Gästinlägg av Lars Bern – smakprov ur hans kommande bok.
I uppmarschen till FN:s stora miljömöte i Rio år 1992 spelade den slutna lobbygrupp som kallas Romklubben en viktig roll bakom kulisserna. Rom-klubben består enligt egen utsago av en grupp världsmedborgare som delar en gemensam oro för mänsklighetens framtid. Romklubben grundades 1968 på David Rockefellers egendom i Bellagio i Italien. Medlemskadern är en ganska traditionell samling av grandiosa världsförbättrare med fd statsöverhuvuden, FN-byråkrater, ledande politiker och regeringstjänstemän, diplomater, vetenskapsmän, nationalekonomer och storföretagsledare. De kommer från hela världen men med en stark slagsida åt en västlig elit.
Romklubben fick sitt genombrott med den alarmistiska rapporten Tillväxtens gränser som gavs ut år 1972. Målsättningen med skriften var av allt att döma att med tillspetsad skrämselpropaganda, mobilisera världsopinionen och världssamfundet för en åtgärdsplan för att möta de stora hållbarhetsproblem som man hävdade att mänskligheten stod inför. Man krokade på den debatt om global överbefolkning som dragits igång av den närstående Paul Ehrlichs uppmärksammade bok Befolkningsexplosionen. Rapportens grundläggande slutsats var i god neomalthusiansk anda att befolkningstillväxten och det ökande välståndet skulle komma att orsaka en ekologisk kollaps under de kommande hundra åren. Oron för befolkningsutvecklingen uttrycktes så här:
The overwhelming growth in world population caused by the positive birth-rate loop is a recent phenomenon, a result of mankind’s very successful reduc-tion of worldwide mortality. The controlling negative feedback loop has been weakened, allowing the positive loop to operate virtually without constraint. There are only two ways to restore the resulting imbalance. Either the birth rate must be brought down to equal the new, lower death rate, or the death rate must rise again.
Övertygelsen att livet på jorden och dess olika yttringar har bestämda grän-ser har blivit en kärnfråga inom ekologismens trossystem och för Romklubben. Denna förnimmelse av gränser och s.k. tipping-points är kärnan i deras teorier om hållbar utveckling. Tron visar sig såväl i modeller för ekologiska fotavtryck som i rädslan för överbefolkning. Det är en övertygelse om att livets utrymme är begränsat, ömtåligt och lätt att överanstränga. Man tror att vi redan lever långt över gränsen för vad jorden förmår.
Det som Romklubbens rapport blev mest känd för, trots den pessimistiska synen på människan, var att den förutspådde en snar brist på ett antal strategis-ka råvaror och viktiga metaller. Bl.a. skulle oljan börja sina redan år 1992 – det som idag kallas Peak Oil. Bristen skulle även drabba aluminium, koppar, guld, bly, kvicksilver, molybden, silver, tenn, wolfram, zink samt naturgas. Utvecklingen under årtiondena efter rapporten visar att man, som nästan alltid med denna typ av larm, tagit fullständigt fel. Trots en fantastisk tillväxt har priserna på råvaror i allmänhet sjunkit till en tredjedel av vad de var för 150 år sedan. Utvecklingen har gått åt motsatt håll mot vad denna elit förutspådde. Senare utvecklingstrender på befolkningsområdet visar likaså att man även där tänkte fel.
Trots att verkligheten hela tiden visar sig uppträda stick i stäv mot Romklubbens förutsägelser och larm, fortsätter de på samma linje. Den fossila energin och en rad andra råvaror tar slut inom en snar framtid, är fortfarande deras mantra. År 1991 publicerade man en ny skrämselrapport med titeln Den första globala revolutionen som nog kan sägas ha haft en central betydelse för den, fram till idag, framgångsrika skrämselpropagandan rörande antropogent orsakade klimatförändringar. I rapporten framgår tydligt att eftersom man misslyckats med mobiliseringen av världssamfundet med att skrämma med befolkningstillväxten och brist på råvaror, så måste man hitta ett effektivare argument den här gången. Man skrev i rapporten:
In searching for a common enemy against whom we can unite, we came up with the idea that pollution, the threat of global warming, water shortages, famine and the like, would fit the bill. In their totality and their interactions these phenomena do constitute a common threat which must be confronted by everyone together. But in designating these dangers as the enemy, we fall into the trap, which we have already warned readers about, namely mistaking symptoms for causes. All these dangers are caused by human intervention in natural processes, and it is only through changed attitudes and behavior that they can be overcome. The real enemy then is humanity itself.
