Mellan 7-9 juli träffas G8 i Hokkaido, Japan, för att bland annat diskutera klimatfrågor. Få förväntar sig dock några konkreta resultat av dessa samtal. Det mest troliga är att man kommer fram till en halvhjärtad muntlig överenskommelse att alla bör minska sina CO2-utsläpp. Japans premiärminister Yasuo Fukuda sa nyligen att G8 inte skulle sätta upp några mål för att begränsa koldioxidutsläppen efter att Kyotoavtalet upphör 2012 (enligt AFP).
Även Storbritanniens förhandlare i klimatfrågor, John Ahston, menar att man inte bör förvänta sig alltför mycket från det kommande mötet, rapporterar AFP. Enligt Ashton måste dock de rika länderna statuera ett exempel för att få med sig resten av världen.
”Nobody moves till everybody moves, and the result is that nobody moves and you get a gridlock. If you want China and India to do it quickly, then you have to have the confidence to continue leading the way.”
Vi har vid ett par tillfällen tagit upp just den här problematiken på denna blogg. Om vi antar att vi verkligen behöver minska våra CO2-utsläpp, hur ser vi till att ALLA gör det, inklusive Kina, Indien och andra länder som ser kol och olja som sin väg ur fattigdomen. Går det överhuvudtaget att göra?
Varför är detta relevant, kan vissa av er undra. Vi tror ju ändå inte att koldioxiden utgör något större problem. Som ekonom tänker jag dock ofta i termer av return-on-investment. Om vi antar att den globala uppvärmningen kan föra med sig negativa konsekvenser borde vi då inte välja det handlingsalternativ som ger ”bäst valuta för pengarna”? Nog borde någon klok person kunna räkna på hur mycket vi skulle kunna anpassa oss och våra samhällen till framtida ändrade förhållanden (stormar, översvämningar, stigande havsnivåer etc.) för motsvarande 2 procent av världens totala BNP (vilket är vad som krävs enligt Nicholas Stern för att minska CO2-utsläppen till en rimlig nivå)?
Jag skulle gärna vilja se en sådan kalkyl innan vi på allvar börjar diskutera att införa allehanda begränsningar av CO2-utsläpp.
http://www.econ.yale.edu/~nordhaus/homepage/DICE2007.htm
En utveckling jag tror vi måste leva med är ökade CO2 utsläpp i utvecklingsländerna för att ge dem en infrastruktur som kan bära alternativa energikällor. Återkommer i frågan.
Jag tror för övrigt inte att Indien eller Kina kommer att köpa CO2-teorierna innan dom är till 100 procent vetenskapligt bekräftade. Det spelar ingen roll om resten av världen avstår från olja eller står på ett ben och vinkar på uppmärksamhet utan att ha säkra bevis.
Under överskådlig tid.
Vad tror man sig kunna göra åt det? Inte mycket skulle jag tro.
Tur då att effekterna inte blir så allvarliga. 😉
karlsson, får jag förslå att du drar ned på din privata konsumption, offrar någon semesterresa, avstår från bil etc. Då minskar du dina koldoixid och får samtidigt en massa pengar över som du kan skänka till AIDS-bekämpning. Eller för att göra en parafras på vad du skrev: Vi kan idag rädda miljoner människor som årligen för dö i AIDS och malaria. Men istället ska vi lägga pengar på att köpa nya stora platt-TV.
http://www.iht.com/articles/2008/06/30/asia/china.php
(För det kan ju inte vara övergödning) Bilder:
http://www.elmundo.es/albumes/2008/06/27/algas_campo_regata/index.html