaturen inte får stiga mer än 2 grader eller till och med 1,5 grader jämfört med förindustriell tid, presenteras ofta som naturvetenskapliga fakta. I verkligheten rör det sig om politiska konstruktioner, i bästa fall pedagogiska hjälpmedel. Klimatsystemet känner inga sådana trösklar. Det finns ingen magisk punkt där världen plötsligt övergår från hanterbar till katastrofal.
Detta är elementär fysik, men tycks ofta glömmas bort i den offentliga debatten.
Utvecklingen har också lett till en påtaglig överdrift i hur klimatförändringens effekter framställs. Extremväder – stormar, översvämningar och bränder – ges ofta en direkt koppling till antropogena utsläpp, trots att den samlade forskningen i många fall är högst återhållsam. Här har en ny typ av analys vuxit fram, där enskilda väderhändelser tillskrivs förändrade sannolikheter i hypotetiska jämförelsevärldar. Resultaten presenteras gärna i dramatiska termer, medan de faktiska förändringarna ofta är avsevärt mer modesta.
Det är svårt att inte uppfatta detta som en anpassning till medielogik snarare än vetenskaplig stringens.
Bakgrunden till denna utveckling står delvis att finna i klimatpolitikens begränsade framgångar. Trots tre decennier av internationella förhandlingar och överenskommelser är världens energisystem i allt väsentligt oförändrat. Fossila bränslen utgör fortfarande ryggraden i den globala energiförsörjningen. Detta är inte ett utslag av okunskap eller illvilja, utan av den enkla realiteten att modern civilisation är djupt beroende av fossila energikällor och att tekniska och ekonomiskt alternativ ännu inte på något sätt existerar i den omfattning som krävs.
Att tro att fossila energisystem snabbt kan avvecklas genom politiska deklarationer och symboliska målsättningar är, milt uttryckt, orealistiskt.
I stället har man i ökande grad sökt andra vägar – juridiska processer, opinionsbildning och försök att utpeka enskilda aktörer som ansvariga för ett i grunden globalt och historiskt ackumulerat fenomen. Här sker en tydlig förskjutning från klimatförändringen som ett kollektivt handlingsproblem till en fråga om skuld och ansvar. Det må vara politiskt effektivt, men det är om något vetenskapligt tveksamt.
Konsekvenserna börjar nu bli synliga. Förtroendet för vetenskapliga institutioner visar tecken på att eroderas, samtidigt som klimatfrågan i praktiken har låg prioritet hos stora delar av allmänheten. Detta är en olycklig kombination.
Det finns därför skäl att efterlysa en återgång till en mer klassisk vetenskaplig hållning. Klimatförändringen är ett allvarligt problem, men det är också ett problem präglat av osäkerhet, komplexitet och långsiktighet. Att erkänna detta är inte ett uttryck för bristande förmåga, utan för intellektuell hederlighet.
Vetenskapen bör informera samhället, inte föreskriva dess väg med hjälp av förenklade scenarier och godtyckliga gränsvärden. Den bör bidra till bättre beslut, inte ersätta dem.
Detta kräver något som i dag tycks vara en bristvara: måttfullhet, eftertanke och en vilja att skilja mellan vad vi vet, vad vi tror oss veta och vad vi i själva verket inte har någon säker kunskap om.
BILD: The New York Herald of Sunday (1901).
Lennarf Bengtsson
Lennart B., tack för denna både sansade och oroande beskrivning av klimatfrågan.
Men, vad ligger bakom påståendet att ”klimatförändringen är ett allvarligt problem”?
Personligen uppfattar jag frost som ett betydligt större problem än lite jummare nätter. För även om frosten bidrar till att reducera antalet fästingar så är historiskt sett istider de enda klimatrelaterade katastrofer som vi historiskt kan bekräfta … trots betydligt högre koldioxidhalter i atmosfären i Tellus barndom ….
Klimatförnekare – person som förnekar klimatets naturliga variationer
Tack Lennart B
Dessa tankar borde få spridning.
En ödmjuk inställning som borde få plats i kyrkan, i stället för den aktivism de ställer sig bakom.
Människan och naturen är ofta i samklang men vi råder inte över den.
Ofta är det naturen som sätter gränserna.
Tack Lennart Bengtsson – alltid lika välformulerad!
Och tyvärr är klimatvetenskapen nu så politiskt infekterad och inflammerad – att dess trovärdighet fullständigt lämnat vetenskapens grundläggande principer.