Här går Romklubben så långt att man utnämner mänskligheten till sin egen fiende. Den antihumanism som man ser här dyker även upp i flera andra av ekologismens profetior. Alarmister på detta område väljer alltid att bortse ifrån människans kreativitet och innovationsförmåga. Det misstaget har kullkastat alla malthusianska domedagsprofetior hittills. Det som gjort människoarten så framgångsrik är ju denna fantastiska förmåga, att alltid hitta lösningar på pro-blem, att flytta gränser och föra utvecklingen vidare. Att utse mänskligheten till människans fiende i detta sammanhang strider f.ö. mot FN:s definition av hållbarhet utifrån människans behov. Vad Romklubben eftersträvar är inte att möjliggöra för människan att tillfredställa sina behov, utan att hindra henne från att kunna göra det.
Om vi inte stryper den mänskliga kreativiteten utan ger kommande generationer möjlighet att fritt tillfredställa sina behov inom verkligt hållbara ramar som FN:s hållbarhetsmål säger, då går mänskligheten inte under och Romklubben får återigen fel i sina förutsägelser.
I skriften Den Första Globala Revolutionen skriver Romklubben att: Demokrati är inte ett universalmedel. Den kan inte ordna allt och den är omedveten om sina egna begränsningar. Detta faktum måste tas itu med utan omvägar. Hur respektlöst det än må låta, är demokratin inte längre väl lämpad för de frågor som väntar. Komplexiteten och den tekniska karaktären på många av dagens problem tillåter inte alltid valda representanter att göra kompetenta beslut vid rätt tillfälle.
Romklubbens uppfattning får stå som en symbol för ekologismens inställning till den moderna representativa demokratin. Man vill precis som vänstern ersätta den med överstatligt elitistiskt expertstyre, det som i historien kallats upplyst despoti. I samma anda har t.ex. det svenska Miljöpartiet föreslagit att Sveriges utsläppsmål skall fastställas av en elit av experter. Det går att hitta rader av liknande uttalanden från olika neomalthusianer och från tankesmedjor och miljölobbyorganisationer över hela världen. Bo Ekman som är ordföranden i Sveriges främsta neomalthusianska tankesmedja The Tällberg Foundation har gjort flera uttalanden i samma anda. Anders Wijkman är styrelseledamot i tankesmedjan och tillika en av ordförandena i Romklubben.
Jag måste medge att när jag beaktar vidden och komplexiteten hos frågorna om jordens miljö och klimat, ligger det nära tillhands att misströsta om förmågan hos våra demokratiska institutioner att ta itu med problemen. Det är självklart att det ur denna misströstan vuxit fram ett successivt tvivel på förmågan att fatta de rätta besluten på demokratisk väg. Olika intressenter med ambitionen att öka sin utkomst och makt, har givetvis inte varit sena att se möjligheten att kunna utnyttja det bristande förtroendet för demokratin.
Men hur skulle alternativet se ut? Tänk tanken att vi inrättat ett globalt expertstyre vid FN:s miljökonferens år 1972. Tänk även tanken att detta styre skulle ha baserat sina beslut på Romklubbens olika förutsägelser och andra liknande profetior om framtiden från alla snarlika tankesmedjor och världsför-bättrare. Eftersom det visat sig att Romklubben m.fl. genomgående gjort bedömningar som visat sig helt felaktiga, skulle beslut baserade på dessa lett till en total ekonomisk katastrof. Samhället skulle idag inte kunna tillfredställa mer än en liten del av mänsklighetens behov och nöden skulle varit oerhörd, med en skenande befolkningsutveckling och ohämmad skövling av kvarvarande vildmarker.
