Andelen solstrålning som återkastas mot rymden, det så kallade albedot, minskar över tid, se figur 1. Detta betyder att mer solstrålning kommer in och värmer Jorden. Albedominskningen motsvarar en långsiktig värmande effekt som är mer än dubbelt så stor som effekten av CO2-ökningen under samma tidsperiod, se artikel.[1] Det finns därför all anledning att analysera vad detta kan bero på!
På lokal nivå är albedot helt slumpmässigt. Men på global nivå har vi bara mycket små variationer.
Varför minskar albedot? Fyra faktorer kan bidra:[2]
- Molntäckningen: mindre moln ger ett lägre albedo (även molnens tjocklek inverkar).
- Vegetationen ökar när CO2-halten ökar. Detta ger en grönare jord (global greening), vilket ger ett lägre albedo.
- Snö- och istäcket kan minska, vilket ger ett lägre albedo.
- Mängden aerosoler (stoft mm) i atmosfären kan minska, vilket ger ett lägre albedo.
Molnutbredningen är den primära faktorn att påverka albedot enligt ledande atmosfärforskare.[3][4] Detta gäller i synnerhet på det havs- och molndominerade södra halvklotet (SH), där punkterna 2.-4. har en obetydlig inverkan jämfört med norra halvklotet (NH).
Figur 1. Albedo för perioden mars 2000 – februari 2021, beräknad som reflekterad kortvågig strålning mätt vid TOA i förhållande till inkommande solstrålning. Säsongsrensade månadsgenomsnitt. Data: CERES EBAF.
I figur 1 ser vi att utvecklingen på halvkloten i stort sett följer varandra. Vi har en signifikant negativ trend på ungefär 0,2 procentenheter per decennium. SH har en lägre nivå, vilket förklaras av att det domineras av hav med hela 80 procent av ytan, jämfört med NH:s 60 procent.
Albedot kan mätas antingen vid molntäckt eller molnfri himmel. Något förenklat kan man säga att mätning vid molntäckt himmel fångar in molnalbedot medan mätning vid molnfri himmel fångar in albedot för de övriga faktorerna. Skillnaden mellan dessa två sätt att mäta visar hur albedot påverkas av molnen.
Figur 2. Albedot mätt vid molnfri himmel, vilket innebär att mätningen huvudsakligen avser reflektion från jordytan. Månadsgenomsnitt. Data: CERES EBAF.
I figur 2 ser vi att det är en stor skillnad i albedo mellan halvkloten vid molnfri himmel. SH har cirka 13 procent lägre ytalbedo än NH, vilket beror på att SH domineras av hav. Vi ser också att NH har en svagt negativ trend medan SH däremot i stort sett saknar trend.
Figur 3. Ytalbedot domineras av haven, som har albedo 8 procent jämfört med landområdena som har 26 procent. Polarområdena har värden över 70 procent. Data: CERES EBAF.
Figur 4. Albedot mätt vid molntäckt himmel, vilket innebär att mätningen huvudsakligen avser reflektion från molnen. Månadsgenomsnitt. Data: CERES EBAF.
När vi i figur 4 i stället mäter albedot vid molnig himmel är skillnaden mellan halvkloten bara cirka 4 procent, vilket beror på den större molnigheten på SH. Molnalbedot dominerar alltså över ytalbedot.
Vi har vidare en exakt lika stor negativ trend på SH som för det sammanlagda albedot för SH i figur 1. Korrelationen mellan de två är också nästan perfekt (+0,99). Detta indikerar att det i huvudsak är molnen som styr albedots utveckling på SH.
Figur 5. Molntäckning på NH och SH, procent. Ytviktade månadsgenomsnitt.
Data: CERES EBAF.
Vi har en motsatt utveckling av molnigheten i norr och syd. På NH ökar molnigheten något lite över tid, medan vi har en betydande minskning på SH över tid. Mindre moln på SH gör att mer solstrålning når jordytan, vilken på SH huvudsakligen består av hav, som ju har ett lågt albedo.
Procentuellt är minskningen på SH nästan exakt lika stor för molnutbredningen som för albedot. Detta ger ytterligare stöd för hypotesen att molnigheten är den primära faktor som styr albedot.
