Lobbyisternas inflytande i den demokratiska processen är odemokratisk

Sigvard Eriksson skickade en kommentar som var så omfattande att jag lägger in den som ett särskilt inlägg. Angående GPs krumbukter för att slippa publicera våra förslag till debattartikel alternativt insändare har varit alltifrån att vi inte varit trovärdiga över att artikeln skulle passera en vetenskaplig tidskrift innan den kunde publiceras på GP till att den inte fick plats i pipeline. När vi då skrev att vi kan vänta på vår plats i kön kom svaret att vår kritik över att A. Wijkman satt som ordförande i Miljömålsberedningen inklusive det klimatpolitiska ramverket inte var intressant eftersom han tillsattes förra året.

Här kommer Sigvards tankar:

Ann Löfving-Henrikssons gedigna genomgång av klimathotshistorien föranleder följande tankegångar:

Man kan undra hur stor del av den vuxna svenska befolkningen som har den minsta aning om klimathotets historia. Som det blivit genom medias, i synnerhet Public Service`, ensidighet i rapporteringen är det väl i stort sett Åsa Romson och Johan Rockström som är uttydarna av klimatvetenskapen i allmänhetens ögon. Några kanske också drar sig till minnes Al Gores film som visades på TV 2006, eller var det 2007. I övrigt är det medias ”ny forskning visar” och högprioriterade rapporter från väderhändelser världen över som gör intryck och cementerar klimathotsnojan. Enligt undersökningar har den för en del utvecklats till klimatångest.

Anders Wijkman är nog inte lika känd som Romson och Rockström. Men frågan är om inte han spelar en än mer ödesdiger roll när det gäller att utforma Sveriges klimat- och energipolitik. I sin dubbla roll som ordförande i både den extrema Romklubben och Miljömålsberedningen förtjänar han att uppmärksammas. Han är en slipad politisk räv som lätt får den grupp han leder med på noterna. På DN debatt 10 februari kunde vi läsa miljömålsberedningens förslag om tidigareläggning till 2045 av Sveriges miljömål och inrättandet av ett klimatpolitiskt råd som skall granska regeringens klimatpolitik. Ett slags ”överrock” på regeringen med andra ord. Därtill skall kommande regeringar bakbindas med en särskild klimatlag. ”Tillsammans skapar våra olika förslag till åtgärder ett slags klimatpolitiskt urverk som gör att klimatarbetet tickar och går oavsett regering, säger artikelförfattarna. En ny regering med en annan syn på klimat- och energipolitiken är därigenom överspelad redan från början. Nya kunskaper som motiverar en annan politik kan inte heller få genomslag utan ny lagstiftning. En sådan ordning är knappast förenlig med en utvecklad demokrati. Man kunde vänta sig att någon i den politiska församlingen skulle tänka att demokrati är vårt främsta redskap för att väga olika intressen mot varandra i en föränderlig värld där åtgärder mot ett förment klimathot trots allt bara är en av flera gemensamma uppgifter. Men icke, DN-artikeln är undertecknad av hela beredningen. Nog vore det intressant att pröva beredningens ledamöters insikter i det vetenskapliga underlaget för det klimathot man vill rädda oss ifrån.

Det hade varit enklare om Wijkman, med stöd av experten Rockström fått Miljöpartiets uppdrag att utgöra Miljömålsberedning. Resultatet hade nog inte blivit värst annorlunda. Båda dessa herrar begriper säkert en hel del, men är låsta av sina ideologiska agendor sprungna ur Romklubben och Global Challenges Foundation.

