FNs generalsekreterare, Ban Ki-Moon, har kallat till ett stort klimatmöte den 23:e september i New York. Syftet är att samla väldens toppar för att förbereda marken för ett förhandlingsmöte på lägre nivå i Lima i december. Limamötet är i sin tur en förberedelse till Klimatkonferensen i Paris nästa år.
Men det går trögt. Indien och Kina har sagt att de inte kommer till Ban Ki-Moons möte. De två länderna står för 1/3 av väldens utsläpp av koldioxid. Och de är de två länder där utsläppen växer som allra snabbast. (I USA, EU och Sverige står de still eller sjunker.)
Angela Merkel tänker heller inte komma enligt tysk press. Hon har väl viktigare saker att pyssla med just nu med Ukraina, Putin, gasen och sitt eget havererande Energiewende. Självklart uteblir även sådana länder som redan tidigare deklarerat att de hoppar av Kyotoprocessen: Japan, Canada och Australien. Så FNs grandiosa toppmöte för att ladda upp inför Paris verkar inte bli någon större succé. De som kommer till New York får väl nöja sig med att äta snittar och dricka champagne.
En del kanske minns att det floppade klimatmötet i Doha 2012 resulterade i att man åtminstone skulle förlänga det existerande Kyotofördraget till 2020. Fördraget gick formellt ut i slutet av 2012. Men även Doha-överenskommelsen har blivit en besvikelse för Ban Ki-Moon och FN. Hittills så är det bara 11 av 144 länder som har ratificerat denna förlängning av Kyotofördraget. Själv är jag inte det minsta förvånad. – Jag minns att jag hade lite funderingar kring det omöjliga i den här typen av möten och överenskommelser. Även norrmännen verkar ha kommit till samma realistiska slutsats. Inte desto mindre envisas FN och världens klimatalarmistiska stater att (officiellt) hålla fast vid samma gamla politik och sikta på ett bindande avtal i Paris 2015.
En nyckelspelare i den här karusellen av klimatmöten sägs USA vara. För om inte de vill vara med så blir det inget. Men Obama har problem med både representanthuset (där republikanerna är i majoritet och är emot avtal) och senaten (där demokraterna är i majoritet). För att ratificera ett bindande avtal så behöver presidenten 2/3-dels majoritet i senaten. Och det har han inte på långa vägar. Så i sin klimatistiska nit så försöker Obama nu kringgå både representanthuset och senaten. Förutom det betänkliga i ett sådant trixande ur rent demokratisk synvinkel, så tvivlar Coral Davenport på The New York Times på att det är genomförbart. Och då lär USA komma tomhänta till Parismötet.
För vissa inom USAs administration, inte minst utrikesministern John Kerry, så är klimatet viktigare än allt annat. Man kan tycka att han borde ha nog att bekymra sig om med riktiga hot och konflikter: Israel-Gaza, Putin-Ukraina, Afghanistan, och det nybildade kalifatet Islamska Staten. Men nej, för honom är klimatet en religiös fråga, där han och USA är utsedda av Gud att skydda välden (inklusive arabvärlden) från den nyttiga/giftiga gasen koldioxid.
Trots alla hysteriska utbrott från olika högdjur så verkar luften mer eller mindre ha gått ur den politiska processen. Många politiker inser det meningslösa i den och drar sig diskret ur. Andra är officiellt med på oceanångaren men låter den interna förhandlingslogiken ha sin gång tills man åter igen går på grund. (Då kan man komma hem till sina kompisar och slå ut med händerna och säga: ”Tyvärr, tyvärr, jag gjorde allt vad jag kunde, men de andra ville inte.”) Åter andra – en hastigt krympande skara – tror fortfarande lojalt på att FNs upplägg med ständiga klimatmöten och globala avtal är det enda rätta.
Tyvärr verkar politiker, media, myndigheter och gröna lobbygrupper i Sverige tillhöra den sistnämnda kategorin.
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
”Tricket” som lurade i hela världen !
