Gästinlägg av Tekn.lic. Härje Thunholm:
Vetenskap som verksamhet beskrivs som ett systematiskt och metodiskt inhämtande av kunskap inom ett visst område (NE). Inom bland annat naturvetenskap betonas att vetenskap måste vara objektiv och ickepolitisk samt ge generaliserbara predikteringar och kartlägga strukturer, och större tilltro sätts till empiriska data än mänsklig tolkning (Wikipedia).
Den vetenskapliga metoden innebär att hypoteser ska testas mot iakttagelser och att hypotesen skall förkastas eller revideras om överensstämmelse saknas. Datormodeller är en sorts hypoteser. Man talar om validering eller dess motsats, falsifiering när man jämför med iakttagelser.
Det har i mätningar visat sig att IPCC klimatmodeller kraftigt överdriver inverkan av koldioxid och modellerna bör därför förkastas och eventuellt revideras.
IPCC visar inget intresse för revidering, i stället försvarar man modellerna genom advokatyr som misstänkliggör mätresultat när dessa inte stämmer med modellerna. Exempel på detta finns i AR5, Chapter 10, avsnitt 10.3.1.2.1 ”Tropospheric temperature change”. Påminner på ett obehagligt sätt om det gamla skämtet om kartan och terrängen. Modellerna används för att prediktera framtida klimat och genom att koldioxidens inverkan överdrivs skapas klimatångest, som i sin tur bereder marken för politiska åtgärder, exempelvis klimatöverenskommelser och införande av en ny världsordning.
Datorer har begränsad beräkningskapacitet. När man bygger datormodeller måste man därför införa förenklingar. En förenkling som används i klimatmodellerna är den s.k. förstärkningsfaktorn. I brist på algoritmer för vattens faser i atmosfären har man ersatt den vattenånga som uppstår vid uppvärmning över vattenytor, med koldioxid. Man ökar halten koldioxid med en faktor 2 – 4. Förenklingen infördes av den amerikanske klimatalarmisten James Hansen, en gång chef för NASA Goddard Institute for Space Studies. Förenklingen är ur fysikalisk synpunkt mycket tveksam och bottnar antagligen i okunskap.
Den svenske professorn C-G Ribbing (1942 – 2015) skrev 2013 om dessa tveksamheter och min tolkning är att han ansåg att faktorn borde förpassas till historiens skräpkammare.
Ribbings påpekade speciellt att vattenånga och koldioxid har vitt skilda fysikaliska egenskaper och att det gör IPCC ståndpunkt, att vattenånga är en återkoppling av koldioxidhalten, tvivelaktig. Han tar också upp IPCC tumregel att när temperaturen vid jordytan och i atmosfären ökar, så kommer den relativa luftfuktigheten att förbli konstant på varje höjdnivå i atmosfären. Det innebär enligt Ribbing ett högre vatteninnehåll. Han hänvisade också till mätningar, jag citerar:
”I ett gästinlägg från Friends of Science hos Roy Spencer den 6 mars av Ken Gregory beskrives resultat av motsvarande globala mätningar, som mycket tydligt visar på en avtagande vattenhalt i atmosfären. Dessa NASA-data återges i den första figuren:
Tidsperioden är endast 1988 – 2001, men Gregory nämner att det finns data fram till 2009, men att dessa ännu inte är offentliga. Två kommentarer till variablerna. På y-axeln anges TPW=Total Precipitable Water, dvs den vattenpelare i mm, logaritmisk skala, som ångmängden motsvarar. Det är alltså ett mått på den absoluta luftfuktigheten. De tre kurvskarorna avser tre angivna tryckintervall i atmosfären. De blåa kurvorna är gäller från jordytan upp till ca 3 km och visar det högsta vatteninnehållet, ca 20 mm vatten, som inte varierat signifikant över tidsperioden. Trianglarna ger globala värden, kvadrater norra halvklotet och romber södra. De gröna kurvorna gäller atmosfären 3 – 6 km ö h och de röda 6 – 10 km ö h. De båda senare kurvskarorna visar en signifikant minskande absolut halt av vattenånga sedan 1996. Utan att spekulera över orsaken till uppträdandet kan man konstatera att det strider mot IPCC’s ansats att CO2-halten styr halten av vattenånga.