Man behöver inte vara forskare i klimat för att titta ut genom fönstret och se sitt eget väder.
Det jobbiga blir när klimatvetenskapare och meteorologer och makthavare skall tala om för oss vilket väder vi har och vilket klimathelvete vi lever i.
Visst är vi inne i en värmeperiod jämfört Lilla Istiden – men gode gud…vilken fruktansvärd jämförelse.
Varje dag är sig lik, med temperaturspann och nederbörd och antal högsommardagar.
3 veckor längre odlingperiod på 100 år.
3 veckor kortare vinter.
Varmare vår.
Likadan sommar.
Och fortfarande slås ofta köldrekord i sverige.
Abborleken och sädesärlorna och årstiderna följer solens vandring, liksom skogen.
Vi hade en köldperiod efter Lilla Istiden 1940 – 1980.
DET var skrämmande, åtminstone för oss skolbarn på 1970 – talet – istiden kunde vara i antågande sa lärarna.
Igår var det 4,7 grader i hemmasjön, här i västsverige – men SMHI säger att våren är närmast rekorvarm och avvikelsekartorna lyser illröda.
Och – snart är det val – och det är fint och gott, i samhällets ögon, att vara klimatalarmist.
För – alla vill ju bejaka vetenskapen, som säger att det är kris.
Våra hav är rekordvarma?
Gräsmattorna måste klippas i mars?
Klimatkris?
Klimathot?
Klimatångest?
Har någon enda klimatforskare på 2000 – talet funderat över klimatutvecklingen i Afrika?
Har dom sett hur snabbt och brutalt det afrikanska klimatet skiftat genom århundranden och årtusenden?
Men – hur stabilt afrikas klimat är det senaste århundrandet, jämfört med dess historiska?
Var vädret stabilt och gynnsamt på 1800 – talet?
Vilka stormar, översvämningar, oväder härjade inte då?
Det räcker faktiskt att gå tillbaka till 1800 – talet – för att förstå att 1900 – talets klimat var betydligt stabilare.
Klimatvetenskapen – försöker få oss att tro att vi inget vet om väder och klimat dom senaste århundrandena – bara att det var STABILARE då.
Klimatvetenskapen har blivit en första klassens förvillare, en
diktator.
6 april
På påskdagen snöade det kraftigt i Glasgow , och vinterförhållanden rådde i hela staden. Trafiken stördes då förhållandena förvärrades under dagen . Även på högre höjder i de skotska bergen finns det fortfarande imponerande mängder snö, med utmärkta förhållanden på topparna, särskilt på och runt Cairngormbergen.
Botevtoppen i Bulgarien har satt ett nytt snödjuprekord för april. 333 cm snö mättes på toppen, som tillhör Balkanbergen (Stara Planina) – ett nytt rekord som avsevärt överträffar det tidigare rekordet på 325 cm från 1960-talet (då den altimetriska stationen etablerades). På andra håll, i Vitoshabergen, har nysnön ökat lavinrisken med ytterligare 20 cm.
Snödjupet i Europas högland är fortfarande imponerande långt in i april. I Arcalis i Andorra ligger det till exempel fortfarande 4 meter snö.
Snöfallet i Klippiga bergen i Alberta närmar sig rekordnivåer. Vid Little Elbow Summit nådde snömängden 531 mm den 5 april.
Bergstaden i Molise, belägen på 1 421 meters höjd, drabbades nyligen av en snöstorm som förde med sig 1,5 meter snö på cirka 24 timmar. Efterföljande rapporter i italienska medier indikerade att snödjupet i staden översteg 2 meter, med vissa lokala rapporter som uppgav att de högsta snödrivorna nådde 3 meter.
Vintern 2025/26 i Kanada medförde ihållande kyla och exceptionellt snöfall i många regioner, med rekordnivåer på flera platser. St. John’s, Newfoundland, har gått med i ”500cm-klubben” för bara sjunde gången sedan mätningarna började 1875. Denna milstolpe nåddes senast säsongen 2002/03, och med flera veckor kvar kan totalsiffrorna fortfarande stiga. Även Sault Ste. Marie i Ontario översteg 500 cm-gränsen tack vare ett av de kraftigaste snöfallen under slutet av säsongen.
8 april
Snön faller samtidigt i flera distrikt i Himachal Pradesh, indien, från höghöjdsområdena nära Ataltunneln ner till den övre delen av Shimla-området, inklusive Narkanda, Kotkhai och Baghi. Det är ett väderfenomen som påverkar flera höjder samtidigt.