Vem var det som egentligen uppfann ”tricket” bakom hockeyklubban?
http://climateaudit.org/2014/09/06/the-original-hide-the-decline/
Åsså har vi våra klimathotartalibaner som pratar om vetenskap när de borde prata om förfalskning och bedrägeri. De här gubbarna måste i kraft av bevisen skickas in på kåken !! De har vetat om att de ljugit i tjugo år och inte ens bett om ursäkt.
Nykter observation!
Va snopet det måste kännas för NGOerna och alla de politiker som ännu inte fattat att de är grundlurade av dem och först och främst för alla de opportunister som byggt sina karriärer på den pseudovetenskapliga dyngan.. Det var ju liksom en ”perfect storm” för politiker byråkrater och kommunister att påstå sig ha vetenskapen bakom sig för att legitimera en total kontroll och styrning av precis allt inklusive glödlampor och elmotorers storlek i dammsugare. Det kommer en motreaktion mot hela det totalitära sovjettänkande som lockat så många med central makt i följe med alla värdelösa byråkratier och byråkrater som lever av den.
Att bygga upp fejkade organisationer och byråkratier på bekostnad av medborgarnas både arbete och frihet utgör konsekvenserna av Parkinssons lag i action.
Men Sverige kommer väl. Kanske med MP i regeringen.
De lovar lägga ner Svensk kolkraft. Vattenfalls anläggning i Tyskland dvs.
Utan att tala om vem som regerade när det köptes eller vad som gör att den behövs.
Kärnkraften skall bort-då blir det kolkraft i Tyskland!
Vattenfalls eskapader i utlandet är en historisk miss som kommer att kosta oss massor.
De köpte kolkraft och lovade göra den grön tillsammans med Merkel. När lönsamheten föll, delvis pga att koldioxidavgifterna blev billiga, så havererade deras strategi.
De är offer för en miljöpolitik som lovar mer än de kan leverera-eller rättare sagt-som fungerar bättre än förväntat-utan att göda elleverantörerna(ännu).
Nog har luften gått ur även här. Sedan Josef Fransson fick komma in på banan i media med sina insikter verkar det som om Fridolin och Romson och Gunnar från Finsta förståss är de enda som riktigt brinner för frågan.
Vem, vilka skickas från Sverige? Hela tunga artilleriet Romson och Ek för att vara på den säkra sidan? Blir en bra selfie med och för Obama nu när Merkel inte dyker upp.
När denna maraton avbryts för att man upptäcker att man mätt ut fel distans, kommer Sverige vara det enda land som envisas med att kräva att få gå i mål.
Arma land!
Mats #5
Träffsäkert!
🙂
Sveriges journalistkår är då hjärntvättad. I dagens Godmorgon världen i en diskussion om vilka frågor som borde behandlas i valdebatten: Klimatförändringarna, de kommande vanligare extremvädren, satsningen på jobbskapande grön energi nämndes med anledning av översvämningen i Malmö för någon vecka sedan. Man trodde alltså att översvämningen berodde på CO2-utsläpp!
#3
Är det över huvud taget möjligt/tillåtet att avveckla kolkraft i Merkels Tyskland? Baskraft får rimligen inte röras i det vindflöjeltäta Tyskland – särskilt nu när Putingasen verkar begränsas? En avveckling av svenska reaktorer gör det ju omöjligt att köpa reglerkraft från Sverige. Miljömupparna vill ju dessutom omförhandla alla vattenmål som då minskar vattenkraftselen med 15-20%.
#3 Lasse.
Vattenfall gick in i kärn- och kolkraft i Tyskland vid fel tidpunkt. Därför blev resultatet en brakförlust.
Nu går Vattenfall in i Vindkraft i Tyskland, också det vid fel tidpunkt. Energiewende har förvandlats till en katastrof. Snart satsar Tyskland och länderna runtomkring åter på kärnkraft, folk vill inte subventionera längre, och då blir vindkraftsatsningen en brakförlust.
Många har gjort sig ett levebröd och en rejäl hacka på klimathotet, många gör det fortsatt. Som vanligt är det allmänheten som står för notan.