I inlägget finns också ett stapeldiagram, som visar beräknad effekt av vattenångan på den utgående värmestrålningen (“OLR”). Olyckligtvis är det gjort enligt en ny standard i vilken atmosfären är uppdelad i fem olika skikt. De fem staplarna visar beräknad ändring i utstrålning om vattenhalten ändras, motsvarande 0,3 mm vattenpelare i de fem olika skikten. De röda kurvorna motsvarar den näst översta pelaren i stapeldiagrammet nedan.
Resultaten visar kvantitativt att vattenhalten i de övre atmosfärsskikten dominerar dess växthuseffekt, trots att vattenmängden där är lägre. Dessa 0,3 mm är mindre än den minskning som skett sedan 1996 i de översta skiktet (röda kurvorna) i diagrammet ovan, som jag grovt skattar till 0.6 mm, dvs dubbelt så mycket som diagrammet motsvarar. Det är m a o ett principiellt och kvantitativt väsentligt fel som ligger invävt i den inledningsvis nämnda förstärkningsfaktorn.”
Sammanfattningsvis ligger det nära till hands att anta att om man stryker förstärkningsfaktorn i modellerna så minskar skillnaden mellan mätta och beräknade temperaturer. En sådan åtgärd skulle då kunna dämpa klimatångesten och det verkar IPCC, förmodligen av politiska skäl, inte intresserad av.
Härje Thunholm
Professor emeritus i filosofi. Forskningsinriktning är vetenskapsteori, teknikfilosofi och politisk filosofi. Huvudredaktör för Klimatupplysningen.
Tack Härje, det är intressant. Men artikeln behandlar bara troposfären. Med tanke på nyligen hållna debatt om flyg vore det intressant att också studera stratosfären.
Det finns en åsikt som jag tycker är sund, att mer koldioxid (och förmodligen även vattenånga) i stratosfären har en omvänd växthuseffekt på grund av att stratosfären har en omvänd temperaturgradient i förhållande till troposfären.
Ursäkta, men följande stycke låter helt befängt. Jag betvivlar starkt att det är korrekt:
”Datorer har begränsad beräkningskapacitet. När man bygger datormodeller måste man därför införa förenklingar. En förenkling som används i klimatmodellerna är den s.k. förstärkningsfaktorn. I brist på algoritmer för vattens faser i atmosfären har man ersatt den vattenånga som uppstår vid uppvärmning över vattenytor, med koldioxid. Man ökar halten koldioxid med en faktor 2 – 4. Förenklingen infördes av den amerikanske klimatalarmisten James Hansen, en gång chef för NASA Goddard Institute for Space Studies. Förenklingen är ur fysikalisk synpunkt mycket tveksam och bottnar antagligen i okunskap.”
Inte sjutton ersätter man vattenånga med 2-4 ggr ökning av koldioxidhalten. Däremot ger ökad CO2-halt en temperaturhöjning som ger feedback via ökad halt vattenånga (Clausius-Clapeyrons relation) vilket en förstärkning av koldioxidens verkan med ca 3 ggr.
Att så är fallet går lätt att visa empiriskt…
Jag vet att jag har läst att Vincent R. Gray fick IPCC att byta ut begreppet ”predictions” mot ”projections” efter det att han hade kritiserat deras användning av ”predictions”. Missbruket av och okunskapen om de här begreppen är ett problem när det gäller tolkningen av klimatmodellerna. Jag kan inte hitta artikeln nu och vet inte om det verkligen var så här, men problemet kvarstår lik väl.
