Mad Max – om världen går under

Jag har den sista tiden funderat en hel del på hur farligt det utbrända kärnbränslet som nu finns i ett mellanlager utanför Oskarshamn egentligen är. Efter att ha pratat lite med Torbjörn Bäck, lektor inom experimentell kärnfysik på KTH,  har jag lagt ner planerna på att ta blanda upp allt med grus och använda det i vägbyggen men jag har lärt mig en hel del på vägen. Problemet är, vilket Jonas Rosén också pekar på, inte det plutonium som finns i bränslet utan de fissionsprodukter som initialt avger mycket – väldigt mycket – gammastrålning. Gammastrålning är lite av en bieffekt vid ett radioaktivt sönderfall;  i stora drag så sönderfaller radioaktiva ämnen genom att skicka iväg en alfa- eller betapartikel och som ett brev på posten avges då energi i form av gammastrålning. Plutonium och dess gelikar sönderfaller främst genom att skicka iväg en alfapartikel och mängden gammastrålning är då kanske en tusendel jämfört med energin i den gammastrålning vi har från till exempel cesium-137 som skickar iväg en betapartikel; jag tar cesium-137 som ett exempel för att det visar sig att det är den som boven i hela dramat.

Det positiva men cesium-137 är att den har relativt kort halveringstid, 30 år, vilket gör att den försvinner på några hundra år men att ta utbränt kärnbränsle och försöka spä ut det är tufft. Torbjörn gjorde ett överslag på baksidan av pappret och kom fram till att vi för att bli av med en årsproduktion av cesium-137 skull behöva bygga en grusväg till solen, fram och tillbaks tio gånger – ok, ingen bra ide! Det var visserligen under förutsättningen att man ville få ner radioaktiviteten till vanligt grus och inte lät det ligga i mellanlager i några hundra år men det ger lite perspektiv på hur radioaktivt bränslet är när man plockar ut det från en reaktor. Man funderar ju dock på hur mycket strålning folk skulle utsättas för och vilka ämnen som är problemet.

Clab – vårt mellanlager

När jag försökt läsa in mig på området så hittade jag en artikel från SKB med titeln “Förlängd lagring i Clab”. Det är en rapport som tittar på ett scenario där slutförvaret inte byggs och bränslet blir kvar i mellanlagret, Clab. Clab är en anläggning som ligger vid kärnkraftverket utanför Oskarshamn och som idag lagrar allt kärnbränsle som använts sedan de första reaktorerna togs i drift i mitten av sjuttiotalet. Anläggningen har  stora bassänghallar  30 meter ner i urberget och där förvaras bränslestavarna i minst 30 år innan de kan tas omhand för vidare bearbetning och slutförvar.

Clab
Clab: en tickand bomb, eller?

Världen runt finns lite olika modeller på dessa mellanlager. Sverige har valt att ha ett centralt lager där allt bränslet kan övervakas och det är relativt enkelt att hantera det. I USA så kapslar man helt enkelt in bränslestavar i stål och betong och ställer det bakom kärnkraftverket i väntan på slutförvaring. Länder som Frankrike och England har valt att upparbeta bränslet och återanvända det i normala reaktorer, restprodukten är då de fissionsprodukter som inte går att återanvända men volymen har dels minskat till en bråkdel och radioaktiviteten är om en hög så i sammanhanget kortlivad.

The Road Warrior

Scenariot i rapporten är att vi har använt våra reaktorer i 40 alternativt 60 år och sedan råkar ut för någon samhällskollaps och folk slutar att bry sig om ett lager med två simbassänger i källaren. Vad skulle hända, hur länge skulle det dröja till radioaktiviteten började sprida sig och hur allvarligt skulle det blir för människor som levde i området?

madmax

Vi kan diskutera hur sannolikt det är att samhället skulle kollapsa men det visar sig att övningen ger ett viss perspektiv på hur farligt det utbrända bränslet egentligen är.

Vad kommer att hända?

Dagen efter det att folk lämnat anläggningen vind för våg så kommer kylvattenpumparna att sluta fungera. Bränslet ligger i två stora bassänger , dels för att skydda personalen från strålning men även för att håll dem nedkylda. Det radioaktiva sönderfallet genererar rätt mycket energi,  beroende på scenario mellan 10 – 14 MW.  Det är onekligen rätt mycket och man undrar om den energin inte skulle kunna användas bättre än som nu ventileras bort? Vi skall i detta inlägg dock inte spekulera i om man inte kunde ställa ut lite bränsleelement i några kommuners fjärrvärmeverk och ta till vara energin utan fråga oss vad som händer när pumparna slutar fungera.

Clab kortsida
Bassänger som snart är torra.

Slutar pumparna att fungera så kommer vattnet sakta men säkert börja koka bort.  Efter en månad skulle vattennivån vara så låg att bränsleelementen skulle sticka upp ovanför vattenytan. Temperaturen i bergrummen skulle stiga  och värmeledningen genom berg är så dålig att temperaturen snart skulle vara tusen grader. Om kylvattnet försvinner så förstörs naturligtvis mycket av bränslestavarna men det är inte sådana temperaturer att allt smälter sig igenom bassänggolvet och fortsätter ner i jorden utan allt stannar kvar i bergrummet. Berget i sig skulle vara flera hundra grader varmt vilket skulle göra att grundvattnet kokade bort.  Efter ett tag, flera år,  skulle det tillströmmande vattnet dock vinna och bassängerna långsamt återfyllas.

I ett scenario så inträffar den stora samhällskollapsen först 2450 och då ser situationen betydligt ljusare ut eftersom den restvärme som då produceras har avtagit betydligt. Bassängerna skulle visserligen värmas upp men den avdunstning som sker skulle ersättas av tillströmmande grundvattnet.

Vilka följdverkningar har det?

Det ovan beskrivna händelseförloppet är naturligtvis ett mardrömsscenario, visserligen som rapporten påpekar kanske tagen i överkant, men det är alltid bra att veta hur dåligt det kan bli. I en värld där samhället har kollapsat och Mad Max åker omkring i jakten på fossila bränslen så har de överlevande människorna ett nytt problem på halsen. Lagret med kärnbränsle kommer till en början vara som en isländsk gejser med enda skillnaden att de plymer av vattenånga som kastas upp är radioaktiva lättare ämnen (cesium mfl).  Efter några år då temperaturen har gått ner så kommer det insipprande grundvattnet att sprida de tyngre ämnena (plutonium mfl) till Östersjön. Mängden tyngre grundämnen som sprids i vattenångan är i relation till de lättare grundämnena ett avrundningsfel så plutonium mm kommer främst läcka ut vi grundvattnet.

Man undrar vad som kommer att vara värst, kringstrykande banditgäng eller atomöknen?

Rapporten räknar, med marginaler, fram olika scenarier som ar baserade dels på hur mycket bränsle som finns i lagret och dels när Ragnarök inträffar. Jag har för enkelhetens skull här tagit med två scenarier, båda med största möjliga mängd bränsle (som nog är tagit i överkant eftersom vi nu har stängt ner ytterligare fyra reaktorer) : ett där vi kastar in nycklarna 2085 och ett där det dröjer till 2450 innan miljöpartiet har tagit över.