Tror fortsatt att på sikt blir fortsatt koldioxidökning ett problem, kanske om 100 år, kanske förr kanske senare. Jag menar inte katastrof utan att nackdelarna börjar bli lite fler än fördelarna.Hade man tagit sig an problemet seriöst så hade de varit lösta innan detta uppstår.
Nu gör klimathotandet att allt färre tar det seriöst även på lite längre sikt. Aldrig för har det varit mer passande att berätta sagan om pojken som ropade efter vargen en gång för mycket. Sensmoralen i berättelsen är att den som ljuger till slut inte blir trodd ens när denne talar sanning.
Indiens statsminister säger att klimatet inte har förändrats:
http://www.thegwpf.com/indian-prime-minister-climate-has-not-changed-we-have-changed/
Indien ökar kolproduktioen:
http://www.thegwpf.com/reeling-under-fuel-shortages-india-to-speed-up-coal-production/
Vattenfall = Enron
Helge #10
Är man bekymrad om koldidproduktionen på lång sikt så bör man börja med att avveckla IPCC. Organisationen fungerar som auktoritetsbas för allehanda felaktiga och alarmistiska uttalanden från dess talesmän och politiker. Det spelar egentligen ingen roll längre vad IPCC kommer fram till. Själva dess existens är också till men för klimatvetenskapen som sådan.
Vidare så bör man (avsett om man är bekymrad för CO2 eller ej) enligt min mening satsa på att undanröja hinder för forskning och utveckling av kärnkraften. Det skulle också vara ett steg mot ett annat långsiktigt problem, nämligen lagringen av högaktivt avfall.
Att centralstyrda byråkratier skall klara av att spara energi åt oss genom att reglera byggnation, bilar och försäljning av elektriska apparater, eller att bygga smarta elnät, tror jag inte ett dugg på.
Ett tyskt företag har kommit på ett bra sätt att använda glasfiberkompositvingarna från VKV. Man kapar dem till tiometersstumpar och mal dem till pulverbränsle för eldning av cementroterugnarna. Skrotet ger 60% av värmevärdet för kolpulver. Från det får man nog dra bort kostnaden för deras specialutvecklade diagonalkvarn och hela hanteringsprocessen? Den f d glasfibern blir silikat i cementen och koldioxiden i atmosfären….?
#13 Ingemar Nordin
Håller med dig. Sen tror jag i och för sig att centralstyrda byråkratier behövs, men då mer för att sätta gemensamma definitioner och standarder. Typ definition av vilka kriterier Gen IV kärnkraft måste uppfylla, spänning och kontakter i våra produkter, förbjuda miljöfarliga material och tillsatser osv. Kanske tom verkningsgrad på t.ex laddare och transformatorer kan vara OK att definiera (även om jag är lite tveksam), bara samhällsnyttan är tydlig, och helst genom frivilliga märkningar. Dvs bas standarder som vi alla gynnas av men som inte begränsar forskning, utveckling och produktion.
Byråkrater ska hålla fingrarna borta från hur detta görs, bara se till att säkerhetsnormen hålls.
Jag har funderat!
Igen.
“Klimatförändringarna.”
Jag börjar sakta förstå! Vissa år är varma och vissa år är kalla. Om man räknar igenom de senaste 16-17 gångna åren, så kan man tydligt se att så är det.
Men sammantaget så står medeltemperaturen stilla, det blir varken varmare eller kallare klimat på jorden. Det finns varken hotspot i troposfären eller värme i djuphaven.
Eftersom det är onormalt att den globala temperaturen är stabil på jorden så kan uttrycket klimatförändringarna vara relevant.
Vädret förändrar sig fram och tillbaka och kan inte bestämma sig för vilken riktning det skall ta.
Detta är ju ett stort problem kanske den största framtidsutmaningen vi någonsin stått inför. En ödesfråga för hela mänskligheten.
Försiktighetsprincipen funkar inte längre efter som vi inte vet vad vi skall vara försiktiga med.
Jordens klimat är helt enkelt stört. Så egentligen är det rätta uttrycket det gamla övergivna ordet klimatstörning det bästa.