Tänk er att Miljöpartiet får makt att driva igenom sitt förslag att viktiga beslut skall tas av miljöexperter. Det är alltså samma experter som gjort fel bedömningar i snart sagt alla större miljölarm under efterkrigstiden. Nej, demokratin är trots alla sina tillkortakommanden den överlägset bästa formen för beslutsfattande i politiska frågor. Den är inte perfekt men den är en garanti för mångfald i beslutsfattandet, vilket gör att man inte låser upp sig och varaktigt baserar sina beslut på falska förutsättningar. Väljare är inte uppbundna av prestigefyllda blockeringar till tidigare ståndpunkter, utan omprövar sina val, om de man gjort tidigare visat sig leda fel. Vad som hände i kölvattnet av Lysenkonismen i den diktatoriskt styrda kommunistvärlden var en tydlig illustration. Tyvärr ser vi liknande problem i dagens EU, där eliten gör sitt yttersta för att hindra att folkviljan i Europa kommer till uttryck. Det leder som vi nu bevittnar till enormt slöseri, mycket usel ekonomisk utveckling och som en reaktion pånyttfödd nationalism.
En vis statsman sa för inte så länge sedan att många typer av styrelseformer har prövats och kommer att prövas i denna värld av synd och bedrövelse. Ingen påstår att demokrati är perfekt eller allsmäktigt. Det har sagts att demokrati är den sämsta styrelseformen som har prövats, om man bortser från alla de övriga formerna som prövats genom tiderna. Orden är Sir Winston Churchills och sammanfattar väl min egen slutsats att vi måste slå vakt om demokratin med alla dess brister. Människors frihet måste till varje pris försvaras mot företeelser som Romklubbens och vänsterextremismens människoföraktande elitismen.
Demokratins och marknadsliberalismens mångfald är alltid bättre än elitismens och planekonomins enfald.
Professor emeritus i Fysikalisk Kemi vid KTH. Klimatdebattör sedan 2003.
Lars Bern!
Du är en modig man, som vågar utmana och konfrontera eliten och dess tidigare och aktuella ”sanningar”.
Som älskare av paradoxer har jag valt att tolka deras budskap om befokning, resurser och miljö som:
– Det bästa du kan göra för dina barn och barnbarn är att aldrig skaffa dem!
Som blir ganska kul om det riktats till deras föräldrar eller förföräldrar. 🙂
Men det har också en djupare innebörd om man är övertygad om att demokrati och mänskliga rättigheter är en värdegrund att bygga vidare på. Då finns inget utrymme för Romklubben eller någon annan att säga vem som har rätt at leva eller dö. Demokrati är det enda som kan vända en hopplös situation där alla ser ut att gå under, till en ny lösning som alla vinner på. Och det spelar ingen roll om det handlar om tre individer, en- , fem- eller 10 miljarder människor.
Om FN ska överleva måste de vända ryggen till elitister och NGO:er, böja sig ned och vika undan ogräset för att lyssna till de verkliga gräsrötterna. De har ett par utmärkta konventioner att luta sig emot, men bör dra tillbaka alla de som har minsta odör av människofientlighet. Annars riskerar de att hamna på samma skrotgård som andra som verkat i dessa syften.
Tack för den Lars Bern!
Tänk om denna artikel kunde ta sig in i tidningsdrakarna så att det äntligen blev lite liv om vad den glupande ulven förklädd till oskyldigt klimathotarfår egentligen är för något.
Jag förmodar att du försökt.
Tack Lars Bern
http://narrskeppet.blogspot.se/2012/11/hor-gud-varldsbanken.html
”—-Narrskeppet tar dig med på en resa i narrarnas oändliga värld—–”
Glöm inte andra i detta ”framtidsgäng” som Johannes Schellnhuber eller varför inte vår egen Lena E.som tycks trivas med en annan ”Romare” d.v.s Christina Figueres.