Vi kan först titta på den radioaktivitet som sprids i luften och hur det påverkar omgivningen. I tabellen nedan anges stråldoserna för människor som vistas utomhus i området åtta timmar om dagen under ett år.

ragnarök 1 km 10 km 100 km
2085 160 mSv/y  3,5 mSv/h y   0,2 mSv/y
2450 0,07 mS/y  –  –

För att sätta dessa siffror i relation till något så kan vi jämföra med att arbetar i ett svenskt kärnkraftverk där maxdosen är satt till 20 mSv/y.  Den årliga stråldosen som varje svensk får idag via bakgrundsstrålning, flygresor och röntgenundersökningar ligger på runda slängar 4 mSv/y. I norra Iran mår man utmärkt med cirka 10 mSv/y och det finns områden i världen där bakgrundsstrålningen är så hög som 50 mSv/y, i enstaka fall bor folk i hus där dosen ligger på 260 mSv/y.  Rådet till de kringströvande nomader som vistas i landskapet år 2100 är alltså att inte plocka kantareller i närheten av gejsern?

fury road kantareller
Det är farligt där ute.

Siffrorna för plutonium mm som läcker ut via grundvattnet, som man trodde skulle vara jordens undergång, visar sig vara ett bidrag på marginalen. I rapporten har man räknat med att läckaget börjar först år 3100 då bergrummet är vattenfyllt. Stråldosen som fiskare i området får är 30 – 40 µSv/y  vilket är vad en tredjedel av Sveriges befolkning fick året efter Tjernobyl. En liten grupp Svenskar fick upp emot 2 mSv/y efter Tjernobyl men som Statens Strålskyddsinstitut konstaterar:

Det är ytterst osannolikt att det någonsin blir möjligt att observera någon ökning i cancerfrekvensen som kan förknippas med strålningen från Tjernobylolyckan.

Lite perspektiv

Vi backar bandet lite och tänker efter vad det är vi räknar på. I en värld där samhället har totalt havererat och ett mellanlager för kärnbränsle lämnas vind för våg så oroar vi oss för om två eller tio människor skulle ha en förhöjd risk för cancer om de bodde en kilometer från en radioaktiv gejser. Jag tror att dessa människor skulle ha andra problem som var av lite mer akut natur och troligaste dödsorsaken skulle nog inte vara cancer.

Man kan räkna på hur stora stråldoserna är i dessa mardrömsscenarier men de drunknar ju fullständigt i jämförelse med att få en yxa i huvudet om inte Mad Max kom till undsättning. Kan det vara så att om vi slutar med att se detta mellanlager som ett problem istället såg det som 10 MW gratis energi. Varför bygger vi inte en spa-anläggning med termiska bad där vi kanske kan få lite högre radonhalter som extra bonus?

cimg gasteiner kur 03
Radon-spa i Bad Gastein Österrike, en inspiration till slutförvar (en behandling på tio tillfällen ger 2 mSv)

 

referenser

Kommentarer

Kommentera längst ner på sidan.

  1. Henrik

    Läste lite snabbt men det står väl att invånare i Ramsar har lägre antal genetiska skador än referens: http://large.stanford.edu/courses/2018/ph241/lance2/

  2. #1 Henrik

    Jag har också sett dessa siffror och det sätter ju verkligen fingret på “linjärt samband ingen tröskel”.

  3. Jonas Rosén

    Tack för en kanonbra beskrivning.

    Den visar väl att det är något väldigt konstigt med hur man beskrivit avfallets farlighet. Den nuvarande filosofin är ju “inte en enda plutoniumatom får komma ut från slutförvaret under 100 000 år”.
    För att klara det målet så gör vi av med tiotals (hundratals ?) miljarder. Jag tycker inte det är rimligt.

    Det som du beskriver i artikeln är ju slutförvar av högaktivt avfall. Sen har man ju lager för låg och mellanaktivt avfall.

    Lågaktivt är allt som passerat in genom grinden till kärnkraftverket. Det är inte radioaktivt överhuvudtaget.
    idag kör man lastbilar med handskar, skruvmejslar, diverse verktyg, kläder m.m. ner i slutförvaret för lågaktivt avfall. S.k. sans och förnuft verkar ha försvunnit helt.

    Mad Max och hans kompisar kan hitta massor med bra grejor i slutförvaret av “lågaktivt avfall”.

    Slutförvaret har blivit en symbolhandling.
    Tyvärr väldigt dyr.

  4. Stefan Eriksson

    Lite om vad vi stoppar i oss. Visserligen 10 år gammal, men ändock sammanfattande om livsmedel och Cesium 137.
    https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/livsmedel-innehall/oonskade-amnen/radioaktivitet/tjernobylolyckan–laget-efter-25-ar.pdf?AspxAutoDetectCookieSupport=1

  5. Lasse

    Tack för trådens text Johan M

    Är inte CLAB beläget under havsytan?
    Jag vill minnas omfattande bergarbeten när det byggdes.
    Om pumparna stoppar blir det varmt. Värme spräcker berg.
    Uppsprucket berg leder vatten. Vatten under tryck rör sig.
    Goda förutsättningar för bergvärme vid anläggningen således.
    Baden vid Badgastein har en varningsskylt som varnade för (30 min?) lång vistelse. Onödigt att ta djupa andetag i anslutning till de varma källorna.

  6. Jonas Rosén

    Man kan också göra om gejsern till hälsobrunn/termiskt spa.

    En länk till grekiska hälsobrunnar.
    https://www.osti.gov/etdeweb/servlets/purl/454918

    Radioaktiviteten i vattnet anses bra mot bland annat reumatism.

  7. Ann+Löfving-Henriksson

    Johan! Än en gång en ljus och fartfylld beskrivning av hur viktigt det är med rättfram Upplysning som inte drabbats av någon politisk försiktighetsprincip. Och än en gång en djup suck över hur alla prusiluskor i nyhetsmedia – till och med den statligt styrda – förstör och förstört våra möjligheter till en sund utveckling på vetenskaplig grund.
    Här på bloggen är Du en oerhört välkommen frisk fläkt, som säkerligen kan ge lite svallvågor ”där ute” som man säger. Men, tänk om Du finge ta steget rätt ut i den verklighet som verkligen skulle kunna göra nytta i stor skala och skriva ett fängslande läromedel, just läromedel, för alla nyfikna grundskolelever med tindrande ögon, som nu överöses med pk-information rakt in i skolvärlden från alla små och stora upphöjda Gretor.

  8. Stefan Eriksson

    Lite “Mad Max” i nutid.
    En gissning: Iran hämnas “strömavbrottet” i deras egen anrikningsanläggning.
    https://newsvoice.se/2021/04/missilattack-israelisk-karnkraftanlaggning/

  9. Pete

    Tänk om media hade varit lika kritiska till bilar eller flygplan i dess barndom – Världen hade sett mycket annorlunda ut!
    Jag tillhör dem som anser att man måste slå sönder några ägg för att göra en omelett.

  10. #5 Lasse

    Clab är 30 meter ner i berget vilket kanske är under havsytenivå men det ligger på torra backen. De har däremot en slutförvaring för medelaktivt avfall SFR som ligger under Östersjön.

    https://www.skb.se/anlaggningar-i-drift/slutforvaret-sfr-2/

    Jag tror varningsskyltarna vid baden främst har med värmen att göra. När inte kroppen kan kyla sig så blir man sakta men säkert varmare och det är inte så bra att svimma i ett badkar.