Hur råda bot på detta? Att spara mer på CO2 utsläppen verkar inte vara en framkomlig väg eftersom sparandet inte lett till sparande av CO2 utsläpp, utan likt Tysklands blivit tvärt om, plus tomma plånböcker.
Är det inte dags att skrota alla väderkvarnar som inte går att göra kaféer av och börja elda med kol så vi får en riktig uppvärmning igen så vi har ett normalt problem att ta tag i.
Det vore ju katastrof om Klimatupplysningen skulle slockna och dö av värmebrist? Vad skulle vi då sysselsätta våra skarpa hjärnor med.
Vá!
Att klimathotet är en religion visas tydligt i denna insändare:
http://sla.se/debatt/article1634490.ece
Den går att kommentera
Nostradamus #17,
Tack för länken – uppdaterar det andra inlägget med den.
Bom #14
Hur hanterar de glaset i materialet? Hittills har alla försök att bränna glasfiberarmerad plast spruckit på att det blir stora mängder smält glas i pannan. Det går att pyrolysera plasten vid så låg temperatur att glaset inte smälter, men verkningsgraden blir usel och man får mängder av värdelös glasfiber att ta hand om.
#19 En specialutvecklad kvarn förvandlar kompositen till pulver och glaspulvret blir silikater i cementen. Så kan man bygga fler vindkraftverksfundament. Det som blir över blir de stålflänsar som avlägsnas för att inte kvarnen skall gå sönder (men dessa går nog till skrothandlaren). Glaset smälter nog i roterugnens heta zon men den smältan blir en del av cementnodulerna som sen kvarnas till cementpulver. Ett cementpulver som troligen utmärks av en lätt förhöjd silikathalt från det som en gång var propellerbladet. Utan extra bränsle i form av kolslurry eller brännolja går det nog inte.
#19
Länk
Rotorblattentsorgung – Zajons Zerkleinerung
En bra tube..
https://www.youtube.com/watch?v=Q9GWDhw1-k0&list=UUTiL1q9YbrVam5nP2xzFTWQ&index=1
har bra ideer samt bra framförande..
Ann L-H # 4
Du menar att luften även gått ur svenska politiker sedan Josef Fransson långt om länge kom till en försiktig insikt?
Inte för att jag vill försöka göra mig märkvärdig, men du världen vad jag har fått tjata på honom för att komma till denna insikt. Först nu, under valrörelserns slutskede, verkar han riktigt ha vaknat upp i klimatfrågan.
Under senare tid har jag börjat se utrikespolitiska konflikter i belysning av politiska misslyckanden på hemmaplan. Ukrainakrisen är en typisk sådan. Vartenda västland förstår självklart att Ryssland omöjligt kan gilla att vartenda tidigare allierad land plus att Estland, Lettland och Litauen, tidigare medlemsländer i Sovjetunionen, gått med i fiendealliansen Nato. Att Ryssland nu till sist skarpt reagerar när till och med det f d ”ryska” kärnlandet Ukraina (deras regering) vill gå in i NATO kan omöjligt förvåna någon som har den minsta historiska inblick i politiken.
Är det inte så, åtminstone delvis, att många väst-politiker i dagsläget behöver en konflikt med t ex Ryssland, dels för att få blickarna bort från det egna misslyckande, energipolitiken, den skenande arbetslösheten, den ekonomiska krisen m m. I tillägg vet vi att hot utifrån brukar att ena folket inom landet.
ALLT kanske ändå inte ENBART är Rysslands och Putins fel? Glöm inte att också den här krisen säkert var välkommen för många regeringar som verkligen var i behov av att flytta fokus från det egna misslyckandet.
Sebastian Lüning och Fritz Vahrenholt har också noterat att det knappast blir något ”toppmöte” i New York.
http://notrickszone.com/2014/09/09/german-scientists-ridicule-new-york-climate-conference-as-major-world-leaders-decline-to-show-up/
Ban Ki-moon letar nu desperat efter att hitta åtminstone några som är intresserade av att komma. Kanske duger det med borgmästaren i Bonn?