I den här artikeln ”Why have trust in climate change scenarios?” av PhD Gerbrand Komen, teoretisk fysiker behandlas problemet ingående. Olika klimatforskares syn på problemet tas upp här. Bland annat Freeman Dysons, Dr Roger Pielke Sr:s, vår egen Lennart Bengtssons och Vincent R. Grays.
http://home.kpn.nl/g.j.komen/Why%20have%20trust%20in%20climate%20change%20scenarios-draft.pdf
Det finns ett par grundläggande problem med hypotesen om ”vattenångeförstärkningen”. Den ena är att klimatmodellerna förutsätter att den relativa fuktigheten är temperaturoberoende, något som helt strider mot faktiska data. Den totala mängden vattenånga stiger vid högre temperaturer, men inte så mycket att den relativa fuktigheten förblir oförändrad. I stort sett alla klimatmodeller överskattar mängden vattenånga i troposfären relativt faktisk meteorologi (den ryska INMCM är ett undantag).
Det andra är att man helt fokuserar på de radiativa effekterna, inte de konvektiva, trots att de senare även enligt den ”officiella versionen” är viktigare för värmetransporten från marken. Möjligen beror detta på att det (av militära orsaker) finns mycket bra data och kod för att hantera radiativa processer inom IR-området (HITRAN). Konvektion är mycket svårare att räkna på.
Större mängd vattenånga i luften ökar luftens specifika värme vilket minskar lapse-raten (varför finns det inget vettigt svenskt ord?). Våtadiabaten är bara drygt hälften av torradiabaten. Detta innebär att den temperaturskillnad som behövs för att transportera upp ett ”luftpaket” till en given höjd minskar. Samtidigt ökar upptransporten av latent värme genom ökad kondensation på höjd och albedot stiger genom ökad konvektiv molnighet på dagtid. Just den latenta vämen är faktiskt den största posten i värmetransporten mot TOA, något som verkligen inte betonas inom officiell klimatvetenskap.
Eftersom konvektion inte kan simuleras på ett vettigt sätt av klimatmodellerna p g a småskaligheten utan parametriseras så innebär detta att ingen vet hur stor vattenångans ”feedback” är, eller ens säkert om den är positiv eller negativ. De faktiska energibalansdata som faktiskt finns pekar på att den är nära noll eller mycket svagt positiv.
#1
Det är korrekt att mera CO2 i stratosfären ökar värmeutstrålningen och därmed netto har en kylande effekt. Effekten av mera vatten är osäker beroende på att det är oklart hur den fördelar sig på vattenånga och iskristaller. Iskristaller är ju ingen ”växthusgas” utan avger i princip svartkroppsstrålning.
Är det möjligt, att baserat på nuvarande klimatmodeller, att bevisa att de senaste 150 åren av global temperaturökning måste bero av det antropogena bidraget av koldioxid? En alternativ hypotes är att uppvärmningen enbart är baserat på interna variationer i klimatet. Att klimatet fluktuerar utan koldioxid och utan att jordbanans rörelser runt solen förändrats är ju välkänt och historiskt väl belagt. Atmosfären och haven är t.ex. turbulenta och ett sådant system kan fås fluktuera utan extern påverkan. Haven är aldrig i jämvikt med havsytan och ett värmeutbyte sker kontinuerligt där inom olika tidsskalor vilket ger upphov till t.ex. El Nino och PDO. Turbulensen i atmosfären ger upphov till att värme slumpmässigt tillförs områden med varierande mängd vattenånga och molntäcke vilket i sin tur leder till variationer i den globala medeltemperaturen. Dessa fenomen beskrivs generellt dåligt i nuvarande klimatmodeller och därför finns det anledning att fråga sig om modellerna faktiskt kan visa att antropogen koldioxid behövs för att förklara de senaste 150 årens temperaturökning. Kan modellerna fås att visa på en temperaturökning enbart genom interna variationer inom klimatsystemet?