  11. #7 Ann

    Tack, har fullt upp med mina egna barn. Min dotter har inte så mycket koll på kärnkraft men har sett Chernobyl på HBO och anser sig fått veta allt man behöver :-0

  12. #9 Pete

    Även om det fanns en del alarmister även i bilen och flygets barndom så var det rätt lätt för folk att skapa sig en rimlig uppfattning om vilka faror som fanns. Problemet med radioaktivitet är att:

    1/ vi kan inte se eller lukta det och har ingen naturlig relation till det,
    2/ det kan detekteras i oerhört små mängder vilket gör folk rädda.

    Torbjörn Bäck beskrev hur de i studentprojekt kunde detektera radioaktivitet från Fukushima. Det är o ena sidan helt fantastiskt men baksidan är naturligtvis – om, radioaktivitet från Japan kan nå hit, då ….. :-0

  13. Tack, trevlig och bildande läsning som vanligt. Trots att jag själv sponsrar ett slutförvar i min hemkommun, är det ju lite hål i hövve att sluta igen enorma energiresurser, och göra det svårt att ändra sig ang framtida generationer kärnkraft, men jag räknar med att det ger bra med jobb både att anlägga och bryta upp för våra efterkommande. Dock tror jag klimatapokalypsen kommit långt dessförinnan, när vi står med nedisade vindkraftverk, översnöade solceller och ett havererat elnät. Utan kreditkort, värme, mataffärer att handla i och sannolikt ihjälfrusna under ett stigande snö- och istäcke blir nog ett teoretiskt hot om läckande kärnlager inte något någon behöver bry sig om. Men det gäller såklart att dö med flaggan i topp för den s.k. miljörörelsen och inte tumma på skräckscenarierna.

  14. Magnus

    Man lär sig nåt nytt här varje dag. Kollade på upparbetning. Det verkar vara ett bra sätt att minska avfallsvolymen och få bort radioaktiva ämnen. Sen klyvs de till mindre farliga som inte behöver lika lång lagring. Att köpa färdigt bränsle är billigare så intresset är lågt.

  15. Adepten

    Man får ta det här inlägget som ett hurtigt skämt 😉
    För det krävs en hel del arbete i hjärnkontoret för en adekvat kommentar på inlägget.
    Men det får duga med en rekommendation att barn, klimatalarmister eller svagsinta inte läser inlägget, för det skulle bara påskynda den negativa spiralen neråt.

  16. Johan Tisell

    OT

    Men ack så sant! Inleds med kommentar om “klimatflyktingar”.

    https://www.youtube.com/watch?v=aQirG0u2NLg

  17. Lars-Eric Bjerke

    #3 Jonas Rosén
    “Lågaktivt är allt som passerat in genom grinden till kärnkraftverket. Det är inte radioaktivt överhuvudtaget.
    idag kör man lastbilar med handskar, skruvmejslar, diverse verktyg, kläder m.m. ner i slutförvaret för lågaktivt avfall. S.k. sans och förnuft verkar ha försvunnit helt.”

    Det mesta som passerar in till kraftverksområdena och inte har aktiverats passerar ut igen. En stor del av det lågaktiva avfallet deponeras på kraftverksområdena i form av en soptipp som täcks med jord.

    En hel del större komponenter av metall dekontamineras och friklassas och kan återanvändas som skrot. Studsvik är specialister på detta.

    “Behandling av radioaktivt avfall
    Studsvik erbjuder behandling av låg- och
    medelaktivt avfall i egna anläggningar i
    Studsvik utanför Nyköping, samt i Erwin
    och Memphis i Tennessee, USA. Ytterligare
    en anläggning uppförs i Workington,
    Storbritannien, där Studsvik har erhållit
    tillstånd att bedriva behandling av lågaktivt
    avfall. Anläggningarna i Sverige behandlar
    torrt och metalliskt avfall från kärntekniska
    anläggningar i framför allt Europa genom
    förbränning och smältning. Anläggningen i
    Erwin behandlar vått avfall med den unika
    egenutvecklade pyrolysprocessen THORSM.
    I Memphis volymreduceras lågaktivt avfall
    med andra metoder. Syftet med avfallsbehandling är framför allt att åstadkomma
    volymreducering och stabilisering av avfallet
    inför slutförvaring. “

  18. tty

    Egentligen har det här redan testats i praktiken. För två miljarder år sedan uppstod en naturlig reaktor i Oklo i Centralafrika. Den stod och pyste radioaktiv ånga ett antal årtusenden. När det blev varmt nog i härden så att grundvattnet förångades upphörde kedjeraktionen för en tid tills nytt vatten runnit till och cykeln upprepades. Efter några hundra tusen år hade så mycket uran 235 förbrukats (ca 6 ton) att ”reaktorhärden” inte längre kunde bli överkritisk.
    Då hade en hel del plutonium hunnit produceras. Det har naturligtvis för länge sedan försvunnit, men de stabila isotoper som uppstår vid dess sönderfall finns kvar och visar hur långt plutoniet spred sig i berggrunden innan det föll sönder. Det rör sig om centimeter.

  19. LBt

    Mycket intressant inlägg men det finns väl även problem med att avfallet kan hamna i orätta händer?

  20. Jonas

    Lars-Eric Bjerke

    Du har helt rätt i att jag uttryckte mig dåligt. Det är när material har passerat in i det klassade området i kärnkraftverket som det blir “lågaktivt avfall”.

    När man går in i ett kärnkraftverk passerar man en gräns där man måste bära skydd. Den gränsen är tydligt markerad. Jag kallade den för grind.

    Material och utrustning som passerat denna gräns klassas som lågaktivt även om det inte finns någon mätbar radioaktivtet.

    Som jag fått förklarat så är det enklast att hantera materialet på detta sätt (administrativt). Det blir en stor apparat att upprätta rutiner och metoder för att deklassificera allt som passerar över gränsen.
    Jo, det är ett markförvar (under marken). Det jag såg i Forsmark såg ut som ett bergrum.

    Det är korrekt att Studsvik (numera Framatom) arbetar med att deklassificera lågaktivt material. Jag har besökt dem.
    Som jag förstod deras verksamhet så handlar det om material som faktiskt är radioaktivt – t.ex. ånggeneratorer från tryckvattenreaktorer.

    Min bild är att detta gäller komponenter där det finns ett skrotvärde alternativt att de är väldigt skrymmande. Ånggenratorer är t.ex. tillverkade av nästan ren nickel (70%) och kan väga flera huntratals ton.

    Jag vidhåller mitt ursprungliga påstående att Mad Max kan hitta väldigt mycket användbara grejor i det lågaktiva avfallet.

  21. Lars Cornell

    Hej Johan Montelius !
    Det är en värdefull artikel du skrivit och kommentarerna är lika värdefulla.
    Men för att förstå alltsammans behövs en ganska hög bakgrundskunskap. Därför vore en faktaruta till stor hjälp.
    Vad är alfa, beta, elmagnetisk och gammastrålning och hur påverkar de?
    Vad är snabba neutroner och hur och varför uppkommer de? mm.
    Att hoppa i Wikipedia kan man göra, men snabbfakta vore bra. Kanske har du eller någon en sådan länk.

    tty #18. Det lär även finnas ett område i Indien av samma art och där människor levat i tusentals år utan att veta om det och uppenbart utan att bli drabbade.
    Strålningens placeboeffekt verkar vara utomordentligt stor.