http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=6771097
”—Tillsammans med Mexicos president Felipe Calderón och UNFCCC:s generalsekreterare Christiana Figueres mottog idag Europaparlamentariker Lena Ek (C) pris som visionär opinionsbildare.—-”
Alldeles utmärkt och helt i överensstämmelse med min grundsyn. Problemet är att en elitstyrningen inte förmår inkludera människans kreativitet och därmed vår oförmåga att förutse framtiden, vilket innebär att en världsplanering av det slag Du beskriver är alldeles befängd. När det t ex gäller den viktiga frågan om människans energibehov pågår en mängd lovande utvecklingar som indikerar att detta problem med stor sannolikhet kommer att lösas detta århundrade. Här är emellertid den politik som drivs av våra miljöpartier mera till problem än nytta. Ständigt ser vi exempel på hur kreativa idéer helt omformar vår värld på ett sätt som var omöjligt att förutse bara för några decennier sedan. inte ens våra extrempartier vill förbjuda mobiltelefoner och datorer. Det enda robusta exemplet vi kan se under 1900-talets många galenskaper är att det just är de ofria, stängda och centralstyrda samhällena som har misslyckats även om de har påbörjats med de mest positiva förhoppningar och löften och under folkmassornas jubel. Majoriteten av den tyska befolkningen var för nazismen 1933, liksom kommunismen hade sitt stöd både hos den ryska och kinesiska befolkningen inte minst bland eliten. Även vår lilla svenska elit var inte precis överdrivet negativt inställd till världens totalitära regimer, dock mera tydligt efter att de hade upphört. I vissa fall fick man även leta med ljus och lykta efter en kritisk inställning till 1900-talets alla folkrepubliker i våra kära dagstidningar.
instämmer med Gunnar Strandell och Börje.S:
Lars Berns analys är som alltid kristallklar!
Lars, när kommer boken?
Den kunde ju bli en trevlig julklapp 🙂
Test
Det hela kan näppeligen benämnas vara demokrati längre, oder? Demokratur är den deFacto korrekta benämningen och därvid är Sverige också, suck!, ett ’föregångsland’ i allt mer accelererande takt.
Historiens domar kommer inte bli nådiga…
Arma Land!
Mvh/TJ
Donna L. levererar sin betraktelse, en av flera, från framträdande företrädare av Demokratur här:
http://nofrakkingconsensus.com/2013/11/29/un-climate-fanatics/
Mvh/TJ
Utmärkt Lars Bern.
Pudelns kärna.
Ser fram emot att få läsa boken.
Lars B. – Det ska verkligen bli intressant att följa hur ”kultureliten”, ekofascisterna och politikerna kommer att behandla denna bok som måste innebära ett uppvaknade här och där. Strongt!
Beträffande klimatpolitiken och Romklubben, så går utvecklingen här också på tvärs mot tron; det blir kallare i stället för varmare.
” att den förutspådde en snar brist på ett antal strategis-ka råvaror och viktiga metaller. Bl.a. skulle oljan börja sina redan år 1992 ”
Detta är ett vanligt missförstånd. Vad Limits to Grow konstaterade var att om förbrukningen fortsatte att öka exponentiellt *och inga nya källor hittade* skulle oljan börja ta slut 1992. Detta var inte en förutsägelse utan en lägre gräns. Romklubben var fullt medvetna om att man antagligen skulle hitta mer olja och hade i samma tabell med en skattning om man femdubblade tillgängliga reserver. Se
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Limits_to_Growth#Exponential_reserve_index
Problemet är inte att Romklubben hade kvantitativt fel utan att de alls hävdade att resurser kan ta slut, vilket strider mot somligas närmast religiösa tro på evig kvantitativ tillväxt.
Utmärkt!
Denna essä borde framföras i radions kultur och idédebattprogram OBS
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=176885
Försök också få in detta på kultursidorna i pressen. Glöm insändarsidorna. Det är på kultursidorna idédebatten kan påverkas.
Käre Björn
Med all respekt för Dina uppfattningar så har jag väl svårt att se från observationer att det håller på att bli kallare förutom att vi är på väg mot vintern. Jag kan väl också hålla med om att det med säkerhet var varmare, åtminstone i våra trakter, sådär för 6000 år sedan och ännu kallare om vi jämför med Eocen, så på mångmiljonskala kanske det blir gradvis kallare? Men det är väl ändå inte detta som är dagens problem?
LennartB
Käre Lennart!
Man behöver inte gå så långt tillbaka i tiden som 6000 år för finna svunnen värme. Det räcker med 1900-talets Grand maximum. Nu går vi mot ett solens Grand minimum. Burr!!!