Det blev fel i en mening i mitt förra inlägg, det ska stå: ”Att klimatet fluktuerar utan en ökning av antropogen koldioxid och utan att jordbanans rörelser runt solen förändrats är ju välkänt och historiskt väl belagt.”
Det påstås ofta att fuktigare platser kommer att bli fuktigare och torrare platser torrare.
Om man gör en enkel modell och ritar ett diagram med de torra platserna till vänster och fuktigare till höger på x-axeln och fukthaltavvikelse från dagens fukthalt längs y-axeln och drar ett rakt horisontellt streck för fukthaltavvikelsen och där vi tänker oss att i mitten av x-axeln går skiljellinjen mellan våta och torra områden så att områdena är lika stora. Då skulle utvecklingen leda till att vi får en tippning av linjen som en gungbräda. Mängden vattenånga ökar lika mycket i de fuktiga områdena som den minskar i de torra. Eftersom ökningen av vattenångans påverkan av växthuseffekten inte är linjär utan logaritmiskt avtagande, så kommer växthuseffekten inte att öka lika mycket i de fuktiga områdena som den minskar i de torra. Vi skulle då få en negativ förstärkningseffekt enligt denna väldigt förenklade modell.
Det här är ett säkert ett naivt tankeexperiment, men den leder till att påståendet om att våta områden blir våtare och torra områden blir torrare inte går ihop med påståendet att vattenångan bidrar med en kraftig förstärkningseffekt.
När skall tongivande instanser förstå, att / Definitionsglidningar,begreppsförvirringar, tolkningsförändringar, data-manipulationer, politiska bakgrundsfaktorer, målstolps-förskjutningar, ovetenskapliga känsloyttringar, perspektiv-oförmåga, Oförmåga att förstå att begripa att klimatet styrs genom komplexa , och inte komplicerade system, oförblommerat förtryck av alternativa hypoteser m.m. m.m/för att förstå att CO2-hypotesen är klara tecken på ett iögonenfallande, rasande korthus.
Ett exempel på hur ” klimatvetenskapare” har oförmåga till tankeskärpa är följande:
Jordens temperatur varierar under loppet av ett år.Om växthusgaserna är den primära orsaken till GHE skulle GHE vara relativt konstant över året. I stället är den globala temperaturvariationen 4 C. GHE varierar såplunda över året och är i sync. med NH, mer specifikt 65 NH-Insolation.
När 65 NH har vinter reduceras GHE till 31 C
När 65 NH har sommar ökas GHE till 35C.
Jorden har högst GHE när CO2- nivån är årligt lägst, och jorden får lägst energi från solen.
idén om att GHE orsakas av gaser, som absorberar IR från jordens yta är sålunda falsk. Observationer falsifierar CO2- hypotesen
Förklaringen till varierande GHE är att NH och SH svarar olika beträffande solens energi till jorden
AGW -hypotesen är sålunda falsifierad.
Skapa perspektiv och logik, samt undvik sofism.
#7 Olle R – varifrån har Du fått detta? …”vilket en förstärkning av koldioxidens verkan med ca 3 ggr.
Att så är fallet går lätt att visa empiriskt…”
Vore mycket tacksam att slutligen se något belägg för detta påstående, som är centralt för klimatlarmismen
#Att de observerade förändringarna ligger i rätt härad är inte så svårt att visa.
Jordens effektiva utstrålningstemperatur är ca 254 K, en temperatur som råder på mellan 500 och 400 mbars höjd. Om vi tar ett medelvärde för dessa höjder från fyra stycken tredje generationens reanalyser så är trenden 0,215 C/decennium, eller total ökning på 0,817 C under satelliteran (1979-2016). Om utstrålningen ökar i proportion med temperaturökningen upphöjt till fyra, så har den ökat med ca 3,3 W/m2.
Vi har dessutom en rådande obalans enligt Ceres Ebaf och Argo på drygt 0,8 W/m2.
Enligt AGGI har den antropogena växthusgasforcingen ökat med lite drygt 1,3 W/m2 från 1979 till 2016.
(3,3+0,8)/1,3 är lite drygt 3, vilket skulle bevisas…
#11 – det var inte en Åsikt jag efterfrågade…
#11
Jag tycker du bör kontakta IPCC om din revolutionerade nya anlysmetod så att de äntligen kan få ner osäkerheten för klimatkänsligheten i AR6.
tty # 13
😀 😀 😀
#13 En åsikt?? Är den det enda ”kompetenta” du har att säga?
Har du förblindats så av din ideologi att du inte förmår göra, begripa eller bedöma enkla beräkningar/uppskattningar/rimlighetsbedömningar, vilket en person med din befattning borde kunna göra??
Du kanske kan rådgöra med exempelvis Lennart Bengtsson för att avgöra om min uppskattning är någorlunda korrekt..?
För övrigt, jag gjorde ett smärre räknefel i all hast i #11. Jag återanvände siffran 254 istället för att använda den genomsnittliga nivån på jordens utstrålning, 241 W/m2. Rätt siffra på utstrålningsökningen blir då 3,1 W/m2 istället för 3,3, men förstärkningsfaktorn blir då exakt 3 istället för drygt 3.
# 13 tty
Jaha, så du kan inte skilja på klimatkänslighet och vattenångans förstärkning av de antropogena långlivade växthusgaserna?? Det är liksom två helt olika saker..
tty #13 Då får väl du kontakta IPCC med ditt revolutionerande bevis för hur ofysikalisk bernmodellen är….
#17
Jag har faktiskt en gång frågat en ”expert” på SMHI om just det. Hans förklaring var att Bernmodellen är en approximation som bara kan användas över korta tidsintervall.
#16
Nu är det ju så att klimatkänsligheten för enbart CO2 radiativa effekt är ca 1 grad per fördubbling, medan den ”ortodoxa” siffran är 3 grader vilket nästan helt beror på vattenångans förmodade förstärkningseffekt, som dock tydligen enligt dig är en helt annan sak.
Olle R #11,#13
”Om utstrålningen ökar i proportion med temperaturökningen upphöjt till fyra, så har den ökat med ca 3,1 W/m2.”
Är ett cirkelresonemang som inte ens går att lägga in i Excel…
Ni klimathotare utgår HELA TIDEN ifrån att temperaturökningn beror endast av koldioxiden och INGET SOM HELST bidrag från återhämtning från LIA eller havsoscillationer över årtionen eller solaktiviteten genom minskad molnbildning.
Då kan man få de resultat man vill, så oerhört bekvämt!
tty #18 Så du förstod verkligen inte hur fel ditt inlägg i förra tråden var. Jag kan tyvärr inte säga att jag är förvånad.
#21 Det går nog bättre för dig om du ger dig på någon i din egen viktklass som t.ex Olle (r).
#19
Vattenångans förstärkningseffekt styrs direkt av Clausius-Clapeyrons förhållande.
Klimatkänsligheten inkluderar alla feedbacks i ett medellångt perspektiv, albedo från snö, is, moln, vegetation mm., förändring i avgivande och upptag av naturliga långlivade växthusgaser, etc
#20
EXcel? Nej det där kan du slå in i mobila enhets räknare..
Temperaturförstärkningen av utstrålningen i mitt exempel är ((254+0,817)/254)^4
Detta multiplicerar du sedan med 241 W/m2 och får 244,1. Ökningen är alltså 3,1 W
Om man förutsätter att vattenångans förstärkningseffekt är 3 grader, då blir den 3 grader… Nu får ni väl ändå ge er inför de tunga ”empiriska” bevis som serveras här! 😀 😉
Det är här mycket strid om påvens skägg här i debatten men jag har i alla fall svårt att förstå hur man som AGW anhängare kan förbise verkligheten med diverse trixande.