  22. Johan M

    #21 Lars Cornell

    Inser att det går lite snabbt ibland med alla sönderfallserier och då har jag ändå försökt att hålla terminologin på mattan.

    En liten faktaruta kanske skulle se ut så här:

    Radioaktiva ämnen faller sakt men säkert sönder och går från stora atomer till ämnen runt bly i det periodiska systemet. Ett ämne sönderfaller genom at avge en heliumkärna (alfa) eller en elektron (beta) och i och med det så förändras atomens identitet (en plutoniumatom blir en uranatom blir en ….) .

    Gammastrålning är ingeting annat än mycket energirika fotoner. När en kärna avger en alfa eller betapartikel så kan den befinna sig i ett tillstånd med för mycket energi. Denna överskottsenergi avges i form av gammastrålning.

    Är det farligt?

    Tänk att du leker krig i en snårskog och kan kasta ett bowlingklot, en baseboll eller skjuta en pistolkula … detta är alfa, beta och gamma. Alfapartiklar stoppas av ett papper och tränger inte igenom huden, om du får i dig ett preparat så kan du däremot dö (som Ryska avhoppare har fått erfara). Betapartiklar stoppas av en tegelvägg men gammastrålar går igenom några meter betong och några lager bly – inte att leka med!

    Vi omges hela tiden av dessa former av strålning och den mat vi äter avger strålning. Problemet är om vi utsätts för för höga doser. För att kunna jämföra olika typer av strålning och hur farlig en miljö är så mäter man stråldoser i Sievert (eller oftare i mSv eller micro-Sv). Det är ett mått på hur farligt det är för människor att bo i området, eller äta kantareller.

    Neutroner behöver vi inte blanda in när vi talar om utbänt kärnbränsle. Netroner, som också är mycket skadliga, frigörs i en reaktor när t.ex. Uran klyvs i två delar. Denna klyvningsprocess avstannar dock nästan omedelbart när man tar ut bränslet ur reaktorn. Snabba eller termiska (långsammare) neutroner är olika sätt att bygga reaktorer på. Nästan alla reaktorer i världen använder principen med termiska neutroner. Reaktorer som använder snabba neutroner har den fördelen att de kan “bränna” det som vi idag klassar som utbränt avfall.

  23. Johan M

    #19 LBt

    Vad skall en terrorist göra med bränslet? Visst kan man mödosamt släpa ut fler ton bränsle och slänga det i Stockholmsstads vattenverk men jag tror faktiskt att det finns betydligt enklare sätt att skapa kaos. Med tanke på hur lätt det är att ta död på tusentals människor så sker det förvånansvärt sällan.

    Men .. om vi nu vill hålla det borta från klåfingriga filurer – vad är bäst, att sprida ut det så att det är svårt att skilja från vanligt grus eller att kapsla in det i koppar där bara kopparna är värd några miljarder?

  24. Johan M

    #19 LBt

    Lite perspektiv på vilka gifter vi gladeligen har i vår omgivning.

    Botulinumtoxin

    “.. ett av de mest potenta toxiner som överhuvudtaget existerar, där dödlig dos uppgår till endast 1 ng/kg intravenöst och 3 ng/kg vid inandning.”

    “Botulinumtoxin används i en mycket försvagad form under namnen Botox, … vid icke-kirurgiska skönhetsingrepp ”

    !!!

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Botulinumtoxin

  25. Lasse

    35 år sen vi hade dessa nyheter:
    https://www.youtube.com/watch?v=yq2gwJufVV8

    Då fick vi lära oss om strålning och nedfall. Det pågick länge mätningar av nedfall av cesium 137
    Vill minnas att en tjänsteman i kofta (Bengtsson) fick samma status framför kamerorna då som dagens Tegnell.

  26. Bim

    Tack för ett lärorikt inlägg.
    Håller samtidigt med Ann L H. Tänk om skolor och lärosäten kunde förmedla sanningsenlig kunskap. Så mycket enklare och säkrare livet vore med smarta lösningar på vår energiförsörjning i stället för att politiska åsikter skall styra forskningen.
    Politiska åsikter är som en mögelsvamp som lägger en giftig matta över hela samhället i dag.
    Politiker har en hel del att stå till svars för.

  27. SatSapiente

    20 Jonas
    “Material och utrustning som passerat denna gräns klassas som lågaktivt även om det inte finns någon mätbar radioaktivtet.” Nja, allt som passerar denna gräns och som går att söka av, människor, mindre handverktyg mm, och som då konstateras inte kontaminerat, alternativt går att sanera, blir friklassat. Det som med svårighet kan avsökas map radioaktivitet, torktrasor, emballage, uppsamlade utspillda vätskor etc, klassas som lågaktivt. Man är därför noga med att allt som tas in på aktiv sida i anläggningarna ska så långt som möjligt “kläs av” sitt emballage för att minska mängden lågaktivt avfall. Personal som tar med mindre verktyg/utrustning in på aktiv sida, får vara beredd på att verktyget/utrustningen, om det blivit kontaminerat och inte går att sanera, blir lågaktivt avfall, inte får föras ut igen och därmed förloras. Bl.a. därför har man verkstäder även inne på aktiv sida där man accepterar att det man reparerar och utrustning och verktyg kan vara kontaminerade.

    “Som jag förstod deras verksamhet så handlar det om material som faktiskt är radioaktivt – t.ex. ånggeneratorer från tryckvattenreaktorer.” Åtminstone en av Ågesta-reaktorns 4 ånggeneratorer har framgångsrikt “processats” och materialet i den friklassats. Detta gjordes som ett pilotprojekt för att visa att det var möjligt.

  28. Jonas

    # SatSapiente

    Okej, menar du att det bara är material som dokumenterat har kontaminerats som går till det lågaktiva slutförvaret ?

    Min bild är att allt som passerar gränsen betraktas som potentiellt kontaminerat, d.v.s. antingen måste det friklassas eller slutförvaras.
    Den info jag fick (för ett antal år sen) var att det i många fall var enklare att slutförvara än att friklassa.

    När jag besökte slutförvaret så såg man ju behållare med lågaktivt avfall. Det var kläder / verktyg/ diverse grejor.

    Så här skriver SKB:
    “Det låg- och medelaktiva avfallet, som utgör en stor majoritet av allt radioaktivt avfall”
    “Det lågaktiva avfallet behöver ingen strålskärmning”.

    Det jag ifrågasätter är varför vi placerar något som inte behöver strålskärmar i ett bergrum för slutförvar.

    Jag tycker att det visar att vår syn på kärnkraft inte är rationell. Det ska slutförvaras trots att det inte avger någon farlig strålning ?

    Jo, det är absolut möjligt att friklassa ångeneratormaterial. Radioaktivteten sitter ju på ytan (s.k. crud), d.v.s. den går att ta bort mekaniskt eller med betning. Framatom har ju ett stort antal uttjänta ånggeneratorer. En plan är just att ta dessa till Studsvik för dekontaminering och friklassning.

  29. #28 Jonas

    “Det ska slutförvaras trots att det inte avger någon farlig strålning ?”

    Ja, och dessa beslut bygger på “linjär samband ingen tröskel”. Låt oss säga att det i lagret finns tusen rockar och att det på dessa fanns spår av radioaktiva ämnen. Låt oss säg att om man samlade ihop allt radioaktivt och satte på en rock så skulle den personen som gick om kring med den med säkerhet drabbas av cancer.