Västliga vädersystem medför ihållande nederbörd. Stadigt snöfall förekommer på högre höjder, vilket ökar lavinrisken, medan snödrivor också rapporteras på medelhöjder.
Isen i Berings hav spred sig ovanligt långt söderut i vinter och nådde sin största utbredning sedan åtminstone 2013 och områden där det funnits lite eller ingen is på senare år. Isen sträckte sig över Bristol Bay, längs Alaskahalvön och ända till Cold Bay, Unimak Island och Pribiloföarna. På vissa ställen tvingades fiskare navigera genom isflak.
9 april
USA: Vårstorm medför betydande mängder snö till Sierra Nevada
Medan västra USA har haft det något svårt den här säsongen, är stora delar av Kanada täckta av ett tjockt snötäcke. I väster har Banff Sunshine Village passerat 800 cm-strecket, understödd av en mars med 208 cm nysnö, vilket mer påminde om midvinter än vår. Den närliggande skidorten Lake Louise började säsongen i december med 282 cm snö – det var den snöigaste december sedan 1970. St. John’s har nu passerat 500 cm-gränsen för den här säsongen och når denna gräns för endast sjunde gången sedan mätningarna började 1942. Enbart i februari föll 178,2 cm snö – en rekordmånad för snöfall.
En ovanlig köldvåg för april fortsätter att gripa tag i norra Indien, vilket gör att temperaturerna ligger betydligt under det normala och slår långvariga rekord vid ett flertal mätstationer. I Tehri nådde temperaturen endast 8°C på torsdagen, cirka 17°C under det normala. I Mukteshwar var den högsta temperaturen bara 6,2°C, cirka 16°C under genomsnittet. Det här är temperaturer som vanligtvis ses mitt i vintern, inte i april.
10 april
Det är mitten av april, och Kanada är fortfarande mitt i vintern. På höga höjder är kylan ovanligt djup för den här tiden på året. Modeller visar temperaturer på nästan -48 °C vid 500 mb fram till den 17 april – värden som är mer typiska för januari än för mitten av april.
Himachal Pradesh drabbades av kraftiga, utbredda snöfall under äppelträdens blomningssäsong som mest, och drabbade delstatens äppelodlingsregion precis när fruktsättningen började i fruktträdgårdarna. I hela övre Shimla-regionen – inklusive Narkanda och Kotkhai – rapporterar fruktodlare om omfattande skador. Blommor har knäckts, grenar har brutits och hagelnät har kollapsat under tyngden av den våta snön.
utdrag ur kälterapport nr 15 den 10 april 2026 från EIKE
Man blir full i skratt när man ser barnprogramledaren och MP’s representant i EU, Alice Bah sitta med förfärad uppsyn lägga ut texten om klimatet, något hon inte har en aning om. Politiker ska inte leverera påhittade budskap.
Som Lennart V skriver, vi har inte alla fakta på bordet om klimatet utan det gastas bara om CO2. Jag har samma gas i min Sodastream och inte fasen blir dom flaskorna varmare, vilket är klimatkyrkans narrativ, CO2 värmer. Det som värmer är solinstrålning, som möjligen hindras att stråla ut igen.
GP:s klimatexperter i ledningen har fått artikeln.
Tack Lennart Bengtsson. Som alltid en välskriven artikel. Vad jag egentligen förvånar mig mest över är varför vi i Sverige ska ta på oss ledartröjan att ”rädda klimatet”. Vi har redan gjort mer än nog vad den saken beträffar och dessutom är det svårt att se att det finns några nackdelar för oss med ett, som jag ser det bättre klimat.
#1 Forts. Lennart B.,
Formuleringen ”Klimatförändringen” och uppfattningen att den är ”ett allvarligt problem” låter som en konsensusupfattning, skild från vetenskap.
Frågan har varit uppe tidigare här på KU och analyseras i dagens:
The Week That Was 2026-04-11
Där återkommer de ofta använda citaten:
If it’s concensus it isn’t science,
If it’s science, it isn’t consensus.
(M. Crichton)
Korrumperad?
Jodå – regeringen hakar på klimatångesten via konjunkturinstitutet:
– Högre temperaturer kan sänka sveriges BNP säger dom nu, arbetsproduktiviteten sjunker med stigande temperaturer.
