I ett intressant inlägg på WUWT skriver Robert E. Levine om diskrepansen mellan vad som står i själva IPCC-rapporten (2007) och organisationens sammanfattning till politiker, media och allmänhet. Ofta skapar denna skillnad en förvirring i debatten eftersom kritiker och försvarare refererar till olika saker.
Levine fokuserar på osäkerheterna i klimatmodellerna (men jag misstänker att man skulle kunna göra samma sak för flera andra delområden) och har hittat många citat som visar hur klimatmodellerarna själva beskriver de stora osäkerheter som finns – osäkerheter som sedan är som bortblåsta, eller åtminstone mycket nedtonade, i summeringen.
Modellerarna menar exempelvis att de har dålig koll på proxidata för temperatur- och klimatförhållanden före instrumentmätningarna. Det gör det omöjligt för dem att egentligen validera sina modeller för historisk tid. De menar också att det råder stor, för att inte säga avgrundsdjup, kunskapsbrist beträffande molnbildning och dess inverkan på klimatet. Därför, menar de, kan man egentligen inte ge några säkra förutsägelser.
En kommentator, Adam Gallon, plockar fram ytterligare citat som stärker bilden att klimatmodelleringarna får betraktas som en övning i programmering snarare än som seriösa försök att spå om framtida klimat. Detta stämmer också med den undersökning som Dennis Bray och Hans von Storch genomförde 2008 om vad klimatforskarna själva tror om modellernas pålitlighet.
Som försvar brukar IPCC hänvisa till att man gör en uppskattning av ensamblen, dvs gruppen, av modeller. En sådan försvarare är kommentatorn Bob Ryan. Men det är naturligtvis en illusion att tro att medelvärdet av alla prognoser skulle vara närmare sanningen än någon enskild modell. En modell ger blott uttryck för varje forskargrupps subjektiva gissningar beträffande vissa ingångsdata och parametrar. Inget annat. Och att göra medelvärdes-uppskattningar på detta ger bara medelvärden på gissningar, och är inget mått på hur nära verkligheten man ligger. Osäkerheterna är precis lika stora som för varje enskild modell. Det går inte att trolla bort dem.
Den här diskrepansen mellan rapport och sammanfattning når sällan ut i media, eller till allmänhet och politiker. Frågan är, vad gör de medverkande forskarna? Biter de ihop och håller käft och ser pengaströmmen fortsätta in, eller säger de ifrån? En del vågar säga ifrån om hur ledningen för IPCC gör sina summeringar och vad som kommer ut i media. Jag hoppas att det blir fler som vågar.
Ingemar Nordin
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Den stora frågan är om det finns några vassa forskare när nästa rapport ska skrivas ihop och summeras. Den här gången lär inget slarv och inga överdrifter slinka igenom lika lätt som tidigare…
Det är inte bara modellerna i sig och proxdata som utgör problemen.
Användarnas inkompetens är ett mycket större problem och det absolut största problemet är att politiker tror att de ger något prognostiserande mervärde till politiska beslut.Jag tror att modellmakarna själva inser och erkänner att modellerna inte räcker till i något aseende att göra prognoser eller tillförlitliga framtida scenarier.
När det gäller att svara på vad som skulle kunna hända OM det blev varmare så kan modellerna ge olika generellt ökande sannolikheter som konsekvens. Problemet är att de kan inte tala om sannolikheten för att det skall ske och inte heller varför och hur mycket.
Vad gäller användarna så är det total anarki som gäller för vad man får och kan använda modellerna till.Att använda dem till facit och som ”experiment” till grund för slutsatser till 100 tals publicerade artiklar är uppenbart missbruk.
Jag vet inte hur man ska få stopp på den här rena klimatvetenskapliga sandlådan.Användarna har ingen som helst susning om modellernas begränsningar eller värde.Sista klavertrampet var den artikel som publicerades av Hockeygänget för en vecka sedan om co2 som den stora klimatdrivaren baserat endast på modellkörningar och där de försöke använda vattenånga och moln som rundningsmärke….IGEN!