    Hur förändras det om vi delar ut de tusen rockarna på stan? Ingen skulle med säkerhet dö i cancer men alla skulle ha 1/1000 i risk att dö i cancer. Tusen personer som utsätts för en tusendels risk ger lika många cancerfall som om vi utsatte en person för hela stråldosen.

    Det är så här man räknar. Det står uttryckligen i lagen att man inte t.ex. får blanda ut radioaktiva ämnen för att göra dem mindre aktiva ( och då kunna klassas som mellanaktivt eller lågaktivt).

    Hade det varit vilket annat gift som helst så finns det ett gränsvärde för hur koncentrerat giftet får vara. Vi vet att våra kroppar kan hantera små doser av det mesta. Vi vet också att många ämnen som är giftiga i höga doser (salt och vatten för att ta ett exempel) är helt livsnödvändiga och vi måste ha i oss en viss mängd. Det är mycket möjligt att det samma gäller för strålning vårt cellförsvar kanske stimuleras om det utsätts för en svag bakgrundsstrålning (vi har trotts allt levet med den i några miljarder år).

  30. Henrik

    #29 Johan
    Fastän det är motbevisat många gånger så biter sig “linjärt samband, ingen tröskel” fast. Här är en video som belyser LNT ytterligare. https://youtu.be/MCtVH4k6lNk

  31. Konrad

    Apropå det där med att utnyttja värmen från gammalt kärnbränsle så planerar ju Tjeckien att göra just det, se denna några dagar gamla nyhet: https://m.dw.com/en/czech-researchers-develop-revolutionary-nuclear-heating-plant/a-57072924

  32. Hans H.

    #29 Johan Montelius

    Ja, LNT (Linear No Treshhold) är en orimlig bestämmelse. ett feltänk.

    Inom kemivärlden finns kemikalier – de som klassas i näst svåraste klassen som cancerogena och samtidigt är mutagena eller fosterskadande i djurförsök – som inte tillåts vara påvisbara i vissa sammanhang (i livsmedelsemballage t ex). Öm de alltså – med ett antal olika extraktionsmetoder – inte är ND, Not Detectable, i extraktet.

    Svåraste cancerklassen är sådant som asbest. Det får inte ens hanteras industriellt och kan det uppstå i processer förbjuds processerna. Det finns alltså dock tillåtna processer som generera små mängder farliga ämnen som biprodukter. Händer faktiskt ibland även i processer i människokroppen.

    Skillnaden är att man definierar not detectable mot en bestämd metod vars lägsta analyskänslighet man känner.

    Ja, det var förstås sisådär tjugo år sedan jag hade kontakt senast med den här sortens frågor…så en del kan ju ha ändrats sedan dess. Men vi får stäälla hoppet till att LNT ändras och vi får en mer vetenskaplig syn på farlighet.

  33. SatSapiente

    #28 Jonas
    “Okej, menar du att det bara är material som dokumenterat har kontaminerats som går till det lågaktiva slutförvaret ?”
    Det var inte vad jag skrev. Sådant som inte enkelt kan avsökas och därvid friklassas går till det lågaktiva avfallet. Använda torktrasor, emballage, insamlad utspilld vätska är sådant som inte kan enkelt avsökas. En vanlig skruvmejsel kan torkas av, avsökas och friklassas på mindre än en minut och bör normalt inte hamna i lågaktivt avfall. Men om du hittar en hög med kabelstumpar, trasor och några enklare verktyg kvarlämnat av någon slarvig (eller trött) inhyrd entreprenör, så går de nog direkt i lågaktivt avfall. Dyrare eller mer komplicerade verktyg försöker man först att sanera (oftast med avtorkning) för att därefter söka av dem och om möjligt friklassa. Än mer krut läggs på att “friklassa” kontaminerad personal. Larmar kroppsscannern vid utgången från aktiv sida är det bara att börja skrubba och tvätta det kontaminerade området på kroppen innan nästa försök vid scannern.

    Ett exempel: All utrustning som tagits in i reaktorinneslutningen under en revisionsavställning saneras med enkel eller mer intensiv avtorkning när den tas ut ur inneslutningen och kontrolleras av strålskyddspersonal innan den får föras vidare ut i anläggningen, fortfarande på aktiv sida. Ska den transporteras vidare till inaktiv sida avsöks den en gång till. Om man t.ex. tar in en kamera för att dokumentera något på aktiv sida, så får man vara beredd på att man kanske inte får ta ut den igen om den kontaminerats och inte går att sanera.

  34. Rolf Mellberg

    Kan vi inte fråga Kina om vi kan få bli medlemmar i deras stat som den sjätte autonoma regionen mot gentjänsen att de tar hand om allt kärnavfall för gott. (Jag tror att det kan förvaras med ganska enkla medel i trakten av Lop Nur.
    Då kan vi ju samtidigt få njuta av deras mer relaxed CO2-politik?

  35. peter

    med LNT begreppet följer att radioaktiva material ALLTID per definition kommer att vara farliga då de har en halveringstid och således aldrig kommer att sluta avge strålning per definition…

  36. foliehatt

    Om världen går under………får mig osökt att tänka på Miljöpartiet.

    Peter Wennblad har en rolig och relevant text i dagens SvD.
    https://www.svd.se/per-bolund-om-detta-bor-du-beratta

  37. Jonas

    #33 SatSapiente

    Inser att jag ibland svarar lite för fort, d.v.s. lite ogenomtänkt.

    Min poäng med det lågaktiva avfallet är att det finns, och det är mycket.
    Det konstiga med det lågaktiva avfallet är att det inte behöver strålskydd enligt SKB, d.v.s. man kan hantera det som vanligt.

    Varför slutförvarar man något som kan hanteras utan strålskydd ?

    Svaret är väl för att det är eller kan vara “kontaminerat” – men det behöver inte strålskydd.

    Man inför ett begrepp “kontaminerat” som är väldigt konstigt tycker jag.
    Antingen är det farligt eller så är det inte farligt.

    Min gissning är att vi använder många saker i vår vardag som kanske inte skulle klara testet för “kontaminering”.
    När man pratar om kärnkraft så inför man hela tiden en tuffare måttstock för radioaktivitet än vad vi accepterar i andra sammanhang.

    Min poäng är att det som ligger i det lågaktiva avfallet mycket väl kan användas utan risk för strålning, och det är mycket som finns i lågaktiva slutförvaret.

  38. Stefan Eriksson

    Vad är det som hindrar en upparbetningsanläggning i Sverige, där “avfallet” från kärnkraftsindustrin kan reduceras till en mer hanterbar resurs för kommande generationer. I Frankrike och England upparbetas väl allt “förbrukat” reaktorbränsle?
    Är det Svensk lag som sätter stopp?
    Är det ekonomiska realiteter som omöjliggör eget omhändertagande av isotoper med lång halveringstid?
    Pu-239 är väl egentligen ganska enkelt att oskadliggöra för vapenändamål och främmande intressen?
    Volymen på ett tänkt slutförvar för “långlivade” isotoper kunde minskas till ett minimum?
    Vad är det jag missar här?