Medias ointresserade av kritisk granskning av själva fundamentet för klimathotet, d v s växthuseffektens och koldioxidens betydelse, är väl känt. Man kan fråga sig vad detta beror på. I en krönika i Göteborgsposten, aug 2015 skriver David Eberhard om grupptänkande. Han menar att vi ofta inte tycker som vi tycker för att vi är intelligenta eller insatta, utan för att vi tillhör en grupp som tycker likadant som vi själva. Att svenskar tenderar att tycka lika skulle bero på att vi är mer upplysta än andra, ifrågasätter Eberhard och menar att här lurar vi oss själva. Journalistikprofessor Kent Asps undersökning som visade att 52 procent av alla journalister på SVT är miljöpartister, viftar vissa bort som ointressant eftersom journalisterna ifråga inte förmodas syssla med opinionsbildning. Enligt Eberhard blottar sådan kritik en förbluffande okunskap om omedvetna psykologiska processer. I all kommunikation med omvärlden (och det är ju journalisters huvudsakliga uppgift) förmedlar man sina egna uppfattningar. Om man inte förstår det kan man inte göra något åt det, är Eberhards konklusion.

Medias oförmåga till självständigt tänkande vid mötet med den av miljörörelsen uppburne Rockström är något av ett skräckexempel på flathet. Har någon hört eller läst en kritisk fråga till honom? Regeln verkar vara att ge honom fritt att säga det han vill utan att någonsin besväras med några insiktsfulla frågor. Vi får aldrig veta hur det står till med hans kunskaper i klimatfrågan. Det maskerar han med att prata om alla möjliga miljö- och hållbarhetsfrågor i blandning med tvärsäkra klimatvetenskapliga uttalanden. I Göteborgsposten skrev för någon månad sedan krönikören Peter Hjörne ett reportage från en föreläsning av Rockström. Hjörne lät sig så till den grad imponeras att han upphöjde Rockström till viktig apostel lika populär som en rockstjärna. Hela artikeln bar vittnesbörd om en enastående aningslöshet. Ann Löfving-Henriksson och jag gjorde såväl gemensamma som enskilda framstötar mot både GPs ledarsida och GP-debatt med önskemål om plats för bemötande. Den mur av nonchalans vi mötte var mycket kompakt.

Regeringen förbereder nu energiomställningar som inte kommer att påverka jordens klimat det minsta. Beredningens förslag, om de antas av riksdagen, riskerar leda till än mer drastiska åtgärder som ändå inte blir mer än symbolhandlingar. Värt att tänka på är att Sveriges andel av världens utsläpp är ca 0,16 procent, och att Kina inte räknar med att börja minska sina utsläpp förrän år 2030. Indien kommer att dubblera sin kolanvändning. För dessa befolkningsmässigt och ytmässigt gigantiska länder är det kolets nersmutsning med hälsovådliga partiklar som är det centrala problemet, som man försöker lösa.

Klimat- och energipolitiken forceras nu fram på lösa grunder och lobbyister med egna agendor, oberörda av forskning som inte stödjer deras övertygelser, tillåts infiltrera och leda den demokratiska processen. Av allt att döma är riksdagens ledamöter nu så vaccinerade att de blivit totalt immuna mot varje ifrågasättande.

Ett klokt beslut vore att under fortsatt forskning avvakta. Det behövs flera decennier för att kunna skilja ut uppvärmningens orsaker från bakgrunden av alla naturliga väderväxlingar.

Den stolta devisen att Sverige skall gå före och visa vägen, vara ett föredöme och kräva högre tempo i samhällets och mäniskornas transformation kan komma att kosta oss vår välfärd. Och jordens klimat har inte påverkats det minsta. Men vi får en mer spännande framtid om vi bygger fler vindkraftverk, som Rockström säger. Spänningen torde dock variera i kraftnätet och för oss människor blir det spännande att se om där finns någon spänning till kaffekoket.

Kommentarer

Kommentera längst ner på sidan.

  1. Thomas P

    “Man kan undra hur stor del av den vuxna svenska befolkningen som har den minsta aning om klimathotets historia.”

    Man kan undra hur många här på bloggen som har det. Som så många gånger förr rekommenderar jag den här boken för den intresserade:
    https://www.aip.org/history/climate/index.htm

  2. BoE

    Trots Alice T och Adam C och deras positiva insatser på Göteborgs Postens ledarsida, så låter jag prenumerationen falla nu.

  3. Sten Kaijser

    Tack Thomas,

    det var en intressant länk. Jag konstaterar att precis som det finns många sätt att läsa Bibeln så finns det många sätt att gå in på den länken. Jag hade inte tid att att läsa allt, men jag konstaterade så småningom att han visserligen i sin historieskrivning antyder att det fanns olika uppfattningar så hyllar han dem som han anser “fick rätt”, sådana som Hansen och Mann, medan han talar om kritiker som “deniers”.