Så Ingemar jag tror att det finns massor med folk inom klimatvetenskapen som är fullständigt medvetna om modellmissbruket.Men de håller tyst av olika skäl. Men ägnar de sig inte åt nån form av självsanering så kommer klimatvetenskapen oundvikligen förlora all trovärdighet om den nu har någon kvar.
Nåt som faktiskt är roligt är ett av de återkommande argumenten från AGW håll när de hävdar att de har många olika modeller med många olika utfall som om det skulle bevisa tillförlitlighet och förmåga medan de i argumentet redan avslöjat otillförlitligheten och oförmågan.
Att ha modeller (som visar allt ifrån 9C varmare till 2,5C när mätningar talar om max 0,6C och VG1 om 1C samtidigt som man erkänner att man har nollkoll på till och med vilket tecken de skall sätta framför molnens feedback) som underlag för politiska beslut säger allt om både klimatvetenskapen och de politiska besluten.
Den ”forcing” jag är mest intresserad av är om det är politikenm styr vetenskapen eller tvärtom.En alternativ hypotes är att det är en enorm förstärkningseffekt av båda krafterna när de hamnar i ormgrop.Perverst blir i alla fall resultatet.
Mycket bra inlägg och mycket bra kommentar av Slabadang.
Denna blogg erbjuder alltid bra läsning och ger mig hopp om att denna klimatpropaganda snart avslöjas. Det senaste året har det varit ganska tyst om IPPC och klimatvarningar i media. Mycket tack vare deras många tabbar den senaste tiden misstänker jag. Frågan är bara varför ”objektiva” SVT inte är där och gräver?
Faktiskt såg jag så sent som idag en referens till klimatförändringarna. Det var en fiskare i något tropiskt ö-land som beklagade sig över kvaliten på den tonfisk han tog upp. Han sa att: ”klimatförändringarna har gjort så att kvalitén är för dålig för export”. SVT kunde antagligen inte hitta något som styrkte det och kommenterade därför inte det fiskaren sagt.
Kristoffer: Jag tror att det kommer att bli tillfälligt mer rapportering när Cancún-mötet väl påbörjas, men jag tycker mig även se en skiftning i debatten från klimatförändring till förlust av biodiversitet. Kanske blir det nästa stora hotet?
Om inget av värdena i en serie är korrekt, är det naturligtvis mycket, mycket osannolikt att medelvärdet skulle råka bli korrekt.
Lars Kamél, det är just det man hävdar att det är. Om alla modeller spretar runt det observerade värdet så är sannolikheten ganska hög att medelvärdet av modellerna liknar det observerade, se detta exempel. Däremot är det en annan fråga om det är fysikaliskt. Att tjugo fel blir rätt på medelvärdet hindrar fortfarande inte att tjugo fel är tjugo fel. Så länge modellerna dessutom inte är oberoende av varandra är det omöjligt att kvantifiera en fysikalisk tillförlitlig osäkerhet på dem. Det är därför man använder ensambelkörningar.
Jag har inte sett en enda ny färgglad ”prognos/projektion” av någonting överhuvudtaget sedan 2007 års rapport. Trots att man ”upptäckt” massa nya faktorer som har signifikant ökad betydelse jämfört med vad man tidigare baserade simuleringarna på.
Nä, att prognostisera är nedranns svårt – i synnerhet när det gäller framtiden… 😉
Mvh/TJ
Slabadang # 2
Bra skrivet och därmed bra tänkt. Du är outtröttligt energisk och sunt förbannad då och då. Du förgyller TCS med ditt engagemang. 😀
Därför öppnar jag denna sida nästan varje morgon och läser inläggen och kollar sedan vad Slabadang säger om det.