AGW anhängare titta på grafen här och förklara varför jag skall tro på att dessa 102 datamodeller har rätt angående temperaturutvecklingen.
https://www.google.se/search?q=roy+spencer+diagram&client=firefox-b&dcr=0&tbm=isch&source=iu&ictx=1&fir=PxPXG2ML3N5W3M%253A%252CGIIjXzIJLBwkyM%252C_&usg=__GLvC1QfLuyoysZwo51HAOd0uIKE%3D&sa=X&ved=0ahUKEwiq34zl9ovZAhVB_SwKHcX9CnwQ9QEIPzAL#imgrc=HnRgcQe0NNdMZM:
Varför skall skall jag tro på att de mätningar som har gjorts med satelliter och väderballonger inte visar rätt temperatur?
#21
Kan du då vänligen förklara hur koldioxidhalten i atmosfären kan sjunka om Bernmodellen gäller? Jag kan det nämligen inte.
tty #27 Det gjorde jag i ett inlägg du inte gitte besvara.
Thomas P, du kunde ju säga vilket inlägg det var så vi andra inte behöver söka så förbaskat i ställer för att bära dej åt som en förolämpad flicksnärta.
Jag föstår faktiskt inte hur också Lennart Bengtsson ständigt hänvisar till.Clausius-Clapeyrons ”lag” när det är uppenbart för alla som tänker efter att den endast gäller vid jämvikt – något man aldrig har. Som alla vet är ”100 % luftfuktighet” rätt så ovanligt
#28
”Det gjorde jag i ett inlägg du inte gitte besvara”
Nej det gjorde jag inte för jag tyckte det inte var värt att besvara, men jag får väl göra ett försök. Här har du den officiella UNFCCC versionen av Bernmodellen:
http://unfccc.int/resource/brazil/carbon.html
Enligt den stannar 15,2 % av ett koldioxidtillskott kvar i atmosfären när t går mot oändligheten. Det vill säga koldioxidhalten går alltid upp, aldrig ner. Ditt svar tyder på att du har en egen uppsättning parametrar. Det skulle vara intressant att höra vad de är? Själv har jag litet svårt att se hur det skulle fungera.
Inte ett ord om termostaten!
Strömmar i havet utjämnar uppvärmningen men vertikala strömmar i luften utjämnar instrålningsnetto.
Speciellt över ekvatorområden är det svårt att se att modellerna ger relevanta uppgifter om instrålningen eftersom de saknar det dagliga svaret på instrålningen. Det saknas mycket instrålning när moln och nederbörd gjort sitt under dagen.
Därtill så är det visat att kalla dagar blir varmare och varma blir kallare över dagen.
https://wattsupwiththat.com/2018/01/27/timing-is-everything-2/
tty #31 De 15% är en förenkling som baseras på att de processer som tar upp de sista procenten är så långsamma att de inte är relevanta mänskligt tidsperspektiv. Det som fick kolcykelexperten David Archer att tala om ”the long thaw” eftersom det tar storleksordningen 100 000 år för de sista resterna att försvinna.
Din invändning att halten bara går upp och aldrig kan gå ned förstår jag faktiskt inte. Antag att vi skulle införa carbon capture i stor skala i framtiden. Då skulle Eco2(t) i ekvationen bli negativ och CO2-halten sjunka.
Även om det inte uttryckligen sägs i texten kan man använda detta för att hantera även naturliga obalanser i kolcykeln där Eco2 kan bli positiv eller negativ beroende på om det tillkommer någon extra källa eller sänka. Ekvationen är dock bara relevant om dessa är så snabba att de har effekt på 100 års tidsskala vilket är ovanligt.
Inte för att det här har något med GP:s missförstånd att göra, han hade ju istället blandat ihop avklingandet av C-14 halten i atmosfären med hur snabbt CO2-halten klingar av. Det vet du rimligen efter alla tidigare diskussioner även om du föredrog att här blanda in något helt annat. Det viktiga på den här bloggen är ju att kunna hävda att det är något fel med etablerade modeller. Exakt vad, eller om kritiken är korrekt och relevant är av mindre betydelse.