    Skriv gärna till honom och säg att om han vill övertyga skeptiker så skall han inte kalla dem deniers.

  4. Thomas P

    Sten #3 om du vill övertyga oss realister skall du inte kalla dig “skeptiker”, för det är inte vad du är, eller tycker du ett citat som detta tyder på en skeptisk läggning:
    “Till sist är jag ju naturligtvis tvungen att säga att man kan ju inte vara optimist om man samtidigt tror att världen är på väg mot en klimat-katastrof, och därför tror jag förstås inte att ökningen av koldioxiden i atmosfären kommer att leda till någon sådan.”

    Ganska typiskt f.ö. att allt du har att invända mot är användningen av ett enstaka ord, inte något i sakfrågan. Jag tvivlar på att Weart har någon större förhoppning av övertyga förnekarna vad han än väljer att kalla dem.

  5. Ingemar Nordin

    Thomas P #4,

    “Ganska typiskt f.ö. att allt du har att invända mot är användningen av ett enstaka ord, inte något i sakfrågan”

    Och vad är sakfrågan i denna tråd Thomas?

  6. Karl P

    Tidningarna är tyvärr korrumperade och följer ägarnas agenda. Det positiva är att folk börjar inse detta och letar sig till alternativa kanaler för faktabaserad information. Låt oss flytta debatten till de nya sunda kanalerna istället och lobba för dessa i sociala nätverk. Skicka artikeln till några av de nya tidningarna istället.

  7. Bo Blomberg

    P
    Tyckte nog att länken till Global Warming History mer handlade om simuleringsmodellerna än om klimathistorien som sådan och jag fick i alla fall inget intryck av att mätningar och erfarenheter (att jämföra med “farhågor/prognoser”) hade nån framträdande plats och den politiska dimensionen verkade helt frånvarande. Men visst, jag är förstås biased, det erkänner jag

  8. Sven Hanssen

    #1 TP

  9. Sven Hanssen

    #1 TP Jag kan rekommendera dig boken “Global avkylning” av Fredrik Charpentier Ljungström om du har ett intresse av klimathistoria.

  10. Ann lh

    Karl P, ge gärna exempel på lämpliga tidningar, tack.

  11. pekke

    Tyvärr är GP:s öppna åsiktskorridor inte så öppen när det gäller klimatfrågan.

    Det gäller i princip all svensk media.

    Klimatfrågan är fortfarande inlåst i åsiktskorridoren här i Sverige.

    Ett råd om klimatartiklar, en punch i början och inte stora massiva texter i artiklarna, kom i håg att vi lever i twitter och klick-monstrens värld

    Folk orkar inte läsa stora mängder text som de troligtvis inte begriper m.m.

    Fast så länge som media håller sig i åsiktskorridoren när det gäller klimatfrågan så kommer skeptiska åsikter förtryckas i media oavsett vilka fakta som presenteras.

    Tyvärr.

  12. Ingvar i Las Palmas

  13. Lasse

    “Medias oförmåga till självständigt tänkande vid mötet med den av miljörörelsen uppburne Rockström är något av ett skräckexempel på flathet.”
    Rockströms kunskaper i Klimatfrågan HAR testats.
    Detta efter ett program om Vietnams översvämmade kust som Bjerström gjorde för ett antal år sen.
    Bevattningsexperten R lyckades då inte förklara för oss att uttag av grundvatten låg bakom sänkta landmassan -inte havsnivåhöjningen.
    Sen den tabben vägrar denne man diskutera sakfrågan med andra än troende. Vi får dras med detta eftersom han inte vill avslöja att saken är viktigare än sanningen!

  14. Andreas

    #10 Ann lh

    Har ni provat Barometern OT? De “vågar” ibland släppa fram inlägg från folk som inte tänker i main stream-fåran.

  15. Ann lh

    A deras, tack för tipset. Ska fundera påden till nästa omgång.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *