Intressant läsning om FN

Missa inte artikeln ”Stor i orden men liten på jorden”. Två nyutkomna böcker avslöjar vad som händer bakom kulisserna på denna jättelika organisation. En välskriven artikel av Krister Thelin, lagman i Skånska hovrätten, medlem av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter och tidigare bland annat domare i FN:s Krigsförbrytartribunal i Haag.

Kommentarer

Kommentera längst ner på sidan.

  1. Har absolut inte med saken att göra, vill bara säja att jag var nog en av dom som ogillade när FN-dagen firades i plugget när jag var liten. Min inre fråga, som jag aldrig ställde högt, var; vad gör FN för mej? Jag vet att det låter egoistiskt men det är en fråga som alla borde ställa. Då, som nioåring, kände jag bara besvikelse över att höra om vilka projekt FN hade för barn i tredje världen men att denna organisation tycktes ha glömt bort oss i den ekonomiskt rikare delen av världen.
     
    Nu vet jag att det inte är så, det är värre än så. FN har blivit en klubb för världens ledare där de kan klaga på varandra samtidigt som de glömmer de vanliga människorna. Det värsta som kunde hända inom FN var inrättandet av Säkerhetsrådet och det värsta med detta råd var de fem permanenta medlemmarna, de fem s k segrarnationerna från Andra Världskriget. Det har bara lett till att FN blivit impotent och inkompetent.

  2. Thomas

    Carl, poängen med FN är att hålla politikerna upptagna med att gräla där istället för att dra igång krig. Tror du någon av stormakterna var beredd att ge upp någon verklig makt till en överstatlig organisation som FN?
    Sen gör faktiskt en del av fackorganen inom FN en hel del nytta trots byråkrati och korruption, t ex WHO.

  3. Thomas: Vad hade hänt om man avskaffade FN? Går det överhuvudtaget att genomföra? Kan man skala ner hela strukturen så att de bra delarna (WHO et al) blir kvar och byråkratin skalas bort? Naivt tänkande sent en lördagskväll.

  4. Kjell_A Jönsson

    Naturligtvis finns det positiva delar av FN:s verksamhet.
    Men som i alla andra stora organisationer , inte minst politiska, äter sig byråkratin in i systemet och C Northcote Parkinsons klassiska beskrivning av hur en byråkrati kan svälla t ex i White Hall i London, visar sig snarare bli regel än undantag.
    Korruptionen lurar naturligtvis ständigt i korridorerna .
    Olika elitistiska grupper som t ex IPCC rider på systemet och irrläror blir till sanningar.
    Information blir till Kunskap.
    Konsensus blir till Sanning.
    Att små elitistiska grupper inom media och politik , även Fredrik Reinfeldt, så lättvindigt hänger sig på olika trender för att få stanna kvar vid köttgrytorna synes mig kunna bli ett allvarligt hot mot de ursprungliga demokratiska ambitionerna.
    Verkligheten hinner förr eller senare i fatt opportunismen och då är risken stor att pendeln slår för långt åt ett annat håll.
    Men historia är ju, liksom geologi inte dicipliner som är populära inom media, alarmism säljer bättre och ingen i varje fall svensk politiker skulle drista sig till att bli en ”sakfrågeminister”.
    Massmedia är utan tvivel den första statsmakten i demokratierna.
    Men vem och vad styr massmedia ???
    Kjell-A Jönsson

  5. Lars C

    Kjell-A Jönsson
    ”Men vem och vad styr massmedia ???”
    Det vill du inte veta!!!

  6. Lars C: Det sista får du nog utveckla. 😉 Nu blir vi alla nyfikna.

  7. Gör inte Bill Gates mer än WHO i samma problemområde?
    Massmedia dör allt mer och Internet tar över.
     
    Hoppas jag.