Sedan stiger jag upp, dushar och putsar gaddarna och njuter av dagen. 😀
Uppmanar var och en som har ork och intresse att läsa IPCC-rapporten och sedan titta på ”sammanfattningen”. Kommer fortfarande ihåg vilken chock det var. Trodde först att sammanfattningen var från en annan rapport. Borta var alla ”ifs” och ”buts”, dessutom föreslog man drastiska åtgärder. Grundat på vad? kunde man fråga..
Instämmer med Bim. Tänk vad tråkigt det kommer att bli om klimathysterin plötsligt upphör! När alla säger ’hoppsan, vi blev visst lurade’ och sedan glömmer hela circusen.
Hoppas trots allt på att diskussionerna fortsätter här på TCS. Det är ett helt litet universitet, som maggie bjuder på. Heder och tack till henne!
Sammanfattningen skrevs förresten innan de senaste rapporterna var klara. Det var något möte där företrädare för olika länder bestämde vad som skulle stå i sammanfattningen. Några månader senare var rapporterna som sammanfattningen skull sammanfatta klara.
Daniel #6: Om ingen av modellerna ger rätt resultat för dagens väder och klimat så kommer ingen av dem att ge rätt resultat för det framtida klimatet heller. Att medelvärdet för dagens klimat inte är så långt ifrån dagens verkliga klimat, betyder inte alls att medelvärdet inte är långt ifrån det framtida klimatet.
För övrigt finns det metoder att testa modeller och prognoser, men de verkar (nästan?) aldrig användas för just klimat.
Lars Kamèl!
Klimatvetenskapen har isolerat sig från den övriga vetenskapen.De mest märkliga argument om modellernas tillfärlitlighet poppar upp. Argument som aldrig skulle förekomma bland de som seriöst tar fram modeller för andra ändamål.Tvärtom skulle de det bli en omedelbar inkompetens förklaring om man tex skulle påstå att en modell som hamnar ”nära nuvarande medelvärde” som bevis på dess robusthet.
Voine voine voine!!
Är det inom någon del av klimatvetenskapen där dumstrutarna samlas i högar så är det i kommentarerna om klimatmodellerna.Varför modellerna är så populära är inte svårt att förstå för den underliggande vetenskapen är ju knappast nåt de vill flagga med i onödan.
Som på beställning presenterar Pielke Sr idag tre artiklar om klimatmodellering. Det är en svidande kritik av IPCC:s överdrivna tillit av dessa modeller:
http://pielkeclimatesci.wordpress.com/2010/10/22/very-important-new-paper-a-comparison-of-local-and-aggregated-climate-model-outputs-with-observed-data-by-anagnostopoulos-et-al-2010/
Just detta, att summaryrapporten publicerades först och ca 1/2 år senare de ”vetenskapliga” rapporterna, som dessutom fått anpassas efter Summary, gjorde mig förtvivlat besviken på
IPCC´s propagandister och deras 2500 vetenskapsmän.
Tänk om alla politiker och beslutsfattare kunnat inse detta och
skamgreppet på sund vetenskap.
Nu duggar de beställda leveranserna tätt!
Mike Hume har fördrag om klimatmodellernas tillförlitlighet.
Det är svårt undgå den ångest som sprids inom AGW pga av missbruket av modeller.Mike Hume gör en bra indelning av problemoråden och frågeställningar samt snuddar också ämnet om vem som finansierar modellerna och finansiärens syfte.
http://www.crassh.cam.ac.uk/page/195/media-gallery.htm
Ingemr!
Även Hume varnar för IPCC`s tillit och slutsatser utifrån modellerna.Kul för mig är att Hume också tar upp att användarna inte kan se skillnaden mellan att studera klimatet och modellens sätt att presentera klimatet.En av de extremt bedrägliga egenskaperna med modeller.Tydligen så pågår en vidare granskning av datakoderna och när de blir helt transparenta så kommer modellerna bli förpassade till den plats de förtjänar.Utan någon prognostiserande förmåga.
Nu är det tungt för AGWhotarna!