Underbara tider!
Sverige blir för varmt för att jobba hårt.
Arbetslinjen tar ännu ett steg, mer, fortare, hårdare….och vips räddar vi både sverige och världen.
Lösningen är som alltid Mer Konsumtion.
Finns det något mer korkat och fantasilöst än att vi hela tiden, för varje år, måste höja konsumtionen och ångesten och jobba mer, längre och hårdare?
När är det nog konsumtion och nog med arbete?
Vart tog frihet, lycka och välbefinnande vägen?
Blev det bara via hårdare och svettigare arbete som vi kunde bli…..friare?
Hårt arbete och obefintlig pension = frihet och lycka?
Neeeej – det är tydligen inte bara klimatvetenskapen som är i….obalans, intill vettlöshetens rand.
Inte konstigt att dom unga inte vill skaffa barn…..det finns ju ett obefintligt utrymme för syre och lycka – och nu har sverige blivit för varmt…också.
Wow….sicket samhällsbygge.
Nää, nu tar jag en löptur – i friska luften.
OT
Stegra ska räddas!
Wallenberg, Altor och andra investrare ska skjuta till 15 miljarder. Redan lovade lån på 10 miljader släpps lösa. Alltså 25 miljader in i kassan. I höstas sa man att det behövdes 10 miljader till. Nu är det uppe i 25.
Man bränner 3 miljader i månaden, vilket innebär att nytillskottet kommer vara slut vid årsskiftet.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/uppgifter-wallenberg-tar-over-stegra
Det påstås gång på gång i medierna (särskilt i naturprogram) att stormar, översvämmningar, skogsbränder etc. ”har förvärrats p.g.a. klimatuppvärmningen”. Alternativt p.g.a. våra utsläpp (eller av människan).
Något bevis för detta finns inte. Eller att de ens har förvärrats.
Själv är jag enig med sign. Ann Ih beträffande refererade sentens i inlägget. Om inläggsförfattaren skrivit ’Klimatförändringar (i obestämd form) kan vara allvarliga problem, förutsatt…..(med en sammanhängande förklaring varför och under vilka omständigheter och var på jordklotet)’, hade det kunnat vara försvarbart som uttryck för en grundvetenskaplig syn.
Det som Lennart Bengtsson skriver är nonsens, eftersom objektivt vetenskapligt, benämningen ’klimatförändring/klimatförändringar’ inte är operationellt definierat. Att då tala om detta begrepp i bestämd form visar på betydande tankefel.
Det finns ytterligare en mening i inlägget som belastas med samma nonsens i bestämd form.
Tyvärr förtar dessa tankefel för mig själv den samlade behållningen av inlägget.
Vilka är klimatförändringarna nu jämfört med tidigare under jordens historia. Vad är problemet med förändringarna som påstås förekomma.
Jag ser det som naturliga variationer. Jag kan ha fel men människan styr inte över klimatet. Jag ser det här som ett klimatbedrägeri av stora mått. Rena rama galenskapen.
Mats Lindh #14
Man kan ju titta på sitt eget liv, nu är jag över 80 så det finns att ta av, och har man som så många andra norrlänningar flyttat runt i vårt avlånga land, med flera klimatzoner, så finns det att jämföra med. Sen drygt 50 år bor jag i Stockholmsområdet och här är årsmedeltemperaturen drygt 3-4 grader högre än där jag växte upp i Norrlands inland. Så hemskt är det faktiskt inte ändå, kanske du själv har nåt att jämföra och relatera till.
Länk Sveriges klimatzoner
# 13 Göran Å., tack för feedback.
Jag lutar mej mot Lindzens-Happers:
”Physics Demonstrates That Inreasing Greenhouse Gases Cannot Cause Dangerous Warming Extreme Weather or Any Harm”.
Se Co2Coalition eller tidigare inlägg här på KU.
Detta analyseras i dagen SEPP TWTW sid 1-6.
Inlägget här idag verkade inte ha tagit till sig AMO-fysikernas budskap.
OT:
I en artikel publicerad på WUWT skriver Paul Homewood om hur en brittisk myndighet anger antalet värmerelaterade dödsfall i England år 2025 till 1504. Han frågar sig med rätta varför inte 1503 eller 1505? Han ifrågasätter även om det i läkarutlåtanden om dödsorsak anges ”värme”?
Statistik har bara publicerats sedan 2024 märkligt nog så man kan nog ana att något politiskt eller ett syfte att skrämmas ligger bakom.