#10
Man hugger nog till med metod 1adam d v s repression. ”Vaddå bok – nej titta en fågel”!
Under flera tidigare trådar har jag framhållit vikten av att se helheten, att ta avstånd från hela miljöfundamentalismen och inte enbart fastna vid lilla delen, den med klimatet.
Jag ser inget värre och mer motsägelsefullt än när klimatskeptiker själva utger sig för att vara verklighetsfrånvarande miljöextremister i debattinläggen.
Var finns skillnaden i det som brukas benämnas ”miljöhot” och ”klimathot”? Att miljöhotet påhittades något årtionde innan klimathotet? Glöm i sa fall inte att båda dessa hotbilder blev påhittade av samma extrema grupperingar, de som hatar ”prylsamhället” och välfärden och som nu ser sin chans att avskaffa demokratin till förmån för en världsomspännande miljödiktatur.
Jag har aldrig fått svar från någon av er på dessa frågor. Jonas N, Slabadang, Thomasj, Ann L_H och alla ni andra som också brukar skriva mängder av fina inlägg, har ni absolut inga synpunkter på miljöfundamentalismen, utöver den som tar upp klimatet??
Olav Gjelten #17
Att vara skeptiker innebär att jag kontrollerar fakta i många sammanhang och varje fall för sig. Det gör att jag aldrig kan ingå i någon massrörelse för eller emot någon företeelse i samhället.
På den här bloggen diskuteras utifrån klimatet och alarmismen kring detta och jämförelser görs ibland med andra företelser genom historien, men någon generell kritik mot det du kallar miljöfundamentalism kan du inte räkna med från mig.
Tack för alla värdefulla och stimulerande synpunkter. Någon tyckte jag var modig, men nej jag är bara tillräckligt gammal för att sluta vara till lags. Boken är på gång, men det är inte säkert att den kommer före Jul. Bokens titel:
ANTROPOCEN – den första hållbara epoken i jordens historia?
Gunnar Strandell # 18
Det svar som det du gett mig är inget som helst svar om din inställning till miljöfundamentalismen.
Sedan vet jag självklart att det här är en klimatblogg. Är det det du vill gömma deg bakom? Problemet, som jag ser det, är emellertid att det inte går att bryta ut en liten del av den enorma miljöfundamentalismen och hela tiden debattera som att alla de övriga delarna inte finns.
Så kom gärna igen med ett riktigt svar nästa gång.
Lars!
Titeln är en fullträff!!!
Hur kunde i stort sett alla miljöorganisationer bli så människofientliga? Det vore väl ett intressant forskningsprojekt för en psykolog? Men i stället verkar psykologerna mest intresserade av frågan varför så många människor inte tror på överdrivna eller påhittade miljö- och klimathot.
Det är möjligt att upplyst despoti är den bästa styrelseformen. Det är bara det att den inte kommer att vara. Despoten kanske blir galen och inte så upplyst längre. Despoten dör och efterträdaren kanske inte är upplyst alls. Någon annan, som inte är så upplyst, kanske tar över makten i en statskupp. Den upplysta despotin är dömt att vara ett kortvarigt tillstånd.
Demokrati har däremot en stor chans att överleva länge. Vad vi tyvärr ser i dag är att makthavarna steg för steg håller på att avskaffa demokratin och ersätta den med demokratur. Och i förlängningen kanske något ännu värre.
Elitstyre är bara en form av planekonomi, och planekonomi har totalt misslyckats i varje land där den har prövats. I början kan det gå bra, men med tiden klarar den inte av att ens förse medborgarna med mat. Vi skulle ha haft massvält i Sovjetunionen, om det inte hade varit så att en stor del av invånarna hade haft tillgång till en kolonilott eller sommarstuga där de kunde odla själva och till och med få ett överskott att sälja. Med ”tillgång till” menar jag då att den ägdes av dem själva, av släktingar eller av vänner. Makthavarna tillät en liten privat sektor, och den räddade folk från allt för mycket umbäranden.
Planekonomi är dessutom ett utmärkt verktyg för den härskare som vill ordna till hungersnöd bland befolkningsgrupper som motsätter sig styret.