  39. Lars-Eric Bjerke

    #37 Jonas

    Det går lätt att läsa hur radioaktivt avfall hanteras på SSM’s hemsida. https://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/omraden/radioaktivt-avfall/slutforvar/hantering-av-radioaktivt-avfall-fran-karntekniska-anlaggningar/

    Där står t.ex. “Mycket lågaktivt avfall kan deponeras i markförvar vid de kärntekniska anläggningarna.”
    Vilket också görs, det är dyrt att skicka avfall till Forsmark.

  40. Magnus

    Stefan Eriksson #38
    “Vad är det som hindrar en upparbetningsanläggning i Sverige”.
    Instämmer. Har läst att det har varit låga priser på Uran och det har inte premierat nån utveckling. Men när man har vetat att förvaret kommer bli ett problem borde upparbetningsanläggningar byggts. Men de ska finansieras också. Skatter och avgifter på kärnkraftsel ända sen 80 – talet hade nog täckt den utgiften i och för sig. Tyvärr är allt som har med kärnkraft att göra tabu för svenska regeringar. Det kanske går leja bort till Frankrike.

  41. Lars-Eric Bjerke

    #25 Lasse
    “Det pågick länge mätningar av nedfall av cesium 137”

    Det pågår fortfarande mätningar av det halva hekto cesium som regnade ner över delar av Sverige, varav nu ca hälften har sönderfallit. Vad som tillkommit är mätningar av vildsvinskött. Svinen fanns inte så långt norrut på den tiden, men nu bökar de upp jorden och får i sig cesium. Köttet får innehålla max 1500 sönderfall per kilo och sekund och man har uppmätt över 10 000 Bq/kg. https://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/omraden/miljoovervakning/radioaktiva-amnen/cesium-137-i-vildsvinskott/

  42. Lars-Eric Bjerke

    #31 Konrad
    “Apropå det där med att utnyttja värmen från gammalt kärnbränsle så planerar ju Tjeckien att göra just det, se denna några dagar gamla nyhet:”

    Använt bränsle producerar alldeles för lite värme för att bli användbart. Hela CLAB i Oskarshamn producerar kanske 15 MW, som de kyler bort. Däremot har Tjeckien kärnkraftvärmeverk för fjärrvärme i Temelin. I västvärlden tror jag bara att det är Temelin och Beznau som gör det.

  43. Adepten

    LNT (Linear No Treshhold) begreppet enkelt förklarat:
    https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2663584/

  44. “38 Stefan Eriksson

    Frågan om att upparbeta är väldigt mycket politisk. I USA så valde man att inte upparbeta eftersom man var rädd att den tekniken i så fall skulle spridas och användas av andra stater för att separera ut plutonium för bomber.(Carter 1977). De har istället gått på en liknande slutförvaringsstrategi som Sverige med enda skillnaden att deras “mellanlager” är betongburkar på baksidan av varje kraftverk.

    Frankrike och Storbritannien gick på upparbetningslinjen just för att skaffa sig plutonium till kärnvapen.

    I Sverige pågick diskussionen på 70-80 talet men eftersom det så klokt beslöts att vi skulle avveckla kärnkraften till 2010 ( … öh, vad hände med det beslutet) så kunde man inte motivera upparbetning. Att upparbeta kärnbränsle förutsätter ju att man har kärnkraftverk som använder det upparbetade bränslet.

    De ekonomiska faktorerna väger också in. Som vanligt så förutspådde man att uranpriserna skulle gå upp och att upparbetning skulle vara ekonomiskt försvarbart. Nu gick ju inte priserna upp så det är billigare att bryta ny uran.

    Eftersom de allra flesta inser att kärnkraft är framtiden så kommer naturligtvis den här fråga upp igen. Efter som folk har blivit lurad att tro att utbränt kärnbränsle är det farligaste som finns på jorden och att det skall begravas till vilket pris som helst så finns det nu även ekonomiska incitament att ta vara på det på något mer rationellt sätt.

    Vill man ta en titt på hur det skulle kunna se ut så ta en till på Moltex Energy och de samarbeten de nu har i Kanada. De kommer bygga en “waste-burner”, ett kraftverk på 300MW som kommer bränna det “utbrända” bränsle som idag finns på lager i Kanada.

    https://www.moltexenergy.com/

    Som restprodukt efter upparbetning och användning har vi riktigt utbränt bränsle. Till vikt är det inte mycket skillnad men det består nu nästan uteslutande av s.k. fissionsprodukter : Cesium, Strontium, Jod …. Dessa är mycket radioaktiva men har en i sammanhanget kort halveringstid. Man brukar säga att 300 år i lager är tillräckligt för att det sen skall vara ofarligt,

  45. #42 Lars-Eric Bjerke

    Vilket i det stora hela kvittar fullständigt. Detta var vad de lärde sig när de undersökte jägare i det mest utsatta området.

    “Medelvärdet för gruppens helkroppsinnehåll av Cs-137 var cirka 30 Bq/kg, och maxvärdet cirka 100 Bq/kg. Det innebär att gruppen vildsvinsjägare i Heby kommun har något högre cesiumhalter jämfört med jägare i Gävle, där vildsvin nästan inte alls existerat. Cesiumhalten hos gruppen vildsvinsjägare i Heby ligger på ungefär samma nivå som halten hos en grupp renskötare i Västerbotten.”

    ok, så vildsvinsjägare o renskötare lever farligt?

    “Gruppens cesiumvärden ger en medeldos på cirka 0,07 millisievert per år (mSv/år) och en maximal dos på cirka 0,22 mSv/år. Detta kan till exempel jämföras med en normal årlig medeldos till Sveriges befolkning som är cirka 1-2 mSv/år, exklusive radon i inomhusluft och medicinsk diagnostik som kan bidra till högre stråldoser. ”

    ….. 0.22 mSv/y! De som jobbar i kärnkraftverk har en gräns satt till 20 mSv/y och i medeltal beräknas de få en extra dos på 2 mSv/y.

    https://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/omraden/karnkraft/det-har-inspekterar-och-granskar-vi/stralskydd-for-personal/

    Så jag tror nog man kan göra som Obelix och äta vildsvin varenda dag utan att det är några problem.

  46. LBt

    Man framhåller gärna att kärnkraft generation IV kan använda kärnavfall som bränsle. Kan det ske utan föregående anrikning/uppbearbetning dvs kan avfallet användas som det är som nytt bränsle?

  47. #46 LBt

    Man måste göra någon form av upparbetning. I stora drag då innehåller nytt kärnbränsle;

    Uran238 97%
    Uran235 3%

    När det plockas ut ur en reaktor så har vi grovt räknat:

    Uran238 96%
    Uran235 1%
    Plutonium 1%
    Skräp 2%

    Skräpet är sk fissionsprodukter dvs resultatet av kluvet uran. Det är högaktivt avfall och måste bort innan man kan återanvända resten.

    Dagens reaktorer så kan man köra på en del plutonium i bränslet sk MOX. Dock så är ovan uppdelning lite väl enkel. I Plutonium ovan ingår en del andra sk transuraner som en vanlig reaktor inte kan använda. För att använda allt så krävs sk snabba reaktorer (se Moltex Energy)

  48. Lars-Eric Bjerke

    LBt och Johan,

    Ju mer välmodererad en reaktor är ju lägre anrikning av uran 235 och plutonium krävs för att köra en reaktor. Man borde därför kunna bygga en tungvattenreaktor som direkt kan laddas med bränslet i CLAB. Bränsleelementen där hur lite olika dimensioner så de passar inte i samma tungvattenreaktor.
    Det kommer naturligtvis aldrig att bli lönsamt och dessutom får man lika mycket nytt avfall fast med läge uranhalt.

  49. Daniel Wiklund

    OT När det är klimatmöte om den globala uppvärmningen brukar det bli kallare. Biden har ju samlat världens klimatexperter, inklusive oraklet Greta. När det var klimatmöte i Köpenhamn för ca 10 år sen då blev det kallt bl a i Danmark och i USA. Obama hade problem att landa i Washington pga mycket snö. IPCC hade en konferens om den globala uppvärmningen i Riksgränsen andra veckan i juli 2005. En av dom kallare juliveckor jag upplevt. Det var mellan 5 och 10 grader den veckan i Luleå. Just nu vräker snön ner i Luleå. Kuriren har en halv sida idag om det digitala klimatmötet. Nästan halva artikeln handlar om vad Greta tycker om mötet och klimatet. Hon är som vanligt inte nöjd. Hon anser att det behövs tuffare åtgärder, det går för långsamt. Jorden brinner snart upp. Just nu är det nog ingen risk för bränder i Sverige orsakade av den globala uppvärmningen. Svamlet om den sk klimatkrisen blir bara värre och värre. Jag ska i varje fall ut och skotta snö. Tovatt firade ju på nyår när kärnkraftverket stängdes. Häromdagen firade Tovatt och Hellden med tårta för att Bromma ska stängas. Tovatt kanske äter tårta idag också för att fira att miljöpartiet har lyckats med att stänga ner den globala uppvärmningen.

  50. Adepten

    #45 Johan Montelius

    Området där vildsvinen hade upp till 10 kBq/kg borde ha en markbeläggning på 200 kBq/kvm från Tjernobyl.
    Gävletrakten hade den högsta markbeläggningen upp till 100 kBq/kvm.
    Rekommendationer och gränsvärden är att individstråldosen från livsmedel i snitt skall understiga 1 mSv per år vilket medför att årsintaget av 137Cs begränsas till 50 000 Bq.
    Äter man 1 kg kött*4 000 Bq/kg*12 mån) =48 000 Bq är det OK.
    Livsmedelsverket rekommenderar att vatten, mjölk eller andra livsmedel med högre halt än 300 Bq/kg inte får saluföras.
    Vid låga stråldoser är enligt ICRPs antagande risken att dö i strålningsframkallad cancer 5 % per Sv. Det betyder att om 100 000 människor får en stråldos på vardera 1 mSv, beräknas 5 personer avlida i cancer på grund av strålningen. Samtidigt kommer dock 2 000 att dö i cancer av andra orsaker.
    Men det finns de som menar att risken är 20% per Sv.
    https://lakartidningen.se/wp-content/uploads/OldWebArticlePdf/8/8219/LKT0748s3691_3694.pdf

  51. SatSapiente

    #48 L-E Bjerke
    I CLAB förvaras även bränsle som är skadat, t.ex. där höljet runt bränslekutsarna har spruckit. Därför kan det nog bli problem att använda bränslet direkt i en tungvattenreaktor förutom att det är olika dimensioner och sammansättning på bränslet. CLAB har uttjänt bränsle både från lätt- och tungvattenreaktorer (Ågestareaktorn var en tungvattenreaktor och har haft tillbud med skadat bränsle).

  52. Vi diskuterade radioaktivitat och LNT 2019 under ett inlägg av Sten Kaijser. Jag länkade då till en studie av japaner som utsatts för strålning under atombombningen i augusti 1945. Studien är väl värd att läsa.

    https://junkscience.com/wp-content/uploads/2019/01/s41021-018-0114-3.pdf

    “Low-dose radiation from A-bombs
    elongated lifespan and reduced cancer
    mortality relative to un-irradiated
    individuals
    Shizuyo Sutou

    Abstract
    The US National Academy of Sciences (NAS) presented the linear no-threshold hypothesis (LNT) in 1956, which indicates that the lowest doses of ionizing radiation are hazardous in proportion to the dose. This spurious hypothesis was not based on solid data. NAS put forward the BEIR VII report in 2006 as evidence supporting LNT.
    The study described in the report used data of the Life Span Study (LSS) of A-bomb survivors. Estimation of exposure doses was based on initial radiation (5%) and neglected residual radiation (10%), leading to
    underestimation of the doses. Residual radiation mainly consisted of fallout that poured down onto the ground along with black rain. The black-rain-affected areas were wide. Not only A-bomb survivors but also not-in-the-city control subjects (NIC) must have been exposed to residual radiation to a greater or lesser degree. Use of NIC as negative controls constitutes a major failure in analyses of LSS. Another failure of LSS is its neglect of radiation adaptive responses which include low-dose stimulation of DNA damage repair, removal of aberrant cells via stimulated apoptosis, and elimination of cancer cells via stimulated anticancer immunity. LSS never incorporates consideration of this possibility. When LSS data of longevity are examined, a clear J-shaped dose-response, a hallmark of radiation hormesis ( https://en.wikipedia.org/wiki/Hormesis ), is apparent. Both A-bomb survivors and NIC showed longer than average lifespans.
    Average solid cancer death ratios of both A-bomb survivors and NIC were lower than the average for Japanese people, which is consistent with the occurrence of radiation adaptive responses (the bases for radiation hormesis), essentially invalidating the LNT model. Nevertheless, LNT has served as the basis of radiation regulation policy. If it were not for LNT, tremendous human, social, and economic losses would not have occurred in the aftermath of the Fukushima Daiichi nuclear plant accident. For many reasons, LNT must be revised or abolished, with changes based not on policy but on science.”

  53. #52 Lars Mellblom

    LNT är ett politiskt beslut och kan bara ändras av politiker. I Sverige är det Strålsäkerhetsmynfigheten som stödjer politiker i deras beslut. Hur många på SSM kan se sig om efter ett nytt jobb om vi skrotar LNT? Hur mycket folk blir kvar på SKB? Det finns en stor apparat som har LNT som bas. Kommer dessa experter någonsin föreslå att vi överger LNT? Vilken politiker har så mycket kunskap och skinn på näsan som krävs för att gå emot SSM? Varför skulle en politiker göra något sådant – finns det röster att hämta i en befolkning som sedan barnsben lärt sig frukta allt radioaktivt?

  54. Stefan Eriksson

    #44 Johan M
    Tack för svar.
    Det finns ett “känslomässigt” argument , och också ett “pedagogiskt” problem, när ett “slutförvar” om “löptider” på 100 000 år diskuteras.
    Jag tycker att “upparbetning” (även om kemin är slaskig) absolut är att föredra i det sammanhanget.

    Svensk lag innefattar förmodat regler för isolering av tyngre radioaktiva isotoper, vilket i princip förbjuder upparbetning på hemmaplan, jag vet inte,
    men troligtvis är det så.

    Det de planerar i Canada låter framsynt, och i slutändan ett förmodat billigare alternativ.
    Intressant det där med en “wasteburner”, där en del kemisk process kan undvikas och “kutsarna” kan hanteras i sitt fasta tillstånd.

    Ett “slutförvar” som skall stå pall i 500 år är ju faktiskt enklare att förklara för allmänheten, och därmed också “politiken”.