Albedot minskar på NH trots en trendmässigt svagt ökande molntäckning. Även på NH är molnen den dominerande faktorn. Till detta kommer viss påverkan från snötäcke, förgröning och aerosoler (mer om dessa i en kommande artikel).[4]
Huvudsakligen regleras albedot alltså av molnen. Regleringen förefaller minimera de globala effekterna och buffra klimatsystemet – reflekterad kortvågig strålning till rymden varierar bara med cirka 0,2 procent av det årliga medelflödet.[3]
Märklig symmetri mellan NH och SH
Jordens elliptiska bana samt skillnaden i albedo mellan halvkloten gör att SH får in betydligt mer strålning än NH (cirka 4 W/m2). Trots sina högst skiftande egenskaper får de båda halvkloten ändå tillgång till nästan exakt samma mängd energi (skillnaden är bara 0,5 – 1 W/m2).
Att albedo och nettoinstrålning på NH och SH följer varandra så nära är märkligt med tanke på att förhållandena på de två halvkloten är så olika varandra. Stephens m.fl. skriver att “The lack of flux, and albedo difference between hemispheres is remarkable. [This] results from a surprising degree of cancelation between hemispheric differences”.
Skillnaden mellan halvkloten upphävs alltså, trots att de är starkt isolerade från varandra i klimatologiskt hänseende.[3] Symmetriegenskapen visar på en högre kontrollfunktion i klimatet.
Hur kan detta förklaras? Enligt IPCC:s strålningsbaserade modeller finns ingen anledning till att det skulle finnas en sådan symmetri mellan halvkloten när de har så olika karaktäristika. På NH har vi mera landmassor, mera höga bergskedjor, snö och is, medan klimatet på SH däremot helt domineras av hav – och den enorma isklumpen Antarktis längst ner i söder. SH är också betydligt molnigare än NH, molntäckningen är cirka 70 procent jämfört med 64 procent, se figur 5.
Svaret är att symmetrin mellan halvkloten åstadkoms av att molnen på SH reflekterar mer solstrålning, så att det exakt motsvarar den högre reflexionen från landmassorna på NH.
En central komponent i att skapa denna symmetri mellan halvkloten är att den Intertropiska konvergenszonen (ITCZ) aktivt skiftas i nord-sydlig riktning. Detta sker på så vis att ITCZ säsongsvis etableras längre in på det halvklot som är för årstiden mörkare.[5] ITCZ är en form av transmission för klimatet i så motto att det är centrum för djupkonvektion (tropiska åskväder) och energitransport.
Klimatmodellerna är otillförlitliga
Hur klarar IPCC:s klimatmodeller (CMIP) av att återge hur albedot och därmed tillgänglig solstrålning styrs av molnigheten?
Svaret är att de modeller som tas fram via IPCC saknar mekanismer för att replikera symmetrin mellan halvkloten. Graden av symmetri underskattas i genomsnitt med en faktor 10 av modellerna (se avsnitt 6 i [3]).
Modellerna överskattar också den årliga variationen i solinstrålningen efter albedo med över 4 gånger. Modellerna saknar den centrala buffertmekanism som klimatet har i form av molnstyrning av albedot.[3]
Modellerna klarar inte heller av att replikera ITCZ:s skiften, som reglerar energifördelningen mellan halvkloten. De modeller som undersökts genererar två kopior av ITCZ, en norr om ekvatorn och en söder därom.[5] Detta är en empirisk omöjlighet, och visar på grundläggande konceptuella fel i modellerna.[6]
Modellerna bygger på strålningsbalanser och är byggda för att visa på en dominerande roll för växthusgaserna. De är däremot inte bra på att hantera konvektiva flöden i klimatets värmemaskin och inte heller molnens centrala roll som pådragsventil och buffring.[7] Dessa modellbrister är allvarliga eftersom det handlar om fundamental dynamik i klimatet. Långsiktiga prognoser från IPCC:s klimatmodeller är kända för att vara otillförlitliga och det finns starka argument för att modellernas missriktade fokus på växthusgasernas roll gör dem olämpliga som underlag för klimatpolitiken.
Sammanfattning
- Albedot har en mycket stor betydelse för klimatets långsiktiga utveckling. Albedots långsiktiga minskning gör att mer solstråling kommer in och värmer Jorden. Detta ger en mer än dubbelt så stor värmande effekt som ökningen av CO2.
- Jorden har ett självreglerande och buffrat system som styr hur mycket solstrålning som släpps in. Det fungerar i huvudsak genom att molnen skärmar av och reflekterar solstrålning, vilket mäts med molnalbedot. Även utgående värmestrålning modereras kraftigt av molnen.
Molnalbedot dominerar ytalbedot. - Det finns en märklig symmetri mellan halvkloten i hur mycket nettoenergi de får in från solen, trots att de är mycket olika varandra.
- Klimatsystemet strävar efter att minimera skillnaden i energitillgång mellan NH och SH. Symmetrin upprätthålls av molnen.
- En central mekanism som kompenserar för asymmetrin i det molnfria albedot mellan halvkloten är att den Intertropiska konvergenszonen (ITCZ) säsongsvis skiftar i nord-sydlig riktning. Detta sker på så vis att ITCZ etableras längre in på det halvklot som är för säsongen mörkare.[5][6]
- Klimatmodellerna från IPCC saknar en av de centrala buffertmekanismer som klimatet har i form av molnstyrningen av albedot.
Modellerna klarar inte heller av att replikera symmetrin mellan halvkloten.
Inte heller klarar de av att replikera mekanismen för skift i ITCZ som reglerar denna symmetri.
Referenser
[1] Ändrat albedo värmer Jorden dubbelt så mycket som CO2. https://klimatupplysningen.se/andrat-albedo-varmer-jorden-dubbelt-sa-mycket-som-co2/
[2] På lång sikt påverkas albedot också av geografiska förändringar som ger ett ändrat ytförhållande mellan land och hav. När havsytan långsamt höjs får vi exempelvis efter hand ett något lägre albedo. Denna förändring är dock insignifikant jämfört med övriga faktorer.
[3] The albedo of Earth, Stephens och 5 medförfattare, 2015, https://doi:10.1002/2014RG000449
[4] The changing nature of Earth’s reflected sunlight, Stephens och 8 medförfattare, 2022, https://doi.org/10.1098/rspa.2022.0053
[5] Compensation of Hemispheric Albedo Asymmetries by Shifts of the ITCZ and Tropical Clouds, Voigt och Stevens, samt 2 medförfattare, 2014, https://10.1175/JCLI-D-13-00205.1
[6] The Double-ITCZ Bias in CMIP3, CMIP5, and CMIP6 Models Based on Annual Mean Precipitation, Tian och Dong, 2020, https://doi.org/10.1029/2020GL087232
[7] Klimatfrågan går i moln, 7: Tropiska åskväder driver den största klimatvärmemaskinen, https://klimatupplysningen.se/klimatfragan-gar-i-moln-7-tropiska-askvader-driver-den-storsta-klimatvarmemaskinen/
Gabriel Oxenstierna
Länk till artiklar här på KU
I den första artikeln om molnen såg vi att molnens strålningseffekt (CRE) är kraftigt negativ.
I den andra artikeln såg vi hur olika molnvariabler utvecklas över tiden.
I den tredje artikeln såg vi hur konvektionen i tropikerna fungerar som en jättelik termostat som stabiliserar klimatet.
I den fjärde artikeln såg vi att molnen har en ledande roll jämfört CO2.
I den femte artikeln såg vi att ledande molnforskare har helt olika uppfattningar om storleken på molnfeedbacken, vilket har stora implikationer för klimatkänsligheten.
I den sjätte artikeln såg vi att en ny fältstudie visar att molnfeedbacken från cumulusmoln kraftigt har överskattats i IPCC:s klimatmodeller vilket gör att klimatkänsligheten nu antas vara lägre än vad IPCC anger.
I den sjunde artikeln såg vi att klimatet fungerar som en gigantisk värmemaskin, som drivs av de tropiska åskvädren och där molnen fungerar som pådragsventil.
Tack Gabriel.
Intressant och logiskt.
Tack Gabriel för denna klargörande text.
Om NH har en ökad molnighet så är Sverige ett undantag.
Kan det vara vinterns molnighet som ökar?
Slutklämmen är dock något för mainstreammedia att fundera över: ”det finns starka argument för att modellernas missriktade fokus på växthusgasernas roll gör dem olämpliga som underlag för klimatpolitiken.”
Ser fram emot nästa artikel!
Intressant.
Dina grafer visar endast de 20 senaste åren. Kanske finns inte goda data för längre perioder. Men vågar man spekulera hur det har sett ut de senaste 100 åren och hur blir det med albedot i framtiden. Kommer den fortsatt minska eller blir det ett trendbrott?
Tack för analysen! Jag undrar om inte den ökade solinstrålningen kan ha betydelse?
Minskad albedo till följd av minskat molntäcke leder till mer instrålning från solen, men också en ökad utstrålning från jordytan eftersom molnen inte är i vägen på samma sätt.
3 mattias
Jag har bara jobbat med CERES data, det är EBAF som börjar i februari 2000. Känner inte till om det finns bra/jämförbara data dessförinnan för albedot. Borde finnas från 1979/80 i så fall.
Tacksam om någon kan komplettera!
Självfallet blir det ett trendbrott framöver, klimatet utvecklas i cykler. Molnigheten dök ju ner runt 1997/98 med flera procentenheter pga ett klimatomslag. Du kan läsa mer om det i Javier Vinos bok.
2 Lasse
Intressant hypotes!
Jag har mina processade data i Excel och det kräver lite jobb att få fram månadsvisa figurer med trender. Men det är bara på global nivå.
Om det är just svenska molnigheten sorterad per månad du vill ha fram kanske det är enklare att kolla med SMHI.
4 Torsten
Själva solstrålningen minskar trendmässigt med cirka 0,2 W/m2 under perioden 2000–2021. Det beror på en svagare solcykel.
Den reflekterade strålningen minskar dock betydligt mer, med 1,5 W/m2. Så netto har vi mer solstrålning tillgänglig på Jorden, det är just det som är innebörden i att albedot minskar. Mer värme på Jorden, och som jag visade i tidigare artikel är det dubbelt så mycket av värme av albedominskningen som av CO2-ökningen.
https://klimatupplysningen.se/andrat-albedo-varmer-jorden-dubbelt-sa-mycket-som-co2/
5 Kent
Håll gärna isär långvåg och kortvåg!
ALbedot mäter nettot av kortvågsdelen, alltså även att molnen skärmar av solstrålning.
Sedan strålar Jorden som en svartkropp, men det är då långvågig värmestrålning, vilken ökar när globala temperaturen ökar.
#9 Gabriel
Du har några formuleringar i texten som leder läsare till fel slutsatser. Exempel:
” Albedominskningen motsvarar en långsiktig värmande effekt som är mer än dubbelt så stor som effekten av CO2-ökningen”
” I den fjärde artikeln såg vi att molnen har en ledande roll jämfört CO2.”
Dessa påståenden grundar sig enbart på effekten av att mer solstrålning når jordytan vid det observerade minskande albedot, men du skriver också att anledningen till det minskande albedot är minskat molntäcke vilket i sin tur leder till ökad utstrålning från jordytan, alltså ökad avkylning. Denna effekt nämner du inte ens men det är den effekten som gör att jämförelsen med CO2 blir fel och missledande.
Minskat albedo till följd av minskande molntäcke leder inte till en uppvärmning som kan jämföras med koldioxidens effekt.
” Långsiktiga prognoser från IPCC:s klimatmodeller är kända för att vara otillförlitliga..”
Detta är direkt fel, se denna analys av Hausfather som visar att klimatmodeller till och med före IPCC har varit mycket bra på att prediktera temperaturökningen globalt:
https://www.carbonbrief.org/analysis-how-well-have-climate-models-projected-global-warming
”.. och det finns starka argument för att modellernas missriktade fokus på växthusgasernas roll gör dem olämpliga som underlag för klimatpolitiken.”
Nej, som länken ovan visar är klimatmodellerna bra och denna text om albedo är heller inget argument i det ämnet.
Det fanns en rapport som jag inte längre hittar, som visade att solens spektrala innehåll har förändrats på ett sådant sätt, att intensiteten i UV har minskat, men att samtidigt har intensiteten i bandet av ljusvåglängder ökat något. Konsekvens är, något mer energi i den direkta strålningen mot jordytan och en minskning av energin som fångas upp av stratosfären och utåt. Kan det vara denna effekt som man misstar sig beror på minskat albedo? Som det nu förefaller, så minskar den globala temperaturen, vilket då kan bero på minskad energi i UV-bandet, vars effekt tar ut konsekvensen av höjningen i effekten från ljusvåglängderna. Alltså, en kallare stratosfär skulle påverka den globala temperaturen nedåt, genom förändrad atmosfärscirkulation.
Kom ihåg!
De potentater som grundade IPCC, hade inte för avsikt att egentligen IPCC skulle förklara ”klimatutvecklingen” eller prognosticera denna vetenskapligt.
IPCC ENDA uppdrag är att när klimatforskning publiceras, så skall denna inordnas så att alla faktorer mynnar i att förändringar skylls på CO2.
Detta i sin tur underförstått som underlag för att skapa en hysterisk alarmiströrelse via media.
# 10 Kent Är du en av läsarna som drar fel slutsatser.
NASA har en sida om albedot som kan diskuteras.
https://earthobservatory.nasa.gov/images/84499/measuring-earths-albedo
Där kommer de med en önskan, år 2011, om längre mätperiod .
Den period de då hade visade ingen global trend.
#10 Kent
Läs: ”The problem with climate models” av Andy May..
https://andymaypetrophysicist.com/2021/02/06/the-problem-with-climate-models/?amp=1
Därefter ” Comments and declarations by Happer and Lindzen on SEC rule”
https://co2coalition.org/wp-content/uploads/2022/06/Happer-Lindzen-SEC-6-17-22.pdf
Kent
Om jag förstår dej rätt så menar du alltså att förändringar i molnbildning och vegetation inte har någon inverkan på det ”globala klimatet”, utan det är bara växthusgaser, främst koldioxid, som har betydelse? Är det det som är kärnpunkten i din retorik?
Jag måste säga att jag beundrar er som ids läsa och reflektera över Kents inlägg, och t.o.m. kommentera dem! Själv hoppar jag reflexmässigt över allt som skrivs av den signaturen sedan lång tid tillbaka, det finns viktigare saker att lägga sin tid på.
En mycket intressant artikel, Gabriel. Tack.
Man undrar VAD som får molnen att ändra sin reflexivitet (fig. 4), och dessutom olika på de olika halvkloten. Skulle det kunna vara en omfördelning av molntyper? och i så fall, vad orsakar sådana?
Observerat att kvalificerade inlägg ofta blandas med infantila inlägg om ämnen hela tiden. Borde bli besvärligt för webb-ansvarig att hantera, kanske.
Men kul är det ju i alla fall.
Jag gillar i alla fall denna blogg.
#16 MatsL
Njaeaa typ. Jag bara tolkar det Gabriel skriver. OM albedoförändringen i huvudsak består i minskad molnbildning så kan man inte hävda att den då ökande instrålningen ger en större uppvärmning än ökningen av koldioxid har givit. Detta eftersom man också måste räkna med att utstrålningen ökar då molnbildningen minskar. Detta har avhandlats i en annan tråd där det konstaterades att förändring i molnbildning har på sin höjd en svagt eller till och med ingen uppvärmande effekt.
Det går inte att tillskriva albedoförändringen noll effekt, men den är mycket mindre än koldioxidens.
# 20 Kent Denna koldioxid. Ständigt på jakt för att förstöra för människorna. Den är osynlig, bara Greta som kan se den. Kent, den oförtröttliga koldioxidjägaren, är nästan lika osynlig som koldioxiden.
Nr 20 kent…
Albedoförändringen har inte noll effekt men är mycket mindre än koldioxidens skriver du..
Det där låter förvillande likt slutklämmen i rockströms senaste bok – där skriver han att vi nu ser ut att ha nått en social tippingpoint och att folket nu nåt så långt i sin förståelse av klimathotet att förändringsvågen blir oundviklig – folket vänder sig mot kapitalismen och inför det nya gröna, hållbara och jämlika…
Rockström missar dock det helt uppenbara – att miljöpartiet kraschar ner till 4% i sympatiundersökningarna och att ungdomarna i senaste skolvalet helt vände miljöpartiet ryggen…men rockströms slutsats är att folket nu nått fram till den nödvändiga förståelsen och således är beredda att genomföra den gröna omställningen…
– Har någon vuxen människa någonsin haft svårare att läsa av sin omgivning och samhället runt omkring honom än denne rockström?
Att inte orka sätta sig in i betydelsen av albedoeffekterna innebär inte att den riktiga slutsatsen är att den är större än noll.
En första blick på hur stora områden av våran planet som bidrar med effekter i albedofrågan varje dag, året runt borde leda till en rejäl eftertanke.
På tal om albedo – det är väldigt mycket av den varan just nu i nordamerika – rejält med vit snö och Arctic Winter Games fick ställa in utomhustävlingarna pga sträng kyla.
Det går fint för kung bore just nu på våran vitblå planet!
Magnus blomgren #23
Jo, kallt vinterväder!
Men här hemma blir vi påminda om värmen.
Vi har hör haft två månader av ovanligt varmt väder hörde jag någon tv- meteorolog uttala sig om.
Det är ju inte sant men vi blir påminda ändå.
Hej Gabriel
Jag vet att du påstått detta tidigare
”Jordens elliptiska bana samt skillnaden i albedo mellan halvkloten gör att SH får in betydligt mer strålning än NH (cirka 4 W/m2).”
Men stämmer det verkligen?
Kanske med CERES data, men inte med TSIS-1 data och SORCE/TIM data.
Varför skiljer det?
#20 Kent
”Detta har avhandlats i en annan tråd där det konstaterades att förändring i molnbildning har på sin höjd en svagt eller till och med ingen uppvärmande”
Fel, tänk om, tänk rätt
#20
Njaeaa typ, Kent. Är du säker på att du tolkar det som Gabriel skrev? I mina ögon verkade det mer se ut som att du tolkade det som Hausfather skriver, för att sedan använda din tolkning där för att påstå att Gabriel har fel. Men jag kanske tolkar dej fel?
#27 Mats
Nej, jag väger inte in Hausfather i detta.
En av de tidigare trådarna på det här molntemat diskuterade balansen mellan in- och utstrålat och om mindre moln ger en övervikt åt endera processen. Det är välkänt att moln hindrar instrålning på dagen så väl som utstrålning på natten.
I detta inlägg argumenterar Gabriel för hur mycket extra instrålning det blir om molnen minskar och jämför den extra effekten med den extra värmeeffekten från tillskottet av den extra koldioxiden. Jag menar att den jämförelsen haltar om man inte samtidigt beaktar den ökande avkylningen på natten. Moln dyker ju inte bara upp på dagen och försvinner på natten..
Verkar detta ologiskt?
Kent. Med risk för att bli tjatig, så säger jag inget mer. Men till skillnad från dig så agerar jag inte anonymt.
Ingen beskriver det varma 30-talet annan än Tony Heller. Jag vill framhålla honom som en av dem som visar vad som varit tidigare i vår när-historia.
https://www.youtube.com/watch?v=3HjyAgOnO1Y
Tipping point har nått Mallorca. Där snöar det.
Svar 30 Lars,
John Steinbeck ”Vredens druvor”.Där kan man snacka om att klimatförändringar ställer till det.
Kent, #28,
ja – MYCKET ologiskt. Felaktigt, till och med.
Albedo – reflektion av inkommande strålning är inte relevant på natten då det handlar om bakgrundsstrålning från rymden med en temperatur om 3-4 K.
Sålunda – vi talar om dagtid. Reflektion av solljus. Inte nattetid och utstrålning i IR
Jag vet inte hur moln parameteriseras i klimatmodeller, men i verkligheten, utomhus så dyker moln verkligen upp på dagen och försvinner på natten. Det motsatta händer förstås också. Moln är både konsekvenser av komplexa skeende och komplexa i sig. Det är oklokt att rakt av avfärda deras komplexitet och möjligen komplexa påverkan på temperatur- och klimatreglering genom att göra dem till en av många skattade parametrar i en datormodell.
Ulf, #31,
”Ständigt denna CO₂” för att parafrasera Ture Svenston
#33 foliehatt
Har du inte förstått att moln hindrar värme att stråla ut från jorden?
#35 Kent
Moln är nettokylande, t.o.m. IPCC erkänner det.
Mer moln = kallare
Mindre moln = varmare
#28
”Moln dyker ju inte bara upp på dagen och försvinner på natten..”
Här avslöjar Kent sin grundläggande okunnighet i meteorologi/atmosfärfysik. För det är just det som konvektiva moln gör. De bildas på förmiddagen då solstrålningen värmer marken och den uppvärmda luften börjar stiga och molnigheten kulminerar sent på eftermiddagen. I tropikerna blir det inte sällan åskregn då. I Amazonas kan man nästan ställa klockan efter eftermiddagsregnet. På kvällen när solen inte längre värmer kollapsar konvektionen och molnen upplöses. Och så börjar det hela om igen.
Kent, #35
Alla i Sverige som har körkort vet detta.
Men, albedo mäts på dagen. Moln på dagen betyder inte per definition moln under natten. Du kan observera denna icke-korrelation på egen hand, där du bor. Det är bara att gå utomhus och observera lite nu och då.
”De modeller som undersökts genererar två kopior av ITCZ, en norr om ekvatorn och en söder därom.[5] Detta är en empirisk omöjlighet, och visar på grundläggande konceptuella fel i modellerna.[6]”
Det där är inte 100% sant. I östra Stilla Havet finns faktiskt en svag antydan till två ITCZ, men den är väldigt mycket svagare än i klimatmodellerna, och den finns inte alls någon annan stans:
https://gpm.nasa.gov/sites/default/files/styles/article_top_image_large/public/2020-06/grand_average_climatology2_black_print.jpg?itok=3e44heXn
39 tty
Här måste man vara försiktig med att tolka diagram. Om det är ett diagram med årsgenomsnitt kan det bli så att det SER UT som att det finns två st ITCZ. Medan det egentligen handlar om att ITCZ skiftat fram och tillbaka under året.
På den här simuleringen månad för månad ser du vad jag menar:
https://wattsupwiththat.files.wordpress.com/2015/11/trmm-monthly-rainfall-animation.gif?resize=640%2C640
Man ser tydligt hur ’zonen’ skiftar i nord-sydlig riktining. Men att det finns en viss eftersläpning.
Från en artikel av Willis E. om just problemet som modellerna har med dubbel ITCZ.
https://wattsupwiththat.com/2015/11/12/a-tale-of-two-convergences/
Problemet för modellerna att hanter ITCZ är ju välkänt i litteraturen. Se källorna, nr 6 inkluderar även CMIP6.
[5] Compensation of Hemispheric Albedo Asymmetries by Shifts of the ITCZ and Tropical Clouds, Voigt och Stevens, samt 2 medförfattare, 2014, https://10.1175/JCLI-D-13-00205.1
[6] The Double-ITCZ Bias in CMIP3, CMIP5, and CMIP6 Models Based on Annual Mean Precipitation, Tian och Dong, 2020, https://doi.org/10.1029/2020GL087232
Kent
Detta handlar om globala genomsnitt, månad för månad. Vad som händer på dagen/natten döljs i dessa genomsnitt.
Jag går inte in och argumenterar i detaljer, men allmänt sett kan man konstatera, att om du ser på kortvågsdelen (solen) så vet vi att det kommer in mer energi pga minskande albedot.
Således värms Jorden av detta.
Värmen strålar ut som långvåg, vilket påverkas av atmosfärseffekten och mängden växthusgaser. Om vi bortser från den lilla globala obalansen vid TOA så är energiflödet in lika stort som utflödet.
Diskussionen handlar om attribuering av den globala värmetrenden. Vad är det som orsakar den? IPCC-konsensus attribuerar det mesta till växthusgaserna, att de gör att mindre energi strålar ut. Framför allt är det olika påstådda positiva feedbacks som påstås öka denna del. Men den direkta strålningseffekten är som jag säger över 2 gånger större för kortvågsdelen än för långvågsdelen.
Att en stor del av uppvärmningen beror på att energiflödet IN ökar beläggs av en lång rad artiklar senaste åren. Här finns en översikt över cirka 20 av dem som publicerades 2021. Främst är det molnen som är i fokus för forskningen.:
https://notrickszone.com/2022/02/03/2021-the-year-scientists-ascribed-shortwave-modulating-cloud-variability-as-the-driver-of-climate/
#41
Tack för tålamodet!
Moln är svårfångade 😉
Min fråga var kanske relevant-när är det molnigt?
Min känsla är att solen skiner mer trots mer moln.
Kanske vinter/sommar
De klimathotsreligiösa fortsätter att ljuga om att klimatmodellerna är i stort sett korrekta. Vilket i och för sig är begripligt. Inga data från verkligheten stödjer ju den religionens dogmer, utan det gör bara de påhittade data som är resultat från klimatmodeller.
1973-2000 blev världen inte alls 0,6 grader varmare, utan ungefär hälften av det. Fast det är typiskt för klimathotsreligiösa att ta just värdet för 1973 som norm, fast det året var ett ovanligt kallt år jämfört med åren före och efter.
En klimatkänslighet på 3 grader per fördubbling av koldioxidhalten är naturligtvis på tok för hög. Vilket åtskilliga vetenskapliga studier har visat de senaste åren.
Om färre moln ökar avkylningen men mer växthusgaser minskar den, så kanske det i stort sett går jämt upp?
Denna är kanske relevant:
https://notrickszone.com/2023/01/30/observation-removing-water-vapor-greenhouse-gas-leads-to-warming-adding-it-leads-to-cooling/#comments
Ännu mer forskning som motsäger modellerna där vatten förutsätts ge en positiv återkoppling.
#37 tty
Påstår du att jordens nattsida har mindre molntäcke än dagssidan?
#45 Kent
Det verkar så
” the global annual average oceanic cloud cover is still slightly greater during the day than at night by 0.3%.”
#46 Torbjörn
Precis så irrelevant är tyy’s yrande om tropiska regn alltså. Hur mycket av resten han skriver är lika ihåligt?
Poängen jag försöker göra här är att visserligen kommer mer solstrålning att nå jordytan vid minskande albedo, men eftersom albedominskningen består i ett minskat molntäcke så leder det samtidigt till en ökande utstrålning från jorden. Därför blir det missvisande att säga som Gabriel gör:
” Detta ger en mer än dubbelt så stor värmande effekt som ökningen av CO2.”
eftersom den beräkningen bara grundar sig på tillskottet från solstrålningen. Minskad albedo från minskat molntäcke ökar ju även avkylningen. Var är det bidraget i uträkningen? Visst kan nettot ändå ge en viss uppvärmning men inte på den nivån som Gabriel anger.
Därför blir också denna slutsats fel:
” ..och det finns starka argument för att modellernas missriktade fokus på växthusgasernas roll gör dem olämpliga som underlag för klimatpolitiken.”
Denna berättelsen om albedo är i alla fall inte ett sådant argument..
#47 Kent
Nu svamlar du igen
Om det är mer moln som reflekterar bort mer strålning än vad som stålas ut från jordytan ändras balansen instrålning-utstrålning.
Inget konstigt med det
Kent, #47,
Enligt figurerna 2-5 så har molntäcket minskat på SH men ytalbedot är i stort oförändrat. Annat är det för NH. Där har molntäcket ökat något – MEN både ytan OCH molnen uppvisar sjunkande albedo. Ytan, troligen som en konsekvens av ökad mängd levande biomassa på grund av koldioxidgödsling. Molnens ändrade albedo saknar en bra förklaring, vad jag vet – men vore en intressant faktor att undersöka.
Din tolkning av artikeln ”eftersom albedominskningen består i ett minskat molntäcke” är således fel.
Ditt påstående att ökad instrålning av energi höjer utstrålning är visserligen sann. Men det är ett post hoc fenomen. dvs det sker endast efter den ökade instrålningen ger en högre temperatur.
47 Kent
”Poängen jag försöker göra här är att visserligen kommer mer solstrålning att nå jordytan vid minskande albedo, men eftersom albedominskningen består i ett minskat molntäcke så leder det samtidigt till en ökande utstrålning från jorden. Därför blir det missvisande att säga som Gabriel gör: ”Detta ger en mer än dubbelt så stor värmande effekt som ökningen av CO2.”
eftersom den beräkningen bara grundar sig på tillskottet från solstrålningen. ”
Återigen, som jag skrev i #41, diskussionen handlar om ATTRIBUERING av den globala värmetrenden. Vad är det som orsakar den? IPCC-konsensus attribuerar det mesta till växthusgaserna, att de gör att mindre energi strålar ut. Framför allt är det olika påstådda positiva feedbacks som påstås öka denna del. Men den direkta strålningseffekten är som jag säger i artikeln över 2 gånger större för kortvågsdelen jämför med forcing från CO2 (långvågsdelen).
IPCCs attribuering bygger på att de antar att det finns olika feedbacks som förstärker forcings. Men storleken på feedbacks är okända, vilket visas av att IPCC än i dag har ett enormt intervall för ECS.
Min uppfattning är att ECS ligger under 2 och att naturliga variationer ligger bakom större delen av uppvärmningen.