Han visar därefter hur det totala antalet dödsfall fördelar sig på vår, sommar, höst och vinter. Inte helt oväntat är antalet dödsfall lägst på sommaren och högst på vintern.
Kyla dödar långt fler än värme. Överdödligheten per år under perioden oktober-mars uppges i den citerade undersökningen till mellan 25000-50000 sedan början av 1970-talet.
https://wattsupwiththat.com/2026/04/10/1504-died-from-heat-last-summer-say-ukhsa/
Göran Å #13,
Jag tror inte att en detaljerad och utförlig definition av ”klimatförändring” blir så lyckat i ett inlägg som huvudsakligen inriktar sig på en helt annan fråga. Det är knappast klimatspecialister som läser Det Goda Samhället. LB diskuterar klimatvetenskapens roll visavi politiken.
Om nu mycket är osäkert, är det rimligen också osäkert om huruvida klimatförändringen är ett stort problem. Eller ett problem alls.
”Klimatförändringen är ett allvarligt problem” skriver Lennart. Jag tolkar det som en radikal förändring i Lennarts uppfattning, som jag tidigare uppfattat vara att det är ingen större fara med uppvärmningen.
”Klimatförändringen är ett allvarligt problem,”.
Ja. Om den går mot kallare tider, som under den lilla istiden på 1600-talet.
För den tilltagande kylan under 1600-talet ströp långsamt livskraften i det svenska samhället och förvandlade vardagen till en mardröm och en extrem kamp för överlevnad.
När Europa rörde sig allt djupare in i den lilla istiden, förvandlades det nordiska landskapet till en oförutsägbar och fientlig plats.
Det handlade inte bara om vita vintrar, utan om en fundamental rubbning av naturens ordning. Våren, som förr burit hopp med sig, anlände nu som en blek kopia av sig själv, iskalla vindar bet sig kvar långt in i maj, och tjälen vägrade släppa sitt grepp om åkrarna
För den tidens bönder blev varje sådd ett vågspel mot Gud och vädret. När frosten slog till redan i augusti, innan säden hunnit mogna, dog hoppet för tusentals familjer. Missväxten var inte en isolerad händelse utan en återkommande katastrof. I stugorna runt om i landet blev ljudet av handkvarnar som malde torkad tallbark och halm till ett bittert nödbröd ett eko av desperationen. Barnen grät av hunger medan föräldrarna såg sina sista förråd av utsäde sina, det utsäde som egentligen var nästa års enda chans till överlevnad.
Vintrarna var så våldsamma att de ritade om kartan. Havsvikar som tidigare burit fiskebåtar förvandlades till fasta isvägar, och de stora skogarna blev ljudlösa kammare där vargar, drivna av samma svält som människorna, sökte sig allt närmare knutarna.
Inne i de dragiga timmerstugorna samlades man kring den öppna härden, den enda källan till liv, medan frosten klättrade decimetertjock längs innerväggarna.
Kylan förde med sig mer än bara hunger. Kroppar som försvagats av barkbröd och brist på saltade förråd blev tacksamma offer för sjukdomar som fläckfeber och rödsot.
Döden blev en så naturlig del av tillvaron att kyrkogårdarnas vigda jord ofta var för frusen för att gräva i, vilket tvingade de sörjande att vänta månader på att få begrava sina anhöriga.
I denna tid av mörker och kyla var det lätt att tro att världen faktiskt var på väg mot sitt slut, och att den eviga vintern var Guds straff över mänskligheten.
Denna sociala desperation underlättade för dåvarande kung att skapa den svenska krigsmaskinen och 30-åriga kriget.
Eftersom Sverige hade svårt att föda en stor armé hemma på grund av de dåliga skördarna, blev strategin att hålla armén utomlands. Genom att föra krig i Tyskland kunde man tvinga lokalbefolkningen där att stå för mat och husrum åt soldaterna.
Klimatet fungerade alltså som en sorts tyst motor som gjorde expansionen och plundringarna till en nödvändighet för att det svenska riket inte skulle kollapsa under trycket av svält och fattigdom.
En fascinerande tanke blir därför att varje gång makten kallar till uppslutning, känner genomsnittssvensken en oförklarlig instinkt att sträcka upp handen och erbjuda sig att skriva under protokollet, sätta upp agendan och helst visa alla andra hur man källsorterar kaffemuggarna för kampen mot en liten CO2-molekyl.