  55. Daniel Wiklund

    OT Biden glömde att bjuda in Extinction Rebellion till klimatmötet. Dom är just nu i Pajala och Överkalix för att stoppa Svea skogs skogsavverkningar. Dom har kedjat fast sig vid skogsmaskinerna. Att dom inte blev skogsarbetare istället.

  56. Simon

    #55 Daniel
    Aktivisterna kommer få det stressigt att hinna med när fossil energi ska ersättas med biobränslen. Frågan är om det ens blir någon skog kvar, men så långt tror jag inte aktivisterna har tänkt.

    Jag är uppriktigt förvånad faktiskt att man inte i stället kedjat fast sig för att stoppa byggena av de jättelika industriområdena med vindsnurror. Där kan vi tala om att förstöra såväl natur, miljö som biologisk mångfald.

  57. Håkan Bergman

    Simon #56
    “Där kan vi tala om att förstöra såväl natur, miljö som biologisk mångfald.”
    Och faktiskt ännu värre, elmarknaden.

  58. B.N.

    Tack för texter som gör att man förstår världen lite bättre! Eller som Marie Curie uttryckte det:
    ”Nothing in life is to be feared, it is only to be understood. Now is the time to understand more, so that we may fear less.”

  59. #54 Stefan Eriksson

    Moltex Energy gör faktikst som Hans H påpekade häromdagen – en kemist vill gärna ha det flytande.

    Moltex har bränslet uppblandat i en saltsmälta men till skillnad från alla andra smältsaltreaktorer så har de saltsmältan med bränsle i bränslestavar precis som vanligt. Dessa kyls sedan i en reaktor fylld med smält salt.

    Det har en del nackdelar gentemot att ha bränslet i hela smältan men det finns också klara fördelar. Det är bara bränslestavarna som är starkt radioaktiva och kylsystemet behöver därför inte hantera radioaktivt material. Man måste visserligen flytta bränslestavar precis som i en vanlig reaktor men när man skall plocka ut använt bränsle så vet man var man har det. Det är en hel del regelverk som blir enklare att hantera.

    Det är ett företag som är spännande att följa.

  60. #54 Stefan Eriksson

    “Svensk lag innefattar förmodat regler för isolering av tyngre radioaktiva isotoper, ..”

    Det står faktiskt uttryckligen i regleringsbrev till SSM att man inte får blanda ut radioaktivt material för att sänka radioaktiviteten per kg ( någon tänkte till där och täppte till ett kryphål )

  61. Simon

    #57 Håkan
    Ja så är det ju. Det är fullständigt obegripligt.

  62. Håkan Bergman

    Vi lyder väl också under ickespridningsavtalet och där var väl fokus på kärnvapen baserade på plutonium? Plutoniumladdningar är rätt underhållskrävande tror jag mig ha förstått, vilket har lett till att nya kärnvapenstater med inte fullt så utvecklad teknik satsat på uranladdningar i stället, såna laddningar verkar inte ha nåt bästföredatum, ja strängt taget fungerar väl alla kärnvapen bäste innan man bränner av dom.

  63. mattias

    Här har vi en riktig Mad Max i Tjernobyl, 85 år. Han verkar inte ha tagit någon större skada – han och hans fru lever av sina radioaktiva grönsaker som de odlar. Några affärer att åka och handla i finns knappast i grannskapet: https://www.msn.com/sv-se/nyheter/other/85-åringen-bor-kvar-i-spökstaden-tjernobyl-vägrade-lämna-sitt-hem/vi-BB1fYuGp?ocid=spartan-dhp-feeds

  64. mattias

    #63. Han behöver knappast vaccinera sig heller för risken att få Corona är minimal – ingen samhällsspridning direkt – eller så dör viruset av radioaktiviteten…

  65. Stefan Eriksson

    #59 Johan M.
    Vad jag tänkte på är modell under utveckling som då fått beteckningen SSR-W (Moltex)
    (Stable salt reactor wasteburner),,, där jag inbillade mig att “kutsarna” kan “gjutas in” i saltstavar och det är den moderator som finns.
    Som sagt,, jag vet inte,,, men är väldigt nyfiken på att få se var teknikens landvinningar tar oss.
    https://www.youtube.com/watch?v=V8ApH-0YHkA

  66. Stefan Eriksson

    #62 Håkan Bergman
    Det skall väl med känd teknik “stå till” att “förorena” fissilt materiel till oigenkännlighet så att “bombbyggarna” är helt ointresserade.
    Jag menar att det omvända, ( 90% renhet av en speciell isotop) är inte helt utan ansträngning och anläggning.
    Det borde gå,,?

  67. #65 Stefan Eriksson

    Även SSR-W (waste-burner) har ett upparbetat bränsle i en saltsmälta i bränslestavarna. De kommer att upparbeta bränslet ytterligare gånger för att ta till vara uran och plutonium (+ andra transuraner som de kan “bränna”). Fissionsprodukterna måste hela tiden plockas bort så att koncentrationen av klyvbart material är tillräckligt hög.

    Det som är “Stable” i stable-salt är att bränslesaltet (som är i smält form) är i bränslestavarna hela tiden och inte cirkulerar runt i kylsystemet.

  68. Stefan Eriksson

    #67 Johan M.
    Tack, man lär sig lite varje dag, om man är frågvis.
    Visst är en MSR komplex i avseende system där det radioaktiva saltet skall “pumpas runt” mellan härd-ånggenerator. Den “rörmokaren” är inte född än som kan garantera tätheten i ett sådant rörsystem.
    Om saltsmältan dessutom är starkt radioaktiv, gör det ju inte saken enklare.
    Därav tankarna på en SSR-W

  69. Lars i Huddinge

    Lite OT men, Voine voine, varför kan inte all den kunskap som finns i denna blogg komma regeringen till godo?
    Det verkar som om all kunskap bara snurrar runt i atmosfären utan att någon inom politiken snappar upp det som är väsentligt att notera. Vi måste börja med att mejl-bomba våra politiker. Jag har gjort detta det senaste året, men det behövs mycket mer av oss innan det ger resultat.
    Så, börja skicka relevant info till dina politiker och förklara vad som gäller ang. klimat- och energipolitiken. Vi måste kunna få dem att förstå allvaret om den s.k. omställningen och dess konsekvenser.

  70. #53 Johan Montelius#

    Det är vi eniga om!

    Kanske har du noterat att mina kommentarer mest handlar om politik och mindre om fysik. Min åsikt är att klimathotet och nästan alla andra miljö-och energirelaterade frågor endast drivs av alarmisterna som ett instrument för att nå ett högre mål, nämligen någon form av ett ofritt plansamhälle.

    Får jag påminna igen om Drieu Godefridis bok The Green Reich?

    https://www.amazon.com/Green-Reich-Drieu-Godefridi/dp/2930650249

  71. #68 Stefan Eriksson

    yep, det finns många fördelar med att ha det radioaktiva saltet i bränslestavar. Det gör bla annat att Moltex kan ha en annan typ av salt i kylsystemet, ett salt som inte är lika korrosivt.

    Detta är en bra beskrivning på deras SSR-W:

    https://www.moltexenergy.com/wp-content/uploads/New-Nuclear-vs.2.pdf

  72. Stefan Eriksson

    #71 Johan
    Tack för den infon!
    “Slutförvar” enligt gällande koncept (här i Sverige) är ingen lösning. Hellre då SSR-W.