”Det viktiga på den här bloggen är ju att kunna hävda att det är något fel med etablerade modeller” skriver Thomas P. Idag får det bli en kort cykeltur, det är just nu minus 27 grader. Det kanske finns nån etablerad modell som förutsåg det för tio år sedan. Finns den kan säkert Thomas P visa länken.
#33
”det tar storleksordningen 100 000 år för de sista resterna att försvinna.”
Så du menar på allvar att koldioxidökningen under den förra mellanistiden först nyligen har klingat av? Du lever tydligen på ett annat jordklot än vi andra.
tty #35 Nu hoppar du till något nytt istället för att bemöta det gamla din vana trogen.
”Så du menar på allvar att koldioxidökningen under den förra mellanistiden först nyligen har klingat av?”
Skall du med en sådan här typ av modell som bara är en faltning få fram CO2-halten idag får du se till att integrera över hela tidsperioden. En mycket liten rest av koldioxidutsläppen under förra interglacialen finns fortfarande kvar, men sen kom nästa glacial då nya sänkor tillkom (jag tror inte man fortfarande har helt klarlagt vad dessa bestod av) och de måste också räknas in. Ju närmare i tiden desto större betydelse har de för dagens halt.
Bernmodellen har förenklat bort de långsamma processerna så i den slipper man i praktiken gå så långt tillbaka i tiden i sin integral även om den formellt sett sträcker sig bort till minus oändligheten som framgår av ekvationen.
Nu kanske du menar att vi inte kan säga vad CO2-halten kommer vara om 100 000 år, och det har du naturligtvis rätt i. Det kommer rimligen inträffa annat under alla dessa år som ger upphov till nya källor och sänkor, men likafullt, allt annat lika under dessa mellanliggande år, kommer halten vara aningen högre pga våra utsläpp idag.
#36
Jag har förstått att Thomas P tar avstånd från Gösta Pettersson och hans ”bombkurva”. Vad jag inte har förstått är hur en förklaring baserat på uppmätta värden skulle få stå tillbaka för den teoretiska approximationen som Bernmodellen utgör. Thomas P kanske kan ge en veteskaplig förklaring hur han ser på detta.
#23 #24
Olle R
Hur har du tänkt dig detta fungerar rent fysikaliskt? Har vattenånga en katalytisk verkan på CO2 som flerdubblar CO2 dämpningsegenkaper? Eller vad?
Simsson #37 Bombkurvan handlar om hur snabbt mängden C-14 avtar i atmosfären, Bernmodellen beskriver hur ett utsläpp av CO2 förändrar CO2-halten med tiden. Gösta tror att detta är detsamma, men det är det inte som jag beskrev ovan. Använder man istället etablerade metoder för att beräkna C-14 halten stämmer de väl för detta. Pehr Björnbom letade reda på en sådan kurva i ett gammalt inlägg här.
#36 #37
Hur var det nu med kartan och terrängen?
”Men likafullt ……..kommer halten vara aningen högre pga våra utsläpp idag” skriver Thomas P. Bäva månde dom som lever på våran planet om 100000 år. Men om jag förstått saken rätt så finns inte planeten kvar om vi fortsätter med dagens utsläpp. Så oron är kanske obefogad. Men jag hoppas att det blir lite mildare här i Luleå i morgon.
Will Happer har gjort en video för Prager U som beskriver klimatmodellernas tillkortakommanden på ett lättförståeligt och förtjänstfullt sätt, https://www.prageru.com/videos/can-climate-models-predict-climate-change
Härje #40 Du skall inte vänta dig att en karta över Sundsvall är till så mycket nytta för att ta sig runt i Stockholm. GP missade kolla att hans karta beskrev den terräng han var i.