Är det genetiskt? Kanske sitter det en liten karoliner djupt inne i vårt DNA och skriker efter ordning och reda.
Men där 1600-talets svenskar gick ut i Europa med musköter och pikenerare för att rita om kartan, går den moderna svensken ut med en vision om ”den svenska modellen”.
Vi bytte helt enkelt ut stormaktstidens territoriella expansion mot en sorts moralisk expansionism.
Kanske är ”ledartröjan” egentligen bara en väldigt snygg brynja.
När jag i inlägget läste ”klimatförändringen är ett allvarligt problem” kändes det som om Greta eller någon annan aktivist skrivit påståendet.
Därför frågade jag i #1 vad som låg bakom det, enligt vad jag förstått, olyckliga påståendet.
Att Lennart Bengtsson är orolig över vårt framtida klimat kan väl knappast vara nytt för bloggen.
Vad jag sett brukar hans tyngsta argument för denna oro vara ovissheten, vi vet inte.
Den oron har vi väl alla inom oss, precis som våra förfäder.
Vi här som är intresserade och till viss del pålästa inom naturvetenskaperna är dock mer sällan oroliga för högre värme – utan dom allt frekventare köldperioderna.
Senaste avkylningsperioden var så närtida som 1940 – 1980….en period Lennart ofta tyckt att vi skall jämföra oss med för senaste klimatperiod 1991 – 2020.
Mellan 1300 – talet och 1800 – talet finns minst 3 särskilt kalla perioder identifierade – och varför skulle dessa perioder vara dom 3 sista!?
Är vi så svaga i tanke och handling att vi tror oss veta att det från och med 1980 bara kan bli varmare?
Är vi så otroligt chansbenägna med våra barns framtid – att vi satsar alla kort på att alla kallperioder ligger bakom oss?
Vet vi inte att senaste istiden redan ligger 12 000 år Bakom oss?
Geologi kan omöjligt vara en förbjuden vetenskap på 2000 – talet.
Eller – kamske är den just det?
Då – bör detta ändras omedelbart!
Nu har klimatet blivit så instabilt så att det stormar i vattenglasen.
” Om hur klimatvetenskapen korrumperats av politiken ”
Är det inte tvärtom ?
Eller har de gjort det i samförstånd ?
Jag tror att man måste ”follow the money” för att utröna hur det ligger till.
Om hur klimatvetenskapen korrumperats av politiken
Är det inte tvärtom ?
Eller har de gjort det i samförstånd ?
Jag tror att man måste ”follow the money” för att utröna hur det ligger till.
Adepten #21,
En bra påminnelse om hur bekväma och ofarliga tider vi lever i nu (klimatmässigt) jämfört med den Lilla Istiden. Men det är inte bara klimatet som är gynnsamt utan också vår motståndskraft tack vare vårt moderna industrisamhälle och en allt högre BNP.
Jag vet inte varför jag känner mig manad att försvara LBs alla formuleringar, men han har alltid varit glasklar om hur oändligt lång tid det tar för den globala temperaturen att förändras med en ynka liten tiondels grad. Jag minns en mening som han yttrade i en intervju: ”Utan oss klimatforskare så hade vi inte ens märkt att temperaturen ökat”. Och så är det på det stora hela. Här sitter media och förskräcks över en tiondels grad hit eller dit och ropar ”vargen kommer”. Det är helt absurt.
Så särskilt ”allvarligt” kan det ju knappast vara ens enligt LBs egna vetenskapliga iakttagelser.
Magnus B #21,
”Geologi kan omöjligt vara en förbjuden vetenskap på 2000 – talet.”
Geologi var en väldigt kontroversiell vetenskap i slutet av 1800-talet och i början av 1900-taklet. Det handlade om en total revolution av vår tidsuppfattning och historia. I kyrkans värld så handlade vår historia om en 5-6000 år. Plötsligt så kom geologerna in och kunde berätta att vår tid hade föregåtts av en istid. Och inte bara en utan flera. Den vetenskapliga striden tog ungefär 60 år. Överför den debatten till idag: diskussionerna om klimatet har knappt börjat. Mycket finns kvar att upptäcka och kivas om. 🙂
Magnus Blomgren, ja hur ska vi orka konsumera mera? Jag var och kollade på en TV-apparat som skulle ha bättre bild än den vi har idag från 2024 och inte f-n kunde jag upptäcka någon skillnad som märktes men som säkert kan mätas med avancerad teknisk apparatur? Det mänskliga ögat kan givetvis inte se någon större förbättring av naturliga skäl då våra ögon har sina biologiska begränsningar. Men visst kan vi köpa en svindyr elbil eller bygga om köket för hundratusentals kronor för att öka konsumtionen problemet är att samtidigt predikar samma politiker om att konsumtion påverkar klimatet och måste minskas? Schizofreni är bara förnamnet på denna galenskap!