Lars, keep up the good work! Du skriver alltid om viktiga och intressanta saker. Dina böcker är fantastiska och jag ser framemot din kommande bok. Ska du även skriva en bok om fettdebatten och Annika Dahlström? Det finns många lögner att skriva böcker om. Man kan skriva om totalitära system som nazism, kommunism och islam. Man kan skriva om lögnerna som läkemedelsindustrin förmedlar, lögnerna om kärnkraftens farlighet, den gröna industrin (environmentalismen) sprider en förskräcklig mängd lögner t ex om skogsdöden och klimatet. Det sprids även lögner om solens farlighet fast den är lika livsviktig som koldioxid på planeten Jorden. Det goda ska visst alltid demoniseras?! Fettet blev farligt, C02 gjordes också farligt av FN:s IPCC och solen har också farliggjorts av våra myndigheter. Det finns inte mycket vetenskap i världen utan det mest är ”kyrkor” som låtsas vara vetenskap.
Olav Gjelten #17
Att du inte fått önskad respons på dina återkommande utfall mot alla som inte tar ett tydligt avstånd från ”miljöfundamentalismen”. kan bero på att du aldrig förtydligat vad du väger in i begreppet. Jag tror att de flesta som är uttalat skeptiska till CAGW samtidigt är måna om att vårda vår natur och livsmiljö,
d v s CAGW-skeptikerna är miljövänner. Miljövård och miljöskadlig verksamhet är så mångfacetterade begrep att det vore märkligt att ta ett generellt avstånd.
Kan du utveckla dina tankar lite tydligare?
# 17, Olav Gjelten
Då får du läsa frihetsportalen imorgon. Jag har redan skrivit artikeln betitlad ”Absolut intrinsikalism”. Jag lägger ut den om jag hinner innan älgjakten. Jag har som princip max en artikel per dag och den ska vara uppe senast klockan 10.00. Annars får det bero till nästa dag. Det är trots allt en oavlönad fritidssyssla jag driver med min blog.
Den går i samma anda som Lars inlägg idag. Har för övrigt noterat att vi ofta skriver ganska likartat på samma teman och vid samma tidpunkter, bland annat på Newsmill när det var igång.
Lars Kamél, planekonomi klarar inte av matförsörjningen, ja inte ens försörjningen med dasspapper har det visat sig i Venezuela. Chefsplanekonomen skyller på att folket äter för mycket och att det därmed blir mer skit än vad han planerat!
Olav Gjelten #20
Jag har ingen förbestämd inställning till ”miljöfundamentalismen” eftersom den inte är definierad och därför inte går att diskutera punkt för punkt. Att samlas under någon ideologi och skapa benämningar på dem som står utanför ingår helt enkelt inte i min värderingsgrund.
Jag har tagit en hel del intryck av det Mats Jangdahl skrivit på sin blogg, Frihetsportalen , och jag rekommenderar dig att läsa den om du är intressserad av att förstå hur man kan vara skeptisk och kritisk men ändå milt intresserad av att skapa en folkrörelse där alla deltagare tvingas in i en kollektiv värdegrund.
Och det är inte bara motstånd mot ”miljöfundamentalism” som inte slår rot på den här bloggen. Det räcker med att skriva ”dubbdäck” eller dubbdäcksförbud” för att se hur skeptiker kan komma till helt olika slutsatser.
Och då har vi en bit kvar tills vi enats kring ”rattmuffen”! 😀
Länk (2:29 min):
http://www.youtube.com/watch?v=7QpIcbLkNP8
Olav G. – # 17 Det förvånar mig att Du inte förstått att jag för in klimathotet under det större begreppet miljöhot. I början av sommaren hade jag ett gästinlägg här på tråden som borde blåsa bort allt tvivel om saken, speciellt avslutningsorden:
https://www.klimatupplysningen.se/2013/06/12/de-grona-rotterna/
Klimathotet är nu den starkaste underavdelningen av miljöhotet men förmodligen kommer det att förskjutas mot tex den biologiska mångfalden när klimathotet inte lönar sig längre.