Deras katastrofgeneratorer i form av klimatmodeller krossas med vetenskaplig bandtraktor och bulldzer.Att få Koutsoyiannis i hälarna är inget kul alls när man byggt sin existens på modellbabbel.Mike Humes föredrag skall nog ses med bakgrund a att han visste vad som komma skulle.Ingen kommer vilja stå ansvarig för all den skit som publicerats med ëndast modellerna till grund.Science Nature GRL mfl har visat sin inkomptens och ovetenskaplighet. Grattis !! Snyggt jobbat!!
🙂 🙂
Slabadang #18, 19,
Jag önskar att jag kunde dela din entusiasm för Hulme (inte att förväxla med det ärofulla namnet Hume (David, en framstående 1700-tals filosof)!). Men Hulme har i mina ögon blodiga händer, och jag har svårt att förbise hans tidigare ryggradslösa knäböjande inför den politiska makten. Han må ha ändrat uppfattning, men varför vågade han inte tala öppet när det stormade som värst?
Ingemar!
Hulme är samtidigt politiker.Men han har inslag av heder och är inte helhjärtad cynisk opportunist.Jag uppfattar det som att han är medveten om att det finns en tid bortom klimathysterin och där för många gått för långt ut på plankan. Att han citerar Oreske gör att man kan dra en bekymrad djup suck.Men han håller alltid en halv fot i det skeptiska lägret kanske för att han är osäker om utgången och är i så fall en extremt taktiskt opportunist men jag tror inte det.
Slabadang #21 ++: Med all respekt, Hulme ger mer intryck av en ’snake-oil-salesman’ än nåt annat, speciellt vs. vetenskaplig heder.
Sorry, I wouldn’t buy a used car from that man!
Att han ’håller en ½ fot i det skeptiska lägret’ – med tanke på hans deFacto position(!) – förstärker, om än förståeligt, ormoljans avtryck… 😉
Mvh/TJ
WUWT har ävenledes en tråd i temat:
http://wattsupwiththat.com/2010/10/22/how-do-climate-models-gain-and-exercise-authority/
Mvh/TJ
Konstigt att inte ’Thomas’ kommenterar i den här posten?
SVT kör tydligen på med sin sedvanliga desinformation vad gäller klimatet. Nästan varje kväll är det något program som sprider några av de sedvanliga klimatlögnerna. Just nu sänds ett sådant program i Kunskapskanalen.
Lars Kamél
Var just ute på kvällspromenad med hundarna. 2 grader kallt och 5 cm snö. I oktober, i närheten av Sthlm. Den globala uppvärmningen tycks accelerera…Det är värre än vi trodde!
Eller hur? 😉
Lars K, jag såg lite av programmet, som inledningsvis var helt i samma stil som Al Gores film. Men efter en stund var det några som började prata lite mer sansat om att de stora utsläppsminskningarna kommer av energieffektivisering. Ett betydligt bättre alternativ än CO2-skatter…
Slabadang & ThomasJ,
Jag lyssnade igenom det mesta av Hulmes föredrag. Och det är givetvis alltid intressant att lyssna på en så centralt placerad figur inom modellbranschen. Men vad säger han egentligen med sina utläggningar kring reliability 1-4? De första två ( om att koden bör vara konsistent och hållbar och om statistisk förmåga att reproducera) verkar väl helt OK.
Men reliability 4??? Där kommer det postmodernistiska snömoset in. Trovärdighet är här något som är relativt kultur och sociala normer. Detta är naturligtvis viktigt om man är en PR-man, spindoktor eller ”snake-oil-salesman”. Detta handlar om hur man marknadsför sina modeller. Hur man skapar förtroende för IPCC:s modeller med ett försäljningsbudskap som måste anpassas till olika länder och olika kulturer. Och Hulme tog symtomatiskt detta som den viktigaste formen av trovärdighet!
Mitt intryck blev att han visserligen erkände de fundamentala svårigheter som finns med att göra modellerna realistiska och validerade. Men att han trots detta menar att det viktigaste är, om vi bortser från hans akademiska retorik, att sälja denna konserverade gröt med mördande reklam.