Historiskt har de varmare perioderna betytt ökad befolkning. Medan under de kallare perioderna har svält varit vanligt.
Håller med Lennart Bengtsson i allt han skriver i sitt inlägg, utom att klimatförändringen (i bestämd form!) är ett allvarligt problem (i alla fall i Sverige). Jag kan för egen del överblicka ca 65-70 år av erfarenhet av väder och klimat, och jag kan inte se att det under den tiden inträffat något alarmerande. Det regnar, snöar och blåser ungefär som det har gjort, så länge jag har levat. Årstiderna kommer och går som de brukar, med små förskjutningar. Stormar, snöchocker, torra somrar, blöta somrar, kyliga vårar, varma vårar, kalla vintrar, milda vintrar etc inträffar med ojämna mellanrum. Om man kan säga något, så är det möjligtvis att det har blivit genomsnittligt något varmare över tid. Men att detta skulle utgöra ett hot kan jag inte hålla med om.
Om man studerar SMHI:s egna klimatindikatorer bekräftas bilden av ett tämligen stabilt klimat under de senaste 100 åren. Det finns ingenting i deras indikatorer, som pekar på någon ”klimatkris”.
https://www.smhi.se/klimat/klimatet-da-och-nu/klimatindikatorer
Nr 31 Rolf
Precis så är det – vi har våra årstider och solen som styr dessa.
Därmed – kommer vi aldrig att få se skenande temperaturer eller tipping – points pga koldioxid…som är en extremt långsam process, i ett mänskligt livs perspektiv.
Just därför har Eu och ipcc och alla klimathotare inriktat sig på barnen och deras livslängdsperspektiv – det är barnen och dom känsliga som överöses med propaganda.
Årsmedeltemperaturen i sverige har ökat med ganska precis 1 grad sedan 1930 – talet, enligt smhi.
Att som människa detektera en skillnad i medeltemperatur för året på 1 grad på 90 år är verkligen inte lätt.
Man kan minnas varma och kalla perioder, som 80 – talets iskalla vintrar och några enstaka varma somrar…men få männskor i sverige säger sig minnas en massa riktigt varma somrar i rad.
Fortfarande ökar istället resorna till varmare länder till medelhavet – även sommartid.
Eu försöker förklara att medelhavsområdet blivit obeboligt på sommaren – men folket vägrar lyssna.
Nej – vädret är sig likt, liksom årstiderna.
Klimathotet! Är en påhittad story från maktens utövare och från giriga vetenskapsmän.
Vi, vanligt folk, här i sverige får stå ut med extremt varierande semesterväder i Juli…ofta kallt och blött, sällan ljuvligt högsommarväder.
Medeltemperaturen i juli i södra sverige är fortfarande 16 – 18 grader, trots värmeperiod.
Inte konstigt att folk reser till värmen på sommarsemester.
Sedan kan jag själv tycka att svt och eu beter sig skamligt när dom försöker få oss att frukta högsommarvärmen…och stjäl våra pensionspengar…för att satsa på ” KLIMATÅTGÄRDER”.
Nu när solen ökat sin instrålning kraftigt på Norra Halvklotet, sedan 1980 – talet – så hade det varit riktigt otäckt om inte temperaturen också ökat..då hade vi nog fått förbereda en evakuering av sverige.
Radions nyheter hade en forskare med i morse. Han forskar om forskning och har sett att det är vanligt att forskningsrapporter bygger på en hypotes som anses bekräftad, men om man tittar på deras data med ett öppet sinne blir det inte lika självklart.
De har dock inte tittat på klimatforskningen, utan på studier i samhällsvetenskap.
Länk:
https://www.sverigesradio.se/artikel/studie-halften-av-samhallsforskningens-resultat-haller-inte
”Resultaten presenteras gärna i dramatiska termer, medan de faktiska förändringarna ofta är avsevärt mer modesta.”
När är de inte mer modesta?
I vilka fall har de ”dramatiska termerna” varit korrekta?