Olav G. #17: Såvida minnet stämmer sa Tage Danielsson nåt i stil med; ’ jag tycker inte om/hatar/ alla former av -ismer, förutom humanism & cyklism’, i vilket ju är korvspadsklart att hålla med om. Själv är jag emot all form av s.k. ’fundamentalism’ – avsett prefix. Det du kallar ’miljöfundamentalism’, alltså inkl. klimat, tror jag beror på att man inom respektive -ismer, i synnerhet då klimatismen, s.a.s. ’bakar ihop’ klimatet med miljön för att, dels, få möjlighet att förvilla och dels dito att framstå som ngn form av mer ’fulländad’ världsförbättrare, typ Messias. Har, med viss framgång, i olika politiska gremier framhållit att, även om där finns vissa beröringspunkter mellan miljö & klimat så är begreppen i sig ändock helt skilda från varandra, definitionsmässig. Och visst 17:ingen har där funnits, och finns fortsatt miljöproblem, ta t.ex. Teckomatorp som ett rejält avskräckande exempel, eller olika former dumpningar av [delvis suveränt] farligt avfall o/e restprodukter från diverse produktionsprocesser typ jordmetallers utvinning i Kina för insats i ’klimatvänlig’ vindkraft… (mega-suck!)
En deciliter dieselolja kan ruinera miljontals kbm dricksvatten, dock har detta näppeligen med klimat att göra… Sammalunda med skövling av regnskog för plantering/utvinning av palmolja > ’biobränsle’, osv. osv. Så nog finns där miljöhot alltid, emedan det s.k. ’klimathotet’ är ett 100%+++ hitte-på med endast ett syfte; makt/kontroll/pengar – inget av vilka kan finna rimlig lösning via ngn form av fundamentalism dock.
Mvh/TJ
PS: Lars Bern: suveränt bra inlägg, big txs! 😀 //DS
Korr #29: ska naturligtvis vara: ’oavsett prefix’, sorry för felande ’o’.
/TJ
Olav #17, ThomasJ #29
Initialt i Club of Romes ”The First Global Revolution” så talade man om att använda miljöhot som faktorn att ena världen emot. Det blev sedermera klimathot man satsade på.
Lars Bern – Din boktitel är utmärkt, men kommer troligen att framkalla hjärtflimmer hos Rockström, Wijkman, Ekman m.fl.
Måhända en repris; Danne Nordling beskrev i inlägg på sin blogg ’manövreringarna’ för införande av 100% socialism via de s.k. ’löntagarfonderna’ (Meidner) som Palme etCons med all kraft & bedräglig list försökte sig på för inte alltför länge sedan. Vad har detta nu med ’klimatet/-hotet’ att göra? Jo, där finns mängder av ’systematiska’ paralleller för att nå ’målet’. Läs och jämför med dagens ’klimatisms system’ för tillskansandes av kontroll/makt/ över samhälle(n) & människor, länk:
http://danne-nordling.blogspot.se/2013/11/kraven-pa-socialism-borjar-med-kritik.html
Mvh/TJ
Ingvar E. #31: Exactly! Och däri ligger ju oxo den djävulskt lömska, samhällsletala kärnan/drivkraften hos CoR med många flera ’organisationer’ och dessas företrädare/lakejer – som dessutom arvoderas, furstligt, till stor del med skattemedel. Det är i sanning en Värld ställd upp-och-ner, med undantag då för Australien, Japan, Ryssland och Kanada (så långt). Månne finns där ett gryn av hopp… ? 😉
Mvh/TJ
Apropå MSM/public service och den s.k. ’Granskningsnämnden’ ( sicket djefvla skämt, asså! ) vi har här i Norra Nordkorea, finns där uppenbarliga paralleller till dito ’nämnd’ i UK, länk:
http://tallbloke.wordpress.com/2013/11/30/bbc-responds-to-complaint-2-different-day-same-old-bullshit/
Mvh/TJ
Och sedan kan ju en/annan funderixieren ägnas åt varifrån & hur alla (?) de underliggande temperaturdata kommer respektive är eller inte är… 😉 Länk:
http://stevengoddard.wordpress.com/2013/11/29/giss-data-tampering-accounts-for-100-of-us-warming/
Mvh/TJ
Läs- och tänkvärt (skrämmande…):
http://www.thedailybell.com/news-analysis/34789/Real-Message-of-Global-Warming-Exposed/
Mvh/TJ
Tack Tomasj, Ann L-H, Gunnar Strandell, Mats Jangdal, Sigvard E, Ingvar Engelbrecht och Lars Kamél för svaren jag fick på mina inlägg om miljöfundamentalismen. Lars´skrivelse kanske inte var ens menat som svar till mig, men den skrivelsen visar att det finns större och mer inflytelsesrika personer än jag själv som ser hela miljörörelsen med sina bruna rötter som den farligaste av alla ideologier i modern tid. Gällande Ann L-H får jag också be om utsäkt för att jag hade glömt dina fina inlägg när jag efterlyste ditt namn. Att just du ser helheten i klimat- miljöperspektivet råder ingen tvekan om.