  8. Lars C

    maggie!
    ”!Lars C: Det sista får du nog utveckla. Nu blir vi alla nyfikna.”
    Det är en gammal bekant från seriernas värld. Bror Duktig. Alla vill göra ett bra jobb och idag innebär det samförstånd eller konsensus.
    Journalistkåren har tidigare av tradition stått långt till vänster och då har man kritiskt granskat vad etablissemanget haft för sig. Stora delar av läsarna hade vänstersympatier så stöd saknades inte. Så föll muren och jaktslotten i öst avslöjades. En omsvängning blev av nöden om man inte ville göra bort sig, man övergick till  vad man trodde vara main stream, alla vill ju ha nöjda läsare. Att barnet, dvs den kritiska granskningen, åkte ut med badvatttnet var det ingen som märkte.  Så i dag har vi media där andelen lallande idioter är historiskt högt. De enda som kan ändra på det är vi själva. Vi kan tex sluta att köpa dags och kvälls tidningar. Vi behöver dem inte. Vill vi inte bojkotta så kan vi kan maila chefsredaktörer och påpeka vinklade artiklar i sånt vi läser.Vi ska inte ha journalister som stöder som helst åsikt, vi ska ha journalister som söker sanningen med samma etiska värdegrund som läkare har för att rädda liv. Vän eller fiende, ett liv är alltid ett liv. Sanningen är alltid sann om än ibland obekväm.
    För övrigt så tror jag säkert att våra politiker idag är medvetna om att klimathotet är överdrivet men att prestige i kombination med vetskapen av att det finns andra tungt vägande skäl till en omställning gör att man kör vidare.
    Men återigen, ett citat av Svensmark: Vi ska visst ställa om men vi ska göra det av rätt orsak. Åter igen, lite etik tack!

  9. Lars C: Väl skrivet. Men jag tror att det dröjer länge innan gemene man bojkottar papperstidningen. Kanske skedde omställningen till ”lallande idioter” inte bara bland journalister? Vill vi verkligen höra sanningen? Framför allt om den är obekväm? Eller vill vi leva i förvissningen om att verkligheten är sådan som den speglas i Expressen eller SvD?

  10. Lars C

    maggie!
    En klok frågeställning. Vill vi verkligen veta?

  11. Steve

    Det finns väl inga rimliga skäl att göra ner media-skribenterna så hårt;  de gör så gott de kan, inom de gränser som cheferna (och systemet) sätter.  Är inte problemet mera att vi hamnat i ett (nästan-)monopol?  En enda nyhetsbyrå, TT, och i de flesta städer en enda tidning. 
    Men om man verkligen vill, är ju möjligheterna att hålla sig välinformerad oerhört mycket större än i gamla dagar, före Internet.  För egen del hittar jag den ”alternativa” informationen på amerikanska seriösa bloggar… 
    Gäller det klimat kan man ju börja med t.ex.  wattsupwiththat com eller  icecap us Ibland vill man söka vidare bland nyhetsmedia;  då går man till  news google com eller  news google se och kan, med lite tur, hitta intressant material.
    (Se där!  Fyra länkar, och ändå stoppas inte de här raderna av programmet!  OK?)

  12. Lars C

    Steve!
    ”inom de gränser som cheferna (och systemet) sätter.  Är inte problemet mera att vi hamnat i ett (nästan-)monopol?  En enda nyhetsbyrå, TT, och i de flesta städer en enda tidning. ”
    Det där om monopolet är korrekt när det gäller nyheter.
    Exakt vad är systemet och vilka gränser sätter det?
    Vilken bakgrund har cheferna och vilka gränser sätter de, egna eller andras?
    Alla vet att det är lättare att hålla sig informerad idag, det finns hur mycket information som helst, desinformation också. Konsten är att veta vilket som är vad. Vore det inte bättre om de som är utbildade hade till uppgift att söka sanningen?
     

  13. Steve

    Politisk och annan världsåskådning påverkar människors värdering av fakta.  Det är så, och ska så vara.  Ingen människa är ofelbar, ingen människa har ’hela och fulla sanningen’.  Den västerländska friheten bygger just på detta att vi får ifrågasätta.
    En tidning måste rimligen utgå från en viss grunduppfattning;  den kan inte låta den enskilde journalisten få fritt föra fram sina helt privata åsikter.  Men att medvetet ge (större) utrymme för en någorlunda kvalificerad (och saklig) debatt vore kanske en utväg för bladen.  Newsmill var väl tänkt att göra detta.  Men detta är Sverige;  åsikts­spektrum är så ytterligt snävt inom ”de skrivande klasserna”, att allt ändå till slut tenderar att bli som Dagens Nyheter.  Som mycket riktigt stöder verksamheten ifråga.
    Själv ser jag alltså de seriösa amerikanska bloggarna som en tillflykt.  Honduras… Chavez… Zelaya — vad visste jag väl om de händelserna, om jag bara följt med i svennemedia…