#42 Michael E
Enkelt och snygg visar han vad klimatsimuleringar går för. Det är litet tragiskt med alla som tror att det överhuvudtaget finns något vettigt att hämta från dessa.
#42 Michel E
Will Harper säger i sin video att jorden klimatsystem är så komplicerat att det i varje fall för närvarande inte går att modellera. Han exemplifierar detta med att man inte i kunde beräkna vilken väg en av orkanerna i somras skulle ta kring Florida.
Även om inte vädret kan förutsägas exakt är det dock många som har god användning av meteorologernas beräkningar. Vad gäller klimatet är det ju inte så lätt att förutsäga, som framgår bl.a. av denna blogg, men det hindrar ju inte att man bör försöka undersöka vilka parametrar som styr klimatet, eftersom det är så viktigt för mänskligheten.
#42. Kan man säga sanningen det tydligare än prof Will Harper?
#45 Att försöka är väl aldrig fel, men att grunda en skrämselpropaganda och en kostsam klimatpolitik på försökandet och inte på fakta är ju inte klokt.
#43
Thomas P
Men Bernkartan är osvikligt alltid rätt? Även om den aldrig validerats.
Härje #47 Det jag påtalar är att GP och nu även tty gör uppenbara fel i sina försök att hacka ned på Bernmodellen. För att citera Box: ”All models are wrong but some are useful”. De modell tty länkade till är en approximation och alltså inte ”osvikligt rätt”.
Sättet du försöker flytta målstolparna här är ett rätt fult debattknep.
Thomas P #48
Den som är utan synd kaste första stenen.
Härje T # 49
Thomas är grön ateist. Han vet inte vad det där betyder.
Härje #49 Måste vara skönt att då vara så syndfri som du med alla stenar du kastade i ditt inledande inlägg.
#38
Nej, vattenånga är en växthusgas och vattenångan ökar med automatik (fysikalisk nödvändighet) när temperaturen ökar, vilket den primärt gör pga antropogena utsläpp av långlivade växthusgaser. Vattenångan är alltså en feedback som är ganska snabb.
Att halten av vattenånga ökar och följer temperaturen kan man se på tex RSS satellitmätningar, där den totala mängden vattenånga per m2 ”atmosfärspelare” 60N-60S över haven har ökat med 0,433 kg/decennium under den trettioårsperiod som mätningarna pågått.
Mellan tummen och pekfingret så lär vattenångan fördubbla de långlivade växthusgasernas effekt och den sista tredjedelen upp till tre ggr orsakas av tex albedo-feedbacks med långsammare respons.
Om man gör enkla överslagsberäkningar av temperatur och energibalans, antingen uppe i atmosfären som strålar direkt till rymden eller vid jordytan, så blir resultatet nästan alltid att temperaturökningen är ca 3ggr större än vad som kan motiveras av den ökade forcingen pga långlivade växthusgaser.
Frågan är hur mycket snö- havsis- och molnalbedo har bidragit till detta? Satellitmätningar, Ceres Ebaf, antyder att jordens albedo minskat påtagligt de senaste 17 åren, mer av soltrålningen absorberas. Obalansen vid TOA har ökat under perioden, för långvågsutsrålningen har inte ökat lika mycket som den ökade absorptionen av kortvågsstrålning. Den potentiella ökningen av utstrålning under denna period pga ökad temperatur vid 500-400 mbars höjd är dock ca 3 ggr större än den uppmätta ökningen i långvågsutstrålning vid TOA. Återigen denna ”mystiska” faktor 3 som bromsar..
Olle R [52]; Vattenångan i luften varierar med solens upp- och nedgång. Inte bara det, utan den ökar under perioder som ”solar grand maximum”, som var fallet under 1900-talet. 100 ppm antropogen CO2 förändrar inget nämnvärt.
Olle R# 52,
Synd att du inte läste inlägget som faktiskt motbevisar det du säger punkt för punkt.