Det börjar röra på sig ordentligt i Tyskland… 😀 !
FAZ (Frankfurter Allgemeine Zeitung) kan närmast liknas vid svenska DN har länge varit ’DN-alarmistiskt’ vad gäller ’klimathotet’, men visar nu journalistisk ’ryggrad’ – något svenska journos till största delen saknar helt – i nedan, via NoTrickZone, förmedlade information:
http://notrickszone.com/2013/11/30/europe-climate-policy-blows-engine-huge-failure-scientists-failed-tricking-their-way-past-democracy-mood-of-resignation/
Nåt att ta till sig för många, många, många och ännu fler inom svensk media!
Mvh/TJ
ThomasJ #39. Som den gode rikskanslern Bismark sa ”Om jorden går under åk till Pommern för där inträffar allt 10 år senare. Gäller nog även Sverige. Så det dröjer nog till 2023 innan DN kommer med motsvarande.
Gunnar Strandell och Mats Jangdal.
Nu har jag en dryg timma läst frihetsportalen. Det var en en helt fantastisk blogg. Och det allra bästa med den tycker jag var del som handlade om rovdjurspolitiken. Jag kommer själv från de bygder i Norge där motståndet mot den ”moderna” rovdjurspolitiken är så kompakt att vanliga bönder, de som fortfarande orkar kämpa kvar, tagit saken i egna händer och lämnat rovdjurspolitikens lagar och bestämmelser där hen.
Ett tips så här vid jultider: skicka julklappar till politiker och miljöorganisationer med bilder på djur och människor som blivit sargade och halvt uppätna av de älskade rovdjuren.
Tack Lars Bern! Det blir en läsvärd bok!
Vi måste värna om demokratin! Det finns förmodligen personer i Romklubben och klimathotseliten som är mer intresserade av maktmöjligheterna med planekonomin än att påverka miljö och klimat. Detta är en av de stora riskerna, sådana personer ser till att hålla sig framme för att utnyttja möjligheterna till mer makt och inflytande. När man väl fått en sådan på maktpyramidens topp så kan vad som helst hända och det kan gå riktigt illa, historien är full av exempel.
Nu ligger artikeln jag lovade i inlägg #25 uppe.
https://www.frihetsportalen.se/2013/12/absolut-intrinsikalism/
#34 ThomasJ
Den dagen man förstår hur världen fungerar blir man lätt lite sorgsen.
Demokrati är det minst dåliga. Demokratin är alltid under angrepp så man måste vara på sin vakt. Dagen då sekretessen ökar, yttrandefrihet och integriteten minskar, ja, allt som inskränker och beskär Svensson, (som vanligtvis är den som mest tjänar på en fungerande demokrati) skall man vara på sin vakt. Ungefär det som händer nu.
Så om du är en demokrat och humanist för den delen skall du alltid kämpa på. Annars kan allt vi har kämpat för i sekler snabbt gå förlorat.(wow, mera hot, det var inte min mening. Skall mer tolkas som en varning)
Det verkar som om vi har klarat ännu en attack.
Att genom yttre hot ta makten och kontrollen är ett gammalt beprövat trick(jmf 911). Det paradoxala i det hela är att det var USA och Kina som sköt klimathotet i sank. Kanske de visste något som vi inte visste.